Praktik och teori : Mångkulturalitet?

P

R

A

K

T

IK

O

C

H

T

E

O

R

I

N

R

1

/

2

0

0

0

LÄ

R

A

R

U

T

B

IL

D

N

IN

G

E

•

TEMA - MÅNGKULTURALITET?

•

DEBATT

T

Praktik och teori 1/2000

•

Mångkulturalitet?

•

Debatt

T

www.lut.mah.se

Våra hemsidor på nätet och den tryckta skrif-ten kompletterar varandra. På nätet hittar du kon-ferenser, seminarier och liknande dagsaktuella sa-ker. Kalendariet uppdateras ständigt. Praktik och teori och olika skrifter finns också på nätet i pdf-format. Dessa kan läsas med Acrobat Reader som kan hämtas hem gratis på nätet.

Prenumeration på pappersutgåva

För prenumeration kontakta

Mia Andersson, Regionalt utvecklingscentrum, tel 040-325000, fax 040-325144

T

Innehåll

Redaktionen

Mångkulturalitet? 4

Tema

Kerstin Anderlind

Rapport från en ”mångkulturell” skola 6

Agnéta Hessel

Språkvinden - barnprogram på Rosengård 12

Yvonne Bengtsson

Språket - en brygga eller barriär? 17

Claes Malmberg

Är kultur något för Naturvetaren? 21

Helena Smitt

Könsaspekterna annorlunda men nog så viktiga

på 2000-talet 26

Margaretha Rolfson

Klotter och skadegörelse och vad alla vuxna

borde veta 30

Janne Persson

Eleverna väljer musik - visar var man hör

hemma 41

Helena Smitt

Hybrid mellan öst och väst är möjlig 50

Debatt

Bereket Yebio

Otraditionella grupper i läraryrket behövs! 56

Jan Nilsson

Återinför elevernas rätt att dokumentera

undervisning! 61

T

M

ångkultur som är något av det svåraste av allt att definiera. Bara ordet kultur får många att sväva på målet eftersom det rymmer allt. Kultur hänger in-timt samman med en människas identitet. Det är skapat av och för människor som sätt att leva, tänka, förhålla sig…. En kul-tur är kopplad till regler, värden och symboler som upprätt-hålls och hyllas av en grupp människor. Men det är också så mycket mer bl. a. uttryckssätt, estetisk verksamhet m m . Dess-utom förknippas ordet kultur med så många förtecken förDess-utom nationella, etniska, regionala, språkliga så förknippas kultur också med religion, kön, klass, ålder m m. Det är precis det vi vill peka på i detta nummer.

Sätter man dessutom till förordet mång framför kultur för-står man att det rör sig om ett samhälle som inte bara inne-håller en kultur utan just det många. Tyvärr har ordet mång-kultur i Sverige länge varit liktydigt med att fokusera på Invandraren. Trots att Invandraren i Sverige inte är en homo-gen grupp utan rymmer allt från universitetsläraren från Bagdad till analfabeter med helt andra utbildningstraditioner. Ofta förekommer grova förenklingar av människors olika kulturer i debatten av det mångkulturella samhället.

Men om ordet kultur i sig innehåller så många schatte-ringar och är förknippat med så olika förtecken så är det också där vi valt att uppehålla oss när vi talar om mångkulturalitet i detta nummer av Praktik och teori. Kultur handlar ytterst om att skapa mening men olika

sa-ker har olika betydelser för olika människor. Hur handskas sko-lan med mångfald, heterogenitet, olikhet, mångkulturalitet m.m.? Förutom temadelen som alltså tar upp mångkulturalitet i en vidare bemärkelse har vi också en debattdel. Där kan du bl.a. läsa om att otraditionella grupper i läraryrket behövs!

Mångkulturalitet?

Hur vågar man ge ut ett nummer av Praktik och teori som ska handla om mång-kulturalitet?

Redaktion

Johan Agborg, formgivare Lena Aulin-Gråhamn, redaktör Stefan Bresche, fotograf Helena Smitt, redaktör

Redaktionsråd för

detta nummer:

Lena Aulin-Gråhamn Helena Smitt Mikael Stigendal Vill du bidra med ett eget inlägg? Skicka artiklar till Helena Smitt.

helena.smitt@lut.mah.se Malmö högskola Lärarutbildningen Praktik och teori 205 06 Malmö

T

I medioteket på Lärarutbildningen i Malmö finns en avdelning ”Mångkultur” där vi samlat olika typer av material som rör ämnet. Här finns för-utom böcker och tidskrifter, videofilmer och cd-rom. Här finns såväl skönlitteratur som doktor-savhandlingar, barnböcker och läroböcker. Här ryms alltifrån pedagogik till statistik, etnologi och olika typer av samhällsvetenskaper. På av-delningens dator hittar du vår länksamling ”Mångkultur”

T

D

et är fredag eftermiddag, strax efter tre, en tidpunkt som, de gånger som jag inte själv har alltför bråttom in i den privata sfären, får mig att se fram mot ett par timmar till samling och reflektion vid sidan av sortering av pap-per och andra förberedelser av skrivbordet för den kommande måndagen. De tusen rösterna tystnar efterhand, en liten över-drift, men 7-800 är det i alla fall rent fysiskt i huset varje dag.

Beslutsfattare och talesman - hisnande uppgift

Ansvaret för den egna skolan, Dammhagskolan i Lands-krona, känns inte vid en flyktig tanke, så märkvärdigt stort. Men då jag ger mig tid att tänka på alla de människor, var och en för sig, som är beroende av de beslut som fattas, vare sig det är jag som fattar beslutet eller jag skall vara deras ta-lesman, ja då känns det hisnande. Just nu räcker det att tänka på de människor som jag av olika anledningar har kommit i kontakt med på en dag, direkt eller indirekt.

Jag tänker en stund på K G Hammars ord om beslutsfat-tande i Skolverkets värdegrundsskrift ”Ständigt Alltid!” Han beskriver beslutsfattande som en relationshandling i vilken de särskilt måste beaktas som är frånvarande, de som saknar röst. Dessa utan röst förklarar han genom att beskriva dem som: Barnbarnen för att tillförsäkra en långsiktighet i besluten. De fattiga eller fattiggjorda som för tanken både till globa-lisering och sociala konsekvensbeskrivningar.

Alla levande arter som en symbol för ett miljöperspektiv i beslutspocessen.

Det är kloka tankar, som borde vara goda ledstjärnor för beslut i stort och smått.

Oro för sina barn

Under dagen som gått har jag mött en familj välutbildade akademiker från Pristina, flyktingar såsom många andra fa-miljer jag kommer i kontakt med som rektor på en invand-rartät skola.

”I en vidare bemärkelse är naturligtvis alla skolor mångkulturella. Varje familj lyser på något sätt med sin kultur i varenda klassrum. Det är bara det att på en invandrartät skola blir detta så mycket tydligare. Men tänk om det är de ”hel-svenska” skolorna som är de negativt segregerade.”

Kerstin Anderlind

T

Dagen innan hade jag anledning att möta en annan familj från samma land men från en by på landsbygden. Hemlandet var gemensamt, så även alla upplevelser av krig, flykt, flykting-förläggningar och svenska myndigheter. Men vad mer!

Att möta föräldrar som är analfabeter är ingen ovanlighet i vår skolas vardag eller tonåringar som tappat självförtroendet för att de inlärningsmässigt ligger långt efter de jämnåriga kam-rater som haft bättre tur med att få en kontinuerlig skolgång i ett och samma land.

Den medvetna akademiska familjen vill gärna byta skola för sin son , som man tror får alltför dåliga kunskaper i svenska i en så invandrartät skola. Båda familjerna är oroade för de so-ciala kontakter som barnen knyter. I våra samtal får jag del av hur familjerna nu har det, var och en frustrerad på sitt sätt. Ofattbara öden och mycket för mig att fundera på. För alla som arbetar med elever och familjer på skolan gäller det att lyssna och vara medkännande men ändå så distanserad att energierna går till det som är vårt uppdrag.

När jag möter föräldrar är det nästan alltid kring deras oro för sina barn. Ibland kanaliseras oron så att man lägger skul-den på skolan och samhället. Visst kan det vara befogat många gånger men oftare handlar det om att man inte känner igen sig i skolan och i samhället. Normer och koder känns främmande för dem. Jag skulle behöva möta varje familj för sig, beskriva och förklara skolsystemet utifrån det som är problematiskt för deras barn och utifrån varje familjs speciella omständigheter.

Det är så lätt hänt att vi tänker i språkgrupper då vi möter familjerna på vår skola fastän språket kanske är det enda som förenar dem.

Samtal med föräldrar i en skola som vår måste nästan all-tid ske genom tolk, vilket inte underlättar den naturliga kommunikationen och förklarar varför vi många gånger av ekonomiska skäl möter dem i större grupper där alla har språ-ket gemensamt.

Kan människor grupperas?

I tankarna hör jag mig själv säga, i ett möte tidigare i veckan med den sociala myndigheten i kommunen, i min för-tvivlade jakt på hjälp och pengar, att ”den kosovoalbanska gruppen är mycket svårintegrerad.” Vad menade jag då? Och varför bad ingen mig i den stunden att definiera problemet med

gruppen!? Kan människor grupperas överhuvudtaget?

Mötet med elever, föräldrar, familjer kan bara ske utifrån ett individuellt perspektiv där var och en har sin unika bak-grund, sin situation här och sina förutsättningar.

T

Mitt i mina sena eftermiddagsfunderingar ”flyger” en upp-rörd mamma in på mitt rum (ja visst, modersmåls-undervisningen pågår så det går bra att komma in) och frå-gar om hennes tonårige son, äldst av fyra syskon och den ende som bor tillsammans med sin pappa, kan få börja skolan på måndag morgon hos oss, eftersom han nu är utslängd av pap-pan som bor i en annan skånsk stad. Själv går mamman i skola, de tre yngre barnen hos oss och ”Jag kan inte ta hand om honom på måndag och törs inte låta honom vara hemma själv.”

Tillsammans skapar vi lite ordning i detta svenska familje-kaos – mest handlade det kanske om att få berätta för någon och framförallt att få låna en telefon eftersom den egna var avstängd för utgående samtal.

Kraften att vara förälder - avgörande

Alla dessa familjeinteriörer som i så hög grad påverkar barnen, eleverna och som vi så lite kan påverka. Så olika men ändå så lika de situationer är i vilka jag möter föräldrar. Näs-tan alltid handlar det om deras oro för sina barn vare sig för-äldrarna har sökt mig eller att jag har bett dem komma.

Det som skiljer är inte påtagligast etniciteten utan snarare deras kraft att vara föräldrar och styrkan i de nätverk som omger dem.

Den mångkulturella skolan med för vår del representan-ter för 22 nationer och språk från fyra världsdelar, hur ser den ut? Vad är det för speciellt med den?

Den största språkgruppen, ca 200 elever, är från Kosovo med albanska som modersmål, den minsta är ryska med en elev. Elever med svenska som modersmål är det tredje största. Om vi sökte efter en majoritetskultur så skulle vi väl försöka finna oss till rätta i den Kosovoalbanska! Ingen har då kom-mit på tanken. Det är naturligtvis en svensk skola vi represen-terar. Det är den svenska läroplanens värderingar som gäller. Det är de nationella och kommunala målen vi strävar mot även om de för många av våra elever är ganska avlägsna, allt beroende på hur många år man har fått i den svenska skolan eller vilka kunskaper i svenska språket man har hunnit tillägna sig.

Måste pröva nya grepp - gynnar utvecklingen

I en vidare bemärkelse som inte behöver ha med etnicitet att göra är naturligtvis alla skolor mångkulturella. Det finns ett brett spektrum av kulturer, där varje familj på något sätt

T

lyser med sin kultur i vartenda klassrum och som vi bara kan möta unikt och individuellt.

Det är bara det att på en invandrartät skola blir detta så mycket tydligare. Man kan inte, även om man skulle vilja, bortse från detta faktum. Vi påminns om det hela tiden! Vi måste hela tiden pröva nya grepp, tänka om och tänka nytt. Den pedagogiska utvecklingen på skolan kommer att gynnas så länge skolan ser ut så här.

Arbetet här är kanske inte annorlunda än det kan vara på andra skolor bara väldigt mycket mera av allting!

Bostadssegregeringen får sin uppföljning i skolan. Jag har blivit vittne till en nästan exploderande förändring av den sociala strukturen i centrala Landskrona på så kort tid som sex år. Många av de socialt starka familjerna lämnar om-rådet och av de som väljer att bo kvar finns det många svenskar som har en social problematik. Jag kan föreställa mig och känner delvis till hur många av de från andra länder in-flyttade familjerna ställer sig undrande till den del av svenska kulturmönster som de kommer i kontakt med i sina bostads-områden.

Som rektor kan man inte göra mycket åt bostadsseg-regeringen. Man måste i stället satsa sin energi på att motverka att det fria skolvalet leder till en ökad segregering, en nog så grannlaga uppgift. Inne i den egna verksamheten arbetar vi för att skolan blir så bra som möjligt för de elever som valt att gå där.

Ett par av våra flickor i årskurs 8 svarade en journalist på besök, på frågan vad som var bra på deras skola: ”Det bästa är att alla lärare bryr sig om oss. Här kan man också vara som man är och klä sig som man vill. Det blir aldrig en massa kom-mentarer.”

I mycket stämmer det, även om vi inte är befriade från tra-kasserier elever emellan.

Det olika i ursprung, språk, religion, sätt att leva och klä sig och i studiegång har blivit det naturliga och ett tillåtande klimat får förutsättningar att växa fram.

I det som är lika, de djupt liggande mänskliga behoven, tan-kar, känslor och funderingar, där möts vi, där finns vi på samma arena.

Våra elever - bäst rustade för framtidens

sam-hälle?

För några dagar sedan läste jag fem skrivuppgifter från de Nationella proven i årskurs 9 skrivna av en grupp elever som alla hör till en särskild undervisningsgrupp. De är alla invand-rare med en bristfällig skolgång och med en bra bit kvar till

T

de mål alla elever i den svenska skolan förväntas kunna uppnå. Fastän det finns stora brister i deras sätt att hantera det svenska språket, hade de åstadkommit fantastiska berättelser på teman som Människors möte och Att stå för den man är. I dessa berättelser fanns både en intellektuell och känslomässig mognad som imponerade på mig.

Att inte vara beläst, att sakna kunskaper inom ett speci-fikt område är inte detsamma som att inte

kunna reflektera, värdera och analysera. Den mångkulturella skolan, som den ser ut hos oss med ett mycket stort internatio-nellt inslag, är kanske som vilken skola som helst, bara mycket, mycket mera!! Att nå dit varje skola förväntas nå kräver mycket mera arbete och under mycket längre tid. Det är ett ekonomiskt och praktiskt problem som inte är löst men som måste lösas.

Vi har tagit klivet in i 2000-talet. Män-niskor kommer att flytta runt, inte bara i Europa utan också mellan världsdelar, frivil-ligt och ofrivilfrivil-ligt. Hur många av de ungdo-mar som i dag före sina högskolestudier har vistats kortare eller längre tider i USA, Aus-tralien med flera geografiskt avlägsna länder kommer att återvända dit? Folkomflyttningen har troligen bara börjat. Hur skall de elever klara sig i det mång-kulturella samhället som aldrig i skolan har mött främmande kulturer, de som bara har läst om dem i böckerna?

Tänk om det är de ”helsvenska”

sko-lorna som är de som är negativt segregerade! Tänk om det är våra elever här på Dammhagskolan, som blir bäst rustade för det samhälle som de skall leva och verka i! Ja, det kommer jag att fortsätta att fundera mycket på och den tanken kommer jag att låta både elever och personal få del av någon dag när det passar bra.

Flyttfåglar välkomna

Med den förvissningen ställer jag in pärmen i bokhyllan, stänger datorn, packar ned några tidskrifter som kommit i veckan och beger mig hem för vila och avkoppling. Tofsviporna hade kommit till åkrarna vid Glumslövs backar i morse. Jag är säker på att jag kan få se stararna också i hel-gen. Alla dessa flyttfåglar, så välkomna de skall vara!

Kerstin Anderlind

är rektor på

Dammhagsskolan

i Landskrona

T

TV kan vara något bra och utvecklande. Några studenter från lärarutbildningen har varit med och skapa lokala barnprogram på Rosengård. Syftet är att stimulera barnens språkutveckling och därmed deras identitetsutveckling.

Språkvinden - barnprogram på Rosengård

Agnéta Hessel

E

n ökad andel barn har en annan språklig och kulturell bakgrund än den svenska. Segregationen och klass klyftorna har ökat i samhället i takt med de krympande ekonomiska resurserna. Även om huvudorsakerna till proble-men finns utanför förskolan och skolan bör lärarutbildningen aktivt motverka de negativa tendenserna och dess följder. Un-dervisningen skall ge alla barn likvärdiga förutsättningar att lyckas. Det är nödvändigt att blivande pedagoger lär sig så mycket som möjligt om barnens bakgrund, modersmålets bety-delse, andraspråksinlärning och att de använder sin kompetens för att utveckla form och innehåll i undervisningen.

Mitt språk duger - alltså duger jag

En viktig aspekt är i vilken utsträckning skolan kan vara ett stöd för barns språkutveckling och lärande. Elevernas möj-ligheter att göra sig gällande i skolan är starkt beroende av vilka erfarenheter och vilket språk de har med sig hemifrån. Språket är en av de viktigaste byggstenarna i en människas identitet. Språk- kunskaps- och identitetsutveckling hänger samman, därför blir det nödvändigt med en atmosfär som präg-las av respekt och nyfikenhet på varandra mellan lärare och barn. Det är viktigt att eleverna känner att deras språk duger och att det har ett värde oavsett klasstillhörighet och ursprung. Under våren 1998 tog Faïka Ammar och Shariar Zamani på Station Rosengård kontakt med Lärarhögskolan för att höra om man kunde samarbeta kring språkprogram som de ville producera för barn. Den tekniska sidan skulle de själva stå för, men de önskade få hjälp med innehållet i programmen. Hernán Concha, Susanne Fajerson och jag träffade Faïka och Shariar för att diskutera hur ett samarbete kunde se ut. Vi enades om att detta var ett utmärkt tillfälle för lärarstudenter att få om-sätta sina teoretiska kunskaper i praktiken.

På Rosengård har de flesta barn ett annat modersmål än svenska. Många av barnen har bristfälliga kunskaper i svenska då de börjar skolan. Grundtanken för oss då vi började att skissa på ett innehåll var att vi ville göra program som skulle beröra barnen och där sång, musik och lek skulle stå i fokus.

T

Det var barnens verklighet som skulle synas och på så sätt skulle det finnas mycket att samtala om efter programmen. Inledningsvis visste vi inte riktigt hur skönlitteraturen kunde vävas in i programmen. Det centrala för oss var att inslagen i programmen var språkutvecklande och engagerande för bar-nen samt att innehållet skulle kunna ge olika infallsvinklar. Programmen skulle kunna ses dels som traditionella barnpro-gram hemma och dels kunna användas i undervisningssyfte, både i förskola och skola.

Studenterna - idégivare

I kursen Barnet i skolan, som grundskollärararstudenter i den integrerade utbildningen läser under sin tredje termin, be-rör en stor del av innehållet barns tal- och skriftspråks-utveckling, både i ett första- och andraspråksperspektiv. Kur-sen examineras bland annat genom att studenterna fördjupar sig inom ett område såsom Tidig läs- och

skriv-lek, LTG- Läsning på talets grund och Svenska som andraspråk. Idé och manus till språkprogram kunde på sätt vara ett fördjupningsarbete i denna kurs eftersom innehållet handlar just om språk-utveckling. Vi insåg att det skulle ta mycket tid i anspråk att planera stoffet i programmen och enades om att presentera våra tankar i klassen då

kursen startade. Fyra studenter bestämde sig för att medverka, Ulla Olsson, Robert Fransson, Ann-Louise Öberg och Mar-garetha Sandelius.

Vi - studenter, lärarutbildare och Faïka Ammar - träffades många gånger under hösten och kom fram till att vi skulle göra 7 avsnitt om 15 minuter. Studenterna skulle stå för grund-manus och idé och Faïka Ammar skulle vara producent för programmen. Då vi träffades de första gångerna skissade vi ganska vilt på olika inslag. Vi kände dock att vi måste hitta en gemensam nämnare i innehållet samtidigt som vi ville att programmen skulle kunna ses fristående. Det tog lång tid innan vi kunde se en röd tråd i det som vi ville göra i våra olika avsnitt..

Clownen och dockan på vinden

Efter en tid föddes idén att ha samma öppning i alla pro-gram och att ett begränsat antal ord/begrepp skulle behand-las. Denna idé fick vi delvis från Marie-Louise Nybergs Språk-påsar. Marie-Louise Nyberg är förskollärare och arbetar i Bot-kyrka med barn som har annat modersmål än svenska. I sina språkpåsar stoppar hon rim, ramsor, sånger, sagor och

be-T

grepp. Hennes erfarenheter är att barnen vill arbeta om och om igen med innehållet och att ord och begrepp lärs in genom lek. Det blev så småningom trappan upp till en vind, där en gammal koffert fanns, som blev det inledande inslaget i alla program, liksom Clownen och Dockan som bor på vinden. Alla program börjar med samma slags musik och som är vald så att den ska skapa en känsla av spänning för innehållet som kom-mer. Titeln på programmen blev Språkvinden. Det var på vin-den som händelserna skulle börja och sluta. Dörren till vinvin-den öppnas och där finns Clownen och Dockan och kofferten som är det gemensamma för alla program. Genom att använda en clown och en docka kunde vi utnyttja ett tydligt kroppsspråk hos huvudpersonerna. Tillsammans med Clownen och Dockan får barnen besöka olika platser i sin närmiljö. Varje avsnitt av-slutas hos Clownen och Dockan på vinden.

Skönlitteratur som källa

I ”Att undervisa invandrarelever i svenska” (Skolverket 98:412) betonas att skönlitteratur är en viktig kunskapskälla i undervisningen i svenska som andraspråk. Skönlitteratur var något som vi också använder i programmen. Resultatet av våra diskussioner blev att utifrån sagor illustrera olika områden som exempelvis mat, djur, sport, kläder, kroppen, musik. I alla avsnitt finns en berättelse som bygger på en saga. Sedan såg vi också en möj-lighet att läraren i skolan berättade sagan för bar-nen och genom detta har barbar-nen förförståelse för innehållet. Sagan knyter an till episoder som inträf-far hos clownen och dockan på vinden. Förutom inslaget med sagan finns i alla avsnitt olika miljöer på Rosen-gård; lekplats, fotbollsplan, skolgård osv. Shariar Zamani har an-svarat för att musik från olika kulturer finns med. Studenterna har förutom idé till programmen också illustrerat en del teck-nade avsnitt.

TV-program av god kvalité

I höstas visades programmen på TV Rosengård och vi var väldigt nyfikna på resultaten. Det var många fler timmars ar-bete än vi hade anat från början, som hade krävts av oss alla. I detalj har vi tillsammans med Station Rosengård skrivit ned innehållet för varje avsnitt i minuter och gjort en beskrivning på hur de olika delarna skulle löpa. Drömmarnas hus på Ro-sengård har sedan stått för det slutgiltiga manuset och regin. Pro-grammen är resultat av ett samarbete mellan Lärarhögskolan,

T

Barnkulturverkstaden i Drömmarnas hus och Station Rosengård. Vi tycker att programmen har den goda kvalitet som vi öns-kade. De är välgjorda, lekfulla och spännande. Innehållet har sin utgångspunkt i barnens erfarenheter och verklighet på Ro-sengård. Vilket gör att det finns goda möjligheter för lärare att arbeta språkutvecklande utifrån ett för barnen välbekant och lustfyllt innehåll.

Studenterna tycker att arbetet med språkprogrammen gav dem en chans att förankra sina teoretiska kunskaper i ett prak-tiskt arbete. De ville utifrån ett innehåll som var engagerande öppna dörren för barnen till det svenska språket och kulturen. Utgångs-punkten ligger i barnens vardag för att de på ett naturligt sätt skall vilja titta på och ta del av programmen. Då studenterna nu be-skådar det färdiga resultatet upplever de att deras tankar i stort sett är realiserade. Det blev en färdig produkt som dessutom är bra! Språkvinden har redan sänts på Malmö Lokal TV två gånger i veckan under hösten.

På affischer

Programmen annonserades på affischer runt om på Ro-sengård. På dessa kunde man läsa följande:

Tänk om man skulle vara inlåst på en vind! Vad hemskt! Men så farligt är det väl inte! Man kan till och med ha kul på vinden och

hitta spännande saker som leksaker, kläder, möbler och även ord! Ja, då!

Följ med Clownens och Dockans upptäcktsresa på språkvinden och utveckla

samtidigt dina kunskaper i det svenska språket.

Agnéta Hessel är lärarutbildare på

Lärarut-bildningen i Malmö.

T

I

den svenska skolan undervisar man idag i ca 140 språk! Inom vart och ett av de etniska språken finns därtill också otaliga geografiskt och socialt betingade skillnader. Men det som skapades som ett kommunikationsmedel fungerar idag lika mycket för att skilja ut.

Detta är inget nytt – grekerna kallade dem som inte talade grekiska för barbarer, de som bara sa ”barbar”, ett namn som fått en negativ klang. I det ryska språket är ordet för ”tysk”, nemjets, som också kan översättas med ”den stumme”.

För något år sedan upplevde jag något som kan liknas vid grekernas och ryssarnas reaktioner, som ju ligger långt tillbaka i tiden. I en liten by i Loire-dalen satt vi och diskuterade språk med ägaren till en bistro. Han berättade om sin lilla dotter som under ett besök i England utbrast: ”Har inte de vuxna lärt sig prata här!”. Säkert speglade hennes reaktion också något av fransmännens språkliga självmedvetenhet och omvittnade ovilja att föra in andra språk i landet. Franskan räcker!

Fler lärare med invandrarbakgrund behövs

De språk som har stark förankring i en ledande politisk makt har också en högre status.

Detta får bland annat konsekvenser för hur vi värderar utbildningar från andra länder, främst de utomeuropeiska. Ci-vilingenjörer, läkare, lärare har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden såvida det inte gäller disk- eller städ-jobb. Trots att de kan ha goda svenskkunskaper blir den et-niska bakgrunden, språktillhörigheten, en värdemätare. För våra invandrarbarn innebär detta att de förebilder som de höver för att satsa på utbildning är alltför få. Inte minst be-hövs det fler lärare med invandrarbakgrund.

Som uppvuxen här i Skåne, med bred dialekt, har jag upp-levt något liknande. De som kom från Mellansverige och ta-lade rikssvenska var fina människor i mina och min omgivnings ögon/öron, även om de var lika vanliga som vi andra. Att tala rikssvenska var synonymt med att vara bildad, att tala

skån-Yvonne Bengtsson

I vårt mångkulturella samhälle flödar språken. Språken, som skapades för att möjliggöra kommunikation fyller i dagens samhälle lika mycket funktionen av att markera och upprätthålla grupptillhörigheten. Vi skapar revir, utestänger och nedvärderar genom språket, kanske för att på så vis förstärka den egna grup-pen.

T

ska var ”bonnigt”. Våra starka män här från Skåne, Per-Al-bin Hansson med flera, snyggade snart till sin skånska dialekt då de kom till maktens boningar.

I språket har vi vår identitet. Vi svenskar blir glada då vi utomlands träffar på landsmän och får tala vårt eget språk. På samma sätt är det för våra invandrare. Det egna språket skänker trygghet och gemenskap – att ge upp sitt modersmål är att ge upp en del av sin identitet. Språket som markör av grupptillhörighet förstärks i Malmö som är en mycket seg-regerad stad. I motpolerna Limhamn-Rosengård finns en språklig uppdelning som är både etnisk och social.

Behovet att kommunicera ökar

Enligt Bibelns berättelse om Babels torn skapade Gud de olika språken så att människorna inte så lätt skulle kunna kommunicera med varandra. Om man talade samma språk fanns en risk att man skapade en enighet och satte sig upp mot honom. Även den språksituation vi har idag kan sägas vara dåligt anpassad för

kontakter mellan män-niskor med olika bak-grund. Frågan är om det är något som kan för-ändras genom att beho-vet av att kommunicera ökar. Vad innebär t.ex. Internet, flykting-strömmarna och arbets-kraftens ökade rörlighet? Esperanto är uttryck för en längtan att skapa en kommunikation som fungerar på lika villkor för alla. Men detta kon-struerade språk har inte vunnit någon större framgång, sannolikt just

därför att ett språk inte kan leva utan att hämta näring ur ett socialt och kulturellt sammanhang.

Latinet var länge ett gemensamt språk för vetenskapen. Engelskan har tagit över denna roll och är det främsta språ-ket vid universitet och högskolor. Ungdomar vid universite-ten i Teheran, Moskva, Tokyo och Beijing har, liksom de stu-derade vid Malmö högskola, alla engelska som andra språk. Ett övre intellektuellt skikt har den möjlighet till

kommuni-T

kation som ett gemensamt språk innebär. Samtidigt är engel-skan ett levande språk som talas av många som modersmål.

Språkliga hinder - ett sätt att utestänga

Idag innebär Internet att vi enkelt kan få kontakter med människor från andra kulturer, bara vi kan finna det gemen-samma språket. Vår nyfikenhet och vårt behov att söka kun-skaper och information gör oss motiverade att hitta det. På köpet får vi också en större insikt i andra sätt att tänka. Socionomen Arne Jarrick menar att människors förmåga till inlevelse har ökat. Den vetenskapliga kulturen medför en öp-penhet för skiftande slutsatser och uppfattningar till skillnad från det äldre samhället med dess tvingande och icke-argumen-terande trosläror. Individen stärks i sitt eget tänkande.

Det rimliga antagandet är att människor överallt har un-gefär samma förmåga till förnuftigt tänkande. Det ger förut-sättningar för att rasera barriärer mellan olika kulturer och språk.

Möjligen kan detta uppfattas som en hädisk tanke utifrån ”Babels torn”, möjligen är det också en alltför optimistisk för-hoppning. Parallellt med den processen kommer vi att se en marginalisering av vissa grupper på grund av att man inte har tillgång till informationsnätverket, antingen på grund av den ekonomiska/politiska situationen eller på grund av språkliga hinder.

En större rörlighet av arbetskraften förutsätter flerspråkig-het, flyktingströmmarna detsamma. Trots den fria rörligheten inom EU var det endast 2 procent av medborgarna i medlems-länderna som 1993 arbetade i ett annat unionsland, möjligen har en ökning skett de senaste åren. Procentandelen utlän-ningar, alltså inklusive invandrare från länder utanför EU, i den totala arbetskraften har från 1975 till 1987 sjunkit från 6 till 4,9 procent i Sverige.

Tendensen är densamma för övriga EU länder. Utifrån detta kan man inte dra slutsatsen att gemene man tvingas till fler-språkighet, men vi måste behärska mer en ett språk om vi ska tillfredsställa det kommunikationsbehov över språkgränserna som vi har.

På jakt efter identiteten

Den spanska sociologen Manuel Castells formulerar i sin bok ”Nätverkssamhällets framväxt” sin övertygelse om att vi har gått in i en verkligt mångkulturell, sammanhängande värld som bara kan förstås, och förändras, ur ett pluralistiskt per-spektiv som för samman identitet, globala nätverk och en

T

mångdimensionell politik. Detta är för mig en positiv inrikt-ning. I sitt omfattande verk lyfter han dock samtidigt fram tecken på en utveckling som känns mycket destruktiv. Han menar att i en värld där rikedom, makt och bilder fritt flyter omkring, blir jakten på identitet en huvudkälla till social me-ning. Människor grupperar sig kring primära identiteter; re-ligiösa, etniska, territoriella, nationella. De starka rasistiska och främlingsfientliga strömningarna i Västeuropa kan sättas i samband med en identitetskris. En ökad europeisk integra-tion suddar ut den naintegra-tionella identiteten men samtidigt upp-täcks och förstärks existensen av etniska minoriteter. Ett tyd-ligt exempel är händelserna i forna Jugoslavien. Både land och språk delas upp.

Virtuella gemenskaper - nya mönster

I Manuel Castells framtidsversion om en sammanhängande värld med ökade kommunikationsmöjligheter blir språket inte längre den primära identitetsskaparen. Kanske kommer informationssamhället att erbjuda virtuella gemenskaper där nya identitetsmönster bildas. För närvarande lever vi delvis i denna kris då nya identitetsmönster skapas samtidigt som en bakåtsträvan till gamla mönster ger en trygghet. Gud behö-ver ännu inte bli orolig för att vi ska sätta oss upp mot ho-nom!

Yvonne Bengtsson är ordförande i Malmö

lokalavdel-ning av Lärarförbundet och förbundsstyrelseledamot i

Lärarförbundet. Hon är lärare i slöjd och matematik.

T

G

anska snart efter att jag sagt ja till att skriva ett inlägg i ämnet, om kultur kan vara något för naturvetare,

får jag en bild framför

ögo-nen. Jag ser mig själv, likt Clark

Kent stiga in i en te- lefonkiosk. Där-inne lämnar jag mitt civila jag och

sti-ger ut, inte som Stål- mannen, men

dock som Natur- vetaren. Den vita

labbrocken fladdrar i vinden. Den är

syrafrätt och fläckig av

kaliumper-manganat. Skyddsglasögonen sticker upp ur bröstfickan. Iklädd rollen som Naturvetare ska jag uttala mig om relationen mellan kultur och naturvetenskap.

Analogin med telefonkiosken är inte så dum. Jag rör mig dagligen mellan olika arenor som inte är naturligt kopplade till varandra. På arbetet är jag skolutvecklare och miljöutbildare, hemma är jag familjefar, trädgårdsmästare och snickare, med vännerna är jag fågelskådare och cineast och i sporthallen vill jag helst vara oslagbar. Ingen arena känner hela min identitet. I denna soppa av ”multiple selves” och ”patchwork identities” har naturvetaren sin plats.

Kultur gånger nio

Begreppet naturvetenskap, hur vi uppfattar det och ser på dess relation till kultur och samhälle är förstås i sig själv en del av kulturen. Med den uppfattningen är naturvetenskap lika mycket kultur som allt annat.

Kultur är ett mångtydigt begrepp. I Illustrerad Svensk Ord-bok hittar jag nio olika betydelser, allt ifrån bakteriekultur till andlig odling. En vid tolkning av begreppet är människans verksamhet och uttrycksform. De spår skogsmaskiner lämnar efter sig i Indonesiens regnskogar är ett exempel. Ett annat är teakmöblerna i villaträdgården. Teakmöblerna kan för övrigt komma från antingen odlad, kultiverad teak eller regnskogs teak. Och det gör ju en viss skillnad, eller hur? Fast man ska

Claes Malmberg

Kulturella uttrycksformer hänger ihop med lust, vilja och mod. I mötet mellan naturvetenskap, omvärlden och värden får vi syn på kontroversiella frågor om genteknologi, utvecklingslära och atomkraftverk. Låt naturvetenskapen belysa sådana intressekonflikter. Kultur och kulturella uttryckssätt kan då bli en ytterli-gare en dimension och hjälpa till att ställa de etiska och moraliska frågorna.

T

vara på sin vakt. Mindre nogräknade, okultiverade, affärsmän fuskar med ursprungsmärkningen.

Inom ”New Age” och ”Straight Edge” och andra delar av ungdomskulturen finns grupper som kämpar för att rädda-regnskog och annan natur mot skövling. En sådan grupp är ”Earth First” som beskriver sig som ”…a belief in biocentrism, that life, the Earth, comes first, and a practice of putting our beliefs into action”. De slår fast att det finns ”No Compromise in Defense of Mother Earth!”. Människan, kulturen, står en-ligt dem i konflikt med naturen. Eftersom naturen inte har nå-gon egen röst har ”Earth First” utsett sig till Moder Jords för-svarare.

Ett annat perspektiv är förstås att se problemet som en konflikt mellan olika intressegrupper i utnyttjandet av natur-resurserna, snarare än en konflikt mellan natur och kultur. ”Earth First” vill bevara regnskogen, skogsbolagen vill möta aktieägarnas krav på lönsamhet och villaägarna vill kunna köpa snygga och hållbara trädgårdsmöbler till rimliga priser. Ett mer uppbyggligt och mindre naivt sätt att se på miljöpro-blem, enligt min mening.

Kulturbegreppet är komplext, mångtydigt och utmanande. Regeringen har beslutat att ge Lärarutbildningen 3,5 mil-joner kronor till stöd för kultur. Det är ett första steg i att bygga upp en ordentlig kulturprofil i samarbete med skolor och andra kulturinstitutioner, menar områdeschefen på Lärar-utbildningen Olle Holmberg. Pengarna ska bl.a. gå till utbildningsinsatser med olika kulturella uttrycksformer för att öka elevernas engagemang i skolarbetet.

Samtidigt pågår en utställning i Kolding. Jag försöker se ett samband.

Dansk soppa

För ett par veckor sedan polisanmälde danska djurskydds-föreningen museet Trapholt i Kolding. Ett av konstverken be-står av tio akvariefiskar som simmar omkring i varsin matbe-redare. Djurskyddsföreningen menar att det är djurplågeri. Museibesökarna kan med ett enkelt tryck på strömbrytaren starta matberedarna. Museidirektören tycker att polisanmä-lan är en kränkning mot både yttrandefriheten och den konst-närliga friheten. Redan på invigningen tryckte besökare på strömbrytaren. Fisksoppa…Ett par dagar senare fick fem an-dra akvariefiskar sätta livet till.

Installationen berör och upprör. Folk blir förbannade. CNN’s hemsida1 _{låter besökarna rösta på ett av tre}

alterna-tiv till frågan ”Do you think it’s art?”. Av 45.000 röstande me-nar tre fjärdedelar att det definitivt inte är konst.

T

vet, ”Yes, it carries a message” får 8% av rösterna. 20% går till ”Maybe, but it’s sick”.

Utställningen ställer en etisk och moralisk fråga till besö-karen: Kommer jag att trycka på knappen och mixa akvariefisk-arna? Marco Evaristtis matberedare - installation gestaltar den farlighet människan rymmer och som hon måste lära sig att umgås med. Vi har i allt högre grad gjort oss till herre över li-vet. Museidirektören menar att museets främsta uppgift är att vara med och ställa frågor till samhället.

Evaristtis konstverk når långt utanför museets väggar. Det framkallar motstridiga känslor och sätter igång tankar. Det spännande med de estetiska uttrycksformerna är just att de ger en större bredd för upplevelsen än vad den rationella bearbet-ningen av sinnesintrycken kan göra. Hansjørg Hohr2

framhål-ler att estetiken utgör en tredje kategori, förutom känsla och analytisk tänkande:

At skabe mening og sammenhæng er den mest grundlæggande funktion ved det æstetiske. Det æstetiske representerar således ikke kun en mellemstation mellem følelse og analytisk tænkning, men en særegen erfaringsform, som er uersættlig. Den repræsenterer

2 Hohr, H och Pedersen, K (1996): Perspektiver på æstetiske læreprocesser, Dansk lærerforeningen

T

helheden i oplevelsen af verden og gør, at den ikke smuldrer i usammenhængende fakta-bidder.

Jag tycker utställningen i Trapholt är ett bra exempel på hur vi skulle kunna utnyttja kulturella uttrycksformer för att öka engagemanget i skolarbetet. Den ställer existentiella frå-gor som t.o.m. kan sätta fart på den lugnaste middagsbjud-ning. Det fick jag själv erfara här om kvällen. Diskussionens vågor rullade fram mellan Descartes natursyn, djurens rättig-heter, människans moral och konstens berättigande.

Världen utanför labbet ger andra aspekter

I metaforen med den vita, av kaliumpermanganat fläckade labbrocken framställer jag en stereotypisk Naturvetare. En bild som förvisso existerar i mångas fantasi, men som är en rari-tet i verkligheten. Jag tänker stanna kvar vid detta fantasifos-ter ett tag. Föreställ dig Naturvetaren i en laborationssal. På väggarna hänger röda och svarta sladdar, Erlenmeyerkolvarna står i prydliga rader och innanför skåpens glasdörrar skymtar kemikalierna ordnade i bokstavsordning. Planscher med citronsyracykeln och periodiska systemet hänger bakom katedern. ”Lab-Land” är välstrukturerat. Här har Naturveta-ren full kontroll. Allt är på rätt plats.

Undervisningen strävar efter att illustrera och förenkla komplexa samband. Problemen som presenteras har en, säger en, given lösning. Experiment genomförs för att bevisa natur lagarna. Om de misslyckas är det antingen fel på utrustningen eller genomföraren.

In i laborationsalen tränger ljud och dofter från ”the Real World”. Där ute pågår aktiviteter vid sidan av varandra, osam-manhängande, ostrukturerat. Det är en ganska kaotisk värld. Problemen man stöter på i ”the Real World” är av en annan art än de inne i ”Lab-Land”, de är nämligen dåligt strukture-rade. Barrows och Feltovich3 _{beskriver dåligt strukturerade}

problem med följande karaktäristisk:

Defining the problem requires more information than is initially available - the nature of the problem unfolds over time; there is no single, right way to get that information; as new information is obtained, the problem changes; decisions must be made in the absence of definitive knowledge; and there may never be certainty about having made the right decision.

3 Barrows, H.S. och Feltovich, P.J. (1987) The clinincal reasoning process. Journal of Medical Education 21, 86 - 91

T

Den här typen av problem kan eleverna möta i skolan när de arbetar med t.ex. energiförsörjning, miljöfrågor, samlevnad, genteknologi, hälsa, livsmedelsproduktion. Inom de områdena finns inga enkla svar. Det finns istället många vägar att välja mellan.

När en klass arbetar med sådana problemställningar, stärks den estetiska förnimmelsen i undervisningen om eleverna gör undersökningar utanför lektionssalen och möter ”verklighe-tens” värden i hela dess komplexitet. I det arbetet möter de pro-blemet autentiskt och i ett helhetsperspektiv som ger nya as-pekter, på ett sätt som inte är uppenbart för dem från början. De kommer att möta människor som ger olika bilder av pro-blemet. Svaren de får beror på vem de frågar. Många sinnen är inblandade. Känslor och värden spelar stor roll.

Intryckt och uttryckt kultur

Det finns två relaterade dimensioner av det estetiska - den receptiva och den expressiva. Den första dimensionen bygger mer på det omedelbara intrycket i en situation, då ofta flera sinnen och känslor är vakna, än på den rationella analysen och förståelsen. Den expressiva knyter an till att kommunicera och förmedla ett budskap till andra.

Skolan skapar förutsättningar för hur eleverna möter om-världen, vilka upplevelser och intryck de får. Hur vi ordnar detta, hur många sinnen som aktiveras, påverkar förstås i sin tur elevens lust och vilja att kommunicera. Jag tror det finns ett starkt samband mellan hur eleverna uttrycker sig, t.ex. ge-nom målning eller drama ige-nom ett givet tema och deras för-måga att uppfatta och tolka aspekter av samma tema i verk-ligheten. De estetiska aspekterna ökar möjligheterna för eleverna att skapa sina egna intryck och självständiga förstå-else av omvärlden. Det blir tydligt i detta avslutande exempel4

från en slöjdlektion i en nionde klass i Danmark: Han har lavet en kasse med to rum. Det ene har han beklæt med fint sandpapir. Det andre har han slebet og slebet. ”Prøv at mærk”, siger han næsten henført. Og jeg må indrømme, at det føles godt. Og kontrasten til det andet rum er stor. … (Han) sværer med en seriøsitet, der matcher hans flid og engagement: ”Jo, det er genteknologi-ens gode og dårlige sider”. Som en ekstra pointe er han nu ved at lave ydersiden blank og glat. … På overfladen tager genteknologien god og tilforladelig ud, men kikker (eller føler) man indeni, viser der sig både noget blødt og noget rut.

Claes Malmberg

är anställd vid

Regionalt

utvecklings-centrum, RUC ,

på

Lärarutbild-ningen i Malmö.

Han arbetar med

skolutvecklings-frågor.

4 Breiting, S. et. al. (1999) Handlekompetence, intressekonflikter og miljøundervisning, Odense Universitetfor-lag

T

Helena Smitt

Könsaspekterna annorlunda men nog så

vik-tiga på 2000-talet

- Det är med genusvetenskap som med jämställdheten och jämställdhetslagen. De ligger vid sidan av egentlig verksamhet och bedöms därför som mindre viktiga. - Men vill man förändra samhället måste man ta på sig glasögonen och se kön.

D

et säger Eva Schömer som undervisar i genus-vetenskap på Malmö högskola och nyligen dispute-rade på avhandlingen ”Konstruktion av genus i rätten och samhället.”

Egentligen ska genusaspekterna genomsyra all undervisning på Malmö högskola - men frågan är om de gör det. Genus finns också som ett eget ämne på högskolan. Grundkursen i genus-vetenskap är en av de mest eftertraktade på hela högskolan och plockar många studenter, både från Malmö och Lund, som kommit långt i sina utbildningar men saknar könsaspekten på det samhälle de ska ut och arbeta i.

Alla vet att vi har en jämställdhetslag i Sverige, en lag som också syftar till att förbättra kvinnors villkor på arbetsmark-naden. Sverige brukar också skryta med att det är en av de mest jämställda länderna i världen.

Eva Schömer undrade dock hur det är beställt med jämställdheten och har som grundfråga i sin avhandling; finns det sociala normer som konstruerar genus på arbetsmarkna-den? Hon undersökte bl. a. hur aktivt jämställdhetsarbetet be-drevs vid 922 företag i tillverkningsindustrin och fann stora brister.

Ställa besvärliga frågor

Hon ställde besvärliga frågor exempel-vis om arbetsgivaren företog åtgärder så att arbetsförhållandena, både fysiska och psykiska, lämpade sig för både kvinnor och män, om arbetsgivaren arbetade aktivt med utbildning och kompetensutveckling för att uppnå en jämn fördelning mellan kvinnor och män i olika typer av arbete, om

ar-betsgivaren vid uppsägningar och omregleringar verkar aktivt för att det ska drabba kvinnor och män i samma omfattning, om arbetsgivare visste vad sextrakasserier är och om de arbe-tade aktivt med att förhindra sådana m m.

T

– Jag ifrågasatte den fina ”vi-andan” genom mina frågor. – Jag upptäckte att många arbetsgivare underlåter att be-driva ett aktivt jämställdhetsarbete. Företagarna ställer okontroversiella frågor och en del upprättar formella planer. Men det ändrar inte i grunden synen på könet, utan konserve-rar snakonserve-rare traditionella könsrollsmönster.

” Jag kunde konstatera att jämställdhetsarbetet inte hade nått särskilt långt, beroende på att det byggde på fördomar i form av för-givet-tagna föreställningar om vad som är kvinn-ligt respektive mankvinn-ligt men likaledes en ovilja att förändra det bestående”, skriver Schömer bl. a. i avhandlingen.

En annan del i avhandlingen tar upp arbetsdomstolens be-dömning av mål om lönediskriminering. Krav på lika lön för lika arbete har rötter i den liberala jämlikhetsidelogin. Ändå har vi inte alls kommit dit. Det har inte heller arbetsdomstol-ens ledamöter som har svårt att frigöra sig från traditionella värderingar och föreställningar om manligt och kvinnligt, en-ligt Schömer.

Nu sitter denna späda, intensiva varelse på Malmö hög-skola tillsammans med ett antal kollegor från vitt skilda discipliner – där finns både naturvetare, samhällsvetare, litte-raturvetare, filmvetare mm – och skapar genusvetenskap. Som egentligen inte är ett ämne, utan ett perspektiv, på tillvaron. Gruppen har också valt många olika ingångar på begreppet kön för att locka både vanliga studenter, högskolelärare och människor som redan är ute i arbetslivet. Vissa av kurserna är oerhört efterfrågade medan andra har svårt att locka till sig tillräckligt med sökande. Den kurs som handlar om köns-perspektiv som en integrering i undervisning och som vänder sig till högskollärare har allra svårast att fylla platserna, vil-ket kan säga något om vad könsaspekterna har för status bland högskolelärarna.

Kön – på 2000-talet

En av nyheterna inför hösten är olika kurser som heter genusrelationer i förändring och som vänder sig till både yrkes-verksamma och andra intresserade. Rubrikerna är bl. a. ”Håller Sverige på att feminiseras, Maskulinitet, män och kön, staden våld och könsrelationer m.m.

- Vi har haft som ambition att se till dagsaktuella företeel-ser och visa att vi är med i vår tid när vi skapar dessa kurföreteel-ser, säger Eva Schömer. Vi befinner oss faktiskt på 2000-talet och frågorna idag är helt andra än på 70-talet.

- Ta exempelvis företeelsen varför många gamla yrken hål-ler på att feminiseras. Det handlar om lärare, läkare, journa-lister, jurister m.m. Frågan är vad det här får för effekter?

T

- Idag håller kvinnor överhuvudtaget på att utbilda sig i högre grad än männen och det är faktiskt på det sättet att en kvinna behöver betydligt mer utbildning i bagaget för att få ett jämförbart arbete och naturligtvis en själig lön. Frågan är var männen tar vägen och om männen flyr när kvinnorna kommer in i de här yrkena eller om männen redan lämnat när kvinnorna kommer?

Var finns männen?

- Det sägs att männen finns i IT-branschen och inom olika tekniska områden och att män plockas från utbildningar innan de är färdiga. Händer detta kvinnorna? Varför är det så att män med en kvinnlig partner får högre lön i arbetslivet lik-som att män lik-som verkligen tar föräldraledigt diskrimineras på arbetsmarknaden? Här finns inga självklara svar utan det handlar om att se företeelser och ställa frågor.

En annan, för mig spännande kurs, är maskulinitet, män och kön. Den tar bl.a. upp hur maskulinitet använts och de-finierats under århundradena, sport och vetenskap som mas-kulina aktiviteter, relationer och sexualitet, maskulinitet i de moderna medierna m.m. Kursen handlar alltså om hur mas-kulinitet konstrueras. En tredje handlar om stad, våld och könsrelationer och tar upp frågor som vad är det som gör att vissa platser är farliga, hur blir de farliga, vad är farligt och varför förknippas farlighetstendensen till staden, hur konstru-eras subkulturer, vad händer mellan män och kvinnor i sub-grupper m.m. En fjärde handlar om genus i organisationer, om jämställdhetsarbete i organisationer m.m.

Alltså kurser som är klart nutidsorienterade, pekar på ten-denser och ställer frågor som borde få var och en att tänka över sin egen samtid. Ändå undrar jag vad genusvetenskap möter för respons och anseende på Malmö högskola och vil-ken effekt den har och kommer att få för den övriga högsko-lan?

- Vi kan inte mer än säga att vi finns, svarar Eva Schö-mer försiktigt. Det är klart att det är viktigt med förebilder och ringar på vattnet effekter. Vi får också en hel del studenter som uppskattar att de får ett nytt sätt att se. Det är dock fortfa-rande för lite män - 6 av 40 i grundkurserna – men de som är där är mycket medvetna om det strukturella problem som kön skapar.

Är verklig förändring möjlig?

- Det tycks alltså att från gräsrotsnivå finnas mycket upp-skattning. På sikt hoppas jag också att det här ska ge utslag i

T

stort eftersom det är svårt att stå emot att studenterna underi-från kräver ytterligare perspektiv. Flertalet som arbetar med genusfrågor är också disputerade vilket gör att vi har en ac-ceptans i forskarsamhället.

– Men det är självklart att vi också måste påverka de som inte är medvetna om genusperspektiv. Därför går vi bl. a. ut på de tekniska utbildningarna och ställer frågor kring vad är jämställdhet, vad ska vi ha det till, finns det någon anledning att diskutera jämställdhet och vi har också en speciell kurs om genusperspektiv i teknik.

Det låter bra alltsammans men är det tillräckligt för verk-lig förändring?

- Mitt intryck här är som i samhället i övrigt. En upplevelse av att visst är det bra med genusperspektiv – men förändring på riktigt är väl inte riktigt meningen.

Så är Eva Schömer tillbaka i sina resonemang och engage-mang på det arbetsrättsliga området. Hon pekar bl. a. på att när arbetsmiljölagstiftningen skärptes satte sig varenda fack-förening på skolbänken för att plugga in och ta åt sig och för-ändra men när jämställdhetslagen skrevs om, 1992, och fak-tiskt införde tvingande bestämmelser reagerade inte facksverige alls med samma frenesi och trots att det står i jämställdhet-slagen att den syftar till att förbättra kvinnors villkor på ar-betsmarknaden.

Utanförskap – en otjänst för jämställdheten

Utifrån detta drar hon också paralleller att de flesta universitet och högskolor runt om i Sverige har kvinnovetenskapliga forum el-ler områden för genusvetenskap. Ändå ligger alla dessa vid sidan av, utanför institutionerna där den egentliga verksamheten pågår. Li-kadant är det med jämställdhet-slagen, menar hon. Jämställdhets-aspekterna hade mått mycket bättre av att införlivas i exempel-vis lagen om anställningsskydd,

medbestämmandelagen och andra arbetsrättsliga lagar. – På det här sättet gör man jämställdhetsarbetet en otjänst. Men finns viljan till förändring så kan allt positivt inträffa.

Eva Schömer har sedan intervjun gjordes fått ett nytt arbete på näringsdepartementet som statlig utredningssekreterare i utred-ningen om ”frivillig jämställdhets-märkning.” I uppdraget ingår bl.a. att ut-reda om det finns några rättsliga hinder för en lag om just ”frivillig jämställdhets-märkning av varor, tjänster och produkter.”

T

D

et finns en mycket passande dikt av Hjalmar Söder berg i Doktor Glas(1905), som behandlar varje män-niskas behov av att vara sedd – till varje pris. Helst av allt vill vi bli älskade, i brist på det beundrade …. I brist på det hatade, bara vi gör ett intryck på andra. Dikten sjungs fram av en ungdomskör som avslutning på en av de klotterfilmer vi visade på Öppet Hus på Nydalaskolan helt nyligen.

Jag brukar fråga eleverna på de skolor, som arbetar med Stoppa sabbet-projektet varför de sabbar. Deras svar har bil-dat ett mönster:

•saknar någonting att göra •saknar spänning

•vill synas

Allvarliga signaler från ungdomar

Det finns också de som menar att det skall sabbas, där-för att det skall se ut på det viset.

Innan projektet startar brukar eleverna också göra ett av-tal, som går ut på att de lovar att inte sabba. Där finns noga preciserat vad som menas med sabb. För många elever är detta inga problem. De lovar för att hålla. Men allt fler menar att de kan lova utan att det betyder någonting, ingen bryr sig ändå. Detta är allvarliga signaler från de ungdomar det gäl-ler. I min avhandling ”Unga på Drift. Om Sociala normer och

social kontroll på Rosengård”(1994) har jag analyserat delar

av den problematik jag här diskuterar. Syftet är att förstå var-för sociala normer inte alltid fungerar.

Under den tid jag varit verksam som rättssociolog har jag fått revidera min uppfattning om ungdomars beteende. Den får vara utgångspunkten för den här artikeln. Det är möjligt att ungdomar blivit stökigare, men det stora problemet är att vuxna tappat kontakten med och intresset för ungdomar och

Margaretha Rolfson

Klotter och skadegörelse och vad alla vuxna

borde veta

På Nydala- och Munkhätteskolan i Malmö pågår ett intressant ”Stoppa-sabbet-projekt.” Hur ska man förstå och komma åt att ungdomar klottrar och sysslar med skadegörelse? Vad vill ungdomarna visa? Vad är de vuxnas ansvar? Vem bryr sig egentligen? Vad är det för komplex vardag ungdomarna rör sig i? Det är några frågor rättssociologen Margaretha Rolfsson tar upp i denna artikel.

T

deras frågor. ”Vi har de ungdomar vi förtjänar”, sas i en av fil-merna på Öppet Hus veckan. Jag instämmer i det påståendet.

Vad är sociala normer?

För de allra flesta människor är det självklart att inte för-störa eller sabba, i sin omgivning. Varför? Vi har lärt oss att det är förbjudet, man gör inte så, säger den sociala normen. Skulle vi medvetet förstöra något för någon annan, dröjer det inte länge innan andra reagerar negativt på vårt beteende och kräver ersättning. Vi känner av en sanktion. Det är sanktionen som definierar den sociala normen.

De sociala normerna har djupa rötter i kulturen. Ända till den tid då människorna slöt sig samman i samhällen. För att många människor skall kunna leva tillsammans och för att samhället skall fungera, måste det finnas regler, sociala normer och lagar men också seder och bruk. Dessa utgör en gemen-sam värdegrund. Varje kultur har sin uppsättning regler och sociala normer, seder och bruk. Efter hand uppfattas dessa so-ciala normer som självklara. De tycks fungera av sig själva. I själva verket testas de hela tiden, och vi påminns ständigt om dem i vår vardagsverklighet, när vi kommunicerar med gran-nen, tillrättavisar barnen därhemma eller diskuterar gemen-samma spörsmål. Hela tiden bollar vi sociala normer mellan oss, reagerar mer eller mindre kraftigt på andras attityder i någon känslig fråga som utmanar våra värderingar. Om vi bryr oss …? Det är när vi kommunicerar med andra vi lär oss för-stå andra människors synsätt och de våra. Detsamma gäller invadrarsvenskarna och deras kulturers synsätt gentemot våra inhemska. Kommunikation ökar förståelsen människor emel-lan.

Krav på uppmärksamhet

Att bryta mot samhällets lagar, sociala normer och regel-system betyder egentligen att man ställer sig utanför samhäl-let och det är mycket allvarligt. Varför gör människor det ib-land? Kanske som Doktor Glas för att till varje pris bli sedd av andra. Vi måste alltid ställa oss frågan varför en individ beter sig avvikande. Den här artikeln skall emellertid inte handla om lagöverträdelser i allmänhet utan om vår attityd till sociala normer. De sociala normerna måste stå för någonting, som vi tror på annars grinar likgiltigheten mot oss. Tror unga på våra sociala normer? Vet de vad sociala normer är? I den sociologiska forskningen är det ett välkänt faktum att just

ska-degörelse är den första signalen, som röjer att den unge inte

T

sabba eller förstöra i sin omgivning. Men som vuxna måste vi förstå vad den unge vill säga oss med sitt beteende.

Gemensamt för det sociologiska normbegreppet är inte själva regelmässigheten utan framtvingandet av ett viss bete-ende. För att åstadkomma detta tillgrips sanktioner. Den lik-formighet som då kan iakttas är ett resultat av just sanktionen. Andra forskare har relaterat sociala normer till den fysiska och

sociala omgivningen. Det är individens biologiska

konstitu-tion, som förmedlar intrycken från den yttre miljön och be-tingar ett visst beteende.(T Segerstedt,1948). Den fysiska mil-jön och den sociala strukturen skulle ge upphov till ett likar-tat beteende. Ett sådant socio-ekologiskt perspektiv vann ter-räng i början av 1990-talet. Detta jämte micro-relaterade processteorier kan ge en ganska god förståelse av sociala fe-nomen som ungas avvikande beteende, t ex klotter och förstörelsebeteendet.(Rolfson,1994, s 23f).

Konkurrens om mottagarna

En annan sociolog som studerat sociala normer är Gerd Spittler(1967). Han har operationaliserat begreppet social norm och finner då att det finns en normsändare och en

norm-mottagare, eventuell en tredje person som drar nytta av

nor-men. Det skall föreligga en speciell situation, där det förvän-tas ett speciellt beteende och vid avvikelse från normen skall det inträda en sanktion, som verkställs av en viss person. Normkällan eller normsändaren måste emellertid inte vara en total kollektiv normkälla utan kan vara en avgränsad grupp, t ex ett gäng ungdomar eller en kompisgrupp, likaväl som

för-äldrar eller lärare. Inte heller måste normmottagaren vara en

enhetlig grupp, t ex alla boende i Sverige, utan kan vara olika grupperingar såsom olika ungdomsgrupper, vuxna, som var för sig är mottagare av normer från olika sändare. Den miljö normmottagarna befinner sig i bestämmer till stor del deras

normtolkning. I ett konkret exempel kan det vara så att unga

i problemtyngda bostadsområden blir delaktiga av delvis an-dra normtolkningar än unga i områden som är förskonade från den förslitning sociala problem medför. Det kan också vara så att normsändarna konkurrerar om normmottagarnas intresse. (Rolfson, 1994, s 24 f).

Förstå ungdomars vardagsverklighet

Som jag redan framhållit formas våra sociala normer i vårt sociala liv, i vår samvaro med andra människor, i arbete, lek, kärlek, krig, och i affärer. En annan sociolog, Peter Blau(1992), har insiktsfullt och engagerat utifrån ett

helhets-T

perspektiv analyserat det sociala livet i termer av

utbytes-relationer. Hans främsta syfte var att förklara

maktdifferentie-ringen i samhället utifrån en teori om utbytesrelationer, som han menar är det sociala livets minsta beståndsdelar. Under resans gång gör han djupa nedslag i företeelser på micronivå som spontan gruppsamverkan. Hans resonemang är mycket användbart för att förstå ungdomars vardagsverklighet.

Blau studerar också konsekvenserna av utbytes-relationernas inre dynamik. Han härleder människans sociala liv till hennes behov av lycka. Vad är lycka? Det kan vara hen-nes behov av kärlek, professionellt erkännande, önskan om en familj, behov av utmaningar i sport. Det mesta av det vi upp-lever som lidande eller lycka har sin källa i andra människors agerande mot oss. Ytligt kan social samverkan tyckas som ett noll-summespel, den enes belöning är den andres förlust. Dju-pare sett är alla vinnare, men alla vinner inte lika mycket och belöningarna ligger inte på samma plan. I själva verket är det så att människor känner tillfredsställelse och glädje över att både få och ge. Att hjälpa andra döljer en förhoppning att själv erhålla sociala belöningar, att bli uppskattad, älskad, hedrad. Men att vara generös enbart av egoistiska skäl håller inte i läng-den och leder sällan till sociala belöningar. Socialt gillande har ett stort värde, förutsatt att uppskattningen är äkta och inte simulerad eller falsk.(ibid, 1992, s 18). Här känner vi igen Doktor Glas ord i inledningen av artikeln. Vi känner också igen vad eleverna svarade på frågan varför de sabbade.

Vaccinera mot utanförskap

Den här artikeln fokuserar på den alltmer utbreda förstö-relsen på skolor, offentliga byggnader, parker, träd etc, vilka som gör det och varför?

Underlaget utgörs av några explorativa studier på skolor i Malmö under 1990-talet, mediaflödet av nyhetsstoff i ämnet, facklitteratur och mina reflekterande synpunkter kring detta.

Det bör från början sägas att sabb eller skadegörelse ofta omges med tabu. Att vara drabbad av sabb, klotter eller ska-degörelse är inte något man öppet talar om. Andra har det men inte vi här. För butiker är det en skräck med klottrade väggar och man sanerar så snabbt man kan för att inte förlora kun-der. På skolor rubricerades skadegörelsekostnader länge som underhåll. Så är det inte längre. Idag åsamkar skadegörelse och klotter samhället stora ekonomiska kostnader och förfular miljön. Men orsakerna bör sökas i de boendes sociala och eko-nomiska situation, där brist på arbete och /eller utbildning ut-gör viktiga faktorer. Den offentliga miljön omfattar här både inre och yttre miljö: skola, bomiljö, parker och torg.

T

Delaktighetens betydelse

Det långsiktiga målet med de projekt, som var kopplade till dessa studier är att öka de boendes trivsel och intresset att bo kvar. Genom att bli direkt delaktiga i uppbyggnaden och upprätthållandet av en fräsch miljö får man ett effektivt in-strument att påverka attityder och beteende mot klotter och förstörelse. Den amerikanske socialpsykologen R Brown (1968), kunde visa att genom att låta handling gå före ord får man igång den attitydförändringsprocess man önskade. I hans fall gällde det att få fram en positiv attityd till svarta. I vårt fall handlar det om skapa en negativ attityd mot klotter och förstörelse bland ungdomar. Genom att bli delaktiga, med andra ord, bli bekräftade genom ett uppdrag, arbete, utbild-ning eller praktik, skall ungdomarna vaccineras mot känslan

att vara utanför. Tanken är att den vägen få dem med på den

nya TRENDEN, att göra skolan och miljön fräsch.

Hur blev då eleverna delaktiga i projektet? Projektets slo-gan är att verka ”för ungdomar med ungdomar”. Det inne-bär att projektet talar om för ungdomarna det aktuella pro-blemet, d v s klotter och förstörelse, och att det blir deras

upp-drag att greja detta, men att vi som vuxna finns i

bakgrun-den. Det första uppdraget var att hitta på namn, slogan och

logotype på den verksamhet de skulle bedriva.

Klotter – Kultur? Hur ser eleverna ser på saken...?

Nydalaskolan och Munkhätteskolan har båda helt nyligen haft Öppet Hus resp Temavecka på stoppa sabbet verksamheten, för att visa upp sig och för att föra en intern debatt om hur man vill gå vidare. De båda skolornas olika utformade tema-veckor berodde på olika lokala förutsätt-ningar, men innehållsmässigt var de likvärdiga. En stor del av materialet var hämtat från sko-lans vaktmästare, eftersom det är han som be-finner sig mitt i den vardagsverklighet, som det handlar om här. Lagom till Öppet Hus och Temaveckan kom elevernas egenhändigt designade affischer med namn, slogan och logotype.

På Munkhätteskolans affisch står det M.U.M.S, vilket betyder ”Munkhättans Ungdomar Mot

Sabbet”, och på Nydalaskolans står det B.U.S., vilket utytt står

för ”Ballt Utan Sabb”. Det är Elevråden på båda skolorna, som röstat fram förslagen. Det skall nämnas att Nydalaskolan är en låg-och mellanstadieskolan med ca 387 elever, medan

T

Munkhätteskolan är en fullständig grundskola med högstadium och ca 512 elever.

Är klotter en kulturform? Många hävdar det. Vad anser eleverna? Av deras namn att döma ser de lite olika på saken. M.U.M.S. val av slogan kan knappast tolkas som annat än att sabb är fult och skall bort. B.U.S däremot använder trendordet

ballt för att tala om att de också vill ha bort sabbet men ger

detta samtidigt en ungdomskulturell touch. B.U.S. låter fyndigt som en elev sa. Vad anser jag?

…och vad anser jag som sociolog

Låt mig börja i andra ändan av fenomenet klotter. Som rättssociolog ser jag samhället sammanfogat av sociala normer, beteenderegler, seder och bruk. Som barn, tonåring och vuxen tillägnar vi oss dessa genom samtal med våra föräldrar, lärare och andra vuxna om varför reglerna finns, dess funktioner och konkret genom hela skalan av sanktioner, när vi bryter mot normerna.

De flesta människor, både ungdomar och äldre anser att klotter är fult, att det skämmer och att det bör tas bort. Högstadieeleverna på Lindeborgsskolan ställdes inför olika valmöjligheter och tvekade inte att välja en fräsch och fin skola framför en sabbad. Om de själva skulle bygga ett klassrum, skulle de inte tillåta sabb där…

Att belägga klotter och förstörelse med straff är ett sätt att markera den sociala normen. Det är den kraftigaste metoden och den enklaste. Men inom rättssociologin försöker vi tolka sociala fenomen för att bättre förstå dem och komma med än-damålsenliga lösningar på sociala problem. Och då kommer straffmetoden till korta – i det här sammanhanget. Det problem vi står inför nu är inte utvecklad brottslighet även om det fö-rekommer inslag av brott här också. Det är ett annat problem som träder i förgrunden, nämligen att skadegörelse och förstö-relse har en orsak.

Grupptrycket viktigt

Att kompisar är viktigt att ha vet vi. Grupp-sammanhållningen är viktig bekräftelse på socialt gillande och fungerar också som normkontroll, i förlängningen som social kontroll.(Blau, 1992, Segerstedt, 1948). En svår fråga i sam-manhanget är hur kraftig en reaktion bör vara för att sanktionen skall anses bekräfta en social norm. Ena ytterlig-heten torde vara där normen är upphöjd till lag och sanktionen består av straff. Den andra ytterligheten är svårare att empi-riskt observera. Det finns emellertid en svensk forskargrupp