Genom vatten och eld

Genom vatten och eld

Mannen är handlingskraftig och kvinnan passiv

i dansbandsmusikens texter. Deras kärlek är av den stillsamt romantiska

arten där det inte förekommer några erotiska anspelningar. Tvåsamheten hyllas

med överjordiska toner som tangerar väckelserörelsens musik.

Dansbandstexten är en litteraturform som i f ö r e n i n g m e d musik, dans och livsstil utgör en för vårt land typisk kulturyttring som ingen svensk tycks vara helt o b e r ö r d av. Musiken har karaktäriserats p å alla upptänkliga sätt, från "smörjmedel för d e n stora svenska köttmark-n a d e köttmark-n " till "vår tids folkmusik".' Gör m a köttmark-n aköttmark-n- an-språk på att vara en bildad person m e d god smak är det lätt att avfärda d e n n a kulturform, dess musik ocli dess a n h ä n g a r e på "kvalitativa grunder". Dansbandsrörelsen är dock ett mass-f e n o m e n . Det mass-finns ett par tusen verksamma d a n s b a n d i Sverige, varav en tredjedel är hel-tidsorkestrar.- De spelar u p p till dans för m e r än en halv miljon svenskar varje vecka. G e n r e n s popularitet manifesteras också i veri-tabla vallfärder till dansgalor och så kallade dansveckor r u n t om i landet.'5 Sett ur detta perspektiv är det b å d e naivt och förmätet att bagatellisera d e n n a kulturyttrings betydelse.

Som litteraturvetare och musiker vill jag se populär vokalmusiktext som ett uttryck för t e n d e n s e r och f ö r ä n d r i n g a r i samhället och hävda musikens roll som ideologisk indikator. Med d e n n a övertygelse som utgångspunkt har j a g studerat dansbandstexten som ett exempel på en litterär genre.4 T e x t e r n a tycks nämligen vara u t f o r m a d e efter ett visst genre-medvetande, vare sig detta är avsiktligt eller omedvetet utfört. Dels är de påfallande enhet-liga till stil, form, tematik och idépolitik, dels framstår d e som "riktade" till en särskild pub-lik. Detta stärker min övertygelse o m att tex-terna är betydelsebärande och f ö r m e d l a r vissa budskap.5 Ty det väsentliga i förståelsen av textens genrevillkor är inte huruvida åhörar-na alltid lyssåhörar-nar aktivt på innehållet. Det

vikti-ga är att texterna h ö r s a m m a n m e d en musik som h a r en e n o r m genomslagskraft och kon-sumeras av ett stort antal människor. När d e lyssnar på, dansar till och sjunger m e d i låtar-na tar d e i viss m å n till sig d e budskap som tex-terna förmedlar. Musikens och massmedias makt är stor när det gäller att befästa och r e p r o d u c e r a värderingar.

T e x t e r n a som j a g bygger min analys på är valda f r å n samlingsalbumet "Onskedansen", som enligt förlaget innehåller de 50 mest önskade dansbandslåtarna mellan 1962 och

1991.''Jag har u r detta material valt ut och analyserat ett tjugotal texter utifrån f r å g o r n a "Vad h a n d l a r dessa texter om?" samt "Hur framställs respektive kön i dessa händelseför-lopp?" Vad j a g söker fånga m e d dessa frågor är d e n världsbild som texterna ger uttryck för g e n o m sina fiktiva rollinnehavare, dvs de m ä n och kvinnor som f r a m f ö r sångerna. Sångar-nas könstillhörighet är d ä r m e d också av in-tresse för u n d e r s ö k n i n g e n . En tredje fråga blir alltså o m det finns några skillnader mel-lan vad en m a n respektive en kvinna får ge uttryck åt i dansbandsmusiken.7 Eftersom det här är texter som vi lyssnar på, i stället för att läsa, har j a g b e h a n d l a t d e m som muntlig litte-ratur.'^ Jag h a r i min u n d e r s ö k n i n g inte tagit hänsyn till kompositör eller textförfattare, utan b e h a n d l a r texterna e n b a r t som uttryck för en genre.

Den heliga tvåsamheten

Inte oväntat är det kärlekstematiken som d o m i n e r a r i dansbandstexterna, vilket är ett karaktäristiskt drag för sentimental diktning

f ö r kärleken i d a n s b a n d s t e x t e r n a , sett u r ett m o d e r n t textligt perspektiv, är e m e l l e r t i d d e n h ö g a v ä r d e r i n g e n av stilla lycka och livslånga b a n d . D e n n a "vuxna" h å l l n i n g som v ä r d e r a r ansvar och t r o h e t - till skillnad f r å n rockmusi-kens ideal o m f r i h e t och u p p r o r - f i n n e r sin motsvarighet i d e n a m e r i k a n s k a countrymusi-ken. C o u n t r y m u s i k e n är d a n s b a n d s m u s i k e n s själsfrände i d e n stora världen. Båda är d e tys-ta m a j o r i t e t e r n a s musik som k ä m p a r f ö r livsr u m i e n mediavälivsrld d ä livsr d e h ö g l j u d d a m i n o -riternas r o c k m u s i k d o m i n e r a r . Nyckelordet i c o u n t r y n är e m e l l e r t i d L ä n g t a n , m e d a n mot-svarande i d a n s b a n d s m u s i k e n t o r d e vara Triv-sel.

Trivsel o c h tvåsamhet u t g ö r g r u n d p e l a r n a i d e flesta texter i mitt material. Att vara till-s a m m a n till-s o c h dela livettill-s upp- och n e d g å n g a r ses i texten s o m det finaste tillvaron k a n erbju-da. T i l l s a m m a n s kan m a n också b e k ä m p a m ö r k e r och e n s a m h e t . D e n n a syn på kärle-k e n som n ä r m a s t helig t a n g e r a r ofta religiösa d i m e n s i o n e r . N å g o n g u d s t r o uttalas inte, m e n d ä r e m o t omskrivs Kärleken som en ställ-f ö r e t r ä d a n d e h ö g r e makt. En sådan tro på Eros k o m m e r till uttryck i En sång om Kärlek som sjungs av en m a n :

Det fmns en sång som gömmer på en längtan Det finns en tro där drömmarna tar slut och allt som lever uppfylls av förväntan En ändlös väg vi aldrig gått förut

(refräng:)

En sång om kärlek över alla gränser, små enkla ord som alla kan förstå Det stora ljus vi anar och som känns här ska lysa upp den väg som vi ska gå

T e x t e n är g e n o m s y r a d av associationer till tro o c h a n d l i g h e t . H ä r kan m a n tematiskt spåra släktskapet m e d väckelsemusik och andliga sånger, som s e d a n f o l k r ö r e l s e r n a s tid h a r ett starkt fäste i d e n svenska folksjälen. Den änd-lösa vägen, d e t stora ljuset, kärlek över alla g r ä n s e r - alla är d e liknelser som f ö r e k o m m e r i d e n religiösa litteraturen. S o m e n kontrast till dessa storslagna bilder n ä m n s d e "små e n k l a ord", s o m antas k u n n a f ö r m e d l a d e n

ket" (i ö v e r f ö r d betydelse) är tillgängligt f ö r var och en som är ö p p e n för d e n mänskliga kärleken.

Ett p a r a d e x e m p e l på t e m a t i k e n k r i n g två-s a m h e t e n två-s h e l i g h e t är texten De två-sitvå-sta ljuva åren. D e n n a sång är n å g o t av d a n s b a n d s m u s i -kens kronjuvel, som 1988 slog d e t d å v a r a n d e r e k o r d e t p å S v e n k s t o p p e n m e d sina 53 veckor på listan. Låten kan ses som en hyllningssäng till m o n o g a m i n : lika heligt som ä k t e n s k a p e t är äktenskapslöftet, o c h i d e t t a fall är d e t bok-stavligt - idealet är att bevara d e n äktenskapli-ga f r i d e n livet ut. S å n g e n är en d u e t t m e l l a n en m a n o c h e n kvinna. I d e n första versen s j u n g e r m a n n e n :

När nattens mörker falnar och stillar sig till ro då kryper jag intill dig som så många gånger förr Jag har en vän att älska och att dela livet med

ifrån tårar och förtvivlan till att alltid vara glad Kvinnan s j u n g e r i p å f ö l j a n d e vers att livet inte h a r varit lätt alla g å n g e r , m e n styrkan f i n n s i att "ha e n vän som du". R e f r ä n g e n - som sjungs g e m e n s a m t — lyder:

Så låt de sista ljuva åren bli de bästa i vårt liv Den lycka som vi känner låt den stanna livet ut Och når jag kommer fram till dagen då mitt hjärta slutar slå

Då ska du tänka på de stunder som var vackrast i vårt liv.

I nästa vers k o m m e n t e r a r d e å l d e r s t e c k n e n h o s v a r a n d r a , m e n försäkrar ä n d å att känslor-n a ikänslor-nte h a r f ö r ä känslor-n d r a t s :

[Hon:] Din kind är märkt av tiden och ej så len som då en gång

[Han:] Ditt hår har stänk av silver, så märkt av tidens gång

[Båda:] Men trots att vi förändras finns ändå något kvar

som tiden aldrig rår på: det är känslorna vi har. S e n s m o r a l e n är lika tydlig som d e n är tema-tiskt pekoral: m a n kan leva f ö r d e vackra min-n e min-n a . Vi ska visserligemin-n alla dö, m e min-n i min-n min-n a min-n dess kan vi se till att g ö r a d e sista å r e n till d e bästa i våra liv.

Den livslånga kärleken mellan m a n o c h kvin-n a får ekvin-n låkvin-ngt f r a m s k j u t e kvin-n positiokvin-n, d e kvin-n är r e n t av en f ö r u t s ä t t n i n g f ö r ett lyckligt liv. T e x t e n tar inte u p p f ö r n e d r a n d e ålderskräm-p o r u t a n a n v ä n d e r vackra omskrivningar. Oviljan att b e f a t t a sig m e d o b e h a g l i g a känslor är p å f a l l a n d e i d e n n a g e n r e . I d e n m å n svåra känslor och upplevelser b e h a n d l a s sker d e t m e d viss d i s t a n s e r a n d e glättighet, eller som ovan n ä m n t s m e d s k ö n a liknelser. 1 d e n h ä r världen finns i n g e n dödsångest.

S å n g e n En vän du kan väcka mitt i natten är också e n hyllning till p a r f ö r h å l l a n d e t . Den hävdar att d e n som h a r e n vän kan "nästan gå på vatten" och "vinna segrar som o f t a inte vinns". Den s o m h a r en livskamrat är alltså i det n ä r m a s t e osårbar. Även h ä r finns associa-t i o n e r associa-till religiösa m e associa-t a f o r e r .

T e x t e n Kärleken går u t a n o m s v e p rakt in på kärlekens nyckelroll:

Kärleken är det finaste vi har,

den ska vi vara rädda om så finns den alltid kvar Kärleken är den lästa punkt vi har

Var rädd om dig, min kära, så finns lyckan alltid kvar

Kärleken i d e t m o n o g a m a f ö r h å l l a n d e t är livets g r u n d f ö r u t s ä t t n i n g i d a n s b a n d s t e x t e n s värld. Stabila, traditionella v ä r d e n kanske är viktigare ä n n å g o n s i n i en tid d å familjen som institution u n d e r g å r e n s n a b b f ö r ä n d r i n g .

Omskrivningar av sexualiteten

D a n s b a n d s t e x t e n s skildring av u p p v a k t n i n g o c h kärleksförklaring utgår f r å n d e n svärmis-ka r o m a n t i k e n . Oftast är d e t en m a n som beskriver sin kärlek. 1 dessa l o v s j u n g a n d e tex-ter finns i n g e n konflikt eller dialog, och kär-leken är sällan eller aldrig obesvarad. Men d e t är b a r a d e n r o m a n t i s k a kärleken som komm e r till uttryck. Erotiska känslor och h a n d -lingar beskrivs vanligen i f o r m av a n t y d n i n g a r eller omskrivningar.

S p ä n n i n g e n mellan k ö n e n i d a n s b a n d s t e x -ten bygger på strikt p o l a r i s e r a d e könsroller, d ä r k v i n n a n oftast framställs som e n passiv p a r t n e r till m a n n e n . H a n är aktiv o c h initia-tivrik, m e d a n h o n intar en v ä n t a n d e position. Något a n n a t än h e t e r o s e x u e l l a f ö r b i n d e l s e r

är o t ä n k b a r t i dessa texter. D ä r f ö r utgår jag f r å n att det är en kvinna som besjungs, även i d e fall d e n manlige s å n g a r e n e n b a r t riktar sig till "dig".

Det mest uttalade sexuella b u d s k a p e t åter-finns i s å n g e n Inget kan stoppa oss nu . I första versen beskriver m a n n e n h u r h a n just träffat e n kvinna på ett dansställe och f ö r s ö k e r locka m e d h e n n e på nattliga äventyr, I refrängen k o m m e r första inviten:

För i natt, i natt, är det du är det jag och vi följer så lätt minsta motståndets lag mot en himmel som har nummer sju, inget stoppar oss nu

Så i natt, i natt, kom och ge kom och ta, kom och dansa med mig, du är allt jag vill ha Ingenting som vi gör är tabu,

inget stoppar oss nu

I a n d r a versen a n s p e l a r d e n fiktive rollinne-havaren på c a r p e diem-motivet, och avfärdar tankar på plikt o c h m o r a l m e d att "i m o r g o n är e n a n n a n dag". M a n n e n är övertygad o m att d e k o m m e r att å n g r a sig o m d e inte genast ger sig h ä n . Sticket f ö r e första r e f r ä n g e n lyder:9

När du rör mig händer något inuti och du gör mig vild och exalterad Om du hör mig har jag nå't att säga Stanna här hos mig

För d e n som h a r lyssnat myckel p å rockmusik f r a m s t å r n o g dessa erotiska a n s p e l n i n g a r som mycket oskyldiga, m e n i f ö r h å l l a n d e till a n d r a d a n s b a n d s t e x t e r är d e t sexuella b u d s k a p e t påfallande.

B l o m m o r är klassiska symboler för ljuv r o m a n t i k i k o n s t e n s o c h litteraturens historia. Även i d a n s b a n d s t e x t e n är dessa m e t a f o r e r f r å n växtriket vanliga: u p p v a k t n i n g e n går o f t a ut p å att m a n n e n vill ge sin älskade blom-mor. Tio tusen röda rosor är e n sådan text: Tio tusen röda rosor vill jag skänka dig tio tusen röda rosor i ett fång

Du ska ta dem som ett sommarminne ifrån mig Tio tusen röda rosor och min sång

M e d t a n k e på b l o m m o r n a s antal får m a n a n t a att d e inte är bokstavligt m e n a d e ; d e t vore

överdrift, e n storslagen bild f ö r m a n n e n s starka kärlek till kvinnan. D e n n a b l o m s t e r m e t a f o -rik, d ä r r ö d a rosor symboliserar d e n sinnliga kärleken, är e n väletablerad o c h a l l m ä n t ve-d e r t a g e n bilve-d och är såleve-des lätt tillgänglig för varje lyssnare. S o m k o n t r a s t till d e n n a "enkla" symbol står ett poetiskt språk o c h e n sublim, f ö r att inte säga överdriven m e t a f o r . D e n n a s p ä n n i n g m e l l a n h ö g t och lågt k a n ge en bild av d e stora gesterna, d e n stora kärleken i d e n lilla världen, f ö r d e n vanliga m ä n n i s k a n .

Otrohet betraktas olika

beroende på kön

De flesta d a n s b a n d s l å t a r beskriver ett tillstånd av r o och h a r m o n i i t v å s a m h e t e n s h a m n , m e n j a g h a r ä n d å hittat två texter som b e h a n d l a r t e m a t o t r o h e t . 1 Dra dit peppar'n växer beskri-ver en m a n situationen:

Du har lekt med mig en kort stund, du har bollat mig omkring

Men nu så ser jag klart, min vän du menar ingenting

Kvinnan som a p o s t r o f e r a s är tydligen e n per-son som leker m e d a n d r a s känslor, o c h man-n e man-n tycker att h a man-n h a r blivit b e h a man-n d l a d som e n leksak. H a n h a r varit f ö r d b a k o m ljuset, m e n ser äntligen klart. I r e f r ä n g e n u p p d a g a s att k v i n n a n bedriver o t r o h e t av stora mått: Du har en annan i Landskrona, en i Växjö, en i Lund

och du som sa jag var den ende, men man lär sig sina läxor

Du har någon i Karlskrona och en till i Östersund Här har du inget mer att hämta, du kan dra dit peppar'n växer

M a n n e n t o l e r e r a r inte h e n n e s b e t e e n d e o c h b e r h e n n e helt e n k e l t "dra dit p e p p a r ' n väx-er".

Det finns säkert många andra som har samma ideal

Men jag säger det rent ut, min vän din kärlek blev för sval

pat sin språkliga l a d d n i n g . N ä r d e t a n v ä n d s som ett kraftuttryck visar d e t på e n f ö r g e n r e n typisk försiktighet m e d att a n v ä n d a kraftut-tryck. M a n n e n s utfall mildras också av det g e n o m g å e n d e tilltalet "min vän", vilket emellertid kan u p p f a t t a s som e n f a d e r l i g / n e d s ä t -t a n d e h å l l n i n g -till kvinnan.

T Genom vatten och eld är d e t e n kvinna som h a r o r d e t :

Att du är du det rår du inte för och att du föddes till en stor charmör Livet med dig är inte alltid lätt, störst är kärleken

M a n n e n är alltså f ö d d till hjärtekrossare och kan inte ställas till svars f ö r sina h a n d l i n g a r . Kvinnan tillstår i och f ö r sig att livet m e d h o n o m inte alltid är lätt m e n tillägger m e d en i r o n i s k / h u m o r i s t i s k ton att "störst är kärle-ken". Syftar satsen på m a n n e n s kärlek, vilken tycks stor n o g att k u n n a delas mellan flera? Eller uttrycker d e n h e n n e s äktenskapspolitis-ka paroll?

T e x t e n beskriver vidare h u r h o n h a r satt sig på en t r ä d g r e n för att tänka, o c h att h o n ä n n u inte är b e r e d d att k o m m a n e r . Men i refräng-en l u g n a r h o n m a n n e n g e n o m att försäkra: Genom vatten och eld, genom tårar och skratt jag vill vandra med dig, över berg över dal varje dag, varje natt

Genom vatten och eld, genom mörker och ljus jag vill sväva på moln och drömma mig bort i ett lycksaligt rus

Ja du borde förstå att för dig kan jag gå genom vatten och eld

I a n d r a versen å t e r u p p t a r h o n t r å d e n o m m a n n e n s liv som kvinnotjusare:

Ar man tillsammans får man ta och ge lägger man ihop kan ett och ett bli tre jag får jämt höra vad andra ser, störst är kärleken

H o n h a r förstått att d e t f i n n s n å g o n eller n å g r a a n d r a kvinnor m e d i b i l d e n m e n väljer att b l u n d a o c h tro sin m a n . Samtidigt vill h o n att h a n ska h j ä l p a till att u p p r ä t t h å l l a bilden

av ett lyckligt äktenskap: "om d u bedyrar att d e t ej finns f l e r / s å kanske j a g k o m m e r ner".

H o n tar livets svårigheter m e d j ä m n m o d , helt enkelt g e n o m att vägra b e f a t t a sig m e d d e m . I sticket f ö r e sista r e f r ä n g e n p r e s e n t e r a s h e n n e s livsfilosofi:

Lyckan den kommer och lyckan den går men aldrig förlorar du mig

Livet är uppåt och livet är ner men aldrig förlorar du mig

Kvinnan slätar över o c h avpersonifierar man-n e man-n s o t r o h e t . Det är "livet" som är man-nyckfullt, inte m a n n e n , vilket g ö r p r o b l e m e t till ett all-m ä n t livsvillkor s n a r a r e än ett äktenskaps-brott. H o n överser alltså m e d m a n n e n s affä-rer o c h k ä m p a r f ö r att u p p r ä t t h å l l a f a s a d e n av ett lyckligt äktenskap.

De b å d a s a n g e r n a visar alltsa att villkoren är olika f ö r kvinnor och m ä n . 1 b å d a fallen är d e t kvinnan som får fly u n d a n , a n t i n g e n "dit p e p p a r ' n växer" p å m a n n e n s i n r å d a n , eller på eget initiativ till e n t r ä d g r e n . I b å d a fallen står m a n n e n kvar i h ä n d e l s e r n a s c e n t r u m .

A n m ä r k n i n g s v ä r d är d e n positiva t o n som p r ä g l a r b å d a t e x t e r n a o c h förstärks g e n o m ar-tisternas röster. N ä r k v i n n a n s j u n g e r att "livet m e d dig är inte alltid lätt" låter h o n ä n d å m u n t e r o c h kärleksfull. Intrycket av m a n n e n blir p å så vis n ä r m a s t s m i c k r a n d e , och m a n a n a r att h a n är e n "sjutusan till karl". Även m a n n e n s j u n g e r m e d glad o c h h u r t i g röst, trots att h a n k ä n n e r sig k r ä n k t . H ä r märks d e n ovilja till k o n f r o n t a t i o n o c h upplevelse av s m ä r t a som u t m ä r k e r idylldiktning i allmän-het o c h d a n s b a n d s t e x t e n i s y n n e r h e t .

Den reducerade kvinnan

M a n n e n i d a n s b a n d s t e x t e n framställs ofta som handlingskraftig till skillnad f r å n kvinnan, som tilldelas en passivare roll. Dessutom är d e t all-tid h e n n e s yttre som skildras - ofta p å ett sätt som r e d u c e r a r h e n n e till enstaka kroppsdelar. Framförallt är d e t ö g o n e n som står i cent-r u m . Ö g o n e n sägs vissecent-rligen vacent-ra själens spe-gel, o c h d e f ö r t j ä n a r g e n o m d e t t a symbolvär-d e särskilsymbolvär-d u p p m ä r k s a m h e t . I symbolvär-d e n h ä r katego-rin av texter får m a n d o c k e n känsla av att ö g o n e n inte tillhör n å g o n särskild p e r s o n ; d e

är en isolerad - o m än besjälad - del av en kvinna.

Ett e x e m p e l på dylikt kroppsdelsfrosseri är r e k o r d e t t a n p å svensktoppen: Två mörka ögon. 1 r e f r ä n g e n p r e s e n t e r a s kvinnans väsentliga delar bit för bit:

Två mörka ögon och leendet du gav mig och ingenting var längre som förut

Den varma känslan som bor nånstans inom dig förändrade mitt liv på en minut

Två mörka ögon och kärlekslågor tändes som värmde mig och lyste upp min väg Den blick du gav mig, så underbar den kändes den sommaren för länge sen då jag fann kärleken Kvinnan delas systematiskt u p p i olika enheter: två ögon, ett leende, en varm känsla. De frag-mentariska upplysningarna om h e n n e s yttre ger ingen vägledning o m helhetsbilden av h e n n e . Lyssnaren får inte veta någonting o m h e n n e s inre egenskaper, h o n utför heller ingenting, utan h o n besitter bara passivt dessa attribut. Eftersom texten enbart är fokuserad på man-nens upplevelser framstår det heller inte som självklart att deras förhållande är ömsesidigt.

Påfallande är d e olika varianter på passiv-f o r m som passiv-f ö r e k o m m e r i texten. "Kärlekslågor t ä n d e s " i stället för "vi blev k ä r a i varann", "det f a n n s en sång på d i n a l ä p p a r " i stället f ö r "du sjöng e n sång". Dessa omskrivningar kan b e r o på n å g o n sorts poetisk a m b i t i o n , m e n effek-ten blir snarast d i s t a n s e r a n d e . Dessutom för-stärker dessa passivformer kvinnans ställning i texten: d e o m ö j l i g g ö r en aktiv, h a n d l a n d e roll f ö r h e n n e .

S a m m a a v p e r s o n i f i e r a d e beskrivning fin-n e r vi i Leefin-nde guldbrufin-na ögofin-n, som ävefin-n d e fin-n f r a m f ö r s av e n m a n . R e f r ä n g e n lyder:

Leende guldbruna ögon har jag förälskat mig i just dina guldbruna ögon så blå kan det aldrig mer bli

I a n d r a versen h a r ö g o n e n blivit subjekt: Ögon som lockar och leker,

och som kan få mig att tro Mjukt såsom sammet de smeker dom utstrålar lugn och ger ro

att d e tillhör e n p e r s o n ; d e svävar fritt, när-mast spöklikt. Inte d e s t o m i n d r e besitter d e e g e n s k a p e r som t o r d e uppfylla d e traditionel-la, d u b b l a f ö r v ä n t n i n g a r n a på kvinnan: att samtidigt l o c k a / v a r a sexuell och ge r o / v a r a trygg o c h v å r d a n d e .

Ett a n n a t sätt att r e d u c e r a k v i n n o r är att framställa d e m som e n a n o n y m g r u p p . Kvin-n o r Kvin-n a , eller s Kvin-n a r a r e " l i k k o r Kvin-n a " , u t g ö r tillsam-m a n s e n ansiktslös tillsam-massa tillsam-m e d kollektiv atillsam-mbi- ambi-tion att b e h a g a m a n n e n . En sådan r e d u k t i o n , utspelad i exotisk miljö, p r e s e n t e r a s av e n m a n i Till mitt eget Blue Hawaii:

Då reser jag till söderns land till varm och solig strand Jag surfar över vågorna

som tar mig in till land där flickorna dom dansar hula hula natten lång 1 takt med vindens melodi sjunger vi en sång

H ä r m ö t e r vi h u v u d p e r s o n e n vid s ö d e r n s s t r a n d i en m a n l i g paradistillvaro. Flickorna tycks ingå i d e t exotiska landskapet, och d e a n v ä n d s n ä r m a s t som rekvisita. Vers två: Dom binder en fin blomsterkrans

och hänger runt min hals Där under sköna palmerna jag bjuder upp till dans

Vi vandrar tätt intill varann i kvällens solnedgång Och ukulelen spelar upp havets egen sång

E f t e r s o m flickorna ovan beskrivs som ett kol-lektiv kan m a n u n d r a vilka som avses i kvälls-p r o m e n a d e n , o c h vem m a n n e n egentligen b j u d e r u p p till dans.

T e x t e n a n v ä n d e r välkända g r e p p f ö r att skissera e n exotisk miljö. H ä r f i n n s o r d s o m är fyllda av o m e d e l b a r a associationer till paradi-söar, semester o c h äventyr: ukulele, p a l m e r , hula-hula, soliga s t r ä n d e r . O r d e n är l a d d a d e , m e n ä n d å tillgängliga för vilken charterrese-n ä r som helst.

S t r u k t u r e n i d e n s a m m a n t a g n a textväven u t g ö r s av ett tydligt segregerat k ö n s m ö n s t e r , som m e d f ö r olika villkor f ö r k ö n e n . Köns-politiken p å b j u d e r i dessa texter traditionella roller f ö r respektive k ö n , d ä r m a n n e n f r a m -står som d e n aktive, m e d a n k v i n n a n är h a n s passivare p a r t n e r . J ä m l i k h e t e n i d a n s b a n d s -texten tycks f r ä m s t bestå i att b å d a p a r t e r är lika intresserade av giftermål och r o m a n t i k . D ä r i g e n o m h a r m a n n e n och kvinnan också s a m m a u n d e r f ö r s t å d d a livsmål.

Kvinnan hyllas för sitt u t s e e n d e m e d a n m a n n e n s yttre aldrig - säger aldrig - kom-m e n t e r a s . H a n d e f i n i e r a s istället u t i f r å n sina h a n d l i n g a r o c h sina o r d , vilket till viss del kan förklaras m e d att t e x t e r n a ofta f r a m f ö r s av ett m a n l i g t berättarjag. Dock står s a m m a segre-g e r a d e m ö n s t e r även att f i n n a i texter m e d e n implicit b e r ä t t a r e .

En a n n a n viktig skillnad är ordvalen i be-skrivningen av k v i n n o r o c h m ä n . O r d e t "kvin-n a " f ö r e k o m m e r i"kvin-nte i e"kvin-n e "kvin-n d a av d e texter j a g u n d e r s ö k t , i stället a n v ä n d s o r d som

"flicka", "jänta" o c h "lilla vän", vilket a n t y d e r att h o n är väldigt u n g . M a n n e n beskrivs däre-m o t alltid s o däre-m däre-m a n . Till skillnad f r å n flickan f r a m s t å r h a n alltså som myndig.

Flickans faktiska eller symboliska lägre å l d e r kan ses i ö v e r f ö r d betydelse som en be-r o e n d e s t ä l l n i n g , en o m y n d i g h e t intellektuellt och mognadsmässigt. Effekten kan vara spän-n i spän-n g s s k a p a spän-n d e , b å d e i litterärt h ä spän-n s e e spän-n d e och m e d avseende p å brukssituationen: e n m o g e n kvinnas kärlek till en m a n i s a m m a å l d e r e r b j u d e r m å h ä n d a inte r o m a n t i s k a asso-ciationer eller s p ä n n i n g s m o m e n t nog. Faktisk eller symbolisk åldersskillnad är vanlig i p o p u -l ä r k u -l t u r e n s f r a m s t ä -l -l n i n g av r o m a n t i s k a för-lopp. Enligt litteraturforskaren Yngve Lind-u n g är d e n faktiska åldersskillnaden i d e n så kallade kiosklitteraturen o f t a e n direkt förut-sättning f ö r kärlek.1 0

Triviallitteraturen hyllar tvåsamheten

D e n h ö g a v ä r d e r i n g e n av k ä r l e k e n i ett m o n o -g a m t f ö r h å l l a n d e är e n a n n a n -g e m e n s a m n ä m n a r e . M a n n e n och flickan ska leva

lyckli-ga i alla sina dalyckli-gar. D e n n a fixering vid roman-tisk allians finner även den sin motsvarighet i populärlitteraturen. I dansbandstexten ideali-seras k ä r l e k e n / ä k t e n s k a p e t och framställs som livets trygga bas och egentliga mening. Här skönjs en konservativ livshållning som r i m m a r väl m e d könspolitiken. Framställ-ningen av romantisk tvåsamhet som något beständigt och eftersträvansvärt kan som tidi-gare n ä m n t s verka lockande i en kaotisk tid där skilsmässofrekvensen ständigt ökar. Text-en e r b j u d e r Text-en vision om trygg gemText-enskap, beständiga värden och tvåsamhetens hållbar-het.

Dansbandstextens fixering vid en gemen-skap m e d överjordiska dimensioner, dess höga värdering av d e n mänskliga kärleken gör att d e n tematiskt ligger nära yttringar av väckelse och religiös kult. Känslan av lovsång är tydlig i m å n g a låtar, vilket förstärks av innerligheten och optimismen i sångarnas ge-staltning. Rent musikaliskt finns ett släktskap m e d väckelserörelsens musik. Det märks i själ-va m e l o d i e r n a som i likhet m e d väckelsemusi-ken utmärks av pråliga tonartsbyten och tryggt klivande rytm.

Precis som den religiösa vokalmusiken går dansbandstexten ofta rakt in på de stora frå-gorna i livet, dock utan att någonsin befatta sig m e d ångest och smärta. Sexuella anspel-ningar f ö r e k o m m e r mycket sparsamt. Kär-leken i dansbandsmusikens värld tycks vara av d e n romantiska arten, vilket ligger i linje m e d det trivsel- och trygghetsideal som präglar des-sa texter. Här ges inget utrymme för n å g o n f o r m av spänning, a d r e n a l i n h ö j a n d e effekt eller affekt.

De sista ljuva åren ?

Det är lätt att stanna vid observationen att dansbandstexten f ö r m e d l a r och befäster för-legade könsroller. Dess popularitet tyder på att en stor del av svenska folket och då i syn-n e r h e t fyrtiotalistersyn-na, vilka utgör d e syn-n största k o n s u m e n t g r u p p e n , medvetet eller omedve-tet tilltalas av budskapet i dessa texter.

Ur ett 1990-tals perspektiv är d e n n a ten-dens tacksam att betrakta som ett backlash-symtom. Det kan vara en reaktion på ett

sam-hälle där gamla könsroller allt m e r luckras u p p . G e n r e n s b u d s k a p skulle mot en sådan b a k g r u n d manifestera ett behov av att värna 0111 och att söka rädda dessa stereotypa roller. Ett sådant synsätt förklarar publikens — och då kanske f r a m f ö r allt d e n äldre generationens -behov att fylla det t o m r u m som ifrågasättan-det skapar.

NOTER

1 Per Andersson, "Kärleken ska segra", Månadsjournalen

9 / 1 9 9 3 resp Inger Fehne Rybrink, "Vi behöver nya dansband", Scen och Salong 1/1990.

- Bo Thunberg, Vikingarna: Berättelsen om hela folkets

dans-band, Karlstad, 1992, s 146.

3 Se exempelvis recensionerna av sommarens dansgalor

i t är jag lov 4/1994.

4 Artikeln bygger på min C-uppsats i litteraturvetenskap,

"Onskedansen: tematik och könspolitik i dansbands-texten".

Musikvetarna är ofta av annan åsikt. Många anser att texten i populärmusik är av "underordnad semantisk betydelse". Se till exempel Per-Erik Brolinson & Hol-ger Larsen, ...And Roll: Aspekter på text och vokal

gestalt-ning, Stockholm, 1981.

(l Onskedansen, Frituna Produktion AB, 1993.

' Manliga sångare dominerade under den period som jag undersökte. På senare år har andelen kvinnliga artister ökat markant. En analys av enbart 1990-talstex-ter skulle alltså visa en jämnare könsfördelning.

8 Jag har lyssnat på skivan och själv skrivit ned texterna.

Jag har dock anpassat texten till skriftspråk, och när jag har varit osäker har jag kontrollerat med tryckta förla-gor. Vad gäller terminologin använder jag mig av musi-kaliska begrepp för textens uppbyggnad. "Strof' syftar till enskild versrad, "vers" är den textmassa som sam-manhör med den musikaliska versen. Med "refräng" avses den text som hör till den musikaliska refrängen. "Stick" är ett textligt och musikaliskt utvikande parti, som varken hör h e m m a i vers eller refräng.Ofta place-ras sticket före den sista (och i regel tonartshöjda) refrängen. Texten presenterar i detta avsnitt låtens peripeu eller insikt.

'"Yngve I.indung, Äventyr och kärlek: Om kiosklitteraturen, Arlöv, 1980, s 46 ff.

LITTERATUR

Ambjörnsson, Ronny, Familjeporträtt: Essäer om familjen,

kvinnan, barnet och kärleken i historien, Stockholm, 1978.

Andersson, Per, "Kärleken ska segra", Månadsjournalen, 9/1993.

Björnberg, Alf, En liten sång som alla andra: Melodifestivalen

1959-1983, diss, Göteborg, 1987.

Brolinson, Per Erik och Larsen, Holger, ...And roll:

Aspekter på text och vokal gestaltning, . Stockholm, 1981.

Dansband Hits 1, "På begäran", Music Scandinavia AB, u o , 1992.

Dansband Ilits 2, "På begäran", Music Scandinavia AB, u o , 1994.

Fehne Rybrink, Inger,"Vi behöver nya dansband", Scen

och Salong 1/1990.

"Det behövs fräckare musik", Scen och Salong 1/1990. "Dansbandens töntstämpel måste bort", Scen och

Salong 4/1990.

Fornäs, J o h a n , "Populär musik", Häften för kritiska studier, 4/1994.

Får Jag Lov 4/1994.

Gaunt, David och Löfgren, Orvar, Myter om svensken, Stockholm, 1984.

Gentele, Jeanette, "Jag vill skildra vanliga svenskar",

Svenska Dagbladet 901004.

Linderoth, Göran, "Dansbandskultur skildras i film".

Dagens Nyheter 900319.

Lindung, Yngve, Äventyr och kärlek: Om kiosklitteraturen, Arlöv, 1980.

L ö n n r o t h , Lars, Den dubbla scenen: Muntlig diktning från

Eddan till Abba , Stockholm, 1978.

Nilsson, Mats, Dans: Från långdans till bugg, Stockholm, 1990.

T h ö r n b e r g , Pelle, "Varför nöjer ni er?", Får Jag Lov 3/1994.

T h u n b e r g , Bo, Vikingarna: Berättelsen om hela folkets

dans-band , Karlstad, 1992.

Wretö, Tore, Det förklarade ögonblicket: Studier i västerländsk

idyll från Theokritos till Strindberg, Uppsala 1977.

DISKOGRAFI

Onskedansen, 1993, Frituna Produktion AB, Stockholm.

SUMMARY

The liigh appreciation of love in a monogamous relationship is the underlying theme in the lyrics of dance-band songs. Matrimony is depicted as desi-rable as well as dudesi-rable, which may comfort the public in these times when the divorce rate is stea-dibly going np.

By its thematic concentration on reconciliation in a relationship with divine proportions, the song lyrics often börder on religious dimensions. like religious vocal music, the lyrics often go straight into the big issues in life, yet refrain from proble-mizing anxiety and pain. From a strictly musical angle, there is also an affinity with the music of reli-gious revivalism.

Sexual innuendos are very sparse in these texts about love. Love in the world of dance-band song lyrics is sweet and romantic, which is in accordance with the ideals of comfort and security characteri-zing the genre.

women and men. Gender politics impose a tradi-tional division of roles, where the man is active and the woman is passive. She is distinguished for her looks, lie for his actions and words.

It is easy to stop at the observation that dance band song lyrics transmit and further consolidate antiquated and stereotype sex roles. However, tliey may also indicate the these roles are actually crack-ing up and are becrack-ing called in question. The popu-larity of the genre may be due to the public's wish to defend and preserve the old order.

Karin Strand Historiegränd 2 K