The attached copy is furnished to the author for internal non-commercial research and edu-cation use, including for instruction at the authors institution and sharing with colleagues.
Other uses, including reproduction and distribution, or selling or licensing copies, or posting to personal, institutional or third partywebsites are prohibited.
In most cases authors are permitted to post their version of the article (e.g. in Word or Text form) to their personal website or institutional repository. Authors requiring further information regarding The Royal Swedish Academy of Agriculture and Forestry’s archiving and manuscript policies are encouraged to visit:
Jordbruk och skogsbruk i Sverige
sedan år 1900
– studier av de areella näringarnas
geografi och historia
hans antonson & ulf jansson, red.
kungl. skogs- och lantbruksakademien
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden nr 53
Boken har utgivits med ekonomiskt stö Boken har utgivits med ekonomiskt stö Boken har utgivits med ekonomiskt st d av:öd av:ö
Stiftelsen Moritz Fraenckels fond
Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond
Omslag:
Askersby sydväst om Sunne i Värmland. foto: Jan Norrman/Riksantikvarie ämbetet 1989.
Försättsblad: Klocka, Jämtland. foto: Hans Antonson. Eftersättsblad: Böllingetorp, Småland. foto: Hans Antonson.
Bestä Bestä
Best llning av boken kan göllning av boken kan göllning av boken kan g ras fråras fråras fr n:
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens bibliotek (KSLAB) Box 6806 6806 6806 113 86 Stockholm113 86 Stockholm113 86
Besöksadress: Drottninggatan 95B
Tel: 08-54 54 77 20 e-post: kslab@ksla.se
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden nr 53
Utgiven av Enheten för de areella näringarnas historia (ANH
Utgiven av Enheten för de areella näringarnas historia (ANH
Utgiven av Enheten för de areella näringarnas historia ( ), Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien
Redaktörer för serien Lars Ljunggren, Per ThunströLars Ljunggren, Per ThunströLars Ljunggren, Per Thunstr m & Stefan Eurenius
Redaktörer Hans Antonson & Ulf Jansson Grafi sk form Elina Antell
Repro Gyllene Snittet, Uppsala Tryck Exaktaprinting AB, Malmö, 2011
Bindning Kristianstads Boktryckeri AB, Kristianstad issn 1402-0386
eskil erlandsson
Ett århundrade av dynamisk markanvändning – ett företal 7 peter sylwan
Jorden och skogen – En essä om de areella näringarnas förändringar 9 hans antonson & ulf jansson
Inledning – Jordbruket och skogsbruket under ett föränderligt århundrade 23 mats morell
Böndernas jord: äga eller arrendera, ärva eller köpa 53 irene flygare
Svenska småbruk: ett bestående inslag på landsbygden 70 erland mårald
Kunskap i jordbrukets tjänst: vetenskap på gränsen mellan akademi
och lantbruk 88
bo malmberg
Landsbygdens befolkning: jordbruk, barnafödande och demografi sk transition 103 jan bolin & svante prado
Marknad med förhinder: prisutvecklingen på jordbruksfastigheter 117 hans antonson & anders larsson
Bidrag, stöd och ersättningar: försörjningsskapande, produktionshöjande och miljöförbättrande åtgärder inom jord- och skogsbruket? 133 åsa ahrland & inger olausson
Trädgårdsnäringen: det urbana, moderna och globala samhällets gröna hantverk 151 ulrich lange
Lantbruksarkitekturen: internationella strömningar i svensk tolkning 169696 carin martiin
Genom landskapet i kornas spår: mjölkkorna har varit nyckelfi gurer
i det gångna seklets förändrade markanvändning 189 susanna hedenborg
Hästen i Sverige: arbetskamrat och fritidsnöje 207 jesper larsson
Fäbodens förändring: från ryggrad i nordsvensk djurhushållning till
upplevelser och märkesprodukter 222
mattias qviström
Vägen i landskapet: från jordbruk till transportkorridor 238
Innehåll
ulf jansson
Agrarlandskapets detaljer: från värdefull jordbruksproduktion till
värdesatta objekt 254
stefan höglin
Kontrollinstrument och hjälpreda: kartor i jord- och skogsbrukets tjänst 267676 hans antonson
Bilder av ett landskap: förändring speglad genom fotografi er, kartor
och målningar 288
sara a.o. cousins
Naturbetesmarker: från betesresurs till miljöfråga 308 torbjörn josefsson & lars östlund
Produktionsökning och utarmning: skogsbrukets inverkan på
skogslandskapet i norra Sverige 322
nils-gustav lundgren
Frontier i Norrbotten: skogsarbete, teknik och inkomster 337 bo persson
Konfl ikter och ömsesidigt beroende: skogsbygden och skogsarbetets
organisering 354
per eliasson
Statsskogarna: skogsvård, mekanisering och institutionell förändring 371 sven lundell
Familjeskogsbruket i förändring: tider av frihet, ansvar och ökad kunskap 386 ebba lisberg jenssen
Det moderna kalhyggesbruket: från framgångssaga till förhandlingslösning 402 owe martinsson
Främmande trädslag i skogen: en historisk tillbakablick och nuläge 420 roger bergström & kjell danell
Viltförvaltning: en tid för organisatorisk uppbyggnad och viltvård 436 peter sköld
Utveckling, anpassning och konfl ikt: samerna och rennäringen i Sverige i
ljuset av politiska, sociala och ekonomiska förändringar 452 leif gren
Från folklynne till temapark: synen på den svenska skogen genom
skönlitteraturen 468
måns holst-ekström
Från Spadarvet till Spadarvet till Spadarvet Kokapell : jordbruk och skogsbruk i konsten 486
metoden att avverka alla träd på en större yta samtidigt, kalhyggesbruket, har varit dominerande i det svenska skogsbruket under större delen av 1900-talet. Detta gäller i särskilt hög grad statlig och bolagsägd skog, framförallt i områden med barrskog, det vill säga i landets nordliga två tredjedelar. Meto-dens dominans och genomgripande inverkan på det nordsvenska skogslandskapet uppstod inte av slump, tvärtom var den typisk för sin tid. I högsta grad är kalhyggesbruket ett ut-tryck för ett historiskt specifi kt komplext samspel mellan naturen, samhället och indi-viden.1
När bruket av naturen genomgår föränd-ringar sker det i samspel med ändrade sociala omständigheter. Dessa kan i sin tur ha upp-stått när ekonomiska strukturer och relationer förändrats, som ägoförhållanden eller produk-tionsförhållanden. Om förändringarna blir till det bättre eller till det sämre kan diskuteras. Oomtvistligt är att ekosystemen responderar på samhällssystemens påverkan både vid låg och hög belastning, och att ekosystemen i sin tur kommer att påverka vilka råvaror, odlings-metoder och system för användande som är möjliga och effektiva.
Syftet med denna artikel är att diskutera framväxten av kalhyggesbruket, som ett sätt att förhålla sig till skog som resurs i ett land under modernisering, men också det mot-stånd som kalhyggesbruket mötte främst i början och slutet av seklet. Kalhyggesbruket blev ett uttryck för fenomenet modernitet. När det gäller vad som faktiskt gjordes i
sko-gen delar jag miljöhistorikern Anders Öcker-mans uppfattning att skogsbruket först 1945 blev modernistiskt, särskilt som moderniteten kom att sammanfalla med mekaniseringen av skogsbruket. Men när det gäller hur diskus-sionen mellan skogsmännen fördes, och hur de såg på skogen och vad den skulle produce-ra, hävdar jag att moderniteten i skogsbruket började göra sig gällande redan omkring 1890. Dominerande i praktiken blev den först i mit-ten av 1900-talet.
Flera av de jägmästare som i efterhand har berättat om sitt arbete framhåller idén om kalhyggesbruket som en framtidsidéframtidsidéframtidsid , för en é, för en é
ny tid när den svenska skogsexporten skulle komma att fi ra triumfer och bli en central näring i bygget av Sverige som ett modernt land. Berggren et al. hänvisar till historikern Reinhardt Kosellecks begrepp erfarenhetsrum och föföf rväntningshorisont.2 Begreppen är
rele-vanta i skogsbrukssammanhang just för att de gör det möjligt att förstå jägmästarnas strävan att omdana det svenska skogslandskapet. När konkreta erfarenheter byttes ut mot de moder-nare, mer teoretiska, uppstod ett nytt sätt att se på sin roll i samtiden, ett nytt erfarenhets-rum. Det var inte längre traditionell erfaren-het som styrde, utan förmågan att iscensätta nya framtider.
Bakgrund
Efter mitten av 1800-talet hade den interna-tionella handeln med timmer nått Sverige. På västkusten drog avverkningarna mot nordost
Det moderna kalhyggesbruket:
från framgångssaga till förhandlingslösning
jordbruk och skogsbruk i sverige sedan år 1900
403
det moderna kalhyggesbruketAuthor’s personal copy
och i Norrland fl yttade de sig mot nordväst upp längs älvarna i en så kallad timmerfront.3
Uppköparna på kontinenten ville ha timmer av grova dimensioner till byggnadsvirke och sågtimmer. Tillgänglig arbetskraft kunde su-gas upp av skogsbruket.4 Skogar genomhöggs
där man tidigare plockat enstaka träd. De bästa, rakaste och grövsta träden gick först. Detta kallades timmerblätimmerblätimmerbl dning. Investerings-dning. Investerings-dning
kostnaderna var ringa, förtjänsten god och man förlitade sig till att det fanns mer skog att avverka, se fi gur 1.
Ett decennium innan sekelskiftet är vi framme vid slutet av den period Öckerman har kallat för skogshushållningsperioden, 1820– 90.5 Skogshushållningstanken vann på allvar
insteg även när det handlade om glesbefol-kade norrlandsskogar. När den första tim-merfronten hade passerat var den norrländska skogen inte längre en utvinningsyta för primär
exploatering. I det skogliga etablissemanget började man tala och skriva om systematisk skogsskötsel, vilket af Ström hade propagerat för ett halvsekel tidigare.666 Jägmästarkåren for- Jägmästarkåren
for-merade sig kring målet att sörja för återväxt för att långsiktigt kunna producera timmer. En rik fl ora av texter kring hur man skulle uppnå detta mål växte fram.
Enligt skogsstyrelsens cirkulär från 1867676 och 1869696 , som gällde fram till 1902, skulle sko-gen timmerblädas med tider om 40, 60 och 80 år.7 Man avverkade träd i säljbara dimensioner
och lät de övriga stå på tillväxt. Tanken med blädningen var att klenare träd skulle bli av-verkningsmogna under cirkulationstiden och att frösådden skulle få ljus och växa upp när de grövre, skuggande och vattenkrävande träden var försvunna. Skogen hade tidigare reprodu-cerat sig själv, och det var så man föreställde sig att den skulle fortsätta. Så länge det fanns
fi gur 1. Tallhed, dimensionsavverkad 25 år tidigare. Denna typ av restskog väckte mycket debatt bland
jäg-mästarna, skulle den kunna återhämta sig och bli produktiv igen? På marken ligger död ved, som förmodligen funnits där innan avverkningen. Pojken och männen är anonyma. Mannen i mitten ser ut att vara dyrare klädd, kanske är han en inventerande jägmästare. Båtsa, Arjeplog socken, Norrbotten. foto: Karl Erik Kal-lin, 1924. källa: Skogsbibliotekets arkiv.
ebba lisberg jensen
Author’s personal copy
nya skogar att bläda framstod metoden som hållbar och uthållig, och skogen som struktur behölls.
Tiderna förändras
Men timmermarknadens krav förändrades och även klenare dimensioner började efterfrågas. Direktören i Skogsinstitutet Konrad Gottfrid Holmerz, och Veit Thorsten Örtenblad, ama-nuens i Skogsstyrelsen, menade att skogen skulle föryngras bättre om man även avverkade klenare träd.8 De hävdade att resterna av
tidi-gare skogsbruk, framförallt dimensionsavverk-ningarna, stod i vägen för en effektiv föryng-ring. Frågan visade sig vara oerhört kontrover-siell i bildade skogskretsar. År 1887 publicerades en uppsats i SkogsväSkogsväSkogsv nnen, där pseudonymen
Tempura [sic] mutantur (ungefär ”tiderna för-ändras”) argumenterade för detta nya sätt att avverka och föryngra skogen. Den anonyme skribenten hävdade att det vore bättre att av-verka hela bestånd än enstaka eller små grup-per av träd. Frågan var vilken metod som på sikt åstadkom den bästa och mest lönsamma föryngringen i den norrländska skogen. Några debattörer kom särskilt att prägla diskussionen. Örtenblad, nu jägmästare i Mellersta Ånger-manlands revir, drev tesen att det vore bättre att avverka alla träd på ett område. Örtenblads idé om trakthyggesmetoden ansågs nymodig och blev mycket omstridd. Gammal beprövad erfarenhet mötte ett nytt sätt att se på skogen och ett nytt erfarenhetsrum skapades.
En generationsmotsättning började fram-träda bland skogsmännen. Traktavverkning-ens förespråkare blev inte Traktavverkning-ens tagna på allvar. I det självbiografi ska ljuset framställde Anders Holmgren år 1950 hur ”skogliga ’farbröder’ i Arvidsjaur” hade sett på hans kollega Örten-blad som något av en skämtare, en rabulist.9
Holmgrens självbiografi ska berättelse repre-senterar hans och meningsfränden Örten-blads synpunkt som en ung, fräsch inställning till avverkning och föryngring. Nytänkarna ansåg att den enda vägen framåt var just ett
radikalt brott med traditionen, både i tanke och i handling. En ny diskurskoalition, en för-samling av likatänkande, började formera sig bland trakthyggesförespråkarna. Man fram-höll varandras argument, citerade varandra och lyfte fram varandras exempel från skoglig teori och praktik.
Kalhyggesbrukets införande betecknar ingången till det moderna skogsbruket, till en det moderna skogsbruket, till en det moderna skogsbruket
kapitalistisk ekologisk revolution, som mil-jöhistorikern Carolyn Merchant kallar denna genomgripande omvandling i vårt samhälles relation till naturen.10 Förhållandet mellan
samhället och skogen var alltså på väg att ge-nomgå en förändring, till efterfrågan på rå-rå-r vara. I sin utredning propagerade Örtenblad
för synsättet att skogsmarken skulle produ-cera i första hand timmer. Det traditionella norrländska skogsbetet, där fl ertalet djur om somrarna strövade på skogen (som bl.a. Jesper Larsson skriver om i denna antologi), var han skeptisk till. Det fria skogsbetet borde upphö-ra, menade han, eller i alla fall begränsas.11 Att
statens skog uppfattades som en allmänning passade förklarligt nog inte den nya tidens män, se fi gur 2.
Ett avvägt alternativ –
den ordnade blädningen
Men alla var, när sekelskiftet närmade sig, inte entusiastiska till idén att kalavverka. Det kun-de vara en farlig väg, menakun-de jägmästaren Uno Wallmo som i boken Rationell skogsafverkning 1897 diskuterade de rådande skogsbruksmeto-derna med glöd.12 Trots motståndet och det
besvärliga uppdrag han givit sig själv hoppa-des han att ”något godt vinnes [med boken, nämligen att] åtskilliga vackra träd […] räd-das från förtidig död [genom kalhuggning]”. Ett kuriosum, som möjligen säger något om hur infl ammerad kalhyggesdebatten redan var, är att Wallmos bok utgavs av honom själv, utan angivet förlag.
kalhyggesme-jordbruk och skogsbruk i sverige sedan år 1900
405
det moderna kalhyggesbruketAuthor’s personal copy
toden var i sig snårig och vildvuxen. Det råder dock inget tvivel om att boken riktade sig mot alla de kollegor bland Sveriges skogsmän vilka föredrog kalhyggesmetoden. Wallmo menade att kalhyggesmetoden redan hållit ”sitt tri-umftåg till Sverige”,13 en utveckling som han
hoppades motverka. I sin retorik framställde Wallmo hur han för sitt samvetes skull måsteåsteå
tala om och förmedla sina insikter.
Hans meningsmotståndare Holmgren me-nade däremot i sina memoarer att tiden vid sekelskiftet inte var mogen för kalhyggesbru-ket. Det var, skrev Holmberg, genom massa-industrins uppkomst som detta nya, rationella skogsbruk infördes.14
Modernitet i skogen
och skoglig modernitet
Flera förändringar sammanföll såväl inom skogsbruket som i synen på skogen vid 1900-talets inträde. De kan sammanfattas med begreppet modernitet.15 Moderniteten är inte
bunden till en tid eller plats, utan ett tillstånd med vissa kännetecken, som bildar ett sam-hälle skilt från det traditionella. Bland moder-nitetens kännetecken fi nns en effektivisering
av statsapparaten, vilket i förlängningen
inne-bär en ökad formalisering av de statliga tjäns-temännens ansvarsområden. I fallet skogen kom moderniseringen till uttryck i de institu-tioner som inrättades redan under 1800-talet: Kungliga Domänstyrelsen som omvandlades till Domänverket, Skogsinstitutet och Sta-tens skogsforskningsinstitut som Per Eliasson skriver om i denna antologi. Tjänstemännen måste vara välutbildade och lojala med sin ar-betsgivare. Förekomsten av sådana tjänstemän är ytterligare ett typiskt drag för ett samhälle under modernisering. Därmed växer behovet att formalisera en utbildning så att dessa tjäns-temän är legitimerade och i viss mån standar-diserade. Öckerman talar om denna process i termer av kunskapssociologi: Jägmästarna skulle både kontrollera hur skogarna sköttes
ute i landet och driva på för att genomföra nya metoder när så var nödvändigt, helst på veten-skaplig grund. De blev akademiker som levde i praktiken.1666 Utbildningen till jägmästare Utbildningen till jägmästare
var prestigefylld och krävande. Jägmästarna byggde upp en yrkeskultur där den enskilde fi ck anpassa sig till gruppen. Manlighet med en viss militär anstrykning,17 liksom
förmå-gan till tveklös ledarstil, blev kännetecknande för skogsmännen.18 Debatten om 1900-talets
skogsbruk kom att föras mellan experter som alla var fullständigt säkra på sin sak.
Dessutom ingår i moderniteten ett utta-lat brott med det gamla, med traditionerna. Modernitet innebär kontinuerligt snabb för-ändringstakt.19 Entusiasm inför förändringar
är den föredragna hållningen i ett modernt samhälle. Skogsbruket var vid det tidiga 1900-talet en kraftigt expansiv näring som försörjde många människor och bidrog till uppbyggna-den av uppbyggna-den svenska välfäruppbyggna-den.20 Därmed gavs
också den offentliga debatten om vad skogs-bruket skulle producera stor plats.
I kravet på föränderlighet och anpassning föds behovet av utvärderande processer. Det moderna samhället ägnar sig åt strukturell
refl exivitet: Tid och pengar läggs på att
ana-lysera hur ett system fungerar, att diskutera detta och att fi nna nya lösningar. Kontrasten mot det förmoderna samhällets acceptans av traditioner och traditionellt baserade metoder på grund av deras sedvanerätt är uppenbar.21
Medier och kårspecifi ka tidskrifter bidrar till att offentliggöra refl ektionerna och skapar en arena för diskussion. Den kalhyggesdebatt jag refererat till är exempel på sådan refl exivitet.
Även förändringarnas räckvidd i rummet ökar under moderniteten. Den expanderande världsmarknaden fi ck lokala konsekvenser.22
En monetär ekonomi med ett modernt bank-väsende gjorde det möjligt att göra anspråk på resurser över långa avstånd och utan per-sonliga kontakter. Kommunikation, i form av postväsende och utbyggd järnväg, innebar att budskap, människor och varor kunde förfl ytta sig med helt nya hastigheter.
ebba lisberg jensen
Author’s personal copy
Bort med det gamla
För det moderna skogsbrukets pionjärer var det ett mål i sig att allt gammalt skulle bort, liksom spåren av äldre metoder. En tillräckligt effektiv avverkningsmetod skulle istället inne-bära en förbättrad föryngring, menade dess förespråkare. Rester av äldre skog skulle bort för att marken skulle ”erbjuda en mottaglig grobädd och icke vara ockuperad av oduglig återväxt”.23 Tanken att man måste odla skogen
medvetet började få en allmän spridning, och vetenskapens landvinningar bereddes så att de kunde spridas genom folklagren, exempelvis genom studentföreningen Verdandis skrift
Om skogsodling. Om skogsodling. Om skogsodling24
1903 år skogsvårdslag innebar skyldighet att sörja för återväxt efter avverkning. Därmed var regelrätt exploatering avvärjd i lagens mening. Myndigheterna var trots detta på det klara med att lagen inte skulle följas i praktiken om man inte inrättade skogsvårdsstyrelser, som med hjälp av länsjägmästarna och deras länsskog-vaktare kontrollerade att besluten genomför-des.25 Holmgren visar genom ett
skogsstyrelse-cirkulär från 1912 att myndigheterna emellertid fortsatte att varna för alltför stora kalhyggen. Kalhyggen lyftes fram som en lösning när det tidigare blädade beståndet av olika anledning-ar inte gick att rädda, vilket vanledning-ar ett centralt anledning- ar-gument för kalhyggesförespråkarna. Ännu 1931 anbefalldes kalhuggning som metod endast om den ansågs absolut nödvändig. Ytan skulle då begränsas.2666 Men föreskrifterna var vagt for- Men föreskrifterna var vagt
for-mulerade, enligt Holmgren, och det gjorde att jägmästarna följde minsta motståndets lag och fortsatte bläda. Även privata skogsägare ansåg en stor lucka i skogen för ett oting, skrev han, och menade att folk tyckte det var bättre med någon form av beväxning än ingen alls, även om det inte var fråga om produktiv skog. Vid den här tiden såg det som man betraktade som kalhyggen inte alltid ut som vi idag är vana att se dem, se fi gur 2.
För alla som ägnat sig åt det svenska 1900-talets skogshistoria är begrepp som
”tras-bestånd”, ”restbestånd” och ”gröna lögner” välkända.27 Det var ord som kännetecknade
de oönskade resterna av tidigare blädningar, men som samtidigt var redskap i upprättan-det av nya förväntningshorisonter. Med hjälp av sådana ord kunde man ta avstånd från den gamla skogen, för att skissera möjligheten att bygga om den, ordna och slutligen tillrätta-lägga den. En rad kraftfulla, dynamiska män med tillgång till stora arbetsstyrkor, och så småningom en armada av maskiner, skulle i enlighet med detta skogsbruksparadigm kom-ma att omvandla hela landskapet.28
Vetenskapligheten var en del av det vak-nande moderna samhället. Genom forskning och beräkningar skulle man kunna öka pro-duktiviteten. Holmgren beskrev i sina me-moarer hur en ”fastare vetenskaplig grund” började läggas när Statens skogsförsöksanstalt startades 1902. Holmgren var dock inte helt nöjd med skogsforskningen eftersom han me-nade att den varit inriktad på att rättfärdiga ”redan tillämpade metoder” snarare än att fo-kusera på utveckling.
Ordningens argument
I Schottes uppsats som Holmgren citerade dök ett annat argument upp, ordningens
ar-gument, d.v.s. själva kärnidealet i det moderna gument, d.v.s. själva kärnidealet i det moderna gument
samhället. Schotte skrev: ”… [traktvis bläd-ning] är dock, därför att den närmast liknar trakthyggesmetoden, den mest användbara, men den lider av det oerhörda felet att den ej medför ordning och reda i skogen.”29
Intressant nog skrev Holmgren att skogs-bruket ”efter mångåriga diskussioner […] övergav […] låggallringen och [de] schablon-mässigt utlagda, stela trakthyggena”.30 I
histo-riens ljus kan man säga att deras tid knappt hade börjat, utan skulle få sin högtid ett halvt sekel senare. Holmgren betraktade sitt arbete med att rationalisera den norrländska sko-gen som mycket lyckat. Än bättre blev det när man lärde sig att genom markberedning vända runt jorden på hyggena. Det handlade
jordbruk och skogsbruk i sverige sedan år 1900
407
det moderna kalhyggesbruketAuthor’s personal copy
fi gur 2. Enligt arkivanteckningen visar denna bild ett kalhygge med dåliga fröträd. Att döma av björkslyet
och övrig vegetation har det avverkats några år tidigare, alltså på 1930-talet. Hygget skiljer sig på många sätt från senare årtiondens verkligt kala kalhyggen. Av tradition släppte man i de norra skogsbygderna arbetshäs-tarna på fritt bete om sommaren, en vana som kom i konfl ikt med de moderna idéerna om hur skogen borde skötas för att bli så produktiv som möjligt. Stensele, Västerbotten. foto: Lars Tirén, 1940. källa: Skogsbiblio-tekets arkiv.
om att få tillgång till näringsämnena i mar-ken, vilket gick lättare på kalkhaltiga jordar än i den vanligare norrländska råhumusen.31
Holmgrens tolkningar av Kolonisationskom-mitténs betänkande 1922 är att den gamla sko-gen ”måste exploateras för att stora värden ej skulle gå till spillo”.32 Men för att äldre brukad
skog skulle bli lika lönsam som yngre kräv-des av kommittén att föryngring genomförkräv-des också i den äldre skogen, se fi gur 3.
Från blädning till restaurering –
skogsbrukets paradigmskifte 1950
Trots en ökande industrialisering och mekani-sering inom andra verksamheter, som jordbruk
och tillverkningsindustri, sköttes skogsbruket långt in på 1940-talet till stora delar lågtekno-logiskt. Den billiga och lättillgängliga arbets-kraften medförde ofta sina egna yxor och sågar. Under andra världskriget började man prova ut maskinella lösningar, men dessa hade ännu inte vunnit genomslag,33 vilket först skedde på
1950-talet.34 De första motorsågarna var
myck-et tunga, måste köras av minst två man och föll inte naturligt in i den starkt individualiserade arbetsordningen i skogsbruket, där var och en arbetade för sig själv.35
Modernisterna inom skogsbruket började dock vinna större gehör för sitt synsätt. För att fi nna en långsiktig lösning på en framtida hotande virkesbrist krävdes radikalare åtgär-der, särskilt i Norrland. Ett nytt sätt att tänka
ebba lisberg jensen
Author’s personal copy
skulle till för att man skulle undgå en ”svacka i den framtida virkesförsörjningen”.36 I 1948
års skogsvårdslag förbjöds blädningen,37 och
kort därefter, omkring 1950, inföll ett radi-kalt skifte i skogsmännens berättelse om den svenska skogen. Den är så liktydigt formu-lerad både muntligen och skriftligen att den utgör ett slags mantra, inom det moderna kalhyggesbruket eller, som Öckerman skriver, dess ”doxa”.38 I en intervju med en
skogsför-valtare (17/1 1997) berättades den ungefär som följer:
När man under fl era hundra år huggit igenom skogarna återstod i slutet av 40-talet bara glesa restbestånd. Dessa gick inte att återupprätta. Då förstod man att man måste ta ett nytt grepp på skogsskötseln och man började med
restau-reringen. Det innebar att man högg allt som var
kvar och brände marken, och sedan planterade man igen och fi ck väldigt vacker ungskog.39
Ett som man menade bedrövligt skogstill-stånd, följt av restaureringen, legitimerade det modernistiska skogsbruket. Restaureringen drevs av några infl ytelserika aktörer med Fred-rik Eberling och Joel Wretlind som de mest kända. Wretlind sågs enligt Öckerman som en ”framsynt kalhuggare i en tid av oförstående blädare”.40 Eberling presenterade på en
ex-kursion 1950 planen för att restaurera 892 000 hektar genom bränning, markberedning, hyggesrensning och sådd.41 Restaureringen
bar modernitetens alla kännetecken. Den var storskalig och skedde i samverkan med indu-strins krav på timmer. Den tjänade
national-fi gur 3. Rester efter avverkning i tidigare urskog. En skogshuggarkoja står kvar. Den är slarvigt byggd, man
har inte tagit sig tid att jämna till stockvarven. Många träd har lämnats eftersom de har bedömts vara för klena för att sälja, även alldeles intill kojan. Kalhyggesförespråkarna menade att stora värden skulle gå till spillo om dessa gamla skogar bara lämnades åt sitt öde. Bättre då att kalavverka och plantera nytt. Kalvbäck, Solberg, Ångermanland.
spillo om dessa gamla skogar bara lämnades åt sitt öde. Bättre då att kalavverka och plantera nytt. Kalvbäck, Solberg, Ångermanland.
spillo om dessa gamla skogar bara lämnades åt sitt öde. Bättre då att kalavverka och plantera nytt. Kalvbäck,
jordbruk och skogsbruk i sverige sedan år 1900
409
det moderna kalhyggesbruketAuthor’s personal copy
ekonomiska syften. Den producerade enhet-lighet där det tidigare var lapptäcke, oordning och röra. Den producerades av sin tids hjältar i skogen, självsäkra män med resurser till sitt förfogande. Restaureringen gjorde handgrip-ligen upp med spåren av det gamla. En skogs-arbetare rapporterade att hans platschef sett till att inte minsta planta fi ck lämnas kvar på något hygge.42 Man argumenterade för
restau-reringen med forskningsresultat och rationella argument.
Det råder knappast något tvivel om att restaureringen lyckades, i termer av tillväxt i skogen. Den stora ökningen tycks dock inte ha skett i Norrbotten och Västerbotten, där restaureringen blev som mest genomgripande, utan i sydligare delar av landet.43 Den
strid-bare kalhyggesförespråkaren Holmgren kon-staterade torrt 1950 att tidigare motståndare
till kalhyggesmetoden nu tycktes ha ändrat ståndpunkt.44 Stor kraft lades också på att
reformera metoderna för återbeskogningen: Skogsodlingsarealerna ökade från 45 000 ha 1950 till 75 000 ha vid mitten av 1950-talet.45
Men de volymer man fi ck ut av att ”efter-hugga” gamla dimensionsavverkade områden var så stora att även de inverkade positivt på avverkningsstatistiken.46
Kalhyggesbruket, restaureringen och me-kaniseringen var tätt sammanknutna. Från mitten av 1950-talet blev det vanligast att ar-beta med motorsåg i skogen.47 Tillgången till
allt bättre och lättare motorsågar gjorde att en skogsarbetare kunde bli mångdubbelt snab-bare. De stora skarorna skogsarbetare i skogs-bygderna glesnade, deras stigande lönenivåer samverkade med mekaniseringen, så att allt färre arbetare behövdes.48
fi gur 4. En högläggare bereder marken för nyplantering på kalhygge. Under 1970-talet reagerade
allmänhe-ten allt starkare på kalhyggenas utformning. De hade blivit större till ytan, allt färre träd lämnades kvar och markberedningsmetoderna gjorde marken svårframkomlig. Detta hygge fortsätter bokstavligen så långt ögat kan nå. Ollsta, Jämtland. foto: Roland Byfalk. Odaterat, förmodligen 1970-tal. källa: Skogsbibliotekets arkiv.
ebba lisberg jensen
Author’s personal copy
Spirande motstånd
Med färre skogsarbetare och krav på ökad av-verkningstakt kom behovet av att effektivt be-gränsa lövsly och skadeinsekter i skogen. Un-der 1950-talet började man använda kemiska bekämpningsmedel och på 1960-talet började man bespruta planteringarna med fenoxiät-tikssyror (Hormoslyr), och doppa plantor i bekämpningsmedlet DDT för att motverka insektsangrepp.491962, i samband med Rachel
Carsons bok Tyst vår,505050 uppmärksammades uppmärksammades
dock de osynliga, kemiska, miljöproblemen. Skogsarbetarnas fackföreningar lyfte mot slu-tet av 1960-talet fram kemikalieanvändningen som ett arbetsmiljöproblem. Först i början av 1970-talet började man i den offentliga debat-ten uppfatta kemikalierna som problematiska
för naturen som sådan, men fenoxiättikssy-rorna fanns kvar i skogsbruket till mitten av 1970-talet. Skogsbolaget MoDo bestämde sig 1970 för att upphöra med den kemiska löv-slybekämpningen.51 Beslutet väckte sådan
för-våning att MoDo uppmanades att skriftligen rapportera om skälet till detta beslut.52
Meka-niseringen gick nu mot större multifunktio-nella maskiner, och avverkningarna blev allt mer genomgripande. 1971 var den kalavver-kade skogsarealen per år 275 000 ha.53
Hela projektet att omdana det svenska skogslandskapet till högproduktiva, likåldriga bestånd började utsättas för kritik. Debat-ten om kalhyggesbruket inom skogsnäringen tycktes ha avstannat och blev istället en debatt
mellan miljörörelsen och skogsnäringen.
Ung-domsorganisationen Fältbiologerna, som hade
fi gur 5. Ungdomsorganisationen Fältbiologerna demonstrerar i Nyköping 1974. På deras skyltar syns
budska-pen ”Lagstifta om kalhyggen”, ”Sluta plantera skog på våra åkrar”, ”Stoppa monokulturerna” och ”Låt dina barnbarn också få uppleva bokskogen”. Den sista skylten föranleddes av att skogspolitiken premierade mer lönsamma arter som gran och lärk istället för den sydsvenska bokskogen. Budskapen visar miljörörelsens kritik mot det moderna samhällets förhållande till naturen. foto: Bertil Brunnegård. Ur privat samling.
jordbruk och skogsbruk i sverige sedan år 1900
411
det moderna kalhyggesbruketAuthor’s personal copy
utvecklat ett allt skarpare miljöengagemang, publicerade 1973 debattboken Skogsbruk och
ekologi: Fakta om skogen och skogsbrukets mil-jöeffekter. Inledningen angav tonen i ett helt
nytt sätt att tala om den tidigare nationella framgångssagan med kalhyggen och återplan-teringar:
Kalhyggen blir allt vanligare och de breder ut sig över landet. Åkermarker övergår till skogsmark. Barrskogen breder ut sig på lövskogens bekost-nad. Gödsling av skogsmark blir allt vanligare. Lövskogen bekämpas med fenoxisyror. Insekter bekämpas med bl.a. DDT och lindan. Nya arter inplanteras. Kalavverkningsytor markberedes genom plöjning. Myrar dikas ut för att man ska få mera skogsmarker. Monokulturer blir allt vanligare. Stora maskiner tar över skogsarbetet i stor utsträckning. Skogsindustrin expanderar. Men vad händer egentligen med miljön? Vad får skogsbruket för ekologiska konsekvenser?54
I kapitlet Avverkning skrev Torleif Ingelög om kalhyggesbruket som en del av ett större kom-plex, där markberedningen (se fi gur 4), ke-mikalieanvändningen och den nya ensartade skogen var aspekter av det moderna skogsbru-ket. Kalhyggesbruket var dock det som ”de fl esta människor knappast [kan] undvika att se”. Det lyftes fram som själva manifestatio-nen av det skogsbruk man ställde sig kritisk till. Ingelög diskuterade kalhyggesbrukets negativa effekter på näringsstatusen i skogs-marken, på mikroklimat, vattenavrinning och uttorkning, på mikroorganismer i marken och på fauna.
Fältbiologerna menade att stora kalav-verkningar skulle kunna orsaka rubbningar av ekosystemen som i sin tur skulle kunna få ”ka-tastrofala följder”. Orsaken till detta, som man ansåg, ”hänsynslösa utnyttjande av våra skogs-tillgångar” låg inte i felaktiga strategier utan i något mycket mera djupgående: ”[d]en tra-ditionella missuppfattningen om människans roll som härskare över jorden”.55 Kritiken mot
kalhyggesbruket var en civilisationskritik, och det offer som framhölls i debatten var naturen
som sådan, se fi gur 5. Boken avslutas med ett antal krav: Skogsgödslingen, hyggesplöjning-en, lövskogsbekämpninghyggesplöjning-en, monokulturerna, insektsgifterna, de nya arterna borde stoppas, och kalavverkningarna borde regleras genom lagstiftning, menade debattörerna.
Debatten om kalhyggesbruket blev hätsk. Skogsbrukarna stod fast vid att de hade gjort en nationell insats när de restaurerat den svenska skogen, skapat ”vackra ungskogar” av trasbestånd och produktiva odlingar av övergivna utmarker. De reagerade mycket negativt mot att ”civilister” kritiserade deras livsverk.56
Samtidigt som Fältbiologerna producerade sin debattbok arbetade en grupp utsedd av Jordbruksdepartementet med en rapport för att ”studera omfattningen och verkningarna av kalhyggena”. Arbetet påbörjades 1972 och rapporten Kalhyggen överlämnades i mars 1974747 . Det moderna skogsbruket behandlades som ett komplex av frågor, med landsbygds-utveckling, kemikalieanvändning, landskaps-omvandling etc. I rapporten föreslogs en ”aktsamhetsregel” som skulle underlätta na-turvårdshänsyn, samt att man vid avverkning skulle lämna trädridåer och rensa äldre sti-gar från hyggesrester.57 Fokus i rapporten var
emellertid fortsatt det moderna skogsbruket, med hänvisning till samhällsnyttan där hög produktion i skogen gav god råvarutillgång och hög sysselsättning.
Fältbiologerna hade lyft hotet mot skogen som ekologiskt system. De hävdade att mik-roorganismer och däggdjur fi ck sin livsmiljö förstörd av kalhyggena. Detta argument var inte aktuellt i Kalhyggen. Istället diskute-rade man friluftslivets intressen, särskilt i tät-ortsnära skogar, eller naturvårdens intressen. Naturvårdslagen från 1964646 var formulerad så, att man bara kunde ”ingripa mot eller reglera sådana moment i skogsbruket som kan ha inverkan på landskapsbilden”.58 Men på
hös-ten 1974747 hade en ny mening, i enlighet med rapportens förslag, lagts till i skogsvårdslagen: ”Hänsyn ska tas till naturvårdens intressen.”59
ebba lisberg jensen
Author’s personal copy
Enligt Enander markerade rapporten och dess efterföljande debatt en övergång från en natur-vård som i första hand fokuserade på estetik, till en som utgick från ekologi.60 Vad olika
aktörer ansåg vackert skiftade dock, se fi gur 6. På Skogsveckan 1976, anordnad av Sveriges Skogsvårdsförbund, blev motsättningen mel-lan det antropocentriska och det ekocentriska synsättet uppenbar. Skogsmännen fortsatte att hävda det moderna skogsbrukets stora värde för att producera virke med hjälp av kalhyggen och återplantering, medan de miljöengagerade försökte hamra in sitt budskap att det var sko-gens inneboende värden som stod på spel.61
Virkesförrådet i skogarna hade i det när-maste fördubblats sedan mitten av 1800-talet, samtidigt som avverkningarna kunnat tre-dubblas. Skogsmännen hävdade med stolthet att man ”aldrig haft så mycket skog i Sverige som nu”.62 De kände sig ofta angripna och
missförstådda av miljörörelsen:
Av engagerade miljökämpar har skogsfolk bli-vit kallade marodörer och terrorister. Det är inte orimligt att naturvänner kan komma på sådana tankar, när de oförberett ställs inför ett nyupptaget, risbelamrat storhygge. Men söker vi i dokumenten konstateras lätt att skogsfolk var med att bygga upp den första naturvårds- och friluftsrörelsen. […] För skogsbrukare har aldrig naturvård och skogsvård inneburit motsättningar. […] Vi lever just nu i en natur-romantisk period där idén om den orörda, sig själv balanserande skogen är på modet.63
Modernitet under belägring
Att den naturromantiska perioden skulle vara övergående visade sig inte stämma. Snarare blev 1970-talet den svenska miljörörelsens mest framgångsrika period, och försvaret för natu-rens inneboende värden blandades bland de unga engagerade med en mer allmänt hållen civilisationskritik. En sådan kunde särskilt fro-das i tider av växande välfärd. Men under 1970-talets andra hälft inföll en lågkonjunktur som gjorde att avsättningen för timmer minskade.
Avverkningen började understiga tillväxten. En uppfattning att skogarna överavverkades spred sig dock bland allmänheten.64646
En ny skogsvårdslag antogs 1979. Avverk-ningarna hade sjunkit under 1970-talet och i den nya lagskrivningen ingick ökade krav på skyldighet att avverka. Även rester och impe-diment, så kallade 5:3-skogar, skulle kunna av-verkas så att avkastningen skulle kunna öka.65 SLU fi ck 1978 ett anslag för att, i samarbete med en referensgrupp, utreda det moderna skogsbrukets metoder. De gjorde ett intres-sant försök att i neutrala ordalag förklara både fördelarna och nackdelarna med det moderna kalhyggesbrukets metoder. Slutrapporten dis-kuterade problemet med att mäta hur stora de ”verkligt stora” hyggena var vid denna tid ef-tersom statistiken samlade alla hyggen på mer än 10 ha i en kategori.666666 I landet som helhet I landet som helhet
uppgick de hyggen som var över 10 ha stora till 61 procent, hyggen av den storleken var alltså den vanligaste sorten. Hyggen med fl er fröträd än 25 stycken per ha räknades inte som kalhyggen.
Under 1980-talet fortsatte debatten om skogsbruket med ökad styrka. Nya heta de-battfrågor var försurningens hot mot skogarna i Västsverige och avverkningarna av de fjäll-nära skogar, som tidigare betraktats som otill-gängliga och olönsamma. Oförståelsen mel-lan miljörörelsen och skogsbolagen var stor: Skogsbruket behövde avverka för att leva upp till skogsvårdslagen och för att producera tim-mer till industrin, medan miljörörelsen me-nade att skogens inneboende värden för alltid var på väg att gå förlorade. Radiojournalisten Boris Ersson publicerade en både miljöpoli-tiskt och emotionellt laddad exposé över de socioekonomiska förändringar som 1900-ta-lets skogsbruk fört med sig i skogsbygderna. Efter trettio års mekanisering var besvikelsen bland landsbygdsbefolkningen stor.67676
Mekani-seringen hade sin egen logik, de nya maski-nerna krävde stora hyggen.68
Vid den här tiden kan man märka att skogsnäringen anlade en mer defensiv attityd,
jordbruk och skogsbruk i sverige sedan år 1900
413
det moderna kalhyggesbruketAuthor’s personal copy
fi gur 6. Många jägmästare såg omvandlingen av skogslandskapet som en stor framgång för skogsbruket och
för samhällsekonomin. Stora hyggen kunde dock innebära såväl kallare mikroklimat som jorderosion. På bilden syns föreläsaren Hans Odin berätta om vad snö och kyla kan innebära för återväxten. Åhörarna är för samhällsekonomin. Stora hyggen kunde dock innebära såväl kallare mikroklimat som jorderosion. På bilden syns föreläsaren Hans Odin berätta om vad snö och kyla kan innebära för återväxten. Åhörarna är för samhällsekonomin. Stora hyggen kunde dock innebära såväl kallare mikroklimat som jorderosion. På anonyma. Specialexkursion med skogsbolaget MoDo, ort okänd. foto: Evert Jeansson, september 1976. källa: Skogsbibliotekets arkiv.
där man bland annat lyfte fram sitt ansvarsta-gande i naturvårdssammanhang. Bolaget Ig-gesund gav till exempel ut en liten bok och gjorde ett försök att förklara hur man genom en hög tillväxt i skogen kunde bevara natur-värden med varierade bestånd etc. Kalhygget framhölls som en del av den naturliga skogliga dynamiken:
Man glömmer, att skogen är dynamisk, och att skogsbestånden förändras ständigt från födsel (plantering eller självsådd) till död (slutavverk-ning eller skogsbrand) nu som förr.69
Detta perspektiv appellerade inte till miljörö-relsen, som i första hand ville skydda skogar från avverkning. I Jokkmokk började Steget Före, en krets inom Svenska Naturskydds-föreningen (SNF), att leta efter indikatorarter som visade på ”urskogskvaliteter, även om det går att hitta en eller annan stubbe där”, som en av gruppens drivande medlemmar
Karin Lindahl skrev.70 Det var inte varje spår
av människan i skogen man motsatte sig, det var en genomgripande förändring till följd av mekanisering och storskalighet.
Men under 1970- och 1980-talen vidgades miljöbegreppet till att även omfatta kultur, d.v.s. kulturmiljö. 1981 gav Riksförbundet för hembygdsvård ut en bok om de hotade fäbo-darna vilken kom i nytryck 1989 av Jämtlands länsmuseum.71 Omslagsbilden i detta
samman-hang är den mest intressanta och satte fi ngret på hur kalhyggen kan genomföras i anslutning till kulturmiljöer. Den visar en fl ygbild över fä-boden Väster-Hallåsen i Ovikens socken, med ett stort kalhygge i förgrunden som åtskiljs av en smal remsa kvarlämnade träd (se liknande förhållanden i fi gur 7).
Under andra halvan av 1980-talet intro-ducerade naturskyddsintresserade biologer i
USA ett nytt begrepp, som hade sitt ursprung
USA ett nytt begrepp, som hade sitt ursprung
USA
ebba lisberg jensen
Author’s personal copy
artvariationer, biologisk mångfald.ngfald.ngfald72 Begreppet
fi ck stort genomslag i den svenska skogsbruks-debatten, även om miljörörelsen ännu inte hade något effektivt sätt att driva igenom sina krav på skogsbruket. Kärnan i argumentatio-nen var värdet av variation, olikheter mel-lan mel-landskapstyper, trädens ålder och melmel-lan växter och djur i skogen, d.v.s. alla fenomen som man menade var hotade av det moderna skogsbruket. I den svenska skogsbruksdebat-ten dök begreppet biologisk mångfald upp i tryck första gången i tidningen Skogen 1988, där man på ett kalhygge i Dalarna diskuterade en annan rapport av Karin Lindahl.73
Debat-ten om kalhyggena fördes alltså inte längre inom skogsbrukssektorn utan mellan miljörö-relsen och skogliga företrädare.
Med de nya naturvetenskapliga argumen-ten i händerna fi ck miljörörelsen större infl y-tande på skogsbruksdebatten. 1990 tillsattes en skogspolitisk kommitté som fi ck i uppdrag
att utreda förutsättningarna för en långsiktig skogshushållning samtidigt som man skulle ta värdet av den biologiska mångfalden i beak-tande. Lokala och naturgivna förutsättningar skulle också beaktas i högre grad.74747 SNF
orsa-kade en mycket het debatt när de vid konfe-rensen i Rio 1992 spred en broschyr med ti-teln “Timber vs. Forest” och hävdade att det svenska skogsbruket hotade mer än 1 000 arter med utrotning genom sina metoder.75 Svenska
skogsbolag och myndigheter reagerade våld-samt, och menade att utspelet hade orsakat en fl äck på Sveriges rykte som ett ansvarstagande skogsland.
1990-talets miljövänligare
kalhyggen och debatter
Resultatet av arbetet med den skogspolitiska utredningen blev bland annat att man
före-fi gur 7. Bildhöstvallens fäbod i Lillhärdal, Härjedalen. Den traditionella fäboden låg som en öppen ö i ett
hav av skog. Här har förhållandet blivit det motsatta. Den traditionella kulturmiljön har förändrats kraftigt.
jordbruk och skogsbruk i sverige sedan år 1900
415
det moderna kalhyggesbruketAuthor’s personal copy
slog att målet att bevara den biologiska mång-falden i skogsbruket skulle jämställas med produktionsmålet, att avlägsna begreppet slut-avverkning i lagtexten och en större frihet för skogsägaren att själv välja metoder för bruk och avverkning.76
I och med den nya skogsvårdslagen, som trädde i kraft 1994, hade målet att bevara den biologiska mångfalden fått stöd i lagen. Där-med började en diskussion om i hur hög grad detta verkligen lät sig göras i praktiken. I sko-gen syntes den nya inriktninsko-gen så att skär-mar längs vattendrag sparades i högre grad liksom fl er högstubbar och fröträd lämnades på hyggena. Acceptans för de ekologiska vär-dena hade åtminstone i teorin inkorporerats i modernitetens praktik och lagstiftning, vilket miljösociologer kallar för ekologisk moderni-sering.77
Men kampanjerna för att stoppa kalav-verkningar i allmänhet kom under 1990-talet i skymundan. Delvis berodde detta på att miljörörelsen inte litade på att alla skydds-värda arter verkligen skulle skyddas genom de skogsbruksmetoder man nu utarbetade. Istäl-let var man rädd att ett nytt skogsbrukssätt skulle legitimera avverkningar av skogar som miljörörelsen menade borde skyddas i sin hel-het. Detta gällde främst fjällnära skogar och
urskogar. Det senare begreppet byttes
efter-hand ut mot gammelskogar, eftersom det inte var orördheten som sådan som var skydds-värd, utan frånvaron av modern avverkning. Miljörörelsens nya påverkansmetoder bestod i vad man kallande ”konsumentinformation”, d.v.s. att man genom moderna kommunika-tionsmetoder genomförde köpbojkotter och internationellt uppmärksammade kampanjer då skogar i Sverige, exempelvis i det omstrid-da Njakafjäll, hotades av avverkning.78
Från tvärsäkerhet till osäkerhet?
Kalhyggesbruket var i början av 1900-talet en radikal, nymodig idé, som både allmänhet, myndigheter och delar av jägmästarkåren
för-fi gur 8. Kartan visar andelen mark i procent av
landarealen som är skyddad i form av nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde eller djur- och växtskyddsområde på kommunnivå. Man ser tydligt att det fi nns kommuner i Norrbotten som har mycket stora arealer som är skyddade i en eller annan form.
källa: Emanuelsson 2011, s. 196.
Skyddad areal
% %
ebba lisberg jensen
Author’s personal copy
höll sig skeptisk till. Trygghet och tradition låg i olika former av blädning. Kalhyggesbrukets förespråkare såg sig producera stora mängder virke för framtiden. De framhöll sin gärning som samhällsnyttig och grundad i vetenskap, kort sagt modern. I och med restaureringen fi ck de infl ytelserika experterna möjlighet att göra upp med resterna av det gamla. Ordning, enhetlighet och effektivitet var ledord och ledde till ökad virkesproduktion. Men redan under 1970-talet växte kritiken och framgångs-sagan ifrågasattes i grunden. De allsmäktiga ex-perterna tystnade i debatten. Kritiken mot det hårdföra kalhyggesbruket fi ck sitt genomslag i 1993 års skogsvårdslag, där produktionsmålet och den biologiska mångfaldens bevarande jämställdes.79797 Tron på enhetliga lösningar
bör-jade också kritiseras, och idag fi nns möjlighet till mer individuella och lokala lösningar. Man skulle kunna säga att kalhyggesbruket under första halvan av 1900-talet verkligen represen-terade framtiden, men att det efter 1970 av kri-tikerna började beskrivas som fördärvligt och föråldrat. Även yngre jägmästare började efter hand omfatta delar av miljörörelsens ideal med naturhänsyn och variation.
Sedan 1990-talet tar skogsbruket större hänsyn i sina avverkningar, hyggena är mind-re schematiska och fl er träd lämnas kvar. An-strängningar görs för att sprida kunskap om hur markägare själva kan arbeta för variation mellan bestånd, arter och landskapstyper inom sina ägor och därmed kombinera pro-duktivitet med biologisk mångfald och upp-levelsevärden.80 Men protester mot
avverk-ningar blossar fortfarande upp med jämna mellanrum, och konfl ikten är sig i grund och botten lik, d.v.s.: Har den gamla skogen ett egenvärde, som man bör bevara och möjligen nyttja? Ligger den enda rationella framtiden i att avverka så mycket det går och sörja för en god återväxt som återigen kan avverkas?
Det gamla skogslandskapet är till stora de-lar omvandlat för alltid. I framtiden kan man hoppas att förfi nad teknik och ett än större fokus på mångfald, både i skogsekosystemen
och i brukandemetoderna, bidrar till att upp-rätthålla god produktion och till att vidmakt-hålla de värden i skogen som uppskattas av människor och andra djur. Men helt okon-troversiell blir förmodligen frågan om skogens skötsel aldrig.
Noter
1 Steiner 1993, s. 56. 2 Berggren m.fl . 2004, s. 26. 3 Östlund 1995, s. 160. 4 Johansson 1994. 5 Öckerman 1998, s. 241. 6 Eliasson 6 Eliasson 6 2002. 7 Holmgren 1950, s. 161–162. 8 Holmgren 1950, s. 162–163; Tamm 1978, s. 67676 . 9 Holmgren 1950, s. 164–166. 10 Merchant 1989. 11 Örtenblad 1894, s. 104. 12 Wallmo 1897, förordets 3:e sida. 13 Wallmo 1897, s. 5.14 Holmgren 1950, s. 168. 15 Lisberg Jensen 2002a.
16 Öckerman 6 Öckerman 6 1993, s. 36–6–6 38; Lisberg Jensen 2010, s. 141. 17 Stjernquist 1997, s. 22. 18 Öckerman 1993, s. 32–33. 19 Giddens 1996, s. 13–17. 20 von Paykull 1900, s. 3. 21 Szerszynski 1996, s. 104. 22 Berman 1988, s. 16. 23 Holmgren 1950, s. 163. 24 von Paykull 1900, s. 9. 25 Stjernquist 1997; Streyffert 1962, s. 374747 . 26 Holmgren 6 Holmgren 6 1950, s. 182.
27 Lisberg Jensen 2002a; Östlund 1992, s. 26. 28 Holmgren 1950, s. 187.
29 Schotte, citerad i Holmgren 1950, s. 175. 30 Holmgren 1950. 31 Carbonnier 1978, s. 95. 32 Holmgren 1950. 33 Enander 2003, s. 44. 34 Ager 1992, s. 8. 35 Johansson 1994. 36 Carbonnier 6 Carbonnier 6 1978, s. 97. 37 Stjernquist 1997.
38 Lisberg Jensen 2002a, s. 96; Öckerman 1993, s. 38.
jordbruk och skogsbruk i sverige sedan år 1900
417
det moderna kalhyggesbruketAuthor’s personal copy
39 Lisberg Jensen 2002a, s. 96. 40 Öckerman 1998, s. 242. 41 Carbonnier 1978, s. 97. 42 Lisberg Jensen 2002a, s. 97. 43 Streyffert 1962, s. 400. 44 Holmgren 1950, s. 187. 45 Enander 2003, s. 71.
46 Stridsberg & Mattsson 6 Stridsberg & Mattsson 6 1980, s. 106. 47 Enander 2003, s. 44. 48 Andrén 1992, s. 165. 49 Lisberg Jensen 2006. 50 Carson 1962. 51 Andrén 1991, s. 218. 52 Lisberg Jensen 2006. 53 Ingelög 1973, s. 83. 54 Lundwall 1973, s. 5. 55 Fältbiologerna 1973, s. 122. 56 Lisberg Jensen 6 Lisberg Jensen 6 2002a.
57 Jordbruksdepartementet 1974747 , s. 250. 58 Jordbruksdepartementet 1974747 , s. 172. 59 Ekholm 1976, s. 349. 60 Enander 2003, s. 109. 61 Olsson 1976, s. 430. 62 Hamilton 1978, s. 25. 63 Hamilton 1978, s. 28–29. 64 Enander 2003, s. 141. 65 Enander 2003, s. 155. 66 Andersson & Hultman 66 Andersson & Hultman
66 1980, s. 142–143. 67
67
6 Ersson 1985.
68 Lisberg Jensen 2002a. 69
69
6 Eriksson 1987, s. 13. 70 Lindahl 1990, s. 24. 71 Jansson & Raihle 1989. 72 Takacs 1996, s. 37.
73 Lisberg Jensen 2002a, s. 166. 74 74 7 Enander 2003, s. 160. 75 Svenska naturskyddsföreningen 1992. 76 6 6 SOU1992. 77 Hajer 1995. 78 Lisberg Jensen 2002b. 79 SFS1993.
80 Gustavsson & Ingelög 1994; Aldentun & Son-dell 1991.
Referenser
1990 års skogspolitiska kommitté 1992,
Skogspoliti-ken infö ken infö
ken inf r 2000-talet. Huvudbetä-talet. Huvudbetä-talet. Huvudbet nkande av 1990
års skogspolitiska kommittérs skogspolitiska kommittérs skogspolitiska kommitt , é, é SOU 1992:76, All-männa förlaget, Stockholm, 343 s.
Ager, Bengt, 1992, ”Skogsarbetets förändring från 1940-talet till 1990-talet”, i Anders Perlinge (red.), Skogsbrukets tekniska utveckling under 100år, Skrifter om skogs- och lantbrukshistoria,
Nordiska museet, Stockholm, s. 7–17.
Aldentun, Yvonne & Sondell, Jan, 1991, Studie av
naturvårdshänsyn i praktiskt skogsbruk – problem och möjligheter, fröjligheter, fröjligheter, fräjligheter, fr mst i storskogsbruket (Forsk-ämst i storskogsbruket (Forsk-mst i storskogsbruket
ningsstiftelsen Skogsarbeten. 1), 52 s.
Andersson, Birger & Hultman, Sven-G., 1980,
Skogens värden, skogsbrukets roll, Sveriges lant-rden, skogsbrukets roll, Sveriges lant-rden, skogsbrukets roll
bruksuniversitet och LT:s förlag, Kristianstad, 225 s.
Andrén, Thorsten, 1992, FråFråFr n naturskog till kultur-skog. Mo och Domsjö AB:s skogsbruk under ¾ se-kel 1900–1979, Cewe-förlaget, Bjästa, 325 s. Berggren, Lars, Björk, Fredrik & Eliasson, Per,
2004, ”Från erfarenhet till vetenskap. Naturre-surser och framtidstro 1840–1940”, i Per Wicken-berg, Annika Nilsson & Marianne Steneroth Sillén (red.), Miljö och hållbar utveckling –
sam-hällsvetenskapliga perspektiv frållsvetenskapliga perspektiv frållsvetenskapliga perspektiv fr n en lundahori-sont, Studentlitteratur, Lund
sont, Studentlitteratur, Lund
sont , s. 25–44.
Berman, Marshall, 1988, All that is Solid Melts
into Air. The Experience of Modernity, Penguin
Books, England, 369 s.
Carbonnier, Charles, 1978, ”Skogarnas vård och föryngring”, i Jöran Fries & Jan Zimmerman (red.), Skogshögskolan ögskolan ö 150 år. Problem och idér. Problem och idér. Problem och id er éer é i svenskt skogsbruk 1828–1978, Sveriges Lant-bruksuniversitet, Uppsala, s. 85–126.
Carson, Rachel, 1962, Silent spring, Boston, Silent spring, Boston, Silent spring 368 s. Ekholm, Ingvar, 1976, ”Skogsbruket i den fysiska
riksplaneringen”, i Sveriges Skogsvårdsförbund (red.), Konfl ikter om mark. Skogsbruk, naturvård
och friluftsliv i den fysiska riksplaneringen, Från
Skogsveckans konferens 22–23 mars, Sveriges Skogsvårdsförbund, s. 343–351.
Eliasson, Per, 2002, Skog, makt och människor. En
miljöhistoria om svensk skog öhistoria om svensk skog ö 1800–1875, KSLA, Stockholm, 455 s.
Emanuelsson, Urban, 2011, ”Natur- och kultur-miljövård”, i Ulf Jansson (red.), Jordbruk och
skogsbruk i Sverige sedan år 1900: en kartografi sk beskrivning, Sveriges nationalatlas, Norstedts, beskrivning, Sveriges nationalatlas, Norstedts, beskrivning
Stockholm, s. 194–199.
Enander, Karl-Göran, 2003, SkogsbrukssäSkogsbrukssäSkogsbrukss tt och skogspolitik 1950–20001950–20001950–2000 (Institutionen för skogs- (Institutionen för skogs-skötsel, Rapporter/Sveriges Lantbruksuniversi-tet. 54), Uppsala, 179 s.
Eriksson, Leif, 1987, Naturvård i rationellt
ebba lisberg jensen
Author’s personal copy
Ersson, Boris, 1985, Skogen i våra hjära hjära hj rtan,
Polstjär-nan, Luleå, 264 s.
Giddens, Anthony, 1996, Modernitetens föModernitetens föModernitetens f ljder,
Stu-dentlitteratur, Lund, 166 s.66 s.66
Gustavsson, Roland & Ingelög, Torleif, 1994, Det
nya landskapet. Kunskap och idé nya landskapet. Kunskap och idé
nya landskapet. Kunskap och id er om naturvéer om naturvé ård, skogsodling och planering i kulturbygd, skogsodling och planering i kulturbygd, Skogssty-skogsodling och planering i kulturbygd
relsens förlag, Jönköping, 359 s.
Hajer, Maarten A., 1995, The Politics of
Environmen-tal Discourse. Ecological Modernization and the Policy Process, Clarendon Press, Oxford, 294 s.
Hamilton, Henning, 1978, ”Idén om skogarnas vård”, i Jöran Fries & Jan Zimmerman (red.),
Skogshögskolan ögskolan ö 150år. Problem och idér. Problem och idér. Problem och id er i svenskt éer i svenskt é skogsbruk 1828–1978, Sveriges Lantbruksuni-versitet, Uppsala, s. 9–30.
Hedström, Bo S., m.fl ., 1974747 , Kalhyggen, Jordbruks-departementet, Ds JO1974747 :2, 250 s.
Holmgren, Anders, 1950, Norrlandsminnen, Fahl-crantz boktryckeri, Stockholm, 231 s.
Ingelög, Torleif, 1973, ”Avverkning”, i Sveriges Fältbiologiska Ungdomsförening (red.),
Skogs-bruk och ekologi. Fakta om skogen och skogsbru-kets miljöeffekter, Natur och Kultur, Stockholm,
s. 71–85.
Jansson, Ingvar & Raihle, Jan, 1989, FäFäF bodstäbodstäbodst llet – hotad miljö. En skrift om vå. En skrift om vå. En skrift om v rd av byggnader och miljö, Jämtlands läns museum, Östersund, 24 s.
Johansson, Ella, 1994, Skogarnas fria söner.
Masku-linitet och modernitet i Norrlä linitet och modernitet i Norrlä
linitet och modernitet i Norrl ndskt skogsarbete,
Etnologiska institutionen/Nordiska museets handlingar, Lund, 200 s.
Jordbruksdepartementet, 1974747 , Kalhyggen: rapport
avgiven av en arbetsgrupp inom Jordbruksdepar-tementet, Bo S. Hedström m.fl . (red.), Ds tementet, Bo S. Hedström m.fl . (red.), Ds
tementet JO
0346–566766766 , 1974747 :2, Jordbruksdepartementet, Stockholm, 250 s.
Lindahl, Karin, 1990, De sista naturskogarna. Om
svensk naturvård i teori och verklighet – exempel frå
frå
fr n SCA:s marker i Jokkmokks kommun,
Natur-skyddsföreningen, Stockholm, 115 s.
Lisberg Jensen, Ebba, 2002a, Som man ropar i
sko-gen. Modernitet, makt och mångfald i den svenska skogsbruksdebatten och i kampen om Njakafjä skogsbruksdebatten och i kampen om Njakafjä skogsbruksdebatten och i kampen om Njakafj ll
1970–2000, Humanekologiska avdelningen, Lunds universitet, 272 s.
Lisberg Jensen, Ebba, 2002b, ”Fejden om Nja-kafjäll. Lokala och internationella intressen i en omstridd skog”, i Johan Hedrén (red.), Naturen
som brytpunkt. Om miljöfröfrö åfråfr gans mystifi eringar, ågans mystifi eringar, å konfl ikter och motsä
konfl ikter och motsä
konfl ikter och mots gelserägelserä , Symposion, Stock-holm, s. 104–126.
Lisberg Jensen, Ebba, 2006, ” ’Sätt stopp för spru-tet!’ – Från arbetsmiljöproblem till ekologisk risk i 1970-talets debatt om hormoslyr och
DDT i skogsbruket”, i Fredrik Björk, Per Elias-son & Bo Fritzbøger (red.), Miljöhistoria öhistoria ö över grä
grä
gr nser (Skrifter med historiska perspektiv/nser (Skrifter med historiska perspektiv/nser
Malmö högskola. 3), Malmö & Köpenhamn, s. 197–225.
Lisberg Jensen, Ebba, 2010, ”En skogens gentleman i djurens hotade rike. Stig Wesslén och Den levande skogen”, i Erland Mårald & Christer Nordlund (red.), KamerajäKamerajäKameraj garen. Stig Wesslägaren. Stig Wesslägaren. Stig Wesslégaren. Stig Wessl ns ééns é skildringar av naturen och det samiska,
Skytte-anska samfundet, Umeå, s. 137–158.
Lundwall, Ulf, 1973, ”Förord”, i Sveriges Fältbio-logiska Ungdomsförening (red.), Skogsbruk och
ekologi. Fakta om skogen och skogsbrukets miljöef-fekter, Natur och Kultur, Stockholm, s. 5–6.
Merchant, Carolyn, 1989, Ecological Revolutions.
Nature, Culture & Gender in New England, Nature, Culture & Gender in New England, Nature, Culture & Gender in New England
The University of North Carolina Press, USA, 325 s.
Olsson, Roger, 1976, ”Skogsindustrin orimligt ex-panderad”, i Sveriges Skogsvårdsförbund (red.),
Konfl ikter om mark. Skogsbruk, naturvård och friluftsliv i den fysiska riksplaneringen, Från
Skogsveckans konferens 22–23 mars, Sveriges Skogsvårdsförbund, s. 430.
von Paykull, Gustav, 1900, ”Om skogsodling”,
Stu-dentfö dentfö
dentf reningen Verdandis småskrifteråskrifterå 85, Albert Bonniers förlag, Stockholm, s. 2–35.
SFS,1993, Lag (Lag (Lag (1993:5531993:5531993:5531993:553) om ) om ändring i skogsvårds-lagen (1979:429979:429979:429)).
SOU1992, Skogspolitiken inföSkogspolitiken inföSkogspolitiken inf r 2000-talet. Huvud-betä
betä
bet nkande av 1990års skogspolitiska kommittérs skogspolitiska kommittérs skogspolitiska kommitt , é, é
Statens offentliga utredningar 1992:76, Allmän-na förlaget, Stockholm, 343 s.
Steiner, Dieter, 1993, “Human ecology as transdis-ciplinary science, and science as part of human ecology”, i Dieter Steiner & Markus Nauser (red.), Fragments of anti-fragmentary views on
the world, Routledge, London, s. the world, Routledge, London, s. the world 47–76. Stjernquist, Per, 1997, Skogen och brukarna, Lund,
76 s.6 s.6
Streyffert, Thorsten, 1962, ”Skogsbrukets utveck-ling under det senaste halvseklet”, i Robert Torssell (red.), Svenskt jordbruk och skogsbruk 1913–1962, Kungliga Skogs- och
Lantbruksakade-1913–1962, Kungliga Skogs- och
Lantbruksakade-1913–1962
mien, Almquist & Wiksell, Uppsala, s. 373–390.
Stridsberg, Einar & Mattsson, Leif, 1980, Skogen
genom tiderna. Dess roll fö genom tiderna. Dess roll fö
genom tiderna. Dess roll f r lantbruket frår lantbruket frår lantbruket fr n forn-tid till nuforn-tid,
tid till nutid,
jordbruk och skogsbruk i sverige sedan år 1900
419
det moderna kalhyggesbruketAuthor’s personal copy
Svenska Naturskyddsföreningen, 1992, Timber vs.
Forest, Broschyr. Forest, Broschyr. Forest
Szerszynski, Bronislaw, 1996, “On Knowing what to Do. On Environmentalism and the Modern Problematic”, i Scott Lash, Bronislaw Szerszyn-ski & Bryan Wynne (red.), Risk, Environment
and Modernity. Towards a New Ecology, Sage
Publications, London, s. 104–135.
Takacs, David, 1996, The Idea of Biodiversity.
Phi-losophies of Paradise, John Hopkins University
Press, London & New York, 393 s.
Tamm, Carl Olof, 1978, ”Skogsbiologiska pro-blem”, i Jöran Fries & Jan Zimmerman (red.),
Skogshögskolan ögskolan ö 150år. Problem och idér. Problem och idér. Problem och id er i svenskt éer i svenskt é skogsbruk 1828–1978, Sveriges Lantbruksuni-versitet, Uppsala, s. 63–84.
Wallmo, Uno, 1897, Rationell skogsafverkning. Rationell skogsafverkning. Rationell skogsafverkning Praktiska rå
Praktiska rå
Praktiska r d till såd till såd till s väl stöl stöl st rre som mindre enskil-de skogsä
de skogsä
de skogs gare samt Svar pägare samt Svar pä å en fråen fråen fr ga fåga fåga föga f r dagen, ö
Länstidningens tryckeri, Örebro, 288 s. Öckerman, Anders, 1993, StäStäSt dning i skogen. Om
skogshygien, hyggesrensning och jä skogshygien, hyggesrensning och jä
skogshygien, hyggesrensning och j gmägmä ästareästareä , C-uppsats, Institutionen för idéhistoria, Umeå universitet, 43 s.
Öckerman, Anders, 1996, ”Kalhygge eller bläd-ning? Svensk skogshistoria som miljöhistoria”, i
Björn-Ola Linner & John Svidén (red.),
Miljö-historia på vägägä , rapport g, rapport g 22, Tema Vatten i natur och samhälle, Linköpings universitet, Linkö-ping, s. 24–35.
Öckerman, Anders, 1998, ”Joel Wretlind på Malå revir”, i Martin Johansson (red.), Miljöhistoria öhistoria ö idag och imorgon. Rapport frå
idag och imorgon. Rapport frå
idag och imorgon. Rapport fr n en miljöhistorisk öhistorisk ö konferens vid Hö
konferens vid Hö
konferens vid H gskolan i Karlstad ögskolan i Karlstad ö 9–109–109–10 april april
1997 (Forskningsrapport 1997 (Forskningsrapport
1997 98:5, Högskolan i Karlstad), Karlstad, s. 239–251.
Örtenblad, Th., 1894, ”Om skogarne och skogs-hushållningen i Norrland och Dalarne”, i
Bi-drag till Sveriges offi ciella statistik. Q,
Skogsvä-sendet/Skogsstyrelsen, P. A. Norstedts & Söner, Stockholm, 216 s.6 s.6
Östlund, Lars, 1992, ”Förändringar i det boreala virkeslandskapet – virkesförrådets utveckling 1850–1991”, i Jörgen Björklund & Lars Östlund (red.), NorrläNorrläNorrl ndsk skogshistoria. Mändsk skogshistoria. Mändsk skogshistoria. M nniskan, sko-gen och industrin, Rapport, Skogsvetenskapliga
institutionen, Sveriges Lantbruksuniversitet, Umeå, s. 25–33.
Östlund, Lars, 1995, “Logging the Virgin Forest, Northern Sweden in the Early-Ninteteenth Century”, Forest and Conservation History no Forest and Conservation History no Forest and Conservation History 4, s. 160–169696 .
