Rika barn leka bäst - utomhuspedagogikens baksida

Barn-unga-samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet Barndom och

lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Rika barn leka bäst”

-Utomhuspedagogikens baksida

The rich children´s playground

-The backside to ”all-weather” preschools

Nicole Fredholm

Emma Hellqvist

ABSTRACT

Under vår utbildning har vi sett att begreppet ”en förskola för alla” inte korrelerar med en uteförskola med de krav som de ställer på barnens utrustning. Syftet med denna uppsats är att se denna problematik ur ett intersektionellt perspektiv med fokus på klass. För att förstärka vårt fokus på klass har vi använt Bourdieus teorier om det symboliska kapitalet, men intersektionalitet kommer att genomsyra hela arbetet.

Vi ville även undersöka den friskluftsdiskurs som råder i det svenska samhället och var den har sitt ursprung. Detta ledde oss till Alva Myrdal och hennes inflytande över det svenska hälsoidealet. Vårt material består av intervjuer samt textanalys av utrustningslistor och presentationstexter. Detta för att få ett så brett perspektiv som möjligt.


Resultatet vi har sett är att en uteförskola, trots deras goda intentioner, inte korrelerar med begreppet ”en förskola för alla”. Enligt vårt resultat har endast de familjer som har en högre social status möjlighet att ha sina barn placerade på denna typ av förskolor. Familjer i ekonomisk utsatthet har inte de medel som behövs för att placera sina barn på en uteförskola.

Nyckelord:

INNEHÅLL

Intervjuer och val av respondenter……… 9

Genomförande……… 10

Textanalys och val av texter……… 10

Etiska överväganden……….. 11

TIDIGARE FORSKNING……… 12

Hälsodiskurs ………..……… 12

Ur och skur ……….………... 13

Kritiskt förhållningssätt till ur och skur ……….………..………. 14

Ekonomisk utsatthet ………..………… 15

TEORI………17

Intersektionalitet………. 17

Symboliskt kapital……….. 18

ANALYS………... 22

”Det hälsosamma barnet”……….. 22

”Det normala barnet”……… 23

”Den normala föräldern” ………..……… 25

”Det klassinriktade samhället”...……… 26

SLUTSATS OCH SAMMANFATTNING………... 32

DISKUSSION……….. 34

Bilaga 1……….. 37 Bilaga 2……….. 38 Bilaga 3……….. 39 


FÖRORD

Vi är otroligt glada och tacksamma för att ha fått chansen att göra en studie om uteförskolor ur ett intersektionellt perspektiv med fokus på klass. Vi har hittat ett ämne som vi brinner för och anser att vi kan bidra till den bristande forskningen inom ämnet. Vårt mål med denna uppsats är att förhoppningsvis så ett frö hos individer som är intresserade av förskolan och dess verksamhet. Vi har hittat ett ämne som vi tycker är viktigt att belysa, speciellt med tanke på vår profession. Vi vill att begreppet ”en förskola för alla” ska betyda just det – en förskola för alla.

Vi vill säga stort tack till vår fantastiska handledare Despina, som har varit till stor hjälp och som har gjort det hela möjligt.

INLEDNING

I Sverige finns det idag en rådande hälsodiskurs. Enligt denna diskurs är det fördelaktigt att vara ute och alla mår bra av att vistas utomhus. Den rådande hälsodiskursen har funnits sedan 1930-talet i Sverige och detta speglar sig även i förskolan. Till följd av denna hälsodiskurs prioriterar de flesta förskolor i Sverige att barnen ska vistas utomhus. Vår studie fokuserar på de förskolor där barnen vistas utomhus större delen av dagen. De förskolor vi har valt att studera är förskolor som går under benämningen ”ur och skur-förskola” eller förskolor där utomhuspedagogik står i fokus. Det som dessa förskolor har gemensamt är att de har som intention att en eller flera av avdelningarna på förskolan ska kunna vistas ute hela dagen eller större delen av dagen. Avdelningen eller avdelningarna ska även ha som intention att vistas utomhus oavsett väder, med vissa restriktioner för extrema väderförhållanden såsom storm eller dylikt. (Westerlund & Andersson, 2008).

Då barnen vistas utomhus året runt i alla typer av väderförhållanden kräver detta att de förses med kläder som kan stå emot dessa. Kläderna ska kunna stå emot väta, vind och kyla för att barnen ska klara av att vistas utomhus oavsett årstid och väderförhållanden. Detta medför, enligt vår hypotes, en problematik vad gäller en familjs olika tillgångar. Har alla barn möjlighet att gå på uteförskolor? I vår studie har vi haft en diskussion gällande om alla vårdnadshavare vill ha sina barn på en förskola som fokuserar på utomhuspedagogik. Vi vet att det finns ett hälsoideal i Sverige där det ses som främjande för individer, oavsett ålder, att vistas utomhus och att andas ”frisk luft”. Detta kommer vi gå in närmare på i senare kapitel. Det finns självklart vårdnadshavare som inte vill ha sina barn på en förskola med utpräglad utomhuspedagogik. Det kan finnas olika anledningar till varför en vårdnadshavare inte vill ha sitt barn på en uteförskola, även detta går vi in på närmare senare i analysen.

I skollagen står följande:

8 § Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika

tillgång till utbildning i skolväsendet om inte annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag.

Denna paragraf ur skollagen har vi i åtanke när vi i vår studie närmare undersöker ur och skur-förskolor eller andra skur-förskolor med utpräglad utomhuspedagogik. Vi vill genom denna studie gå in på djupet på dessa förskolor och se om de verkligen har denna paragraf i åtanke i den dagliga

Som blivande förskollärare anser vi att det är viktigt att alla förskolor ska välkomna alla barn oavsett klasstillhörighet, kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder eller ekonomisk situation. Vi vill undersöka om det finns utrymme för barn som lever i ekonomisk utsatthet att gå på en förskola som ställer högre krav på barnens materiella ting såsom kläder och annan utrustning som behövs på denna typ av förskolor.

Syfte

Syftet med denna studie är att belysa problematiken i relationen mellan uteförskolor och begreppet ”en förskola för alla” ur ett intersektionellt perspektiv med fokus på klass. Genom vårt fokus på klass kommer vi även in på det symboliska kapitalet som familjer har, vilket leder till en diskussion om hur utbildning, medvetenhet, hälsoideal och klass samverkar och påverkar varandra. Vi vill med denna studie undersöka dessa relationer och se hur de påverkar barnen på förskolan och deras familjer.

Frågeställningar

Har alla barn möjlighet att gå på en ur och skur-förskola eller annan förskola som lägger stor vikt vid utomhuspedagogik?

Vad krävs det av vårdnadshavarna för att barnen ska kunna gå på en ur och skur-förskola eller annan förskola med utomhusprofil?

DISPOSITION

Vårt arbete inleds med en presentation av de metoder som vi har valt att använda i vårt arbete och varför vi har valt dessa metoder. Tidigare forskning kommer att presenteras och då förklara på vilket sätt vi har valt att betrakta vårt studieområde. I teoridelen diskuterar vi intersektionalitet och hur vårt fokus på klass kommer att användas. Vår analys utgår från de teman som vi har sett som centrala i vårt material. Slutsatsen och diskussionen följer därefter.

METOD

I föreliggande avsnitt beskriver vi vårt metodval och urval. Vi beskriver även studiens genomförande och de etiska överväganden som vi gjort. Vårt material består av dokument från ur och skur-förskolor som vi kommer att analysera.

Intervjuer och val av respondenter

Den första delen av vår empiri kommer att bestå av intervjuer med föräldrar och förskolechefer från uteförskolor. Vi har intervjuat tre föräldrar som har sina barn på ur och skur-förskolor, två förskollärare som jobbar på en förskola med utomhusprofil och två förskolechefer som även de är verksamma på förskolor med utomhusprofil. Tanken från början var att bara utgå från ur och skur-förskolor, men det visade sig vara svårt att hitta intervjupersoner i denna kategori. Därför har vi fått vidga vårt arbete till ur och skur-förskolor och förskolor som speciellt inriktar sig på utomhuspedagogik, som vi ovan nämnt. Vi kommer hädanefter benämna dessa förskolor som ”uteförskolor”. Intervjuerna behöver vi för att få reflektioner från individer som har koppling till uteförskolor och genom detta få en djupare förståelse för hur och varför de agerar som de gör. Vår tanke var från början att intervjua föräldrar som lever i ekonomisk utsatthet eller föräldrar som hade velat ha sitt barn på en uteförskola, men inte haft möjlighet på grund av deras ekonomiska förutsättningar. Detta fick vi utesluta då ekonomi är en känslig fråga att intervjua om och det var svårt att hitta intervjupersoner. Hjort (2004) skriver att det är svårt för en individ att berätta om sin ekonomi och konsumtion för en främmande människa. Därmed består vårt urval av de intervjupersoner vi har haft möjlighet att få tag på, ett så kallat bekvämlighetsurval som Alvehus (2013) beskriver det. Detta kommer att påverka resultatet av vår studie och vi kommer att diskutera detta senare.

Vi har få intervjuer, dels för att hålla tidsramen samt för att urvalet av intervjupersoner är få. Vi har valt kvalitativ metod för våra intervjuer, en kvalitativ metod intresserar sig för meningar, innebörder, istället för statistiskt verifierbara samband (Alvehus, 2013). Vi har valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att vi följer ett formulär som består av frågor som är öppna och breda och att samtalet centreras kring dessa frågor (Alvehus, 2013). Enligt Alvehus (2013) har då respondenten större påverkan på intervjun och vi som intervjuare måste vara mer aktiva i lyssnandet och arbeta med följdfrågor.

Vi har valt att ha intervjuer som metod för att förstå hur de individer som vi anser vara relevanta för vår studie resonerar kring problematiken som vi ser. Dock måste vi även se problematiken med intervjuerna, med tanke på att ingen är objektiv. Intervjuer är ett effektivt redskap för en kvalitativ studie, men det innebär inte att de är oproblematiska som källor till informationen (Alvehus, 2013).

Vi har valt att dels spela in och dels att anteckna våra intervjuer. Vi har valt båda metoderna för att en inspelning kan upplevas som begränsande för respondenten i hur öppen den kan vara (Alvehus, 2013). Risken med anteckningar är att de kan påverkas av intervjuaren och därmed bli förändrade på vägen (Alvehus, 2013). I anteckningarna har vi även möjlighet att skriva ner egna kommentarer som kanske hade glömts bort om vi endast hade valt ljudinspelning.

Genomförande

Alla våra intervjuer varade i 30-60 minuter, beroende på hur mycket följdfrågor som ställdes. Efter genomförd intervju, transkriberade vi de ljudinspelade intervjuerna. Anteckningarna som vi förde under intervjuerna sammanställdes och utifrån de båda materialen valde vi ut vad som var relevant för vår analys.

Textanalys och val av texter

För att få ett större perspektiv i vårt studieområde har vi även valt textanalys som metod. En textanalys används för att kommunicera till en publik, i vårt fall läsarna av vårt arbete (Sawyer & Kamali, 2006). Vi har valt att göra en kritisk textanalys. Det innebär att se textens argument, hållbarhet, relevans och se retoriska knep i texten (Linde m.fl, 2010). Textanalys behöver vi för att analysera olika dokument så som utrustningslistor från uteförskolor, vilka är av stor vikt för vår studie. Vi har valt en utrustningslista från en ur och skur-förskola, men vi har även valt att ta en presentationstext från en uteförskola. Denna presentationstext är publicerad på Malmö kommuns hemsida, där det finns presentationer från alla förskolor i Malmö. Textanalys är ett självklart metodval då utrustningslistorna visar en viktig del av vad som krävs av familjen. Enbart textanalys på dokument kan inte ge svar på vår frågeställning och därför har vi valt att kombinera dessa metoder. Berg (2015) skriver att det är svårt att använda sig av traditionella akademiska kommunikationskanaler när fokus ligger på internet och sociala medier. Vi tycker därför att det är relevant att använda oss av material som vi har hämtat från internet eller sociala medier. Berg

(2015) skriver vidare att det är viktigt att se över möjligheten för andra former av vetenskaplig kommunikation.

De två metoderna vi har valt kommer inte att hierarkiseras utan de kommer att komplettera varandra. Utifrån våra intervjuer och textanalyser har vi skapat en struktur för vår analys som har kategoriserats utifrån vår empiri.

Etiska överväganden

Vi har valt att följa de fyra huvudkrav som Vetenskapsrådet (2002) har etablerat. Dessa fyra huvudkrav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att forskaren ska informera de som är aktuella i forskningen om studiens syfte (Vetenskapsrådet, 2002). Alla våra respondenter har fått information om vårt syfte och hur vi kommer använda deras intervjuer i vår studie. Alla respondenter fick även våra kontaktuppgifter, så de kunde kontakta oss om de hade frågor.

Samtyckeskravet syftar till att deltagare i en undersökning bestämmer själv över sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Vi följde detta krav genom att informera alla respondenter att de kunde dra sig ur vår studie när dem ville. Vi frågade även våra respondenter om det var okej att vi spelade in våra intervjuer.

Konfidentialitetskravet kräver att alla personer som medverkar i undersökningen ska ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifter ska förvaras så att ingen obehörig kan ta del av dem (Vetenskapsrådet, 2002). I vår studie har alla respondenters namn blivit fingerade och inga namn på förskolor nämns. En presentationstext vi har valt att analysera nämns med namn, detta har vi valt för att presentationstexten är ett offentligt material och därför tycker vi att det inte är oetiskt.

Nyttjandekravet hänvisar till att uppgifter om enskilda personer endast får användas i forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2002). Vårt insamlade material kommer således endast att användas i föreliggande uppsats.

TIDIGARE FORSKNING

I föreliggande avsnitt kommer vi presentera den forskning som ligger till grund får analysen. Då fokus ligger på den hälsodiskus som ligger rotad i den svenska kulturen i förhållande till den ekonomiska utsatthet som existerar i Sverige i dag, så har vi valt att inte innefatta internationell forskning i ämnet.

Hälsodiskurs

Hälsodiskursen blir en viktig komponent eftersom den används som ett argument till varför det är bra för barn att vistas utomhus. För att förstå varför hälsodiskursen används så flitigt anser vi att det är viktigt att förklara var den har sitt ursprung. 


Den tydliga hälsodiskursen som vi har sett i våra intervjuer och forskning har länge varit aktuell. Redan på 1930-talet gjorde Alva Myrdal anspråk på relationen mellan frisk luft och friska barn. Historien om svensk hälsa är av vikt att vi har med i vårt arbete för att se hur djupt rotad denna hälsodiskurs är i det svenska samhället.

Alva Myrdal är en av 1900-talets mest kända svenska feminister och politiker (Hirdman, 2006; Nilsson, 1994). 1934 och 1935 revolutionerade hon synen på barnuppfostran och barnpedagogik genom sina böcker ”Kris i befolkningsfrågan” samt ”Stadsbarn” (Hirdman, 2006; Nilsson, 1994). Hon ifrågasatte den rådande uppdelningen av barn i barnkrubbor (för arbetarklassen) och barnträdgårdar (för överklassen). Myrdal ansåg, enligt Hirdman (2006), att denna uppdelning av barn i olika institutioner ledde till segregation i samhället. Myrdal förespråkade att alla individer, oavsett klasstillhörighet, skulle ha samma tillgång till hälsovård, kläder, näringsrik mat, hygien och inte minst pedagogik (Hirdman, 2006).

Myrdal var med och grundade Socialpedagogiska Seminariet 1936, som utbildade förskollärare med den nya pedagogiska forskningen (Hirdman, 2006; Nilsson, 1994). Myrdal fick mycket av sin inspiration från USA dit hon reste vid ett flertal tillfällen. Det hon tog med sig från USA var att de hade ett hälsoprogram som bland annat handlande om vikten av ren luft och näringsrik mat (Hirdman, 2006; Nilsson, 1994).

Myrdals bidrag till utvecklingen av den svenska välfärdsstaten kan vi se i, till exempel, dagens rådande friskluftsdiskurs där det finns en allmän uppfattning att barn mår bra av att vara ute i den friska luften. Detta kommer att vara en utgångspunkt i vår analys.

Ur och skur

Westerlund & Andersson (2008) skriver att grundidén i denna form av pedagogik är att barns behov av kunskap, rörelse och gemenskap ska tillfredsställas genom att vistas ute i naturen. Målet är att skapa intresse för och att ge kunskap om naturen. Vidare skriver de att barnen ska bli miljömedvetna och lära sig hur de ska uppträda i naturen. Ur och skur strävar efter att ha barnet i centrum och att ha kompetenta pedagoger. Westerlund & Andersson (2008) skriver att ur och skurs metoder syftar till att stimulera, intressera, men även aktivera barn genom lärande ute i naturen året runt. Enligt dem ska metoderna öka barnets självkänsla, sociala kompetens och empatiska förmåga. Natur- och miljöfostran genom friluftsliv och lek året runt i och med hjälp av naturen är ur och skurs modell för förskolan (Westerlund & Andersson, 2008). Uterummets fördelar är naturkänsla, motion, kondition, rörelse, hälsa, spänning, äventyr, gemenskap, upplevelser, ro för själen, social och emotionell kompetens, glädje, välbefinnande, varierande lek- och läromiljöer och möjlighet att se hur alla dessa komponenter bildar en helhet (Westerlund & Andersson, 2008).

En annan viktig aspekt som Granberg (2000) lyfter fram är fördelen med att ha vattenlek. Vattenlek som slutar i blöta kläder kräver ombyte. Här tolkar vi det som att det finns en tanke om att alla familjer har ombyte i form av kläder och ytterkläder. Dubbla uppsättningar kläder och ytterkläder resulterar i ett krav på ekonomisk tillgång.

”Vid kallt blötväder bör småbarn kunna byta vantar ofta” (Granberg, 2000).


”Solhatt med brätte eller skärmmössa i ljus färg behövs för att skydda hjässa, ögon och ansikte” (Granberg, 2000).


”Vid kall väderlek bör småbarn inte ha bomullsmaterial närmast huden, varken i underkläder, sockor eller vantar” (Granberg, 2000).

Tre citat av Granberg (2000) som bara är en del av den informativa del som beskrivs om vad barnen bör ha på sig. Vi anser att kravet på kläder automatiskt leder till ett krav på ekonomi, som enligt oss kan bli problematiskt.

Vi är eniga i att alla barn ska få tillfälle att upptäcka och utforska och vi ser en fördel med att författaren tar upp alla positiva saker som händer när barn får göra detta ute i naturen. En nackdel med författarens bok är att där inte finns ett kritiskt förhållningssätt till vad dessa olika aktiviteter kräver, till exempel kläder.

Westerlund & Andersson (2008) och Granberg (2000) kommer vi att använda i vårt arbete för att det är denna form av tidigare forskning som vi ser en viss problematik i. Ingen av böckerna framhåller kritik utan det är endast de positiva aspekterna som tas upp. Vi kommer att använda forskningen för att se hur ur och skur-förskolor presenteras och vad det kan ha för konsekvenser. Vi kommer även att sätta denna forskning i relation till vår textanalys samt i relation till våra intervjuer.

Kritiskt förhållningssätt till ur och skur

Öhrfelt (2015) har skrivit en diskursanalys av texter om utomhuspedagogik och uteförskolor. Författaren har tidigare varit pedagog i en renodlad uteförskola i Malmö. Öhrfelt (2015) skriver om komplexiteten och de speciella krav och villkor som det innebär med att vara pedagog på en uteförskola. Hon menar att verkligheten stämmer dåligt överens med innehållet i de texter och uttryck om utomhuspedagogik för yngre barn och utomhusförskoleverksamhet som finns att tillgå. Beskrivningarna om utomhusförskoleverksamhet är ofta gällande att allt blir enklare, lugnare, friskare och mer kreativt genom utomhuspedagogik (Öhrfelt, 2015).

Öhrfelt (2015) skriver vidare att barn inte placerar sig själva på dessa förskolor och att de inte vet vad som är bra och naturligt för dem, utan det är nödvändigt att andra gör den bedömningen åt dem. Öhrfelt (2015) riktar in sig på två inriktningar, den anglosaxiska som har haft ett starkt fokus på naturen som fostrare samt en syn på naturen som något som kan erövras, tämjas och kontrolleras. Den andra inriktningen är den nordiska inriktningen som står för dess romantiska och känslomässiga sida genom identifikation med naturen och en slags tillhörighet och som en plats för inre uppbyggande och välbefinnande.

Friluftslivet kan sägas vara en stor del av utomhuspedagogikens grundvalar, i kombination med att den är en djupt förankrad beståndsdel i den nationella svenska identiteten (Öhrfelt, 2015). Författaren skriver vidare att friluftsliv och utomhusvistelse i Sverige har kommit att förknippas med en nationellt, i kulturen djupt förankrad, svenskhet (Öhrfelt, 2015).

Öhrfelt (2015) skriver hur den mesta forskningen kring utomhuspedagogik som riktar sig mot yngre barn i stort sett undantagslöst placeras in i en kategori som är ”forskning som resurs”. Med detta menar Öhrfelt (2015) att forskningen bestämmer ramarna för hur någonting bör vara. Det handlar ofta om utomhuspedagogikens hur, var och varför. Öhrfelt (2015) skriver vidare om hur utomhuspedagogiken tillskrivs många fördelar, till exempel att barn är och blir bättre på bland annat sina kognitiva förmågor när de undervisas utomhus. Öhrfelt (2015) hoppas på att hennes studie medför att vi börjar kritiskt granska det barnperspektiv som har djupa historiska och kulturella rötter. Det Öhrfelt (2015) menar och vill komma fram till är att framställningen av barn och natur som naturlig och självklar är en förenklad och okomplicerad bild av utomhuspedagogiken. Öhrfelt (2015) tar upp den problematik som vi har sett i den tidigare forskningen kring ur och skur och kommer att hjälpa oss att se vårt material kritiskt. Detta är den enda tidigare forskning som vi hittat som förhåller sig kritisk till ur och skur och tidigare forskning kring begreppet.

Ekonomisk utsatthet

Att leva i fattigdom är i dag vardag för många barn i Sverige (Rädda barnens årsrapport, 2015). Att som barn leva under dessa förhållanden är, enligt Rädda barnens årsrapport, något som medför en svårighet att uppnå sin fulla potential i livet. Vad som definieras som fattigdom är, enligt Rädda Barnen (2015), något som påverkas dels av hur många vuxna och barn som familjen består av, dels av hushållets inkomster kontra utgifter. Inkomsterna kan dels bestå av lön men även av försörjningsstöd och/eller bidrag. Utgifterna är en sammansättning av de faktiska kostnaderna så som hyra och övriga avgifter. Men även de beräknade som mat, kläder, hygienartiklar och så vidare. Det som också går att utläsa från rapporten är att för att få försörjningsstöd finns det ett krav från socialtjänsten på att ett hushåll inte får ha högre boendekostnad än vad de anser skäligt. Till exempel kan en familj bli tvingade att flytta från en ort där boendekostnaden anses vara för hög till en ort med mer skäliga hyror. Vidare går det att utläsa från rapporten att det framför allt är barn som har föräldrar med utländsk bakgrund eller barn till ensamstående föräldrar som i dag lever i fattigdom.

Även Harju (2008) har i sin studie sett att familjer som lever i ekonomisk utsatthet oftast är representerade av ensamstående föräldrar (varpå de flesta är ensamstående mammor) samt föräldrar

påverkar hur familjen kan konsumera. De familjer som lever under dessa förhållanden väljer dock ofta att inte offentliggöra sin situation, utan försöker få det att se ut som att de har någorlunda samma ekonomiska förutsättningar som andra familjer i deras närhet (Harju, 2008).

Vidare skriver Harju (2008) att den fattigdom som existerar just nu i Sverige inte går att jämföra med fattigdom i länder med andra ekonomiska utgångspunkter eller fattigdomen i Sverige för, till exempel, femtio år sedan. Harju (2008) kallar detta en relationell fattigdom. Det innebär att fattigdomen står i relation till det samhälle som personen lever i just nu. Att inte kunna ha samma ekonomiska förutsättningar skapar, enligt Harju (2008), ett utanförskap och utgör ett hinder för att kunna delta i det samhället som individen lever i. Harju (2008) tar upp ett exempel där hon beskriver ett scenario där familjens dator går sönder. Lever familjen i ekonomisk utsatthet så finns det inte möjlighet att bibehålla de kommunikativa fördelarna som medföljer med att ha en dator. Hon beskriver att familjen då ställs utanför den sociala arenan som medföljer med att ha tillgång till de sociala medier som finns på datorn. Många förskolor i dag använder sig av Instagram, Facebook eller andra webbportaler för att nå ut till föräldrarna på förskolan. Barnens scheman skall läggas in på hemsidor tillsammans med kontaktuppgifter och så vidare, vilket blir svårt när familjen saknar tillgång till en dator.

Harju (2008) beskriver vidare att barn som lever i ekonomisk utsatthet inte har möjlighet att få samma barndom som andra barn i samhället. Hemmiljön färgas av den ekonomiska tillvaron. Diskussioner, argumentationer och planering påverkas av ekonomin då föräldern eller föräldrarna hela tiden måste planera utifrån detta eftersom det hela tiden finns en oro att de inte ska få pengarna att räcka till. Att inte ha de ekonomiska medlen medför, enligt Harju (2008), att barn i dessa familjer inte har möjlighet att skapa sin egen identitet. Detta innebär att de ständigt blir förknippade med sin ekonomiska situation och med det följer en ekonomisk identitet. Barnens identitet blir sammankopplad med deras ekonomiska situation. För vidare läsning av barn i ekonomisk utsatthet så skriver Fernqvist (2012) om barns perspektiv på fattigdom.

Med tidigare forskning hoppas vi kunna få ett större perspektiv på vår studie och sätta forskningen i relation till vår empiri. Vi vill med hjälp av den tidigare forskningen undersöka relationen mellan friskluftsdiskursen och ekonomisk utsatthet i förhållande till uteförskolor ur ett intersektionellt perspektiv.


TEORI

Vårt perspektiv är intersektionalitet med fokus på klass. Vi kommer att skriva om vad begreppet betyder, vad det betyder för oss och hur vi kommer att använda oss av det. Då vi har valt att fokusera på klass så har vi sett att ekonomi inte är den enda aspekten som är av vikt, utan där råder ett annat kapital som också är av vikt. Vi kommer även att förklara begreppet ”symboliskt kapital” och hur det står i relation till ekonomi.

Intersektionalitet

”Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om vithet, manlighet, könstillhörighet, heterosexualitet, klasstillhörighet m.m genom ett ständigt (åter)skapande av nya markörer som gör skillnad mellan ”vi” och ”dem” till sociala koder.”

(De los Reyes och Mulinari, 2005, s.9).

De los Reyes och Mulinari (2005) skriver om en makrostrukturell klassanalys där etnicitet och kön utgör grunder för utestängning från samhällsresurser. En klassanalys, där man tar hänsyn till etnicitet och köns påverkan, lägger grunden för uteslutning ur samhällsresurser. Med detta i åtanke anser vi att analysen ska ha ett intersektionellt perspektiv då klass, kön och etnicitet genomsyrar varandra samt att de olika komponenterna inte går att utesluta från varandra. De los Reyes och Mulinari (2005) skriver att intersektionalitet behövs för att utforska ojämlikheten som konstrueras mellan olika samhällsnivåer och även för att se den under- och överordnad som uppstår i skärningspunkten för maktstrukturer, institutionella praktiker och individuella handlingar.

De los Reyes och Mulinari (2005) skriver att begreppet intersektionalitet har sin grund i den feministiska teorin. De menar också att intersektionalitet är ett teoretiskt perspektiv som tvingar oss att se på verkligheten med nya ögon och ifrågasätta given kunskap och den sociala ordning som vi lever i. Wedin (2014) skriver att intersektionalitet är olika kategorier som samspelar och kan sammanflätas med varandra. Hon fortsätter med att begreppet intersektionalitet beskriver hur normer skapas i samverkar mellan olika kategorier som kön, etnicitet, klass, sexualitet och funktionshinder. De los Reyes och Mulinari (2005) skriver att intersektionalitet är ett alternativ till genusforskning, men till skillnad från genusforskning tar intersektionalitet hänsyn till ojämlikheten som grundas på föreställningar om ras, klasstillhörighet och nationella gränser.

Då vi i vår litteratur och empiri letar efter samband mellan klass, etnicitet och kön så måste dessa samband ses som en helhet och hur de sambanden existerar i relation till varandra. Om vi vill se hur de olika kategorierna samverkar och se sambandet behövs ett intersektionellt perspektiv. Det är även av vikt att ha ett intersektionellt perspektiv för att inte någon kategori som är relevant ska uteslutas. En ensidig förståelse av kön, klass och etnicitet som enbart tar hänsyn till varje enskild kategori ger en splittrad kunskap och tar då inte hänsyn till hur olika former av makt konstruerar varandra (De los Reyes, Mulinari, 2005). Kön påverkar alltid klass, etnicitet och sexualitet (De los Reyes, Mulinari, 2005). Vi kan således inte ha ett klassperspektiv utan att det innefattar etnicitet, kön och sexualitet.

Vi kommer bland annat att använda ett intersektionellt perspektiv med fokus på klass för att problematisera den rådande vithetsnormen och heteronormen samt hur de påverkar vår studie. Anledningen till att använda ett intersektionellt perspektiv är att se det som vi inte kan se med blotta ögat, de osynliga normerna. Till exempel hur de olika kategorierna samverkar med varandra. Ett intersektionellt perspektiv behövs för att inte relationen mellan de olika kategorierna och samspelet mellan dessa ska osynliggöras.

Symboliskt kapital

För att förstå begreppet ”klass” och vad som kan definiera det har vi valt att ta hjälp av Bourdieu (1984). Vi har sett att annat kapital än ekonomi är av vikt för att förstå andra kapital. Bourdieu (1984) skriver om människans strävan efter att finna sin plats på den sociala arenan. Med den sociala arenan, menar Bourdieu (1984), en grupp av individer som förenas genom ett gemensamt intresse. Han skriver att individer ständigt jämför sig med varandra och tävlar mot varandra i vem som har störst kapital. Med kapital menar Bourdieu (1984) nödvändigtvis inte endast den ekonomiska innebörden, utan även ett, till viss del, osynligt kapital som mäts i de sociala tillgångarna som en individ har. Bourdieu (1984) benämner detta kapital som det symboliska kapitalet och kategoriserar dessa i tre olika grupper.

Det första är det ekonomiska kapitalet och innefattar till stor del de ekonomiska tillgångarna men även de materiella. En viktig aspekt inom denna kategori är även individens förståelse för ekonomi och vilken inverkan den har på, dels individen, men även samhället (Bourdieu, 1984).

huruvida individen fortfarande har kontakt med dessa individer. En annan del av denna kategori är huruvida individen har ett starkt nätverk av individer i arbetslivet och/eller på fritiden.

Den tredje av kategorierna är, enligt Bourdieu (1984), det kulturella kapitalet där individens sätt att socialisera sig i samhället står i fokus. Detta innebär, enligt Bourdieu (1984), vilket typ av språk individen har, om denne använder sig av exempelvis ett akademiskt språk som gör att individer som inte har samma akademiska kunskap lämnas utanför konversationen. Han skriver att även gester och hur individen för sig innefattas i denna kategori. Andra attribut som kännetecknas av denna kategori är individens tankebana och hur den resonerar samt uppfattar saker (Bourdieu, 1984). Den gemensamma nämnaren för dessa tre former av kapital är, enligt Bourdieu (1984), att individerna innehar en kunskap om området. Om en individ innehar alla tre av dessa kapital är denna individ, enligt Bourdieu (1984), en människa med hög social status i samhället, hon tillhör den så kallade överklassen. Vidare skriver Bourdieu (1984) att dessa individer drar sig till andra individer med samma kapital och status. Dessa kategorier av människor innehar, med sin status och kunskap, en makt att diktera vad som är normen i samhället och vilka sociala regler som är av betydelse (Bourdieu, 1984).

De sociala reglerna som Bourdieu (1984) beskriver är till exempel att en människa inte får utmärka sig för mycket. Hon ska inte inneha för mycket av något personlighetsdrag att hon tar över, men inte heller för lite så hon försvinner i mängden. Även de individer som har ett stort kapital skall följa dessa normer och inte vara skrytsamma utan ödmjuka inför sin sociala status (Bourdieu, 1984).

Dock är det dessa kapitalrika grupper som har, enligt Bourdieu (1984), bestämmanderätten över vad som är önskvärda och mindre önskvärda attribut på den sociala arenan. Dessa attribut skapar i sin tur klassificeringar av människor i olika grupper. Dessa grupper är, enligt Bourdieu (1984), rangordnade utifrån vad som anses vara normen. Vad dessa grupper av människor har gemensamt är att de flesta individer i dem ständigt strävar efter att klättra uppåt på den sociala arenan (Bourdieu, 1984). Detta är möjligt genom att till exempel byta arbete, få en högre arbetstitel, utbildning och annat kapital som har en hög status i samhället.

Bourdieu (1984), skriver att exakt vad som definierar de olika kategorierna av individer är en svår uppgift som han anser inte går att genomföra. Han menar att det som kategoriserar dem är arenorna där de får sitt kapital, inte exakt vad på arenan de får den ifrån. Bourdieu (1984) skriver också att det är samhället som måste riva ner dessa murar mellan de olika kategorierna för att ta bort hierarkiseringen i samhället. Dock skriver han att det är en svår uppgift då de som befinner sig i de högre ansedda kategorierna drar stor nytta av att tillhöra dessa.

Då syftet är om en ur och skur-förskola eller en förskola med utomhusprofil är en förskola för alla, är ett klassperspektiv av vikt. För att kunna analysera ur ett klassperspektiv använder vi ett intersektionellt perspektiv som kan se hur alla kategorier vävs samman. Intersektionalitet behövs också för att vi ska kunna få en bredare bild av vår studie, då ett intersektionellt perspektiv inte osynliggör någon kategori. Då klass inte bara påverkas av ekonomiskt kapital så kommer vi även att använda oss av symboliskt kapital för att förstå hur andra kapital också spelar in i ett barns möjlighet till att kunna gå på en uteförskola.

ANALYS

Utifrån vår empiri har vi kunnat se olika kategorier som har legat till grund för vår strukturering av vår analys. Vår analys kommer att behandla den hälsodiskurs som vi sett har en stor påverkan på varför valet att sätta sina barn på en uteförskola görs. Normerna som råder på förskolan, och därmed även en utomhusförskola är viktiga att belysa och kommer att tas upp i analysen. Det kapital som påverkar vilken möjlighet en individ har till utrustning är också något som vi anser ligger till stor vikt i vårt arbete och kommer därför att belysas i analysen. Den största kategorin, som även är vårt fokus, kommer att vara klass. Dessa fyra kategorier behövs för att kunna nå en slutsats av om en uteförskola är en förskola för alla. Då vi har ett intersektionellt perspektiv kommer kategorierna vävas samman i de olika kapitlen och komplettera varandra även om de är uppdelade i olika kategorier. Ny litteratur har tillkommit i efterhand till vårt arbete som har behövts för att analysera vår empiri. Vi har dock valt att inte presentera denna litteratur i teorikapitlet då den inte har lika stor vikt som de andra teoretiska utgångspunkterna.

”Det hälsosamma barnet”

Att det är hälsosamt att vistas utomhus är något som vår erfarenhet har sagt länge. I dag finns det även studier som visar samband mellan utevistelse och goda hälsotillstånd hos förskolebarn (Westerlund & Andersson, 2008). Som tidigare forskning har visat har friskluftsdiskursen funnits sedan mitten av 1930-talet och den lever kvar än i dag (Hirdman, 2006). Med tanke på hur länge friskluftsdiskursen har funnits måste vi också ha förståelse för hur djupt rotad denna diskurs ligger i oss.

I våra intervjuer ser vi att det finns en prioritering att barnen ska vistas utomhus både av föräldrar och personal. Dels för att det, enligt dem, bidrar till barnets hälsa att vara ute i frisk luft. Men även för att det finns större möjligheter för barnen att leka och röra sig fritt. Westerlund & Andersson (2008) skriver att barn har ett behov av mycket fysisk aktivitet, vila samt bra kost. Detta tankesätt kopplar vi till Alva Myrdals friskluftsidé och att denna har blivit en grundpelare inom den svenska normen. Westerlund & Andersson (2008) skriver vidare att fysiska aktiviteter bidrar till motion, bättre kondition, större rörelsefrihet samt bättre hälsa. Personalen i våra intervjuer vittnar om att det finns en större möjlighet för barnen att springa, klättra och leka när de vistas utomhus. Personalen påpekar också att det är positivt för de barn som kräver en större rörelsefrihet. Även föräldrarna i

våra intervjuer berättar om att de ser det som positivt att barnen har en större rörelsefrihet när de vistas ute.

I presentationstexten på en av Malmös uteförskolor går det att läsa om förskolans tilltro till utomhuspedagogiken som stärkande för barnens utveckling. Det som förskolan belyser är vikten av att vara utomhus och de fördelar som detta medför. Detta kopplar vi åter igen till den rådande friskluftsdiskursen och den allmänna uppfattningen att barn mår bra av att vara utomhus. Detta är också en del av den problematik som vi ser att utomhuspedagogik romantiseras och att där inte finns ett kritiskt förhållningssätt till utomhuspedagogiken, detta skriver även Öhrfelt (2014).

Det är viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till denna friskluftsdiskurs. Öhrfelt (2014) skriver att barnen som vistas på förskolor med utomhuspedagogik inte placerar sig själva där och därför har de inte haft inflytande i sin placering. Det är de vuxna i barnets närvaro som för dennes talan och därigenom bestämmer vad som är bäst för barnet. I våra intervjuer berättar en mamma att de satte sitt barn i kö till en uteförskola redan när han var några veckor gammal. De vuxna, med påtryckningar från forskning och friskluftsdiskursen, beslutar vad som är naturligt och barnens bästa vad gäller förskoleplacering (Öhrfelt, 2014). Detta anser vi är barnperspektiv och inte ett barns perspektiv. Utomhuspedagogiken idealiseras och barnens naturliga koppling med denna ifrågasätts inte (Öhrfelt, 2014). Med detta ser vi en brist på ett kritiskt förhållningssätt till denna pedagogik.

På en utrustningslista från en uteförskola går det att läsa ”Varm, torr och mätt gör utevistelsen toppen!”. Detta citat är okomplicerat och självklart utan ett kritiskt förhållningssätt till vad som egentligen behövs för att uppfylla dessa kriterier. Här ser vi tydligt hur förskolan ser utomhuspedagogiken som självklar. Öhrfelt (2014) skriver att vi tenderar att glömma bort att se det kritiska och den problematik som kan finnas kring utomhuspedagogik. Vi kan inte utläsa en problematik bakom betydelsen av att vara varm, torr och mätt. Dock tolkar vi det som ett problem i form av utrustningen som behövs för att uppfylla kraven om att barnen ska vara varma och torra. Det är denna form av kritiskt förhållningssätt som behövs för att inte osynliggöra de familjer som inte kan uppnå de kraven.

utomhuspedagogik som främjande för barnets utveckling. Personalen som vi har intervjuat berättar att de använder sig av bland annat läroplanen för att visa för dessa föräldrar förskolans strävan efter att vara ute. Öhrfelt (2014) kopplar, även hon, utomhuspedagogik till en ”svenskhet” som ligger djupt rotad i vårt kulturarv. En respondent i våra intervjuer har berättat hur hon tycker att utomhuspedagogiken kan bli en kulturkrock, med tanke på att utomhuspedagogiken kopplas till en ”svenskhet” och är inte alltid självklar för familjer med annan kultur. Respondenten tolkar det som att familjer från en annan kultur inte alltid har samma föreställning om hur fantastiskt det är med utomhuspedagogik. Vi tolkar det som att utomhuspedagogiken och friskluftsidén inte ligger lika djupt rotad i andra kulturer som det gör i den svenska och då kan det bli en kulturkrock.

En av våra andra respondeter, som är förskolechef på en uteförskola, menar att det är de utbildade föräldrarna som är pålästa vad gäller läroplanen och ställer högre krav på verksamheten. En av våra respondenter som har sitt barn på en uteförskola säger även att de andra föräldrarna på förskolan verkar ha en medvetenhet om att det är den friska luften som är bäst för barnens hälsa. Respondenten upplever att hennes barn var mindre sjukt efter att det började på en uteförskola, vilket hon beskriver som en av de största fördelarna med att ha sitt barn placerat på en uteförskola. Både personal och föräldrar i vår studie vittnar om att en utökad utevistelse leder till färre sjukdomar.

Vi kan i respondenternas observationer se en vithetsnorm, som de los Reyes och Mulinari (2005) beskriver den, som manifesterar sig i den grupp av individer som har sitt barn på uteförskolor. Ur ett intersektionellt perspektiv måste vi även ta in de andra aspekterna som till exempel vikten av utbildning samt att vara frisk och funktionsduglig. De aspekterna gör att de vita, medvetna individerna sätts på en piedestal just för att de ser vad som är bra för barnet, vilket i detta fallet är att vistas utomhus. Som det de los Reyes och Mulinari (2005) beskriver så sätts den vita, utbildade föräldern mot den icke-vita, outbildade föräldern där den förstnämnda står som överordnad.

”Det normala barnet”

De som vi har varit kontakt med genom våra intervjuer med föräldrar och personal menar att det finns en homogen grupp på många av förskolorna. Denna grupp består av ”gammelsvenskar”, som en förskolechef beskrev dem (det vill säga individer som har sitt ursprung i Sverige), heterosexuella

vilket också gör dem mer medvetna. Detta tolkar vi som att det råder en vithetsnorm samt en heteronorm på denna typ av förskolor. Där finns även en strävan efter att vara en bra förälder och en norm om vad en bra förälder är. Denna norm är också betydelsefull att ta upp. Det är viktigt att se interaktionen mellan vitheten och heterosexualiteten för att inte osynliggöra det som vi inte ser.

De föräldrar som vi har intervjuat beskriver en strävan efter att vara bra föräldrar. Inte enbart utifrån deras egen uppfattning om vad som definierar en bra förälder utan även, om inte mer, vad normen säger är en bra förälder. Martinsson & Reimers (2008) skriver att förskolan är en bidragande faktor till de normer som existerar i samhället då personalens agerande reproducerar och förstärker dessa. Normer är enligt Martinsson & Reimers (2008) något som hela tiden existerar i samhället, de förändras hela tiden utifrån vilken situation man befinner sig i men normerna är det som bestämmer vilka oskrivna regler som gäller.

Barn i dagens samhälle förväntas att bli heterosexuella individer som strävar efter att leva i en tvåsamhet med det motsatta könet (Martinsson & Reimers, 2008). Denna norm existerar dock inte enbart på förskolor med utomhuspedagogik utan även i samhället. Dock blir den extra tydlig på de platser där det inte finns ett mångfald. Enligt Martinsson & Reimers (2008) bidrar förskolan genom sitt handlande till den heterosexuella normen genom att de reproducerar den och i och med detta förstärker den. Då vi ser homogena grupper i vår studie så tolkar vi det också som att gruppkonstellationerna bidrar till de redan rådande normerna. Det som anses som ”normalt” fortsätter att vara det för där finns inget som avviker ifrån normerna. Är det inget som avviker från normen så syns inte normen, eftersom normen inte uppmärksammas när det inte finns något som avviker från den.

De los Reyes & Mulinari (2005) skriver att, att vara från ett svenskt ursprung sätter individen i en privilegierad position och gör denna överordnad andra etniciteter. Vi tolkar det som att denna privilegierade position även finns representerad i andra kategorier som heterosexualitet, klass, samt utbildning.

Normer skapar, enligt Martinsson & Reimers (2008), en överordnad och en underordnad position. De som är överordnade har makten och de som är underordnade utsätts för den. Dessa normer skapar olika kategorier i samhället som individer identifierar sig med. Enligt De los Reyes &

överordnad den andra. Till exempel vit-svart, rik-fattig, heterosexuell-homosexuell, med flera. Förutom ojämlikhet skapar, enligt De los Reyes & Mulinari (2005), dessa kategorier även ett osynliggörande av de som inte faller in i någon av dessa. Detta osynliggörande syns till exempel ur ett etniskt perspektiv där vita och svarta ställs mot varandra, men där, till exempel, asiatiskt ursprung inte platsar in i någon av dem.

Tänker vi ur ett intersektionellt perspektiv samt hur dessa kategorier interagerar med varandra ser vi hur denna homogena grupp, som vi ovan nämnt, skapar en stark överordnad grupp.

”Den normala föräldern”

Den sociala arenan som Bourdieu (1984) skriver om kopplar vi i detta fallet till uteverksamheten på förskolan, som blir ett gemensamt intresse för våra intervjupersoner. Att vistas utomhus är ett intresse som de föräldrar vi intervjuat delar, till exempel att de är aktiva inom scouterna på fritiden. Det är viktigt för dessa föräldrar att deras barn också får detta intresse och de hoppas kunna skapa detta intresse bland annat genom förskolan.

Som Bourdieu (1984) skriver, skapar bland annat fritidsvanor samt konsumtionsvanor och värderingar ett symboliskt kapital som visar vilken klass individerna tillhör. Då vi i våra intervjuer ser en tendens att barnen ska ha ”bra” kläder och även vissa bestämda kläder så skapar det, enligt vår tolkning, en gemensam konsumtionsvana bland våra respondenter. Vi tolkar även att det finns gemensamma värderingar i deras tilltro till den friska luftens inverkan på barnens hälsa.

I våra intervjuer ser vi även att de föräldrar som aktivt väljer en uteförskola har ett större kulturellt kapital. Vi tolkar deras val av förskola som kopplat till deras utbildningsnivå då de är mer pålästa om vad som anses vara bra för barn och är mer medvetna. En förskolechef vittnar om att de föräldrar som har högre akademisk utbildning har ett större intresse för läroplanen och förskolans pedagogiska inriktning.

De föräldrar som vi har intervjuat har även ett större ekonomiskt kapital då de lever i familjer med två inkomster och befinner sig i den dominerade överklassen. Den dominerade överklassen bestäms, enligt Bourdieu (1984), av kulturellt och ekonomiskt kapital.

Ensamstående föräldrar, även om de arbetar, befinner sig i en större ekonomisk utsatthet (Hjort, 2004). Även Harju (2008) har sett i sin studie att familjer som lever i fattigdom oftast är representerade av ensamstående föräldrar men även föräldrar med annan etnisk bakgrund.

I våra intervjuer berättar de som är verksamma i förskolan att de inte har haft några problem med att barnens föräldrar inte har råd med den utrustning som behövs på förskolan. Dock skriver Harju (2008) att de familjer som lever i ekonomisk utsatthet inte offentliggör sin situation. Detta tolkar vi som att personalen på förskolan kanske inte är medvetna om att problemet finns då dessa familjer utgör en osynlig grupp på förskolan och även i samhället. De föräldrar som vi intervjuat beskriver en föreställning om att man är en sämre förälder om ens barn inte har ”rätt” kläder på sig, vilket vi i sin tur tolkar som något som ytterligare bidrar till de utsatta familjernas val av att osynliggöra deras ekonomiska situation.

”Det klassinriktade samhället”

Martinsson & Reimers (2008) skriver att klass och materialitet är starkt förknippade med varandra. Även Bourdieu (1984) skriver att individer visar vilken klass de tillhör genom de materiella ägodelar som de har. Vi tolkar det som att materialiteten är det största problemet som kan uppstå, i relation till klass, när vi granskar uteförskolor. De föräldrar som vi har intervjuat anser att det kräver bättre (och med det dyrare) kläder när deras barn vistas utomhus större delen av dagen. På frågan ”Har det medföljt någon extra kostnad av att ha ditt barn på en ur och skur-förskola?” svarar Filip som har sitt barn på en ur och skur-förkola:

Ja, helt klart. I form av kläder. Behövs mer och bättre grejer eftersom barnen är ute mer. Vet att det finns föräldrar som köper allt begagnat och ”nöjer” sig med en tjock overall istället för lager-på-lager, samt gillar galon. Då kan man komma undan betydligt billigare. Men det är inte något vi känner att vi vill köra på. (Filip, respondent)

Även här framkommer normen att man skulle vara en sämre förälder om ens barn inte har ”rätt” kläder.

I presentationstexten ifrån en av Malmös uteförskolor finns följande citat: ”På Stock och Sten görs nästan allt utomhus, det skapar många fantastiska möjligheter men ställer också andra krav än de som är på en inneförskola.”. Detta tolkar vi som en uppmaning att det, om man som förälder vill ha

sitt barn på denna förskola, kräver en annan typ av engagemang från föräldrarna än om deras barn hade gått på en förskola som vistas inomhus. Vi tolkar detta som att förskolan har ett krav att barnen skall vara utrustade med de kläder som förskolan anser behövs för att vistas utomhus hela dagarna. Det kan även innebära att förskolan förväntar sig att föräldrarna ska vara engagerade i förskolan på sin fritid. En av de föräldrar vi intervjuat berättar följande angående om det fanns några krav på engagemang från förskolan:

Ja, jo, det enda vi hade var att en gång om året hade vi ”fixar-dag” och det var ju efter att man kom och hämtade så stannade man. Och då var det lite för och fixa på den här då spartanska gården så var det ju ändå för och fixa lite. Så att vi var några som till exempel byggde en sandlåda och man tvättade rent byggnaden, det var lite klotter och sådant där. Ja men så, fixade helt enkelt. Men det fanns inget krav utan det var ju av egenintresse. […] Man hade också kunnat vara en oansvarig och ickeintresserad förälder och skitit i det. Men oftast är ju inte föräldrar sådana där. (Malin, respondent)

Detta tolkar vi som att det finns en norm både från förskolans sida och från föräldrar att föräldrar ska vara engagerade i förskolan även på sin fritid. En engagerad förälder blir per automatik en bra förälder. Återigen ser vi ett exempel på den heteronom som existerar i samhället och därmed även på förskolan (Martinsson & Reimers, 2008; de los Reyes & Mulinari, 2005). Föräldrarna och förskolan har, enligt våra respondenter, förväntningar på att alla föräldrar på förskolan ska ha tiden och engagemanget för att engagera sig i förskolan. Detta förutsätter dock att föräldrarna har den tid som krävs för att kunna göra detta. De ska till exempel ha möjlighet att närvara vid utsatta tider, vilket förutsätter att deras arbetstider korrelerar med förskolans tider. Att föräldrarna lever i en tvåsamhet är även det en viktig aspekt då hushåll med ensamma föräldrar inte har möjligheten att dela upp ansvaret och arbetsbördan mellan två vuxna (Harju, 2008). Läser vi mellan raderna i Malins uttalande tolkar vi det som att de föräldrar som inte har tiden att engagera sig i förskolan per automatik anses vara mindre engagerade och med det, inte en lika ”bra” föräldrar.

Alla respondenter som är verksamma i förskolan har svarat att alla barn och familjer är välkomna på deras förskola och att deras förskola är en förskola för alla. I presentationstexten på en av Malmös uteförskolors hemsida går det att läsa att förskolan ska följa samma läroplan som övriga förskolor i närområdet. I läroplanen för förskolan (2010) står det att förskolan ska värna om naturvårdsfrågor, vilket förskolor med utomhuspedagogik gör. Dock står det även att följande:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen. (Lpfö -98, rev. 2010)

Tittar vi på detta stycke ur läroplanen så ifrågasätter vi om ovan nämnda förskola tar hänsyn till alla individer ur ett klassperspektiv. Kan förskolan ta hänsyn till barn som lever i ekonomisk utsatthet när de har specifika krav på utrustning? De respondenter som är verksamma inom förskolan berättar att de har möjlighet att låna ut kläder till barn som inte har den utrustningen som behövs, men att det endast sker vid enstaka tillfällen. De vittnar även om att de inte har en handlingsplan för om ett barn inte har utrustningen som behövs över, till exempel, en hel termin.

De föräldrar som vi intervjuat säger dock att det finns sätt att hitta de kläder som de vill ha till ett lägre pris. Johanna, som har sin dotter på en uteförskola beskriver hennes tillvägagångssätt:

Alltså om man tänker att man faktiskt kan köpa begagnade saker och man faktiskt kan hitta fynd. För att barnkläder slits ju inte på samma sätt. Ja det är ju såklart en femåring kanske sliter mer än vad en tvååring gör. Men man kan hitta jättemycket bra begagnat och på rea. Om man ligger en säsong före så kan man köpa grejer billigt. (Johanna, respondent)

Det Johanna beskriver kopplar vi till Hjort (2004) som skriver att det går att leva billigare om familjen har en buffert, då finns det möjligheter att göra inköp på exempelvis rea och familjen slipper handla på kredit. Möjligheten till långsiktig planering och att klara ekonomiska svackor kräver, enligt Hjort (2004), en trygg ekonomi. Dock menar han att de som lever i ekonomisk utsatthet inte har denna buffert utan inköpen endast kan göras när det är nödvändigt.

Just att kläderna på förskolan måste ha en viss kvalitet är något som kommit upp i våra intervjuer. Malin som har sitt barn på en uteförskola säger följande angående om förskolan är öppen för alla barn och familjer:

Ur ekonomisk aspekt så säger jag, det är lite svårt, för ja det krävs mycket pengar för och köpa dyra utekläder. Du kan nöja dig med att köpa en overall på H&M men då får du nog räkna med att du behöver köpa åtminstone en till eller kanske till och med två till på en säsong. Och då är du uppe i samma summa som om du hade köpt en dyr overall från första början.

Det som Johanna beskriver här är att föräldrar medvetet köper en dyrare overall i tron att den har en bättre kvalité än en billigare variant. Denna medvetenhet om kvalitet skapar då ett större konsumtionsbehov hos föräldrarna. Även detta kopplar vi till normen om vad en bra förälder ska vara. En bra förälder är en förälder som klär sin barn i ”rätt” kläder. Hjort (2004) skriver att kvalitet är något som gör de nödvändiga inköpen av kläder dyra. Han menar att kvalitet anses vara en god investering just för att det kostar mer. Hjort (2004) menar att det finns en rådande föreställning att ett högre pris är förknippat med högre kvalitet. Hjort (2004) skriver vidare att barnfamiljers konsumtionsvillkor är mindre flexibla eftersom det finns fler tjänster och varor som anses som nödvändiga. Vi tolkar utifrån den utrustningslista som vi har fått ta del av att en uteförskola har fler materiella ting som anses som nödvändiga. Dessa nödvändiga ting skrivs ofta fram i form av utrustningslistor. Trots den stora nödvändigheten av materialitet så kan vi inte se i den tidigare forskningen att detta problematiseras eller hur de tar hänsyn till de familjer som lever i ekonomisk utsatthet.

De respondenter som är verksamma i förskolan tycker inte att det medför en större kostnad att gå på deras förskola, de argumenterar för detta genom att hävda att alla förskolor är ute mycket och därför behöver barnen samma typ av kläder på en vanlig förskola som på en uteförskola.

Westerlund (2009) skriver om flerskiktsprincipen, i principen ingår det ett inre skikt, mellanskikt och ett yttre skikt. Alla skikt har restriktioner om vilket material de bör vara i. Plaggen ska vara i material som är vindtäta och vattenavvisande. Vi kan från vår erfarenhet se att traditionella förskolor inte har dessa former av krav på föräldrarna angående kläder och av erfarenhet så råder inte flerskiktsprincipen på en traditionell förskola. En overall, mössa, vantar och fodrade skor är det som krävs på en traditionell förskola på vintern.

Samma flerskiktsprincip skrivs det om på den utrustningslistan vi har tagit del av från en ur och skur-förskola. Fast de kallar det för ”lager-på-lager”. Vi tolkar även här utifrån utrustningslistan att denna form av krav på utrustning inte existerar på en traditionell förskola och en traditionell förskola har inte lager-på-lagerprincipen som ett krav. Skillnaden som vi också kan se, utifrån utrustningslistan, är att många av sakerna så som vantar, stövlar, jacka ska där finnas mer än en utav på en ur och skur-förskola. Då där ska finnas det som skyddar mot kyla, det som skyddar mot väta och det som skyddar mot vinden. På en traditionell förskola brukar en fodrad känga räcka under vinterhalvåret och mer krävs inte, utifrån vår tolkning, när barnet går på en traditionell förskola.

innan han börja på ur och skur. Filip berättar att där är ett större krav på utrustning på ur och skur -förskolan och det har medfört en större ekonomisk kostnad för Filip och hans sambo efter att deras son började på en ur och skur-förskola.

De respondenter som är verksamma i förskolan berättar att de aldrig har varit med om att det har förekommit barn som inte har haft ytterkläder. Som vi tidigare nämnt skriver Harju (2008) att familjer som lever i ekonomisk utsatthet oftast inte offentliggör detta, utan försöker få det att se ut som att de har samma ekonomiska förutsättningar som andra familjer i deras närhet. Även Hjort (2004) skriver att familjer som lever i ekonomisk utsatthet inte offentliggör detta, då det innebär en stor skam. Vi tolkar det som att familjer i ekonomisk utsatthet är en osynlig grupp i samhället och därför kan förskolorna ha varit i kontakt med dessa familjer även om de inte är medvetna om det.

Fernqvist (2012) skriver att i Sverige, som är ett välfärdsland, förväntar man att alla har förutsättningen att vara självförsörjande. Detta medför en marginalisering av fattigdom och gör det skamfullt att befinna sig i denna situation. Vidare skriver Fernqvist (2012) att ekonomisk utsatthet, i en välfärdsstat som Sverige, kan tolkas som ett personligt misslyckande. Detta tolkar vi som en ytterligare aspekt som gör att de som lever i ekonomisk utsatthet inte syns utåt.

Harju (2008) skriver att familjer som lever i ekonomisk utsatthet måste förlita sig på att de ibland kan ärva eller få saker av människor i deras sociala nätverk. Detta kräver att du har ett socialt kapital. Ett socialt kapital är bland annat vänner, släktingar och familj, som Bourdieu (1984) skriver. Dock skriver Bourdieu (1984) även att individer tenderar att dra sig till andra individer med samma kapital, alltså har de familjer som lever i ekonomisk utsatthet även familj och vänner med samma ekonomiska situation. Vi anser även att alla individer inte har ett socialt kapital, till exempel nyanlända familjer som inte har sitt sociala kapital i Sverige. Detta blir ännu mer problematiskt med tanke på det som Harju (2008) skriver om att familjer med annan etnisk bakgrund är ofta representerade av de familjer som lever i ekonomisk utsatthet. Vi ser den största problematiken när en familj inte har något av de tre kapitalen som Bourdieu (1984) skriver om, då tolkar vi det som att de familjerna är helt utelämnade.

I våra intervjuer med föräldrar ser vi en homogen grupp. Det är heterosexuella individer med svensk etnicitet och ingen form av ekonomisk utsatthet över huvud taget. Ur ett intersektionellt

etnicitet och klass sammanflätas. Våra respondenters heterosexualitet, etnicitet, kön och klass interagerar med varandra och det går inte att analysera utan någon av dem. Deras heterosexualitet och etnicitet ger föräldrarna en privilegierad position vilken påverkar deras klass. De los Reyes och Mulinari (2005) skriver att ras, klass och kön är kategorier som är centrala för att vi ska kunna förstå den fördelning av materiella och symboliska resurser i vårt nutida samhälle.

SLUTSATS OCH SAMMANFATTNING

Vårt syfte var att undersöka om uteförskolor är en förskola för alla utifrån ett intersektionellt perspektiv med fokus på klass.

Respondenterna som är verksamma i förskolan har alla betonat att deras förskola är en förskola för alla. Vi tolkar det som att det finns en vilja och en intention att förskolan vill att den ska vara en förskola för alla och att de i denna strävan medvetet eller omedvetet inte ser de som inte har möjligheten att ta del av pedagogiken. Även våra föräldrarespondenter säger att förskolan som deras barn vistas på är en förskola för alla, här är svaren dock mer tvetydiga. Alla respondenter vill att förskolan ska vara för alla, men rent praktiskt beskriver de att de innerst inne vet att den inte är det. En vilja om en förskola för alla finns hos alla, trots detta ser vi i vår studie att det inte är så. Det finns ett hinder för många familjer i vårt samhälle med att ha sina barn på en uteförskola, detta framgår tydligt i vår analys.

Att ge ett konkret svar om alla uteförskolor lever upp till benämningen ”en förskola för alla” är svårt och det visste vi att det redan skulle vara, även om vi tycker att det mesta visar på att det inte korrelerar riktigt. Det finns, som vi nämner ovan, förhinder för många familjer. Dock visar respondenterna som är verksamma i förskolan att det finns en vilja att hjälpa till med de materiella ting som krävs.

Ett krav på utrustning är också indirekt en förväntan på ekonomin - en ekonomisk tillvaro som vi vet att alla inte har. Här kan man ta upp aspekterna om möjligheten att köpa utrustning billigare på olika sätt, men detta har vi stärkt från Hjort (2004) att om en individ lever i en ekonomisk utsatthet så har denne inte möjlighet till den aspekten. Ur en ekonomisk aspekt så är inte en uteförskola en förskola för alla, för alla familjer har inte råd att lägga de pengar som krävs på utrustning till sina barn även om de vill. Problematiken som finns här är att vi inte har någon respondent eller har hittat forskning som kan stärka detta rent konkret. Detta tolkar vi dock som att det förmodligen beror på att familjer inte söker sig till en förskola där de vet att en det finns en högre förväntan på ett ekonomiskt kapital. Detta medför att det är svårt att få ett konkret svar när målgruppen vi fokuserar på är en osynlig del av samhället. Vår slutsats är dock, utifrån vår analys av vår empiri, att en uteförskola inte har möjligheten att vara en förskola för alla med de krav som ställs på familjens kapital.

Det som stärker vår slutsats om att en uteförskola inte är en förskola för alla är att vi ser en homogen grupp på förskolorna. I denna homogena grupp finns där inte plats för familjer som av olika aspekter lever i en ekonomisk utsatthet. Ser vi denna homogena grupp utifrån ett intersektionellt perspektiv så har denna grupp en överordnad position. Deras vithet ger en privilegierad position, men ur ett intersektionellt perspektiv så har de även en privilegierad position på grund av deras klass, etnicitet och sexuella läggning. När alla dessa kategorier samverkar så får de en väldigt stark överordnad position. Den homogena gruppen blir då en grupp med högre social status.

Med vårt intersektionella perspektiv har vi kunnat se det som oftast osynliggörs. Vi har kunnat se den starka överordnande som finns i den homogena grupp familjer som är verksamma i vår studie och se den makt som de har över underordnande. Vi har kunnat se den osynliga grupp som en ekonomisk utsatt familj är och lyfta fram att dem inte har samma möjlighet och där av samma rätt till att sätta sina barn på en uteförskola.

DISKUSSION

Det första vi måste belysa med vår diskussion är hur tillförlitlig vår studie är. Med vår tidsram som referens har inte intervjuerna blivit så många, med detta i åtanke kan vi dra slutsatsen att vår studie inte kan bli en generalisering av alla uteförskolor. Denna studie visar ett resultat av det vi har undersökt och de förskolorna som är relevanta till vår studie. I vår analys har vi även blivit tvungna att beskriva en osynlig grupp med individer. Denna grupp av individer lever i ekonomisk utsatthet och som vi tidigare beskrivit är detta ett ämne som dessa individer inte vill diskutera med andra. Vår intention genom hela denna studie har varit att belysa att begreppet ”en förskola för alla” faktiskt inte har den innebörd som det borde ha. En förskola ska välkomna alla barn och familjer oavsett till exempel deras ekonomiska och sociala förutsättningar eller deras klasstillhörighet. Utifrån vår studie kan vi se att det existerar förskolor som ställer högre krav på barnens kläder och med det följer en direkt extrakostnad för familjerna som väljer att placera sitt barn på en uteförskola. Då det finns familjer i det svenska samhället som lever utan symboliskt kapital kan vi inte se att det finns möjlighet för dem att ha sina barn placerade på en uteförskola och därmed faller inte förskolan under begreppet ”en förskola för alla”. Vi vill påstå att en förskola som ställer dessa ovan nämnda krav på en familj, utan att ha en handlingsplan för de som inte har råd, endast välkomnar familjer med större symboliskt kapital, det vill säga de familjerna med en högre social status. Vi vill belysa problematiken med att inte kritiskt granska utomhuspedagogiken och vilka konsekvenser det kan ha för en familj.

Vi vill avsluta diskussionen med att tydligt poängtera att vi inte ställer oss negativa till fördelarna med utomhuspedagogik och friskluftsdiskursen. Vi har dock sett i vår studie en tendens att romantisera denna typ av pedagogik. Vi vill betona att denna pedagogik, precis som övriga pedagogiska verktyg inom förskolan, hela tiden måste ifrågasättas och kritiskt granskas för att den ska kunna utvecklas. Vår förhoppning är att familjer i framtiden ska kunna välja vilken förskola de vill, utan att behöva tänka på vad det kostar dem att ha sina barn placerade där.

Detta har varit ett intressant ämnesområde att undersöka och det hade behövts fler studier om det, framför allt en större och bredare studie. En större studie hade gett en möjlighet att koppla in fler av kategorierna i det intersektionella perspektivet, som till exempel funktionshinder.