Föräldraseparationers påverkan på de uppvuxna barnens romantiska relationer

(1)

ROMANTISKA RELATIONER HOS BARN SOM UPPLEVT SEPARATION

Föräldraseparationers påverkan på de uppvuxna barnens romantiska relationer Clara Nylund & Michelle Malm

Örebro universitet

Sammanfattning

Separationer har blivit alltmer vanligt i dagens samhälle i Sverige. Idag separerar drygt hälften av alla par, vilket kan medföra flera olika typer av konsekvenser för barnen i familjen. Vad tidigare forskning har funnit är att barnens mentala hälsa påverkas negativt men också vissa attitydförändringar till romantiska relationer överlag. Syftet med denna studie var att undersöka om dessa barns framtida romantiska relationer är något som påverkades i och med en föräldraseparation. Även om ålder vid separationen kunde påverka relationerna. Det var nittiofyra studenter vid ett medelstort universitet i Sverige som slumpmässigt valdes ut för att undersökas genom en enkätundersökning. Romantiska relationer definierades genom fyra olika index: trygg; otrygg-undvikande; otrygg-ambivalent; otrygg-desorganiserad. Resultatet visade att vilken ålder man var vid separationen inte hade någon påverkan på deras framtida romantiska relationer. Däremot kunde en föräldraseparation till viss del påverka studenters romantiska relationer. Det framkom att en föräldraseparation förutsåg en otrygg-desorganiserad anknytning. Däremot sågs ingen signifikant skillnad för resterande tre index. Som slutsats är det inte separationen i sig som påverkar studenternas framtida romantiska relationer.

Nyckelord: skilsmässobarn, föräldrar, separation, relationer

Handledare: Farah Moniri Psykologi III

(2)

ROMANTISKA RELATIONER HOS BARN SOM UPPLEVT SEPARATION

Influence of Parental Separations on Children’s Future Romantic Relationships Clara Nylund & Michelle Malm

Örebro University

Abstract

Separations have become more common in the society of Sweden. Today, about half of the couples separates, which can cause several types of consequences for the children in the family. What previous research has found is that children’s mental health was adversely affected by a separation. Changes in children’s attitudes towards romantic relationships was discovered as well. The purpose of this study was to investigate whether these children’s future romantic relationship are affected by parental separation. How old the children were by the separations were also included in the study. Ninety-four students at a medium-sized university in Sweden were randomly selected to be examined through a survey. Romantic relationship was defined by four different categories: secure; fearful; preoccupied; dismissed. Results showed that how old children were at the parental separation did not affect their future romantic relationships. However, a parental separation could partly affect a student’s romantic relationship. It was found that a parental separation predicted higher levels in the dismissed category. On the contrary, there were no significant differences for the remaining three categories. In conclusion, it is not the separation itself that affects students’ future romantic relationships.

Keywords: children of divorce, parents, separation, relations

Mentor: Farah Moniri Psychology III

(3)

ROMANTISKA RELATIONER HOS BARN SOM UPPLEVT SEPARATION 3

Föräldraseparationers påverkan på de uppvuxna barnens romantiska relationer Att föräldrar genomgår separationer är något som blivit allt mer vanligt i Sverige. Mer specifikt är skilsmässor något som numera tillhör det vanliga. Drygt 50 procent av alla gifta par skiljer sig, vilket innebär att Sverige är ett av de länder i världen där skilsmässor är mest förekommande (Nilsson, 2010). Ytterligare statistik visar att närmare 50.000 barn i Sverige upplever en föräldraseparation varje år, vilket motsvarar 3,2 procent av alla barn med föräldrar i ett samboförhållande (Statistiska centralbyrån, 2013). Enligt Statistiska

centralbyrån är Örebro län ett av de länen med flest antal separationer i procent. Denna andel ligger på 3,8 procent av totala antalet barn som lever med sina båda föräldrar i ett

samboförhållande.

Det finns olika förklaringar till att just skilsmässor har ökat de senaste åren (Cherlin, 1992; Furstenberg, 1994; White, 1991 refererat i Amato, 2004). Ett exempel på en förklaring kan vara att det är mer accepterat med skilsmässor i dagens samhälle. Det finns också andra förklaringar, såsom att kvinnor idag har det bättre ställt ekonomiskt.

Det finns studier som tyder på att en separation kan påverka barnet på olika sätt i vuxen ålder (Amato, & Booth, 1991). Barn som upplevt en separation under barndomen har visat sig ha en lägre kvalitet av välmående. Enligt Amato och Booth hade de som växt upp i familjer där det inte skett en separation upplevt välmående av högre kvalitet, också en högre grad av lycka i jämförelse med de som barn som varit med om en separation.

Ett barns mentala hälsa är något som riskerar att försämras i och med en

föräldraseparation (Chase-Lansdalse, Cherlin, & McRae, 1998). Barn som varit med om en föräldraseparation har utvecklat ett sämre välmående från 20 års ålder. Enligt

Chase-Lansdalse m.fl. så är det dock den bakomliggande orsaken till separationen som visat sig ha betydelse för huruvida den mentala hälsan påverkas negativt. Till exempel om det fanns mycket konflikter inom familjen innan föräldrarna skiljde sig kom detta att ha den

(4)

huvudsakliga påverkan på barnen när de senare blivit vuxna. I samband med detta

förändrades även de vuxna barnens syn på skilsmässor (Cui, Fincham, & Durtschi, 2010). Det försämrade välmåendet har främst setts hos kvinnor i form av en sämre självkänsla (Aro, Haukkala, Huurre, & Kiviruusu, 2011). Kvinnor som varit med om en skilsmässa under barndomen löpte också större risk att utveckla tillitsproblem i relationer när de själva var vuxna (Jacquet, & Surra, 2004). Det har också visat sig att åldern vid en

separation hos kvinnor är avgörande vad det gäller hur de knyter an till andra människor senare i livet (Brockmeyer, Crowell, & Treboux, 2009).

I en kanadensisk studie (Drapeau, Samson, & Saint-Jacques, 2008) tillfrågades 62 barn som upplevt en föräldraseparation att identifiera svårigheter de upplevt med sin

separation. Majoriteten av dessa barn nämnde svårigheten med att inte träffa båda föräldrarna varje dag längre. Dessutom hade många problem med att acceptera föräldrars nya partners eller nya styvsyskon. Drapeau m.fl. fann också att andra bekymmer hos barnen var att känna sig tvungen att skaffa nya vänner efter en flytt. De barn som tvingats flytta till en annan stad känner svårigheter med att bibehålla vänskapsrelationer, i och med detta även med att skaffa nya vänner. Det har också visat sig att barnen påverkades på så sätt att de hade problem i skolan, beteendemässiga problem såsom normbrytande beteende och problem med att hantera känslor (Amato, 2010).

Ovan har vi beskrivit konsekvenser av separationer som visat sig ha en påverkan på exempelvis den mentala hälsan. Det kan även påverka på så sätt att om ens föräldrar har separerat så finns det en risk för att barnen när de själva blir vuxna separerar (Amato, 1996). Denna risk blir även ännu större då båda parter, det vill säga båda som ingår i äktenskapet faktiskt har föräldrar som har separerat.

Det skiljer sig dock om endast en av parterna i förhållanden har separerade föräldrar (Mullett, & Stolberg, 2008). När kvinnan i förhållanden har haft föräldrar som separerat kan

(5)

det påverka relationen på så sätt att det inte är lika mycket närhet i förhållandet. Däremot menar Mullett och Stolberg att när mannen har föräldrar som separerat så påverkar det inte parets närhet till varandra.

Enligt Cui m.fl. (2010) kan en separation även leda till attitydförändringar vad gäller skilsmässor och romantiska relationer. De unga vuxna som varit med om en skilsmässa när de var barn hade positivare attityder gentemot skilsmässor än de som inte varit med om det. Cui m.fl. visar också på att det i sin tur kan leda till att de som varit med om en skilsmässa och hade positiva attityder till just skilsmässor hade det mer problematisk med sina egna romantiska relationer. Aro m.fl. (2011) menar att det finns en viss skillnad mellan de som har varit med om en skilsmässa jämfört med de som inte har det. Detta kunde man tydligt se genom att de som varit med om en skilsmässa i barndomen också själva är separerade vid 32 års ålder.

En annan studie (Weigel, 2008) utförd på universitetsstudenter undersökte attityder kring romantiska relationer efter att ha upplevt en föräldraseparation. Studenterna fick först beskriva sina föräldrars relation till varandra, därefter beskriva sina egna uppfattningar av kärleksrelationer, giftermål med mera. Weigel visade att om studenterna varit med om en separation eller skilsmässa som varit svår hade även deras egen syn på giftermål varit negativ. De studenter som däremot upplevde sina föräldrars äktenskap som hållbart och passionerat hade också en liknande uppfattning om sitt eget kärleksliv eller kärlek överlag. Alltså fungerar studenters uppfattning av kärlek som en reflektion av uppfattningen av deras föräldrars kärleksliv.

Huruvida barn reagerar och besvarar föräldrars skilsmässor skiljer sig från barn till barn. Erfarenheter barnet har fått innan men även efter skilsmässan är något som framstått som en avgörande faktor (Hetherington, 2005). Andra betydande faktorer Hetherington har funnit är de resurser barnet haft för att kunna återhämta sig, samt vilken typ av copingstrategi

(6)

barnet använt sig av för att kunna hantera skilsmässan. Det har däremot setts svårigheter med att avgöra den specifika effekten en skilsmässa har på barn. Hetherington menar alltså att det finns en stor mångfald i på vilka sätt barnens beteende påverkas efter en skilsmässa.

Enligt Brockmeyer m.fl. (2009) så finns det en koppling mellan föräldrars skilsmässa och att barnen skiljer sig senare i livet i deras egna äktenskap. Dock handlar det inte om någon direkt koppling mellan skilsmässan och att barnen själva genomgår skilsmässa i vuxen ålder. Den direkta orsaken är snarare att om en individ varit med om en föräldraseparation kan det påverka anknytningen för romantiska relationer. Brockmeyer m.fl. menar på att det kan leda till en viss osäkerhet hos individen när denne ska knyta an i nära relationer.

Det finns andra studier (Mahl, 2009) som också förklarar att studenters uppfattning om föräldrarnas kärleksliv påverkar deras egna kärleksliv. Det kan vara i form av att de själva är rädda för att göra samma misstag som sina föräldrar i kärleksrelationer, samt rädda för att deras partner ska vara otrogen, vilket får personen i fråga att känna sig avvisad. De personer med föräldrar som fortfarande är tillsammans hade högre förväntningar av kvaliteten av förhållandet när de själva gifter sig, till skillnad från de som hade föräldrar som skilt sig en eller flera gånger (Pennington, Pennington, & Spink, 2009). Däremot menar Boyer-Pennington m.fl. att oavsett om man har separerade föräldrar eller inte så hade de lika stora förhoppningar att de själva kommer att gifta sig senare i livet.

Svårigheter med romantiska relationer och svårigheter att anpassa sig i relationer är två exempel på hur en föräldraseparation kan påverka barn i framtiden (Fergusson, Horwood, & McLeod, 2014). Enligt Fergusson m.fl. finns det ett samband mellan föräldrars

separationer och relationer senare i livet, dock ett svagt sådant. Fler faktorer finns som kan förklara detta samband, det vill säga medierande faktorer mellan föräldrars separation och svårigheter med relationer senare i livet. Dessa faktorer är bland annat om barnet hade en negativ bakgrund, det vill säga om barnet blev misshandlat eller hur barnen fungerade under

(7)

uppväxten. Enligt Amato (1996) så är ett problematiskt beteende i relationer till andra en viktig faktor för att föräldrarnas skilsmässa ska kunna påverka att de sedan själva skiljer sig. Andra faktorer som visat sig ha ett samband, dock ett svagare sådant, är personens

socioekonomiska status samt åldern vid giftermål.

Amato (2010) menar också att det inte är den juridiska skilsmässan som faktiskt påverkar barnen långsiktigt, utan det är snarare så att det är faktorerna som leder fram till skilsmässan som kan påverka barnen långsiktigt. Till exempel om det har varit mycket konflikter i en stressad miljö i hemmet. Det har också visat sig att trots att föräldrarna inte genomgår en separation så kan konflikterna ha en påverkan på barnet (Braithwaite, Doxey, Dowdle, & Fincham, 2016). Konsekvenserna av detta kunde exempelvis vara att när barnen som är med om konflikter föräldrarna emellan i uppväxten, själva har det svårt med

romantiska relationer. Braithwaite m.fl. menar på att svårigheterna med romantiska relationer kan vara i form av att de som varit med om konflikter har svårare att knyta an i romantiska relationer med andra.

Det finns också en studie (Connolly, Craig, Heifetz, & Pepler, 2010) som visar att en skilsmässa inte haft någon särskild påverkan på personers romantiska förhållanden när man jämför med personer som inte varit med om en skilsmässa. Det har till och med visat sig att de som varit med om en skilsmässa oftare väljer att träffa människor att bilda en romantisk relation med än de som inte haft föräldrar som skilt sig. Connolly m.fl. menar dessutom att de som varit med om en skilsmässa tidigare börjar träffa människor för att eventuellt ingå i en romantisk relation. Det finns olika förklaringar till detta, bland annat om man vuxit upp i en familj där det funnits mycket konflikter så fokuserar man istället på annat, eventuellt genom att börja träffa andra människor istället för att umgås med familjen.

Det har setts skillnader på hur studenters attityder förändras efter en

(8)

man romantiskt involverad vid skedet har det inte setts någon attitydförändring (Bouchard, & Lachance-Grzela, 2016). Däremot visade det sig att specifikt singlar som har föräldrar som fortfarande är tillsammans hade positivare attityder till giftermål och ansåg att skilsmässa är något man kan undvika genom att jobba på relationen. Enligt Bouchard och Lachance-Grzela så kan det vara olika ting som kan förklara varför det finns olika attityder kring giftermål och äktenskap. Så kallade skyddande faktorer kan spela in och i detta fall kan dessa faktorer innefatta att befinna sig i en romantisk relation i samband med föräldrarnas skilsmässa. Genom att ha en partner vid det skedet ens föräldrar skiljer sig undgås det att barnets attityder försämras. Därav får somliga en försämrad attityd till skilsmässor medan andra inte påverkas på samma sätt. Hetherington (2002) menar också att det inte är någon specifik skillnad mellan barn inom skilda familjer och intakta familjer. Vad som verkar vara bakomliggande orsaken till problem hos skilsmässobarn är istället biologiska orsaker och problem som uppstått redan innan skilsmässan ägde rum. Mahl (2009) menar att det inte bara är negativt för barnen som gått igenom en föräldraseparation när de växer upp utan att det även kan ha positiva inslag. Det kan vara en positiv aspekt för personens egna romantiska relationer senare i livet. Mahl menar på att man då anser sina föräldrar som dåligt exempel och vill att deras egna förhållande inte ska likna sina föräldrars, de vill snarare att deras relationer ska bli lyckade.

Det har också framkommit att antalet syskon i en familj kan påverka i vilken

utsträckning dessa barn senare ingår äktenskap samt skiljer sig. Ju fler syskon man har desto större är sannolikheten att man ingår äktenskap, också att risken för senare skilsmässa minskar (Bobbitt-Zeher, Downey, & Merry, 2014). Detta för att syskon under uppväxten lär sig utveckla vissa sociala färdigheter som anses viktiga i framtida romantiska relationer genom att interagera med varandra. Annat som Bobbitt-Zeher m.fl. funnit som förklaring till ihållande äktenskap är att dessa barn med många syskon känner stark uppskattning för dessa

(9)

syskonband. I och med detta är starka relationer något barnen sedan vill upprätthålla i framtiden, därför eftertraktas djupa relationer både med sin partner samt alla de kontakter som ett giftermål kan tänkas medföra. De nya kontakterna kan sedan leda till att man inte vill skiljas från sin partner för att gå miste om dessa relationer.

Teorier finns som stödjer att relationen man har med sina föräldrar när man är barn, det vill säga hur man knyter an med sina föräldrar, kan påverka barnet senare i livet

(Brumbaugh, Fraley, Roisman, & Vicary, 2011). En av dessa är Bowlbys anknytningsteori. Denna teori förklarar hur bandet mellan barnet och föräldrarna kan påverka barnet genom livet på olika sätt. Enligt Brumbaugh m.fl. har denna anknytning en påverkan på barnens relationer med andra människor i framtiden.

Anknytningsteorin hjälper till att förklara varför en del individer har det problematiskt i samband med att skapa relationer till andra. Problematiken framträder på olika sätt beroende på uppväxten och vilken känsla av trygghet barnet fått (Broberg, Granqvist, Ivarsson, & Mothander, 2006). En trygg anknytning bygger på en tillit till föräldern från barnets sida, där barnet vet att föräldern omhändertar barnet på rätt sätt. Långvariga romantiska relationer i vuxen ålder har visat sig väl fungerande hos dessa individer som haft en trygg anknytning. Broberg m.fl. nämner även en andra typ av anknytning hos barn, en så kallad

otrygg-undvikande anknytning. Vissa barn lär sig i tidig ålder att vara självständiga, vilket utvecklas genom att de inte alltid fått den hjälp de behöver. Detta leder också till att de distanserar sig från romantiska relationer i framtiden, men är annars omtyckta av sin omgivning. En sista huvudsaklig form av anknytning är en otrygg-ambivalent anknytning. Genom att ibland bli omhändertagna och ibland inte skapas en viss osäkerhet hos dessa barn. Osäkerheten visas i form av separationsångest och rädsla senare i livet. Deras senare behov av närhet är något som kan verka skrämmande för andra. Det starka behovet kan också leda till att dessa istället distanserar sig från nära relationer när de blivit vuxna, med tanken att undvika att själv bli

(10)

lämnad och sårad. Det finns även en fjärde form av anknytning, dock en mer ovanlig sådan. En otrygg-desorganiserad anknytning är vad som kan uppstå om barnet blivit psykiskt eller fysiskt misshandlat i barndomen. Det kan också handla om att föräldern misstolkar barnets signaler. Exempelvis att föräldern blir arg eller rädd när barnet gråter, vilket i sin tur kan leda till en utvecklad rädsla för föräldern från barnets sida. Denna anknytningsform kan leda till allvarliga konsekvenser relationsmässigt när barnet vuxit upp, vilka ofta kräver professionell hjälp för att komma ur.

Utifrån Hazan och Shavers Attachment measure (1987) och Collins och Reads Adult Attachment Scale (1990) har man undersökt huruvida de olika anknytningsstilarna förhåller sig till romantisk kärlek i praktiken (Broberg m.fl.). Även i vilken utsträckning de olika personerna med olika anknytningsstilar upplevde tillfredsställelse inom sina relationer. De personer som upplevt en trygg anknytning i barndomen visade sig mer balanserade på ett sådant sätt att de både kunde låta sig vara beroende av andra men samtidigt vara

självständiga. Dessa individer kunde även beskrivas som altruistiska i jämförelse med de övriga formerna av anknytning. Ett mer pragmatiskt sätt kunde istället ses hos individerna med en otrygg-undvikande anknytning. Hur detta kännetecknades var genom brist på tillit och att de istället visade sig misstänksamma gentemot sin partner i det romantiska

förhållandet. Broberg m.fl. beskrev också de som haft en otrygg-ambivalent anknytning, vilka tenderar att visa stora behov av närhet inom sina romantiska förhållanden. Att uppfattas som klängig och svartsjuk gentemot sin partner är vad som skiljer dessa individer åt från de övriga anknytningsstilarna, samt att de snabbt blir förälskade och är generellt känslomässigt instabila i sina förhållanden. Individerna med en otrygg-desorganiserad anknytning visade sig inte särskilt intresserade av romantiska relationer i vuxen ålder, de värdesatte snarare egentid och självständighet högst (Bartholomew, & Horowitz, 1991).

(11)

Hur stor förståelse barn har för händelser i livet ökar med åldern. Detta kan förklaras med hjälp av Piagets utvecklingsteori (Santrock, 2017). Enligt denna teori går den kognitiva utvecklingen genom fyra olika stadier: sensomotoriska stadiet; preoperationella stadiet; konkreta operationernas stadium; samt det formella operationernas stadium. Barnet befinner sig i det sensomotoriska stadiet under sina första två levnadsår. Under denna period utvecklas barnet kognitivt genom att använda sina sinnen. När barnet är mellan två och sex år börjar språkförmåga och fantasi utvecklas. Detta sker under det preoperationella stadiet och vid detta stadium kretsar hela världen kring barnet, enligt dess egen uppfattning. Med andra ord tänker barnet att alla andra upplever saker och ting likadant som en själv. Det är svårt för barn att tidigt i detta stadium förstå hur andra tänker och känner. Vid stadium tre som är det

konkreta operationernas stadium kan barnet använda sig av logiska resonemang men ännu inte på en fullt utvecklad nivå. Denna period sker under åldern sju till 12 år. Barnet kan nu även sätta sig in i andras perspektiv, till skillnad från det tidigare stadiet. Från och med 12 års ålder hamnar barnet i det formella operationernas stadium. Där utvecklas det kognitiva tänkandet till ett mer vetenskapligt tänkande och en förståelse för att det kan finnas fler lösningar på ett problem utvecklas. Barnet lär sig reflektion och diskussion, samt kan skilja på verklighet i kontrast till möjlighet. Hur stor förståelse och vilka uppfattningar man får av saker och av världen är alltså beroende av i vilket stadium man befinner sig i samband med en upplevelse.

Trots att Sverige är ett land där skilsmässor är ett vanligt förekommande fenomen så är det få studier som faktiskt undersöker om en skilsmässa påverkar vilken form av

anknytning i romantiska relationer man har utifrån de fyra olika ankytningsformerna. Därför kan denna studie bidra till forskning genom att undersöka om separationen kan ha en

påverkan på vilken form av anknytning man har i romantiska relationer hos studenter i Sverige. Eftersom separationer är relativt vanligt i Sverige är det intressant att undersöka om

(12)

separationen i sig har en påverkan på barnens framtida romantiska relationer, dessutom vilken form av anknytning inom romantiska relationer de sedan utvecklar.

Syftet med denna studie är att undersöka om en föräldraseparation påverkar studenters anknytningsförmåga gällande romantiska relationer till andra. Samt om barnets ålder vid separationen och om barnet har syskon eller ej har någon betydelse för dess framtida romantiska relationer. Tre forskningsfrågor utformade för studien är: a) Påverkas barns framtida romantiska relationer av om barnets föräldrar är separerade eller inte? b) Har barnets ålder vid separationen någon betydelse för framtida romantiska relationer hos barnet? c) Påverkas romantiska relationer senare i livet i olika grad beroende på om man har syskon eller inte?

Baserat på tidigare forskning är de tre hypoteserna för denna studie: barn som har separerade föräldrar har svårare att bli romantiskt involverade med andra människor jämfört med barn som inte har separerade föräldrar; barn som upplever en föräldraseparation i senare ålder har svårare att bli romantiskt involverade med andra människor jämfört med barn som upplever en föräldraseparation i tidig ålder; barn som har syskon utvecklar en bättre

romantisk anknytning senare i livet jämfört med barn som inte har syskon. Metod

Deltagare

Deltagarna för denna studie var studenter mellan 19 och 42 år gamla (M = 22.07 år, SD = 3.40) vid ett medelstort universitet i Sverige. Åldersspannet var brett eftersom alla åldrar på alla universitetsstudenter var av intresse. I denna studie inkluderades alla studenter oavsett om de har separerade föräldrar eller om de har föräldrar som fortfarande är gifta eller har ett samboförhållande. Detta för att kunna se skillnader mellan dessa grupper. Eftersom denna studies frågeställningar inte berör eventuella könsskillnader lades därav ingen vikt på att hitta deltagare med jämn könsfördelning. Deltagarna bestod av 76 (80,9%) kvinnor samt

(13)

18 (19,1%) män, varav 5 (5,3%) inte hade några syskon och 88 (93,6%) hade syskon. Vad beträffar föräldrarnas relationer var det 58 (61,7%) av deltagarna som hade föräldrar som bodde tillsammans och 36 (38,3%) med separerade föräldrar. Åldrarna vid

föräldraseparationen sträckte sig från 0 till 22 år (M = 9,89 år, SD = 5.70 år). Eftersom det är en jämförelse mellan separerade föräldrar samt föräldrar som bor tillsammans som var av intresse räknades de som angav “annat” som föräldrarelation som ett externt bortfall.

Urvalet i denna studie gjordes först genom ett enkelt randomiserat urval. Detta innebär att alla klasser på universitet hade lika stor chans att vara med i studien (Christensen, Johnson, & Turner, 2015). Det valdes slumpmässigt ut tre klasser vid universitetet där antalet studenter var 103 stycken, varav 17 av dessa lämnade in blanka enkäter. För att därefter uppnå ett mer representativt urval med fler deltagare användes även ett bekvämlighetsurval där ytterligare 14 enkäter lämnades in. Detta innebär att totalt 100 enkäter besvarades. Men eftersom sex av deltagarna angav “annat” som föräldrarelation exkluderades dessa från studien. Därav blev det totala urvalet 94 deltagare, exklusive ett externt bortfall på 23

studenter. Bortfallet inkluderar 17 blanka enkäter som lämnades in samt de sex deltagare som angett att deras föräldrars relation varken var tillsammans eller separerade.

Mätinstrument

Enkäten bestod av tre olika avsnitt. Ett första avsnitt med tre demografiska frågor där ålder, kön och civilstånd efterfrågades. Ett andra avsnitt med frågor beträffande föräldrars relation samt boendesituation med mera. Det tredje och sista avsnittet berörde studenternas romantiska relationer.

Familjeförhållanden. Eftersom det var av intresse att se hur deltagarnas

familjeförhållande ser ur ställdes sex frågor berörande detta. Den första frågan undersökte hur föräldrarnas relation ser ut idag. Fyra svarsalternativ fanns för denna fråga: föräldrarna bor tillsammans; är separerade; särbos; eller annat. En annan fråga som ställdes i enkäten är hur

(14)

deltagarens boendesituation ser ut eller har sett ut om denne har separerade föräldrar. Även denna fråga hade fyra svarsalternativ: varannan vecka hos vardera föräldern; bara hos den ena föräldern; varannan helg; eller annat. Om deltagaren valde att svara “Annat” fanns en

tilläggsfråga där deltagaren fick möjligheten att utveckla sitt svar. Slutligen ställdes en fråga om deltagarnas ålder när föräldrarnas eventuella separation ägde rum och en fråga om man har syskon eller ej, samt vilken position denne i sådant fall har i syskonskaran med fyra svarsalternativ.

Relationship Scales Questionnaire. För att mäta den beroende variabeln romantiska relationer användes Relationship Scales Questionnaire, förkortat RSQ (Griffin, &

Bartholomew, 1994). Detta mätinstrument är sammansatt av tre redan existerande skalor: Hazan och Shavers Attachment measure (1987); Collins och Reads Adult Attachment Scale (1990); Bortholomew och Horowitzs (1991) Relationship Questionnaire. RSQ är

ursprungligen på engelska vilket behövde översättas till svenska innan den kunde användas i enkäten. Skalan består av totalt 30 påståenden där en del av dessa indelades i fyra olika index vilka representerar de olika formerna av anknytning: trygg, undvikande, otrygg-ambivalent och otrygg-desorganiserad. Dessa anknytningsformer är ämnade att endast mäta nära romantiska relationer. Indexet trygg innefattade fem påståenden varav två av dessa var omvända. Dessa påståenden mätte om man anser det enkelt att komma nära andra människor. Indexet otrygg-undvikande bestod av fyra påståenden som mätte om man har svårt att lita på andra eller om man är rädd för att bli sårad inom romantiska relationer. Det tredje indexet mätte en otrygg-ambivalent anknytning. Fyra påståenden inkluderades i detta index varav ett är omvänt. Vad detta index ämnade mäta är personen i frågas osäkerhet kring romantiska relationer, samt om denne har ett behov av att vara romantiskt involverad. Indexet otrygg-desorganiserad inkluderade fem påståenden som mätte om man anser det viktigt att vara självständig samt om man anser att man klarar sig utan romantiska relationer. Alla 30

(15)

påståenden inkluderades i enkäten för en mer detaljerad bild av deltagarnas romantiska relationer. Deltagarna bedömde därefter utifrån en linjär svarsskala ett till fem hur väl varje påstående passade in på en själv, där 1 = “Stämmer inte alls” och 5 = “Stämmer helt”.

Cronbachs alfa värdet på skalan för trygg anknytning visade α =.50 och ställde påståenden såsom “Jag tycker det är enkelt att komma känslomässigt nära andra” och “Jag är bekväm med att räkna med andra människor”. Cronbachs alfa värdet på skalan för en otrygg-undvikande anknytning visade α =.81 och inkluderade exempelvis “Jag tycker det är svårt att lita på andra” och “Jag är på något sätt obekväm vid att vara nära andra”. Otrygg-ambivalent anknytning hade Cronbachs alfa värdet α =.55 som mättes genom exempelvis “Jag tycker att andra är ovilliga att komma så nära som jag skulle vilja”. Den sista formen av anknytning, otrygg-desorganiserad anknytning, hade Cronbachs alfa värdet α =.46 och mättes genom påståenden såsom “Jag är bekväm utan känslomässigt nära relationer” och “Det är väldigt viktigt för mig att jag känner mig självständig”.

Av alla dessa subskalor var det en skala som hade låg reliabilitet, skalan för otrygg-desorganiserad anknytning. De övriga skalorna hade god reliabilitet varav specifikt skalan för en otrygg-undvikande anknytning hade väldigt god reliabilitet.

Procedur

Vi som försöksledare valde ut respondenterna genom en översikt över studenters olika scheman vid universitetet. Därefter tog vi kontakt genom mail med klassernas olika

föreläsare beroende på vilken tidpunkt som passade bäst för samtliga. I mailet skickade vi ut en förfrågan om att besöka klasserna och på plats informera om studien för att därefter dela ut pappersenkäter till de studenter som ville ställa upp. Vid överenskommen tidpunkt

informerades totalt tre klasser i sina salar och fick därefter ta del av pappersenkäten. Vi befann oss i salen medan deltagarna besvarade enkäten för att dessa skulle få möjligheten att ställa frågor angående enkätens innehåll. På sådant sätt kunde eventuella missförstånd och ett

(16)

större internt bortfall undvikas. Enkäten beståendes av sex sidor tog cirka fem minuter att besvara och när alla studenter besvarat enkäten samlades alla svar in i en pappkartong i samband med att klassrummet lämnades. För att nå ytterligare deltagare delade vi ut sista enkäterna ut till frivilliga deltagare i en av universitetets byggnader. Vi fanns även då på plats för eventuella frågor angående enkätens utformning.

Överst i enkäten fanns ett missivbrev bifogat innehållande en presentation av försöksledarna samt ett kort stycke som informerade deltagarna om syftet med studien. I samband med detta togs även hänsyn till de fyra etiska huvudprinciperna: informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet (Bryman, 2011).

Informationskravet applicerades genom att deltagarna informerades om studiens syfte. Det utgavs även information om att deras deltagande var helt frivilligt, samt att de kunde välja att avbryta när som helst. Dessutom att de gav sitt samtycke att delta i studien i samband med att de valde att fylla i enkäten vilket uppfyller samtyckeskravet. Utifrån nyttjandekravet beskrevs det för deltagarna att den insamlade datan inte kommer att användas till något annat än studiens syfte. Slutligen tillämpades även konfidentialitetskravet där deltagarna fick information om att studien är sekretessbelagd och att ingen annan kommer att kunna ta del av deltagarnas svar. Eftersom ingen fråga om deltagarnas namn ställdes blir studien på så sätt mer konfidentiell.

Statistiska analyser

För att besvara syfte, hypoteser och frågeställningar genomfördes totalt tre olika typer av analyser. Först utfördes en medelvärdesjämförelse mellan de studenter som hade

separerade föräldrar och de som inte hade separerade föräldrar, samt en jämförelse mellan de fyra olika formerna av anknytning. Därefter genomfördes ett oberoende T-test för att se om det fanns någon skillnad mellan de två grupperna skilsmässobarn och icke-skilsmässobarn vad det gäller den beroende variabeln romantisk relation som mättes genom de fyra olika

(17)

anknytningsindexen. För att sedan kunna se om en separation kan förutse anknytningen utfördes också en enkel linjär regressionsanalys (Field, 2013). Det genomfördes också en enkel korrelationsanalys med syfte att undersöka om variabeln ålder vid separationen korrelerade med de fyra olika indexen som mäter romantiska relationer. För att besvara forskningsfrågan om syskon eller inte hade en påverkan på romantiska relationer senare i livet, utfördes ett oberoende T-test för att se skillnaderna mellan grupperna.

Resultat

Syftet med denna studie var att undersöka om en föräldraseparation påverkar studenters anknytningsförmåga gällande romantiska relationer till andra. Utöver detta undersökte vi även om studenternas ålder vid separationen hade någon betydelse för deras romantiska relationer till andra senare i livet. Slutligen om studenternas romantiska relationer utvecklades på olika sätt beroende på om de har syskon eller ej.

Tabell 1

Medelvärdesjämförelse mellan studenter med separerade föräldrar (19-30 år) och studenter med föräldrar som fortfarande har en romantisk relation (19-42 år)

Variabler Trygg

Otrygg-undvikande Otrygg-ambivalent Otrygg-desorganiserad M (SD) M (SD) M (SD) M (SD) Separerade föräldrar (n = 36) Ej separerade (n = 58) Har syskon (n = 88) Har ej syskon (n = 5) Totalt (N = 94) 3.34(0.69) 3.41(0.62) 3.39(0.65) 3.52(0.58) 3.39(0.64) 2.82(0.91) 2.59(0.92) 2.66(0.95) 2.80(0.89) 2.68(0.95) 3.36(0.74) 3.17(0.77) 3.20(0.76) 3.75(0.47) 3.24(0.76) 3.27(0.53) 2.97(0.56) 3.07(0.58) 3.24(0.30) 3.08(0.57)

(18)

Not. n = antal personer; M = medelvärde; SD = standardavvikelse. Skalan för romantiska relationer sträcker sig mellan 1-5 där 1 = Stämmer inte alls, 5 = Stämmer helt.

Påverkas barns framtida romantiska relationer av om barnets föräldrar är separerade eller inte?

Den första analysen som utfördes var oberoende T-test för att först och främst se om det fanns någon skillnad mellan grupperna skilsmässobarn och icke-skilsmässobarn

beträffande de fyra olika indexen för anknytning. De fyra olika indexen var trygg anknytning, otrygg-undvikande anknytning, otrygg-ambivalent anknytning och otrygg-desorganiserad anknytning. Inga signifikanta skillnader sågs mellan grupperna inom indexen trygg anknytning, t(92)= .48, p=.63, undvikande, t(92)= -1.12, p=.27 eller

otrygg-ambivalent anknytning, t(92)= -1.17, p=.24. . Däremot visade T-testet signifikanta skillnader mellan grupperna av studenter med separerade föräldrar och studenter med föräldrar som bor tillsammans vad gäller indexet otrygg-desorganiserad anknytning, t(91)= -2.55, p <.05. Mer specifikt besvarade de studenter som varit med om en separation högre värden i detta indexet (M= 3.27, SD= 0.53), jämfört med de som inte varit med om en separation (se Tabell 1). Tabell 2

Enkel linjär regressionsanalys för otrygg-desorganiserad anknytning

Variabler Otrygg-desorganiserad anknytning Β _R2 Föräldrarelation .26 .26 F= 6.49 P < .05

Not. β = standardiserat betavärde; p = signifikansvärde; R2_{= varians}

Eftersom man i det oberoende T-testet endast kunde se en signifikant skillnad mellan att ha separerade föräldrar eller inte beträffande en otrygg-desorganiserad anknytning,

(19)

detta index. I Tabell 2 kan man se att resultatet visade på att 26% av variationen inom otrygg-desorganiserad anknytning var signifikant förklarad av föräldrarelationen, F(1,91)= 6.49, p<.05. När studenterna genomgått en separation var de mer troliga att uppvisa en otrygg-desorganiserad anknytning senare i livet jämfört med de som inte varit med om en separation, β= .26, p<.05.

Har barnets ålder vid separationen någon betydelse för framtida romantiska relationer hos barnet?

Den andra forskningsfrågan undersökte om åldern när föräldrarna separerade hade någon påverkan på studenternas anknytning i romantiska relationer. Detta gjordes genom en enkel korrelationsanalys per index. Resultatet visade att ålder inte hade någon betydelse för en trygg anknytning, r(35)= -.03, p = .86. En otrygg-undvikande anknytning visade heller inget samband, r(35)= .18, p = .29. Det tredje indexet beträffande en otrygg-ambivalent anknytning påvisade inget samband, r(35)= .02, p= .92. Slutligen visade det sista indexet angående en otrygg-desorganiserad anknytning inget samband, r(35)= .07, p= .70.

Sammanfattningsvis hade ålder vid separationen inget signifikant samband med någon av de fyra formerna av anknytning.

Påverkas romantiska relationer senare i livet i olika grad beroende på om man har syskon eller inte?

Den tredje forskningsfrågan undersöktes genom ett oberoende T-test för att se skillnader i romantisk anknytning beroende på om studenterna har syskon eller inte. Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna vad gäller indexet trygg-anknytning, t(91)= .45, p= .65. Inom det andra indexet otrygg-undvikande anknytning fanns inte heller där någon signifikant skillnad, t(91)= .33, p= .74. Det tredje indexet otrygg ambivalent visade inte heller någon signifikant skillnad, t(91)= 1.60, p=.11. Slutligen det fjärde indexet fanns det likt de andra indexen inte någon signifikant skillnad, t(90)= .66, p=

(20)

.51. Sammanfattningsvis utifrån det oberoende T-testet fanns det ingen signifikant skillnad mellan grupperna vad gäller samtliga index beroende på om studenterna har syskon eller inte.

Diskussion

Syftet med denna studie var att undersöka om en föräldraseparation påverkar

studenters anknytningsförmåga gällande romantiska relationer till andra. Samt om ålder vid separationen och om studenterna har syskon eller ej kan påverka dess framtida romantiska relationer. Vad det gäller ålder vid separationen som oberoende variabel fanns inget signifikant samband för något av indexen. I och med detta avslås hypotesen att ju äldre barnen är vid föräldrarnas separation desto mer tillitsproblem får de senare i livet. En ytterligare forskningsfråga som vi ämnade besvara under studien var om studenternas

romantiska relationer påverkades av om de har syskon eller ej. T-testet visade inga som helst signifikanta resultat vid test av något av indexen vilket innebär att syskon inte påverkar dessa studenters romantiska anknytning.

Däremot stödjer resultatet delvis den första hypotesen att barn som har separerade föräldrar har svårare att bli romantiskt involverade med andra människor jämfört med barn som inte har separerade föräldrar. Det oberoende T-testet visade ingen signifikant skillnad mellan studenter som genomgått en separation och barn som inte gjort det för tre av totalt fyra index inom romantiska relationer. En trygg anknytning, otrygg-undvikande anknytning och otrygg-ambivalent anknytning är de tre index där man inte kunde se någon signifikant skillnad. Vid en analys av indexet trygg anknytning hittades ingen signifikant skillnad och med hänsyn till detta är en slutsats att studentens känsla av trygghet inom romantiska

relationer inte påverkas av en föräldraseparation. Skulle man titta på medelvärdesjämförelsen kan man dock se att medelvärdet för trygghet är högre hos de studenter som inte har

separerade föräldrar jämfört med de studenter som har separerade föräldrar. Innebörden av detta är att de studenter med föräldrar som fortfarande har ett förhållande i genomsnitt anser

(21)

sig mer trygga i romantiska relationer jämfört med övriga studenter. Detta är dock inget som kunnat påvisas med signifikanta resultat i denna studie. Indexet otrygg-undvikande

anknytning visade heller inget signifikant resultat, å andra sidan visar medelvärden att de barnen med separerade föräldrar i större utsträckning föredrar distans från nära relationer. Detta är dock endast spekulationer då vi inte kan dra några slutsatser med enbart hjälp utav en medelvärdesjämförelse. Vid analysen av det tredje indexet otrygg-ambivalent anknytning visades heller inget signifikant resultat. Anmärkningsvärt ur ett spekulativt perspektiv är att medelvärdet för skalan var högst för studenter med separerade föräldrar. Alltså, känner studenterna med separerade föräldrar i genomsnitt mer känslor av separationsångest samt större behov av närhet jämfört med övriga studenter. Detta stämmer även överens med förväntningarna för studien, men är inget som kan bekräftas i brist på signifikanta resultat.

Vad som främst stödjer hypotesen är att studenter med separerade föräldrar i högre grad upplever en otrygg-desorganiserad anknytning till skillnad från andra studenter. Det finns en signifikant skillnad mellan de som har separerade föräldrar och de som inte har det. Utifrån en enkel linjär regressionsanalys kunde man uttyda att föräldrarnas relation förutser en otrygg-desorganiserad anknytning. Vad högre värden av en otrygg-desorganiserad anknytning innebär är att man värdesätter självständighet högre och att man har det problematiskt i romantiska relationer än om man skulle svarat med lägre värden. Alla genomförda analyser bekräftar att de som genomgått en föräldraseparation numera anser självständighet och självförsörjande viktigare jämfört med de som inte har separerade föräldrar (Bartholomew, & Horowitz, 1991). Samt att de också trivs bättre utan

känslomässigt nära relationer än de studenter som aldrig genomgått en föräldraseparation. Trygg anknytning innebär enligt Bowlbys teori att man har långvariga romantiska relationer. Otrygg-undvikande anknytning innebär i sin tur att man distanserar sig från romantiska relationer, samt otrygg-ambivalent anknytning som utifrån teorin medför

(22)

separationsångest (Broberg m.fl., 2006). Dessa tre index visade inte någon signifikant skillnad för om man har separerade föräldrar eller inte vilket stödjer den tidigare forskning som menar på att skilsmässa inte har någon påverkan på romantiska förhållanden om man jämför med de som inte har genomgått en skilsmässa (Connolly m.fl., 2010).

Resultatet visade däremot att indexet otrygg-desorganiserad anknytning var signifikant mellan de som varit med om en separation eller inte. Otrygg-desorganiserad anknytning kunde enligt Bowlbys anknytningsteori innebära att man till exempel blivit utsatt för psykisk eller fysisk misshandel (Broberg m.fl., 2006). Påståenden som ingick inom detta index var till exempel “jag är bekväm utan känslomässigt nära relationer” och “det är väldigt viktigt för mig att jag känner mig självständig”. Detta tyder på att studenterna som varit med om en separation vill vara självständiga och klarar sig bra utan djupa relationer. Det är alltså mer accepterat i dagens samhälle med skilsmässor och separationer. Kvinnor har det även bättre ställt i samhället vilket leder till en större trygghet när de vill separera (Amato m.fl., 2004). Detta kan vara en faktor till att resultatet visar signifikant skillnad på specifikt indexet otrygg-desorganiserad. Det faktum att studenterna känner sig mer självständiga och är

bekväma utan känslomässigt nära relationer.

En annan förklaring till att resultatet endast delvis stödjer hypotesen är att det finns bakomliggande faktorer hos barnet under barndomen som snarare påverkar än själva

separationen (Fergusson, 2014). Det kan till exempel handla om att barnet blivit misshandlat under barndomen eller andra problem som redan funnits sedan innan separationen

(Hetherington, 2002). Andra exempel kan vara om det varit mycket konflikter i hemmet eller varit en allmänt stressig miljö hemma (Amato, 2010). Eftersom studiens syfte var att

undersöka ifall en separation påverkar romantiska relationer senare i livet ställdes därav inga frågor i enkäten om hur barndomen upplevts samt hur separationen varit. Vad detta innebär är att vi alltså endast tittade på om separationen i sig påverkar romantiska relationer. Med tanke

(23)

på bristande signifikans kan man tänka sig att det är de bakomliggande faktorerna som påverkar studenterna. Också att deltagarnas romantiska relationer trots att de inte varit med om en separation kan ha blivit påverkade av dessa bakomliggande faktorer såsom konflikter i hemmet (Braithwaite m.fl., 2016).

Utifrån resultatet gick det att uttyda att det var betydligt fler som hade syskon jämfört med de som var ensambarn. Genom att ha syskon och interagera med dessa syskon lär sig barnen också tidigt att utveckla vissa sociala färdigheter som anses viktiga för framtida romantiska relationer (Bobbitt-Zeher m.fl., 2014). Tidigare forskning har påvisat att djupa relationer till sina syskon kan medföra att man vill ha lika starka band till sin romantiska partner senare i livet. I denna studie kan syskon ha fungerat som en skyddande faktor mot huruvida romantiska relationer påverkas av en separation. Detta eftersom det inte gick att finna många signifikanta resultat i denna studiens analyser. Risken finns att de som är ensambarn i större utsträckning exponeras för att påverkas mer negativt av en separation jämfört med de som har syskon. I Sverige så är det mer än hälften av alla par som separerar eller skiljer sig (Nilsson, 2010). Därav var förväntningarna att resultatet skulle visa liknande. Det visade sig istället att majoriteten av studenternas föräldrar fortfarande var tillsammans. Detta var ett oväntat rön i studien då hypotesen grundar sig i att det skulle vara ungefär lika många som hade separerade föräldrar som föräldrar som fortfarande är tillsammans.

Förväntningarna var att det skulle vara fler med separerade föräldrar baserat på statistiken. Om urvalet varit större kunde det ha bidragit till en mer jämn fördelning mellan studenter som har separerade föräldrar och inte. Något att ta i beaktande med denna studie är att urvalet är relativt litet på 94 personer och skulle förmodligen behövt fler deltagare för högre

reliabilitet och fler signifikanta resultat. Detta är också viktigt att ta hänsyn att vi endast undersökte studenter på ett medelstort universitet vilket medför att resultatet inte går att generalisera på hela populationen (Bryman, 2011). En annan viktig aspekt i studien är att det

(24)

endast var fem personer som inte hade syskon medan 88 hade syskon. Detta leder till att det ej går att se någon signifikant skillnad på grund av alltför ojämna grupper.

Angående det mätinstrument som huvudsakligen använts i denna studie, Relationship Scales Questionnaire (RSQ), är det en tämligen gammal skala vilken skulle behöva

uppdateras för att med högre validitet kunna mäta relationer i dagens samhälle (Griffin m.fl., 1994). Vad som kan vara viktigt att ta i akt vid användning av denna skala idag är att risken finns att värdena för en otrygg-desorganiserad anknytning automatiskt kan bli högre. Detta just för att människor idag eventuellt värdesätter självständighet högre än kring 1900-talet då skalan skapades (Amato m.fl., 2004). Viktigt att uppmärksamma är också att RSQ

ursprungligen är ett engelskt mätinstrument, vilket kan innebära att vissa översättningar inte fullkomligt motsvarar vad skalan ämnar mäta som då blir ett hot mot validiteten (Bryman, 2011). Det vill säga att det inte finns någon perfekt översättning för vissa engelska ord. Detta kan förklara det interna bortfallet där ett fåtal missuppfattningar uppmärksammades efter att enkäten besvarades. Ett ytterligare argument för att uppdatera mätinstrumentet som framkom under studien är att Cronbachs alfa-värdena för skalan var relativt låga. Lägre värden

accepterades dock eftersom att varje index endast bestod av cirka fem påståenden. Endast ett av indexen hade synnerligen högre reliabilitet. Hur detta kan förklaras skulle spekulativt kunna vara att ett större urval krävs eller att skalan i korthet är förlegad i hur man mäter relationer. En annan spekulativ förklaring till den låga reliabiliteten skulle kunna handla om eventuella kulturella skillnader vad det gäller olika former av anknytning. Med tanke på att mätinstrumentet inte är svenskt kan det ses problematiskt ur ett kulturellt perspektiv att faktiskt applicera instrumentet på en svensk population. Denna aspekt kräver vidare

forskning. RSQ är dock en skala sammansatt av tre tidigare väl testade skalor, vilket innebär att validiteten med hänsyn till detta bör vara god (Griffin m.fl., 1994). De frågor vi valde att ställa som demografiska frågor samt frågor beträffande familjeförhållanden i form av

(25)

boendesituation och civilstånd är också faktorer som skulle kunna adderas in i analysen för en mer detaljerad studie. Genom att vara medveten om respondenternas civilstånd hade detta kunnat ge en klarare bild över dennes romantiska relationer. Om en student exempelvis är sambo kan vi förstå att denne eventuellt har lägre värden av en otrygg-undvikande och otrygg-desorganiserad anknytning än om en student som är singel skulle undersökas. Genom att dessutom undersöka respondenternas boendesituation efter den eventuella separationen hade relationen mellan barn och förälder kunnat förstås. Eftersom relationen mellan barn och föräldrar inte var relevant för studien gjordes därav ingen analys utifrån det. Däremot vad gäller framtida forskning skulle detta vara mer relevant för att kvalitativt besvara vilka bakomliggande orsaker som skulle kunna spela in.

Det finns också styrkor med studien, en av styrkorna är att denna studie undersökte hur en separation påverkar universitetsstudenter i Sverige. Det har gjorts studier kring detta ämne men det finns inte mycket om hur universitetsstudenter i Sverige påverkas av en föräldrars separation och hur det kan påverka deras romantiska relationer. En annan styrka med studien är att den stora delen av datan samlades in via pappersenkäter när försöksledarna var i klassrummet. Försöksledarna kunde då vara till hands ifall någon eventuell oklarhet skulle förekomma. Detta ledde i sin tur till att det interna bortfallet minskar.

Sammanfattningsvis för framtida forskning kan det vara intressant att kvalitativt undersöka de bakomliggande faktorerna kring varför en del människor har det problematiskt med romantiska relationer och om det faktiskt är separationen som kan påverka. Detta på grund av att det under studiens gång framkom att det förmodligen snarare är de

bakomliggande faktorerna hos en individ som kan påverka. Detta är viktig forskning för framtida forskning då fler än hälften av dagens par separerar, vilket tyder på att det faktiskt är ett vanligt fenomen i dagens samhälle. Det är också viktigt eftersom det framkommit att separationer kan påverka barnen långsiktigt både positivt och negativt (Amato m.fl., 1991).

(26)

Eftersom faktorn syskon eventuellt fungerat som en skyddande faktor i denna studie kan även detta vara av intresse för framtida forskning. Den här studien kan fungera som underlag till vidare forskning eftersom resultatet visar på att en separation i det stora hela inte har en påverkan på studenters romantiska relationer.

(27)

Referenser

Amato, P.R. (1996). Explaining the intergenerational transmission of divorce. Journal of Marriage and Family, 58(3), 628-640. doi: 10.2307/353723

Amato, P. R. (2004). The consequences of divorce for adults and children. Journal of Marriage and Family, 62(4), 1269-1287. doi: 10.1111/j.1741-3737.2000.01269.x Amato, P.R. (2010). Research on divorce: Continuing trends and new developments.

Journal of Marriage and Family, 72(3), 650-666. doi: 10.1111/j.1741-3737.2010.00723.x

Amato, P. R., & Booth, A. (1991). Consequences of parental divorce and marital unhappiness for adult well-being. Social Forces, 69(3), 895-914. doi: 10.1093/sf/69.3.895

Aro, H., Haukkala, A., Huurre, T., Kiviruusu, O., & Mustonen, U. (2011). Long-term impact of parental divorce on intimate relationship quality in adulthood and the mediating role of psychosocial resources. Journal of Family Psychology, 25(4), 615-619. doi: 10.1037/a0023996

Bartholomew, K., & Horowitz, L. M. (1991). Attachment styles among young adults: A test of a four-category model. Journal of Personality and Social Psychology, 61(2), 226-244. doi: 10.1037/0022-3514.61.2.226

Bobbitt-Zeher, D., Downey, D. B., & Merry, J. (2014). Number of siblings during childhood and the likelihood of divorce in adulthood. Journal of Family Issues, 37(15),

2075-2094. doi: 10.1177/0192513X14560641

Bouchard, G., & Lachance-Grzela, M. (2016). The effects of parental divorce in single and romantically involved emerging adults. Journal of Divorce & Remarriage, 57(7), 504–516. doi: 10.1080/10502556.2016.1233788

(28)

optimism toward marriage as a function of parental divorce. Journal of Divorce &

Remarriage, 34(3-4), 71-87. doi: 10.1300/J087v34n03_05

Braithwaite, S.R., Doxey, R.A., Dowdle, K.K., & Fincham, F. D. (2016). The unique influences of parental divorce and parental conflict on emerging adults in romantic relationships. Journal of Adult Development, 23(4), 214-225. doi 10.1007/s10804-016-9237-6

Broberg, A., Granqvist, P., Ivarsson, T., & Risholm Mothander, P. (2006). Anknytningsteori. Stockholm: Natur och Kultur.

Brockmeyer, S., Crowell, J.A., & Treboux, D. (2009). Parental divorce and adult children's attachment representations and marital status. Attachment & Human Development. 11(1), 87-101. doi: 10.1080/14616730802500867

Brumbaugh, C.C., Fraley, R. C., Vicary, A.M., & Roisman, G.I. (2011). Patterns of stability in adult attachment: an empirical test of two models of continuity and change. Journal of Personality and Social Psychology, 101(5), 74-992. doi:

10.1037/a0024150

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2:7 uppl.) Stockholm: Liber AB.

Cherlin, A. J. (1992). Marriage, divorce, remarriage. Cambridge, MA: Harvard University Press.

Cherlin, A. J., Chase-Lansedale, P. L., & McRae, C. (1998). Effects of parental divorce on mental health throughout the life course. American Sociological Review, 63(2), 239-249. doi: 10.2307/2657325

Christensen, L. B., Burke Johnson, R., & Turner, L. A. (2015). Research methods, design, and analysis. England: Pearson Education Limited.

Connolly, J., Craig, W., Heifetz, M., & Pepler, D. (2010). Family divorce and romantic relationships in early adolescence, Journal of Divorce & Remarriage, 51(6), 366-378. doi: 10.1080/10502551003652157

(29)

Cui, M., Fincham, F.D., & Durtschi, J.A. (2010). The effect of parental divorce on young adults' romantic relationship dissolution: What makes a difference? Personal Relationships, 18(3), 410-426. doi:10.1111/j.1475-6811.2010.01306.x Drapeau, S., Samson, C., & Saint-Jacques, M-C. (2008). The coping process among

children of separated parents. Journal of Divorce & Remarriage, 31(1-2), 15-37. doi: 10.1300/J087v31n01_02

Fergusson, D. M., McLeod, G. F. H., & Horwood, L. J. (2014). Parental separation/divorce in childhood and partnership outcomes at age 30. The Journal of Child Psychology and Psychiatry, 55(4), 352-360. doi: 10.1111/jcpp.12107

Field, A. (2013). Discovering Statistics using SPSS. Los Angeles: SAGE Publications.

Furstenberg, F. F., Jr. (1994). History and current status of divorce in the United States. The

Future of Children, 4(1), 29–43

Griffin, D. W., & Bartholomew, K. (1994). Models of the self and other: Fundamental dimensions underlying measures of adult attachment. Journal of Personality and Social Psychology, 67(3), 430-445. doi: 10.1037/0022-3514.67.3.430

Hetherington, E. M. (2005). The influence of conflict, marital problem solving and parenting on children's adjustment in nondivorced, divorced and remarried families. I A. Clarke-Stewart, & J. Dunn. Families count. Effects on Child and Adolescent Development. (s. 203-237). London: Cambridge University Press. Hetherington, E. M., & Kelly, J. (2002). For better or for worse: Divorce reconsidered. NY:

W. W. Norton & Co.

Mullett, E., & Stolberg, A.L. (2008). Divorce and its impact on the intimate relationships of young adults. Journal of Divorce & Remarriage. 38(1-2), 39-59. doi:

10.1300/J087v38n01_03

(30)

young adults. Journal of Divorce & Remarriage. 34(3-4), 89-118. doi: 10.1300/J087v34n03_06

Nilsson, L. (2010). Statistik på skilsmässor i världen. [Blogginlägg]. Hämtad från http://www.skilsmassa.com/statistik-pa-skilsmassor-i-varlden.html Santrock, J. W. (2017). Life-Span Development. New York: McGraw-Hill

Statistiska centralbyrån. (2013). 50 000 barn är med om en separation varje år. Hämtad 2018-03-21, från

https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/50-000-barn-ar-med-om-en-separation-varje-ar/

Weigel, D. J. (2008). Parental divorce and the types of commitment-related messages people gain from their families of origin. Journal of Divorce & Remarriage, 47(1-2), 15-32. doi: 10.1300/J087v47n01_02

White, L. K. (1991). Determinants of divorce. In A.Booth (Ed.), Contemporary families (pp. 141–149). MN: National Council on Family Relations.

(31)

Bilagor

Vi är två studenter som studerar Psykologi lll på Örebro universitet och skriver nu vår kandidatuppsats. Syftet med kommande studie är att undersöka om en föräldraseparation påverkar studenters anknytningsförmåga inom romantiska relationer till andra. Det kommer att förekomma ett par frågor rörande din familj och ett antal frågor rörande dina nära

relationer till andra. Enkäten består av totalt 39 frågor och tar cirka 10 minuter att besvara.

Ditt deltagande är frivilligt och du kan själv välja att avbryta när som helst. Alla uppgifter du lämnar kommer att hanteras konfidentiellt och vara helt sekretessbelagda, det vill säga ingen kommer att veta vad just du har svarat på denna enkät. Dessa svar kommer inte nyttjas till något annat än just denna studie.

Om du väljer att fylla i enkäten godkänner du din medverkan.

Vid frågor vänligen kontakta oss.

Clara Nylund: Clara.nylund@gmail.com Michelle Malm: Michellemalm@hotmail.com

(32)

Avsnitt 1

Hur gammal är du? ---

Vilket kön identifierar du dig som? Man Kvinna Annat Ditt civilstånd: Singel I förhållande Sambo Gift Särbo Avsnitt 2: Familjeförhållanden

Hur ser dina föräldrars relation ut idag? Mina föräldrar bor tillsammans

Mina föräldrar är separerade/skilda Mina föräldrar lever i ett särboförhållande Annat---

Om dina föräldrar är separerade, hur gammal var du när detta

(33)

Varannan vecka hos mamma, varannan hos pappa Bara hos mamma eller pappa

Varannan helg hos mamma eller pappa Annat---

Har du några syskon? Nej, jag är ensambarn

Ja, jag är det förstfödda barnet Ja, jag är mellanbarn

Ja, jag är sistfödda barnet

Avsnitt 3: Nära relationer: Detta avsnitt berör endast romantiska relationer Markera endast ett svarsalternativ

Stämmer inte alls 1 2 3 4 5 Stämmer helt

Jag har svårt för att lita på andra människor

Det är väldigt viktigt för mig att jag känner mig självständig Jag tycker det är enkelt att komma känslomässigt nära andra Jag vill binda mig helt med en annan person

(34)

Jag är bekväm utan känslomässiga relationer

Jag kan inte räkna med att andra finns där när jag behöver dem Jag vill ha fullkomligt djupa och känslomässiga relationer med andra Jag oroar mig för att vara ensam

Jag är bekväm med att räkna med andra människor Jag oroar mig ofta för att min partner inte älskar mig Jag tycker det är svårt att lita på andra

Jag oroar mig för att andra ska komma för nära inpå mig känslomässigt Jag vill ha känslomässigt nära relationer med andra

Jag är bekväm med att andra människor räknar med mig

Jag oroar mig för att andra inte värdesätter mig lika högt som jag värdesätter dem Människor finns aldrig där när jag behöver dem

Mitt begär att binda mig skrämmer ibland iväg andra Det är viktigt för mig att känna mig självförsörjande Jag blir nervös när någon annan kommer mig för nära

Jag oroar mig ofta för att mina partners inte vill stanna hos mig Jag föredrar inte att andra människor räknar med mig

Jag oroar mig för att bli övergiven

Jag är på något sätt obekväm med att vara nära andra

Jag tycker att andra är ovilliga att komma så nära som jag skulle vilja Jag föredrar att inte räkna med andra

Jag vet att andra finns där när jag behöver dem Jag oroar mig för att andra inte accepterar mig

Mina partners vill ofta vara närmare än vad jag känner mig bekväm vid Jag tycker det är relativt enkelt att komma när andra