Tvåspråkighet i förskolan

Malmö högskola

Lärande och Samhälle Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Tvåspråkighet i förskolan

Bilingualism in the preschool

Joana Svensson

Lärarexamen 210 hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap 2013-11-01

Examinator: Per Schubert

3

Förord

Jag vill tacka min handledare Mia Karlsson för alla råd och hjälp som jag har fått under arbetets gång. Hon har även visat ett stort intresse för ämnet som jag valde och detta gjorde att jag fick mer självförtroende och lust att skriva inför arbetet. Jag vill samtidigt tacka pedagogerna som jag har intervjuat för att kunna genomföra min undersökning. De visade alla ett stort intresse och engagemang vid de olika intervjuerna. Tack för er tid, era intressanta tankar och erfarenheter som ni frikostigt delade med er av. Jag har lärt mig mycket av er som jag tror mig ha stor nytta av vid mitt framtida arbete som pedagog. Jag tackar också min familj för allt stöd och hjälp som ni bidrog med under hela arbetet.

5

Sammanfattning

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger säger sig arbeta för att stödja de tvåspråkiga barnens språkutveckling och även att ta reda på vilka problem som kan inträffa under arbetets gång. Jag använder en semistrukturerad intervju för att få en uppfattning av förskollärarens tankegångar.

Undersökningen visar att pedagogerna använder olika sorters material och metoder för att stödja barnens språkutveckling. De arbetar även med olika uttrycksformer som till exempel rörelse och dans. Lärarnas förhållningssätt har även betydelse för lärandet. Att främja barnens språkutveckling handlar inte i första hand om att göra speciella saker, eller att använda flera olika metoder. Det handlar om att använda alla de aktiviteterna på ett genomtänkt sätt. Språket ska även användas i meningsfulla sammanhang i vardagen för att främja lärande bäst. Undersökningen visar även att det är viktigt att förskola och föräldrar samarbetar för att främja barnens språkutveckling.

Nyckelord: flerspråkighet, förskolan, identitet, modersmål,

språkutveckling, tvåspråkighet.

7

Innehållsförteckning

1. Inledning 9

2. Syfte och frågeställningar 11

3. Tidigare forskning, teorier och centrala begrepp 13

3.1 Tidigare forskning 13

3.1.1 Tvåspråkighet 13

3.2 Definitioner av tvåspråkighet och modersmål 14

3.3 Kodväxling 14

3.4 Påverkande faktorer i språklärande 15

3.5 Arbetssätt som främjar barns språkutveckling 16

3.6 Språkets funktioner 17

3.7 Piaget och Vygotskijs teorier om språkutveckling 18

3.9 Vygotskij 19

4. Metodval 21

4.1 Kvalitativ metod 21

4.1.1 Den kvalitativa intervjun 21

4.2 Urvalsgrupp 21

4.3 Genomförande 22

4.4 Forskningsetiska överväganden 23

5. Resultat, analys och teoretisk tolkning 25

5.1 Arbetssätt i förskolan 25

5.1.1 Olika material och metoder 25

5.1.2 Att arbeta med bilder och sånger 26

5.1.3 Att utgå från barns intresse 26

5.1.4 Språket i meningsfulla sammanhang 27

5.1.5 Att skapa delaktighet 28

5.2 Svårigheter som kan uppstå under förskollärarens arbete med det tvåspråkiga

barnet 28

8

5.4 Förskollärarens råd till föräldrar som har tvåspråkiga barn hemma 31

5.5 Samarbetet mellan förskola och föräldrar 32

5.6 Modersmålet betydelse vid inlärning av det svenska språket 33

5.6.1 Språk hjälper fram språk 33

5.6.2 Språk är kultur 34

6. Slutsatser och diskussion 35

6.1 Slutsatser 35 6.2 Resultatdiskussion 35 6.3 Metoddiskussion 36 6.4 Vidare forskning 37 Referenser 38 Eletroniska referenser 39 Bilaga 1: intervjufrågor 40

9

1.Inledning

”Språk är liv. Språk är bron mellan människor. Vi människor behöver språk för att möta varandra, för att förstå och bli förstådda. Kan jag uttrycka mig så kan jag nå fram till andra människor. Fråntas jag den möjligheten så blir jag ensam. Fasansfullt ensam.” (Ladberg, 2003:7)

Enligt Skolverket (2013) använder nästan var femte förskolebarn fler än ett språk dagligen. SCBs prognos från 2003 säger att år 2020 kommer den svenska befolkningen att bestå av tjugo procent invandrare eller av barn som är födda av invandrare och uppgå till drygt 2 miljoner människor (SCB, 2003). Det innebär att de förskollärare som jobbar idag möter ett stort antal invandrarbarn och därför är det viktigt att barnens språkutveckling tidigt stöttas i förskolan.

Detta examensarbete handlar om tvåspråkighet i förskolan och pedagogers olika arbetssätt för att främja det tvåspråkiga barnets lärande. Eftersom jag själv har utländsk bakgrund valde jag detta ämne för att jag förstår hur viktigt det är att till fullo behärska det svenska språket för att lättare bli integrerad i det svenska samhället. Samtidigt inser jag att det är lika viktigt att barnet även får undervisning i sitt andra språk så att det inte helt förlorar kontakten med den andra kulturen.

I Skolverkets allmänna råd står att ”det är viktigt att personalen ser till att arbetet med att stödja barns modersmål och det svenska språket integreras i den dagliga verksamheten samt att stödet ges så tidigt som möjligt” (Skolverket, 2005, s. 34).

Enligt Läroplanen för förskolan, Lpfö 98/10 ska förskolan vara en plats för utbyte av kulturer och som ska vägleda barnen in i ett mångkulturellt samhälle (Skolverket, 2010). ”Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar” (s. 6). Förskolan ska hjälpa barnen med utländsk bakgrund att utveckla en tillhörighet i det svenska samhället.

I barnkonventionens artikel 29 finns inskrivet att barnets utbildning bland annat skall syfta till att "utveckla respekt för barnets föräldrar, barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen" (Unicef, 2002).

10

Enligt förskolans läroplan hänger språk och identitetsutveckling oupplösligt samman. Barn som inte har svenska som sitt modersmål behöver få hjälp och vägledning redan i förskolan, detta är speciellt viktigt i ett tidigt skede då de håller på att utveckla språket.

Enligt förskolans läroplan är det viktigt att förskolan stimulerar barnens språkutveckling och nyfikenhet. Förskolan ska även försöka att få barnen att bli intresserade av skrivande. I förskolans läroplan står det även skrivet att ”barn med utländsk bakgrund som utvecklar sitt modersmål får bättre möjligheter att lära sig svenska och även utveckla kunskaper inom andra områden” (Skolverket: 2010, s.10).

Enligt Ladberg (2003) kan flerspråkighet ses som en tillgång och inte ett problem. I de samhällen där det endast talas ett språk brukar den allmänna uppfattningen vara att flerspråkighet inte är önskvärt. Flerspråkighet i dessa samhällen förknippas ofta med den sociala underklassen. Ladberg påstår att alla borde ha rätt att få kommunicera på sitt modersmål. Hon menar att detta är en mänsklig rättighet som alla borde ha rätt till.

11

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger säger sig arbeta för att stödja de tvåspråkiga barnens språkutveckling och även att ta reda på vilka problem som kan inträffa under arbetets gång. Studien har följande frågeställningar:

• På vilket sätt arbetar förskollärare för att främja det tvåspråkiga barnets lärande?

• Vilka svårigheter kan uppstå under förskollärarens arbete med det tvåspråkiga barnet?

13

3. Tidigare forskning, teorier och

centrala begrepp

I det här kapitlet kommer jag att presentera tidigare forskning samt redogöra för relevanta teorier. Jag kommer även att definiera centrala begrepp som är relaterade till min studie.

3.1 Tidigare forskning

3.1.1 Tvåspråkighet

Enligt Arnberg (2004) är simultan tvåspråkighet och successiv tvåspråkighet två olika fenomen. När barnet lär sig två språk samtidigt, oftast från födseln handlar det om en simultan tvåspråkighet. Om barnet däremot först lär sig ett språk och sedan ett annat språk handlar det om en successiv tvåspråkighet. Arnberg (2004) menar att både simultan och successiv tvåspråkighet tillägnade under den tidiga barndomen kan leda till en hög grad av tvåspråkighet. Hon säger vidare att det finns ingen regel som säger att man måste lära sig två språk från födseln för att bli tvåspråkig. Hur bra barnet lär sig de två språken har troligen mer samband med yttre faktorer, som hur gynnsam omgivningen är för att lära och upprätthålla två språk, än när det andra språket införs.

Arnberg (2004) påstår att det är vanligare i Sverige att barnet först lär sig sitt modersmål i hemmet, för att senare i förskolan lära sig svenska. En tydlig gräns mellan successiv och simultan inlärning finns vid treårsåldern. Hon menar även att många invandrarföräldrar är oroliga över att barnen kommer att blanda ihop de båda språken vid simultan inlärning, samt att deras barn kommer att tala sämre än sina jämnåriga kamrater.

14

3.2 Definitioner av tvåspråkighet och modersmål

Det finns väldigt olika tolkningar när det gäller tvåspråkighet. Skutnabb-Kangas använder sig av olika kriterier när hon förklarar detta. De olika kriterierna som hon använder sig av är ursprung, kompetens, funktion och attityd. Ursprungskriteriet är det enklaste av de fyra kriterierna och här uppfattas modersmålet som det språk man lär sig först. Om barnet lär sig två språk redan från början räknas det som tvåspråkigt enligt detta kriterie. Detta innebär då att att båda språken blir barnets modersmål. Därefter följer kompetenskriteriet, här menar hon att det språket som man talar och skriver bäst är modersmålet. Om man bemästrar båda språken lika bra betraktas man enligt detta kriterie som tvåspråkig.

Funktionskriteriet är det tredje kriteriet och enligt detta menar författaren att modersmålet är det språket som man talar och skriver mest. Om man använder båda språken lika mycket räknas man enligt funktionskriteriet som tvåspråkig. Till sist följer attitydskriteriet, modersmålet blir då det språk som man identifierar sig med. Här betraktas man som tvåspråkig om man själv eller omgivningen identifierar en som tvåspråkig.

3.3 Kodväxling

Kodväxling är när man använder flera språk i ett samtal eller i en replik. Ett exempel på detta är: ”Pratar du español?” (Pratar du spanska?), där både svenska och spanska används i samma mening. Kodväxling förekommer i vardagliga samtal och både vuxna och barn kodväxlar. Man har tidigare pratat om bristande språklig förmåga på något språk, men idag diskuteras helt andra förklaringar till att individer växlar mellan olika tillgängliga språk. Det har visat sig att kodväxling till och med är vanligare hos personer som har en god språkbehärskning på de inblandade språken (Skolverket, 2013: 29).

Enligt Arnberg (2004) innebär kodväxling att man skiftar mellan olika språk, ibland medvetet och ibland omedvetet. Detta sker endast i samtal med andra tvåspråkiga och för det mesta i informella sammanhang till exempel när man pratar med vänner eller familjemedlemmar. Forskare har identifierat ett antal orsaker till kodväxling, bland annat att det saknas ett ord i ett språk eller att vissa begrepp har en speciell betydelse på ett språk men saknas på det andra språket. Att vissa ord kan även vara enklare eller lättare tillgängliga på ett språk orsakas kodväxling.

15

3.4 Påverkande faktorer i språklärande

Många olika förhållanden påverkar ett barns språklärande (Ladberg, 1999). Känslor är betydelsefulla och ibland avgörande. Spännande och intressanta sysselsättningar samt glädje stimulerar språklärande. Ladberg (2003) menar att barn som vägrar att prata sitt modersmål inte alltid behöver få språklig hjälp. Ibland kan det vara så att barnen istället behöver stöd för sin identitet, eftersom alla människor har ett behov av att bli sedda som de är.

När barn börjar tveka att tala sitt språk ska man se upp. Det kan vara början till en alltmer negativ känsla för språket. När barnen vägrar är det fara å färde, inte enbart för språket utan också för barnets självkänsla och identitet (Ladberg, 2003: 106).

Trygghet är även nödvändig för att ta till sig ett nytt språk. Den som känner sig orolig och osäker har sämre förutsättningar att koncentrerar sig på det som ska läras in. Vad trygghet innebär är en individuell fråga. Det som för det ena barnet är tryggt och naturligt kan för det andra vara skrämmande (Ladberg, 1999).

En annan faktor är oro och sorg som kan försvåra språklärande. Ett barn som bytt miljö, familj eller har levt under oroliga situationer kan ha svårt att lära sig ett nytt språk. Stress motverkar också lärande och både vuxna och barn lär bäst i en lugn miljö utan hot. Det behövs en avstressad atmosfär för att kunna koncentrera sig på att förstå vad som sägs och kunna formulera sig språkligt.

Modersmålet hjälper det nya språket och problemet kan uppstå när man tar bort möjligheter på det gamla språket. Det är det eller de språk barnet har med sig som är avgörande. Det kända språket ger trygghet och att bli förstådd på sitt språk hindrar inte barnet att ta till sig det nya, tvärtom underlättar det.

Den sista faktorn handlar om tid. Tid är i själva verket något mycket relativt i språksammanhang. Om förutsättningarna är goda kan barn lär sig ett språk väldigt fort. Men om barnet är omotiverat eller otryggt så kan det ta längre tid. En felaktig tanke är att det är bättre hålla sig till enbart ett språk för det går fortare. Detta är en vanlig argument. (a.a.)

16

3.5 Arbetssätt som främjar barns språkutveckling

Rim, rytmisk rörelse och musik är lustfyllt för alla människor, anser Ladberg (2003:57). Barn lär sig lättare det nya språket med hjälp av rim, ramsor, sånger och rörelsevisor. Rörelserna kan ge barnet en kroppslig erfarenhet av språket. Erfarna pedagoger vet ofta att rytm och musik är verkningsfulla hjälpmedel, utan att alltid veta att ursprunget till det finns redan i moderlivet.

Løken och Melkeraaen (1996) påstår att i arbetet med barnen kan det vara intressant att använda olika hjälpmedel för att tydliggöra och förenkla ett budskap, speciellt viktigt i arbetet med flerspråkiga barn som behöver förstå och finna mening i det som ska förmedlas. Sånger, rim och ramsor är bra pedagogiska hjälpmedel för att stimulera barns språkutveckling. Sång och musik från andra kulturer kan berika arbetet på förskolan som får nya impulser och upplevelser.

Ladberg (2003) påstår att läsa sagor och berättelser ingår i de bästa sätten att ge barnen möjligheter till ett rikt språkligt material att arbeta med. Det underlättar om pedagogen använder sig av flanomaterial eller illustrerar med teckningar. Med berättelserna får barnen tillgång till nya ord och språkliga vändningar som de inte skulle höra annars. När barnen lyssnar på en berättelse är det viktigt att de kan förstå tillräckligt mycket att det blir intressant för dem att lyssna, annars tappar de koncentrationen och lust att lyssna (Ladberg, 2003:157).

Samlingen är vid sällsynta tillfällen en bra språksituation för barn och allra minst för barn som har ett annat modersmål. För barn som inte har det svenska språket väl utvecklat blir det svårt att lyssna och förstå i en stor grupp. Barn har lite uttryme för att tala och det som förväntas säga är rätt så stereotypt. Det kan uppstå ett problem när barnens språk befinner sig på mycket olika nivåer och pedagoger har svårigheter för att kunna fånga barns intresse i samlingen (a.a.).

Løken och Melkeraaen (1996) hävdar i sin tur att samlingen har en viktig roll i arbetet med språkstimulering. Pedagogen bör planera meningsfulla samlingsstunder med barnen så att de blir aktiva. Detta kan pedagogen göra med en reflektion över sitt arbete om hur de ordnar en samlingsstund där alla barn känner sig delaktiga och förstår vad som händer.

Ladberg (2003) skriver att det är viktigt att bekräfta barnens språk och personalen kan göra det på flera sätt. De kan lära sig några ord eller hälsningsord på barnens språk. De kan även anstränga sig för att uttala barns och föräldrarnas namn rätt. På det här

17

sättet visar man barnen och deras föräldrar att man respekterar och intresserar sig för deras språk och bakgrund.

Ladberg (2003) hävdar att ett arbetssätt som kan främja barnens språkutveckling inte handlar i första hand om att göra speciella saker, utan om att använda alla de aktiviteter som vi brukar ha på förskolan på ett genomtänkt sätt. Allt från påklädning till skapande kan vara språkbefrämjande.

Fast (2007) skriver att det är viktigt att förskolan tar tillvara på barns tidigare erfarenheter. Hon menar vidare att barnen har med sig textspråk redan innan de börjar på förskolan. De har varit i kontakt med till exempel olika skyltar, tv, video, böcker och populärkulturella texter som leksakskataloger och dataspel. Pedagogerna måste ha i åtanke att barnen inte kan lämna allt detta utanför klassrumsdörren.

3.6 Språkets funktioner

Enligt Arnqvist (1993) är språkets primära roll att förmedla budskap. Barn använder språket för att förmedla sina behov, känslor och attityder till omvärlden t. ex kan ett litet barn säga ordet bulle när det är hungrigt. Barn är även intresserade av att berätta för sina föräldrar om olika upplevelser de haft under dagen på förskolan. De använder då sitt språk så att de kan förmedla sitt budskap till någon i dess omgivning.

Ladberg (2003) hävdar att kommunikationen på ett sätt är själva kärnan i språket och det är därför barn lär sig ett språk. Barn behöver kommunicera med människor om saker som de gillar eller om saker som de är intresserade av. Författaren hävdar vidare att vi använder språket som redskap för att tänka och lära. Ladberg (1999) påstår även att om barnet endast behöver ett språk för att kunna kommunicera med familjemedlemmar och vänner, så lär det sig ett språk. Men om de behöver fem språk så lär det sig fem. Barnets behov att kommunicera är avgörande och detta har ingenting med begåvning att göra.

18

3.7 Piaget och Vygotskijs teorier om språkutveckling

Enligt Piaget är språket ett teckensystem som har utvecklats i ett social sammanhang och vidare beroende av den kognitiva utvecklingen. Utvecklingen av de kognitiva färdigheterna är i sin tur beroende av individens mognad. Det är hjärnans utveckling som bestämmer den tankemässiga förmågan (Arnqvist, 1993: 31).

Enligt Piaget kan språket indelas i ett egocentrerat språk och ett socialiserat språk. Språket är egocentriskt därför att barnet talar till sig själv och för att barnet även saknar förmåga att sätta sig in i lyssnarens position. Den främsta utvecklingen av språket förekommer under det preoperationella stadiet. Barnets tal karakteriseras först av att vara mycket styrt av den konkreta och aktuella situationen. Senare kan barnet beskriva händelser både i förfluten tid och i framtiden (a.a).

Enligt Vygotskij kan människan endast förstås om man sätter in henne i sin kulturella omgivning och i sitt historiska perspektiv. När det gäller relationen mellan språk och tanke ansåg Vygotskij att barnet tillägnar sig det logiska och viljemässiga tänkandet via kulturarvet. Det mänskliga tänkandet utvecklas med språket som verktyg. För Vygotskij går barnet i sin utveckling från det sociala till det individuella. Å andra sidan ansåg Piaget att utvecklingen går från det individuella till det sociala (Arnqvist, 1993: 35).

19

3.8 Vygotskij

Jag har valt att utgå från Vygotskijs teorier i den här undersökning. Vygotskij (1999) menar att utvecklingen ska ses som ett resultat av barnets sociala samspel med människor i sin omgivning. Han framhåller att barnet aktivt bygger upp sin kunskap om världen redan från födseln. Vygotskij menar även att språkets grundläggande funktion är kommunikativt och språket är först och främst ett medel för social samvaro och förståelse.

”Denna funktion hos språket har vanligen också, i en analys som styckar upp i element, lösryckts från den intellektuella funktionen och bägge dessa funktioner har tillskrivts språket liksom parallellt och oberoende av varandra” (Vygotskij, 1999:38).

Vygotskij (1999) påstår att språket gör det möjligt för barnet att delta i sociala samspel med andra människor och ur samtalet med dem utvecklas både språket och förmågan att tänka där det ena inte kan skiljas från det andra.

Vygotskij presenterar en central tankegång kring ”den närmaste utvecklingszonen”. Han beskriver den här zonen som skillnaden ”mellan den intellektuella åldern – eller den aktuella utvecklingsnivån – som bestäms med hjälp av uppgifter som barnet löser på egen hand, och den nivå som barnet uppnår när det inte löser uppgifter sjävständigt, utan i samarbete” (Vygotskij, 1999:329). Det innebär att i situationer där barnen kan samarbeta och kommunicera med någon som vet mer kan en högre kunskapsnivå uppnås.

21

4. Metodval

4.1 Kvalitativ metod

Jag har valt att arbeta utifrån den kvalitativa metoden, eftersom jag vill undersöka och förstå ett specifikt fenomen och då anser t. ex Larsen (2007:23) att den kvalitativa metoden är den mest använbara.

4.1.1 Den kvalitativa intervjun

Enligt Stukát (2005) ger en semistrukturerad intervju möjlighet att komma längre och nå djupare. Den fria interaktionen lämpar sig väl för att avslöja och därmed kompensera språkliga svårigheter. Patel och Davidsson (2011) hävdar att med en semistrukturerad intervju kan forskaren göra en lista över specifika teman som ska tas upp, samtidigt som intervjupersonen har stor frihet att formulera svaren.

Patel och Davidsson (2011:82) anger att syftet med en kvalitativ intervju är att ”upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheten hos något, t. ex. den intervjuades livsvärld eller uppfattningar om något fenomen.” Det innebär att man aldrig på förhand kan formulera svarsalternativ för respondenten eller bestämma vad som är det korrekta svaret på en fråga.

4.2 Urvalsgrupp

Enskilda intervjuer har genomförts vid tre olika förskolor. Jag har intervjuat två pedagoger som arbetar på två olika förskolor i Helsingborg, var av en är mångkulturell. Jag har även intervjuat en pedagog som arbetar på en mångkulturell förskola i Malmö. Samtliga pedagoger är utbildade förskollärare. De namnen som jag anger nedan på pedagogerna är alla fingerade, detta gjordes för att pedagogerna skulle förbli anonyma.

Den första informanten, Anne, är svensk och hon arbetar på en vanlig förskola i Helsingborg där det finns både enspråkiga och tvåpråkiga barn. Hon har jobbat som förskollärare i 23 år och hon arbetar med barn som är mellan 1-3 år. Cristina kommer från Costa Rica och hon har jobbat som förskollärare i 10 år. Hon arbetar på en mångkulturell förskola i Helsingborg, där nästan alla barn är invandrare.

22

Informanten Rana har även hon en utländsk bakgrund. Rana kommer från Irak och jobbar på en mångkulturell förskola i Malmö. Hon har utbildat sig till förskollärare vid Malmö högskola och har jobbat som förskollärare i tre år.

4.3 Genomförande

Efter att jag bestämt mig för ämnet gjorde jag en litteraturgenomgång. Sedan skrev jag både syfte och frågeställningar. Därefter skrev jag alla intervjufrågor och avtalade tid för intervjuerna. Jag har tydliggjort för pedagogerna att de är anonyma i min undersökning och jag har frågat alla om de godkände att jag spelade in intervjuerna. Efter pedagogernas godkännande spelade jag in alla intervjuer för att jag ville koncentrera mig på att lyssna och inte att anteckna. Bell (2005) hävdar att inspelningen är mycket viktig då man ska analysera innehållet och därför behöver lyssna flera gånger på det respondenterna säger för att kunna identifiera olika kategorier.

Alla intervjuer skedde på deras arbetsplats i ett avskilt rum för att det skulle vara tyst och lugnt. Sedan kunde jag transkribera och börja tolka resultaten. Redan i samband med att jag transkriberade intervjuerna gjorde jag anteckningar och skrev ned mina tankar när jag lyssnade på intervjuerna igen.

Det inspelade materialet från intervjuerna omfattade cirka två timmar. Transkriberingen av ljudfilerna resulterade i 21 sidor text. Det är den här texten som är grunden i mitt examensarbete och som jag kontinuerligt citerar från och hänvisar till.

Innan jag började skriva analysen läste jag flera gånger den transkriberade texten. Uttalanden som jag tyckte var intressanta har jag markerat. Jag har även försökt se likheter och skillnader mellan de olika svaren som jag fick av pedagogerna. Larsson (1986) hävdar att kärnan i analysen är jämförelsen mellan olika svar. Detta innebär ett ständigt sökande efter likheter och skillnader. I dessa ständigt pågående jämförelser mellan skillnader kan en uppfattning gradvis få en gestalt.

Slutligen delade jag respondenternas synpunkter i olika kategorier och gjorde efteråt ett urval från deras svar, med tanke på det som var viktigt för mitt arbete.

23

4.4

Forskningsetiska överväganden

I Vetenskapsrådet (2011) står det att det finns fyra huvudkrav på forskningen. Dessa är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskrav betyder att forskaren är skyldig att informera intervjupersonerna om vad undersökningen handlar om och även berätta att deltagande är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan när som helst. Samtyckeskrav innebär att informanterna har rätt att bestämma över sin medverkan. De har även rätt att självständigt bestämma om, hur länge och på vilka villkor de skall delta.

Konfidentialitetskrav innebär att alla uppgifter i en undersökning angående personer ska ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna ska förvaras så att obehöriga inte kan ta del av dem. Nyttjandekravet innebär att all insamlad information endast ska användas för forskningsändamål.

I det här arbetet har jag tagit hänsyn till alla dessa fyra krav. Alla pedagogerna blev informerade om syftet med uppsatsen och ämnesvalet och de fick bestämma om de ville delta eller inte. Jag har även tagit hänsyn till att använda informanternas uppgifter med konfidentialitet och alla medverkande är helt anonyma i min undersökning. Alla kommentarer som jag fick från intervjuerna kommer endast att användas i den här studien.

25

5. Resultat, analys och teoretisk tolkning

5.1 Arbetssätt i förskolan

5.1.1 Olika material och metoder

Samtliga förskollärare berättar att de använder olika sorters material för att stödja barnens språkutveckling och säger att språket utvecklas genom varierande material som till exempel bilder, sagor, lekar, sånger och ramsor. Sångpåsar och sagopåsar används på alla förskolor och detta är mycket uppskattat av alla barn.

Att läsa sagor är även uppskattat av många barn. Förskollärarna är eniga om att sagoläsning är en viktig del som främjar barns lärande. På en förskola finns även böcker på andra språk som föräldrarna kan låna hem för att läsa för sina barn.

Løken och Melkeraaen (1996) hävdar att det är viktigt att använda varierade och allsidiga metoder för att utveckla tvåspråkighet. Både strukturerade situationer, där man har klara mål för vad man vill uppnå och mer rutinpräglade dagliga situationer, är nödvändiga. Variationen är mycket viktig för att barnen ska lära sig språk på ett naturligt sätt.

Två förskollärare menar att barnen ska få använda hela kroppen och att arbeta med deras olika sinnen verkar fungera bra.

Vi arbetar mycket med sånger där barnen får röra sig och använda hela kroppen. Vi har till exempel en sång där vi sjunger ”vinka med tårna”, då får de lära sig olika ord, samtidigt som de använder kroppen. Samtidigt som barnen sjunger och hör de nya orden så använder de sina kroppsdelar till att förenkla eller förstärka lärandet. Det är viktigt att arbeta visuellt, auditivt och med barns olika sinnen. (Anne)

Rana uttrycker att med rörelse och dans kan alla barn delta även om de inte kan det svenska språket. Hon säger att det är viktigt att barnen på något sätt känner sig delaktiga och alla barn kan dansa och röra på sig. Cristina nämner att de jobbar med mycket rörelse och dans. Ladberg (2003) hävdar att ”med rörelse och rytm kommer vi nära den mest ursprungliga, kroppsligt laddade upplevelsen av vad ett språk är” (Ladberg, 2003:57).

Vi arbetar mycket med rörelsedans som jag anser är ett viktigt redskap att använda sig av vid inlärning. På onsdagar jobbar jag med t. ex fågeldans. En annan dag jobbar vi med t.ex morgongympa vi säger ”nu sträcker vi på armarna, eller nu rätar vi på ryggen”. Även om barnet bara imiterar våra rörelser utan att förstå innebörden så till slut efter många onsdagar med mig så lär de sig varenda ord och kopplar samman olika rörelser med ord. (Cristina)

26

Förskollärarna tycker även att det är lättare att jobba i mindre grupper med barnen som behöver förstärka det svenska språket. Ladberg (2003) påstår att för de barn som inte har det svenska språket väl utvecklat blir det svårt att lyssna och förstå i en stor grupp. Vid samling eller grupparbete får de icke svenskspråkiga barnen väldigt lite utrymme att tala.

5.1.2 Att arbeta med bilder och sånger

Alla förskollärare är eniga om att det hjälper de tvåspråkiga barnen mycket att arbeta med bilder och de menar att det är effektivt att arbeta med tecken och bilder. Rana nämner att när de har fruktstund visar vi med teckenspråk vad de olika frukterna heter.

Ladberg (2003) hävdar att nuförtiden vet man att tecken kan vara en bra hjälp för barn att tillägna sig andra språk. Det kan vara lättare att styra händerna än talorganen, lättare att se tecken än att höra orden.

Samtliga förskollärare säger att de arbetar med mycket sånger, rim och ramsor och att detta brukar var uppskattat bland alla barn som roar sig samtidigt som de lär sig nya saker. En förskollärare påpekade att hon tycker att det blir trevligare för barnen om de förstår vad de sjunger.

Det är viktigt att visa bilder eller arbeta mycket visuellt. Om vi t. ex sjunger ”Bä bä vita Lamm” försöker vi att visa bilder på de olika objekten som texten handlar om. Musiken är ett underbart sätt att ge barnen nya ord. De blir väldigt glada när vi sjunger och jag försöker sjunga med hjälp av roliga material som vi själv har tillverkat som barnen förstår. (Rana)

När de flerspråkiga barnen lär sig barnsånger på det nya språket kan de få en likvärdig kompetens. De kan uppleva att de kan något som andra barn även kan och detta kan förstärka självkänslan och kan ge en upplevelse av gemenskap (Løken och Melkeraaen, 1996:44).

5.1.3 Att utgå från barns intresse

Samtliga förskollärare betonar att de brukar planera aktiviteterna utifrån barnens intressen. En förskollärare uttycker att det är viktigt att ta hänsyn till det enskilda barnets individuella behov och kulturella bakgrund. Hon brukar hitta på egna sagor när hon märker att barnen är intresserade av någonting, t. ex Spiderman eller Batman.

27

Carina Fast (2008) hävdar att populärkultur innebär en källa till glädje för barnen och filmer, leksaker, teve ger en rik källa till material som kan stödja barnes lärande, berättande och argumenterande.

Vi kan titta på vilka leksaker barnen gillar, när man märker att de gillar någonting då kan man ha ett samtal med barnet och de blir då mer engagerade. (Rana)

En förskollärare nämner att de på förskolan använder en stor rosa panter som handdocka. Barnen blev fascinerade av den och efter att de började använda den började de bli mer pratsamma.

När vi går på promenad då vill barnen också att den rosa pantern ska följa med! Då sitter den också i vagnen! Vi använder den på samlingar och uppmuntrar alla barnen att sjunga och vara med. Barnen brukar bli mer pratsamma när de får syn på pantern. (Cristina)

Ladberg (2003) hävdar att motivationen är nyckeln för att ett barn ska lära sig ett språk. Det ska vara viktigt för barnet och vad som är viktigt är en individuell fråga. När barnen har roligt och gör något som de tycker är spännande så kan inlärningen gå väldigt fort.

5.1.4 Språket i meningsfulla sammanhang

Förskollärarna säger att det är viktigt att barnen känner att det ska finnas en mening med det som de lär sig. De ska känna att det de gör är viktigt.

Det är viktigt att ta vara på alla möjliga tillfällen för att prata med barnen, som till exempel när vi äter. Det är viktigt att följa ord med gester. ”Nu skär vi med en kniv”, eller ”nu dukar vi”. (Anne)

Enligt Skolverket (2013) blir ett språkligt lärande bäst genom att språket används i meningsfulla sammanhang i vardagen. Förskolans ska ses som en rad potentiella möjligheter för att barns språkutveckling och förskolans personal kan utveckla rutiner som gynnar barns språkutveckling oavsett om de talar svenska som sitt modersmål eller andra språk. ”Vardagssamtal är viktiga tillfällen för barn att skaffa sig kunskaper om omgivningen genom språket men även för att vardagssamtal, speciellt i den tidiga barndomen, har positiv effekt på förvärv av muntliga språkkunskaper”. (Skolverket, 2013:64)

28

5.1.5 Att skapa delaktighet

Att barn ska känna sig delaktiga har en stor betydelse för barns lärande, enligt förskollärarna.

Om förskolläraren är tydlig och alltid ser till att barnen verkligen förstår, då hamnar barnen inte utanför. Barnen får inte känna sig utanför i leken utan de ska deltaga aktivt. (Rana)

Enligt Skolverket (2013) finns det lekar som är okända eller oförståeliga och som snarare bygger på språkliga handlingar än på fysik aktivitet. Sådana lekar är ofta svåra för barnen att delta i om de språkliga kunskaperna saknas. Pedagogerna måste agera som språkliga stöttepelare och förklara leken på ett enkelt sätt som blir lättare för barnen att förstå.

5.2 Svårigheter som kan uppstå under förskollärarens

arbete med det tvåspråkiga barnet

Alla pedagoger uttycker att tvåspråkiga barn ofta har brister i det svenska språket, som t.ex. ordförråd och förståelse. Ibland känns det som att barnen förstår pedagogerna, men när man frågar dem om vad pedagogerna menar, har barnen inte riktigt förstått. Därför är det viktigt att pedagogerna hela tiden kollar upp att de tvåspråkiga barnen har förstått vad som sägs.

Det finns några barn som brukar vara väldigt blyga och tysta för att de inte förstår vad man menar. Jag märker även att det finns andra barn som blir stökiga när de inte förstår riktigt. Det kan förekomma lite konflikter ibland på grund av olika former av missförstånd. De kan kasta sig mot golvet, sparka eller krama andra barn väldigt hårt etc. Det är viktigt att man inte sätter en etikett på det är barnet som jobbigt utan man observerar och funderar över barnets beteende och hur man på bästa sätt kan hjälpa barnet med sina svårigheter. (Cristina)

Ladberg (2003) hävdar att många barn använder kroppen när språket inte räcker till och barnen kan då knuffas, bitas, ta tag i andra barn eller använda slag. Det är svårt för ett litet barn att uppfatta vad som händer ibland och förstå att andra inte förstår.

Cristina nämner att hon ibland känner att barnen säger ”ja” bara för att göra sin lärare glad, men ibland har barnen inte riktigt förstått vad frågan handlar om.

Jag känner ibland att barnen svarar ”ja” bara för att fröken ska vara glad. Till slut vet inte barnen själv vad de ska säga för att fröken ska bli glad! (Cristina)

29

Ladberg (2003) påstår att vi ibland låtsas att vi förstår och vi nickar och ler. Det sker naturligt nog ofta mellan människor som inte har samma språk och där krävs det hårt arbete för att förstå varandra.

Det kan bero på att det just då är så krävande att förstå, på grund av de språkliga skillnaderna, att vi inte orkar fråga en gång till vad den andre menar. Eller kanske vi inte vill ”göra bort oss” genom att avslöja hur lite vi förstår, eller vill vi inte utsätta den andre för det pinsamma i att vara språkligt okunnig. Av artighet eller självbevarelsedrift ”håller vi masken”, nickar, ler och säger: ”Ja”(Ladberg, 2003: 90).

Att det tvåspråkiga barnet blandar de olika språken är också vanligt enligt förskollärarna. De anser dock att detta inte är något problem som kan försämra arbetet med barnen. En förskollärare säger att när man observerar barnen och känner deras intressen och behov väl, då blir det inte så svårt att förstå vad de här barnen menar.

Ladberg (2003) hävdar att en tvååring kan blanda två språk i en mening utan att vara medveten om att det rör sig om två olika språk. Barnen växlar språk efter kunskaper och den som inte kan ett ord på ett språk kan ta hjälp av ett annat. Det vanligaste är kanske att man lägger in ett ord från ett språk i ett annat, därför att man inte har lärt sig motsvarande ord på det språket. Det är inte alltid som det finns något liknande ord, därför att företeelsen inte existerar i den andra kulturen.

En förskollärare uttrycker att trots att det normalt inte är något problem att barnen blandar de två olika språken kan det ofta bli en tuff period under inskolningen. Hon gav ett exempel där hon fick en nära kontakt med ett tvåspråkigt barn genom att leka mycket med honom och ge honom extra mycket uppmärksamhet.

Rana säger att hon inte upplever några svårigheter utan hon menar att tvåspråkiga barn måste ha tid på sig för att utveckla sitt språk och det måste även finnas kompetenta pedagoger för att hjälpa de här barnen med sin språkliga utveckling.

Jag känner bara att de behöver ha tid på sig och ha kompetenta förskollärare. Det svenska språket kommer efter hand. Jag tycker att förskollärarna ska vara tillsammans med barnen även när de leker ute. Till exempel nu plockar vi kastanjer och löv, etc. Jag tycker inte att det är rätt att de bara släpper ut barnen på gården. (Rana)

Cristina säger att hon har hand om en del tvåspråkiga barn som är blyga och tysta. Hon säger att dessa barn behöver mer tid och trygghet än andra barn.

Det är viktigt att de ska känna sig trygga för att kunna etablera en bra relation med oss. (Cristina)

Löken och Melkeraaen (1996) hävdar att en del barn reagerar med tillbakadragenhet och tystnad när de upplever att de inte förstår eller blir förstådda. ”Den tysta perioden startar ofta när barnen förstår att deras språk inte är funktionellt, när de upplever att andra barn

30

och vuxna inte förstår vad de säger.” (Löken och Melkeraaen, 1996: 26). De säger vidare att man kan tro på att det är något fel på barn som är tysta en längre tid, men det är en normal reaktion på en svår period. Löken och Melkeraaen (1996) påstår att dessa barn behöver mötas med mycket trygghet och värme för att de ska orka ha lust att vara nyfikna på omgivningen och när de känner sig trygga och accepterade kommer de att börja prata.

Cristina nämner att hon har massor med olika idéer, men att hon känner att hon inte hinner med allt som hon vill göra. Hon uttrycker att det är mycket med datorer och meddelande, individuell planering, utvecklingssamtal, föräldramöten, etc. och tiden tillsammans med barnen blir därmed lidande.

Rana uttrycker att om de känner att de behöver mer kunskap om tvåspråkighet så anordnar förskolechefen en kurs åt dem och det finns även böcker att låna om tvåspråkighet på förskolan.

5.3 Lekens betydelse för språkutveckling

Alla pedagoger uttrycker att leken spelar en stor roll för språkutveckling. Anne nämner att barn som är mycket små måste lära sig att samspela med varandra och detta sker ofta i leken. Enligt Ladberg (2003:85) är en avgörande förmåga i all kommunikation det som språkvetarna kallar turtagning: att kunna växla mellan att uttrycka sig och att lyssna.

När de inte har några ord tillgängliga så måste de ändå få vara med och då är det viktigt att vi vuxna är med i leken och hjälper dem med deras ordval, till exempel: ” Nu är det din tur!”, ”Kan du ge kaffekoppen till Nisse?” ”Titta här, nu får du!” Först hjälper vi dem med orden och sen lyssnar vi när barnen så småningom börjar prata mer och mer med varandra och sätter ord på det hela. (Anne)

Hon menar att det är viktigt att sätta ord på olika objekt, känslor o.s.v. Hon säger också att det är viktigt att arbeta med samspel som till exempel hur man agerar tillsammans med andra människor.

Det är mycket samspel med andra människor som gör att språket också fungerar. Det är en viktig del i själva kommunikationen. Kan man inte samspela med andra människor men pratar mycket, så blir det en jobbig situation, sa en förskollärare. Om barnen t.ex pratar olika språk så kan de ändå till stor del samspela med varandra. De kan t.ex göra någonting tillsammans. ”Okej vi ska duka! Du tar glaset och jag tar tallriken.” Man kan samspela med varandra utan att kunna varandras språk. (Anne)

31

Samtliga förskollärare anser även att leken är mycket viktigt för att utveckla barns tankar.

Det är mycket socialt samspel i leken. De använder deras erfarenheter hemifrån. De bearbetar i leken allt de har gått igenom. Igår efter vilan kom en pojke och sa ”schhh” för att han inte ville väcka de andra barnen som låg och sov. Idag lekte han själv och gjorde samma gest med fingret, när de leker får de förståelse. (Rana)

Fast (2009) hävdar att ”i leken styrs barn av ett inre behov att skapa sammanhang i sina upplevelser, minnen, känslor, önskningar och förväntningar. De leker sådant de varit med om, till exempel att de går och handlar, åker buss eller är på kalas.” (Fast, 2009:47). Alla pedagoger nämner vikten av att låta barnen lära av varandra i leken.

Det är också viktigt att barnen får leka själva med de jämnåriga. När de leker i dockvrån till exempel använder de massor av olika ord. Jag märker att de lär sig mycket av varandra. Barnen är de bästa lärarna som finns. Och när de tycker att någonting verkligen är intressant så lär de sig fort från de andra barnen. (Anne)

Cristina nämner vikten av att observera barnen i leken. Detta anser hon är viktigt för arbetet med det tvåspråkiga barnet.

Att observera barnet är ett bra sätt att lära känna barnet och för att förstå vad det gillar leka, med vem det gillar att leka med, vilka intressen det har, etc. (Cristina)

5.4 Förskollärarens råd till föräldrar som har tvåspråkiga

barn hemma

Alla förskollärare delar samma åsikt om att det är viktigt att utveckla sitt modersmål. Det blir sedan betydligt lättare för barnen att lära sig det svenska språket. Förskollärarna brukar påminna föräldrarna om detta, så att de fortsätter att tala sitt modersmål med barnen. Arnberg (2004) hävdar att det är oerhört viktigt att pedagogerna uppmuntrar föräldrarna att stödja barnens lärande, eftersom föräldrarna har en stor betydelse. Föräldrarnas uppgift är att inspirera och motivera och skapa tillfällen som gör det roligt för barnen att använda sitt språk. En förskollärare känner att om man pratar modersmål hemma då är det också bra att säga motsvarande ord på svenska.

Jag menar om föräldrarna är kunniga i det svenska språket. Till exempel: om ditt barn säger vatten då kan du säga ”Jaha du vill ha vatten, água! Så här heter det på vårt språk och så här heter det på svenska. Det är bra att bekräfta det svenska ordet om man kan svenska, så att barnen inte känner att de blir rättade för att de sa någonting fel. (Anne)

32

Cristina säger att det är viktigt att föräldrarna pratar sitt modersmål, men även ger uppmärksamhet till barnen och hittar på roliga saker tillsammans hemma.

Föräldrarna bör ge barnen mycket uppmärksamhet och läsa sagor, sjunga nån barnssång på deras språk, titta på film etc. Jag brukar rekommendera att träffa släktningar och vänner från samma land så att barnen skaffar relationer och pratar sitt språk även utanför hemmiljön. Jag kommer ihåg ett barn som fick en liten syster som tog mycket plats. Barnet vägrade sedan att tala i skolan men detta handlade om ett problem som hade uppstått i hemmet. Efter att mamman började ge henne mer uppmärksamhet, som att sjunga, läsa sagor på deras språk började barnet åter igen att tala på svenska. Detta visar att man inte bara bör tala sitt eget språk i hemmet, utan även ge dem tid och uppmärksamhet. (Cristina)

5.5 Samarbetet mellan förskola och föräldrar

Samtliga förskollärare hävdar att det är mycket viktigt att ha en bra kontakt med föräldrarna. De betonar att det är betydelsefullt med den dagliga kontakten med föräldrarna så att de kan prata om dagens händelser.

Vi pratar varje dag om det som händer här på förskolan. Om vi jobbar med Pippi till exempel så ber jag föräldrarna att även läsa böcker om Pippi hemma på deras språk. Vi har många engagerade föräldrar som vill jobba med barnen på samma sätt som vi pedagoger. Det finns naturligtvis andra föräldrar som inte är lika engagerade och inte deltar aktivt i deras barns lärande. Detta tycker jag är mycket tråkigt och jag försöker att uppmuntra dessa föräldrar till att bli mera delaktiga i sina barns utveckling. (Rana)

De intervjuade förskollärarna säger att det är viktigt att skaffa en bra relation med föräldrarna så att de känner att de kan komma med olika sorters frågor och förslag som leder till att förbättra kvaliteten på deras arbete.

Alla förskollärare säger att de brukar be föräldrarna om viktiga ord på barnens hemspråk när barnen börjar på förskolan. En förskollärare nämner att hon brukar anstränga sig för att uttala barnens och föräldrarnas namn rätt.

Det var någon förälder som en gång hade med sig musik från deras hemland. Deras barn dansade och blev mycket glada för det. De visade ”det här är mitt!” Det var spännande att se att barnen kände igen musiken från sitt hemland. (Anne)

Ladberg (2003) hävdar att förskolan ska uppmuntra barnens modersmål. Men vanligen har dessa en mycket svagare ställning i förskolan än svenskan. De hörs mer sällan och har lägre status. Ibland hörs de inte alls – barnen har snabbt lärt sig att ”det är svenska som gäller”. Språken behöver lyftas fram och barnen behöver få positiva upplevelser av dem. (Ladberg, 2003:164)

Vi har lyssnat på musik från deras länder på alla hjärtans dag. Jag kollade på Youtube och jag hittade iransk, arabisk och albansk musik. När jag spelade dem, blev barnen överaskade och började dansa. De blev mycket glada. De undrade vad jag gjorde egentligen. (Cristina)

33

Pedagogerna uttrycker att om de upptäcker att något barn har språksvårigheter så brukar de prata i arbetslag först och sedan kontakta familjen för att diskutera problemet. Sedan får kanske barnet hjälp från en logoped och vi försöker alltid att få föräldrarna involverade så att de kan hjälpa till med att lösa problemet. Allt detta kräver naturligtvis ett gott samarbete med föräldrarna.

5.6 Modersmålet betydelse vid inlärning av det svenska

språket

5.6.1 Språk hjälper fram språk

Alla förskollärare är eniga om modersmålets betydelse för de tvåspråkiga barnens lärande. De påpekar vikten av att att barnen lär sig det svenska språket lättare och bättre om de har ett starkt modersmål. De brukar uppmuntra föräldrarna till att tala sitt hemspråk i hemmet.

Det är viktigt att hålla båda språken vid liv. Om ett barn har lärt sig vissa ord på sitt språk då underlättar det vid inlärningen av det nya språket. Barnet har redan en förståelse för ordet. Till exempel, om barnet vet att mjölk på spanska heter leche, då underlättar det mycket när barnet ska lära sig motsvarande ord på svenska. Då har man förståelse för ordet på ett helt annat sätt. Det kan då ibland vara lättare att lära sig två språk parallellt. Det finns naturligtvis även barn som inte har förståelse för sitt modersmål. Då blir det lite svårare, det kan vara olika från barn till barn. Men om barn redan har lärt sig ett ord på sitt modersmål så är det lättare att lära sig motsvarande ord på svenska, känner jag. (Anne)

Ladberg (2003) hävdar att om barnet har utvecklat ett begrepp på något språk blir det lättare på ett nytt. När ett barn har exakta ord och begrepp på sitt eget språk då blir det lättare att fråga efter och tillägna sig lika exakta ord på ett nytt språk. Ett starkt språk gör det alltså lättare att ta till sig ett nytt. ”Ett barn har lättare att tillägna sig ett nytt språk ju bättre utvecklade dess tidigare språk är.” (Ladberg, 2003:99)

34

5.6.2 Språk är kultur

För mig är språk kultur. När jag kom till Sverige (nu pratar jag om mig, om mitt liv efter jag har flyttat hit), då plöstligt kunde jag inte känna mig som en ”svensk” och lämnade min kultur, språk och allt bakom mig. Det finns saker som man lätt kan acceptera medan andra saker känns väldigt konstigt.” På samma sätt som jag kände mig när jag flyttade till Sverige, känner sig naturligtvis de invandrade barnen. Det är därför mycket viktigt att man som pedagog visar förståelse för de svårigheter som kan uppstå i samband med detta. (Cristina)

Ladberg (2003) hävdar att när barn och föräldrar flyttar till ett nytt land lever de inte samma liv som innan. ”Föräldrarna har med sig minnen från sitt gamla land och kunskaper och vanor som de uppfostrats med. Barnet växer upp i det nya landet. De får känslor för det landet som föräldrarna aldrig kan få. Och de kan aldrig få samma känslor som föräldrarna för deras hemland.” (Ladberg, 2003: 140)

Förskollärarna uttrycker även att det är viktigt att man lär barnen sitt hemspråk för sedan när dem åker tillbaka till sitt hemland och ska träffa släktingar eller vänner blir allt mycket enklare om man kan kommunicera med varandra.

35

6. Slutsatser och diskussion

6.1 Slutsatser

Syftet med arbete var att undersöka hur förskollärarna arbetar för att främja det tvåspråkiga barnets lärande. Jag var intresserad av att veta vilka arbetsmaterial och metoder de använder för att utveckla barns språk, samt vilka svårigheter som kan uppstå under deras arbete med det tvåspråkiga barnet. Undersökningen visar följande:

 Att använda ett varierande arbetssätt och metoder är bra för att stimulera barnens språkutveckling.

 Samarbete med familjen har en avgörande roll i barnets språkutveckling.  Språket ska användas i meningsfulla sammanhang i vardagen.

 Ett starkt modersmål gör det lättare att ta till sig ett nytt språk.

6.2 Resultatdiskussion

Förskollärarna är alla eniga om att lek, modersmålsundervisning i förskolan, sagoläsning, användning av varierad litteratur och material är viktiga beståndsdelar vid starten av ett barns tidiga språkinlärning. Att ständigt arbeta utifrån att de tvåspråkiga barnen inte har ett lika stort ordförråd som sina svenskspråkiga kamrater kan spela en stor roll i dessa barnens lärande. Bra samarbete med familjen och förskolärarens roll är här mycket viktig.

Ladberg (2003) hävdar att ett arbetssätt som kan främja barnens språkutveckling handlar inte i första hand om att göra speciella saker, utan mer om att använda alla de aktiviteter som vi brukar utföra på förskolan på ett genomtänkt sätt. Allt från påklädning till skapande kan vara språkbefrämjande, detta handlar om lärarens olika förhållnigssätt till barnen. Pedagogerna ska ta hänsyn till barns erfarenheter, bakgrund, modersmål etc. Pedagogerna ska även bekräfta barnens språk och detta kan ske på olika sätt. De kan lära sig några ord på barnens språk och åtminstone anstränga sig lite för att uttala barns och föräldrarnas namn på ett riktigt vis. På det här sättet visar man barnen och deras föräldrar att man respekterar och intresserar sig för deras språk och bakgrund. (Ladberg, 2003)

Förskollärarna bör även ta hänsyn till att språket ska användas i meningsfulla sammanhang i vardagen för att främja lärandet bäst. Med detta examensarbete förstod

36

jag att det krävs mycket energi och engagemang från förskollärarna sida för att på bästa sätt främja de här barnens språkutveckling. Respondenterna uttrycker att det är viktigt att stödja modersmålundervisning och detta är en förutsättning för de tvåspråkiga barnens lärande.

Pedagogens förhållningssätt till tvåspråkighet är mycket viktig. Om de kan koncentrera sig på möjligheterna när de arbetar med det tvåspråkiga barnet, skapar de en lärande miljö där alla barn känner sig delaktiga och trygga. Det förekommer naturligtvis en del svårigheter i detta arbetet, men pedagogerna kan t.ex diskutera detta i arbetsgrupper och försöka se möjliga lösningar på de olika problemen som kan uppstå.

Vygotskijs tankesätt och idéer om att lärande sker i ett socialt sammanhang, där sociala och kulturella aspekter påverkar varandra är viktiga för arbetet med de tvåspråkiga barnen. Han menar att barnens utveckling är ett resultat av deras sociala samspel med föräldrar, syskon, lärare, etc. Han hävdar även att lärarna ska utmana elevernas tänkande genom att väcka deras intresse och genom att ställa frågor. En viktigt förutsättning för barnens sociala och kulturella utveckling är enligt Vygotskij en undervisning tillsammans med en person som är mer erfaren och kunnig.

Att förskolan ses som en social och kulturell möteplats är nödvändigt för att förbereda barnen för att leva i ett samhälle som har blivit mer och mer internationaliserat (Skolverket, 2010).

6.3 Metoddiskussion

Syftet med arbete var att undersöka hur förskollärarna arbetar för att stödja de tvåspråkiga barnens språkutveckling. Jag var intresserad av att veta vilka arbetsmaterial och metoder de använder för att utveckla barns språk, samt vilka svårigheter som kan uppstå under deras arbete med det tvåspråkiga barnet.

Jag har valt att använda en semistrukturerad intervju för att få en uppfattning av förskollärarens tankegångar. Jag ville undersöka pedagogernas olika perspektiv eftersom jag själv snart ska ut på arbetsmarknaden och jag känner att jag behöver mer kunskap om tvåspråkighet och olika arbetssätt för att kunna stödja barnens språkutveckling. Inför min kommande yrkesroll tror jag att det kan vara viktigt att ha de språkliga aspekterna i åtanke, som jag har framfört i mitt arbete.

Det hade varit intressant att komplettera mitt arbete med att även observera hur de tvåspråkiga barnen samspelar med barnen som enbart har svenska som sitt modersmål.

37

6.4 Vidare forskning

Jag har inte haft utrymme att undersöka föräldrars eller barns perspektiv i denna studie. Min prioritet var att beskriva pedagogens perspektiv. Att undersöka och jämföra flera olika perspektiv skulle kunna var en möjlig fortsättning på forskningen i detta ämne.

38

Referenser

Arnberg, Lenore (2004). Så blir barn tvåspråkiga. Falun: ScandBook AB. Arnqvist, Anders (1993). Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur

Bell, Judith (2005). Introduktion till forksningsmetodik. Lund: Studentlitteratur AB. Fast, Carina (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva: familjeliv och populärkultur i möte

med förskola och skola. Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2007

Fast, Carina (2008). Literacy: i familj, förskola och skola. 1. uppl Lund: Studentlitteratur.

Fast, Carina (2009). Inbillningskraftensbetydelse för barns läs- och skrivutveckling. I Jönsson, Karin (red.). Bygga broar och öppna dörrar: att läsa, skriva och samtala om

texter i förskola och skola. 1. uppl. Stockholm: Liber.

Flera språk i förskolan: teori och praktik. (2013). Stockholm: Skolverket

Ladberg, Gunilla (1999). Tvåspråkig, flerspråkig eller bara enspråkig?: liten språklära

för föräldrar. 1. version Lidingö: G. Ladberg Pedagogik & språk

Ladberg, Gunilla (2003). Barn med flera språk: tvåspråkighet och flerspråkighet i

familj, förskola, skola och samhälle. (3. uppl.) Stockholm: Liber

Larsen, Ann Kristin (2007). Metod helt enkelt – en introduktion till

samhällsvetenskaplig metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Larsson, Staffan (1986). Kvalitativ analys: exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Løken, Aud & Melkeraaen, Åse (1996). Fånga språket!: när svenska är barnens andra

39

Patel, Runa & Davidson, Bo. (2011). Forskningsmetodikens grunder att planera,

genomföra och rapportera en undersökning. Johanneshov: TPB

Skutnabb- Kangas,T. (1981). Tvåspråkighet. Lund: Liber Läromedel.

Stukát, Staffan. ( 2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur

Vygotskij, L. (1999). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos.

Elektroniska referenser

Sveriges framtida befolkning 2003-2020 : svensk och utländsk bakgrund. Tillgänglig på Internet:http://www.scb.se/Pages/PublishingCalendarViewInfo____259923.aspx?PublO bjId=1780

Kvalitet i förskolan [Elektronisk resurs] : allmänna råd och kommentarer. (2005). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet:

http://www.skolverket.se/publikationer?id=1397

Unicef (2002). Barnkonventionen. Hämtad 2013-09-02, http://unicef.se/barnkonventionen

Vetenskapsrådets forskningsetiska principer:

40

Bilaga

Intervjufrågor

1. Vad har du för utbildning?

2. Hur länge har du arbetat som förskollärare? 3. Med vilka åldersgrupp arbetar du med?

4. Hur många tvåspråkiga barn har ni på förskolan? 5. Vad har du för tankar kring tvåspråkighet?

6. Vilken betydelse tror du att modersmålet har vid inlärning av det svenska språket? 7. Vilka metoder använder du för att stödja barns språkutveckling?

8. Vilka arbetssätt tycker du som pedagog bäst främjar ett tvåspråkigt barn? 9. Hur arbetar du med olika språkmaterial?

10. Vilken roll spelar leken för språkutvecklingen?

11. Hur fungerar samarbetet mellan förskolan och föräldrarna? 12. Har du några råd till föräldrar som har tvåspråkiga barn hemma?

13. Vilka svårigheter möter du hos barn med utländsk bakgrund när de lär sig det svenska språket på förskolan?

14. Hur agerar du när du uppmärksammar att något barn har språksvårigheter?

15. Finns det någon handlingsplan för hur förskolan ska arbeta med tvåspråkiga barn?

16. Följer pedagogerna denna eventuella handlingsplan eller hur ser arbetet med tvåspråkiga barn ut i praktiken?