Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola
15 hp Fakulteten för Hälsa och samhälle
UNGA FLICKOR OCH ÄTSTÖRNINGAR
En studie hur skolpersonal
uppfattar samt preventivt
hanterar ätstörningsproblematik bland unga flickor
AMANDA ZAD
UNGA FLICKOR OCH ÄTSTÖRNINGAR
En studie hur skolpersonal uppfattar samt preventivt
hanterar ätstörningsproblematik bland unga flickor
AMANDA ZAD
Zad, A. Unga flickor och ätstörningar. En studie hur skolpersonal uppfattar samt preventivt hanterar ätstörningsproblematik bland unga flickor. Examensarbete 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för socialt arbete, 2017. Det huvudsakliga syftet i denna studie var att ta reda på skolpersonals uppfattning om varför ätstörningar uppstår bland unga flickor samt vilka metoder de använder sig av i förebyggande syfte för att motverka ett ätstörningsutvecklande. Empirin bygger på kvalitativa
semistrukturerade intervjuer bestående av två skolkuratorer, två skolsköterskor samt en skolpsykolog i en mellanstor svensk stad. Fyra huvudteman identifierades i intervjuerna vilka var: Olika typer av yttre påverkan, Tonåringar har störst tendens att utveckla ätstörningar, Preventiva metoder samt Skolpersonal saknar hållbara metoder. Analysen av de teman som framkom i studien kan ge en förståelse för hur skolpersonal preventivt arbetar med unga flickor och ätstörningsproblematik samt vilka faktorer som uppfattas vara bidragande till ett ätstörningsutvecklande. Sammanfattningsvis visar studien att skolpersonal i stort uppfattar att faktorer såsom självkänsla, krav och stress, koncentrationssvårigheter samt media och
skönhetsideal kan bidra till ett ätstörningsutvecklande. Vidare visar studien att skolpersonal gör försök att arbeta preventivt med ätstörningsproblematik genom att reagera på förändrat beteende och samtala med vårdnadshavare och elev men även genom att arbeta med självkänslan hos flickorna. Det framkommer dock inga gemensamma hållbara metoder i skolpersonalens arbetssätt med unga flickor som tenderar att utveckla en ätstörning där flertalet informanter tycks vara i behov av detta.
Nyckelord: bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, prevention, salutogent perspektiv, skolpersonal, unga flickor, ätstörningar
YOUNG GIRLS AND EATING DISORDERS
A study about how school staff perceive and prevent
eating disorders among young girls
AMANDA ZAD
Zad, A. Young girls and eating disorders. A study about how school staff perceive and prevent eating disorders among young girls. Bachelor thesis in social work 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and society, Department of social work, 2017. The main purpose of this study was to find out the view of the school staff on why eating disorders arise among young girls and which methods the school staff use for prevention. The empirical data is based on qualitative semi-structured interviews with two school counselors, two school nurses and a school psychologist in a medium-sized Swedish town. Four main themes were identified in the interviews which were: Different kinds of external influences,
Adolescents have the greatest tendency to develop eating disorders, Prevention methods and School staff lack sustainable methods. The analysis of the themes that emerged from the study
can provide an understanding of how school staff preventively work with young girls and eating disorder problems and the factors that are perceived to be contributing to a developing eating disorder. In summary, the study showed that school staff, at large, perceive that factors such as self-esteem, demands and stress, concentration difficulties, as well as the media and beauty ideals can contribute to a developing eating disorder. Furthermore, the study showed that school staff do try to work preventively with the eating disorder problems by reacting to changes in behavior and talking with both parents and students, but also by working with the self-esteem amongst girls. No common sustainable methods were found in the school staff’s work with young girls that tend to develop an eating disorder in which the majority of respondents appear to be in need of this.
Keywords: bronfenbrenner’s ecological model, eating disorder, salutogenesis perspective, school staff, prevention, young girls
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
BAKGRUND ... 3
Kort begreppsförklaring - vad innebär “ätstörningar”? ... 3
Smalhetsidealets framtåg ... 3
Anorexia nervosa ... 3
Bulimia nervosa ... 3
Skolpersonal och elevhälsans roll ... 5
TIDIGARE FORSKNING ... 5
Tiden före en ätstörningsdebut ... 6
Skolpersonalens försök till tidigare preventionsarbete ... 6
Skolpersonalens kunskap och förståelse ... 7
Självkänsla och missnöjdhet ... 8
Familj och vänner ... 8
Personlighetsegenskaper, ideal, stress och prestationskrav ... 9
Media ... 9
Kultur ... 10
TEORI ... 11
Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell ... 11
Mikronivå ... 11
Mesonivå ... 11
Exonivå ... 12
Makronivå ... 12
Omgivningen som skyddsfaktor ... 12
Salutogent perspektiv ... 13
Begriplighet ... 13
Hanterbarhet ... 14
Meningsfullhet ... 14
Generella motståndsresurser och stressorer ... 14
Adolescensen och KASAM ... 15
METOD ... 16
Förkunskaper ... 17
Kunskapsinhämtning ... 18
Datainsamling och bearbetning av data ... 18
Forskningsetiska aspekter ... 19
Reliabilitet och validitet ... 20
RESULTAT OCH ANALYS ... 20
Olika typer av yttre påverkan ... 21
Media och skönhetsideal ... 21
Prestationskrav och stress ... 23
Tonåringar har störst tendens att utveckla ätstörningar ... 25
Preventiva metoder ... 26
Förändrat beteende får skolpersonalen uppmärksammad ... 26
Självkänsla och självförtroende ... 27
Samarbete, samverkan och samtal ... 28
Skolpersonal saknar hållbara metoder ... 29
DISKUSSION ... 31
REFERENSER ... 34
Bilaga 1 - Informationsbrev ... 36
INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Allt fler ungdomar upplever psykiska besvär och det visar sig att det ökar mer och mer bland denna målgrupp. Detta fick mig, som studerande i socialt arbete, att bli nyfiken och fundersam över vad denna ökning kan bero på. Sedan slutet av 1980-talet finns det mätningar att upplevelser av ängslan, ångest eller oro har ökat och fortsätter att öka bland ungdomar mellan 16–24 år (Socialstyrelsen 2009). År 1988–1989 var det 9 procent av kvinnorna och 4 procent av männen somupplevde dessa sinnestillstånd. En ökning av psykiska besvär kom att ske mellan åren 2004–2005 då 30 procent av kvinnorna och 14 procent av männen upplevde ängslan, ångest eller oro (a.a.). Vidare i rapporten framgår det att det är oklart vad ökningen av de psykiska besvären bland denna målgrupp beror på. En förklaring som ges är att kulturella eller andra genomgripande förändringar på samhällsnivå kan ha haft ett inflytande på de psykiska besvären. Förändringar som sker i
ungdomars närmiljö såsom i hemmet, fritidsmiljön eller skolan kan vara utlösande faktorer för ohälsa, exempelvis skilsmässa i familjen eller om ungdomen blir mobbad (Socialstyrelsen 2009).
Eftersom de flesta ungdomar dagligen befinner sig i skolan fick det mig att fundera över vad skolpersonal gör för att förhindra ohälsa bland ungdomar. Skolpersonalen ser ungdomarna nästan varje dag och kan få en inblick i deras liv och är därför många gånger viktiga nyckelpersoner i barn och ungdomars liv. Det kan handla om att stödja elever genom svåra perioder och fånga upp de som är på väg att utveckla psykisk ohälsa. I Skolverkets rapport Elevhälsans uppdrag - främja, förebygga och stödja elevens utveckling mot målen av Nilsson (2014) framgår det att elevhälsan med sina kunskaper ska arbeta strategiskt med
åtgärdande insatser utefter varje individs enskilda problem som kan vara fysiska, psykiska eller sociala. Det krävs även samverkan mellan skolan, socialtjänsten, barnpsykiatrin och ungdomsmottagningen för att kunna hjälpa och stödja
individen på bästa möjliga vis. Psykiska besvär kan förekomma i olika former där ätstörningar är en av dem och som har kommit alltmer i fokus i det moderna samhället. Enligt en undersökning av Rädda Barnen lider nästan var femte flicka av en ätstörning, det uppträder i allt lägre ålder och problemet ser ut att öka (Rädda Barnen 2014).
Idag tycks utseende och status allt oftare hamna i fokus där individer strävar efter att få bekräftelse av andra. Det kan bland annat ses när människor lägger upp bilder och inlägg på sociala medier med sina vältränade eller upplevda “tjocka” kroppar, bilder på unga och smala flickor i sina nya införskaffade märkeskläder eller bilder på hälsosam mat för att utåt sett framstå som sund. Clinton och
Norring (2012) lyfter fram maten som en betydelsefull faktor i utvecklandet av en ätstörning. Istället för att mat främst ska handla om att tillfredsställa individens grundläggande och biologiska behov, har mat i det moderna samhället blivit alltmer relaterat till både sociala samt psykologiska aspekter. Mat handlar således inte enbart om att förse kroppen med olika näringsämnen utan det handlar även om mellanmänskliga relationer. För många handlar mat om att njuta och äta tillsammans med nära och kära, för andra är det däremot tvärtom. Mat kan för vissa vara problematiskt och ångestfyllt som ständigt uppkommer i ens vardag där matintag vägras och avstås helt eller äts men som sedan spys upp igen. Författarna menar att det kan vara kopplat till både ångest och ilska. Ätstörningar kan således ses som ett psykosomatiskt problem där det finns en koppling mellan kropp och
själ och där både vikt och självkänsla är väsentliga aspekter (a.a.). I det moderna samhället finns det kunskap om ätstörningar, dock pratas det väldigt lite om problematiken med tanke på hur många flickor som har eller tenderar att utveckla en ätstörning. Skolpersonal kan därför vara viktiga personer som kan
uppmärksamma och upptäcka tecken på att flickor är på väg att utveckla en ätstörning. Det kan gå en lång tid innan personer med ätstörningar antingen söker eller får hjälp och att de har även svårt att erkänna konsekvenserna och faran i det, menar Clinton och Norring (2012). Därav är det av betydelse att arbeta preventivt för att minimera riskerna att unga flickor utvecklar någon form av ätstörning. De individer som har tendens att utveckla någon form av ätstörning har många gånger ingen aning att de har problem eller så vill de inte erkänna det förrän det är
försent. Individer som redan har utvecklat någon form av ätstörning har tankar om att hjälp eller stöd inte finns att tillgå från omgivningen och försöker därmed självständigt ta tag i och ta sig ur problemet (a.a.).
Att var femte flicka lider av en ätstörning är något som fick mig att fundera över hur socialarbetare hanterar denna problematik. Intresse ligger därför i att fokusera på skolpersonalens roll och uppfattning om den ätstörningsproblematik som råder bland målgruppen flickor. Detta även då andelen kvinnor med psykiska besvär har ökat markant och fortfarande ser ut att öka. Jag anser att det är av betydelse att utåt alarmera och uppmärksamma om den ökande utvecklingen av ätstörningar bland unga flickor och att det bör tas på allvar. Samtidigt är det ett stort mörkertal där unga flickor inte söker vård fast de lider av eller är på väg att utveckla en ätstörning (Rädda Barnen 2014).
Hur kommer det sig att ätstörningar förekommer bland unga flickor i den
utsträckning det gör i det moderna samhället och vilka faktorer anses bidra till ett utvecklande av ätstörningar bland denna målgrupp enligt skolpersonal? Vad kan skolpersonal göra för att förhindra uppkomsten av ätstörningar bland unga flickor och hur arbetar de vid upptäckt av sådana problem på skolan?
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att förstå hur skolpersonal, i denna studie bestående av två skolkuratorer, två skolsköterskor samt en skolpsykolog i en mellanstor svensk stad, uppfattar samt preventivt hanterar ätstörningsproblematik bland unga flickor. Vilka faktorer uppfattar skolpersonal vara bidragande till ett utvecklande av ätstörningar bland unga flickor?
Vilka preventiva metoder använder skolpersonal sig av om de ser tecken på att unga flickor är på väg att utveckla en ätstörning?
BAKGRUND
I följande avsnitt kommer bakgrundsinformation presenteras för att få en djupare förståelse över begreppet ätstörningar, vad det kan innebära för individen, dess historia och “upptäckt”, hur statistiken ser ut i dagsläget bland unga flickor med ätstörningar samt skolpersonalens och elevhälsans roll i det hela.
Kort begreppsförklaring - vad innebär “ätstörningar”? Clinton och Norring (2012) menar att ätstörningar ses som ett
multideterminerande fenomen, det vill säga där olika faktorer i ett sammanhang är kopplade till varandra, psykologiska, biologiska samt sociala processer.
Ätstörningar kan förekomma i olika former såsom anorexia nervosa, bulimia nervosa samt hetsätningsstörning. Anorexia nervosa innebär att individen
självsvälter medan bulimia nervosa innebär att individen hetsäter för att sedan få upp den intagna maten igen genom att kräkas. Hetsätningsstörning handlar däremot om att individen hetsäter och istället riskerar att bli överviktig då denne inte försöker göra sig av med maten (Socialstyrelsen 2009). Clinton och Norring (2012) menar även att anorexia nervosa ordagrant betyder “nervös aptitlöshet” medan bulimia nervosa ordagrant betyder “nervös omättlighet”.
Smalhetsidealets framtåg
Ätstörningar är vanligt förekommande i det moderna samhället men det är inget nytt fenomen enligt historiska berättelser. Redan år 1686 blev en kvinna
behandlad av en läkare då hon hade svårigheter med matintaget, hon hade ingen aptit, var väldigt smal och hade utebliven menstruation. Däremot var hon ovanligt ambitiös med sina studier. Orsaken till varför kvinnan var sjuk var på den tiden inte lätt att hitta och hennes sjukdom blev av läkaren därmed bedömd som “ett andens sjuka tillstånd”. Eftersom läkaren inte hade någon vidare kunskap om sjukdomen och åtgärderna var ineffektiva, resulterade detta till att kvinnan slutligen avled (Clinton & Norring 2012).
Anorexia nervosa
För cirka 140 år sedan infördes begreppet anorexia nervosa som en ny sjukdom. Psykiatrikern William Gull och läkaren Charles Lasègue definierade sjukdomen som en “nervös” sjukdom med en “förvrängning av den egna viljan” och tillskrev patienterna “enkel svält” utan att ge någon vidare förklaring till varför denna sjukdom uppkommit. Symtom på anorexia nervosa sågs som minskat matintag, menstruationsbortfall och otålighet (Clinton & Norring 2012).
Lasègue kom senare att fokusera mer på de psykologiska och sociala faktorerna, vilka han menade var de bakomliggande faktorerna till utvecklingen av
sjukdomen. Gull, däremot, kom att fokusera mer på de biologiska processerna och störningarna. Nästan ett århundrade senare infördes ett biopsykosocialt begrepp av anorexia nervosa där det framgick att ätstörningar beror på olika
utvecklingsfaktorer. Även familjedynamiken ansågs ha en betydande roll i det hela. På 1920-talet växte det dock fram teoretiska modeller som menade att anorexia nervosa handlade om allt från både biologiska, till biopsykosociala till kulturella faktorer (Striegel-Moore & Bulik 2007).
Bulimia nervosa
Redan vid antiken finns det beskrivet om bulimia nervosa, dock benämnt genom andra sociala och kulturella förtecken. På medeltiden och framåt finns däremot
bulimia nervosa beskrivet som ett medicinskt fenomen, de systematiska
klassifikationerna kring bulimia nervosa kom dock på slutet av 1700-talet. Under 1900-talets första halva blev det allt mer förekommande med liknande
beskrivningar och på 1970-talet kom det kliniska beskrivningar av patienter som senare kom att kallas för bulimia nervosa. År 1979 namngav dock psykiatrikern Gerald Rusell syndromet och det var även då sjukdomen började uppmärksammas (Clinton & Norring 2012).
Smalhetsidealet idag - varför unga flickor?
Idag vet man att ätstörningar är psykosomatiska sjukdomar, det vill säga som berör individen både fysiskt och mentalt, och som bör tas på allvar där flickor i övre tonåren och unga kvinnor är de mest drabbade. I och med ökad psykisk ohälsa, bantande samt överviktsproblem bland målgruppen tonårsflickor påvisar det således ökad risk att allt fler flickor kommer att falla in i samma mönster (Clinton & Norring 2012).
Ätstörningar har blivit allt mer förekommande bland unga flickor i det moderna samhället. Smalhetsidealet har främst jagat kvinnor sedan 1960-talet och i dagens samhälle har det hamnat ännu mer i fokus. Kroppen ses som manipulerbar och det är främst under de tidiga skolåren som detta tänkande kring kroppsidealet skapas bland unga flickor. Detta tankesätt förmedlas till flickor genom bland annat dockor som ser ut på ett visst sätt, såsom exempelvis barbiedockor. Bland
tonårsflickor förmedlas däremot kroppsidealen genom bland annat veckotidningar som målar upp en bild av orealistiska ideal om verkligheten (Edlund 2003). I det moderna samhället tar således ätstörningar allt större plats och är inte längre enbart ett problem som kan kopplas till välbärgade västerländska tonårsflickor utan det kan även finnas hos exempelvis äldre kvinnor, yngre barn och pojkar. Det är allt vanligare att stöta på eller bli berörd av ätstörningar i det moderna
samhället, såsom på arbetsplatsen eller i grundskolan (Clinton & Norring 2012). Enligt en tidigare studie som Meurling (2003) nämner i sin antologi Varför flickor? Ideal, självbilder och ätstörningar, framgår det att samhället har en betydande roll vad gäller flickor och dess utvecklande av ätstörningar. Vidare att smalhetsidealet är något kulturellt betingat och är ett tankesätt som etableras i tidig förskoleålder. Studien visar att 33 procent av flickorna i åldern 9–11 år oroar sig över sig själva och sina kroppar. Studien visar också att majoriteten av
tonårsflickorna anser sig själva som överviktiga. Även om flickor är
överrepresenterade i sjukdomen ätstörningar så får även pojkar ätstörningar. De utgör cirka 10 procent av alla som drabbas av denna psykosomatiska sjukdom (Clinton & Norring 2012).
Minst 3 procent av alla unga kvinnor lider av någon form av ätstörning och det är tio gånger vanligare att unga kvinnor än unga män utvecklar just anorexia
nervosa. Statistik visar att 0,2–0,4 procent av kvinnorna i åldern 12–25 år har anorexia nervosa, medan 1 procent har bulimia nervosa och 2–3 procent har hetsätningsstörning. Den mest förekommande formen av ätstörning bland tonåringar är anorexi nervosa medan bulimia nervosa mer förekommer efter tonåren. Konsekvenser som kan uppstå av anorexia nervosa, som även ses som den mest allvarligaste formen av ätstörning, kan bli att individen får fysiska samt psykiska besvär. Besvären kan handla om allt från trötthet, utebliven menstruation till mag- och tarmproblem. Tillståndet kan bli så pass allvarligt att individens tillstånd blir livshotande (Socialstyrelsen 2009).
Meurling (2003) menar att vid 10 och 12 års ålder ökar missnöjet bland flickorna och deras kroppar, vilket även är en ålder då många flickor går in i puberteten. Puberteten innebär en kroppslig förändring där underhudsfettet hos flickor ökar mer än dubbelt så mycket än tidigare, det vill säga från 12 procent till 25 procent. Den kroppsliga förändringen som sker vid puberteten upplevs för flickor många gånger som en konfliktfylld händelse i livet. Vidare pekar studien på att 13–14 åriga flickor likaså känner missnöje över sina kroppar såsom flickor i den äldre tonåren. Studien visar även att känslan av missnöje bland flickorna fortsätter uppåt i åldern, kvarstår och håller sig oföränderlig. Vikt och kroppsform ses därför som en stor del i individens liv som lider av ätstörningar. Fokus på vikt och kroppsform bidrar till individens uppfattning och värdering av sig själva. Personer med ätstörningsproblematik försöker på så sätt att få kontroll över den egna kroppen vilket kan resultera i antingen övervikt, undervikt eller näringsbrist (Socialstyrelsen 2009).
Skolpersonal och elevhälsans roll
Enligt Skolverket (2016) Vägledning för elevhälsan framgår det att skolan måste kunna hantera elevers lärande och deras hälsa då hälsan har en stor betydelse för hur de kommer att prestera i skolan. Likaså är deras välbefinnande och möjlighet att fungera i skolans sociala miljö betydelsefull. På samma sätt har elevens skolprestationer stor påverkan på den mentala hälsan, sambandet är således reversibelt mellan hälsa och skolprestation. Skolpersonal har ett stort ansvar att se till att upptäcka om eleven visar ett avvikande beteende som i sin tur kan leda till exempelvis ätstörningsproblematik. Enligt 2 kap. 25 § Skollagen (SFS 2010:800) framgår det även att medicinska, psykologiska, psykosociala samt
specialpedagogiska insatser ska ingå i elevhälsan och att insatserna främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande, där även elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas. Det framgår också att det ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator.
Även Edlund (2003) betonar att vuxna har ett stort ansvar, när det gäller
förmedlandet av kroppsidealen till barn och ungdomar. Det kan vara både förälder såväl som professionell i arbete med barn och ungdomar. Det är viktigt att vuxna är uppmärksamma med vad som förmedlas utåt till barn och ungdomar. Hon menar att det handlar om att vara medveten och finnas som stöd samt vara en förebild och kunna bemöta och diskutera med barn och ungdomar om olika saker. Som förebild är det även viktigt att kunna hantera och motstå orealistiska
kroppsideal samt beteenden och de negativa konsekvenser som de kan bära med sig, innan det utvecklas till ett problem för individen.
TIDIGARE FORSKNING
I följande avsnitt har jag valt att fokusera på olika forskningsartiklar som berör ätstörningar och unga flickor på olika sätt. Inledningsvis presenteras
internationella studier där det framgår att skolpersonal många gånger saknar kunskap och metoder för att kunna stötta elever med ätstörningsproblematik. Vidare presenteras andra forskningsartiklar som ger olika svar på uppkomsten av, samt en spegling av, en rad olika faktorer och förklaringar som kan ses som bidragande till ätstörningsproblematik. Även tidigare forskning kring
preventivt arbete nämns i detta avsnitt.
Således kommer det här nedan att presenteras en rad olika faktorer och förklaringar kring ätstörningsproblematik i följande ordning: Tiden före en ätstörningsdebut, Skolpersonalens försök till tidigare preventionsarbete,
Skolpersonalens kunskap och förståelse, Självkänsla och missnöjdhet, Familj och vänner, Personlighetsegenskaper, ideal, stress och prestationskrav, Media samt Kultur. Jag är medveten om att det finns en rad andra olika faktorer som kan spela roll i utvecklandet av och upprätthållandet av ätstörningar, dock har jag valt att avgränsa till de faktorer som jag anser passar in bäst utefter studiens syfte och frågeställningar.
Tiden före en ätstörningsdebut
Clinton och Norring (2012) menar att det ofta förekommer en period av bantning vilket kan ses som en tydlig riskfaktor till ett utvecklande av ätstörningar.
Tonårsflickor som bantar har åtta gånger högre risk än flickor som inte bantar att utveckla en ätstörning. Bantning sker till följd av ett ökat missnöje med kroppen. Enligt vissa forskare har flickor även allmänt högre krav på sig själva än vad pojkar har. Detta kan förklaras genom att flickor kommer in i puberteten där en omtumlande kroppslig förändring sker, menstruationen. Denna kroppsliga förändring kan i sin tur leda till ökat missnöje över både kropp och vikt.
Clinton och Norring (2012) menar att även småätande mellan måltider kan vara kopplat till dålig självkänsla, känsla av otillräcklighet och brist på kontroll. Annan forskning som nämns i deras studie menar att de riskfaktorer som spelar roll i utvecklandet av en ätstörning handlar om personligheten vad gäller
tvångsmässighet, negativ självbild, extrem tydlighet och perfektionism. Negativa livshändelser har likaså en betydande roll i utvecklandet av ätstörningar. Cirka 50 procent av alla patienter med anorexia nervosa och cirka 75 procent av alla patienter med bulimia nervosa upplever de fyra åren innan ätstörningens debut som svår. Det kan handla om livshändelser där det är oordning i familjen såsom skilsmässa, flytt, fysiska hot, sexuella övergrepp eller att vara med om en svår sjukdom. Vidare framgår det att pubertetens utvecklingsperiod i kombination med negativa livshändelser innebär en större risk för att utveckla en ätstörning (Clinton & Norring 2012).
Skolpersonalens försök till tidigare preventionsarbete
I följande avsnitt presentas O’deas (2000) forskningsartikel School-Based Interventions to Prevent Eating Problems: First Do No Harm. I denna studie framgår det att det tidigare föreslagits olika insatser och preventionsprogram på skolor för att försöka förhindra uppkomsten av ätstörningar. Insatserna gick ut på att genom informationsbaserade strategier förmedla information till kvinnliga gymnasieelever om ätstörningar, förmedla fakta om potentiella faror med bantning, näringsinformation, information om olika sociala konstruktioner och kroppsideal. Skolornas försök till att förhindra uppkomsten av ätstörningar genom denna typ av preventionsprogram sågs som kreativa, dock övervägdes det inte att införa interventionen i skolorna. Varför de inte implementerade denna typ av preventionsprogram var för att ätstörningsproblematik istället ansågs kunna bero på processen för diagnostisering, behandling eller stöd. Den preventiva insatsen sågs som ineffektiv då den bidrog till negativa konsekvenser och effekter för målgruppen. Insatser där information försöker ges ut i förebyggande syfte kan oavsiktligt introducera unga individer till en viss bild av ätstörningar, även
attityder och beteenden kan ändras som i sin tur kan leda till
ätstörningsproblematik. Konsekvenserna av undervisning om ätstörningar kan innebära att elever börjar använda sig av bantningspiller, börjar missbruka laxermedel, börjar röka eller börjar fokusera på den egna kroppsvikten. Att skolpersonal benämner och undervisar med negativa benämningar, såsom att socker och fett är “dåligt” eller att prata om “skräpmat”, kan leda till en
underliggande rädsla för mat, kalori- och fettintag samt en rädsla för viktökning. Denna typ av preventionsprogram kan på så sätt leda till ett utvecklande av en ätstörning hos eleven. Att informera om ätstörningar i förebyggande
utbildningssammanhang kan således göra mer skada än nytta, även om skolpersonalens intention är god (O’dea 2000).
Vidare nämner O’dea (2000) en nyligen utvärderad och kontrollerad skolbaserad intervention som handlar om att förbättra kroppsbilden hos unga tonåringar. Detta utfördes genom metoder där fokus ligger på självkänslan. I studien framgår det att ett främjande av självkänslan hos unga tonåringar bidrar till en rad positiva
effekter, bland annat förbättrad kroppsuppfattning samtidigt som försök till bantning samt viktminskning förhindras. Även utseendet och grupptryckets betydelse minskar.
Skolpersonalens kunskap och förståelse
Knightsmith, Treasure och Schmidt (2013) menar i sin artikel Spotting and supporting eating disorders in school: recommendations from school staff, utförd i brittiska skolor, att skolpersonal många gånger inte har en grundläggande förståelse för ätstörningar. Skolpersonal är många gånger inte välutrustade för att varken kunna upptäcka varningstecken att en elev är på väg mot ett utvecklande av en ätstörning eller hur de ska erbjuda rätt stöd. En annan faktor är att
skolpersonal många gånger har brist på förståelse kring ätstörningar. Enligt författarna framgår det att bland brittisk skolpersonal ansåg 40 procent av drygt 800 deltagare att de inte visste hur de skulle reagera om en elev hade en misstänkt ätstörning. Därav menar de att det finns ett behov av vägledning för hur
skolpersonal på bästa möjliga sätt ska kunna nå fram och prata med elever om deras ätstörningar. Vidare menar de att ätstörningar och psykisk ohälsa allmänt är ett ämne som är tabu att prata om i personalrummen. Psykisk ohälsa är
stigmatiserat och är ingenting som det pratas mycket om på skolorna. Det framgår vidare i studien att personalen inte heller känner sig bekväma i att prata med elever om ätstörningar då de saknar kunskap om ämnet. Däremot anses elevernas föräldrar vara nyckeln till återhämtningen av ätstörningar. Dock menar författarna att relationen mellan dem kan bli dålig (a.a.).
Enligt Knightsmith, Treasure och Schmidt (2013) anses elevernas föräldrar ha en betydande roll i just återhämtningen av ätstörningar, detta i samverkan med skolpersonalen. I vissa fall är det dock det motsatta som uppstår. En informant i författarnas studie menar att en elevs moder istället förnekade och inte ville erkänna problemet och istället aktivt uppmuntrade den unge till anorexia nervosa. Författarna menar vidare att skolpersonal gärna välkomnar idéer för praktiskt stöd under just återhämtningsperioden. Det praktiska stödet och guiden innebär att skolpersonal är i behov av att veta vad de ska göra och inte göra i olika fall, såsom vid måltider, idrottsaktiviteter och tillvägagångssätt för andra områden såsom hemuppgifter och vid lektionsdeltagande. Utöver skolpersonalens oro över tonårsflickors kostintag, framgår det att det finns en oro kring som sagt
skolpersonal ska uppmuntra till idrott eller inte ansågs som oklar, även pressen som hemuppgifter kan medföra till elever med en ätstörning där eleven kan komma att belastas ännu mera. Vidare framgår det att flera bland skolpersonalen i författarnas studie inte tar ätstörningar på allvar utan snarare ser det som en fas som tonårsflickorna kommer att ta sig ur med tiden. De anser att så länge de kan få elever att äta så kommer de att bli bra igen. Författarna menar att tonårsflickor är den mest utsatta målgruppen som berörs av ätstörningsproblematik
(Knightsmith, Treasure & Schmidt 2013). Självkänsla och missnöjdhet
Ghaderi och Scott (2001) menar att faktorer såsom självkänsla, socialt stöd, social anpassning, oro över den egna kroppsuppfattningen samt kroppsmissnöje
betraktas som upprätthållande och betydelsefulla faktorer för utvecklandet av ätstörningar. Ghaderi och Scott (2001) tar i sin artikel Prevalence, incidence and prospective risk factors for eating disorders, upp att de ovan nämnda variablerna kan tillämpas i förebyggande insatser såvida de visar sig vara potentiella
riskfaktorer till ett utvecklande av en ätstörning. Författarna menar vidare att de flesta undersökningar som utförts i deras studie är tvärsnittsstudier, vilket innebär att en bild av populationen ges under en kort period eller en specifik tidpunkt, i detta fall med skolflickor och studenter.
Enligt Peck och Lightseys (2008) forskningsartikel The Eating Disorder Continuum, Self-Esteem and Perfectionism handlar självkänsla om en persons uppfattning om hans eller hennes totala värde som människa. Vidare framgår det att självkänsla har en betydande relation till ätstörningar men även till individens psykologiska egenskaper. Kvinnor som vanligtvis visar ett mer framträdande och allvarligare ätstörningsbeteende, antyder på lägre självkänsla än kvinnor med mindre allvarliga ätstörningsbeteenden. Författarna menar att låg självkänsla och hög ångest kan vara förknippade med ätstörningsproblematik. Polivy och Herman (2002) menar i forskningsartikeln Causes of eating disorders att missnöjdhet över den egna kroppen är en faktor som har stor betydelse i utvecklandet av en
ätstörning såsom bulimi samt anorexi. Missnöjdhet med sin kropp beror dels på medias påverkan men nära och kära, familjen, anses ha en mer betydande roll i det hela. Tonåringar jämför sig själva med andra i sin omgivning, kamrater och jämnåriga utefter de attityder där individen uppmuntras till att vara smal och slank (a.a.).
Familj och vänner
Enligt Polivy och Herman (2002) ses familj och vänner som bidragande faktorer som på så sätt kan upprätthålla ätstörningar, i detta fall anorexia nervosa. Familjen eller vänner kan uppmuntra eller förstärka vissa beteenden hos en individ. Det kan handla om att uppmuntra slankhet eller att visa avundsjuka på individens
självkontroll och disciplin över den egna kroppen som krävs för att kunna hålla sig slank. Denna typ av uppmuntran från nära och kära fortsätter upprepade gånger även om individen med anorexia nervosa går mot ett allvarligt, utmärglat tillstånd. På så sätt är det lättare för individen att falla in i ett mönster och det kan resultera i en allvarlig ätstörningsproblematik. Familj och vänners uppmuntran anses inte vara anledningen till att anorexia nervosa uppstår hos en individ utan snarare har familj och vänner en mer upprätthållande inverkan på individen och dennes ätstörningsutvecklande (Polivy & Herman 2002). Kritiska kommentarer från bland annat lärare, coacher och syskon om individens kostvanor i
riskfaktorerna till ett utvecklande av ätstörningar (Jacobi, Fittig, Bryson, Wilfley, Kraemer & Taylor 2011).
Personlighetsegenskaper, ideal, stress och prestationskrav
För att förstå varför vissa flickor eller kvinnor riskerar att utveckla en ätstörning menar Striegel-Moore och Bulik (2007) att sociokulturella metoder behöver skildras. I sociokulturella metoder framgår det att olika faktorer kan ha en betydande roll i utvecklandet av ätstörningar. Det kan handla om faktorer såsom hög social klassnivå där uppmärksamhet och resurser är mer tillgängliga.
Individer i hög social klassnivå kan således fokusera mer på sitt skönhetsideal. Även personlighetsegenskaper såsom perfektionism kan innebära ett mer angeläget beteende om att följa de sociala normer som råder. Författarna menar också att hög social ångest hos individen kan innebära ökad mottaglighet för social uppmuntran och bekräftelse. Vidare menar författarna att ökad vikt eller övervikt kan innebära att individen förflyttar sina kroppsideal åt motsatt håll. Eller så kan det innebära att individen har hög impulsivitet där ett upprätthållande av ett mer återhållsamt kostintag blir ännu mera utmanande och därmed ökar risken för att börja hetsäta. Det kan även handla om individuella skillnader i den biologiska responsen till svälttillståndet men även individuella skillnader i belöningsvärdet för både svält och kostintag. Författarna menar att dessa sociokulturella modeller där olika faktorer belyses inte enbart kan förklara varför vissa individer utvecklar hetsätning medan andra individer istället utvecklar extrema dietrestriktioner eller andra olämpliga viktstyrande beteenden (Striegel-Moore & Bulik 2007).
Enligt Strömbäck (2014) anses stress vara en utlösande faktor till att individer utvecklar en ätstörning, där individens inre och yttre krav är i obalans och därmed ses om icke hanterbara för denne. Unga kvinnor är den grupp som anses lida mest av psykisk ohälsa såsom stress, oro, nedstämdhet eller ångest. Stress kan i sin tur leda till ångest, huvudvärk, rastlöshet, sömnproblem samt magont. Att unga kvinnor hamnar i psykisk ohälsa kan även bero på att de har höga prestationskrav på sig själva i bland annat skolan, att vilja se bra ut, har en negativ självbild om sig själva eller att de känner stort ansvarstagande (a.a.).
Media
Att identifiera riskfaktorer är viktigt för att kunna fastlägga vilka högriskgrupper som är i behov av en intervention och ett förebyggande programinnehåll. Enligt sociokulturella modeller framgår det att många preventiva program framställer media som en av de faktorer som påverkar en ätstörningsutveckling hos en individ. Den sociala påtryckningen om att vara smal, sker som sagt bland annat genom media eller andra tillrättavisningar där individen uppmanas att gå ner i vikt (Striegel-Moore & Bulik 2007).
Polivy och Herman (2002) visar i sin studie på en rad olika faktorer som bidrar till ett utvecklande av ätstörningsproblematik. Författarna nämner den sociokulturella påverkan där en rad olika faktorer lyfts upp varav media är en av dem där
smalhetsidealet uppmärksammas och sprider sig i samhällets alla hörn. Med media avser forskarna allt från TV, reklam i skyltfönster, olika tidningar, affischer till radio. Många gånger uttrycks det således att media är en bakomliggande orsak till varför ätstörningar uppstår, att media skapar motivation hos individer till att uppnå ett smalhetsideal. I media framställs smala modeller och kändisar, som för många individer i samhället anses vara förebilder att se upp till, med andra ord ett ideal att sträva efter. Dock menar Polivy och Herman (2002) att media inte enbart
utgör den enda orsaken till ett utvecklande av en ätstörning, om så vore fallet skulle alla som tar del av media i alla dess former utveckla en ätstörning. Media kan däremot ha en inverkan på de individer som redan är missnöjda med sina egna kroppar, där budskapen som sänds ut tas in på ett annorlunda sätt än vad det möjligtvis gör för de som i lägre grad är otillfreds över den egna kroppen. I artikeln Culture and Eating Disorders: A Historical and Cross-Cultural Review av Miller och Pumariega (2001) framgår det dock att media ses som den mest bidragande orsaken till varför ätstörningar uppstår. Författarna menar att detta främst speglar sig i västvärlden där det smala idealet ständigt uppmuntras genom modeller framförda som slanka och attraktiva i media. Smalhetsidealet innebär även att fler och fler kvinnor känner stor press, ser ner på sig själva och är otillfreds med sina egna kroppar (a.a.).
Kultur
Vidare finns det en rad andra olika faktorer som kan bidra till ett utvecklande av ätstörningsproblematik menar Polivy och Herman (2002). Det kan vara den kulturella påverkan, individuella problem, socialisering i olika sammanhang och mellanmänskliga relationer. Den kulturella påverkan kan innebära att det i
kulturer där mat finns i överflöd förekommer flest individer med ätstörningar och smalhet är något man strävar efter. Att vara överviktig ses således som något negativt. I länder där det däremot inte är lika gott om mat är det inte
eftersträvansvärt att uppnå ett smalhetsideal på samma sätt. Vidare finns det ett samband som innebär att kulturer strävar efter det som är svårast att åstadkomma. Författarna menar även att smalhetsidealet är mer intensivt och allmänt vanligare bland kvinnor än vad det är bland män. De faktorer som dock anses vara de främst bidragande till ett ätstörningsutvecklande menar författarna vara
kroppsmissnöjdhet, depression, dålig självkänsla samt ett behov av att ha kontroll över saker och ting. Unga kvinnors självförakt och missnöje med sig själva och sina kroppar, både viktmässigt och utseendemässigt, ligger många gånger till grund i samhällets tyngd vid samt bild av, att övervikt är fel och att smalhet är något eftertraktansvärt. Självförakt samt missnöje över den egna kroppen ses som ett förstadium som kan bidra till ett utvecklande av en ätstörning, ju mer intensiv denna känslan är hos individen desto större sannolikhet är det denne försöker gå ner i vikt (Polivy & Herman 2002).
Striegel-Moore och Bulik (2007) menar att sociokulturella modeller av
ätstörningar betonar den västerländska kulturens ideal av den kvinnliga skönheten där extrem smalhet och objektifiering av den kvinnliga kroppen uppmuntras. Detta ses som specifika riskfaktorer för ett utvecklande av en ätstörning. De sociokulturella modellerna klargör olika steg för ett ätstörningsutvecklande i den västerländska kulturen. Först sker det en exponering av smalhetsidealet, det vill säga smalhetsidealet “presenteras”. Därefter sker en internalisering av
smalhetsidealet där individen tar åt sig idealet och således upplever en skiljaktighet mellan sig själv och smalhetsidealet. Det kan i sin tur leda till kroppsmissnöje och ett återhållsamt och begränsat kostintag. För vissa individer kan återhållsamhet eller begränsning av kostintaget leda till ett överätande, vilket i sin tur kan förstärka individens oro över dennes kroppsuppfattning. Genom ökad oro över den egna kroppsuppfattningen kan individen utlösa ännu mera
återhållsamhet och begränsning kring kostintaget. I kulturer där objektifiering sker av den kvinnliga kroppen finns det även en risk att flickor och kvinnor lär sig att de i första hand kommer att bli bedömda efter sitt utseende av andra
människor. På så sätt förstärker det även behovet av att eftersträva, ett enligt samhällets syn, attraktivt utseende (Striegel-Moore & Bulik 2007).
TEORI
I följande avsnitt presenteras Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell och dess fyra nivåer: Mikronivå, Mesonivå, Exonivå samt Makronivå. Därefter presenteras en mer djupgående förklaring av modellen i avsnittet Omgivningen som skyddsfaktor. Bronfenbrenner menar att det kan behövas en teoretisk modell som hjälp till att uppmärksamma olika påverkansfaktorer på mänsklig utveckling. Därav valet av min andra teori, det salutogena perspektivet som kommer att presenteras därefter. Inom det salutogena perspektivet kommer jag att presentera begreppet KASAM och dess tre komponenter, Begriplighet, Hanterbarhet samt Meningsfullhet och därefter gå in djupare på begreppen Generella
motståndsresurser (GMR) och stressorer samt Adolescensen och KASAM. Jag fann dessa teorier relevanta utefter studiens syfte samt frågeställningar.
Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell
Bronfenbrenner menar att all mänsklig utveckling, från vagga till grav, sker genom samspel med dennes omgivning. Samspel ses som en central del inom denna teori där individens subjektiva upplevelser av dennes omgivningsfaktorer, det vill säga personliga upplevelser, är av stor vikt. En annan central del inom teorin handlar om att individen är medskapare av dennes omgivning. Det finns fyra icke-hierarkiska analysnivåer som beskriver detta samspel och som har kopplingar till varandra, där individen både påverkar och påverkas av de olika miljöerna. De fyra nivåerna kan ses som en cirkel med en inre cirkel som följs av tre omslutande cirklar (Levin & Lindén 2006). Här nedan kommer en kort
förklaring ges på de fyra nivåerna mikro-, meso-, exo- och makronivån efter Bronfenbrenner (1979) samt Levin och Lindén (2006) och därefter presenteras en mer ingående förklaring om omgivningen som skyddsfaktor av Andersson (2002). Mikronivå
Mikronivån ses som den innersta cirkeln där individer interagerar med varandra i sin vardagsmiljö. Här befinner sig exempelvis skolungdomen i sin närmiljö där samspel sker mellan allt från föräldrar, syskon, vänner till skolpersonal. Goda relationer och bra samspel med andra i omgivningen kan innebära en skyddsfaktor för unga som går igenom motgångar eller svårigheter i sitt liv. Vuxna förebilder kan således fungera som ett socialt stöd och stärka individen för att lättare klara av de motgångar som kan tänkas uppstå i vardagen (Levin & Lindén 2006). Mesonivå
Efter mikronivån finns den andra omslutande cirkeln, som även kallas för
mesonivån. Här sker ett samspel mellan individen och dennes närmiljöer, det kan vara mellan föräldrar, vänner eller skolpersonal. Denna nivå innefattar med andra ord en individs relationer mellan dennes mikrosystem. Det kan handla om
individens mikrosystem som denne har med föräldrar och syskon i familjen som möter ett annat mikrosystem i exempelvis skolan bland vänner eller skolpersonal och där olika moraliska ståndpunkter möter varandra (Levin & Lindén 2006). Hur individen påverkar och påverkas av en närmiljö, såsom i hemmet, påverkar reversibelt denne i en annan närmiljö, såsom i skolan. Detta kan betyda att om individen blir bemött på ett visst sätt av sin familj, exempelvis denne blir dåligt
bemött, kan detta i sin tur komma att påverka dennes attityd även i skolan gentemot de som befinner sig där. Dessa interaktioner kan således leda till att individen utvecklar en negativ attityd gentemot dennes lärare eller att han/hon känner sig avig gentemot sina klasskamrater. Till slut kan det leda till att han/hon drar sig undan från sina klasskamrater eftersom han/hon inte känner någon tillhörighet med dem. Mesonivån är därför av stor vikt för individens upplevelse av helhet eller avsaknad av en helhet i dennes närmiljö (Bronfenbrenner 1979). Exonivå
Till en början är individens närmiljö viktigast, främst familjen. När individen dock blir äldre ingår denne i fler närmiljöer. Exonivån handlar om individens sammanhang utanför dennes närmiljöer, det vill säga saker och ting som indirekt påverkar och som individen inte direkt har något inflytande över (Levin & Lindén 2006). Här har således individen inte någon aktiv roll i sin direkta kontext utan det kan bland annat handla om påverkan på individen genom föräldrarnas arbetsplats, kommunala beslut eller lokala resurser, exempelvis hur många lärare eller
skolkuratorer som finns i skolans organisation. Indirekt påverkan på individen kan också handla om att föräldrarnas arbetssituation helt plötsligt förändras genom nedskärningar eller hög arbetsbelastning och situationen i hemmet berörs på ett eller annat sätt (Bronfenbrenner 1979).
Makronivå
Makronivå ses som den övergripande nivån och handlar om samhällets påverkan på individen genom normer och värderingar på nationell nivå, lagar och
samhällsförhållanden. Beslut som fattas genom högre instanser påverkar individen i någon riktning, såsom bestämmelser i skollagen om de mål och kriterier som både personal och elever på skolan måste uppfylla (Levin & Lindén 2006), exempelvis i 2 kap. 25 § 2 st. Skollagen (2010:800) som handlar om elevhälsan står det ”För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator…”.
Omgivningen som skyddsfaktor
Andersson (2002) menar att Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell kan ses som en viktig del i det nätverksterapeutiska arbetet, det vill säga där individen och viktiga personer i dennes omgivning är involverade. Teorin kan bland annat tillämpas för att få bredare insikt i problem och svårigheter som kan finnas bland skolelever. Det anses även vara av betydelse att studera hela situationen och inte enbart en del av den, det vill säga att inte enbart fokusera på individen utan att också se denne i sitt sammanhang.
I samhället finns olika verksamheter som kan fungera som ett stöd för individen. Det kan handla om förskola och skola, barn- och skolomsorg, stödverksamheter av olika slag eller socialpolitiska förändringar som kan skapa förändringar för barn och unga som har det svårt på något sätt. Det är inte enbart dessa
verksamheter som ses som skyddande faktorer utan även sociala resurser såsom social förmåga, gott humör och gott självförtroende. Genom dessa resurser kan exempelvis barn och unga som befinner sig i eller riskerar att hamna i en problematisk situation, få ökad resiliens, det vill säga motståndskraft, mot de motgångar och svårigheter som kan uppkomma under en individs livsgång. Det finns även andra skyddsfaktorer i samhället som kan stärka barn och ungas sätt att kunna hantera olika situationer i vardagen som kan upplevas som problematiska och riskfyllda. Dessa skyddsfaktorer kan innebära att de har vuxna förebilder i sin
omgivning som kan ge stöd, det kan handla om en god relation till en förälder, personal på skola eller andra vuxna i övrig närmiljö. Lärare, skolkuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer eller andra omsorgspersoner kan likaså ses som betydelsefulla personer i den unges omgivning, detta förutsatt att de kan se varje individ i sin kontext samt att skolsystemet fungerar väl där de kan känna sig trygga och få stöd i sitt arbete. Om skolpersonal behandlar den unge med respekt och omsorg kan skolmiljön fungera som en trygg och stödjande plats med utrymme för god utveckling menar Bronfenbrenner. Det handlar om att som vuxen förebild vara medveten om de fyra olika nivåerna, mikro, meso, exo- och makro, och olika faktorer på dessa nivåer och dess påverkan på individen för att på så sätt kunna ge rätt stöd till denne (Andersson 2002).
Salutogent perspektiv
Inom det salutogena perspektivet, liksom Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, talas det om att individen påverkas av olika faktorer inom samhälls-, organisations-, grupp- och individnivå under sitt livslopp (Eriksson & Winroth 2015). Det salutogena perspektivet syftar främst till att lyfta fram det friska hos individen istället för det sjuka och att se friskfaktorer istället för riskfaktorer. Det handlar även om att se individen i sin helhet, hur bakgrund och nuvarande situation ser ut för att därigenom kunna försöka förstå och i sin tur lösa en individs eventuella problem eller tillstånd. Antonovsky (2005) menar att
perspektivet således lägger vikt vid hur individer upprätthåller god hälsa istället för att fokusera på varför olika sjukdomar uppstår.
Människor möter någon gång i sitt liv olika påfrestningar som är oundvikliga, såsom mentala, fysiska och/eller sociala påfrestningar. Dessa påfrestningar kan vara återkommande, kortvariga eller långvariga som kan få människan att på något sätt bli sjuk. Även om människor utsätts för samma eller större
påfrestningar kan vissa ändå hålla sig friska. Varför vissa människor klarar sig bättre menar Antonovsky (2005) kan förklaras genom att vi alla har olika
motståndskraft. Han menar att för att en individ ska kunna upprätthålla god hälsa samt klara av de olika motgångar och stressorer som kan tänkas uppstå i ens liv, krävs det att denne ser sig själv i ett sammanhang. Det är då individen ser sin tillvaro som begriplig, hanterlig samt meningsfull och det är då det är möjligt att bibehålla god hälsa. Förhållningssättet, det vill säga det Antonovsky kallar för känsla av sammanhang (KASAM) i det salutogena perspektivet, handlar om varför vissa människor bibehåller god hälsa trots motgångar. KASAM är således det instrument inom det salutogena perspektivet som kan mäta just vad det är som gör att vissa människor har god hälsa trots påfrestningar som uppstår i livet. KASAM handlar alltså i själva verket om känsla av sammanhang som i sin tur bygger på tre dimensioner, begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet vilka presenteras här nedan (a.a.).
Begriplighet
Antonovsky (2005) poängterar att en väsentlig faktor i livet är att känna sammanhang och att kunna förutse saker och ting som uppstår i ens liv.
Begriplighet, den kognitiva dimensionen, innebär huruvida en individ upplever inre samt yttre stimuli som förnuftsmässigt förståeliga, som information som är sammanhängande och ordnad. Med stimuli avses olika påverkansfaktorer som individen oundvikligen kan stöta på någon gång i sitt liv. Motsatsen till detta är att uppleva inre och yttre stimuli som oklar, kaotisk, förvirrande, slumpmässig och oförståelig. Individer som känner och upplever hög känsla av begriplighet
bemöter de inre och yttre stimulin som kan tänkas uppstå i vardagen som förståeliga och har därmed lättare att hantera och begripa oväntade situationer. Individer med hög begriplighet upplever dessa situationer som tillfälliga och som en erfarenhet i livet. De individer som har låg känsla av begriplighet upplever däremot oväntade situationer som oförklarliga, svårhanterliga eller hopplösa. Således har individer med låg känsla av begriplighet högre sannolikhet att se oförutsedda situationer som något olyckligt där en känsla av sammanhang kanske inte infinner sig (a.a.).
Hanterbarhet
Hanterbarhet, den beteendemässiga dimensionen, handlar om hur människor handskas med de oförutsedda situationer som kan uppstå i livet. Det kan handla om krav eller påfrestande situationer som får individen att känna sig hjälplös. I sådana situationer är det fördelaktigt om det finns resurser att tillgå för att kunna handskas med de oundvikliga inre och yttre stimulin som kan finnas i vardagen. Med resurser avses både inre och yttre faktorer, såsom god självkänsla, socialt stöd, pengar eller motivation. Hög känsla av hanterbarhet hos en individ innebär således att denne känner att hon eller han inte är ett offer på grund av påfrestande situationer utan upplever dem istället som hanterbara. Låg känsla av hanterbarhet hos en individ innebär däremot att det finns en risk att hamna i ett mönster där det inte går att reda ut eller hantera de problematiskt upplevda inre och yttre stimulin och därmed finns det en risk att hamna i en offerroll (Antonovsky 2005).
Meningsfullhet
Att vara delaktig i olika sammanhang menar Antonovsky (2005) är av betydelse här i livet. Det handlar om att uppleva meningsfullhet i vardagen och känna sig delaktig i det som försiggår. Meningsfullhet ses som den motiverande
dimensionen vilken hos individen innebär att denne överväger om det som han/hon utmanas för eller ställs inför i livet är av vikt eller inte, att känslomässigt investera energi och engagemang i. De individer som har hög känsla av
meningsfullhet kan således känna välbefinnande och kan lättare hantera oförutsedda situationer som uppstår i livet. En individ med låg känsla av meningsfullhet kan däremot uppleva oförutsedda situationer som endast en belastning och utan mening för personen (a.a.).
Generella motståndsresurser och stressorer
Individens starka eller låga KASAM grundar sig således i de tre komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet och kommer att avgöra vart denne befinner sig rent hälsomässigt. Antonovsky (2005) menar att hälsan inte är ständig utan att vi under hela livsloppet rör oss mellan hela vidden av hälsa och ohälsa i olika perioder. KASAM är det salutogena perspektivets kärna, men vidare menar Antonovsky att generella motståndsresurser (GMR) likaså är kärnan i det hela. GMR ses som skyddande faktorer samt processer såsom god självkänsla, socialt stöd, kunskap, materiella faktorer, kulturellt stabil omgivning eller meningsfull sysselsättning, som på så sätt kan stärka KASAM hos individen och förändra de effekter som riskfaktorer och processer kan medföra.
Eriksson och Winroth (2015) menar att både inre och yttre hälsoresurser kan verka som skyddande faktorer som finns på individuell nivå, organisations- och institutionsnivå samt samhällsnivå. Inom den individuella nivån kan det innebära att individen har resurser i form av motståndskraft, är villig till att lära sig saker, har en positiv inställning, god självkänsla och är målmedveten. Inom
organisations- och institutionsnivå kan dessa resurser innebära att individen har en god psykosocial arbetsmiljö, det vill säga där individens mentala, kroppsliga och sociala hälsa uppmuntras. Inom denna nivå är det även av vikt att miljön främjar trygghet, jämlikhet och demokrati där individer kan påverka och behandlas med rättvisa. Resurser inom samhällsnivån innebär däremot att individen har stöd genom både nära och kära, att det finns en sammanhållning mellan individer och grupper, att det finns respekt och att det råder konsensus (Antonovsky 2005). De ovan nämnda resurserna ses som motståndsresurser och kan på så sätt stärka och stödja individen vid motgångar i livet. En del motståndsresurser kan ha större betydelse än andra på individen och dennes KASAM. De motståndsresurser som tycks utveckla stark KASAM är god självkänsla, betydelsefull aktivitet, att ha god kontakt med sina inre känslor och att ha ett socialt nätverk (Eriksson 2015a). Antonovsky (2005) menar att GMR kan vara till fördel för individen i olika problematiska eller påfrestande situationer. De ovan nämnda komponenterna inom KASAM: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, ses som
sammankopplade och byggs upp och blir till erfarenhet då GMR finns att tillgå. GMR ger på så sätt erfarenheter som kan stärka KASAM. Om en individ förstår de problematiska eller påfrestande situationer som denne kan tänkas ställas inför, finns det stark vilja och motivation att finna resurser och på så sätt kan denne lättare hantera sin tillvaro. GMR kan ge en individ styrka att klara av olika motgångar och stressorer som uppstår i dennes liv. Således kan individer med stark KASAM använda sig av generella motståndsresurser, både genom sin omgivning och inre resurser för att klara av och hantera de motgångar,
påfrestningar och stressorer som denne kan komma att stöta på i livet. Stressorer menar Antonovsky (2005) handlar om olika saker eller situationer som får en individ att aktivera en stressreaktion fysiskt, mentalt och/eller socialt. Det kan handla om krav som ställs mot individen och som denne inte har några direkta responser på, såsom djupgående konflikter med sina föräldrar, en familjemedlems förändrade arbetssituation till exempel arbetslöshet eller en närståendes bortgång. Med andra ord kan stressorer pågå och uppstå på olika sätt. Det kan handla om både inre eller yttre stressorer, som kan vara bestående, övergående, periodiska, mer eller mindre kontrollerbara. De kan således vara förknippade till olika situationer, sociala positioner, universella villkor, demokratiskt valda eller påtvingade på något sätt (a.a.).
Vidare menar Antonovsky (2005) att stressorer kan vara både positiva eller negativa beroende hur individen hanterar det spänningstillstånd som kan uppstå. Individens förhållningssätt grundar sig i om han eller hon har stark eller låg KASAM. Det salutogena perspektivets kärna, KASAM och GMR, handlar således om skyddsfaktorer som kan hejda dessa stressorer och istället stärka individens hälsa. Stark KASAM skapar förutsättningar att lättare handskas med olika stressorer och se det som en utmaning medan en individ med låg KASAM istället inte vill eller kan bemöta stressorer och ser dem som en börda. En individs hantering av stressorer äger dessutom alltid rum inom ramen för ett kulturellt sammanhang över tid och rum. Exempelvis kan en individs förhållningssätt eller uppfattning om saker och ting förändras beroende på samhällets utveckling men även dennes egen utveckling i takt med denna (Antonovsky 2005).
Adolescensen och KASAM
Adolescensen inträffar för de flesta i tonåren och ses som en övergång från att vara barn till att bli vuxen. Med andra ord kan adolescensen förklaras genom
puberteten där ungdomen går igenom en många gånger problematiskt upplevd period. Människan utvecklas under hela sitt liv, under barnaåren, tonåren och vuxenåren. Antonovsky (2005) anser att i vissa kulturella miljöer, kan barnet skapa en grund för stark KASAM vilken i adolescensen till största sannolikhet kommer att rubbas. Exempelvis kan konflikter mellan olika miljöer, såsom mellan hemmet och skolan, leda till att individen får svårt att se sig i ett sammanhang. På så sätt har individens upplevelse i sin miljö i hemmet en påverkan på hur denne kan komma att förhålla sig till andra miljöer. I denna övergång är det inte ovanligt att uppleva oro, självtvivel, förvirring och utanförskap samtidigt som det finns yttre krav som ställs på individen från exempelvis skola, vänner och föräldrar. Genom denna övergångsperiod kan ungdomen känna sig i konflikt med sina inre tankar och med både indirekta och direkta yttre krav som ställs på denne. Det kan handla om att ungdomen känner sig för kontrollerad och pressad av sin
omgivning, har negativa tankar om sin kropp och sitt yttre. Det kan också vara att den unge jämför sig med andra såsom vänner, eller påverkas av de skönhetsideal som speglas i media och därmed känner sig otillräcklig med sin kropp och sitt utseende (a.a.).
Problem som flera ungdomar möter i denna övergångsperiod är att hitta sig själv och sin identitet. Då adolescensen många gånger upplevs som en kaotisk period krävs det att kunna hantera sin situation och tillvaro för att minska risken att utveckla ohälsa. Omgivningen som bland annat kan bestå av familj, vänner och skolpersonal ses som betydelsefulla resurser som kan stötta ungdomen genom denna övergångsperiod med större möjlighet att utveckla stark KASAM (Antonovsky 2005). Eriksson (2015b) menar att skolungdomar många gånger känner sig stressade genom de krav som ställs på dem från skolan. De ska både prestera och uppnå skolans uppsatta mål och samtidigt bygga relationer med kamrater. Fokus ligger även vid att vara omtyckt från omgivningen och att utåt sett se attraktiv ut men även att känna sig lyckad inom någon sport, musik eller annan fritidsaktivitet. De skolungdomar som inte har så stor kontroll och som samtidigt upplever press och krav visar sig ha sämre hälsa än de skolungdomar som kan hantera och finna balans i en pressad och kravfylld situation. Vidare menar Eriksson (2015b) att de individer som ställer höga krav på sig själva och som samtidigt har låg KASAM är mest benägna att hamna i ohälsa trots att det finns socialt stöd att tillgå. Den målgrupp som är mest utsatt för denna typ av kombination är flickor, detta då de av omgivningen blir bemötta på ett sätt för att de just är flickor samt att samhället förväntar sig att flickor ska ta mer ansvar. En annan bidragande faktor till att flickor i större utsträckning har låg KASAM är att de mer upplever stress, osäkerhet, hopplöshet och uppgivenhet (a.a.).
METOD
I följande avsnitt presenteras Förkunskaper, Urvalsmetod och avgränsningar, Kunskapsinhämtning, Datainsamling och bearbetning av data, Forskningsetiska aspekter samt Reliabilitet och validitet. Med hjälp av insamlad kunskap från litteratur närmade jag mig fenomenet ätstörningar genom kvalitativ undersökning med skolpersonal, det vill säga två skolkuratorer, två skolsköterskor samt en skolpsykolog vid olika grund- och högstadieskolor i en mellanstor svensk stad. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer klargjordes deras uppfattningar kring preventiva arbetsmetoder och faktorer som kan bidra till en
Förkunskaper
Varför jag valt att fokusera kring forskningsämnet grundar sig i att ätstörningar och psykisk ohälsa tycks öka bland flickor och kvinnor (Socialstyrelsen 2009) och i min umgängeskrets har jag haft vänner och bekanta som har haft eller har
ätstörningar. För att förhindra uppkomsten av ätstörningar, vad begreppet
ätstörningar innebär och kan innebära för unga flickor på en djupare nivå ville jag veta hur skolpersonal arbetar preventivt för att hjälpa och stötta dessa unga flickor. Genom att uppmärksamma deras perspektiv vill jag öka förståelsen och kunskapen till allmänheten kring ätstörningsproblematik bland unga flickor. Urvalsmetod och avgränsningar
För att få en bild av skolpersonals uppfattning om varför ätstörningar uppstår eller tenderar att uppstå samt vilka preventiva metoder de använder sig av, har jag valt att genomföra kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Den kvalitativa metoden kan ge en förståelse av hur ett fenomen vuxit fram och hur det förändras över tid (Blom, Morén & Nygren 2011). Semistrukturerade intervjuer innebär att en intervjuguide (bilaga 2) finns att tillgå och som utgår från ett antal frågor som vanligtvis ställs i ordningsföljd till informanterna. Intervjun behöver inte följas strikt enligt de utformade frågorna och ger möjligheter till större frihet och
utvikningar (Bryman 2011). Bryman menar att den bästa kunskapen fås genom att lyssna till många och mindre berättelser från verkligheten, såsom i denna studie med skolpersonal. Kvalitativ metod förklaras av Rosengren och Arvidson (2002) som en metod där forskaren befinner sig i den sociala verkligheten som är tänkt att studeras för att få bredare kunskap och förståelse kring ämnet.
Bryman (2011) menar att valet av urvalsmetod är betydelsefull genom att det påverkar studiens utformning och resultat. Den metod som tillämpats i denna studie är bekvämlighetsurvalet då jag anser den som mest relevant utefter studiens omfattning och forskningsnivå. Bekvämlighetsurvalet innebär att intervjuaren samlar in data från de informanter som lättast finns att tillgå. Nackdelen med metoden kan vara att det är omöjligt att generalisera resultaten och att de kanske inte är representativa för hela gruppen (a.a.). Mitt val av urvalsmetod kan dock ge en ökad förståelse kring ätstörningsproblematik, inte bara för mig utan även för allmänheten, och kan vidare ses som ett redskap för djupare forskning. Urvalet har skett genom uppsökning av olika grund- och högstadieskolor på den valda stadens hemsida där sedan 126 skolkuratorers, skolsköterskors samt
skolpsykologers kontaktuppgifter valdes ut. Via mejl kontaktades samtliga 126 informanter där syftet med studien framfördes och ett informationsbrev bifogades (bilaga 1) med bland annat information om studien och samtycke till deltagande i denna. De personer som först gav respons blev de utvalda informanterna i
undersökningen enligt bekvämlighetsurvalet. Varför just dessa informanter valdes beror på att jag förmodar att de i princip dagligen möter unga flickor och skolan är en plats där unga flickor spenderar en viktig och stor del av sin tid. Huruvida informanterna har erfarenhet eller inte kring ätstörningar bland unga flickor eller om de endast har spekulerat kring ämnet har inte beaktats i urvalsmetoden. Det framkommer dock spontant under samtalens gång att de har varierande
yrkeserfarenheter där några är relativt nya på arbetsplatsen i sitt yrke och vissa har arbetat under en längre tid. Även om yrkeserfarenhet inte direkt beaktats i studien är jag som undersökningsledare medveten om att det kan ha betydelse för studiens överförbarhet.
Jag har valt att avgränsa studien och fokusera på sammanlagt fem informanter innefattande två skolkuratorers, två skolsköterskors samt en skolpsykologs uppfattning kring ätstörningsproblematik bland unga flickor. Antalet informanter beror delvis på studiens omfattning, att det var få personer som gav respons via mejl samt att flera uppgav att de var upptagna med sina arbeten på skolorna eller hade för lite kunskap kring ämnet. Jag är medveten om att de utvalda
informanterna har individuella uppfattningar kring ätstörningsproblematik och inte kan uttala sig allmänt för all skolpersonal men också att deras varierande yrkeserfarenheter kan ha en påverkan i det hela. Mitt intresse låg i att fokusera på hur skolpersonal arbetar pimärpreventivt. Primärprevention, handlar om att arbeta individinriktat för att stödja och hjälpa en individ för att kunna förhindra
uppkomsten av ett framtida problem, såsom ätstörningar. Intresse låg även i att på en djupare nivå förstå hur skolpersonal arbetar med redan etablerad
ätstörningsproblematik bland unga flickor. På grund av studiens omfattning och tidsbegränsning har jag valt att utesluta annan ätstörningsproblematik och försökt fokusera på det primärpreventiva arbetet. Det hade varit intressant att också få unga flickors perspektiv på problematiken kring ätstörningar men av
forskningsetiska skäl och på grund av att det är en kandidatuppsats har detta inte kunnat genomföras.
Kunskapsinhämtning
För att undersöka kunskapsläget och för djupare inblick i
ätstörningsproblematiken användes diverse databaser och sökmotorer. Information till tidigare forskning söktes genom Malmö Högskolas
databasbibliotek Summon och Google Scholar. Sökord som användes för att hitta relevant information kring ämnet, både gällande empirin och tidigare forskning, var ämnesorden: Adolescence, Adolescens, Antonovsky, Bronfenbrenner,
Bronfenbrenner’s ecological model, Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, Eating disorder, KASAM, Media, Prevention, Risk factors, Riskfaktorer, Salutogent perspektiv, Salutogenesis perspective, School staff, Skolpersonal, Unga flickor, Young girls och Ätstörningar. För bästa möjliga resultat gjordes avancerade sökningar där specifikt granskade (peer-reviewed) artiklar eftersöktes på både svenska och engelska. Sökmotorn Google användes i studien för att söka upp oklarheter kring ämnet, för att få djupare begreppsförklaringar och
förtydliganden kring språksvårigheter.
Datainsamling och bearbetning av data
Intervjuerna genomfördes i en och samma stad på de skolor där respektive skolpersonal arbetar. Att genomföra intervju med informanten i hemmet eller på arbetsplatsen kallas för personlig intervju (Rosengren & Arvidson 2002).
Samtliga intervjuer genomfördes i en avslappnad och lugn miljö i mindre rum på skolorna. Samtalen spelades in med hjälp av min mobiltelefons
röstinspelningsfunktion. Varje intervju pågick mellan 45–60 minuter med en informant i taget beroende på intervjuförfarandets gång. Frågorna som ställdes genom intervjuguiden (bilaga 2) var tänkta att spegla studiens syfte och två huvudfrågeställningar med möjlighet att ställa följdfrågor utefter informanternas olika svar. Intervjuerna kan således te sig olika från informant till informant och svaren kan därmed skilja sig åt eller utebli i och med att frågorna som ställs utformas annorlunda i olika möten. Som undersökningsledare är det av betydelse att vara medveten om intervjusammanhanget där jag och vem jag möter påverkar intervjuförfarandets gång och det i sin tur kan påverka studiens resultat (Bryman 2011). Efter att samtliga intervjuer genomförts transkriberades de genom att
