Examensarbete
15 högskolepoängManliga svensklärare –
Förväntningar, motstånd och kön
Male Swedish teachers- expectations,resistance and gender
Ida Axelsson
Lärarutbildning 330hp Handledare: Ange handledare
Svenska i ett mångkulturellt samhälle 2014-05-26
Examinator: Anna Clara Törnqvist Handledare: Cecilia Olsson -Jers
Malmö högskola
Lärande och samhälle
kultur, medier, språk
Abstract
Uppsatsens syfte är att undersöka och analysera hur manliga svensklärare gör och ogör kön i sin yrkesroll genom att antingen göra motstånd mot, eller anpassa sig efter rådande könsnormer och förväntningar. Syftet är också att bidra med ökad kunskap om hur manliga svensklärare förhåller sig till att vara i minoritet och om varför de valt svenskläraryrket. Uppsatsen bygger på sex intervjuer med nyblivna svensklärare och för att kunna förstå och analysera materialet har jag använt mig av tidigare forskning om män i kvinnodominerade yrken, genusteori, maskulinitetsteori och organisationsteori. I undersökningen framkommer det att männen inte uppfattar sitt yrkesval som könsöverskridande. Lärarna ogör kön genom att tona ned könsskillnaderna och ta avstånd från den hegemoniska maskuliniteten. I motsats till vad tidigare forskning om män i kvinnoyrken visat så upplever inte de manliga svensklärarna att deras maskulinitet har hotats av deras minoritetsposition i yrket eller att de i egenskap av sitt kön förväntas bidra med något som inte kvinnor kan ge.
Nyckelord: Undoing gender, läraryrket, genusteori, maskulinitet, svensklärare, kvinnodominerade yrken, lärarutbildning, manliga svensklärare, ogöra kön, organisationsteori, hegemonisk maskulinitet,
Innehåll
1 INLEDNING ... 7
1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 9
1.2DISPOSITION ... 9
2 KÖN OCH YRKE – TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 10
2.1DET PERFORMATIVA KÖNET ... 10
2.2UNDOING GENDER- OGÖRA KÖN ... 11
2.3HEGEMONISK MASKULINITET ... 12
2.4OM MÄN I KVINNOYRKEN ... 12
3 METOD OCH MATERIAL ... 15
3.2URVALSPROCESSEN ... 17
3.3MATERIAL ... 17
3.4METODISKA ÖVERVÄGANDEN OCHUPPSATSENSBEGRÄSNINGAR ... 18
2.4MANLIGT OCH KVINNLIGT - OM ATT REPRODUCERA STEREOTYPER ... 20
4 RESULTAT OCH ANALYS ... 21
4.1”JAG VILLE GÖRA NÅGOT MENINGSFULLT”– OM VARFÖR MAN BLIR SVENSKLÄRARE ... 21
4.2”JAG SÄGER SOM THÅSTRÖM;JAG HAR ALDRIG HAFT EN KARRIÄR OCH JAG KOMMER ALDRIG HA NÅGON HELLER”-OM SYNEN PÅ KARRIÄR ... 25
4.3”DET FINNS JU FÖRVÄNTNINGAR PÅ ATT MAN DELS SKA VARA HETEROSEXUELL OCH DELS VARA VILLIG ATT KOMMENTERA PÅ KVINNORS UTSEENDE”– OM FÖRVÄNTNINGAR OCH MOTSTÅND ... 27
4.4”OJ VA ROLIGT MED SÅ MÅNGA KILLAR I DEN HÄR KLASSEN”– OM ATT VARA MAN OCH I MINORITET ... 31
4.5SVENSKLÄRARE –ETT KVINNOYRKE? ... 35
5 AVSLUTANDE DISKUSSION ... 37
1 Inledning
Jag har aldrig haft en manlig svensklärare. Under min tolvåriga skolgång hade jag faktiskt inte en enda manlig språklärare. Min erfarenhet är långt ifrån unik. Läraryrket är ett könssegregerat yrke och lärarutbildningen är en av de utbildningar som länge lockat fler kvinnor än män. Störst är skillnaderna på utbildningen mot förskolan och de lägre åldrarna men mönstret finns även i inriktningarna mot grundskolans senare år och gymnasiet. Från 1977 och fram till 2007 har den totala andelen kvinnor aldrig understigit 70 procent. På ämneslärarutbildningen så är det framförallt på språkinriktningarna som männen lyst med sin frånvaro. Under den kartlagda trettioårsperioden så har andelen män legat stabilt på runt tjugo procent. Något som kan jämföras med naturkunskap- och matematikutbildningarna där andelen män under början av 1980-talet utgjorde mellan 65-70 procent av studenterna. Sen dess har dock ökningen av antalet kvinnliga studenter varit påfallande och år 2007 var kvinnorna i majoritet även på de utbildningarna (HSV:2009:7: 12.
I juni 2008 beslutade regeringen att ge dåvarande Högskoleverket1 i uppdrag att analysera könsskillnaderna på Sveriges lärarutbildningar. Vidare skulle högskoleverket komma med förslag på åtgärder för att nå en jämnare könsfördelning på lärarutbildningen. Resultatet går att läsa i rapporten: Man ska bli lärare! (HSV: 2009:7). Bakgrunden till uppdraget var att regeringen, som ett led i satsningen på jämställdhet i skolan, ville verka för en jämnare könsfördelning i lärarutbildningen och i förlängningen också i läraryrket (HSV:2009:7s. 8). Regeringen sätter alltså ett likhetstecken mellan en jämn numerisk könsfördelning och jämställdhet.
Motiven för att verka för en jämnare könsfördelning är bland andra att man anser att ”Barn behöver möta kvinnor och män som samarbetar, delar på ansvar och kompletterar varandra, för att vi på sikt ska uppnå mer jämställda attityder och värderingar i samhället” (2009: 7:8). Och att ”arbetsplatser fungerar bra om män och kvinnor jobbar sida vid sida eftersom de ofta ser på arbetssätt, problemlösning och beslutsfattande på olika sätt” (ibid). Primärt så menar man alltså att en jämn könsfördelning är en fråga om jämställdhet. Både
1 Sedan 2013 heter myndigheten Universitetskanslersämbetet.
2 Ordet är min översättning av det engelska begreppet Undoing gender. Någon vedertagen
översättning av begreppet till svenska finns inte. Min förhoppning är att denna uppsats kan bidra med att införa begreppet i svenskspråkig forskning. Med utgångspunkt ur min tidigare diskussion om
pojkar och flickor ska uppleva att utbildningsvalet är fritt och obundet av normer och föreställningar om manliga och kvinnliga yrkesområden (ibid).
Att väldigt få män väljer att bli svensklärare idag syns tydligt i statistiken, samtidigt så talar man om en allt större skillnad mellan pojkars och flickors skolresultat. Störst är skillnaderna i just svenskämnet (SOU 2014:6).
Gunilla Molloy, docent i litteraturvetenskap, menar att bristen på manliga läsande förebilder är en förklaring till pojkars sämre resultat. I debattartikeln Pojkar läser bara om
män också läser (DN, 2013-04-08) skriver hon:
I klassrummets genusimpregnerade kontext kan vi hela tiden se hur handlingar laddas med genusbärande markörer; att sitta bredvid en flicka (feminint), att läsa skönlitteratur (feminint), att samtala om skönlitteratur (feminint) att skriva om skönlitteratur (feminint), att ta avstånd från det feminina (manligt). Det är som om vi bland många pojkar bevittnar en ständig kamp mot uttryck för femininitet.
För att öka pojkarnas resultat i läsförståelse så måste alltså dels läsning och samtal om skönlitteratur enligt Molloy ”avfeminiseras” och dels måste pojkar se män läsa.
I februari 2014 kom statens offentliga utredning Män och jämställdhet.
I utredningen menar man att fler insatser har gjorts för att öka möjligheterna för flickor att göra könsöverskridande utbildningsval än vad som har gjorts för att stötta pojkar att söka sig till traditionellt kvinnliga utbildningar. Detta gäller såväl i gymnasieskolan som på högskolan. Bristen på̊ åtgärder för att öka andelen män som gör könsöverskridande yrkesval. Detta menar utredningen är ett jämställdhetsproblem (SOU 2014:6).
I relation till ovanstående kommer min uppsats att analysera hur manliga svensklärare förhåller sig förväntningar knutna till kön i en yrkeskår som består av betydligt fler kvinnor än män.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet är att analysera hur sex manliga svensklärare förhåller sig till minoritetspositioner och könsbundna förväntningar i ett kvinnligt kodat yrke som svensklärare är. Utifrån mitt resultat ämnar jag diskutera hur manliga svensklärare gör och ogör kön genom att anpassa sig till eller göra motstånd mot rådande könsnormer och därmed bidra med kunskap om ämnet. Denna kunskap är viktig eftersom det är först när vi begriper hur kön görs och ogörs i könssegregerade yrken som vi som kan börja förstå och förändra dessa normer, och i förlängningen minska segregationen och ändra uppfattningen om att en svensklärare, det är en kvinna. Sammanfattningsvis ämnar jag alltså att undersöka:
• Varför blir man svensklärare?
• Hur förhåller männen sig till att vara i minoritet?
• Hur upplever de manliga svensklärarna könsbundna förväntningar?
1.2 Disposition
Efter att jag i nästa kapitel redogör för uppsatsens avgränsningar och definierar de centrala begrepp som präglar uppsatsen så följer en genomgång av den tidigare litteratur som finns på området. Därefter kommer ett metodkapitel där den kvalitativa intervjun som insamlingsmetod beskrivs närmre samt en presentation av det material som studien bygger på. I kapitel 4 redovisas och analyseras resultatet utifrån tidigare forskning och relevant teori på området. I analysen av det empiriska materialet har jag använt ytterligare teorier och begrepp som presenteras i nära anslutning till analysen. Uppsatsen avslutas med en sammanfattande diskussion
2 Kön och yrke – teoretiska utgångspunkter
2. 1 Det performativa könet
Kön är enligt min förståelse något performativt. Det vill säga, kön är något man gör. I den tidiga genusforskningen valde genusforskarna ofta att dela upp kön i biologiskt och socialt konstruerat, det senare benämnde man genus (West & Zimmerman, 1987:125). Under slutet av 1980-talet började dock begreppet genus att kritiseras av teoretiker som West och Zimmerman (1987) och Judith Butler (1990). De menar att biologiskt kön också är socialt konstruerat. Femininitet, maskulinitet och könsstrukturer är inget fast som finns utanför oss, utan något som ständigt görs i interaktion med andra människor. Det skapas genom vårt sätt att tala, klä oss, skämta, och betona skillnader mellan män och kvinnor. West och Zimmerman menar att vi ska förstå kön som:
A routine, methodical, and recurring accomplishment. We contend that the "doing" of gender is undertaken by women and men whose competence as members of society is hostage to its production. Doing gender involves a complex of socially guided perceptual, interactional, and micropolitical activities that cast particular pursuits as expressions of masculine and feminine "natures.” (West & Zimmerman 1987:126 )
Kön är därför något som blir till genom att normer skapas och återskapas genom handlingar och alltså inte ett statisk psykologiskt eller biologiskt väsen.
2.2 Undoing gender - ogöra kön
2I tidigare forskning om män och maskulinitet i kvinnoyrken har man tolkat männens positiva framhävande av traditionellt kvinnliga egenskaper som ett försök att konstruera en ny och alternativ maskulinitet. Det går dock tvärtemot alla försök att separera manlighet från den manliga kroppen och kvinnlighet från den kvinnliga kroppen. Automatiskt antas alla handlingar som utförs av män vara en form av maskulinitet, och aldrig som en form av femininitet.
Genusforskaren Barbara Risman (2009: 82) ställer sig frågan ”Why label new
behaviors adopted by groups of boys or girls as alternative masculinites and feminimites simply because the group itself is composed by biological males or females?”
Hon menar att kategoriseringen av allt som män gör som en form av maskulinitet och allt som kvinnor gör som en form av femininitet riskerar att förstärka både stereotypa föreställningar om män och kvinnor och skillnader mellan könen istället för att också peka på likheter. Som en lösning på problemen med att benämna allt som män gör och som underminerar den hegemoniska maskuliniteten som alternativa maskuliniteter har forskare istället börjat använda sig av begreppet undoing gender. Begreppet har sina rötter i etnometodologi och poststrukturalism och syftar till att beskriva handlingar som strider mot könsbundna förväntningar. Francine Deutsch (2007: 122) menar att begreppet ska användas för att referera till sociala handlingar som reducerar könsskillnader mellan människor och Butler (2004:1) menar att en normativ uppfattning om kön kan begränsa människors möjligheter att leva ett drägligt liv. Att ogöra kön innebär enligt Butler att kullkasta de normer som formar normativa könssubjekt. Konkret innebär ogörandet av kön alltså ”Enacting gender in a way that goes beyond conventional parameters” (McDonald, 2013: 565). Butler skulle t.ex hävda att en man som talar om att han gillar smink och gulliga kattungar ogör kön eftersom han kullkastar maskulina normer som säger att han inte ska gilla smink och gulliga kattungar, och därmed gestaltar kön på ett sätt som utmanar de härskande normerna.
2 Ordet är min översättning av det engelska begreppet Undoing gender. Någon vedertagen
översättning av begreppet till svenska finns inte. Min förhoppning är att denna uppsats kan bidra med att införa begreppet i svenskspråkig forskning. Med utgångspunkt ur min tidigare diskussion om genus vs kön, där kön enligt West & Zimmerman (1987) också ska förstås som något performativt, har jag alltså valt att översätta engelskans gender till kön och inte till genus.
2.3 Hegemonisk maskulinitet
R W Connell är en ofta citerad maskulinitetsforskare. Hennes bok Maskuliniteter (1995) har haft stort inflytande på manlighetsforskningen och många menar att hennes teorier om hegemonisk maskulinitet har blivit hegemonisk (se t.ex Kullberg, 2006: 96).
Connells utgångspunkt är socialkonstruktivistisk, alltså; kön skapas och omskapas historiskt i en politisk process. Det är ett sätt att organisera en social praktik. Maskulinitet är något föränderligt, Hon menar även att det inte bara finns en maskulinitet utan flera. I boken diskuteras fyra typer: den hegemoniska, den delaktiga, den underordnade och den marginaliserade
Den hegemoniska maskuliniteten är enligt Connell alltid beroende av social och kulturell situation, tid och sammanhang. Vidare är det den ”konfiguration av genuspraktik som innehåller det för tillfället accepterade svaret på̊ frågan om patriarkatets legitimitet” (1995: 101). Det är en idealbild av manlighet som säkerställer mäns makt över kvinnor och över andra män. Lindgren (1999) beskriver den hegemoniska maskuliniteten som en fantombild eftersom i princip ingen kan leva upp till den men alla måste förhålla sig till den.
Det finns inga specifika karaktärsdrag som definierar den hegemoniska
maskuliniteten eller någon annan typ av maskulinitet heller för den delen. Den kännetecknas istället av att den är allmänt accepterad och en förening av kulturella ideal och kollektiv institutionell makt, det vill säga en samfällig bild av maskulinitet som uttrycks av män på maktpositioner inom näringsliv, militär och stat och som idoliserade film - och idrottsstjärnor symboliserar (1995:80).
2.4 Om män i kvinnoyrken
Internationellt finns det relativt få studier om män i kvinnoyrken. De flesta är små studier presenterade i artikelform om manliga sjuksköterskor, socialarbetare eller barnomsorgspersonal (Nordberg, 2005: 59).
En av de mest framstående internationella forskarna om män i kvinnoyrken är sociologen Christine L Williams - hon har publicerat ett flertal böcker och artiklar på området. Doing Women’s work- Men in nontraditional occupations (1993) Gender
hjälpt för mig att förstå och tolka mitt material. I den sistnämnda har Williams intervjuat manliga bibliotekarier, sjuksköterskor, lågstadielärare och socialarbetare om hur de ser på sig själva och upplever sitt arbete. Williams kritiserar Rosabeth Moss Kanters tes om att män eller kvinnor marginaliseras på en arbetsplats som en konsekvens av sin minoritetsställning. Kanters
Men and women of the corporation (1977) bygger på en studie hon genomfört på ett företag
där kvinnorna var i klar minoritet, men teorin är enligt henne könsneutral. Hon kallar detta fenomen för Tokenism (Ungefär symboler). Kanter menar att medlemmar av alla grupper marginaliseras och blir offer för diskriminering om gruppen utgör mindre än femton procent av en organisation. Förklaringen är enligt Kanter att tokens är synliga, de utmärker sig från majoriteten och ses därmed inte som individer utan som representanter för sitt kön (Kanter, 1977:211). Vidare så menar hon att majoritetsgruppen ofta tar illa upp över den uppmärksamhet som minoriteten tilldrar sig och tolkar det som omotiverad favorisering. Minoriteten hotar majoritetskulturen och därför blir majoriteten mer medveten om sina gemensamma drag, man håller ihop och polariserar sig mot minoriteten exempelvis genom att stereotypisera dem och att betona eller överdriva skillnaderna grupperna emellan. Dessa företeelser leder till vantrivsel och gör att individer i minoritetsgruppen i högre utsträckning än personer i majoritetsgruppen slutar i organisationen. Williams kritik bygger på att Kanter förbiser könsmaktsordningen som privilegierar manliga arbetstagare. De män som Williams intervjuat hålls inte kvar under ”glastaket” på lägre positioner, snarare tar de glashissen upp till högre lön och chefspositioner (1995:83).
Utgångspunkten för den här uppsatsen är att kön är performativt. Det är något som vi ständigt gör i interaktion med andra. Det är föränderligt och därmed blir också begrepp som maskulinitet och femininitet föränderliga. Enligt Williams (1995:111) råder det väldigt lite konsensus kring vad det innebär att vara maskulin respektive feminin. Vad som är klart är dock att begreppen alltid relateras till varandra och att maskuliniteten är överordnad femininiteten. Att vara maskulin är att ta avstånd från det feminina och vice versa. Mäns arbete är generellt värderat högre än kvinnors. Williams menar också att män generellt sett stödjer den könssegregerade arbetsmarknaden eftersom de tjänar på den. Män i kvinnoyrken utgör därför ett hot mot den traditionella manligheten eftersom de utmanar könssegregeringen och därmed mäns institutionaliserade makt i samhället (ibid:122). Av den anledningen är de ofta porträtterade som anomalier i populärkulturen, som homosexuella eller feminina. Williams menar att en konsekvens av dessa fördomar gör att män i kvinnoyrken får hitta
andra strategier för att bevisa sin manlighet och urskilja sig själva från sina kvinnliga kollegor. Dessa strategier kan vara att söka sig till mer tekniska delar av arbetet. Inom sjukvården kan det handla om att de söker sig till mer manligt accepterade former av sjuksköterskeyrket, ex ambulans eller psykiatriavdelningar. De kan understryka manliga element av arbetet, söka sig till högre poster, disassociera sig själva från yrket eller att avfeminisera yrket genom att använda sig av andra yrkebeskrivningar eller titlar (Williams talar om re-labeling). I en studie om manliga sekreterare visade det sig att de ofta använde andra yrkestitlar som adminstrative assisent, information officer eller computer operator (Williams, 1995: 128). Strategierna fungerar som ett möjliggörande för männen att differentiera sig från kvinnorna och därmed bidra till den patriarkala könsordning som värderar män högre än kvinnor.
I Sverige har det under de senaste tio åren kommit en del avhandlingar som behandlar män i klassiska kvinnoyrken (Kullberg, 2006, Eriksson, 2002, Robertsson 2003). Etnologen Marie Nordbergs avhandling Jämställdhetens spjutspets? (2005) har varit en inspiration för mig i arbetet men den här uppsatsen. Nordberg har under några års tid observerat och intervjuat manliga barnskötare, frisörer och sjuksköterskor utifrån idén om att de genom sitt yrkesval skulle vara mer jämställdhetsinriktade än män i andra yrken. Hennes resultat är mångtydigt, många av männen tar avstånd från den hegemoniska maskuliniteten samtidigt som avsaknaden av karriärspositioner gjorde att de såg det som mer eller mindre givet att i framtiden lämna yrket.
Den enda studien jag har hittat på området där forskaren använder sig av
analysbegreppen göra och ogöra kön är James Mcdonalds artikel om sjuksköterskestudenter:
Conforming to and Resisting dominant gender Norms: How Male and Female Nursing students do and undo gender (2013). Hans artikel bygger på en intervjustudie med både
kvinnor och män som studerar till sjuksköterskor I USA. Genom att ställa frågor om yrkesval, yrkesuppfattning och arbetsuppgifter har han analyserat deras sätt att tala om, och beskriva sitt yrke utifrån hur de gör och ogör kön genom att upprätthålla eller göra motstånd mot rådande könsnormer. Hans artikel har inspirerat mig till att använda just de analysverktygen och gett mig en ökad förståelse hur yrkesidentitet och könsidentitet skapas i relation till varandra.
3 Metod och material
3.1 Kvalitativa intervjuer
Steinar Kvale definierar den kvalitativa forskningsintervjun på följande sätt:
”En intervju vars syfte är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i syfte att tolka de beskrivna fenomenens mening” (Kvale 1997:13).
Vidare skriver Kvale att syftet med intervjuer är att framkalla spontana beskrivningar som är baserade i intervjupersonernas egen verklighet (Kvale: 1997:123).
Intervjuer är en väldigt vanlig datainsamlingsmetod i forskning om könsstereotypa yrken (För några exempel se Williams, 1995; Nordberg, 2005; Robertsson, 2002, Kullberg, 2006) av flera anledningar. För det första så ges deltagarna möjligheten att tänka reflexivt över sina upplevelser och beskriva dem på de sätt som de själva vill. För det andra så menar Mcdonald (2013:568) att intervjuer tillåter forskaren att undersöka hur informanterna konstruerar sin könsidentitet i relation till sitt yrkesval. Mcdonald menar även att intervjuer är en särskilt bra insamlingsmetod för studier om könsgörande och könsidentitet eftersom individer också gör och ogör kön genom sitt sätt att tala och beskriva sin vardag.
För att komma åt de spontana beskrivningarna valde jag att använda mig av semistrukturerade intervjuer, där jag hade formulerat ett antal frågor av öppen karaktär men där jag samtidigt lämnade mycket utrymme för uppföljningsfrågor.
Intervjuguiden strukturerade jag efter två teman, där det första handlade om deras yrkesval, uppfattning om svenskämnet, syn på yrket och sin egen karriär. Det andra täckte in frågor om omgivningens uppfattning på ens yrkesval, om hur det är att vara i minoritet på arbetsplatsen och om man ansåg att man hade särskilda möjligheter eller svårigheter i egenskap av sitt kön. När jag formulerade min intervjuguide så tog jag fasta på några principer från Metodpraktikan (2007). Författarna menar att grunden till en intervjuguide ska vara korta frågor som är enkla att förstå och fria från akademisk jargong (Einarsson m.fl., 2007: 298). Jag började varje intervju med enkla bakgrundsfrågor om utbildning, behörighet och arbetslivserfarenhet. Dessa frågor fungerar som uppvärmningsfrågor och syftar till att skapa kontakt och en god stämning (ibid). Eftersom intervjuerna var just semistrukturerade med så öppna frågor som möjligt så har det varit mycket upp till den intervjuade att tolka frågorna och styra samtalet. Vissa gånger krävdes det fler följdfrågor och andra färre. Jag var noga med att inte avbryta och jag förde heller inga anteckningar under själva intervjun eftersom jag inte ville störa samtalet utan istället kunna fokusera på att lyssna. Intervjuerna varade i snitt i ca 40 minuter, där den längsta var 48 min och den kortaste 32 min. Samtliga intervjuer genomfördes på den intervjuades arbetsplats. Platsen valdes dels av praktiska skäl och dels för att få respondenten att känna sig bekväm (Einarsson m.fl., 2007:302). Hälften av respondenterna hade bokat grupprum och hälften av intervjuerna skedde i tomma klassrum. Med undantag för en intervju, då en annan lärare kom in för att hämta några böcker genomfördes alla utan avbrott eller störningsmoment.
Alla intervjuer spelades in och transkriberades ord för ord. För transkriptionen använde jag mig av mediaprogrammet VLC där jag kunde dra ner hastigheten hur långt jag ville och ordbehandlingsprogrammet Word där jag skrev ner intervjun i en transkriptions mall. Att jag skrev ner de ord för ord betyder att jag inte skrev ner hummanden, pauser eller mimik. När märkbart långa pauser eller tveksamheter förekom antecknade jag det. Först efter att jag läst igenom materialet flera gånger kategoriserade jag det i olika teman. De teman som återfinns i analysdelen uppstod alltså först efter jag genomfört intervjuerna, detta för att undvika att intervjuerna skulle färgas av fördomar och förväntningar.
3.2 Urvalsprocessen
Jag började jakten på informanter i mitt eget kontaktnät genom att fråga tre bekanta om de var intresserade av att ställa upp. En sa genast ja och den andra tackade nej med hänvisning till att han vilken dag som helst skulle bli pappa. Den tredje passade inte in i urvalskriterierna men vidarebefordrade förfrågan till sin kollega som tackade ja. Sökningen fortsatte senare via kommunens hemsida där endast några få av skolorna hade personallistor där det stod vilka ämnen respektive lärare undervisade i. De personer med manliga namn som undervisade i svenska kontaktade jag via mail där jag kortfattat berättade om mitt syfte och frågade om de skulle vara intresserade av att ställa upp. Av de sju mejl jag skickade iväg återkom två med positiva besked. De andra fick jag inget svar från och har därför inga förklaringar till deras bortfall. Efter att jag hade genomfört min första intervju fick jag ytterligare kontaktuppgifter till två personer som även de tackade ja. Sammanlagt genomfördes 6 intervjuer.
Mina enda kriterier var att de skulle identifiera sig själva som män och att de skulle vara relativt nyutexaminerade. Jag satte en övre gräns på fem år och ingen av informanterna har således arbetat som lärare längre än fem år.
Anledningen till att jag ville intervjua nya lärare är att befintlig forskning visat att det är den period då mycket tid och tankar ägnas åt att utveckla en yrkesidentitet (McDonald, 2013: 568). Även om informanterna givetvis varit ute på skolor och provat på lärarrollen under utbildningen och kanske redan då börjat förhandla sin könsidentitet i relation till sin yrkesidentitet så är de erfarenheterna ofta begränsade till enstaka lektioner och fragmentariska relationer till eleverna och de andra lärarna.
3.3 Material
Materialet består av cirka fem timmar inspelade och transkriberade intervjuer med Sebastian, Alexander, Carl, Martin, Erik och Philip. De har naturligtvis anonymiserats.
Sebastian undervisar i svenska och religion på en stor kommunal gymnasieskola i södra Sverige. Han har precis påbörjat sin tredje termin som lärare.
Alexander undervisar i svenska och historia, även han på en stor kommunal gymnasieskola. Han har arbetat på sin nuvarande arbetsplats i ett år, och som lärare i fem år.
Carl är lärare i svenska, religion och filosofi. Han undervisar för närvarande på en liten friskola i svenska och filosofi. Han har arbetat 80 procent i en termin och tidigare 20 procent under ett års tid samtidigt som han studerade på lärarutbildningen.
Martin är lärare i svenska, svenska som andraspråk och religion. Han arbetar med nyanlända elever på ett språkintroduktionsprogram på en kommunal gymnasieskola i södra Sverige.
Erik är lärare i Svenska och franska på samma skola som Sebastian. Han har bara arbetat heltid som lärare sedan januari 2014 men har tidigare vikarierat under kortare perioder pararellt med sin utbildning.
Philip är även han gymnasielärare på en stor kommunal skola i södra Sverige. Han undervisar i svenska och religion och har också precis påbörjat sin första termin som lärare.
Gemensamt för alla är att de arbetar på gymnasiet, fem på kommunala och en på en friskola. Med undantag för Martin och Carl så undervisar alla på teoretiska program och på skolor med relativt höga intagningspoäng. Alexander, Carl och Martin har läst det långa lärarprogrammet medan Philip, Erik och Sebastian har tagit kandidatexamina på ett annat lärosäte för att sedan läsa 90 hp didaktik. Att urvalet av skolorna inte är särskilt spritt ser jag inte som ett problem då det är läraren och inte skolan som är undersökningsobjekt.
3.4 Metodiska överväganden och
uppsatsens
begräsningar
Uppsatsen är av kvalitativ karaktär, generaliserbarheten är därför begränsad och lärarnas berättelser bör istället ses som individuella och personliga utsagor om hur det är att vara man och svensklärare. Urvalet kan inte heller sägas vara representativt för manliga svensklärare över lag. Trots stora variationer i social bakgrund och livserfarenhet har mina informanter
flera likheter. Dels är alla nya i sin yrkesroll, mellan 27 och 35 år gamla samt verksamma i samma kommun. Dessutom märkte jag ganska snabbt att det fanns ett intresse för dessa frågor hos de män som jag intervjuade. Många angav att de här var frågor som intresserade dem och att det därför skulle vara kul att delta. Den förhandsinformation som gavs, de frågor jag ställde och de begrepp som användes under samtalen avgjorde vad som kom att sägas. Könsperspektivet pekade med andra ord ut könsidentiteten som mer central än andra identiteter, ex sexuell läggning, social bakgrund, ålder eller etnicitet.
Några av lärarna nämnde ibland andra faktorer som de själva trodde var mer centrala än kön i specifika situationer, ex ålder eller brist på erfarenhet och det är inte omöjligt att fler hade tonat ner könsidentiteten om jag hade varit mindre tydlig med mitt syfte.
När det kommer till analysen av deras berättelser är det också viktigt att ha i åtanke att min förförståelse, mitt perspektiv och mina värderingar har betydelse för sättet jag har tolkat materialet. Det finns varken någon objektiv sanning eller objektiv forskning. Att jag som blivande svensklärare har kännedom om både lärarutbildningen och yrket har påverkat min studie, både när det kommer till intervjusituationen och de frågor jag ställde och på det sätt jag analyserat det empiriska materialet. Att jag genomförde intervjuerna väldigt tidigt i processen, före jag hade tagit del av tidigare forskning och litteratur på området tror jag var till min fördel. På så sätt färgades inte mina frågor i lika stor utsträckning som de annars hade kunnat göras om jag varit mer insatt i ämnet. Att jag har en kunskap om utbildningen och yrket gav också fördelar på det sättet att lärarna inte behövde förklara sitt arbete och att jag lättare fick deras förtroende. Liknande upplevelser delar jag med Kullberg (2006) och Nordberg (2005) som båda ansåg att deras kännedom om fältet de forskar i bidrog till att röja hinder och öka öppenheten.
Vid forskningsintervjuer måste man alltid vara medveten om den så kallade intervjuareffekten, alltså att svaren kan bli annorlunda beroende på vem som ställer frågorna. I den här uppsatsen är det framför allt risk för två effekter som bör problematiseras. Den ena är att jag är bekant med en av de intervjuade, Sebastian. Jag vill dock understryka att jag är just bekant och inte vän. Jag upplevde inte att vårt samtal skiljde sig åt mycket från de övriga förutom att det varade lite längre.
Den andra effekten, som Marie Nordberg (2005) också vittnar om är det faktum att jag är kvinna och att jag ställer frågor till män om maskulinitet, könsstrukturer och normer. De manliga informanterna pratade oftare om jämställdhet än de kvinnor hon intervjuade, något hon menar kan bero på att de kände att det var extra viktigt att framstå som ”politiskt korrekta
och jämställda män” framför en kvinnlig intervjuare som studerar manlighet (Nordberg, 2005: 50). Flera av de män som jag intervjuade betonade till exempel vikten av att arbeta normkritiskt genom att lyfta fram kvinnliga författare trots att jag egentligen inte ställde några frågor som handlade om arbetssätt eller litteraturval.
Nästa kapitel innehåller många citat från de intervjuade. Min utbredda användning av direkta citat är ett försök att göra mina tolkningar så transparanta som möjligt och att stödja min analys i lärarnas egna ord och på så sätt öka uppsatsens validitet.
2.4 Manligt och kvinnligt – Risken att reproducera stereotyper
För att kunna svara på frågan hur dessa män gör och ogör kön genom att konformera sig eller göra motstånd mot könsbundna normer, måste dessa normer definieras. Kvinnligt och manligt är komplexa begrepp som egentligen alltid borde kursiveras eller sättas inom citationstecken. Precis som Connell (1995) och Butler (1990) påpekar så är det som uppfattas som feminint och maskulint alltid beroende av kontext och person. Risken är stor att man reproducerar stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt som dikotomier och blir blind för begreppens föränderlighet.
När jag skriver att svenskläraryrket är ett kvinnoyrke så konstruerar jag det som ett kvinnoyrke. Det blir både ett analytiskt redskap och ett beskrivande begrepp. Flera av lärarna hade aldrig tänkt på svenskämnet som feminint innan jag ställde frågor om det. Blir ett yrke automatiskt feminint bara för att majoriteten av utövarna är kvinnor? Min definition av kvinnoyrke innefattar alltså både betydelsen att majoriteten av de som arbetar med det i Sverige är kvinnor och att det är kvinnligt kodat.
I uppsatsen återkommer det och används synonymt med kvinnodominerat. Min ansats är att komma bort från begreppen feminint, maskulint, kvinnligt och manligt och istället använda mig av könsgörande respektive okönsgörande, samtidigt går det inte att okönsgöra något som inte är könsgjort. Begreppen är också vanligt förekommande i de teoretiska texter jag använt mig av, ofta utan närmare definition. För att överhuvudtaget kunna operationalisera frågan har jag utgått från tidigare forskning på området. Egenskaper som anses maskulina innefattar rationalitet, att inte prata om känslor, visa bestämdhet, att föredra logiska lösningar framför känslomässiga, att visa ett intresse för sport och bilar och att värdera en hög lön högt (McDonald, 2013:567). Att vara omvårdande, hjälpsam, att vilja ta hand om andra människor,
att visa känslor, vara en uppmärksam lyssnare och att visa medkänsla, att värdera familj högre än karriär är egenskaper associerade med femininitet (ibid). I vissa fall talar lärarna själva om begrepp som maskulinitet och feminitet, kvinnligt och manligt, och knyter det då till vissa egenskaper eller stereotypa föreställningar. I andra fall talas det om egenskaper som inte nämns ovan, och där min tolkning blir mer subjektiv. Läsintresse eller intresse för jämställdhetsfrågor är ett sådant exempel som jag tolkar som feminint. Män som gillar att läsa och intresserar sig för jämställdhet ogör därför enligt min tolkning kön.
4 Resultat och Analys
4.1 ”Jag ville göra något meningsfullt” – om varför man blir svensklärare
Statistiken talar sitt tydliga språk. Få män väljer att bli svensklärare, men de män som är det? Hur såg deras väg ut och varför ville de undervisa i svenska?
Männen i Williams studie beskriver ofta sina yrkesval som slumpmässiga. Barnskötare, socionom, bibliotekarie och sjuksköterska var inte yrken de drömt om som barn eller ens tänkt att de skulle arbeta med innan de började på college. Tillfälligheter så som arbetsskador, rekommendationer från vänner och en önskan om att lätt få ett jobb efter utbildningen var ofta faktorer som förde in dem i dessa yrken. De kvinnor hon intervjuade talade däremot ofta om att de redan som flickor visste att de ville arbeta med barn eller med omvårdnad (Williams, 2005: 55).
Susan Williams och Wayne Villemez har undersökt 75 amerikanska mäns väg in i kvinnodominerade yrken. De identifierade två grupper: seekers och finders . Seekers, är alltså den grupp som aktivt sökt sig till arbetsplatser där antalet kvinnor utgjorde 75-100 procent och finders är de som sökt andra jobb men ändå hamnat på kvinnodominerade arbetsplatser genom något som de benämner en så kallad ”trapdoor” – en falllucka. Kategorin Seekers, var den absolut minsta gruppen och utgjorde bara 5, 5 procent medan kategorin Finders uppgick till över 80 procent (Williams & Willemez 1993: 74f). En majoritet av männen hade alltså
inte aktivt sökt sig till dessa jobb. Att män som arbetar inom kvinnodominerade yrken i lägre utsträckning än kvinnor drömt om den typen av arbete bekräftas även av andra studier (se t.ex Kauppinen – Toropainen & Lami, 1993: 98, Applegate & Kaye, 1993:159).
Liknande redogörelser finns även bland de män som jag har intervjuat. Alexander säger visserligen att han hade tankar på att bli lärare redan under gymnasiet, men att han efter studenten övergav de planerna för att börja studera juridik istället. När han efter ett tag upptäckte att juridik inte var något för honom så började han på socionomprogrammet. Inte heller där kände han sig hemma och efter det så bestämde han sig för att söka till lärarprogrammet. Att det blev just svensklärare vet han inte riktigt: ” Jag vet faktiskt inte varför det blev svenska. Kanske för att det fanns ett klart program och så. Att jag slapp plocka ihop några kurser själv. Det är inte så att jag har ett brinnande litteraturintresse eller så. Inte alls” (2014-02-10).
Philip och Carl har liknande historier med ett socialt arv som från början avskräckte dem från att välja yrket:
Det har aldrig varit något självklart val, min pappa är lärare och jag hade väl ganska tidigt en tanke om att jag inte ville bli lärare. Och sen har jag varit inne på andra saker, sen när jag valde bort det så växte det väl fram mer och mer som ett alternativ. Men jag drog ganska länge på det (Philip, 2014-02-14).
Det var inget jättesjälvklart val, jag gjorde lite annat efter studenten, funderade på andra sociala yrken som socionom och så, kanske att det förvånade mig själv lite att det blev lärare eftersom att båda mina föräldrar är det och alla jämt sa att jag skulle bli det också, vilket fick mig att bestämma mig för att jag inte skulle bli det först (Carl, 2014-02-13).
Martin, som innan han började på lärarprogrammet studerade idéhistoria och litteraturvetenskap, säger att det var intresset för det senare som fick honom att välja läraryrket:
Jag tror att jag främst ville bli svensklärare faktiskt. Det var inte så att jag ville bli lärare utan det var att jag ville bli svensklärare. Det har väl inte varit planer som har funnits sådär jättelänge innan, det växte väl fram efter hand, jag ville fortsätta studera språk och litteratur och då väcktes tanken på läraryrket (2014-02-12).
För många bottnade yrkesvalet i både ett intresse för ämnet och en vilja att arbeta med människor. Både Philip, Carl och Alexander hade övervägt socionomyrket innan de började
på lärarutbildningen, och just de relationella delarna var de som lyftes fram som det bästa med yrket:
Generellt så tycker jag att de roligaste är relationerna med eleverna. Det är absolut roligast. Det är inget snack om den saken. Det är otroligt givande att jobba med relationerna och att se de utvecklas och vad de kan göra pedagogiskt också. (Erik 2014-02-12)
Jag ville bli lärare för att jag alltid har arbetat pedagogiskt med barn och ungdomar. Jag gick Barn och fritidsprogrammet på gymnasiet och så. Allt jag jobbat med tidigare har liksom varit kopplat till pedagogiskt arbete. Men det var inte för ens jag började plugga litteratur på universitetet som jag började tänka i de banorna att jag skulle bli svensklärare. Men jag har alltid vetat att jag vill arbeta med ungdomar på ett eller annat sätt (Sebastian 2014-02-05).
Lärarna talade om vikten av att se varje elev, att lyssna på varje elev och att bry sig om varje elev. Martin som arbetar med nyanlända ungdomar pratade om att hans mentorskap var speciellt. Han menade att det innefattar så mycket mer än det traditionella mentorskapet eftersom han ofta är deras första kontakt med det svenska samhället, och att många av eleverna kommer direkt från svåra förhållanden. Han är inte bara en lärare utan ska också vara en representant för det svenska samhället och en trygg vuxen. För honom är en bra lärare en lärare som har förmågan att känna empati, att vara en trygghet och att kunna ge stöd. Philip menar att de sociala relationerna är grunden till allt lärande, att kunna kommunicera med eleverna och att balansera de mjukare sidorna med ledarskapssidorna. Samma uppfattning delar Alexander:
En bra lärare är en engagerad och lyssnande lärare. Gärna med bra ämneskunskaper också men ibland undrar jag om det behövs (skratt). Reder man inte det sociala så är man körd. Då kvittar det hur bra ämneskunskaper man har, kan man inte anpassa sig och umgås med klassen så funkar det inte. Det är steg ett, att vara socialt kompentent, och det kan vara ganska påfrestande ibland, att alltid behöva vara trevlig (2014-02-10).
Genom sina sätt att beskriva sitt yrkesval och sin syn på vad är en bra lärare är så gör och ogör lärarna kön. Att lyfta fram traditionellt kvinnliga egenskaper som empatiförmåga, förmåga att lyssna och en vilja att arbeta med människor istället för att konstruera maskulinitet genom att lyfta fram traditionellt manliga värden som akademiska kunskaper, bildning och professionalitet, så menar jag att Martin, Erik och Philip ogör kön genom att
bryta mot de könsnormer som de som män förväntas upprätthålla. Deras okonventionella yrkesval går också att tolka som ett könsogörande. Eftersom svensklärare traditionellt och statistiskt sett är ett kvinnoyrke så bryter deras ämnesval mot rådande könsnormer. Att som man ta sig in i kvinnliga sfärer är inte alltid lätt, ett ifrågasättande från omgivningen och ett behov av att försvara sitt yrkesval var vanligt förekommande i Williams studie (1995, 63) (Nordberg, 2005:266). De upplevelserna delar inte lärarna i min studie, de flesta beskriver omgivningens reaktioner till deras yrkesval som positiva. Undantaget är Alexander, vars pappa fortfarande ifrågasätter hans yrkesval:
Min pappa säger fortfarande att jag skulle blivit läkare istället: ”Det är lika lång utbildning, bättre lön och du skulle inte behövt jobba ihjäl dig” Han driver det fortfarande och nu har jag ändå pluggat i fem år och snart jobbat i fem år så det är ju tio år nu som han har lobbat för att jag skulle blivit läkare istället, men det var aldrig aktuellt från min sida (2014-02-10).
Martin och Sebastian är de första i sina familjer som studerat vidare efter gymnasiet och i deras familjer ser man på lärarutbildningen som en lång och statusfylld utbildning. Båda berättar att det aldrig funnits några krav eller några traditioner hemifrån att hänsyn till. För Philip och Carl som båda har föräldrar som är lärare var förvåning reaktionen till sönernas utbildningsval. Medan Carl berättar att hans föräldrar mestadels var uppmuntrande så var Philips pappas känslor mer ambivalenta:
Jag tror de flesta lärare som har jobbat ganska länge har en ganska kluven inställning till yrket. De har upplevt en försämring med ökad arbetsbörda, utebliven löneökning och sämre villkor, så jag fick lite från båda hållen, han var inte bara uppmuntrande, men han avrådde mig inte heller (2014-02-14).
Carl berättar i likhet med de andra att de närmaste vännerna inte förvånats avsevärt av yrkesvalet. Även om föräldrar uttryckt förvåning så har vännerna nästan aldrig gjort det. Flera har kompisar som också är eller ska bli lärare. ”Det var inget konstigt i min umgängeskrets, mina vänner är socionomer och sjuksköterskor” (2012-02-13). Erik talar också om positiva reaktioner ”karriär och sånt har aldrig varit viktigt bland mina vänner, hade det varit det så kanske man hade sett på det annorlunda” (2012-02-12).
I nästa avsnitt diskuteras lärarnas syn på karriär samt anledningar de tror ligger bakom det faktum att så få män vill bli svensklärare idag.
4. 2 ”Jag säger som Thåström; Jag har aldrig haft en karriär och jag kommer
aldrig ha någon heller” - Om synen på karriär
I Still a Mans world (1995) parafraserar Christine Williams Kanters teori om glastaket, alltså det osynliga tak som hindrar kvinnor i mansdominerande miljöer att klättra uppåt i en organisation och göra karriär. Hon menar att Kanters teori, som enligt Kanter är könsneutral inte är det. Kanter bortser, enligt Williams från den könsmaktsordning som värderar mäns arbete högre än kvinnors. Istället för att stoppas av glastaket så tar männen glasrulltrappan upp till mer välbetalda administrativa och specialiserade tjänster är hennes slutsats (1995:90f). De normer som är knutna till kategorin man innebär också förväntningar på att göra karriär. Mannen som familjeförsörjare med god lön och framgång är viktiga delar av den hegemoniska maskuliniteten (Nordberg, 2005: 184).
Några av lärarna framställde yrket som plats där de kunde slippa manliga hierarkier och konkurrens. De prioriterade andra värden i livet än hög lön och karriärmöjligheter. Philip menar till exempel att han visserligen tycker att läraryrkets låga status är bekymmersamt, men att en hög lön och en bättre status inte ska vara en anledning till att välja yrket:
Jag tror inte att det är grunden till att man blir lärare, jag hoppas inte det i alla fall, sen är det klart att man vill ha en lön som motsvarar den långa utbildningen man har eftersom man har stora lån, men jag hoppas inte att det är ingången till det här yrket. Speciellt inte eftersom man jobbar med människor, då tycker inte jag att man ska ha det som motivering (2014-02-14).
Philips resonemang ser jag som intressant, hög lön och status bör inte vara en anledning till att välja läraryrket, implicit säger han alltså att löneförhöjningar och ökad status inte är rätt väg att gå för att rekrytera fler personer till lärarutbildningarna eftersom att man arbetar med människor. Hans åsikt kan liknas vid idén om att läraryrkets som ett kall. Att man som lärare bör drivas av inre motivation istället för yttre. Framför allt är det kvinnor som ska känna detta mer eller mindre religiösa kall (Ursing, 2004: 120). Samma ointresse av karriär uttrycker Sebastian:
Kan man ha en karriär som lärare? Jag får citera Thåström och säga att jag aldrig haft en karriär och jag kommer aldrig att ha någon heller. Jag är gymnasielärare. Punkt (2014-02-10).
Genom sitt ointresse för karriär och höga löner ogör lärarna kön, de identifierar sig inte med den manliga familjeförsörjaren vars uppgift är att dra in pengar till hushållet. Ingen av männen uttryckte intresse för vare sig förstelärartjänster eller rektorsutbildningar. Det kan givetvis också förklaras av att ingen av dem jobbat särskilt länge och att flera precis avslutat sin utbildning och börjat sin första tjänst. Dock så finns det en viss motsägelsefullhet i deras utsagor eftersom Erik, Carl och Philip uttrycker att de är intresserade av en akademisk karriär och att de i framtiden skulle vilja gå tillbaka till universitetet för att vidareutbilda sig, forska eller undervisa där.
Att läraryrket är ett yrke med begränsade karriärmöjligheter och låg lön har
dels setts som en förklaring till att så få män söker sig till det (HSV, 2009:14) och dels till att fler män än kvinnor lämnar yrket (Aftonbladet.se, Nordberg, 2005:87).
Alexander berättar att han aktivt söker andra jobb och att han tänker lämna yrket så fort det blir möjligt:
Jag tycker att det är för dålig lön, jag tycker att det är för mycket att göra. Jag tycker inte att kraven är rimliga i förhållande till lön och ansvar. Tiden räcker aldrig till, jag är aldrig ledig, det går ut över familj och relationer, det är inte värt det längre (2014-02-10).
Nordberg skriver att en riktig man är enligt de hegemoniska normerna någon som kan försörja sin familj, och att de könsordningar som upprätthåller manliga individers övertag i samhället placerar både manliga och kvinnliga individer som arbetar i kvinnoyrken i ekonomiskt underordnade positioner. Därmed bidrar könsordningen till att löntagare av ekonomiska skäl lämnar yrkena (Nordberg, 2005, 188). Alexanders vilja att lämna yrket kan därför tolkas som ett sätt att anpassa sig till maskulinitetsnormerna och därmed som ett sätt att göra kön.
De män som inte lämnar yrket pushas ofta upp i högre positioner, de åker den så kallade ”glasrulltrappan” upp till högre positioner. Männen som Williams intervjuade menade att de blev knuffade uppåt i hierarkin både av sina kvinnliga kollegor och av cheferna. När mer attraktiva tjänster blev lediga uppmuntrades män att söka dem. Martin resonerar kring sin roll som programsamordnare på samma sätt:
jag har ju uppdrag som programsamordnare […..] Jag blev tillfrågad och jag tänkte nog först säga nej för jag hade inga sådana ambitioner, men sen tackade jag ja och det är jag glad för. Och det har jag inte tänkt på innan men det kan man ju kanske tycka att det är lite konstigt nu, att jag var den som tillfrågades och att jag är ensam man i mitt arbetslag, det finns ju kvinnor här som har jobbat
betydligt mycket längre och har mer erfarenhet, det är ju lite lustigt, det kan ju vara en fördel jag har fått i egenskap av man (2014-02-12).
Alla uppger att könssegregeringen var större på utbildningen än vad den är på arbetsplatsen. Visserligen är de i minoritet även nu men de upplever att de var betydligt färre män som studerade till svensklärare än vad som arbetar som det. Williams (1995: 83ff) och Nordberg (2005:179) menar att män favoriseras i anställningsprocessen och att deras minoritetsposition är en tillgång. Eftersom de i egenskap av sitt kön är en bristvara är de mer eftertraktade på arbetsmarknaden och får därför lättare en anställning än kvinnor.
4.3 ” Det finns ju förväntningar på att man dels ska vara heterosexuell och dels
vara villig att kommentera på kvinnors utseende” – om förväntningar och
motstånd
Lärarna uppger att det finns särskilda förväntningar på dem som män, men att det ofta kan vara små subtila saker som ibland kan vara svåra att uppmärksamma. Som att ”man förväntas vara med på innebandyn eller beställa kötthamburgare när man är ute på after work.” (Philip, 2014-02-14). Flera menar att de är övertygade om att det finns massor av könsbundna förväntningar men att det är svårt att ge konkreta exempel eller berätta om tillfällen då det varit tydligt. Erik som arbetar sin första termin som lärare uttrycker det på följande sätt:
Det är så svårt att ge exempel för man kanske inte är medveten om det i stunden, men jag är övertygad om att det sker hela tiden och jag är av den bestämda uppfattningen om att man bemöts olika beroende på om man är man eller kvinna. Med tanke på att jag är ganska ung och väldigt ny så har jag ganska lätt att få respekt och jag har lätt att ta en naturlig ledarroll och det tror jag hänger ihop med att jag är man, jag har väldigt mycket försprång. Och det gäller ju även i relation med kollegorna, det kan handla om talutrymme, hur man blir lyssnad på, hur folk reagerar på vad man säger och sådana saker. Det är jag övertygad om. Och sen så är det ju som på alla arbetsplatser att man förväntas vara heterosexuell och beredd på att kommentera kvinnors utseende på ett sätt som gränsar till sexism (2014-02-12).
Mycket av det som märks är gentemot eleverna, särskilt här eftersom vi har elever som kommer från hela världen med olika kulturella bakgrunder och med andra föreställningar om män och kvinnor. Många kommer ju från patriarkala samhällen och det märks ju både direkt och indirekt, till exempel hur man bemöts olika och hur kvinnliga lärare behandlas annorlunda (Martin 2014-02-12).
Carl berättar att det finns ett gäng ganska ”spänniga” killar på skolan och att han har fått jobba på att lära sig hantera dem på ett sätt som han egentligen inte vill.
Det finns kanske förväntningar på att jag ska vara mer sträng, fast jag inte är sån som person. Jag är ingen auktoritär person och jag har svårt för den biten eftersom jag inte vill arbeta på det sättet. Jag tror att den här maskulina killgruppen kan ha ett tuffare bemötande gentemot mig än vad de skulle haft mot en kvinnlig lärare och då krävs det liksom av mig att jag rätar lite på ryggen och det har jag haft svårt för, det känns inte naturligt för mig. Ibland kan jag också uppleva att tjejerna i min mentorsklass hellre går till en annan kvinnlig lärare och pratar om de har några problem än till mig, och det tycker jag är synd. Jag vill att alla ska känna att de kan komma till mig om de har några problem (Carl-2014-02-13).
När det kommer till förväntningar kring ämnet och exempelvis vilka frågor och teman som lärarna förväntas arbeta med har några av dem uppfattat att eleverna har tydliga föreställningar om hur en manlig och en kvinnlig lärare ska vara och vad de ska undervisa om. Som manlig lärare förväntas du inte introducera ett kärlekstema, enbart välja kvinnliga författare eller prata om feminism. Philip berättar om en händelse som nyligen inträffat då han skulle planera en uppgift i svenska och där han hade två alternativ. Ett var att eleverna skulle skriva en ansökan om pengar till en feministisk hemsida och en rapport om jämställdhet och det andra handlade om miljöfrågor.
Det förväntas ju till exempel inte att man ska vara feminist eller ta upp den typen av frågor. Jag har en klass nu där min företrädare var en starkt driven feminist och arbetade mycket med de här frågorna och har verkligen lyckats att få med tjejerna i klassen och nu när jag tog över så var det en kille vars första kommentar var ” åh va skönt att vi fått en kille, så slipper vi den här skiten med feminism och så. Efter den kommentaren så valde jag ju den andra uppgiften, om miljö fast jag egentligen tyckte att den första var mer intressant, så ja, man påverkas ju av de här förväntningarna, särskilt när man är ny och osäker i sin lärarroll (2014-02-14).
Andra undersökningar om män i kvinnoyrken har visat att en könssegregering även finns inom yrket. En vertikal segregering i den betydelsen att män ofta återfinns på högre positioner, som chefer, arbetsledare eller som i fallet med Martin, som ämnesansvarig. Men också en horisontell segregering i den betydelsen att män och kvinnor utför olika sysslor. Manliga förskolelärare förväntas spela fotboll, bygga kojor och snickra och manliga sjuksköterskor förväntas hjälpa till med tunga lyft och tekniska apparater (Nordberg, 2005, 142ff, Williams, 1995:119). Genom fäder och andra män inkluderas pojkar i ett manligt teknikintresse och en homosocial gemenskap som kvinnor ofta utesluts från. Tills män har bevisat motsatsen antas de genom sin könstillhörighet besitta tekniska kunskaper och kunna fixa datorer, projektorer eller annan teknisk utrustning som krånglar (Nordberg, 2005:151).
Den typen av förväntningar från omgivningen var inte lika vanliga hos de män som jag har intervjuat. Utvecklingen kring datorer och teknik är en central del av varje individs vardag och mycket har hänt under de nio år som gått sedan Nordbergs avhandling kom ut. Könskodningen har suddats ut i takt med att behovet av kunskap hos alla medborgare har ökat. Däremot finns det fortfarande föreställningar om vad män inte förväntas göra. Alexander berättar om förvåningen i arbetslaget när han hade bjudit på kakor en dag. ”Oj, kan du baka?” var reaktionen från kollegorna, skämtsamt raljerar han också över andra kunskaper som han upplevts förväntats ha i egenskap av man:
”Jag är ju såklart datorexpert också på grund av mitt kön, och så kan jag byta däck och måla hus” (2014-02-10).
Carl berättade att han brukade göra en poäng av den sortens fördomar och uppmärksamma eleverna eller kollegorna. ”Bara för att jag är man så betyder inte det att jag är duktig på datorer eller att jag är stark, kolla på mig, jag har ju inga muskler” (2014-02-13).
Gunilla Molloys tes om att pojkar måste se män läsa bygger på en ofta upprepad idé i debatten om framför allt manliga förskolelärare. Män förväntas bidra med något som inte kvinnor kan ge. Männen ska vara förebilder, inte för barn och ungdomar, utan för pojkar och killar. Detta särartstänkande och betonande av könsolikheter är vanligt förekommande i både debatt och rekryteringskampanjer. Jämställdhet ska uppnås genom att värdera könen lika men manliga och kvinnliga individer förväntas vara olika och komplettera varandra.
I mitten på 1990-talet började man prata om ”Den farliga kvinnomiljön”. De
kvinnodominerade förskolorna och skolorna sågs som problematiska för både pojkar och män samtidigt som manlig kompetens lyftes fram i ett jämställdhetssyfte. En dansk pedagog
menade till exempel att pojkars utåtagerande ofta handlar om en revolt mot den kvinnligt präglade skolkulturen (Nordberg, 2005, 95). Idag talar man inte längre om kvinnodominansen som direkt farlig för pojkar, men föreställningen om att manliga pedagoger kan fungera som förebilder och positiva rollmodeller och på så sätt motverka pojkars sämre resultat och ”antipluggkultur” lever i allra högsta grad.
Lärarna såg sig visserligen ofta som förebilder, men sällan som manliga förebilder. De ansåg inte att de hade någon särskilt ansvar eller möjlighet att vara förebilder för just pojkar. Erik tycker att det ingår i lärarrollen att vara en förebild och att inspirera till läsning men att det gäller för alla elever. Precis som Sebastian, som arbetar på samma skola så ansåg han inte heller att det fanns någon strukturell skillnad mellan pojkars och flickors läsförmåga eller intresse. Båda berättade att eleverna generellt är studiemotiverade och högpresterande och att det sällan suckades i klassrummet när de skulle läsa skönlitteratur.
Alexander trodde att det eventuellt skulle kunna vara en skillnad om han
undervisade på ett yrkesförberedande program som fordonsprogrammet, men på samhällsprogrammet där han nu undervisar så menar han att eleverna förutsatte att han som svensklärare läser böcker. Carl anser inte att han har ett större ansvar att inspirera pojkar till läsning än en kvinnlig svensklärare, men att han kanske lättare skulle nå fram till dem om de skulle känna att de kan identifiera sig med honom, något som han dock inte tror att de gör bara för att han också är man:
Jag skulle inte säga att jag har ett större ansvar än någon annan. Kvinnliga lärare har lika stort ansvar. Eventuellt skulle jag ha enklare kanske om eleverna kände att de kunde identifiera sig med mig, att de skulle kunna tänka sig att se sig själva som läsare, men jag tror faktiskt inte att de känner att de kan identifiera sig med mig….I höstas när vi skulle arbeta med skönlitteratur så gav jag de tre val att välja mellan och då hade jag medvetet valt tre kvinnliga författare. Reaktionen jag fick av två killar var ”Jag kan inte läsa nån av de här för jag kommer inte fatta någonting. Det är en kvinna som har skrivit den och jag förstår inte det” Jag försökte förklara att det var det som var meningen, att de skulle möta något de var främmande inför, men ja, vissa har fortfarande inte läst ut den (2014-02-13).
I Nordbergs undersökning så knöts de manliga förskolelärarnas plats i yrket ofta till särarts och mångfaldsdiskurser. Det ansågs viktigt att barnen fick möta båda könen och att barnen fick se att män också kunde baka och lägga pärlplattor. Mångfaldsdiskursen var dock endast kopplat till kön. Ålder, sexuell läggning eller etnicitet var inte lika viktiga. De förskolelärare hon intervjuade ansåg också att de var jämställdhetsförebilder genom att ständigt utföra
kvinnligt kodade sysslor som att vika tvätt, städa och leka med dockor. De ville vara förebilder för könsöverskridanden (Nordberg, 2005: 110).
Svensklärarna i min undersökning uttrycker i viss mån samma vilja när de lyfter fram ett normkritiskt arbetssätt, som i exemplet Carl ovan som enbart väljer kvinnliga författare. Erik återkom även han flera gånger under intervjun om vikten av att välja material som inte reproducerar könsstereotyper och att vara medveten om hur han som man beter sig i och utanför klassrummet och i mötet med eleverna.
Det är min uppgift som lärare att arbeta demokratiskt och kompensatoriskt gentemot könsstrukturer och prata om sådant, att vara medveten om vilket material vi arbetar med, hur vi beter oss i klassrummet och hur jag som man beter mig i klassrummet (2014-02-12).
Den stora skillnaden mellan Nordbergs informanter och de lärare som jag intervjuat är att de senare inte faller under särartsdiskurser. Svensklärararna ogör kön, de anser inte att manliga och kvinnliga svensklärare varken har olika möjligheter eller ansvar när det kommer till att exempelvis inspirera till läsning eller vara en god förebild för eleverna.
4.4 ”Oj va roligt med så många killar i den här klassen” – om att vara man och i
minoritet
Ingen av männen uttryckte att de på något sätt känt sig marginaliserade eller utanför
på grund av sitt kön på sin arbetsplats. Förvånansvärt få hade reflekterat över att de var i minoritet på arbetsplatsen. Det kan naturligtvis ha sin naturliga förklaring i att de nödvändigtvis inte är i minoritet på arbetsplatsen utan bara i sitt ämne. Alla uppgav att det fanns fler kvinnliga än manliga svensklärare på skolorna men procentantalen varierade. Martin var, som framkommit tidigare, ensam man i sitt arbetslag och därför blev hans minoritetsposition väldigt tydlig. Han berättade om en speciell jargong, där det skämtades mycket om att han var man.
Jo men absolut så märks det ju jättetydligt att jag är ensam man, mycket skämt och så. Jag fick tillexempel en leksaksmus i början av terminen så att jag också skulle ha en mus. Så det pratas om det och skämtas om det, men det är på ett
vänligt sätt uppfattar jag det. Det är högt i tak och jag trivs så mycket med mina kollegor så det är aldrig något problem (2014-02-12).
Lika vänlig var inte jargongen under tiden på lärarutbildningen. Martin säger sig inte minnas så mycket detaljer men kommer ihåg tiden där som full av konflikter och grupperingar och mycket diskussioner kring manligt och kvinnligt. Han uppfattade dock inte att kritiken riktades mot honom eller de andra männen i klassen utan mer mot utbildningen generellt. Annat var det för Alexander. Han vittnar om ett hårt klimat med många starka röster och strikta ramar om hur man skulle vara för att accepteras av gruppen.
Det märktes ju väldigt tydligt att på MAH (Malmö Högskola min anm.) skulle man vara feminist. Gärna den manshatande varianten av feminist. Vilket jag inte kunde hantera, och då hamnade jag på samtal för att man tyckte att jag hade hamnat snett, det tyckte inte jag, men jag skulle rätta mig in i ledet. Och sen antogs det att jag i egenskap av man skulle vara på ett visst sätt och att jag som man skulle lära mig att jag faktiskt inte var bättre än kvinnor och så var det ganska mycket under hela lärarutbildningen (2014-02-10).
Han berättar också om en händelse där en lärare på utbildningen uttryckt förvåning över antalet manliga studenter:
Och sen vid ett tillfälle som jag särskilt minns så var det en lärare som sa ”Oj vad roligt med så många killar i den här klassen!” och då var vi väl kanske fyra av tjugo i den klassen och då tog det ju hus i helvete fullständigt, eftersom en grupp kvinnliga studenter kände sig kränkta över det uttalandet för de var ju minsann lika mycket värda som oss fyra killar. Jag tyckte det här var ganska löjligt men det blev väldiga diskussioner och det avsattes extremt mycket tid till att diskutera den här kränkningen av kvinnor i allmänhet och dessa kvinnor i synnerhet. Ja, det har liksom varit ganska många sådana tillfällen under utbildningen och jag har ofta upplevt det som att vi män skulle sättas på plats (2014-02-10).
Ida: Hur kändes det för dig då?
Jag kände mig väldigt utpekad. Jag kan ju inte ta ansvar för vad en lärare säger men ändå var det som att det var vårt fel, jag hade ju inte begått något brott förutom att vägra kalla mig för feminist. Det var samtidigt som den här ”Män är
djur-debatten” 3och jag sa att jag inte tänkte ställa upp på det. Efter ett tag så bestämde jag mig bara för att vara tyst. De här diskussionerna kan jag aldrig vinna eftersom jag är man har jag har förlorat redan från början. Min strategi blev att vara tyst och hålla mig utanför. Ibland kändes det som om jag kränkte dom bara genom att vara närvarande eller ha fel kläder på mig”...” Man ska liksom inte bara stå till svars för hela manligheten nu utan också allt förtryck genom historien och helst ska man be om ursäkt för att män har förtryckt kvinnor genom alla tider (2014-02-10).
Det Alexander beskriver här kan tolkas som ett exempel på vad Kanter benämner som
Tokenism. Kanter menar att medlemmar av alla grupper marginaliseras och blir offer för
diskriminering om gruppen utgör mindre än femton procent av en organisation. Förklaringen är enligt Kanter att tokens (ungefär symboler) är synliga. De utmärker sig från majoriteten och ses därför inte som individer utan som representanter för sitt kön (Kanter, 1977:211). Vidare så menar hon att majoritetsgruppen ofta tar illa upp över den uppmärksamhet som minoriteten tilldrar sig och tolkar det som omotiverad favorisering. Minorieten hotar majoritetskulturen och därför blir majoriteten mer medveten om sina gemensamma drag, man håller ihop och polariserar sig mot minoriteten exempelvis genom att stereotypisera dem och att betona eller överdriva skillnaderna grupperna emellan. Dessa företeelser leder till vantrivsel och gör att individer i minoritetsgruppen i högre utsträckning än personer i majoritetsgruppen slutar i organisationen.
Att män i högre utsträckning än kvinnor hoppar av lärarutbildningen stöds även av statistiken (HSV 2009:14). Alexander tror också att den bitvis hårda stämningen, den låga acceptansen mot oliktänkande och den dominerade tjejgruppen var den främsta anledningen till att de bara var två killar kvar sista terminen.
De andra killarna försvann en efter en och jag tror i efterhand att det kan ha berott på den här känslan av att mitt kön är så fel, jag måste passa in, jag måste tycka såhär, jag måste bete mig såhär, jag måste vara den här ultrafeministen. Det fanns den här tvingande kulturen som var ganska jobbig (2014-02-10).
Homosocialitet är ett välanvänt begrepp i såväl organisationsforskning som mansforskning. Begreppet introducerades av Jean Lipman-Blumen i mitten av 70-talet i betydelsen ”The
3 Efter att SVT sänt reportaget Könskriget (2005). om radikalfeminismen i Sverige och dess inflytande i svensk politik, där en företrädare för ROKS sa ”Män är djur” blossade en het debatt upp. Många män kände sig kränkta och flera kvinnojourer lämnade ROKS
