elektrokonvulsiv terapi
Christoffer Rolke
Aswad Ammal
Sjuksköterska 2020
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Patienters upplevelser av ECT – elektrokonvulsiv terapi
Patients experiences of ECT – electroconvulsive therapy
Ammal Aswad
Christoffer Rolke
Kurs: O0009H, Examensarbete Termin 6
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Malin Olsson
Patienters upplevelser av ECT – elektrokonvulsiv terapi
Patients experiences of ECT – electroconvulsive therapy
Ammal Aswad
Christoffer Rolke
Instutitionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet
Abstrakt
I Sverige uppger många att de upplever ett gott psykiskt välbefinnande. Men andelen som uppger besvär som kan indikera psykisk ohälsa, som ängslan, oro, stress och ångest, har ökat enligt Folkhälsomyndighetens mätningar. Psykisk ohälsa betyder inte bara ett lidande för personen som drabbas utan också för dennes familj. Elektrokonvulsiv Terapi (ECT) är en väl beprövad och effektiv behandling som används vid olika psykiatriska diagnoser. Främst vid djup depression men även vid mani, schizoaffektivt syndrom, schizofreni och akuta psykoser. I den här studien undersöks hur patienter som fått ECT upplever behandlingen. Studien är en litteraturstudie med innehållsanalys som syftar till att öka förståelsen för denna patientgrupp. Data samlades in genom
litteratursökning i databaserna PubMed, CINAHL och Scopus, vi sökte efter kvalitativa studier där patienter över 18 år som har fått ECT har intervjuats. Elva vetenskapliga studier hittades som kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet visade att patienter upplever frustration över dåligt bemötande från personal och bristande information om behandlingen. De upplever oro och rädsla för behandlingen innan den startat och sorg över förlorade minnen. Patienterna upplever även tillit och trygghet när de bemöts av empatisk personal som lyssnar och bryr sig om dem.
Nyckelord: Electroconvulsive therapy. Qualitative research. Health knowledge, attitudes,
I Sverige uppger många att de upplever en god psykisk hälsa. Men andelen som uppger besvär som kan indikera psykisk ohälsa har ökat enligt Folkhälsomyndigheten (2019). Dessa besvär kan vara ängslan, oro, stress, ångest och depression. Korten, Comijs, Lamers och Penninx (2012) beskriver riskfaktorer för att drabbas av depression, dessa är bland annat sorg,
ensamhet, skuldkänslor och att ha nära släktingar som haft depression. Risken att drabbas av en depression någon gång under livet är cirka 36 procent för kvinnor och 23 procent för män (Socialstyrelsen, 2016). Vid depression ökar risken för suicidtankar och suicidförsök
(Socialstyrelsen, 2017; Gomes, Soares, Kieling, Rohde, Gonçalvez, 2019).
ECT används som behandling vid depression, postpartum depression, schizofreni och akuta psykoser (Weiner & Reti, 2017; Greenhalgh, Knight, Hind, Beverly & Walters, 2005).
Behandling med ECT innebär att hjärnan stimuleras genom flera korta strömpulser. Strömmen kommer från elektroder som sätts mot huvudet. Det leder till ett kontrollerat krampanfall som pågår mellan femtio och sextio sekunder. Patienter känner inget under behandlingen eftersom patienten blir sövd och får muskelavslappnande läkemedel (Allgulander, 2005). Patienten vaknar cirka fem till tio minuter efter behandlingen när narkosmedlet har slutat att verka. Behandlingen upprepas tre gånger i veckan, ofta i en serie om 6 - 12 behandlingar (Kallner et al., 2012).
Den vanligaste indikationen för ECT är djup depression där behandling med antidepressiva läkemedel av olika anledningar är olämpliga eller inte har önskvärd effekt. Det finns både fördelar och nackdelar med behandlingen. Enligt Svenska Psykiatriska Föreningen (2014) ses ett högt antal förbättringar hos patienter som genomgått behandlingen, där den positiva effekten av ECT är snabb och kan vara livräddande. Enligt Kallner et al. (2012) är ECT en av de äldsta behandlingsmetoder mot svår depression inom psykiatrin. Metoden prövades första gången 1938 och har använts i 80 år med hög frekvens av goda resultat. ECT har bäst effekt på depression, men det är inte klarlagt varför ECT ger effekt. Vidare menar Tang et al. (2002) att många patienter har god effekt av en serie ECT behandlingar, och 60–80 procent blir återställda. ECT är ett alternativ till läkemedel för patienter med återkommande depression men kan även förstärka effekten av antidepressiva läkemedel (Tang et al., 2002). Men det är också bekräftat att behandlingen kan medföra biverkningar som minnesstörningar,
koncentrationssvårigheter och huvudvärk (Svenska Psykiatriska Föreningen, 2014; Bag et al., 2016; Verwijk, et al., 2012).
Långvariga minnesstörningar kan förekomma under den tid som behandlingen eller
sjukdomen pågår. Vanligast är att minnesstörningarna är korta och övergående inom dagar till veckor (Bag et al., 2016). Av 3561 personer som behandlas med ECT under 2018 i Sverige uppgav 19,8% försämrat minne första veckan efter ECT, 18,2% förbättrat minne sedan ECT och 62% upplevde oförändrad minnesfunktion jämfört med innan ECT (Kvalitetsregistret ECT, 2018). Trots att de snabba och goda effekterna av ECT är väl dokumenterade (Kvalitetsregister ECT, 2018; Richard, Weiner & Reti, 2017) så menar Payne och Prudic (2011) att behandlingen fortfarande ses som kontroversiell av både patienter och
vårdpersonal. Aoki et. al. (2016) beskriver att stigmat inför att genomgå ECT är stort och att fler studier behövs för att förstå relationen mellan attityder till ECT, information, kunskap hos patienten och attityder före och efter behandling.
The Tidal Model har tagits fram för hälsofrämjande, person-centrerat, omvårdnadsarbete i psykiatrin i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Den ger vårdaren ett ramverk för att tillsammans med patienten utforska upplevelser kopplat till sjukdom och hälsa för att på så vis hjälpa patienten att använda sina inneboende förmågor och resurser (Barker, 2001).
Andreasson och Skärsäter (2012) beskriver att det är viktigt att sjukvårdspersonal skapar en allians mellan patient och personal. Att patienten får förtroende för och känner trygghet i bemötandet samt att personalen är en kontaktperson som står på patientens sida upplevs stärkande. Sjuksköterskan har ett ansvar att utarbeta omvårdnad efter patientens behov och arbetar utifrån ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskans bemötande syftar till att stärka patientens känsla av livskvalitet. Att bli bemött på ett värdigt och respektfullt sätt och bli trodd är avgörande för hur patienten upplever trygghet och kvalitet i vårdandet. Dåligt
patientbemötande kan ha negativa konsekvenser för patientens hälsa och välbefinnande i form av missnöje och otrygghet (Fossum, 2013, s. 30–45). Enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763) ska hälso- och sjukvården gynna goda kontakter och behovet av kontinuitet samt bygga på respekt för patientens autonomi. Ett sätt att uppfylla dessa krav är att arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt. Personcentrerad vård utgår från ett holistiskt synsätt där sociala, psykiska, existentiella och fysiska behov ses som likvärdiga (Svensk
Sjuksköterskeförening, 2016). Detta personcentrerade möte blir bättre och enklare om sjuksköterskan har en god förståelse av vad det kan innebära att genomgå ECT (Bag et al, 2016). Förståelsen kan skapa ökad möjlighet att se en människas individuella behov, ge anpassad patientinformation och utbildning för att öka delaktighet (McCormack & McCance, 2006). Att förstå patienters upplevelser av ECT kan skapa ökad möjlighet att se en människas
individuella behov, ge anpassad patientinformation och utbildning för att öka delaktighet. Detta vill vi undersöka genom att göra en litteraturstudie som undersöker patienters upplevelser av ECT med fokus på ett inifrånperspektiv.
Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva patienters upplevelser av ECT.
Metod
Att undersöka patienters upplevelser av ECT gjordes genom en litteraturstudie. Data
analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats (Bengtsson, 2016). Vi valde i litteratursökningen endast kvalitativa studier som undersökt patienters upplevelser av ECT.
Litteratursökning
Enligt Cronin, Ryan, och Coughlan (2008) är det viktigt att välja relevanta databaser att genomföra sin litteratursökning i. Vi valde databaserna Pubmed, Cinahl och Scopus då de täcker relevanta områden för vårt syfte. Nyckelord används vanligen för sökningar i databaser (Cronin et al., 2008). Nyckelord identifierades genom att när relevanta artiklar hittades vid fritextsökning så antecknades de nyckelord som artiklarna använder. De nyckelord som identifierades var electroconvulsive therapy, qualitative research, “health knowledge, attitudes, practice”, narrative medicine, interviews as topic och interview.
Cinahl är en databas som samlar de artiklar som berör omvårdnad. I Cinahl benämns sökorden Cinahl Headings (Willman et al., 2016, s. 69-70). Varje sökterm söktes först var för sig för att sedan kombineras med Booleska söktermerna AND och OR. Sökningen begränsades med Peer Reviewed Journals, full text samt engelsk text. Detta resulterade i artiklar som ej svarade mot vårt syfte. PubMed är en databas som har artiklar som berör områdena medicin,
omvårdnad och tandvård (Karlsson, 2012, s. 97). Sökning 1 AND 7 begränsades med år 2000 – 2019 och engelsk text. Åtta artiklar valdes.
Scopus är en databas som samlar artiklar från många olika områden, ibland dem omvårdnad och medicin. Här gjordes samma sökningar men med fri text, begränsningar år 2000 - 2019 engelsk text. Tre artiklar valdes ut som matchade vårt syfte.
Under litteratursökningen lästes abstrakt för att hitta artiklar som passar vårt syfte, de som valdes ut lästes i sin helhet (Willman et al., 2016, s.79).
Inklusionskriterier var patienter som genomgått ECT, artiklar som gjort kvalitativa intervjuer. Exklusionskriterier var artiklar som ej beskrev upplevelser.
Alla sökningar redovisas i tabell 1.
Tabell 1. Redovisninga av systematisk artikelsökning
Syftet med litteratursökningen: Att beskriva patienters upplevelser av ECT.
CINAHL 19-09-24
Begränsningar: År 2009 – 2019, peer reviewed, engelsk text
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 CH “Electroconvulsive therapy” 3,010
2 CH Qualitative research” 12,307
3 CH "Health Knowledge, Attitudes, Practice" 298 4 CH "Narrative Medicine" 47 5 CH “interview as topic”" 1,454 6 CH "interview" 130,264 7 2 OR 3 OR 4 OR 5 OR 6 143,301 10 1 AND 7 25 0 PubMed 2019-09-23
Begränsningar: År 2000 – 2019, engelsk text
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 MSH “Electroconvulsive therapy” 2661 2 MSH “Qualitative research” 12 307 3 MSH "Health Knowledge, Attitudes, Practice" 104 184 4 MSH “Narrative medicine” 361 5 MSH “interview as topic” 36 344 6 MSH interview 79 738 7 2 OR 3 OR 4 OR 5 OR 6 333 663 8 1 AND 7 118 8 Scopus 2019-09-24
Begränsningar: År 2000 – 2019, engelsk text
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 FT “Electroconvulsive therapy” 6 690
2 FT “Qualitative research” 18 1833
3 FT "Health Knowledge, Attitudes, Practice" 92 660
4 FT “Narrative medicine” 2 650 5 FT “Interviews as topic” 38 198 6 FT Interview 113 4882 7 2 OR 3 OR 4 OR 5 OR 6 1 247 310 8 1 AND 7 1 094 3
*): MSH = Mesh term, CH = CINAHL Headings, FT = Fri text
Kvalitetsgranskning
Artiklarnas titel och abstrakt lästes av författarna individuellt och 11 artiklar valdes ut. Efter detta lästes artiklarna av båda författarna och samtliga 11 artiklar bedömdes som relevanta. Därefter kvalitetsgranskades artiklarna som valts ut. Syftet med kvalitetsgranskning är att värdera artiklarnas kvalitet och trovärdighet (SBU, 2014). Enligt Wallengren och Henricson (2012, s 490) bör artiklarna kvalitetsgranskas av samtliga författare och diskuteras gällande artiklarnas validitet, reliabilitet och trovärdighet tills konsensus uppnås. Granskning gjordes först var för sig av författarna och sedan tillsammans, författarna diskuterade de artiklar som hade olika kvalitetsvärde tills konsensus över kvalitén uppnåddes. Mallen som användes vid kvalitetsgranskningen var SBU:s mall för kvalitativ forskningsmetodik. Denna mall används för att bedöma studiers kvalitet vad gäller systematik och tillförlitlighet (SBU, 2014). Vid kvalitetsgranskning klassades artiklarna, varje positiv svar med 1 poäng och negativa svar gav 0 poäng. Sedan omvandlandes resultatet till procentform som motsvarar låg, hög, medel eller hög kvalité (jmf. Willman et al., 2006, s. 96). Av elva artiklar, bedömdes fyra hålla hög kvalité, två bedömdes ha låg kvalitet och fem artiklar bedömdes ha medel kvalitet. Bedömning av kvalitet på de valde artiklar redovisas i (tabell 2).
Tabell 2.
Översikt av artiklar som inkluderas i analysen
Författare//År/Land Typ av studie Deltagare Metod
Datainsamling/Analys
Huvudfynd Kvalitet
Knight et al. (2017) England
Kvalitativ 18 Datainsamling: narrativa intervjuer. Dataanalys: tematisk innehållsanalys Relationer med personal, ECT artefakter och förväntningar har betydelser för resultatet av behandlingen. Hög Fisher et al. (2011) England
Kvalitativ 56 Semistrukturerade intervjuer Information, råd, stöd av sjukvårdspersonal, familjer, spelade viktiga roller för deltagarna genom hela upplevelsen av ECT. Hög Koopowitz et al. (2003) Australian & Nya Zeeland
Kvalitativ 8 Semistrukturerade intervjuer Att öka fokus inom området och förståelse för biverkningar av ECT behandling, förbättra resultat Låg Kring et al. (2018) Danmark Kvalitativ 20 Semistruktrerade
intervjuguider ECT-avgörande för att bryta ner fördomar och förändrade attityder i samhället men kommunikation borde vara trovärdig och realistisk inom psykiska sjukdomar och psykiatrisk behandling Låg Rajkumar et al. (2007) Indien
Kvalitativ 104 Djupintervju Skriftligt informerat samtycke. Termen informerat samtycke att en person förstår fakta, fördelar och risker för ECT och anger sedan frivilligt vilja
Analys
Då personers upplevelser studerades utifrån ett inifrånperspektiv användes en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. En kvalitativ innehållsanalys fokuserar på att läsa, analysera, strukturera och beskriva texter (Danielson, 2012, s. 330).
Bengtsson (2016) beskriver en innehållsanalys som genomfös i fyra steg. Stegen är dekontextualisering, rekontextalusering, kategorisering och sammanställning.
Dekontextualisering innebär att textmaterialet läses igenom flera gånger för att få en förståelse för texten. När forskarna har en förståelse för texten kan textenheter som svarar mot studiens
Ejaredara et al. (2014) Canada
Kvalitativ 9 Narrativa intervju Dataanalys: Innehållsanalys
Deltagarna i studien kände att deras makt över sin situation förminskades genom otillräcklig, simpel eller missledande information. Medel Rose et al. (2004) England
Kvalitativ 139 Kvalitativa vittnesmål från ECT-patienter samlades från internet, ett videoarkiv och frågeformulär.
Dataanalys: Innehållsanalys och grounded theory.
Övervägande negativa vittnesmål. Den vanligaste biverkan av ECT i studien är minnesförlust. Medel Wells et al. (2018) Australien Kvalitativ 17 Datainsamling: Semistrukturerade intervjuer. Dataanalys: Jämförande analys
Mer information till patienter behövs inför ECT
behandling och den informationen måste ges oftare
Hög
Smith et al. (2009) USA
Kvalitativ 16 Datainsamling: Öppen intervju
Dataanalys: Hermeneutisk analys
Känslor att tvingas till ECT. Att ECT var som sista utvägen. Patienterna la stort hopp till behandlingen Hög Clarke et al. (2018) Australien
Kvalitativ 7 Datainsamling: Narrativa intervjuer
Dataanalys: Innehållsanalys
Upplevelser från patienterna av att inte få nog med information, att inte ha något annat val, svårigheter att vara i kontroll över sina val.
Medelhög
Ejaredara et al. (2013) Canada
Kvalitativ 9 Datainsamling: genom narrativa intervjuer.
Dataanalys: genom tematisk innehållsanalys. Näst intill endast negativa upplevelser av ECT hos de intervjuade. Medelhög
syfte extraheras ur artiklarna. Textenheter kodas sedan induktivt. Rekontextualisering innebär att de inkluderade artiklarna läses igen tillsammans med de uttagna textenheterna. Textenheter som inte svarar på syftet exkluderas. Kategorisering innebär att textenheter kondenseras genom att överflödiga ord tas bort utan att textenhetens innehåll förloras. Data kodas och grupperas utifrån liknande innehåll till kategorier. Kategorier skapas genom en progressiv process där data flyttas fram och tillbaka tills kategorier uppstår. Textenheterna passade till slut endast in under en kategori och kategoriseringen ansågs klar när kategorierna var varandra uteslutande (jmf. Bengtsson, 2016).
Resultat
Tabell 4. Översikt av kategorier (n=4)
Kategorier
Information och kommunikation skapar oro och frustration eller tillit och trygghet Rädsla för behandlingen
Att känna sig maktlös och tvingad att genomgå behandlingen Att känna sig förändrad efter ECT och sörja förlorade minnen
Information och kommunikation kan skapa oro och frustration eller tillit och trygghet
Att känna att informationen om ECT som förmedlats av personalen ej gick att förstå eller ej var tillräcklig var ett förekommande fynd i studierna som analyserades (Wells et al., 2018; Rajkumar et al., 2007; Ejaredar & Hagen, 2014; Smith et al., 2009). Att känna ovisshet inför vad som skulle hända under behandlingen skapade oro (Rajkumar et al.., 2007; Wells et.al, 2018). Efter behandlingen kände många patienter frustration över att inte ha fått eller inte förstått informationen om biverkningar (Wells et.al, 2018; Ejaredar & Hagen, 2014) och i två studier hade risken för biverkningar helt avfärdats vilket efter behandlingen skapade stor frustration hos patienten (Smith et al., 2009; Ejaredar & Hagen, 2014).
“I wish now that I had paid more attention to the information that I read about memory because it was very different from the information that I was given by my doctor… there doesn’t seem to have been any plan put in place for what would happen if my memory was bad” (Wells et.al, 2018, s. 6)
“So they didn’t really tell me a lot and when I expressed concern about the memory loss or anything associated with it, told me that it was an old wives’ tale kind of thing . . . it hasn’t been confirmed in the literature . . . it’s not really something to worry about . . . he didn’t feel there was any documentation to cause me concern so I decided to have it . . . In reality, there is a memory loss and I hate that I’ve lost it . . . I don’t know if they are just hiding things or they think that you are too stupid to know . . . or need to know.” (Smith et al., 2009, s. 557) Det framkom att kommunikationen brast i bemötandet när patienterna försökte berätta om vad de kände inför behandlingen (Knight et al., 2017; Wells et.al, 2018) och patienterna beskrev frustration över att det de hade berättat ej togs på allvar av personalen. När personalen inte lyssnade kände de sig även kontrollerade, utnyttjade och förminskade på grund av sin sjukdom (Knight et al., 2017).
One participant found it frustrating that professionals—when trying to convince her to have ECT—did not seem to take into account how she felt about it: They wouldn’t listen to me and they didn’t understand what I was trying to tell them about how it made me feel. And I think yes, they need to listen more, listen to what people say and not just dismiss them as crazy depressed people who don’t have a voice because they’re depressed. (Knight et al., 2017, s. 1680)
I två studier (Knight et al., 2017; Wells et al., 2018) framkom det att patienterna kände sig bekräftade när deras frågor och oro blev tagna på allvar av personalen, vilket ingav tillit och trygghet. När personalen var stödjande och trevliga i sitt bemötande så kände sig patienter bekväma och väl omhändertagna vilket gjorde upplevelsen av behandlingen trygg (Knight et al., 2017). Andra fynd visade att om personal ger tydlig information om behandlingens fördelar samt biverkningar och lyssnar på patientens oro så känner patienterna tillit och trygghet, även när behandlingen inte har positiv effekt (Knight et al., 2017; Wells et al., 2018).
“Another did not find the procedure effective for her, but her positive experience of the treatment and staff resulted in her becoming a strong advocate: I think I would want people not to be scared of the process itself. That it will be done, if my experience is anything to go down, I’m sure it is pretty well typical, it will be done thoughtfully, professionally and with care.” (Knight et al., 2017)
Rädsla för behandlingen
I flera studier (Wells et al., 2018; Rajkumar et al., 2007; Ejaredar & Hagen, 2013; Koopowitz et al.., 2003; Kring et al., 2018) framkom att det fanns rädslor inför att genomgå ECT. Rädslor för att få en hjärtattack och dö. Eller att man inte ska vakna upp igen efter att man har blivit
sövd (Ejaredar & Hagen, 2013; Wells et al., 2018). I två studier (Rajkumar et al., 2007; Koopowitz et al., 2003) uttrycktes rädsla för att behandlingen skulle kunna skada hjärnan.
“concerns about general anaesthetic “…you might die under the treatment”” (Wells et al., 2018, s. 5)
Tre studier (Kring et al., 2018; Wells et al., 2018; Ejaredar & Hagen, 2013) belyste anhörigas erfarenheter eller media som källor till rädslan för ECT. Att en förälder har fått ECT beskrevs som en skrämmande upplevelse som skapade en stor rädsla och oro kring behandlingen (Wells et al., 2018; Ejaredar & Hagen, 2013). I Kring et al. (2018) lyftes hur ECT framställs i filmen ”One flew over the cuckoo’s nest” och hur den gav rädsla för behandlingen.
“Well, she (my mother) had ECT after I was born . . . so I was linked to her illness from day one. I feared that I was gonna lose my mind, and that the ECT would destroy my brain the way it had my mother’s. I saw her have a big amount of memory loss . . . so when I look back on it the ECT . . . you know it was like taking somebody who’s afraid of a bear and putting them in a cage with a bear . . . there was a lot of terror around it.” (Ejaredar & Hagen, 2013, s. 150) Rädslan för vad som ska hända patienten fanns innan behandlingen (Wells et al., 2018). När behandlingen väl började så beskrevs hur rädslan försvann och behandlingen upplevdes som lättare och inte så skrämmande som innan.
“I was very anxious and… scared. It was just the unknown. As it went on… I got less scared and more hopeful” (Wells et al., 2018)
Att känna sig maktlös och tvingad att genomgå behandlingen
Ett flertal studier (Clarke et al., 2018; Ejaredar & Hagen, 2014; Knight et al., 2017; Smith et al., 2009; Wells et al., 2018; Fisher, Johnstone & Williamson, 2011) beskrev upplevelser av att beslutet att genomgå ECT ej är ett eget val. I två studier (Knight et al., 2017; Clarke et al., 2018) upplevde patienter att det är läkare som tar beslutet åt dem och att de är för skrämda, överväldigade eller orkeslösa för att förmå sig att säga nej till behandlingen. I en studie
(Clarke et al., 2018) beskrevs känslan av att ge upp och gå med på ECT då det är svårt att säga emot personal som har mycket kunskap, och att det därför är lättare att bara gå med på vad personalen säger trots rädsla och sorg över beslutet.
“I think we should do this, this is what we think you should do,” and I’ve just gone along with it. I didn’t make a decision purely on what I believed in; more on what they thought needed to be done. I think I was pretty resolved to what they were going to do, regardless of what I thought. It wasn’t what I wanted. I just went along with it.” (Clarke et al., 2018)
ECT kändes som den sista möjligheten till att må bättre (Smith et al., 2009; Clarke et al., 2018; Wells et al., 2018; Fisher et al., 2011; Ejaredar & Hagen, 2014). I ett flertal studier (Smith et al., 2009; Wells et al., 2018; Fisher et al., 2011; Ejaredar & Hagen, 2014; Clarke et al., 2018) belystes känslan av desperation då ECT tas upp som behandling när inga mediciner fungerar. Att känna brist på valmöjligheter skapade en upplevelse av hopplöshet (Clarke et al., 2018; Ejaredar & Hagen, 2014; Wells et al., 2018).
“We tried all the medications and had gone through and tried to combine medication and nothing was working . . . we were at a desperate stage . . . ECT. . . we had no other choice.” (Smith et al., 2009, s. 556)
I två studier (Clarke et al., 2018; Smith et al., 2009) beskrevs hur ECT genomfördes på grund av en känsla av förpliktelse mot andra. ECT genomfördes ibland på grund av att anhöriga oroade sig; att det fanns en förpliktelse mot dem och även mot läkaren att genomgå
behandlingen (Clarke et al., 2018). I en annan studie (Smith et al., 2009) skildrades känslan av en förpliktelse att göra allt vad läkaren säger, att inte säga emot och att lita blint på läkaren.
“Everyone was getting a bit desperate including my poor psychiatrist. I think he was sick of seeing me every day, looking terrible. My friends, they were beside themselves. My husband, he could see that I wasn’t improving. I had to do it for all of us, for everyone. It wasn’t just about me.” (Clarke et al., 2018, s. 1080)
Att känna sig förändrad efter ECT och sörja förlorade minnen
Patienter upplevde sig förändrade på olika sätt efter genomgången ECT. Dessa förändringar beskrevs som både positiva (Ejaredar & Hagen, 2013; Knight et al., 2017; Rajkumar et al., 2007; Rose et al., 2004; Wells et al., 2018; Smith et al., 2009) och negativa (Ejaredar & Hagen, 2013; Wells et al., 2018; Knight et al., 2017).
“I can enjoy my life to some extent. This was not possible earlier. You know, when you are depressed, the mood and the way of thinking are completely different. I was like that. I can control that unnecessary thinking now... I was thinking about a lot of unwanted things. I thought of committing suicide. I do not have those thoughts now.” (Rajkumar et al., 2007, s. 159)
Patienter upplevde att ECT tog bort jobbiga känslor och mörker, och att det efter
behandlingen kändes lättare, som att något tungt hade lyfts bort (Ejaredar & Hagen, 2013; Knight et al., 2017; Rajkumar et al., 2007). Det kändes som att man blev mer som sig själv efter behandlingen; att funktioner kom tillbaka, och en del kunde känna energi och förmåga att börja jobba igen (Knight et al., 2017; Rajkumar et al., 2007; Rose et al., 2004; Smith et al.,
2009). Smith et al., (2009) beskrev upplevelsen av att börja känna känslor igen, att bry sig och vilja göra saker.
“After the third treatment I woke up in the recovery room and . . . it was like a light bulb went on, I felt something different . . . It was like things started connecting . . . I started caring a little bit . . . I started wanting to do stuff and even making plans for the future . . . ECT was a God-send for me.” (Smith et al., 2009, s. 556)
Negativa förändringar av behandlingen beskrevs som upplevelser av förlust eller försämring av förmågor. En förmåga som upplevs förändrad är den kognitiva vilket var svårt att anpassa sig till (Ejaredar & Hagen, 2013; Wells et al., 2018). Patienter beskrev känslor av frustration över att inte kunna läsa texter som tidigare på grund av svårigheter att minnas vad som lästs, och upplevelser av koncentrationssvårigheter vid bilkörning beskrevs också. Den sociala förmågan upplevdes även påverkad efter ECT, så som svårigheter att minnas vad man tänkte säga i ett samtal (Ejaredar & Hagen, 2013).
“I’ll be driving and stopped at a stop sign, and I’ll start to go, and then I don’t see a car there! So I have to force myself, because it’s like my brain now doesn’t – I don’t know what it is, but it’s like it can’t focus or register on things or something. So I have to be careful, because if there’s another car it’s like my brain’s not registered properly now. I don’t know what it (ECT) did to it.” (Ejaredar & Hagen, 2013, s. 150)
Flera studier (Ejaredar & Hagen, 2013; Knight, Ridge, McShane, Ryan, & Griffith, 2017; Rose, Fleischmann & Wykes, 2004; Rajkumar, Saravanan & Jacob, 2007; Smith, Vogler, Zarrouf, Sheaves & Jesse, 2009) beskrev upplevelser av en stor sorg över förlusten av minnen. Sorg över förlusten av viktiga händelser i livet som minnen av bröllop, barndomsminnen, barn som fötts och andra viktiga livshändelser hos de patienter som drabbats av denna biverkning.
“big chunks of my life are now missing, some of which were probably important or worth remembering [laugh]. So I feel quite sad about that, you know, round when my son was born . . . there’s big bits of it I don’t remember . . . I don’t remember some of his milestones . . . I think ECT is awful.” (Knight et al., 2017, s. 1679)
Det framkom att förlusten av viktiga minnen lämnade hål i personligheten och självkänslan. En upplevelse av sig själv som fragmenterad och osammanhängande uppstod i tomrummet efter förlorade minnen (Kring, Bergholt & Midtgaard 2018; Rose et al., 2004; Knight et al., 2017).
“Yeah, but for me it’s been sorrowful – I truly feel that I’ve lost myself somehow or another…” (Kring et al., 2018, s. 362)
“It is a barbaric practice. Psychiatrists say it saves lives, but I would say it is more likely to push you towards suicide. It ruined my life and robbed me of my personality and memories” (Rose et al., 2004, s. 289)
Diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelser av ECT.
Huvudfynden var att patienter som genomgått ECT upplever frustration över dåligt
bemötande från personal och bristande information om behandlingen. De upplever oro och rädsla för behandlingen innan den startat och sorg över förlorade minnen. Patienterna upplever tillit och trygghet när de bemöts av empatisk personal som lyssnar och bryr sig.
I denna litteraturstudie framkom att patienter känner att de saknar kunskap om behandlingen. Detta är vanligt förekommande även i andra studier (Chakrabarti, Grover & Rajagopal, 2010). I litteraturstudien framkom att rädsla för ECT ofta beror på en rädsla för att hjärta eller hjärna ska skadas samt rädsla för att inte vakna upp igen. Rädslan kan vara grundad i hur ECT framställs i samhället. Det finns ett stigma om ECT som en hemsk behandling som skadar hjärnan. Patientens tankar kan gå till hur ECT historiskt har administrerats vid gamla mentalsjukhus då behandlingen framställs på ett sådant sätt i media, filmer och på internet (Daalen-Smith & Gallagher, 2011; Payne & Prudic, 2011). När en patient blir aktuell för ECT så ska saklig och korrekt information om behandlingen och dess biverkningar ges. Baserat på denna information ska patienten sedan välja att genomföra behandlingen eller inte (jmf. SFS 2014:821). Den vanligaste indikationen för ECT är djup depression (Kvalitetsregistret ECT, 2018). En patient som har en djup depression kan ha en nedsatt förmåga att ta till sig
information och ta ett beslut angående ECT. Det blir då en utmaning för vårdpersonalen att ge information som patienten kan förstå och ta till sig. Även om detta inte lyckas så kan patienten vara i stort behov av ECT och det blir således ett etiskt dilemma, patienten kan inte ge ett samtycke till behandlingen men är i stort behov av att få den för att må bättre (Daalen-Smith & Gallagher, 2011).
Inom hermeneutiken kan vi inte veta hur en annan person upplever ett fenomen. Men genom s.k. horisontsammansmältning så kan vi närma oss en förståelse av vad den andra upplever, detta genom att lyssna och tolka personliga beskrivningar från den andra människan om upplevelsen av ett fenomen (Friberg & Öhlén, 2012, s. 353). Det är så en sjuksköterska måste
jobba för att nå fram till patienten med information och ta del av eventuell oro och rädsla patienten känner inför ECT.
Barker (2001) beskriver The tidal model som en omvårdnadsteori utvecklad för psykiatrisk vård. Genom ett personcentrerat och holistiskt förhållningssätt fokuserar den inte på
sjukdomen utan på att få kontakt med personen. Sjuksköterskans mål är att utforska personens erfarenheter genom ett narrativ och att skapa en terapeutisk allians. Det är genom narrativet personen kan förmedla känslan av sig själv och upplevelse av omvärlden. När sjuksköterskan och patienten tillsammans skapar detta narrativ så kan de identifiera vad patienten upplever att hen behöver i form av omvårdnad (Barker, 2001). Appliceras denna modell i praktiken så arbetar sjuksköterskan aktivt för att förstå vad patienten behöver. Detta ökar möjligheten att få insikt i patientens uppfattning av ECT och kan identifiera om behov av mer information eller information i annan form finns. Ställer patienterna frågor så är det viktigt att vårdpersonalen är lyhörd, svarar och förklarar. Enligt Grover et al. (2017) är många föräldrar till patienter oroade inför ECT. Därför är det viktigt med ärlig och rak information om de effekter behandlingen har. För att information ska omvandlas till kunskap krävs att patienten kan värdera vilka konsekvenser kunskapen har för det egna handlandet (Grover et al., 2017).
Att patienter fått långvarig minnesförlust efter ECT är en biverkning som vi inte kan bortse ifrån och den rädsla patienter känner inför detta kan sjuksköterskan inte se som irrationell. Rädslan måste tas på allvar och vägas av patienten själv mot risken och vad hen kan vinna av att genomgå behandlingen, sjuksköterskans största ansvar bör vara att tillse att patienten har information nog för att ta ett beslut och bekräfta patientens rädslor.
Rädslan för att bli sövd och att inte vakna upp kan ses som en rädsla för att tappa kontrollen och rädsla för döden. Det framkommer inte om detta är en generell rädsla för att bli sövd och om den skulle vara lika vid en operation eller om den är specifik för sövning vid ECT. Några patienter är rädda för att hjärnan ska skadas, denna rädsla kan ses som mer specifik för ECT. I en stor litteraturöversikt finner Chakrabarti et al., (2010) att rädslan för ECT inte sjunker efter att behandlingen är klar. I denna studie såg vi motsatsen i några fall, att rädslan försvann när behandlingen hade börjat. Aoki et al. (2016) visar samma resultat med mer positiva attityder efter behandlingen.
Det framkom att många patienter känner sig maktlösa mot vårdpersonalens inrådan om ECT. Wiklund (2014) beskriver maktlöshet som att patienten ger upp sitt centrum, där patienten
drar sig undan, vilket leder till ensamhet samt ökar känslor av hjälplöshet. Därför är det viktigt att sjuksköterskan känner ansvar för att ge patienten ett tillitsfullt bemötande. Barker (2001) beskriver att känslan av tillit kan vara av stor betydelse för patientens upplevelse av gemenskap och samhörighet, vilket stärker självkänslan. Med en stärkt självkänsla ökar möjligheten till delaktighet och medbestämmande hos patienten. Att sätta sig in i och försöka förstå hur det är för patienten att leva med ohälsa är en central ansats i en vetenskapligt utformad vård. Delaktighet mellan patient och sjuksköterska kan förklaras som interpersonell och ömsesidig process, där patientens resurser och inflytande i sin vård är i fokus, här kan sjuksköterskan tillsammans med patienten utforska upplevelsen av hälsa och ohälsa (Barker, 2001).
Den personcentrerade vården varierar beroende på vilken vårdform som bedrivs, men det centrala är teamet där patienten står i centrum. För sjuksköterskan innebär det krav på bland annat lyhördhet, god planering och god kommunikation med individen (Svensk
sjuksköterskeförening, 2016). Även i en studie av McCormack & McCance (2006) betonas att sjuksköterskor kan kommunicera bra med patienter när de använder ett personcentrerat
tillvägagångssätt. Målet med vården är att förstå patientens behov och att bevara patientens resurser samt att öka empowerment. Detta kan möjliggöra för patienten att vara delaktig i sin egen vård. I denna litteraturstudie framkom att patienter i många fall känt att det inte har funnits något annat val än ECT. Situationen har beskrivits som hopplös. Denna hopplöshet kan ha förmedlats av personal, som försökt motivera patienten till behandlingen. Den skulle även kunna bero på att den mentala kapaciteten att ta beslut varit nedsatt på grund av psykisk sjukdom. När patienterna går med på behandlingen i dessa fall så skapas en känsla av att delaktigheten i beslutet inte funnits. Därför är den relation som beskrivs ovan (McCormack & McCance, 2006; Barker, 2001) viktig för att patienten inte ska känna maktlöshet, utan
delaktighet i sin behandling.
Resultatet i den här litteraturstudien visar att efter ECT upplevde patienter positiva känslor av att känna igen sig själv och återkomma till livet (Ejaredar & Hagen, 2013; Knight et al., 2017; Rajkumar et al., 2007). En förändring som var mycket positiv. Men det fanns även de som upplevde en mycket negativ förändring i form av försämrade förmågor och av att inte känna igen sig själv (Ejaredar & Hagen, 2013; Knight, Ridge, McShane, Ryan, & Griffith, 2017; Rose, Fleischmann & Wykes, 2004; Rajkumar, Saravanan & Jacob, 2007; Smith, Vogler, Zarrouf, Sheaves & Jesse, 2009). Att det skiljer i resultatet av behandlingen är intressant.
Varför drabbas vissa av kraftiga biverkningar samtidigt som andra upplever positiva
förändringar? Det finns inte något säkert svar i vår studie, men en teori är att dessa negativa känslor skulle kunna uppstå av flera anledningar än enbart behandlingen. De som genomgått behandlingen kan ha sviter efter sin psykiska sjukdom som de inte uppmärksammar förrän de mår bättre. Patienternas upplevelse ska inte misstros, men det kan vara mer komplext än att ECT skadar hjärnan.Gbyl och Videbech (2018) genomförde en stor litteraturöversikt som inkluderade 32 studier med totalt 467 patienter. De tittade på om ECT hade någon skadlig effekt på hjärnan med hjälp av magnetröntgen. Inga skador sågs på någon av patienterna, tvärt emot såg de en tillväxt i hjärnans limbiska system. Dock är det patientens upplevelse av behandlingen som är i fokus då det är möjligt att uppleva symtom trots att den medicinska vetenskapen inte lyckas identifiera organiska orsaker.
Metoddiskussion
Hur stor trovärdigheten i en vetenskaplig studie är bedöms utifrån tillförlitlighet,
bekräftelsebarhet, pålitlighet och överförbarhet. Dessa sammantagna avgör kvalitén på studien (Wallengren & Henricson, 2012, s. 487-488).
Tillförlitlighet innebär att den ursprungliga data som samlats in ej får tolkas eller ändras så den i studiens resultat får en annan mening än den ursprungligen hade (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303; Wallengren & Henricson, 2012, s. 487). När textenheter översattes och
analyserades var vi noga med att tolka texten för vad som stod, kärnan ändrades aldrig under analysens gång. En kontinuerlig diskussion mellan författarna säkerställde att vi undvek att ändra textenheternas betydelse. Att vara väl bekant och införstådd med de texter som ska analyseras stärker tillförlitligheten (Wallengren & Henricson, 2012, s. 487; Bengtsson, 2016) Båda författarna har läst igenom utvalda artiklar och textenheter flera gånger och diskuterat vilken data som ska tas med. Under studiens gång har seminarier och handledarträffar gjorts tillsammans med medstudenter och handledare, i dessa har vårt arbete och analys granskats. Dessa granskningar av medstudenter och lärare, stärker tillförlitligheten enligt Graneheim och Lundman (2004).
Pålitlighet avser forskarnas förförståelse och erfarenheter av det som studeras och hur det kan påverka datainsamling och analys (Wallengren & Henricson, 2012, s. 488; Bengtsson, 2016). En annan aspekt av pålitligheten är hur väl den som läser artikeln kan följa författarnas metod och tillvägagångssätt genom artikeln, det är därför viktigt att det är väl beskrivet (Holloway &
Wheeler, 2010, s. 302-303). Båda författarna har klinisk erfarenhet av ECT och är positivt inställda till behandlingen. Detta ökar risken för bias, för att undvika bias har vi i varje steg av datainsamlingen, analys och resultat reflekterat och diskuterat kring vår förförståelse av ECT. Vi har beskrivit vårt tillvägagångssätt genom hela studien och förtydligat med tabeller.
Bekräftelsebarheten stärks genom att det går att härleda resultatet till källan, att
analysprocessen är beskriven och även här bör författarna låta medstudenter och/eller lärare läsa igenom data för och beskriva sin förförståelse (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303; Wallengren & Henricson, 2012, s. 488). Varje steg i analysen har beskrivits och i resultatet är alla studier som ingår refererade till.
Överförbarhet betyder att resultatet kan överföras till liknande situationer och kontext (Holloway och Wheeler, 2010, s. 298-303, 305). Vår studie begränsar sig till ett fåtal
personers upplevelser. Om än rikliga svar har givits så kan vi inte generalisera och säga att det är så här alla upplever ECT. Hade artikelsökningen genomförts i fler databaser kunde
eventuellt fler artiklar hittats till analysen, vilket kanske kunde ha ökat generaliserbarheten något. Våra artiklar hade en stor geografisk spridning, det gör att resultatet ej är representativt för ett land, då upplevelserna skilde sig mellan olika länder. Vi har i vårt resultat redovisat många negativa upplevelser. Detta stämmer inte överens med större studier där fler positiva upplevelser framkommer (Kvalitetsregistret ECT, 2018; Gbyl & Videbech, 2018).
Diskrepansen skulle kunna bero på ett selektionsbias; att deltagarna som ställde upp i studierna i högre grad kände frustration och besvikelse och därför var mer angelägna att berätta om sin upplevelse, jämfört med de som var mer nöjda och därför kanske inte lika angelägna att berätta. Därför är det svårt att säga att resultatet i den här studien går att överföra.
Kliniska implikationer
I vår studie framkom det att det är viktigt för sjuksköterskan att skapa en tillitsfull relation till patienten och att ge sanningsenlig och ärlig information om ECT som patienten förstår. För att en tillitsfull relation ska åstadkommas behöver sjuksköterskan vara en aktiv lyssnare som söker förståelse för patientens uppfattning om sig själv och sin hälsa. När tillit finns skapas det trygghet i relationen. Att säkerställa att patienten har tillräcklig information skapar förutsättningar för patienten att vara delaktig i sin behandling. När patienten förstår behandlingen och får besluta om den ska genomföras på klara grunder så är vården etiskt
sund. Vi anser att det är viktigt att säkerställa att informationen har förståtts genom be patient upprepa och summera det som har sagts. Reflektion efter varje behandling med patienten belyser vad som missats i informationen och kan repeteras. Patienter med svår psykisk sjukdom kan ha svårt att ta till sig information. Patienten kan då ha svårt att själv ta ett beslut om behandlingen. Sjuksköterskan kan då hamna i ett etiskt dilemma då behandlingen skulle kunna vara livsavgörande.
Bemöter sjuksköterskan patienten på ett sätt som skapar tillit och ger information så att förståelse för behandlingen skapas minskar detta oro och rädsla för ECT.
En omvårdnadsmodell som vi tycker passar in i detta sammanhang är The tidal model. Den är skapad för psykiatrisk omvårdnad och fokuserar på att skapa en tillitsfull relation med
patienten genom att lyssna på hens berättelse (Barker, 2001).
Slutsats
Det viktigaste fyndet i den här studien anser vi är vikten av information till patienten. Förstår patienten vad ECT är, hur det kommer gå till samt vilka biverkningar som förekommer så kan patienten bli delaktig i beslutet om behandlingen. Med delaktigheten kommer en känsla av makt och hanterbarhet. Rädslan för ECT blir mindre om patienten vet vad som kommer att hända. Även oro med ursprung i stigmatiseringen av ECT kan minskas om patienten får korrekt information. Sorgen över att drabbas av långvarig minnesförlust och andra biverkningar kan hanteras på ett bättre sätt om patienten vet om att det är en risk innan
behandlingen påbörjas. Patientgruppen som får ECT lider ofta av djup depression, ett tillstånd där förmågan att ta till sig information kan vara kraftigt påverkad. Som sjuksköterska är det viktigt att ta sig tid med patienten för att kunna vara lyhörd för att inte skapa en situation där patienten känner sig tvingad och pressad att genomgå behandlingen, även om vi vet att den har bra effekt på grundsjukdomen. Därför är kunskap om denna patientgrupp och deras erfarenhet av behandling mycket viktig.
Referenser
Artiklarna är märkta med * ingick i analysendelen.
Allgulander, C. (2015). Klinisk psykiatri. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur.
Andreasson, E. & Skärsäter, I. (2012). Patients treated for psychosis and their perceptions of care in compulsory treatment: Basis for an actionplan. Journal of Psychiatric and Mental
Health Nursing, 19, 15-22.
Aoki, Y., Yamaguchi, S., Ando, S., Sasaki, N., Bernick, P. J. & Akiyama, T. (2016). The experience of electroconvulsive therapy and its impact on associated stigma: A meta-analysis.
International journal of social psychiatry, 62(8), 708–718.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1177/0020764016675379
Bag, S., Canbek, O., Atagun, I. M. & Kutlar, T. M. (2016). Early effects of modern
electroconvulsive therapy on subjective memory in patients with mania or depression. Indian
Journal of Psychiatry, 58(2), 198. Retrieved from
http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=edb&AN=116498432 &lang=sv&site=eds-live&scope=site
Bengtsson, M. (2016). How to plan and perform a qualitative study using content analysis.
NursingPlus Open, 2, 8–14. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.npls.2016.01.001
Barker P. (2001). The Tidal Model: developing a person-centered approach to psychiatric and mental health nursing. Perspectives in Psychiatric Care, 37(3), 79–87. Retrieved from
http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=c8h&AN=106928809 &lang=sv&site=eds-live&scope=site
Benzein, E., Hagberg, M. & Saveman, B. (2014). Familj och sociala relationer. I A. Friberg. F., & Öhlen, J. (Red.). Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt (s. 69–88). Lund: Studentlitteratur
Boudin, F., Jian-Yun N., Bartlett, J. C., Grad, R., Pluye, P. & Dawes, M. (2010). Combining classifiers for robust PICO element detection. BMC Medical Informatics & Decision Making, 10(1), 29–34. https://doi.org/10.1186/1472-6947-10-29
Chakrabarti, S., Grover, S. & Rajagopal, R. (2010). Electroconvulsive therapy: A review of knowledge, experience and attitudes of patients concerning the treatment, The World Journal
of Biological Psychiatry, 11:3, 525-537, DOI:10.3109/15622970903559925
*Clarke, K.-A., Barnes, M. & Ross, D. (2018). I had no other option: Women,
electroconvulsive therapy, and informed consent. International Journal of Mental Health
Nursing, 27(3), 1077–1085. https://doi.org/10.1111/inm.12420
Cronin, P., Ryan, F., & Coughlan, M. (2008). Undertaking a literature review- a step-by step approach. British Journal of Nursing, 17, 38-43
Danielson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Henricson (Red.). Vetenskaplig teori
och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 329-343). Lund: Studentlitteratur.
*Ejaredar, M. & Hagen, B. (2014). I was told it restarts your brain: knowledge, power, and women’s experiences of ECT. Journal of Mental Health, 23(1), 31–37.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.3109/09638237.2013.841870
* Ejaredar, M. & Hagen, B. (2013). All I have is a void: Women’s perceptions of the benefits and side effects of ECT. International Journal of Risk & Safety in Medicine, 25(3), 145–154. https://doi.org/10.3233/JRS-130593
Folhälsomyndigheten. (2019). Statistik över vuxnas psykiska hälsa. Hämtad 2019-11-01 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/vuxnas-psykiska-halsa/
Friberg, F. & Öhlén, J. (2012). Fenomenologi och hermeneutik. I M. Henricson (Red.).
Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 345-369). Lund:
Gbyl, K. & Videbech, P. (2018). Electroconvulsive therapy increases brain volume in major depression: a systematic review and meta-analysis. Acta Psychiatrica Scandinavica, 138(3), 180–195. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/acps.12884
Gomes, A.P., Soares A.L.G., Kieling C., Rohde L.A. & Gonçalvez H. (2019). Mental disorders and suicide risk in emerging adulthood: the 1993 Pelotas birth cohort. Rev Saude
Publica, 53, https://dx.doi.org/10.11606/s1518-8787.20190530012356
Greenhalgh, J., Knight, C., Hind, D., Beverley, C. & Walters, S. (2005). Clinical and cost-effectiveness of electroconvulsive therapy for depressive illness, schizophrenia, catatonia and mania: systematic reviews and economic modelling studies. Health Technology Assessment, 9:1-156. https://doi.org/10.3310/hta9090
Hedelin, B., Jormfeldt, H. & Svedberg, P. (2014). Hälsobegreppet-synen på hälsa och sjuklighet. I A. Friberg, F., & Öhlén, J. (red.) Omvårdnadens grunder; Perspektiv och
förhållningssätt. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Hedelin, B. & Strandmark, M. (2001). The Meaning of Mental Health from Elderly Women’s Perspectives: A Basis for Health Promotion. Perspectives in Psychiatric Care, 37, 7-14. https://doi.org/10.1111/j.1744-6163.2001.tb00611.x
Holloway, I. & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare. (3 ed.) West Sussex: Wiley-Blackwell.
* Fisher, P., Johnstone, L. & Williamson, K. (2011). Patients’ perceptions of the process of consenting to electroconvulsive therapy. Journal of Mental Health, 20(4), 347–354.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.3109/09638237.2011.577116
Fossum, B. (red.) (2013). Kommunikation: samtal och bemötande i vården. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
*Karen Wells, Justin Newton Scanlan, Lisa Gomez, Scott Rutter, Nicola Hancock, Anthony Tuite, … Graeme Halliday. (2018). Decision making and support available to individuals
considering and undertaking electroconvulsive therapy (ECT): a qualitative, consumer-led study. BMC Psychiatry, (1), 1. https://doi.org/10.1186/s12888-018-1813-9
Karlsson, E. K. (2012). Informationssökning. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och
metod - från idé till examination inom omvårdnad (s. 95-113). Lund: Studentlitteratur.
Kellner, C. H., Greenberg, R. M., Murrough, J. W., Bryson, E. O., Briggs, M. C. & Pasculli, R. M. (2012). ECT in Treatment-Resistant Depression. American Journal of Psychiatry, (12), 1238-1244.
*Koopowitz L.F., Chur-Hansen A., Reid S. & Blashki M. (2003). The subjective experience of patients who received electroconvulsive therapy. Australian & New Zealand Journal of
Psychiatry, 37(1), 49–54. Retrieved from
http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=c8h&AN=106098867 &lang=sv&site=eds-live&scope=site
*Kring, I. S., Bergholt, M. D. & Midtgaard, J. (2018). The perspectives of former recipients and experts on stigmatization related to electroconvulsive therapy in Denmark: A focus group study. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 25(5–6), 358–367. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/jpm.12470
* Knight, F., Ridge, D., McShane, R., Ryan, S. & Griffith, L. (2017). Care, Control, and the Electroconvulsive Therapy Ritual: Making Sense of Polarized Patient Narratives. Qualitative
Health Research, 27(11), 1675–1685.
https://doiorg.proxy.lib.ltu.se/10.1177/1049732317701403
Kvalitetsregister ECT. (2018). Vårdresultat för patienter 2018. Hämtad 2019-09-13 från https://ect.registercentrum.se/statistik/rapporter-och-statistik/p/ByRAsdR7b
McCormack, B. & McCance, T. V. (2006). Development of a framework for person-centred nursing. Journal of Advanced Nursing, 56(5), 472–479.
Lasalvia, A., Zoppei, S., Van Bortel, T., Bonetto, C., Cristofalo, D., Wahlbeck, K., …Thornicroft, G. (2013). Global pattern of experienced and anticipated discrimination reported by people with major depressive disorder: a cross-sectional survey. Lancet, 381(9860), 55–62. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/S0140-6736(12)61379-8
Patientlag (SFS 2014:821). Hämtad från Riksdagens webbplats:
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
Payne, N. A., & Prudic, J. (2009). Electroconvulsive Therapy: Part II. A Biopsychosocial Perspective. Journal of Psychiatric Practice, (5), 369. Retrieved from
http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=edsbl&AN=RN25890 1549&lang=sv&site=eds-live&scope=site
* Rajkumar, A. P., Saravanan, B. & Jacob, K. S. (2007). Voices of people who have received ECT. Indian Journal of Medical Ethics, 4(4), 157–164. Retrieved from
http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=edselc&AN=edselc.2-52.0-49249121929&lang=sv&site=eds-live&scope=site
*Rose, D., Fleischmann, P. & Wykes, T. (2004). Consumers’ views of electroconvulsive therapy: a qualitative analysis. Journal of Mental Health, 13(3), 285–293. Retrieved from http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=c8h&AN=106565107 &lang=sv&site=eds-live&scope=site DOI: 10.1080/09638230410001700916
Rosén, M. (2012). Systematisk litteraturöversikt. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori
och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 429-443). Lund: Studentlitteratur.
* Smith, M., Vogler, J., Zarrouf, F., Sheaves, C., & Jesse, J. (2009). Electroconvulsive therapy: The struggles in the decision-making process and the aftermath of treatment. Issues
in Mental Health Nursing, 30(9), 554–559.
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 20 maj, 2017, från Riksdagen
http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/
SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm: Socialdepartementet
Chakrabarti, S., Grover S. & Rajagopal, R. (2010) Electroconvulsive therapy: A review of knowledge, experience and attitudes of patients concerning the treatment, The World Journal
of Biological Psychiatry, 11:3, 525-537, DOI: 10.3109/15622970903559925
Lilja, L., Hellzen, M., Lind, I. & Hellzen, O. (2006). The meaning of depression: Swedish nurses’ perceptions of depressed inpatients. Journal of Psychiatric and Mental Health
Nursing, 13(3), 269–278. Retrieved from
http://search.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/login.aspx?direct=true&db=edswsc&AN=000239 429200003&lang=sv&site=eds-live&scope=site
Svenska psykiatriska föreningen. (2014) ECT kliniska riktlinjer. Hämtad från
http://www.svenskpsykiatri.se/wp-content/uploads/2017/02/SPF-kliniska-riktlinjer-om-ECT.pdf
Svensk sjuksköterskeförening. (2016). Personcentrerad vård [Broschyr]. Hämtad från
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-
sjukskoterskeforening/ssf-om-publikationer/svensk_sjukskoterskeforening_om_personcentrerad_vard_oktober_2016.pdf
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa
perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (9.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Tang, W. K., Ungvari, G. S. & Chan, G. W. L. (2002). Patients’ and Their Relatives’
Knowledge of, Experience With, Attitude Toward, and Satisfaction With Electroconvulsive Therapy in Hong Kong, China. Journal of Ect, (4), 207. Retrieved from
9473&lang=sv&site=eds-live&scope=site
Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård samt tandvård. Lägesrapport 2016. Stockholm: Socialstyrelsen; 2016. Rapport 2016-3-16.
Vårdguiden 1177. (2018). ECT - elbehandling. Hämtad från https://www.1177.se/behandling--hjalpmedel/behandlingar-vid-psykiska-sjukdomar-och-besvar/ect---elbehandling/
Verwijk, E., Comijs, H. C., Kok, R. M., Spaans, H.-P., Stek, M. L. & Scherder, E. J. A. (2012). Neurocognitive effects after brief pulse and ultrabrief pulse unilateral
electroconvulsive therapy for major depression: A review. Journal of Affective Disorders,
140(3), 233–243. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.jad.2012.02.024
Wallengren, C. & Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat examensarbete. I M. Henricson (Red.). Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (s. 481-496). Lund: Studentlitteratur.
Weiner, R. D. & Reti, I. M. (2017). Key updates in the clinical application of electroconvulsive therapy. International Review of Psychiatry, 29(2), 54–62. https://doi.org/10.1080/09540261.2017.1309362
Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2016). Evidensbaserad omvårdnad – en bro mellan
forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.
Willman, A. (2014). Hälsa och välbefinnande. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.).
Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa (s.611 - 638). Lund: Studentlitteratur.
Wiklund Gustin, L. (red.) (2014). Vårdande vid psykisk ohälsa: på avancerad nivå. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur
