Färg och form som element för
orientering i shoppingmiljön
Louise Pettersson
För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign med inriktningen Rumslig gestaltning
Ett examensarbete på grundnivå, 15 hp Examinator Yvonne Eriksson
Handledare Marianne Palmgren, Mattias Meldert Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens högskola
Abstract
This is a study in how color and shape can be used as design elements for wayfinding, and substantiate a positive experience of a shopping environment. In what ways color can be applied to guide and identify different parts of the environment, and change the perception of distance in the spatial form.
The study is made for ReTuna's future facilities, to help with some deficiencies in the shopping environment. Deficiencies that may lower the positive experience of the environment through long distances and an unclear spatial structure. The study is made through literature studies, spatial analysis and prototyping. With focus on how color in combination with shape creates identity, structure and guidance.
The result of this study is a colorbased concept for wayfinding. Important parts of the shopping environment are identified, categorized and assigned an identity color. The concept includes a proven combination of colors, and a design based on the shape of an arrow.
Sammanfattning
Detta arbete undersöker hur färg och form kan användas för att understödja orienteringen i och upplevelsen av en shoppingmiljö. Hur färg kan appliceras i en galleria för att vägleda besökaren, identifiera olika delar av miljön och förändra uppfattningen om dess rumsliga form och långa avstånd.
Arbetet har sin utgångspunkt i återbruksgallerian ReTunas blivande lokaler som under byggprocessen visat sig ha en del brister. Något som förutses sänka den positiva upplevelsen av shoppingmiljön, genom långa avstånd och en otydlig struktur som försvårar orienteringen. Platsansvariga efterfrågar därmed en formgivning som kompenserar för dessa brister.
Genom litteraturstudier, platsanalys, utprovning av färger och skisser, har ett designförslag till ReTuna tagit form. Detta med fokus på hur färg i kombination med form skapar identitet, struktur och vägledning, samt färgers förmåga att påverka upplevelsen av den rumsliga formen.
Resultatet av detta arbete är ett färgbaserat vägledningskoncept, där viktiga punkter i lokalen identifierats, kategoriserats och tilldelats en identitetsfärg. Med en utprovad färgkombination och en färgsättning som är formgiven utifrån pilformens egenskaper och dess förmåga att vägleda.
Innehållsförteckning
Färg som formgivningselement för orientering i shoppingmiljön ... 1
Louise Pettersson ... 1 1. Inledning ... 1 1.1 Bakgrund ... 1 1.2 Avgränsning ... 2 1.3 Syfte ... 2 1.4 Målgrupp ... 2 1.5 Frågeställning... 2 2. Teori ... 3 2.1 Färg som informationsbärare ... 3
2.2 Form som element för orientering ... 3
2.3 Färg, ljus och rumsupplevelse ... 4
2.4 Orientering och information i shoppingmiljön ... 5
3. Metod ... 6 3.1 Platsanalys ... 6 3.2 Prototyping... 7 3.3 Resultat av metoder ... 7 3.3.1 Platsanalys ... 8 3.3.2 Förväntade rörelsemönster ... 10 3.3.3 Knutpunkter ... 12 3.3.4 Utprovning av färger ... 13 3.3.5 Tillvägagångssätt ... 14 3.3.6 Sammanställning av utprovningsresultaten ... 14 3.3.7 Slutsats av färgutprovning ... 15 3.3.8 Formskisser ... 15 3.3.9 Slutsats av formskisser... 18 4. Resultat ... 19
4.1 Rörelseriktningar och färgkodning ... 19
4.2 Utformning plan 1 ... 20 4.3 Utformning Plan 2 ... 22 5. Slutsats ... 25 5.1 Diskussion ... 25 6. Källförteckning ... 27 6.1 Tryckta källor ... 27 6.2 Elektroniska källor ... 27 7. Figurförteckning ... 28 7.1 Tillägg ... 28
1
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Eskilstuna Energi och miljö bygger ett centrum för återbruk, en modern återvinningscentral i anslutning till en galleria med en tydlig miljöprofil. Ett koncept som innebär att det material som i vanliga fall slängs i återvinningen, istället lämnas in för återbruk. Varav gallerians verksamheter tar till vara på det som lämnas in för att antingen restaurera eller skapa nya produkter som sedan säljs på plats. Centrumet går under namnet ReTuna och ger tak åt såväl delar av återvinningscentralen som butiker, konferenslokaler och kontor.
Anna Bergström (2015) centrumledare på ReTuna beskriver att verksamheten utgår från det lokala och närproducerade men eftersträvar att vara ett centrum för hela regionen, dit människor kan komma för att shoppa, inspireras och få kunskap om hållbart tänkande. I ett möte med Anna Bergström framgår det att ReTunas arbete för miljön är något nytt i sitt slag och ses som ett avstamp för en förändring i dagens konsumtionssamhälle. De vill gärna lyfta att de ligger i framkant och eftersträvar därmed att ge gallerian ett nytt och unikt uttryck för sitt sammanhang. Visionen är ge besökarna en positiv upplevelse som skiljer sig från övriga gallerior, både genom formgivningen av platsen och dess miljöprofil.
Men redan under byggprocessen har man identifierat en problematik i orienteringen, som förutses ge en negativ upplevelse av platsen. Anna Bergström syftar här på de långa avstånden mellan viktiga punkter i gallerian. Punkter som egentligen har en samhörighet och tillsammans höjer standarden och graden av bekvämlighet. Exempelvis är ytan för caféverksamhet och ytan för toaletter placerade i varsin ände av gallerian, vilket gör det långt att gå mellan dessa. Det är inte heller är tydligt i hur man som besökare orienterar sig mellan den här typen av punkter. Anna Bergström bedömer att risken med de långa avstånden och den otydliga orienteringen är att besökarna upplever platsen som obekväm, icke stimulerande och svårbegriplig. Vilket i sin tur skapar en negativ helhetsupplevelse. Anna Bergström önskar därmed kompensera för de brister hon funnit i byggnadsplaneringen, genom att applicera en gestaltning som understödjer besökarens orientering och vistelse på platsen.
Eftersom ReTunas lokaler ännu inte är färdigbyggda finns det inte några befintliga butiker eller etablerade strukturer på platsen. Här finns enbart planritningar och den påbörjade grunden.
2
1.2 Avgränsning
ReTuna är ett återbrukscentrum, en bred verksamhet med många funktioner under samma tak. Vilket ger en rad olika typer av användningsområden att ta hänsyn till. Detta arbete är därför avgränsat till shoppingmiljön, ytan mellan alla butiker. Då uppdragsgivaren framförallt önskar en formgivning som stödjer gallerians besökare i sin vistelse på platsen.
ReTuna är ett nytänkande inslag i samhället där konsumtion och miljömedvetenhet slås samman, något som för detta arbete innebär en strävan efter ett resurssnålt formgivningskoncept med en låg materialåtgång. Därmed avgränsas arbetet till enbart färg och dess visuella form som gestaltningskomponent.
1.3 Syfte
Syftet med detta arbete är att undersöka hur färg kan understödja orienteringen och upplevelsen av en shoppingmiljö. Hur man kan kombinera färg och form för att förändra uppfattningen om rummet, understödja befintliga strukturer eller skapa nya. Målet är att ta fram ett designförslag till ReTuna återbruksgalleria, som hoppas göra platsen mer lättanvänd och därmed tilltalande för besökaren. Att ta fram ett förslag som kompletterar nuvarande brister i huset och gör platsen enklare att förstå.
1.4 Målgrupp
Den målgrupp arbetet riktar sig till är gallerians besökare, med främsta fokus på invånare i Eskilstuna kommun. Formgivningen berör även personalen i gallerian då den utgör stor del av deras arbetsmiljö, där även de ska kunna orientera sig eller hänvisa andra på platsen.
1.5 Frågeställning
Hur kan färg användas för att understödja orienteringen och identifiera viktiga funktioner i shoppingmiljön?
- Vilka färger fungerar tillsammans för att särskilja olika funktioner?
- Hur kan färg och form kombineras för att tillsammans skapa ordning och påverka den visuella uppfattningen av rummet?
3
2. Teori
I denna del redovisas den litteratur som använts som underlag i arbetet. Målet med följande litteratur är att ta reda på grundprinciper för färg och form som informativa, rumsliga och vägledande element. För att hitta ett sätt att applicera dessa principer i shoppingmiljön, leder litteraturen även in på grunder för utformning och placering av information i dessa typer av miljöer.
2.1 Färg som informationsbärare
Mollerup (2013) skriver om färger i samband med skyltsystem och navigering, varav han anser att färg är det mest effektiva element att urskilja på långa avstånd. Olika färg för olika budskap tydliggör dem och förenklar att skilja dem åt (s.119). Även han nämner att man bör se över färgers olika betydelser, och ger som exempel är att gult och svart är en vanlig kombination för att varna. Dessutom måste färgen för den information som tillämpas kunna urskiljas mot sin omgivning och inte konkurreras ut av exempelvis en bakgrund i samma kulör. Detta är extra viktigt när det gäller färger som associeras med säkerhet. Därför är det inte alltid det bästa att utgå från ett företags grafiska profil vid framtagande av skyltar eller liknande information. Dessa färger är oftast inte heller framtagna för navigering utan mer lämpat för trycksaker (s.124). Mollerup (2013) skriver också om färgkodning som ett element för orientering, och hävdar därmed att det bästa är att använda så få färger som möjligt. Detta då ett lägre antal färger gör dem lättare att memorera, eftersom vi i snitt inte kan minnas mer än fyra eller fem färger (s.125).
2.2 Form som element för orientering
Formen kan beskrivas som en karaktäristisk kontur av en yta, och är en huvudsaklig aspekt för hur vi identifierar och kategoriserar vår omgivning. Formen består i visuella egenskaper så som storlek, färg och textur, vilket gör ljuset till en viktig aspekt för hur en form uppfattas. Särskilt färg har förmågan att särskilja en form från sin omgivning och betona dess upplevda vikt. (Ching, 2007 s. 34).
Hur vi läser av och kan orientera oss med hjälp av en form beror på dess relationella proportioner mot sin omgivning. Dess placering eller komposition i förhållande till sin omgivning skapar en visuell helhetsbild, som styr hur formen tolkas. Hur en form kan styra orienteringen beror på dess riktning i relation till dess omgivning,
4
eller i från vilken vinkel man betraktar den. Olika perspektiv presenterar olika aspekter av en form, samt att avståndet vi betraktar den ifrån avgör dess upplevda storlek. Formens koncentration och stabilitet påverkas av dess geometri och placering i relation till sin omgivning, vår siktlinje och gravitationskraftens inverkan i vår upplevelse av formens tyngd eller lätthet (Ching, 2007 s. 35).
Att välja en form är att utse en karaktär som ska överensstämma med formgivningens ändamål (Bergström 2012, s.227). Det gäller då att göra en avvägning i valet av en form eller flera former i kombination för vad som lämpar sig för det specifika fallet. För många formelement kan göra betraktaren osäker och stressad av att inte kunna orientera sig och hitta rätt. En bra formgivning uttrycker en självklarhet som i sig självt motiverar sitt arrangemang (s.231). En form som tydligt leder och hänvisar sin betraktare är pilformer, som Mollerup (2013) beskriver vara ämnade för att indikera till navigering. Där formen i sig självt påvisar en riktning beroende på dess egen orientering i förhållande till sin omgivning (s.112). Mollerup (2013) skriver även om guidelines vilket kan vara färgkodade markeringar i form av linjer eller en upprepning av samma formelement som följaktligen markerar vägen från en punkt till en annan. Vilket är vanligt förekommande i offentliga miljöer. Även här bör man se över antalet guidelines då flera markeringar och former kan förvirra besökaren (s.117).
2.3 Färg, ljus och rumsupplevelse
Billger (2006) skriver att uppfattningen om ett rums karaktär påverkas av färger. Varav den upplevda volymen av rummet tycks variera beroende på färg och vart den är placerad. Billiger (2006) hävdar utifrån egna tester att färger i tak och golv påverkar uppfattningen om höjd i rummet, medan färg på väggarna påverka bredden, balansen och rummets riktning. Samt om rummet upplevdes slutet eller öppet (s.162). Särskilt golvfärgen påverkar hur rummet upplevs, då det är den yta av rummet som vanligtvis är mest belyst då ljuset kommer ovanifrån. Varav reflektioner från golvytan påverkar både färgen på ljuset och färgen på väggarna. Likaså kan en fondvägg påverka hela rummet i och med att färgen smittar av sig på de andra väggarna i en återspegling (s.159).
Billger (2006) skriver även om simultankontrasteffekten i förhållande till
återspeglingen. Simultankontrasteffekten innebär att färger i kombination med
varandra kan skapa förskjutningar i kulörton och styrka. Exempelvis kan turkost uppfattas som mer grönt mot en blå bakgrund och mer blått mot en grön bakgrund. En effekt som är allra tydligast när olika färger gränsar till varandra (s.150). I ett flerfärgat rum är det oftast effekten av återspegling som dominerar över simultankontrasteffekten. Återspeglingen gör att färgerna upplevs mer lika än när
5
de hålls intill varandra i separata färgprover. De förlorar alltså lite av sin egen karaktär på bekostnad av återspeglingen av den kombinerade färgen, och upplevs därmed mer dämpade. Detta trots en kombination av komplementfärger. Effekten av simultankontrast blir tydligast om färgerna ses intill varandra på samma yta istället för på varsin vägg, eller om den ena färgen placeras i ett fält omgivet av den andra (s.152–153).
Hårleman (2006) har i en egen undersökning testat olika färgers beteende i förhållande till ljuset i Norr- och Söderläge. I undersökningen redogör hon även för medverkande testpersoners upplevelse av rummet i förhållande till de olika kulörerna. De kulörer som testades var gult, rosa, blått och grönt. En stark gul färg påverkade enligt testpersonerna rymdupplevelsen till en utökad atmosfär. De rosa rummen upplevdes intensiva och hade tendenser att väcka starka känslor hos testpersonerna, både positiva och negativa. Testpersonerna upplevde de blå rummen som öppna och upplösta, men samtidigt negativa. De gröna rummen upplevdes lågmälda och öppna. Hårleman (2006) kom fram till att starka färger tycktes bringa fram starka känslor, både negativa och positiva. Varav rosa och gula rum uppfattades som livfulla, medan blå och gröna uppfattades som mer lågmälda (s.176–179).
2.4 Orientering och information i shoppingmiljön
Coleman (2006 s. 282) skriver om formgivning av shoppingcenter och har tagit fram riktlinjer särskilt för dispositionen av miljön. Vilket främst berör tillgängligheten och orienteringen på platsen. Coleman (2006) skriver att dispositionen ska forma en unik och intressant plats som är bekväm, säker och njutbar, så som estetiskt tilltalande i sin visuella form. Med tydliga gångstråk och som allra helst skapar ett cirkulärt och flödande rörelsemönster. Det bör alltså undvikas att besökaren är tvungen att gå tillbaka samma väg. Orienteringen ska helst stödjas av rumsliga element så som entré, trappa och hiss, samt andra viktiga områden så som serveringar eller toaletter som ligger i anslutning till den allmänna ytan. Miljön ska vara läsbar och enkel att förstå, varav det inte heller ska finnas några hinder som försvårar för besökaren att röra sig genom hela ytan och nå alla butiker.
Mossberg (2003) skriver att dispositionen i miljön påverkar hur besökaren agerar i möte med platsen, men att även besökarens tidigare erfarenheter spelar en stor roll i hur omgivningen uppfattas. De arkitektoniska eller rumsliga elementen kan skapa associationer som påverkar besökarens agerande i kombination med platsen (Mossberg 2003, Mowen 1990, s. 134). För att underlätta besökarens vistelse menar Underhill (2006) att det behövs en så kallad landningsbana in i lokalen, innan
6
någon form av information presenteras. Detta då besökaren är upptagen med att förstå sin kontext och inte kan ta in ytterligare information förens längre in i rummet (s.36 och 39). Samt att information riktad till besökaren bör placeras där det är naturligt att besökaren riktar sin uppmärksamhet. Går någon framåt så är det högst troligt att personen också vänder sin visuella uppmärksamhet i samma riktning, eftersom det är krävande att titta åt ett helt annat håll än vart man går (s.64).
3. Metod
Metoderna för insamling av empiriskt material valdes utifrån vad som ansågs relevant i förhållande arbetet. I detta fall en platsanalys och två varianter av prototyping, vilket innefattar en utprovning av färger och designskisser. Dessa ansågs relevanta för att identifiera platsens förutsättningar, ta reda på vilka färger som fungerar tillsammans och hur färg och form kan kombineras för att skapa struktur och ordning på en plats.
3.1 Platsanalys
En platsanalys innebär att titta på en plats förutsättningar. I detta fall används Chings (Interior design illustrated, 2012 s.60) platsanalys som utgångspunkt, men har för detta arbete valts att delas in i tre delar för ett mer strukturerat och konsekvent innehåll relevant för arbetet. Chings platsanalys har genomförts enligt följande indelning:
1. Platsbeskrivning
• Form skala och proportioner
• Placering av fönster och ljusinsläpp. Eventuell utsikt och ventilation.
• Vägg-, golv- och takmaterial • Utmärkande detaljer i arkitekturen.
7 2. Förväntade rörelsemönster
• Rörelseriktningar
• Placering av dörrar, punkter av tillgänglighet och de rörelsemönster som skapas av dessa
3. Viktiga punkter
• Identifiering av rumsliga element som kan återanvändas eller förändras
3.2 Prototyping
Prototyping innefattar att visualisera och testa sina idéer med hjälp av skisser och utprovningar. Det är en effektiv metod för att få en förståelse för en plats och vilka komponenter som har en avgörande roll i designarbetet. Valet av metod kommer utav design th!nking (Ambrose & Harris, 2010) teorier kring design, där de skriver att en idé behöver bearbetas på ett strukturerat sätt för att utvecklas och uppnå en avancerad och genomtänkt design. De skriver att alla idéer kommer ur en tankeprocess som från grunden påverkas av våra egna erfarenheter, kulturella och politiska aspekter. Samt att en och samma idé kan uttryckas på flera olika sätt (s.135).
Skiss och utprovning ger möjligheten att testa olika tekniker och metoder för att uttrycka en och samma idé. Det handlar inte om att dekorera sitt budskap utan att identifiera vilka medel som förmedlar budskapet på bästa sätt. Att hitta en lämplig sammansättning av designkomponenter som skapar mening och har förmågan att kommunicera effektivt (Ambrose & Harris, 2010). I detta arbete har prototyping använts för utprovningar av färg och form.
3.3 Resultat av metoder
Nedan redovisas det empiriska material som samlats in med hjälp av de metoder som presenterades i föregående stycke. Detta material redogör även för designarbetets utveckling, i och med att resultatet för platsanalysen styrt tillvägagångssättet för utprovning och skisser. Platsanalysen visar platsens förutsättningar, rörelsemönster och viktiga knutpunkter.
8
3.3.1 Platsanalys
Platsen är i nuläget en pågående ombyggnation av en befintlig lokal. Varav själva gallerian utgör en liten del av denna, se orange markering i bild.
Entrén och de flesta fönster är placerade på byggnadens norra sida.
Plan 1
Det grå markerade fältet i planritningen utgör shoppingmiljön i plan 1, och visar utrymmet innanför entrén. Denna yta omges av tre butikslokaler, en på vardera sidan om entrén samt en mitt emot. Till denna yta ansluter trappen till övervåningen, en passagegång, hissen och en kundtoalett.
Figur 1. Reviderad satellitbild över ReTunas blivande lokaler (skärmdump från Google maps, 2016-03-31).
9
Ytan innanför entrén har en rektangulär form. Högt till tak, stora dörrar och långsmala höga fönster. Golvet är i betong, väggar täckt av räfflad plåt.
Plan 2
Figur 4 Planritning, plan 2 markerad i grått. Figur 3. Foto från plan 2 över den blivande entrén
10
Det grå markerade fältet i planritningen utgör shoppingmiljön på plan 2. Denna yta ansluter till trappen och hissen, vilka kan ses som entréer för detta våningsplan. I angränsning till denna yta finns fyra butikslokaler, en utställningsyta, ett café och fyra kundtoaletter. Ytan på plan 2 har en långsmal rektangulär form.
Golvet är i betong och väggarna i gips. Enligt ritningar planeras glasväggar som skiljer butiksyta från allmän yta. Utmärkande för arkitekturen är de återkommande stålbalkarna, både längs korridorens ena sida samt i tak.
3.3.2 Förväntade rörelsemönster
Platsens funktioner skapar tillhållspunkter för besökaren. Vid förflyttning mellan dessa punkter skapas ett rörelsemönster. Rörelsemönstren är i denna analys stiliserat utförda och ger i huvudsak en grund för hur platsen skulle kunna fungera ihop med besökaren. Besökaren bemöter platsen med flera valmöjligheter och vart hon beslutar att gå är beroende av personens individuella behov. Planritningen här visar därmed alla tänkbara riktningar som uppstår när en eller flera personer vistas på platsen samtidigt.
11
Plan 1
Figur 6. Planritning , rörelsemönster plan1, förstorat. Ritningen för plan 1 visar den egna tolkningen av ett förväntat rörelsemönster mellan de olika tillhållspunkterna på plan 1. Rörelseriktningarna i plan 1 ger ett tätt rörelsemönster som nyttjar hela den allmänna ytan. Dock med en lägre förväntad aktivitet på vardera sidan om entrén.
Plan 2
12
Ritningen för plan 2 visar den egna tolkningen av ett förväntat rörelsemönster mellan dem olika knutpunkterna på plan 2. Till skillnad från plan 1 är avståndet mellan de olika tillhållspunkterna längre, vilket ger ett mer utdraget rörelsemönster. I närhet till trappen och hissen bildas två mindre områden av tätare rörelsemönster.
3.3.3 Knutpunkter
Utifrån platsens huvudfunktioner och därmed tänkbara rörelsemönster kan viktiga knutpunkter identifieras. Detta är punkter viktiga för besökarens förståelse och orientering på platsen och kan liknas med landmärken. Dessa syns markerade i planritningen nedan i och har ringats in med en orange kulör i både plan 1 och 2.
Plan 1
Plan 2
Figur 8. Planritning, knutpunkter plan 1.
13
Entrén är den plats konsumenten möter först och är en utgångspunkt för att
orientera sig vidare i lokalen. Entrén är även viktig för första intrycket.
Passagen leder till bakomliggande lokaler och bör framhävas för att besökaren ska
hitta dit.
Trappen är viktig för besökarens förståelse i att gallerian består i två plan, samt
besökarens förflyttning mellan dessa.
Hissen anses relevant för förflyttning mellan våningsplanen, som ett alternativ till
trappen.
Wc bör framhävas för att lyfta fram förutsättningar som stödjer konsumentens
bekvämlighet.
För en ännu tydligare indelning kan knutpunkterna kategoriserats efter funktion. Punkterna har delats in i följande kategorier;
• Entréer (ingångar inklusive passagen)
• Hiss och trapp (förflyttning mellan våningsplanen) • Wc (bekvämlighet)
3.3.4 Utprovning av färger
De färger som användes i utprovningen är baserade på Hårlemans (2006) undersökning där gul, rosa, blå och grön användes som färgsättning i olika rum för att undersöka upplevelsen av rummet (vilken presenterades tidigare under Teori) I denna utprovning testades färgernas förmåga i att påkalla uppmärksamhet i rummet, samt dess kontrastverkan mot varandra.
Eftersom ReTunas lokaler fortfarande är en byggarbetsplats försvåras momentet att göra färgutprovningar med testpersoner i lokalen. Då de arkitektoniska förutsättningarna ändå har en betydelse för uppfattningen om en färg, utfördes testet på en plats med en liknande utformning. Rummets form, ljusinsläpp och färgsättning uppfattades här viktigare för utprovningen än att testet skulle genomföras på en plats med samma typ av verksamhet. Eftersom dessa element har en inverkan i hur en färg uppfattas av ögat. Att göra utprovningen på en annan galleria var inte heller relevant då ReTuna eftersträvar att särskilja sig från andra gallerior i sin interiör. Utprovningen genomfördes därför på Eskilstuna konstmuseum, en offentlig lokal med människor i rörelse och en utformning som påminner om ReTunas lokaler. Fem personer deltog i utprovningen.
14
3.3.5 Tillvägagångssätt
Färgerna testades i huvudsak var för sig, men även i olika kombination med varandra. Genom ett stort och ett litet färgat papper av vardera kulören, som sattes upp både mot en vit vägg och i motljus av ett fönster. Färgerna testades även på det grå golvet. Testpersonerna fick i direkt dialog svara på följande frågor;
• Vilka färger särskiljer sig bäst mot varandra? • Vilken färg syns tydligast på avstånd? • Vilken färg fångar störst uppmärksamhet?
• Hur uppfattar du färgen när den applicerats på väggen/golvet? Testpersonernas uppfattning om de olika färgerna; gul, rosa, blå och grön, redovisas i en sammanställning i följande stycke.
3.3.6 Sammanställning av utprovningsresultaten
Den gula färgen uppfattades ha en låg kontrastverkan och gjorde sig inte särskilt
utmärkande sett på avstånd, då den uppfattades svår att urskilja mot sin omgivning. Speciellt om den hölls upp i motljus. På närmare avstånd uppfattades den däremot bättre och gjorde sig synlig utan att dominera rummet, likt en accentuerande effekt. Allra tydligast blev den mot det grå golvet, där den även uppfattades lysa upp och skapa atmosfär. I kombination med övriga kulörer, rosa, blå och grön urskilde sig den gula bra och kunde inte förväxlas.
Den rosa kulören uppfattades ge ett kraftfullt uttryck och hade en god förmåga i att
väcka uppmärksamhet, särskilt på långt avstånd och i motljus. Rosa gav en stark identitet där den applicerades både på väggar och golv, och urskilde sig bra mot övriga färger. Men uppfattades för en del, stickande för ögat i kombination med grönt.
Den blå färgen uppfattades inte som direkt uppseendeväckande. Applicerades den
i mindre skala tyckte en del att den hade en tendens att försvinna. Särskilt sett på längre avstånd och i motljus. Den krävde därför en större applicering (kanske så pass att den dominerade rummet) för att göra sig synlig och väcka uppmärksamhet. Detta gällde både mot de vita väggarna och det grå golvet.
15
I kombination med rosa och gult urskilde den sig tydligt, men uppfattades svårare att skilja från den gröna färgen.
Den gröna färgen uppfattades som uppseendeväckande när den applicerades i
mindre omfattning, för att accentuera. I större applicering upplevdes den som ganska neutral. Färgen i sig syntes på avstånd och i motljus, på väggar och golv. Den gröna färgen gick att urskilja i kombination med den gula och rosa, men en aning sämre mot den blå. Dock upplevdes den gröna kulören, som tidigare nämnt, stickande för ögonen i kombination med rosa.
3.3.7 Slutsats av färgutprovning
Utprovningen visade att rosa var den färg som hade störst förmåga i att väcka uppmärksamhet vilket höjer dess relevans vid val av identitetsfärg för de tre platskategorierna. Denna fungerade väl ihop med gul och blå, men sämre med den gröna. Grön var även den färg som uppfattades som mest neutral i sitt sammanhang, inte heller utgjorde sig den gröna tydlig mot blått. Men blått och gult syntes var för sig tydligt mot varandra.
Detta leder till ett svar på frågan Vilka färger fungerar tillsammans för att särskilja
olika funktioner? Vilket i detta fall innebär att rosa, gul och blå kvarstår som en
fungerande färgkombination. Rosa utgjorde en självklarhet för att väcka uppmärksamhet på långa avstånd. Den gula färgen hade förmågan att accentuera och skapa atmosfär. Den blå färgen fungerade som ett bra komplement till rosa och gul.
Utifrån detta resultat vore den rosa färgen lämplig för hissen och trappen, då dessa element kräver en markering som syns på avstånd och i motljus. Den gula färgen vore lämplig att placera i entrén, då denna del inte har så mycket fri väggyta och kräver markering i golvet. Den blå färgen blir därmed tilldelad toaletterna, vilket passar sig då detta utrymme ger möjlighet till större applicering.
3.3.8 Formskisser
I skisserna testades olika former för färgens applicering, med en strävan i att understödja rörelseriktningarna, samt identifiera och vägleda till olika platser i huset. Detta med utgångspunkt i tidigare presenterad teori och Mollerups (2013) påstående om pilformen som en optimal vägvisare. För att förändra uppfattningen om de långa avstånden i lokalen eftersträvades även att visuellt bryta upp den i nuläget statiska och rektangulära rumsformen till mer dynamisk. Något som Ching
16
(2007) anser grunda sig i färgens placering, koncentration, proportioner och riktning i förhållande till sin omgivning. Nedan presenteras och analyseras tre skisser som togs fram under processen, genom beskrivning och egna kommentarer.
Skiss ett
Beskrivning: I skiss ett har entrén en golvmarkering i en gul pilform med riktning
in i lokalen. Hissens väggar och trappen har markerats med en rosa färg, och på golvet ovanför trappen har markeringen förlängts i en kilform. Väggarna i utrymmet utanför toaletterna (wc) är helmarkerade i blått.
Kommentar: Färgsättningen i skiss ett markerar vartdera området men kan
förbättras för att tydligare markera rörelseriktningarna och lösa upp rumsformen.
Skiss två
Figur 10. Planritning, skissförslag 1.
17
Beskrivning: I Skiss två har den gula golvmarkeringen för entrén förlängts genom
rummet, i en form som smalnar av in i lokalen. Hissen är markerad med rosa väggar, och trappen markerad i rosa, utan den tidigare förlängningen i golvet. Toaletterna, både på plan 1 och 2, är markerade med en blå kilform i golvet.
Kommentar: Formerna i skiss två följer rörelsemönstret mer, men frågan är om
dessa markeringar syns då de till större del är applicerade i golvet. Något som troligen är svårt att uppfatta på avstånd.
Skiss tre
Beskrivning: I Skiss tre har den gula markeringen för entrén utökats för att även
skapa markering åt butiksentréerna. Hissen har rosa väggar och trappen helt markerad i rosa. Markeringen för wc är i detta fall en kombination av skiss ett och
två, här finns en idé om att ha både väggar och golv markerade.
Kommentar: I skiss tre följer markeringarna rörelseriktningarna och löser visuellt
upp den statiska rektangulära formen på lokalen. Här belyser de gula markeringarna också verksamheten i huset, vilket gör butikerna mer rättvisa. Det finns annars en risk att övriga funktioner i huset tar över i det visuella intrycket, och åsidosätter det huvudsakliga besöksmålet (shoppingen). I skiss tre markeras både väggar och golv vid toaletterna (wc) för att tydligt synas på avstånd. Detta skulle även kunna bidra till ett visuellt stopp i den långa korridoren, då färgsättningen av väggen bryter av mot sin omgivning. Trappen och hissen kvarstår i rosa markering som tidigare.
18
3.3.9 Slutsats av formskisser
Ett sammanhängande mönster på båda våningsplanen skulle kunna hjälpa besökaren att uppfatta färgsättningen som ett vägledande element. Samtidigt är det också viktigt att färgsättningen skapar tydliga riktningar i rummet och markerar samt identifierar olika punkter, utan att bli för många. I skiss tre är det många linjer, men dessa utgör även en rättvis färgsättning för verksamheten i huset, då samtliga butiksentréer har samma förutsättningar att synas. Den gula markeringen skulle såklart kunna reduceras till färre linjer, men har därtill sin fördel i att inte utgöras av den mest uppseendeväckande kulören. Och skulle därmed kunna fungera trots dess omfattning.
Kombinationen av färgmarkeringar på både väggar och golv är relevant för att de ska fylla sin funktion på den här platsen. Viktigt för slutresultatet är att sammanfoga markeringen på golv och vägg för att underlätta förståelsen och göra det lätt för ögat att följa. Denna typ av skisser användes som arbetsmetod för att enkelt skapa överblick och direkt koppla formgivningen till rörelsemönstret. Men desto svårare är det att i dessa skisser redogöra för färgsättningen av väggarna. En idé som uppstod i samband med skiss tre var att låta hissens markering också appliceras i en form av pil. Som pekar upp respektive ner på de olika våningsplanen, för att förtydliga sitt syfte. Även den blå markeringen för wc skulle kunna finslipas i sin form, där kilens riktning i golvet fortsätter i samma riktning diagonalt upp över väggen. Övergångarna och samspelet mellan de olika färgerna är i detta fall avgörande för att inte skapa en överbelastad miljö.
Detta leder till ett svar på frågan Hur kan färg och form kombineras för att
tillsammans skapa ordning och påverka den visuella uppfattningen av rummet?
Ibland förtydligas och förstärkas ett budskap genom upprepning. Där samma form i samma kulör återkommer kontinuerligt, eller följer i ett stycke genom hela miljön. Omfattningen av färgens applicering och hur dess form samspelar med sin kontext påverkar den visuella uppfattningen av rummets form. Att låta ett och samma färgelement breda ut sig över både golv och vägg är ett sätt att påverka detta.
19
4. Resultat
I denna del presenteras ett designförslag för platsen. Förslaget är baserat i tidigare genomgången litteratur och resultaten av genomförda metoder. Designförslaget är ett vägledningskoncept med färg som formgivningselement. Målsättningen är att understödja orienteringen i shoppingmiljön och bidra till en intresseväckande atmosfär. Den frågeställning, inklusive följdfrågor, som utgjort utgångspunkten för detta arbete besvaras i anknytning till att delar av förslaget presenteras.
4.1 Rörelseriktningar och färgkodning
Här presenteras helheten som ett svar på huvudfrågan; Hur kan färg användas för
att understödja orienteringen och identifiera viktiga funktioner i shoppingmiljön?
För att visuellt rama in verksamheten har färg och form kombinerats i ett formuttryck som knyter samman de två våningsplanen. Där färgens applicering eftersträvar att förstärka rörelseriktningarna som uppstår mellan viktiga knutpunkter i shoppingmiljön. Som Coleman (2006 s. 282) skriver bör Figur 13. Planritning, designförslag.
20
utformningen utgöra tydliga gångstråk och orienteringen stödjas av viktiga rumsliga element så som entré, trapp, hiss och toaletter/wc.
Knutpunkterna har därmed kategoriserats i tre och tilldelats varsin identitetsfärg. Mollerup (2013) skriver att antalet färger inom färgkodning bör vara så få som möjligt för att lättare kunna memoreras (s.125). Samt att olika färg för olika budskap gör informationen tydligare och enklare att förstå (s.119). De färger som använts här är Gul för Entré (som även innefattar butiksentréerna), rosa för Hiss
och trapp, samt blå för Wc. Färgkombinationen har valts utifrån vardera kulörens
visuella förmåga att påkalla uppmärksamhet, i förhållande till platsen. Samt dess kontrastverkan mot varandra, för att tydligt särskilja vardera kulören. Något som testades under metoder.
Precis som Bergström (2012) påpekar vara viktigt, eftersträvar formgivningen att vara lättförstådd och att tala för sig självt (s.231). Färgsättningen har därmed applicerats i stora grafiska pilformer som skapar riktning och linjer för ögat att följa. Som Mollerup (2013) beskriver vara den bäst lämpade formen för navigering (s.112). Dessa sveper över golven mellan knutpunkterna och sträcker sig också uppåt väggarna. Färgsättningen är storskalig för att tydligt kunna urskiljas i sin tänkbara kontext och fånga besökarens uppmärksamhet. Att låta färgen svepa över olika rumsliga element påverkar också uppfattningen om den rumsliga formen och tillför ett karaktäristiskt uttryck. Färgsättningens placering är även utformad i hänsyn till vad Billger (2006) skriver om färger i kombination, och den simultankontrasteffekt och återspegling som kan uppstå. Färgerna har därmed inte placeras intill varandra för att undvika att de misstolkas i sin kulör.
4.2 Utformning plan 1
Innanför entrén möts besökaren av flera markeringar i golvet och på väggarna. Gula fält som leder till butikerna, ett blått fält till toaletterna/wc och rosa markering av hissen och trappen. Här presenteras utformningen på plan 1 och en närmare beskrivning av färgvalet, för att besvara frågan Vilka färger fungerar tillsammans
21
Den gula färgen valdes till entréerna utifrån dess förmåga att lysa upp och som Hårleman (2006) benämner det, att skapa atmosfär (s. 176-179). Dess applicering är direkt ledande från huvudentré till butiksentré och kräver därför att lysa upp utan att bli för skarp, i förhållande till andra markeringar som inte är direkt ledande utan tänkta som riktmärken. Markeringen i sig ger samtliga butiker samma kategorisering trots olika butiksverksamheter. Besökaren skaffar sig förhoppningsvis en uppfattning om att samtliga gula markeringar leder till shopping direkt i innanför huvudentrén.
Figur 15. Vy sett åt vänster innanför entrén. Här syns den gula markeringen på golvet som leder till butiksentréerna. En blå markering i golvet som även sträcker sig vidare upp på väggen och markerar wc. Samt en rosa markering av hissen i form av en pil som pekar uppåt.
Figur 14. Vy sett åt höger innanför entrén. Här syns de gula markeringarna som vägleder till butikerna och passagen (dörröppningen direkt till vänster om trappen). Här syns även trappen till plan 2 markerad i en rosa färg.
22
En blå markering leder i golvet från entrén till toaletterna/wc och stäcker sig upp över väggen. Den blå färgen valdes utifrån dess mer diskreta ton som ett balanserande komplement till den gula och den rosa. Denna är inte lika självklar i sin betydelse, men förmodligen upptäcker och identifierar besökaren detta under sin vistelse i huset, då det även återkommer på plan 2.
Trappen och hissen utmärker sig i en rosa kulör och ger en indikation om att det finns ett till våningsplan. Hissens färg har även applicerats i form av en pil som skapar riktning uppåt, vilket talar om för besökaren att man här kan ta sig till plan 2. Den rosa färgen har valts till trappen och hissen för att tydligt urskilja sig i sin kontext och mot de andra färgerna. Som Hårleman (2006) också skriver upplevs den rosa färgen som intensiv (s. 176-179). Vilket lämpar sig då dessa element kräver att synas på längre avstånd (särskilt i plan 2) för att underlätta orienteringen.
4.3 Utformning Plan 2
Ovanför trappen syns den långa korridor som leder längs hela huset och bort mot
personalytorna. Denna yta har delats upp med hjälp av två färgsättningar, i syfte att informera samt påverka upplevelsen av rummets form. Följande presentation av plan 2 besvarar frågan; Hur kan färg och form kombineras för att tillsammans skapa
ordning och påverka den visuella uppfattningen av rummet?
På plan 2 syns den gula markeringen i golvet som betonar butiksentréerna, samt en blå markering för wc som möter upp vid butikernas slut. Den blå färgen sträcker Figur 16. Vy sett rakt fram ovanför trappen. Här syns den gula markeringen i golvet och den blå markeringen för wc.
23
sig från golvet och upp över väggen för att göra markeringen väl synlig på längre avstånd, men också i syfte att visuellt påverka upplevelsen av den långa korridoren. Som Ching (2007) skriver, kan formen och dess placering styra orienteringen i rummet, beroende på dess egen riktning i relation sin omgivning (s.35). De linjära och diagonala formerna bryter här av den långa raka korridoren, varav de olika färgerna delar upp ytan i två och skapar variation. Samt informerar om det inte finns några fler butiker längre bort i huset då den gula färgen upphör och den blå färgen tar vid. Den blå färgen kan även indikera om en lugnare och mindre intensiv yta då Hårleman (2006) beskriver upplevelsen av en blå kulör som mer upplöst (s.176 - 179). En dov färg i korridorens bortre ände hjälper dessutom att skapa en illusion av att korridoren är kortare och bredare. Precis som Billiger (2006 s.162) skriver så påverkar färg på väggarna den upplevda bredden och riktningen i rummet.
Från toaletterna på plan två, är syftet att leda besökaren tillbaka till övriga
gallerian. Coleman (2006) skriver dock att det bör det undvikas att besökaren går tillbaka samma väg, och istället rör sig i ett cirkulärt mönster (s.282). Men då platsens förutsättningar inte ger stöd åt denna teori har färgens applicering fått en form som uppfattas olika från vartdera hållet, och därmed skapar variation. Här besvaras också frågan Hur kan färg appliceras för att styra besökaren? Formen för den blå markeringen pekar från denna betraktningsvinkel likt en pil i riktning tillbaka, för att vägleda besökaren. Den ger även ett visuellt stöd i att
uppmärksamma den rosa markeringen för hissen. Vilken är applicerad i form av en pil som pekar neråt, och informerar om att man här tar sig tillbaka till plan 1. Här syns även
Figur 17. Vy sett från toaletterna. Här syns den blå väggmarkeringen. Längst bort syns den rosa markeringen för hissen.
24
Hissen och trappen kan ses som entréer för detta våningsplan. Därav har en gul golvmarkering applicerats i anslutning till dessa, för att möta upp och introducera besökaren. Hissen är placerad vid cafét och är det första besökaren möter om denne använder hissen för att ta sig till plan 2. Från cafét sett syns också den blå markeringen för toaletterna längst bort i korridoren. Från detta avstånd är det ännu viktigare med ett visuellt stopp som förenklar orienteringen, och gör så att besökaren kan se målet framför sig. Då inga markeringar i golvet vägleder från denna del bort till toaletterna. Som Coleman (2006) skriver ska miljön vara läsbar och enkel att förstå, utan hinder (s.282) Något som här applicerats genom att skapa en överskådlig komposition av färgsättningen.
Figur 18. Vy sett från ytan för café. Här syns hissen från andra hållet, än i tidigare vyer. Längst bort syns korridoren och markeringen för wc.
25
5. Slutsats
Målet med detta arbete har varit ta fram ett färgbaserat vägledningskoncept för ReTuna återbruksgalleria genom huvudfrågeställningen Hur kan färg användas för
att understödja orienteringen och identifiera viktiga funktioner i shoppingmiljön?
Resultatet är ett vägledningskoncept med fokus på viktiga knutpunkter i lokalen, som kategoriserats och tilldelats en identitetsfärg. I detta arbete framkom att upprepning och samspel är två mycket viktiga faktorer för att ta fram ett vägledningskoncept helt baserat i färg och form. Upprepning skapar struktur och kan tala för sig självt om dess utformning är tydlig och konsekvent. I detta fall handlar det om en tydlig visuell skillnad mellan olika färger och att varje färg är applicerad i miljön på ett sätt som visar vad den står för. Vilket den gör genom att markera hela eller stora delar av ett område miljön, gärna i en specifik form som stärker dess identitet. Här är det också viktigt att både färg och form skiljer sig tydligt mot sin omgivning, samt att valet av form är anpassat efter dess tänkta funktion. Med vägledning som huvudfunktion är pilformen optimal då den kan skapa riktning. Upprepas färgsättningen på det här sättet underbygger den genom sin struktur en förståelse för vad den kommunicerar. Det handlar om att hitta ett samspel mellan olika färger, former, dess tänkta budskap och dess omgivning.
Resultatet är ett förslag på hur detta skulle kunna formges i förhållande till platsen, dess förutsättningar och verksamhetsområde. Formen är framtagen med hjälp av litteraturstudier (teori), samt platsanalys, färgutprovning och skisser som metod. Något som gav en god grund för att ta fram ett sammanhållet och strukturerat förslag. Dock kan metoderna diskuteras då det finns vissa brister i slutsatsen av platsanalysen och färgutprovningen som har en direkt inverkan i resultatet. I stycket nedan diskuteras genomförandet och slutsatsen av dessa metoder, i kombination med förslag på vidare studier.
5.1 Diskussion
Platsanalysen gjordes utifrån en lokal som ännu inte stod färdig och beskrivningen av denna plats blev mycket förenklad. Varav hälften av analysen gjordes utifrån planritningar, vilka egentligen bara gav en föreställning om lokalens slutliga form. Framtida interiör och olika verksamheter kunde därmed inte räknas in som element att ta hänsyn till i arbetsprocessen. Att ta fram ett förslag till en plats i detta skede krävde stora avgränsningar från den vision som förmedlades. Där enbart de
26
arkitektoniska förutsättningarna, så som golv, väggar och tak, fick utgöra grunden. Allt annat grundläggande, så som butiksskyltar, skyltfönster och sittplatser, fick förbises då inget av detta fanns att tillgå.
I och med detta kan man även ställa sig kritisk till rörelsemönstret som helt och hållet är baserat i en förväntan, och därmed inte ger en korrekt bild av hur platsen faktiskt kommer att används. Med detta som underlag för det slutliga designförslaget finns en risk att den färgsättning som ska vägleda och orientera besökaren inte understödjer de rörelsemönster som uppstår när platsen är i bruk.
Platsanalys som metod var absolut nödvändig för detta arbete och gjordes utifrån de förutsättningar som gavs. Den problematik som uppstod i samband med platsanalysen kan till fördel ses som en naturlig avgränsning i arbetet. Men kunde ha kompletterats genom att analysera andra liknande platser, för att få en bredare grund till typen av verksamhet och hur typen av plats används av sina besökare. Något som skulle kunna tas vidare i fortsatta studier för en jämförelse mot resultatet i detta arbete.
Valet av färger kan också diskuteras, då det självfallet finns fler färger än de som användes i utprovningen, så även nyanser. Röd, lila, orange, brun, grå, beige, svart och vitt är färger som inte alls inkluderades i utprovningen. Dessa skulle lika väl kunna uppfylla de egenskaper som eftersträvades, och utgöra ett alternativ till färgerna förslaget. Dock hade det krävt ett mer omfattande arbete om fler färger hade inkluderats i färgutprovningen, därför ansågs det som en rimlig avgränsning att utgå från de färger (rosa, gul, grön och blå) som presenterades under teorin. Men i tänkbara fortsatta studier skulle fler färger kunna testats utifrån samma syfte. Även nyanser av de färger som ges i förslaget är möjliga att studera som alternativ. Eftersom tidsramen för detta arbete inte gav utrymme till detta.
Andra funderingar som uppstått under arbetets gång är huruvida detta designförslag talar för sig självt i praktiken. I kombination med en levande plats och verksamhet. Ett förslag för vidareutveckling av arbetet är att fysiskt eller virtuellt testa designförslaget mot en referensgrupp. Eventuellt skulle förslaget kunna kompletteras med text eller piktogram integrerat i färgfälten, om dess budskap inte är tydligt nog.
27
6. Källförteckning
6.1 Tryckta källor
Mollerup, Per. (2013). Wayshowing> wayfinding. Amsterdam, BIS.
Ching, Frank. (2007). Architecture, form space, and order (tredje upplagan). New Jersey, John Wiley & Sons, Inc.
Bergström, Bo. (2012). Effektiv visuell kommunikation (Åttonde upplagan). Stockholm, Carlssons bokförlag.
Billger, Monica. Fridell Anter, K. (red.) (2006). Forskare och praktiker om färg
ljus rum. Stockholm, Formas.
Hårleman, Maud. Fridell Anter, K. (red.) (2006). Forskare och praktiker om färg
ljus rum. Stockholm, Formas.
Coleman, Peter. (2006). Shopping enviroments: evolution, planning and design. Routledge.
Mossberg, Lena. (2003). Att skapa upplevelse – från ok till wow. Lund, Studentlitertur
Underhill, Paco. (2006). Why we buy: Shopping som vetenskap. Market
Ching, Frank. (2012). Interior design illustrated (Tredje uppl.). New Jersey, John Wiley & Sons, Inc.
Ambrose & Harris, (2010) design th!nking.
6.2 Elektroniska källor
28
7. Figurförteckning
Figur 1. Reviderad satellitbild över ReTunas blivande lokaler (skärmdump
från Google maps, 2016-03-31). ... 8
Figur 2 Planritning, plan 1 markerad i grått. ... 8
Figur 3. Foto från plan 2 över den blivande entrén ... 9
Figur 4 Planritning, plan 2 markerad i grått. ... 9
Figur 5. Foto taget rakt fram ovanför trappen på plan 2. ... 10
Figur 6. Planritning , rörelsemönster plan1, förstorat. ... 11
Figur 7. Planritning, rörelsemönster plan 2. ... 11
Figur 8. Planritning, knutpunkter plan 1... 12
Figur 9. Planritning, knutpunkter plan 2... 12
Figur 10. Planritning, skissförslag 1... 16
Figur 11. Planritning, skissförslag 2... 16
Figur 12. Planritning, skissförslag 3... 17
Figur 13. Planritning, designförslag. ... 19
Figur 15. Vy sett åt höger innanför entrén.. ... 21
Figur 14. Vy sett åt vänster innanför entrén. ... 21
Figur 16. Vy sett rakt fram ovanför trappen. ... 22
Figur 17. Vy sett från toaletterna. ... 23
Figur 18. Vy sett från ytan för café. ... 24
7.1 Tillägg
Den ursprungliga planritningen är hämtat från Eskilstuna Kommun, varav ett utsnitt av denna använts som underlag i arbetet. Samtliga bilder av detta utsnitt har kompletterats med text och färgmarkeringar för detta arbete. Foton är tagna av Louise Pettersson.
