Ytbehandling med polymermodifierad emulsion : uppföljning av äldre provvägar

Författare

Torbjörn Jacobson och

Fredrik Hornwall

FoU-enhet

Väg- och banteknik

Projektnummer

60617

Projektnamn

Tankbeläggningar

Uppdragsgivare

Vägverket

Distribution

Fri

VTI notat 2-2001

Ytbehandling med

polymer-modifierad emulsion

Uppföljning av äldre provvägar

VTI notat 2 • 2001

Foto: T

orbjörn

Jacobson,

Förord

I syfte att minimera olägenheterna vid utförandet av ytbehandling och samtidigt förbättra hållbarheten på längre sikt har modifierade bitumenemulsioner testats vid två provvägsförsök i Dalarna och Hälsingland 1994 och 1995. På uppdrag av Vägverket gjordes sommaren 2000 en uppföljning av provvägarna.

Undersökningarna har finansierats av Vägverket, Borlänge. Kontaktman har varit Bengt Krigsman. Från VTIs sida har Torbjörn Jacobson varit projektledare medan Fredrik Hornwall medverkat vid försöken och sammanställningen av rapporten. Försöken har bedrivits inom en arbetsgrupp för ytbehandlingar med representanter från entreprenörer, bindemedelstillverkare, beställare och VTI. Följande personer ingår i gruppen:

• Roland Styffe, Vägverket, Region Väst

• Kurt Edlund, Vägverket, Region Mitt

• Christer Yrmark, Skanska

• Kjell Hortlund, Nynäs AB

• Svante Johansson, Travecon HB

• Bengt Krigsman, Vägverket (HK)

• Bengt Magnusson, Vägverket (HK)

• Bo Simonsson, Vägverket Produktion

• Torbjörn Jacobson, VTI

Linköping i december 2000,

Innehållsförteckning

FÖRORD ... 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 3

SAMMANFATTNING ... 5

INLEDNING... 7

PROVVÄGAR MED MODIFIERAD EMULSION – TIDIGARE FÖRSÖK 7 PROVVÄGAR MED MODIFIERAD EMULSION – UPPFÖLJNINGAR 2000... 8 BESKRIVNING AV PROVVÄGARNA... 8 Väg 1012, Läde - Oxberg ... 8 Väg 653, Växbo - Bollnäs... 9 OKULÄR BESIKTNING... 10 Väg 1012, Läde - Oxberg ... 10 MÄTNING AV MAKROTEXTUR... 12 Sand-patch... 12 RST-MÄTNING... 13

PROVTAGNING AV BORRKÄRNOR OCH BINDEMEDEL... 15

ANALYS AV BINDEMEDEL... 15

VIDHÄFTNINGSEGENSKAPER ENLIGT MODIFIERAD PRALL ... 15

PRALLUTRUSTNINGEN... 16

KONDITIONERINGSFÖRFARANDE 1 (VATTENLAGRING)... 16

KONDITIONERINGSFÖRFARANDE 2 (SALT + FRYS-TÖ) ... 18

RESULTAT FRÅN VIDHÄFTNINGSTEST... 20

SLITSTYRKA GENOM KONVENTIONELL PRALL ... 23

SAMMANFATTANDE KOMMENTARER ... 24

LITTERATUR ... 26 Bilagor:

1. Beskrivning av emulsionen Nyspray S.

2. Lägesrapport från X653, Växbo - Bollnäs. (Finns endast i den tryckta versionen)

3. Texturmätning med sandutfyllnadsmetoden (Sand-Patch) på X653, sommaren 2000.

Sammanfattning

Ytbehandlingar har en lång tradition i Sverige i samband med beläggningsunderhåll av låg- och medeltrafikerade vägar. Beläggningstypen anses mycket kostnadseffektiv och har tidigare varit det dominerande slitlagret på den typen av vägar. Ytbehandling ger en vägyta med bra friktion och textur, vilket är viktigt för trafiksäkerheten. Tekniken är också mycket miljöanpassad eftersom den är resurssnål, t ex behöver inte stenmaterialet värmas upp och beläggningen läggs i tunna lager. De problem som oftast uppmärksammats är stensläpp och blödningar vilket är typiska skador för ytbehandlingar med felaktig design eller om utförandet fallerat. För att säkerställa att ytbehandlingen får ett bra utförande och på längre sikt en god hållbarhet har nya typer av bindemedel lanserats inom marknaden: Polymermodifierade emulsioner (PME) med tillsats av brytadditiv anses ge en mer kontrollerad brytning av emulsionen, vilket möjliggör tidigare sopning och därmed mindre löst stenmaterial på nylagd ytbehandling, en stor fördel för trafikanterna.

I början och mitten av 90-talet gjordes en del provvägsförsök med PME samt tillsats av brytadditiv, bland annat på väg 1012 mellan Läde och Oxberg (1994) i Dalarna och på väg 653, Växbo – Bollnäs (1995) i Hälsingland. I både fallen fanns en längre provsträcka med PME (Nyspray S+ tillsats av brytadditiv, Nybreak S) och en kortare referenssträcka med konventionell emulsion (BE 65R). Sommaren 2000 gjorde VTI en uppföljning av provvägarna som omfattade:

• Okulär skadebesiktning

• Spårdjup och makrotextur genom RST-mätning

• Makrotextur (medeltexturdjup) genom sandutfyllnadsmetoden

• Provtagning av bindemedel och borrkärnor

• Egenskaper hos bindemedel (polymermodifierat bindemedel)

• Vidhäftningsegenskaper och slitstyrka på borrkärnor

Undersökningarna av vidhäftningsegenskaperna utfördes enligt en modifiering av Prallmetoden som normalt används för slitagestudier av asfaltprov. Skillnaderna ligger främst i konditioneringen av proven och en skonsammare nötning genom lägre slagfrekvens. Provkropparna konditionerades dels genom ett mildare förfarande där proven endast lagrades i vatten, dels genom ett strängare förfarande med saltmätning följt av frys-töcykler. I det senare fallet erhöll proven omfattande stenlossning. Slitstyrkan undersöktes i princip genom den standardiserade metoden för Prall men med vissa korrigeringar. Slitaget mättes till exempel för varje slitageperiod.

Enligt okulär besiktning så hade provvägarna klarat sig mycket bra efter 5-6 års trafik och det gällde för samtliga sträckor. Inga blödningar, stenlossning (endast hyvelskador) eller andra typer av skador observerades. De fältmätningar eller laboratorieundersökningar som utfördes gav inga stora skillnader mellan provsträckorna innehållande polymermodifierad emulsion med tillsats av brytadditiv jämfört med referenserna innehållande konventionell emulsion. Makrotexturen var bra och det högkvalitativa stenmaterialet gav ytbehandlingen en mycket bra slitstyrka och hållbarhet.

Enligt de slitagestudier som gjordes på borrkärnor genom Prall erhöll Y2B 11-16 ungefär halva slitaget jämfört med Y1B 8-11 mm med samma typ av porfyr. De prov som togs av polymermodifierat bindemedel från vägen visade på bra elastiska egenskaper enligt analys av elastisk återgång och polymeren verkade inte ha försämrats med tiden.

Vidhäftningstesterna enligt modifierad Prall gav ett mycket tydligt utslag om proverna först saltkonditionerades och sedan utsattes för frys-töväxlingar innan de testades. Enbart vattenlagring verkade inte nämnvärt ha försämrat eller påverkat proverna (bara nötning) men efter ”osmotisk” konditionering erhölls omfattande stenlossning redan efter 2,5 minuters körning. Metoden verkar vara utslagsgivande men i detta fall alltför sträng med tanke på att stenlossningen på vägen varit låg. Vid strängare förhållanden, t ex hårt saltade vägar i kombination med högre trafikbelastning kan denna metodik vara mer relevant. Proverna med polymermodifierad emulsion erhöll vid Växbo bättre resultat än konventionell emulsion medan resultatet var omvänt för proverna från Oxberg där de med konventionell emulsion erhöll mindre stenlossning. Förutom typen av bindemedel påverkas sannolikt även resultatet av bindemedelsmängden, stenstorlek, typ av stenmaterial och hur mycket stenmaterialet trängt ned i underlaget samt förhållandena (väderlek, packning mm) vid utförandet och första tiden därefter.

Inledning

Ytbehandlingar har en lång tradition i Sverige i samband med beläggningsunderhåll av låg- och medeltrafikerade vägar. Beläggningstypen anses mycket kostnadseffektiv och har tidigare varit det dominerande slitlagret på den typen av vägar. Ytbehandling ger en vägyta med bra friktion och textur, vilket är viktigt för trafiksäkerheten. Tekniken är också mycket miljöanpassad eftersom den är resurssnål, t ex behöver inte stenmaterialet värmas upp och beläggningen läggs i tunna lager. Ytbehandling (speciellt i kombination med justering) tätar till vägytan vilket har en positiv effekt på bärighet och nedbrytningsförloppet hos vägen. På senare år (90-talet) har dock den här typen av beläggningar tappat i volym, till viss del beroende på en del misslyckanden men även på Vägverkets uppdelning i beställare och utförare.

De problem som oftast uppmärksammats är stensläpp och blödningar, typiska skador för ytbehandlingar med felaktig design eller om utförandet fallerat. Nylagd ytbehandling uppfattas också negativt av trafikanterna om löst stenmaterial finns på vägen. Tidig sopning är därför en stor fördel. För att säkerställa att ytbehandlingen får ett bra utförande och på längre sikt en god funktion har nya typer av bindemedel och produktionsmetoder lanserats inom marknaden, bland annat polymermodifierade emulsioner, inblandning av brytadditiv för en mer kontrollerad brytning av emulsionen och intensivt packningsarbete för påskynda härdningen mellan stenmaterial och bindemedel innan ytan hunnit trafikeras. Även olika fraktioner av avsandningsmaterial har testats.

Provvägar med modifierad emulsion – tidigare försök

I många länder har modifierade emulsioner (PMB, Latex) använts till ytbehandlingar sedan 1970-talet då intresset för denna teknik tog fart i samband med oljekriserna. Ytbehandlingar är annars en mycket gammal teknik med anor från början av seklet. Förutom bitumenemulsion har bitumenlösning (används mindre och mindre av miljöskäl) och tidigare tjärlösning, tjäremulsion och blandningar av tjära och varm bitumen använts som bindemedel. De senare bindemedlen används inte numera på grund av miljöskäl. Emulsioner innehållande PMB har i Sverige vid ett antal tillfällen testats sedan i slutet av 80-talet och ett par varianter finns på den svenska marknaden. Ett par större försök gjordes i mitten av 90-talet:

• Läde – Oxberg, Dalarna, 1994

• Växbo – Bollnäs, Hälsingland, 1995

• Deje - Olsäter, Värmland, 1996

Provvägsförsöket i Deje omfattade sammanlagt 10 sträckor, varav 8 innehöll PME. Syftet med försöket var att testa egenskaperna hos en ytbehandling utförd med bindemedlet Nyspray S på ett objekt i mellersta Sverige. Detta bindemedel är en ny typ av brytningsstyrd emulsion framtagen för ytbehandlingar med litet högre krav än vanligt. Nyspray S innehåller också polymermodifierat bindemedel. Som jämförelse testades konventionellt bindemedel, typ BE 65 R.

Följande parametrar studerades:

• polymermodifierad eller konventionell emulsion

• effekt av brytadditiv

• avsandningsmaterial, fraktion 0-8 eller 2-4 mm

• ordinarie eller extra vältinsats

Uppföljningarna av provvägen finns utförligt beskrivna i VTI notaten 64-1999, 60-1998 och 7-1997. Vid byggskedet konstaterades en del fördelar med det nya polymermodifierade bindemedlet som tillsammans med brytadditivet fick stenen att fästa i ett tidigt skede så att sopningen kunde komma igång några timmar efter utfört arbete. Den intensiva vältningen gav också en positiv effekt på texturdjupen, framför allt på den del av körbanan som inte låg i hjulspåren och därför inte erhöll efterpackning från trafiken. PME gav således vissa positiva effekter för trafikanterna med bättre framkomlighet och mindre risk för stenskott vid byggskedet. Efter det ytbehandlingen brutit och härdat konstaterades ingen större skillnad mellan referenssträckorna innehållande konventionell emulsion och provsträckorna med PME. På de tre år vägen följdes upp observerades inga blödningar eller stensläpp men på grund av att stenmaterialet hade alltför dålig slitstyrka blev ytbehandlingen av dubbtrafiken på vissa avsnitt nedsliten i förtid. Enligt den utredning som gjordes visade sig stenmaterialet ha sämre och framför allt en ojämnare kvalitet än förväntat. Nedslitna ytor åtgärdades med ytbehandling.

Provvägar med modifierad emulsion – uppföljningar 2000

• okulär besiktning

• provtagning av borrkärnor

• provtagning av bindemedel

• undersökning av makrotextur genom Sand-Patch (endast Växbo – Bollnäs)

• RST-mätning (endast Växbo – Bollnäs)

På laboratoriet undersöktes borrkärnorna (ytbehandlingen) med avseende på vattenkänslighet, saltbeständighet och slitstyrka. Bindemedlet analyserades med avseende på elastisk återgång. Undersökningarna redovisas i följande avsnitt.

Beskrivning av provvägarna

Väg 1012, Läde - Oxberg

Åtgärden som utfördes sommaren 1994 bestod av Y1B 8-11 mm med porfyr (grusmaterial) som lades på en maskinjustering med asfaltmassa. PME med brytadditiv användes på södra delen av objektet medan en kortare sträcka (referens) med konventionell emulsion (BE 65R) lades i norra änden Trafikmängden på vägen var 2480 fordon/dygn (1987). Enligt uppgift saltades vägen endast under kort tid på vintern (under Vasaloppsveckan) och då var saltningen intensiv. Skyltat hastighet var 70 km/tim.

Omgivande terrängen vid provvägen utgjordes av barrskog men vägen hade ändå inte speciellt skuggigt eller fuktigt läge då skogen var ganska gles.

Data om provsträckan

• Bindemedel: Nyspray S

• Brytadditiv: Nybreak S

• Stenmaterial: 8-11 mm – porfyr, Älvdalen + avsandning (sand resp. 2-4 mm)

Iakttagelser efter första vintern

En del hyvelskador uppkom den första vintern. Omfattningen bedömdes dock som normal för en konventionell ytbehandling. Ytorna var inte svärtade i spåren. Ingen skillnad mellan prov- och referenssträckan konstaterades. Ingen skillnad förelåg heller mellan de två avsandningsmaterialen, sand och fraktion 2-4 mm. På grund av det modifierade bindemedlets låga viskositet hade det vid utförandet lokalt förekommit en del bindemedelsavrinning som dock inte givit upphov till stenlossning. När brytadditiv användes blev konsistensen hos emulsionen bättre. Emulsionen (Nyspray S) finns beskriven i bilaga 1.

Väg 653, Växbo - Bollnäs

Ytbehandlingen var av typen Y1B 11-16 mm med porfyr (grusmaterial från Älvdalen) som utfördes sommaren 1995. Underlaget bestod av maskinjustering med asfaltmassa. På delen närmast Bollnäs (ca 500 m, referens) användes konventionell emulsion (BE 65R) medan provsträckan utfördes med PME med brytadditiv. Trafikmängden på vägen var ca 1500 fordon/dygn varav en stor andel utgjordes av tung trafik. Vägen saltades under vinterperioden. Skyltad hastighet var 70 (referensen) och 90 km/tim

Vägen var relativt backig och kurvig med inslag av både öppnare och skuggigare partier. De öppnare partierna (jordbruk) dominerade dock.

Data om provsträckan

• Bindemedel: Nyspray S

• Brytadditiv: Nybreak S

• Stenmaterial: 11-16 mm – porfyr, Älvdalen

• Stenmaterial: 4-8 mm – porfyr, Älvdalen

Iakttagelser vid försöket

Ytorna kunde sopas efter ca 1,5 tim. Emulsionen var till en början alltför lättflytande och tendenser till bindemedelsavrinning observerades. Efter tillsats av förtjockningsmedel blev konsistensen (viskositeten) bättre och avrinningen försvann. En del obruten emulsion under stenarna förekom under det första dygnet innan vattnet avdunstat.

Iakttagelser efter första vintern

En del lokala hyvelskador uppkom den första vintern, framför allt på ytor (i backen) som vid utförandet erhöll bindemedelsavrinning.

Okulär besiktning

Väg 1012, Läde - Oxberg

Den 28 juni 2000 utfördes en okulär besiktning av hela vägobjektet. Besiktningen av ytbehandlingen visade att båda delsträckorna såg bra ut. Ingen mer omfattande stenlossning, blödning eller svärtning kunde iakttas på de båda sträckorna. På grund av bindemedelsavrinning förekom några mindre stensläpp nära vägkanten (se bilden). En viss bindemedelsavrinning förekom enligt uppgift vid utförandet av ytbehandlingen med PME innan viskositeten genom tillsats av förtjockare fick en bra konsistens. Slitaget från dubbade fordon verkade vara obetydligt. I övrigt var beläggningen homogen med en fin mosaik och det var gott om kilsten mellan det grövre stenmaterialet. Ingen skillnad mellan referens och försökssträckan med PME kunde konstateras.

Bild 1 En viss bindemedelsavrinning på ytbehandling med PME. Efter det

förtjockande medel tillsattes emulsionen upphörde avrinningen.

En del hyvelskador förekom över hela objektet. Dessa uppstod enligt uppgift från entreprenören redan första vintern och har sannolikt inget med bindemedlen att göra. Plogskador på ytbehandlingar är relativt vanligt.

Bild 3-4 Översiktsbilder från juni 2000. Referenssträckan till vänster och PME

till höger.

Väg 653, Växbo - Bollnäs

Den 29 juni 2000 utfördes okulär besiktning av objektet. Besiktningen visade att något stensläpp förekom i högra spåret i riktning mot Växbo på såväl prov- som referenssträckan. Det såg möjligen ut som om problem med bindemedelsspridaren kan ha varit orsaken då stensläppen var lokaliserade till samma stråk utmed vägen. I övrigt konstaterades lokala stensläpp på båda sträckorna. Några hyvelskador förekom också.

Bild 5-6 En del stensläpp på sträcka med PME. Juni 2000, väg 653.

Makrotexturen uppfattades som mycket grov och ytan såg knappt insliten ut. Det totala intrycket var att ingen större skillnad förelåg mellan sträckorna. Möjligen såg referensen något bättre ut.

Bild 7 Översiktsbild av sträckan med PME. Juni 2000, väg 653.

Mätning av makrotextur

Sand-patch

För att undersöka om skillnader i makrotextur (skrovligheten) förekom mellan referenserna och provsträckorna utfördes texturmätning med sandutfyllnads-metoden (Sand-Patch). Metoden innebär i korthet att en känd volym fin sand packas och nedarbetas i beläggningsytan tills en cirkulär sandfläck i nivå med texturtopparna erhålls. Sandfläckens diameter bestäms varefter arean beräknas. Volymen dividerat med arean ger medeltexturdjupet (MTD). Vid mättillfället måste ytan vara absolut torr. Sand-Patchmätning genomfördes på väg 653 den 29 juni 2000 i riktningen mot Bollnäs. På väg 1012 utfördes ingen texturmätning på grund av regn.

Resultaten från texturmätningen på väg 653 framgår av figur 1 samt i bilaga 3.

0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0

PME 1 PME 2 PME 3 PME 4 PME 5 PME 6 Ref. 1 Ref. 2 Ref. 3 Ref. 4 Ref. 5 Ref. 6

Mätlinje på resp. sträcka

M e de lt e x turdj up-M T D MTD spår MTD mellan Medeltexturdjup- PME I spår: 2,8 Mellan spår: 3,7 Medeltexturdjup-Ref I spår: 2,9 Mellan spår: 3,7

Figur 1 Medeltexturdjup enligt sandutfyllnadsmetoden (Sand-Patch) på väg 653

Resultaten visade att ytbehandlingen hade en relativt hög makrotextur samt att ingen skillnad förelåg mellan referensen med konventionellt bindemedel och provsträckan med PME. Texturdjupet i hjulspår låg mellan 2,8-2,9 mm medan det uppmättes till 3,7 mm mellan hjulspåren där trafikarbetet är lågt. Ytan upplevdes också som grov vid besiktningen. De båda sträckorna hade således klarat sig mycket bra under de fem år som gått sedan ytbehandlingen lades. Om blödningar, stensläpp eller större dubbslitage förekommit hade makrotexturen hamnat på betydligt lägre nivåer. Den högre texturen mellan spåren visar att beläggningen klarat plogningen bra.

RST-mätning

För att bland annat utvärdera makrotexturen och spårbildningen över en större sträcka på väg X653, Växbo - Bollnäs, utfördes också hösten 2000 en mätning med Laser-RST. Det primära med mätningen var att fånga upp texturmåttet (RRMS) samt jämföra det mot de texturvärden som erhölls genom mätning med sandutfyllnadsmetoden (Sand-Patch). Resultatet av mätningen med RST redovisas i figurerna 2-3 samt i bilaga 4. Mätsträckan för referensen var 550 meter (hela sträckan) medan provsträckan med PME var 1000 m.

0,00 0,20 0,40 0,60 0,80 1,00 1,20 1,40 1,60 1,80 2,00

Ref mot Växbo Ref mot Bollnäs PmE mot Växbo PmE mot Bollnäs

M akrotextur- RRM S, m m Mellan spår I spår Spår: 6,4 mm IRI höger: 2,5 mm/m IRI vänster: 2,2 mm/m Spår: 8,1 mm IRI höger: 3,1 mm/m IRI vänster: 2,1 mm/m Spår: 5,9 mm IRI höger: 2,2 mm/m IRI vänster: 1,8 mm/m Spår: 7,1 mm IRI höger: 2,7 mm/m IRI vänster: 1,6 mm/m

Figur 2 Makrotextur (RRMS) enligt RST på väg 653 i juni 2000. Erhållna

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0

Ref mot Bollnäs PmE mot Bollnäs Ref mot Bollnäs PmE mot Bollnäs

Textur (MTD, RRMS), mm MTD RRMS MTD/ RRMS= 2,4 MTD/ RRMS= 2,1 MTD/ RRMS= 2,7 MTD/ RRMS= 2,4 Mellan hjulspår I hjulspår

Figur 3 Makrotextur (RRMS) jämfört mot medeltexturdjup (MTD) på väg 653. Mättningen kommer från riktningen mot Bollnäs.

Enligt RST-mätningen låg texturmåttet, RRMS, på höga värden med 1,2 mm i och 1,3 mm mellan hjulspåren för referenssträckan. På sträckan med PME uppmättes något högre värden med drygt 1,3 mm i hjulspår och 1,5 mm mellan hjulspår. Vid jämförelsen mellan RRMS och MTD visade det sig att det skiljer en faktor på 2,1-2,7 mellan de olika måtten. Det stämmer väl överens med tidigare jämförelser som gjorts mellan RRMS och MTD (VTI notat 64-1999). Överensstämmelsen mellan de båda metoderna verkar vara bra för de olika sträckorna. RRMS-måttet som är ett av de texturmått som erhålls vid lasermätningen med RST verkar vara användbart för att beskriva vägens ytskrovlighet och är en kontinuerlig mätning längs vägen till skillnad från sandutfyllnadsmetoden som endast beskriver texturen i vissa sektioner (i detta fall tio per sträcka).

Spårdjupet hösten 2000 uppmättes till 6,4 resp. 8,1 mm på referenssträckan och till 5,9 resp. 7,1 mm för sträckan med PME. Spårdjupen låg något högre i riktningen mot Bollnäs. Enligt uppgift låg ett grustag i närheten av Växbo vilket förklarar de högre spårdjupen på grund av att den tyngre trafiken (med last) i huvudsak går mot Bollnäs. Spårtillväxten låg således på drygt en millimeter per år och var något lägre på sträckan med PME som också hade högre makrotextur trots att skyltad hastighet var 90 km/tim jämfört med 70 km/tim för referensen.

IRI-värdena (jämnheten) var 2,2-3,1 mm/m med de högre värdena för referenssträckan och i det yttre hjulspåret. De relativt höga värdena tyder på att vägen är förhållandevis ojämn, speciellt på referenssträckan och i höger hjulspår.

Provtagning av borrkärnor och bindemedel

Provtagningen utfördes den 28-29 juni 2000 och vädret var vid tillfället mulet med tidvis regn (Läde - Oxberg). Proven togs i höger hjulspår och både på sträckorna innehållande PME och BE 65 R. Syftet med provtagningen vara att se om de polymermodifierade bindemedlen (PMB) som var basen i PME fortfarande uppvisade elastisk återgång vilket är karakteristiskt för fungerande PMB.

På väg 1012 togs prov i riktningen mot Mora och på väg 653 utfördes provtagningen i riktningen mot Bollnäs. Prov på bindemedlen togs genom att mycket försiktigt värma ytan med gasolbrännare till dess att ytbehandlingen gick att skrapa från underlaget med en ca 20 cm bred golvskrapa. Totalt togs ca 2 kg prov från respektive sektion. Utöver det uppskrapade provet utborrades 12 borrkärnor med diametern 100 mm från varje sektion. Samtliga borrprov togs i höger hjulspår.

Analys av bindemedel

Det prov som skrapats upp återvanns enligt FAS metod 419. Proven av ytbehandling med polymermodifierad emulsion analyserades främst med avseende på elastisk återgång men även penetration och mjukpunkt undersöktes. Proven från sträckor med konventionell emulsion analyserades inte eftersom undersökningen främst avsåg att undersöka effekten av PMB. Resultaten av de analyser som utfördes på de polymermodifierade emulsionerna framgår av tabell 1.

Tabell 1 Bindemedelsanalyser på PME skrapad från vägen.

Penetration 0,1 mm KoR °C Elastisk återgång % Väg 653, Växbo - Bollnäs 83 83, 83, 83 52,4 52,4 52,3 36 Väg 1012, Läde - Oxberg 92 91, 93, 93 51,2 51,1 51,2 38

Resultaten av elastisk återgång visar att de båda bindemedlen fortfarande efter 5-6 år har elastiska egenskaper på grund av polymertillsatsen. Värdena tyder på en måttlig polymerinblandning vilket är vanligt vid modifiering av emulsioner. Om polymererna blivit förstörda hamnar elastisk återgång på 0 % (där ligger vanligt bindemedel). Övriga analyser visar att bindemedlet inte åldrats allt för mycket utan verkar vara fräscht.

Vidhäftningsegenskaper enligt modifierad Prall

Undersökningarna i Prall utfördes enligt en modifiering av den standardmetod som normalt används för slitagestudier av asfaltprov. Skillnaderna ligger främst i konditioneringen av proven (två varianter) och en skonsammare nötning genom lägre slagfrekvens. Totalt undersöktes 2 olika provserier á 3 provkroppar för varje konditioneringsförfarande (2 st) och vägobjekt. Syftet var att identifiera skillnader mellan ”tuffare” och skonsammare konditionering på prov från ytbehandling med PME och konventionellt bindemedel.

Innan provningen sågades alla prov till ca 30 mm:s höjd. Metoden omfattade således följande delar:

• Konditionering (två varianter)

• Skonsam nötning/krossning/stenlossning från stålkulor i Prall

• Bortsliten mängd material (eller stenlossning) efter olika slitageperioder

• Fotodokumentation under försöket

Prallutrustningen

•Stålkulor (40st) i enlighet med FAS-metoden

•Provningstemperatur, +5°C

•Varvtal 900(*) varv/min (metoden föreskriver 950 varv/min)

•Körtid 10 min (5+2,5+2,5 min) eller 7,5 min (2,5+2,5+2,5), invägning och tempering (0,5-1 timma) mellan körningarna

(*)

Anledningen till att just 900 varv/min användes var att ett liknande försök på försegling har utförts (VTI Medelande 821). I det försöket användes 900 v/min samt Prallcyklerna 2*5 min.

Bild 8-9 VTIs Prallutrustning.

Bortnött mängd material efter varje slitageperiod (2,5-5 min) vägdes. Eftersom ytbehandlingslagret är relativt tunt får inte underliggande beläggning påverka resultatet. Utöver nötningsvärdet är okulär besiktning kompletterad med foton nödvändigt för att dokumentera nedbrytningen av ytbehandlingen. Om stenar lossnar eller om stenlagret blir genomslitet måste detta noteras och tas med vid utvärderingen.

Konditioneringsförfarande 1 (vattenlagring)

Det första konditioneringsförfarandet som testades var det som mest liknar konditioneringen vid konventionell Prall. Det var också det lindrigaste konditioneringen som användes. Proverna vattenlagrades i ca 24 timmar vid +5°C innan de testades i Prallutrustningen. Mellan varje Prall-period tempererades proverna i vattenbadet (+5°C).

Väg 1012, Läde - Oxberg

Bild 10-11 Provkropp från väg 1012 efter 5 min (Ref. till vänster, PME till

höger) vid konditioneringsförfarande 1. Någon enstaka sten har släppt. Lika för båda serierna.

Bild 12-13 Provkropp från väg 1012 efter 10 min (Ref. till vänster, PME till

höger) vid konditioneringsförfarande 1. Ytterligare några enstaka stenar har släppt. Stenarna sitter fortfarande hårt efter 10 minuter i Prall. Ingen större skillnad mellan serierna.

Väg 653, Växbo - Bollnäs

Bild 14-15 Provkropp från väg 653 efter 5 min (Ref. till vänster, PME till

höger) vid konditioneringsförfarande 1. Proverna är i det närmaste opåverkade. Stentopparna har rundats av och någon enstaka mindre sten har krossats ur. Ingen skillnad mellan serierna.

Bild 16-17 Provkropp från väg 653 efter 10 min (Ref. till vänster, PME till

höger) vid konditioneringsförfarande 1. Fortfarande mycket liten påverkan på proverna. Någon enstaka större sten har släppt på båda serierna. Bindemedel sitter kvar på de lösa stenarna.

Konditioneringsförfarande 2 (salt + frys-tö)

Konditioneringen vid detta förfarande syftade till att simulera den påkänning som beläggningen utsätts för vid saltning. Under vintern saltas vägar vid kyla eller förväntad kyla vilket leder till fuktig beläggning ned till lägre temperaturer (ca -8°C) då vägen fryser. Saltet blir då kvar i beläggningen tillsammans med vattnet (fukten) till dess att beläggningen tinar vid varmare väder. Skulle det varmare vädret kombineras med nederbörd kommer nederbörden troligen som regn vilket leder till att det ovanpå beläggningen kommer vatten utan (eller litet) saltinnehåll. När nederbörden träffar beläggningen och beläggningen tinar finns det då vatten (fukt) i beläggningen som har en högre saltkoncentration än regnvattnet. Skillnaderna i saltkoncentration medför att det kan uppstå en ”osmotisk” vandring av salt (fysikalisk

effekt) eftersom

Detta konditioneringsförfarande var avsett att utsätta proverna för stora påkänningar med avseende på saltning och frys-töväxlingar. Det konditioneringsförfarande som användes följer i princip ett nyutvecklat konditioneringsförfarande kallat ”Osmotisk konditionering” framtaget av Peet Höbeda, VTI (VTI notat 54-1999). Konditioneringen vid detta försök gick till enligt följande.

1. Vakuummättning i mättad NaCl-lösning, 3 timmar vid 6,7 kPa 2. Lagring i mättad NaCl-lösning, 2 dygn vid +40°C.

3. Vakuummättning i avjoniserat vatten, 3 timmar vid 6,7 kPa 4. Lagring i avjoniserat vatten, 2 dygn vid +40°C

5. 7 frys/töcykler i klimatskåp, temperaturväxlingar –20/+20°C 6. Lagring i avjoniserat vatten ,3-4 dygn vid +5°C

Väg 1012, Läde – Oxberg

Bild 18-19 Provkropp från väg 1012 efter 2,5 min (ref. till vänster, PME till

höger) vid konditioneringsförfarande 2. Referensen erhöll någon enstaka lossad sten. Proven med PME erhöll större mängd lossade stenar.

Bild 20-21 Provkropp från väg 1012 efter 7,5 min (ref. till vänster, PME till

höger) vid konditioneringsförfarande 2. Fortfarande ringa stensläpp på referensproven. Prov med PME uppvisade fortfarande störst andel stensläpp.

Väg 653, Växbo - Bollnäs

Bild 22-23 Provkropp från väg 653 efter 2,5 min (ref. till vänster, PME till

höger) vid konditioneringsförfarande 2. Referensproven uppvisade kraftiga stensläpp medan proven från PME uppvisade mindre antal lossad sten.

Bild 24-25 Provkropp från väg 653 efter 7,5 min (ref. till vänster, PME till

höger) vid konditioneringsförfarande 2. Stensläppen fortsatte på båda provserierna. Något mer på referensproven än på PME. Efter 7,5 minuter var proverna i mycket dåligt skick.

Resultat från vidhäftningstest

I figurerna 4-7 redovisas bortnöt material eller den stenlossning som erhölls vid vidhäftningstesterna. 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5 5,5 6 6,5 7 7,5 8 8,5 9 9,5 10 10,5

Minuter i Prall (900 r/min)

Bo rt slit et m a te rial, g

Oxberg, ref, vattenlagring Oxberg, PME, vattenlagring Oxberg, ref, (salt + frys/tö) Oxberg, PME, (salt + frys/tö)

Figur 4 Bortslitet material på provkropparna från väg 1012 efter

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5 5,5 6 6,5 7 7,5 8

Minuter i Prall (900 r/min)

T o tal vikt lö s st en , g

Oxberg, ref, (salt + frys/tö)

Oxberg, PME, (salt + frys/tö)

Figur 5 Stenlossning (i gram) efter konditioneringsförfarande 2.

Väg 1012. 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5 5,5 6 6,5 7 7,5 8 8,5 9 9,5 10 10,5

Minuter i Prall (900 r/min)

Bo rt slit et m a te rial, g

Växbo, ref, vattenlagring Växbo, PME, vattenlagring Växbo, ref, (salt + frys/tö) Växbo, PME, (salt + frys/tö)

Figur 6 Bortslitet material på provkroppar från väg 653 efter

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5 5,5 6 6,5 7 7,5 8

Minuter i Prall (900 r/min)

T o tal vikt lö s st en , g

Växbo, ref, (salt + frys/tö)

Växbo, PME, (salt + frys/tö)

Figur 7 Stenlossning (i gram) efter konditioneringsförfarande 2. Väg 653.

Testerna visar att samtliga prov från båda objekten klarade sig i stort sett utan stensläpp vid den skonsamma konditioneringen (vattenlagring). Bortslitet material var efter 10 min ca 25 g. Ingen markant skillnad förelåg mellan prov med konventionell eller polymermodifierad emulsion. Proverna var endast måttligt nötta på stenytan. Svagare partiklar var dock bortslitna eller urkrossade men endast i ringa (enstaka partiklar) omfattning.

Vid den strängare konditioneringen erhölls en betydligt högre mängd bortslitet material, till stor del beroende på att många stenar lossnade från proverna (sönderfall). Den största förändringen (stenlossningen) observerades efter den första slitageperioden på 2,5 min varefter slitageutvecklingen nästan var identisk för den återstående tiden. Eftersom proverna (särskilt från väg 653, Växbo) började bli genomslitna efter 5 och speciellt 7,5 minuter har en del bortnött material från underliggande lager påverkat resultatet. Efter 5 och 7,5 minuter var även justeringslagret i sämre skick med en del sönderfall som kan påverka resultaten. Därför bör jämförelserna mellan de olika provserierna göras efter 2,5 minuters nötning i Prallen. Vid Oxberg (väg 1012) erhöll proverna tagna på sträckan med PME ett högre slitage än referensen medan resultatet var omvänt vid Växbo (väg 653) där proverna från referenssträckan erhöll ett större slitage än proverna från sträckan med PME. Slitaget var också markant högre vid Växbo än vid Oxberg vilket är naturligt med tanke att Y2B 11-16 innehåller mer stenmaterial (större partiklar) än Y1B 8-11 och därför blir vid stenlossningen mängden material större.

Uppenbarligen har den strängare konditioneringsmetoden en stor påverkan på vidhäftningen mellan stenmaterialet, bindemedlet och underlaget. I detta fall erhöll proverna med PME bättre resultat från Växbo medan de med konventionellt bindemedel klarade sig bättre vid Oxberg. Vid Växbo uppvisade sträckan med PME något lägre spårdjup och högre makrotextur än referensen. Vid Oxberg förekom vid utförandet en del bindemedelsavrinning på sträckan med PME som eventuellt kan ha påverkat vidhäftningsegenskaperna negativt vid den stränga konditioneringen på laboratoriet. I båda fallen har dock ytbehandlingarna klarat

sig bra utan egentliga stensläpp (bara lokalt som är normalt och vid plogskador) och det är möjligt att den strängare osmotiska konditioneringen är väl sträng för ytbehandlingar på relativt lågtrafikerade vägar. En accelererande och utslagsgivande metod kan dock vara bra vid jämförande provningar där egenskaper vid mer extrema förhållanden avses att studeras, tex. effekter av riklig saltning, mycket frys-töväxlingar i kombination med tung trafik eller intensiv plogning.

Konditioneringen med enbart vatten gav ett bra resultat för båda provvägarna och ingen större skillnad förelåg heller mellan sträckorna. Stenmaterialets orientering och nedträngning i beläggningen har förutom bindemedlets egenskaper och mängd också stor betydelse för beständigheten hos ytbehandling.

Slitstyrka genom konventionell Prall

För att undersöka slitstyrkan hos de upptagna proven av ytbehandling genomfördes en analys i Prall enligt den metod som för närvarande finns (PrFAS 471-00:02). Skrymdensiteten (FAS 427) bestämdes för analysproverna innan testet så att en korrekt redovisning (enligt metod) skulle vara möjlig. Analysproverna bestod ju dock av två olika beläggningar varvid värdena på skrymdensiteten kan diskuteras. I övrigt så innebar denna test att utrustningens slagfrekvens ökades till 950 varv/minut, proverna vattenlagrades (tempererades) i +5°C fram till test samt att nötningstiden ökades till 15 minuter (utan avbrott).

0,0 5,0 10,0 15,0 20,0 25,0 30,0 Prallvärde, cm3 0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0 Bortnött material, g

Prall enl. metod Bortnött material

Prall enl. metod 14,5 14,7 25,8 24,6

Bortnött material 32,9 32,7 57,6 54,5

Växbo, Ref Växbo, PmE Oxberg, Ref Oxberg, PmE

Figur 8 Slitstyrkan på ytbehandlingar med Prall enligt metod prFAS

471-00:2.

Som det framgår av figur 8 erhölls små skillnader mellan ytbehandlingarna med polymermodifierad och konventionell emulsion. Stenstorleken verkar dock ha haft en stor inverkan (8-11 mm i Oxberg och 11-16 mm i Växbo). Slitstyrkan påverkas av stenmaterialets kvalitet (i båda fallen porfyr från Älvdalen) och största stenstorlek och inte av bindemedelstypen (om inte stenlossning förekommer).

Sammanfattande kommentarer

Enligt okulär besiktning så hade provvägarna klarat sig mycket bra efter 5-6 års trafik och det gällde för samtliga sträckor. Inga blödningar, stenlossning (endast hyvelskador) eller andra typer av skador observerades. De fältmätningar eller laboratorieundersökningar som utfördes gav inga stora skillnader mellan provsträckorna innehållande polymermodifierad emulsion med tillsats av brytadditiv jämfört med referenserna innehållande konventionell emulsion. Makrotexturen var bra och det högkvalitativa stenmaterialet gav ytbehandlingen en mycket bra slitstyrka och hållbarhet.

Provvägarna visar tydligt betydelsen av ett bra stenmaterial. Den högkvalitativa porfyren var endast i mindre grad nedslitet eller nedkrossat, vilket är en förutsättning för att ytbehandlingar skall få en lång livslängd och samtidigt bra makrotextur vilket är en fördel för friktionen. En väg med ytbehandling skall inte slitas ned utan åtgärdas förts när vägen strukturella tillstånd kräver detta. I många fall har ytbehandlingar klarat mer än 20 års livslängd på vägar med bra bärighet. Enligt de slitagestudier som gjordes på borrkärnor genom Prall erhöll Y2B 11-16 mm (Växbo) ungefär halva slitaget jämfört med Y1B 8-11 mm (Oxberg) med samma typ av porfyr. Resultaten stämmer väl överens med erfarenheterna från asfaltbetong där största stenstorleken visat sig ha stor inverkan på beläggningens slitstyrka. När Y1B 4-8 eller 8-11 skall användas bör valet av stenmaterial beaktas noggrant så att inte ytbehandlingen blir nedsliten i förtid. Erfarenheterna från riksväg 62 mellan Deje och Olsäter visade att beläggningen (Y1B 8-11) delvis blev genomsliten efter tre vintrar på grund av ett stenmaterial med stor variation i fråga om kvalitet. En översyn av anvisningarna för stenmaterialkvalitet har därför gjorts i ATB VÄG (Vägverkets nya anvisningar) och ytterligare korrigeringar kan vara nödvändiga.

De prov som togs av polymermodifierat bindemedel från vägen visade på bra elastiska egenskaper enligt analys av elastisk återgång och polymeren verkade inte ha blivit försämrad med tiden.

Vidhäftningstesterna enligt modifierad Prall gav ett mycket tydligt utslag om proverna först saltkonditionerades och sedan utsattes för frys-töväxlingar innan de testades. Enbart vattenlagring verkade inte nämnvärt ha försämrat eller påverkat proverna (bara nötning) men efter ”osmotisk” konditionering erhölls omfattande stenlossning redan efter 2,5 minuters körning. Metoden verkar vara utslagsgivande men i detta fall alltför sträng med tanke på att stenlossningen på vägen varit låg. Vid strängare förhållanden, t ex hårt saltade vägar i kombination med högre trafikbelastning kan denna metodik vara mer relevant.

Proverna med polymermodifierad emulsion erhöll vid Växbo bättre resultat än konventionell emulsion medan resultatet var omvänt för proverna från Oxberg där de med konventionell emulsion erhöll mindre stenlossning. Förutom typen av bindemedel påverkas sannolikt även resultatet av bindemedelsmängden, stenstorlek, typ av stenmaterial och hur mycket stenmaterialet trängt ned i underlaget samt förhållandena (väderlek, packning mm) vid utförandet och första tiden därefter. Sannolikt kan beskaffenheten (främst hålrummet) hos det underliggande asfaltlagret ha en viss inverkan på saltets förmåga att tränga in

mellan bindemedlet och beläggningsytan. När provkroppar lagras helt nedsänkta i vatten (som här var fallet) kan absorptionen av fukt bli större än på vägen. Eventuellt kan fukt tränga in i kanten på provet eller i skiktet mellan ytbehandlingen och underlaget. Vid provvägarna i Oxberg och Växbo utgjordes underlagen av finkornig justeringsmassa som lades året innan åtgärd och som troligen är relativt täta och bindemedelsrika. Försöken på laboratoriet skall främst ses som jämförande provning mellan olika ytbehandlingar som lagts på samma typ av underlag.

Enligt mätningarna från Växbo erhöll sträckan med PME något högre makrotextur samt något mindre spårbildning än referensen. En bidragande orsak till skillnaderna vid Oxberg kan vara att PME blev något för lättflytande (viskös) vilket gav en viss bindemedelsavrinning på vägen. På så sätt kan bindemedels-mängden blivit något lägre än avsett för ytbehandlingen, en faktor som kan ha betydelse för beständigheten.

En bra överensstämmelse (relativt) förelåg mellan makrotexturmåtten RRMS (RST-mätning) och MTD (Sand-Patch). En bra korrelation (R2=0,88) mellan de två måtten erhölls också vid provvägen på väg 62, Deje – Olsäter (VTI notat 64-1999). Regressionssambandet var för RRMS = 0,3237*MTD + 0,0936, dvs. en faktor på 2-3 skiljer måtten åt. De texturmått som erhålls vid RST-mätning bör därför kunna användas för att beskriva makrotextur för ytbehandling och hur den förändras med tiden. RRMS kan på sikt eventuellt ersätta den manuella sandutfyllnadsmetoden men det är möjligt att fler mätningar kan behöva göras. Modifierade emulsioner används utomlands på vägar där trafikvolymen ligger på högre nivåer eller påkänningarna på annat sätt är stora (cirkulationsplatser, städer). För att försöket skall bli mer utslagsgivande (över kortare tid) rekommenderas ett försök på en mer högtrafikerad väg än hittills, t ex ÅDTtotal

3000-5000 fordon per dygn. Det är då viktigt att stenmaterial med bra kvalitet används och fler typer av modifierade emulsioner (Latex, PMB, Styrelf, Nyspray, BE 65 R) bör ingå. För att studera emulsionernas känslighet för utförande sent på året bör halva provvägen läggas före midsommar och den andra halvan på eftersommaren (början av september). Eventuellt kan PME behöva läggas tidigare än konventionell emulsion för att vattnet skall hinna avdunsta. Spårytbehandlingar med PME lagda sent på året har erhållit omfattande beständighetsrelaterade skador typ sten- och bindemedelslossning första vintern (VTI notat 68-2000).

Litteratur

Jacobson T. ”Ytbehandling Deje - Olsäter, Värmland. Försök med Nyspray S.

Lägesrapport 9701”. VTI notat 7-1997.

Jacobson T. & Hornwall F. ”Försök med bindemedlet Nyspray S.

Ytbehandling på Rv 62, Deje - Olsäter, Värmland Lägesrapport oktober 1998”. VTI notat 60-1998.

Höbeda P & Chytla Jerzy. ”Undersökning av beständigheten hos AG16 enligt

ny metod och effekt av vidhäftningsbefrämjande tillsatser”. VTI notat

54-1999

Jacobson T och Hornwall F. ”Försök med modifierad emulsion vid

ytbehandling. Försök på riksväg 62, Deje - Olsäter, Värmland. Slutrapport 2000”. VTI notat 64-1999.

Jacobson T och Hornwall F. ”Utredning av skador på spårytbehandling med

Bilaga 1 Sid 1 (4)

Bilaga 1 Sid 2 (4)

Bilaga 1 Sid 3 (4)

Bilaga 1 Sid 4 (4)

Bilaga 2

Bilaga 3 Sid 1 (1)

Texturmätning – Sandpatch

Objekt: Väg 651, Växbo-Bollnäs Datum: 2000-06-29

Provsträcka Läge Volym Diam. 1 Diam. 2 Diam. 3 Diam. 4 Medel MTD Anm.

Prov Vä. hj. 50 15,0 15,0 15,5 14,5 15,0 2,8 Me. hj. 50 13,0 14,0 13,0 13,5 13,4 3,6 Hö. hj. 50 15,0 13,5 14,5 14,5 14,4 3,1 medel Hj. 3,0 Prov Vä. hj. 50 13,0 13,5 14,0 14,0 13,6 3,4 Me. hj. 50 11,0 11,5 11,5 11,5 11,4 4,9 Hö. hj. 50 15,0 14,5 14,5 15,0 14,8 2,9 medel Hj. 3,2 Prov Vä. hj. 50 14,0 14,5 14,0 14,0 14,1 3,2 Me. hj. 50 13,5 13,5 13,5 13,5 13,5 3,5 Hö. hj. 50 15,5 16,0 16,0 15,5 15,8 2,6 medel Hj. 2,9 Prov Vä. hj. 50 15,5 15,5 14,5 15,0 15,1 2,8 Me. hj. 50 13,5 13,5 14,0 13,0 13,5 3,5 Hö. hj. 50 16,5 16,0 16,0 16,0 16,1 2,4 medel Hj. 2,6 Prov Vä. hj. 50 16,0 16,0 16,0 15,5 15,9 2,5 Me. hj. 50 14,0 14,0 14,0 14,0 14,0 3,2 Hö. hj. 50 16,0 15,5 15,0 16,0 15,6 2,6 medel Hj. 2,6 Prov Vä. hj. 50 15,0 15,0 14,5 14,5 14,8 2,9 Me. hj. 50 13,0 13,5 13,0 13,0 13,1 3,7 Hö. hj. 50 15,0 15,0 15,0 15,0 15,0 2,8 medel Hj. 2,9 Ref. Vä. hj. 50 14,0 14,0 14,0 15,0 14,3 3,1 Me. hj. 50 13,5 13,0 13,5 12,5 13,1 3,7 Hö. hj. 50 15,0 14,5 14,0 15,0 14,6 3,0 medel Hj. 3,1 Ref. Vä. hj. 50 16,0 15,0 15,5 16,5 15,8 2,6 Me. hj. 50 13,5 12,5 13,5 12,5 13,0 3,8 Hö. hj. 50 16,5 15,5 15,0 16,0 15,8 2,6 medel Hj. 2,6 Ref. Vä. hj. 50 14,0 15,0 14,5 15,0 14,6 3,0 Me. hj. 50 12,5 13,0 12,5 13,0 12,8 3,9 Hö. hj. 50 15,0 14,5 14,5 14,5 14,6 3,0 medel Hj. 3,0 Ref. Vä. hj. 50 14,5 15,5 15,0 14,5 14,9 2,9 Me. hj. 50 13,5 13,5 13,0 13,5 13,4 3,6 Hö. hj. 50 16,5 15,5 16,0 15,5 15,9 2,5 medel Hj. 2,7 Ref. Vä. hj. 50 16,0 15,0 15,0 15,5 15,4 2,7 Me. hj. 50 14,0 13,5 13,0 13,5 13,5 3,5 Hö. hj. 50 15,5 15,5 14,5 15,5 15,3 2,7 medel Hj. 2,7 Ref. Vä. hj. 50 15,0 14,0 15,0 14,5 14,6 3,0 Me. hj. 50 14,5 13,0 13,0 13,5 13,5 3,5 Hö. hj. 50 14,0 14,0 13,5 14,0 13,9 3,3 medel Hj. 3,1

Bilaga 4 Sid 1 (3)

RST-mätning, X653, Växbo-Bollnäs

2000-09-26 (1)

Objekt Distans IRI hö IRI vä Spårdjup Spårdjup RRMS vä RRMS hö

11 17 M spår I spår 1 20 4,21 3,90 4,3 4,6 0,99 0,94 1 40 4,19 3,69 5,5 5,9 1,07 0,98 1 60 2,27 1,48 8,2 8,3 1,25 1,02 1 80 2,81 1,15 6,0 6,2 1,17 1,08 1 100 2,19 1,22 4,4 4,6 1,18 1,03 1 120 1,44 1,52 4,9 5,2 1,20 1,06 1 140 2,49 2,45 9,3 9,5 1,34 1,13 1 160 3,32 5,03 11,8 12,1 1,18 1,13 1 180 2,25 0,78 4,6 4,9 1,31 1,12 1 200 1,39 1,21 5,0 5,3 1,42 1,23 1 220 1,17 1,37 6,9 7,1 1,49 1,27 1 240 3,14 2,21 9,3 9,5 1,46 1,23 1 260 1,86 1,65 5,7 6,1 1,40 1,29 1 280 3,04 2,13 7,7 8,1 1,40 1,27 1 300 1,37 1,55 5,1 5,5 1,50 1,37 1 320 1,18 1,23 4,4 4,7 1,44 1,39 1 340 2,47 2,18 7,6 8,0 1,35 1,40 1 360 2,46 3,55 5,8 6,2 1,38 1,36 1 380 2,72 3,07 4,1 4,8 1,35 1,37 1 400 4,38 3,55 4,0 4,3 1,33 1,36 1 420 2,22 3,47 4,1 4,7 1,30 1,30 1 440 2,60 3,11 5,8 6,1 1,21 1,36 1 460 2,26 1,64 4,2 4,4 1,35 1,27 1 480 1,67 1,51 6,0 6,4 1,40 1,28 1 500 2,11 1,54 8,3 8,7 1,47 1,49 1 520 2,30 1,59 7,0 7,3 1,47 1,41 1 540 4,09 1,69 6,8 7,0 1,35 1,34 1 549 2,37 1,70 2,6 3,0 1,40 1,25 Medel 2,50 2,18 6,1 6,4 1,33 1,24 Std.av. 0,91 1,06 2,0 2,0 0,13 0,15 2 20 3,87 2,10 3,9 4,3 1,43 1,34 2 40 1,65 1,44 4,8 5,3 1,47 1,29 2 60 2,70 1,53 6,0 6,3 1,31 1,24 2 80 2,90 1,15 10,6 10,8 1,20 1,09 2 100 1,67 1,73 12,7 13,0 1,31 1,29 2 120 2,54 1,80 11,7 12,2 1,38 1,33 2 140 2,43 2,06 13,9 14,5 1,44 1,27 2 160 2,65 1,98 8,5 8,8 1,44 1,16 2 180 1,91 2,60 6,0 6,4 1,48 1,27 2 200 1,41 1,21 5,2 6,1 1,54 1,28 2 220 1,17 1,76 7,6 7,8 1,53 1,33 2 240 1,55 1,90 4,3 4,4 1,54 1,25 2 260 1,62 1,39 2,7 3,0 1,57 1,33 2 280 2,42 2,61 4,3 5,1 1,47 1,52 2 300 1,65 2,64 3,9 4,7 1,61 1,57 2 320 1,19 1,19 5,0 5,3 1,54 1,57 2 340 1,32 1,36 7,0 7,1 1,44 1,42 2 360 1,12 0,83 6,2 6,5 1,45 1,48 2 380 1,58 1,10 6,1 6,4 1,32 1,41 2 400 1,86 1,54 10,5 10,7 1,43 1,34 2 420 1,86 4,02 4,2 4,7 1,57 1,35 2 440 1,22 1,67 4,0 4,2 1,57 1,47 2 460 3,37 1,88 3,6 3,8 1,60 1,42 2 480 1,94 1,72 4,2 4,3 1,60 1,47

Bilaga 4 Sid 2 (3) 2 500 2,10 1,70 6,5 7,2 1,57 1,48 2 520 2,10 1,43 9,6 10,4 1,63 1,63 2 540 2,18 1,46 4,2 4,9 1,68 1,39 2 560 1,17 1,20 5,2 5,7 1,52 1,49 2 580 1,01 1,08 3,9 4,2 1,57 1,46 2 600 1,42 1,46 5,5 5,8 1,60 1,52 2 620 1,67 1,67 6,8 7,8 1,59 1,58 2 640 1,87 1,68 3,9 4,8 1,71 1,47 2 660 1,59 1,32 3,1 3,9 1,61 1,45 2 680 2,42 2,40 3,0 3,6 1,70 1,46 2 700 1,93 1,88 3,1 3,4 1,55 1,39 2 720 1,62 1,44 2,6 2,9 1,47 1,31 2 740 3,69 2,02 2,9 3,3 1,46 1,38 2 760 3,20 3,11 2,7 3,6 1,47 1,19 2 780 1,56 1,41 7,1 8,8 1,51 1,31 2 800 1,97 1,25 5,2 5,8 1,56 1,37 2 820 2,37 1,29 3,2 3,5 1,51 1,20 2 840 3,28 1,97 2,8 3,8 1,47 1,17 2 860 3,04 1,46 3,3 4,5 1,62 1,38 2 880 3,61 1,30 3,6 4,7 1,75 1,41 2 900 2,36 1,68 3,1 4,5 1,76 1,27 2 920 2,71 1,42 5,4 8,6 1,68 1,36 2 940 3,25 1,19 3,0 4,4 1,68 1,40 2 960 3,25 2,72 3,2 4,4 1,75 1,37 2 980 3,39 3,01 2,5 3,1 1,61 1,28 2 1000 2,05 1,88 2,5 3,0 1,50 1,29 2 1002 2,87 1,89 2,1 2,9 1,66 1,34 Medel 2,18 1,76 5,2 5,9 1,54 1,37 Std.av. 0,77 0,60 2,8 2,8 0,12 0,12 3 20 2,14 1,98 2,5 3,4 1,62 1,65 3 40 3,82 3,52 2,8 4,1 1,50 1,66 3 60 3,86 2,20 2,7 3,9 1,59 1,61 3 80 1,75 1,45 3,6 4,6 1,74 1,63 3 100 2,01 1,37 4,5 5,1 1,61 1,54 3 120 1,68 1,34 3,7 4,1 1,54 1,46 3 140 1,87 1,55 3,7 4,3 1,53 1,61 3 160 1,22 1,08 3,6 3,9 1,43 1,50 3 180 1,73 1,31 3,5 3,7 1,49 1,38 3 200 2,47 1,27 4,5 4,8 1,50 1,33 3 220 1,44 1,09 3,3 4,1 1,53 1,33 3 240 1,27 1,13 2,6 2,9 1,60 1,38 3 260 1,68 1,56 2,7 3,1 1,62 1,34 3 280 3,77 3,71 3,2 4,0 1,38 1,24 3 300 1,42 1,37 3,8 5,1 1,32 1,12 3 320 1,61 1,62 3,9 4,2 1,58 1,39 3 340 0,93 1,15 4,6 4,8 1,34 1,30 3 360 1,43 1,91 6,4 6,7 1,45 1,37 3 380 4,01 1,88 6,7 7,1 1,46 1,27 3 400 3,50 1,64 6,1 6,7 1,60 1,37 3 420 3,28 1,83 7,3 8,1 1,67 1,32 3 440 1,84 1,24 3,4 4,2 1,74 1,34 3 460 3,89 1,74 7,8 8,4 1,64 1,14 3 480 2,05 1,31 2,9 3,6 1,53 1,21 3 500 1,64 1,16 3,0 4,4 1,48 1,29 3 520 1,76 1,34 4,3 5,9 1,58 1,22 3 540 1,88 1,07 2,5 3,9 1,67 1,33 3 560 2,81 1,67 9,1 9,7 1,47 1,19 3 580 2,91 1,38 4,6 8,2 1,45 1,27 3 600 2,32 1,48 6,3 11,4 1,39 1,39

Bilaga 4 Sid 3 (3) 3 620 4,98 3,08 17,2 25,6 1,37 1,52 3 640 3,04 1,53 5,6 9,4 1,47 1,38 3 660 1,16 0,91 4,7 7,1 1,53 1,44 3 680 1,02 0,73 4,1 5,3 1,59 1,37 3 700 1,31 0,76 2,7 3,2 1,53 1,27 3 720 6,83 1,47 12,0 15,6 1,62 1,08 3 740 4,75 2,20 4,4 5,7 1,72 1,06 3 760 3,12 2,07 6,3 6,8 1,53 1,06 3 780 2,24 1,55 4,8 6,6 1,73 1,20 3 800 4,32 2,30 21,9 23,9 1,53 1,15 3 820 3,02 1,62 6,9 8,8 1,67 1,40 3 840 3,16 1,55 13,3 14,4 1,85 1,39 3 860 4,96 2,41 9,7 13,1 1,45 1,46 3 880 1,84 1,69 3,4 6,5 1,54 1,51 3 900 2,22 1,37 3,4 4,3 1,26 1,37 3 920 4,21 2,65 4,5 7,6 1,53 1,45 3 940 1,64 1,11 5,8 8,4 1,66 1,44 3 960 2,22 1,27 5,7 6,3 1,42 1,26 3 980 1,55 1,29 9,5 9,7 1,50 1,19 3 1000 2,44 2,29 6,8 7,2 1,47 1,19 3 1002 7,12 0,76 8,1 8,4 1,48 1,29 Medel 2,65 1,63 5,7 7,1 1,54 1,35 Std.av. 1,40 0,63 3,8 4,6 0,12 0,15 4 20 3,90 2,50 4,6 5,1 1,47 1,27 4 40 4,94 3,07 9,2 9,6 1,34 1,36 4 60 2,40 1,00 9,6 10,2 1,46 1,30 4 80 2,15 1,28 5,7 6,5 1,36 1,30 4 100 0,99 1,03 4,2 4,7 1,32 1,18 4 120 1,61 2,02 5,7 6,1 1,28 1,18 4 140 2,35 2,16 5,1 5,4 1,42 1,19 4 160 3,47 3,32 6,0 6,5 1,35 1,12 4 180 3,89 3,72 6,3 6,5 1,34 1,12 4 200 2,95 2,85 8,6 8,9 1,52 1,23 4 220 3,28 3,08 15,9 16,2 1,30 1,28 4 240 4,76 2,78 13,9 14,2 1,44 1,31 4 260 2,88 1,52 7,1 7,5 1,43 1,24 4 280 3,11 2,05 12,2 12,4 1,39 1,19 4 300 2,85 2,05 10,9 11,1 1,31 1,15 4 320 4,71 2,18 15,2 15,4 1,29 1,31 4 340 2,61 1,99 6,4 6,8 1,31 1,11 4 360 2,58 1,19 4,3 4,7 1,48 1,24 4 380 2,52 1,59 5,6 5,8 1,44 1,12 4 400 2,00 1,40 7,0 7,3 1,48 1,23 4 420 2,33 2,85 8,9 9,3 1,38 1,16 4 440 1,60 2,09 7,7 8,1 1,28 1,09 4 460 2,59 1,39 6,4 7,3 1,22 1,15 4 480 1,71 1,33 6,0 6,4 1,29 1,12 4 500 2,71 1,63 4,2 4,7 1,33 1,18 4 520 5,18 3,10 7,2 7,4 1,29 1,23 4 540 4,06 2,09 6,7 7,0 0,90 0,81 4 547 6,47 2,51 5,7 6,0 0,91 0,79 Medel 3,09 2,13 7,7 8,1 1,33 1,18 Std.av. 1,26 0,75 3,2 3,2 0,14 0,13