Eriist Nygrcti.
iaridsuppeh~llet, hade l<ansl<e yarit föi:siktigast att icke full- staildig desayouera en källa med klar proveniens d a r i k å n , vars uppgifter om del föieg$eride årets upprörda händelser iclie dragas i tvivelsiiiål. F ö r övrigt larer fördrivandet aT; biskop ?;ils i Linköping icke kunna bestridas1, och vad s a r för denne Bn att i dylilit fall bege sig till Gotland, sol11 ju tillliörde h a n s eget stift?
Den ritlaggniilg av strax före Albrekls upp-
trädaiide som tronkrävare i Sverige, niiot villien rec. i det före-
Sten Sture den yngre.
gjende tillåtit sig sammanhänger iiara med
deil uppfattniiig, ni. b a n s )>inkallande)), för ~ i i k e n förf. gör sig
En
karaktärsstudie.till tolli i lial>itlet om »Libellus hlagilipolensis)). A\'sikten I den senare medeltidens svenska historia
a r
irltet skede illed derina tendensskrift h a r tydligen varit att bevisa, att Al-brekis regering i Sverige r a r fullt legitim ocli att lians ))inkal- sa föga behandlat av deii inhemska forskniilgen son1 Steii
var i lluvudsak betingad av den svenska aristokratiens Sture den YilgreS attaariga regering. Den Litförligaste fram-
Atgärder, Förf:s s'nes vara den rwtsatta och tam- sfäiInillg a r Sveriges datida öden, som föreligger
ps
landets]igeii sainmanfalla deil av Ersles förut framförda on1 deii eget sprak, forde till dags dato \.ara Olof Da]iils i Svea rilies soin iliträdde 26 å r senare, da det var Xl@rekts t u r
att fördrivas och &Iargareta kom till herrailaldet även i Sverige. historia (1750), och under del senaste arhundradet hal
den - hortseft fraii ett par. s p e c i a ~ u n d ~ ~ ~ ö l < ~ i ~ ~ ~ ~ ~ ar; be- gränsad syftning - endast blivit f6remål för s a ~ ~ ~ m a n & t t a P l d e
skildril%!ar, i regel utan någon som iielsi vetenskaplig apparat. Den s- k. tinaonstidens främste bearbetare sYerlskt hall, Carl Gustaf Styfke, lämnade i de torra illen utomordentligt sakrika och vederhäftiga inledilingarna till deil av honona utgivna aktserien Bidrag till Skandinaviens historia en om- faitande, rikt dokunienterad utredning Sveriges
hal'der under Kalmarunionens tideyary, s&rsl<ilt innehålls-
s~"1cl-a för decennierna från Karl : < n ~ti.onl>estigliing ~ t ~ ~ ~ ~ ~
1448 Svante S(~1res död, men ehuru den
ar
1884femte och sista deleil av detta standardsrerk iriileslu~er hrev och akter till och med år 1520, satte hail i den historiska
inIedllingeri piinlrt vid årsskiftet 4311--1512 ocll aystod s;.. l ~ l n d a helt och hållet från att gi.ansl<a Sten Stiire den yiigres l l i s t ~ n a . Vad Soni gör denna fraii wrkeis plailiiiggning i
- övrigt awilrande åtgärd anmai.l<niiigsiräid ä r det s5tt,
1 ~ i &IagiiusV ~ iriskri<laiide ~ ~ inat ~ liorion~ vid kiiriaii (Briliotll, Deii ~ g
,>afliga i,csliattiiiilgeri, sic]. 206; jfr sid. 263, 2 6 6 ) Iran sanimanstallas med LiPP- S t ~ f f e ansett sig kunna sakligt m0tiver.a den. Motiven giftcr i Trita saricti Kicliolai (AT. V, sid. 318 0611 3 2 2 ) . tvenne. För det första a r - sager hall - »Sten Siure del]
yrigres tid r e d a ~ ~ a v Olaiis Petri ratt utförligt behandladN, och (,l'r~clrt f e l ~ ï . 1929).
Gattfrid <:arlssoc.
Sten Sture den - n g r e . 109
for
det andra hade »pro2: Allen sa noggrarit genomforskatskildra Sveriges särskilda historia fran dess egna {(fljrutsatt- $5 fullsta~ldigt framstallt allt vad soin saminanhanger
ningar och i dess eget inre sammanhang har icke i och med 1;. Iirisiiern 11:s historia)), att en Ur Styffes egen hand
sig illgatt i hans uppgifi, sadan ban ställde den, och ej hellen i,ramg$iigin beurbetning av perioden icke vore av llödell.
annat an styckevis varit honom möjligt; dartil] var ocksh ~ 1 ~ 1 sin förra de-i kastar Styffes har citerade yttrande i
hans kännedom om de svenska arkivens innehail alltför rattframhet en högst marklig belysning över
of~~llstandig. Om det sålunda redan på eld trots den- (len allmglina installningern under ett ej langesedan nes nyss återgivna uttalande i verkligheten förhöll sig sa, ati [örglinget siretle av liistorieforskiiirigens utveckling. Master
Allens framstallning av Sten Stures regering utgjorde allenas$ ~ l~ ~ ~fkrönika i all ara ~ ~ ~ - ~anen att den i minsta måim l ~ a
ett s~lrrogal för en monografisk behandling oc1-i. även son3 sidant a\. blott partiell betydelse, gäller detta annu mer 1
vara dagar, sedan iclie blott i Sverige nya 1;ä~lor till tids- skedets historia kommit i dagen - framst märkas cle av Sanli :ty en kejclad historiker, vilken för blott tjugu år se-
Clason aterf~lnna, aven ur rent politislc synpunkt ganska gi- daii sin verkscrrnma levnad. Ett i all sin enkelhe:
vande tänkeböckerna för Stocliholms stadl - gtan 0 ~ 1 ; ~ ; ett Jarorikare eser12pel på vilken sen produkt den sreteiiskapliga
stort utomskandinaviskt arkivmaterial, i synnerhet
fran
det Lippfaitningeii iilom nordisl; historieskrivning får maii påvliga och de hanseatiska arkiven, blivit tillgangligt för. leta efter.yad ;4B]eil befraflar;, ager det ju sin riktighet, att dennes
Att lilival en aktnlassig, i m~jligaste
mani
allsidig[ ge- olmfattande källstudier byggda arhete De tre nordiskenomförd undersölining av har ifrågavararide tidsskede annu I<igers Hidoi.ie vid behandlingen av Kristiaii 11:s tid ger el1
den dag som ä r saknas i svensk litteratur, torde i icke ring;2 i,Ilgfiriide skildi.iiig även av ,>unge herr Stens)) bana och a\'
l~låil hero darps, att Inan i allmanhet icl;e ansett dess goli- srenslia f'fii.h~l1ande~m i hvrigt, ehuru väsentligen blott i den
tiska historia gömnia på nagra olösta problem a\. större mån synis honom .jara av vilit för den danska hävden
irl-EioIrs~~storieri. L%nnin X denna stund ar det förnaniligast rackvidd; man har menat sig i huvudsak redan veta, »1v,vie es eigentlich gewesen». Framför allt Ilar man trott sig ofta utesititande till Allen vi ha att varida oss, o m i
aga en fast punkt i den bild av Sten Stures personliglie!, 1iaterature.li vilja söka mera detaljerade upplysningar rörande
sorl1 i de svenska historiska framställningarna bibehållit sig Sveriges siste medeltida riksföreståndare och ditidens svensk3
i grunddragen oförändrad genom tiderna Q C ] ~ allqänlt 51-
h ~ ~ w d . Det h k t u n i , att salunda en havdateck-
Iiare av anrian nordisk nationalitet givit den hittills grlind- bestämmande för uppfattningen o m dåtidens ornskiffelsei.. Denna bild återspeglar en hart nar ideal hjaltegestalt, tapper ligaste utredilingen as- et! skede i Sveriges historia, ar inga-
och fosterländsli men på samma gång eitpräglat fridsalsliande, lunds ellastaende, nar det galler de båda S r h ~ a n d r a d e ~ ~ a
sa långt möjligt var alltid redo att räcka motståndaren harr- narmast f(9re f,;ustay yasa: norrmarinen P.
X.
%luiich ar p%deil till försoning och vänskap, i hela siit väsen en personi- samm2 satt alltjamt det stora namnet, nar det galler den
fikation av högsinthet och ädelmod. »Deil adlaste och ridder- fslkuaigatideils svenska historia, dansken Ei.sleir Iiliasii
i f7.5~" om svenskt statsliv under %%argareta och Erik a\. ligaste av Sturarna)) (Geijer), ställes herr Sten med sin blidci sil-inesart sarskilt i kontrast mot den »bisfre» fadern hern. B"mm&rrme Liksons för Mainch och Erslev står emellertid
Svante,
fsi
från dennes »häftiga och uppbiusande Iynne,> 1..Allen det egna landet avg-jort i intressets riktprinkl. At1 . .
110 Gottfrid ~ a r l s s o n .
Om någon gang andra färger blandats iii i deil ljusa tavlan, Piar det gemeliligen skett i den formen, akt man hos Sten Sture ifrågasatt icke karaktiirens fläckfria och fullödiga adel meii väl i någon i n i n statsmannabegåvningen, som skulle ha brustit därutinnan, att lian ined sin milda och svekfria natur, »iii i döden lika godtrogen)), visat »alltför stor efter- Iåteiihet)) mol sina fiender ,, jltrinnholm, Fryxell, Sveiis6ii).
Exellipel harpå liar man i sa fall främst trott sig finna i hans lorhållande till Gustav Trolle, vars skuldbelastade skepnad, I;iiliietecknad av en räillif~illhet och illvilja utaii gräns, städse framställes som hans mörka motbild. Om Sten Sture iir hjäl- ien i dramat, riddaren utaii fruktan och tadel, så är Gustav Trolle skurken; han Sr rent av »den svenska historiens Judas Iskariotgestalt)) (H. Schiick).
Det är enkla och skarpa linjer; från konstnärlig synpunkt ar iliot denna tecliniiig just ingenting annat att erinra ä11 att nyanser saknas l. Vad som för oss har betydelse a r emeller-
tid, h u r den härskande 5skAdiiingen Iiter förlika sig med ~erkligheten, så långt denna numera lian överblickas ined Ii,jjalp av hittills framdraget liillmaterial. Det spörsiiiålet skall h e r r Sten i allmanliet fijrde » e n försonligare politik i n faderii)), gör H. Hilde- )>rand clet något Överraskande tillagget, a t t liaii »särskilt risade sig inera ange- lageii o m a t t vid sig fasta 1;yrltails store)). - Reiiterdalil ocli H. Scliiick betona i sin allmanna 1;araliteristili a r Steii S t u r e s t a r k a r e a n flertalet författare det 1;raftfulla ocli beslutsanima drag, son1 enligt deii förre f r a m t r ä d e r i lians ])eteencle både m o t Gustav 'frolle och Iiristian II, meil icke Iieller Iios dessa Iiistorieskrivare 1;an den fortlöpande redogörelsen för Steii Stures politislia g i r n i n g anses rö.ia något f r h i [len gängse åsliådilingen avvikande.
Sainrna bild av Sten Sture, som historiesltrivniiigeii målat, inöter givetvis ocliså i sli6iilitteratureii. Har m i r l r e s f r a m s t Strindbergs framstall- iiiiig i det poetislit stamiiingsfi~l!a skådespelet »Siste riddaren)) ( l 9 0 & ) och dess norellistislia förarbete »Iiuiigsliamiisgisslan» (190(i). Med en obestridlig logisl; skarpa d r a r författaren u t I<oiiseltveiiserna av den gallaiide uppfatt- iiingeii genoni a t t helt friiiliaiina Sten S t u r e statsn~annaegenslraper: »endast 11% iippet slagfält k u n d e h a n leda Sveriges öden, u n d e r det h a n i rådskam- niareii lät besegra sig a r deii enklaste lagiiare)). I det liela f r a n ~ s t i r Sten S t u r e för S t r i n d b e r g son: e n deii d ~ e i i c l e riddartidens maii, inliarnationeli a r j)föråldiade ric1deriighetsl)egrepp)) ( L a m m ) i motsats till den praktislia real- politik enligt en n y tids k r a v , som i d r a m a t företr5des av Hemrning Gadli ocli Gustav T'asn.
Sten Sturc den yngre. 111 här dryftas; ramen för vår iiiidersökiliiig medger dock en- dast några flyktiga antydningar, i sina huvuddrag framlagda redan för nio å r sedan i ett par tidningsartiklar till fyra- hundraårsminnet av Sten Stures död l.
Vid den kritiska granskilingeii av eii havdvunnen his- torisk föreställning ar det forskarens första plikt att söka faststalla, hur den iippkommit; det visar sig därvid ofta, att ad som ingått i det allmanria medvetandet såsom något självklart och med auktoriteten au ett obestridligt faktuiii trotsat generationernas växling, i verkligheten har en mer eller mindre artificiell upprinnelse. I det föreliggande fallet är ur- sprunget lätt att bestämma. Det a r nämligen helt ocli hållet att söka i den officiella politiska förkunnelsen i Sten Stures och Gustav Vasas Sverige. De u r den senares kansli frani- gangna anlrlagelseskrifterna mot Kristian II och Gustav Trolle beröra aven herr Stens mellanhavanden med uiiionskonungen och den hatade arliebiskopen, och rnaii har därvid natiirligt iiog låtit sig angeläget vara att starkt framhäva den bort- gångne riksföreståndarens mildhet, försonlighet ocli högsinta benägenhet att i det längsta tro jamval en fiende om gott; allt för att mot denna bakgrund så mycket verkningsfullare lilargöra Iáristians och ärkebiskop Gustavs ondska. Redan liar har den traditionella uppfattilingeil av herr Stens per- sonlighet haft en god jordmån för sin tillblivelse och tidigare växt. Au i det lianseendet ännu större betydelse ha dock Sten Stnses egna, likaledes utpräglat polemiska redogörelser för striden med Gustav 'l'rolle varit Inlagor av en part, soiii i
-P
-'
Gottfrid Carlsson, Sten S t u r e den yngre. E t t fyraliuiidrairsmiiiiie. Ciöte1)orgs Dagblad 31 jan. och 3 febr. 11120.T r e n n e sådana föreligga i h e r r Stens Ilevarade registratur, Hancll. rör. Skandinaviens historia '24; de lin u t a r b e t a t s för a t t föredragas på r i d s - inötet i TaQe 1516 resp. riksclagen i Stockholm nov. 1517. Xeii dessiitoin fiirefiiliies i Hogenskild Bielltes ltopiebolr E 1 3 2 , Upsala ~inirersitetsbiblioteli, en tredje relation, bestående av en p& hrbogarnötet i jan. 1517 5 h e r r Stens vignar uppläst slirift och av en dartill fogad redogörelse för d e n f6ljande iianclelseiitvecltlinge1i fram till Stakets fall ocli Gustav Trolles underkas- telse. Detta Iiatslta alitstycl;e, soin Sten Stiire l i t i t utredigera för a t t
112 Gottfrid Carlssoii.
sin kärandeställning naaste urgera sin egen fullkomliga skuld- löshet och på sainma gång var nödsakad att rättfärdiga plan-
erm sitiiation av våldsam spänning, givetvis iclie att betrukta som beviskraftiga vittilesb'örd. Det a r emellertid på deras grund som eftervärldens doinslut har avkunnats; just genom dem liar Sten Sture blivit i tillfälle att på ett a ~ i n u för sena tider
Flera falitorer Ra bidrziait till detta resultat. Kiksfisre- st5ndarens version av lionfliliten ined ärkebiskopen gick i
deii genom Gustav Vasa segrande nationella riktningens anda och överensstämde med det betraktelsesatt, soin en sant pat- riotisk åskadniria krävde. Att den så suveränt kommit att
"-I"& áIdre - och niången gång aven den riyare - historiesltriv- i'
herattaildet. I Sten Stures relationer hade m a n ju allt, soni var av nöden f ~ r en fortlöpande framställning, medan varken från ärkebisliopens sida eller fran neutralt håll något med deni i så måtto jämförligt förelag till utnyttjande. Vad var då natur-
rnan varken kunde eller kände beliov av att astadkomma! I sin slutliga form är emellertid den gällande teckningen av Sten SLures skaplynne ett verk av 1800-talet. Den fos- ierläiadska rolnantilien bemäktigade sig hans person; den
.-
överlamiias till i~ågoii aiidlig my~idigliet, siikerligen Arcimboldi (Gottfrid Carls- son, Hemmiiig Gadh, 2 5 7 , noteii), liar varit Alessenii kalla och genom ~ O I I O ~ P
psverltat deii följaiide litteratureii. -- Aveii den berättelse om konflikten, som Olaus Petri lamiiar i sin kroiiilra, grundar sig p å h e r r Stens framstalliiingar, varför den också - bortsett f r i n e t t p a r tillagda falrtislra uppgifter (Sahi- grens edition, 275): vilka i ver1;liglieteii motsäga Sten Stures påstaenden om Gustav 'Trolles enstandiga oförsoiiligliet - - saknar sjalvstiiidigt varde för be- döinaudet av stridens sannskyldiga förlopp.
Sten Sture deii yngre. 163 fann i honom ett av de älsklingsföremål, som en idealise- rande historieuppfattriing fordrar. Ocla så tvinnades fanta- siens trådar vidare kring hans ridderliga gestalt, till dess att hans karalitars adla vekhet och godhjärtenhet omsider syntes ge fog för misstanken, att han varit a l l t f ö r god för den onda och hårda tid, i vilken han levde, och foljaktligen icke helt vuxen sitt värv som statsman. Att detta till sist skiille bli intrycket av de våldsamma stridsslirifterna mot Gustav Trolle under kampens år, har val deras uppl~ovsman sjiilv minst av allt kunnat ana.
Ty att den verlilige Sten Sture var en man av helt annat virke än den så framställde, därom lämnar aveii en ytlig granskning a\- hans handlingar iiitet tvivel Bvrigt. Redan i 1308- talets svenska historieskrivning sökte också e n röst göra sig hörd, soiii gav ii11 känna en från den i Sverige auktoriserade skiljaktig mening om herr Stens personlighet och enkan- nerligen om lians förhallande till ärkebiskop Gustav. Rös- tera var Johannes Magnus', och vad som förlänar denne sa- gesmans ord en sarsliild vikt ä r det förhållandet, att hans omdöinen i det föreliggande fallet måste antagas vara prag- lade av en viss opartiskhet, som satte lionom i stand att, sa långt han förstod, någorlunda rättvist fördela ljus och sliugga mellari herr Sten ocli Trollapartiet. Som svensk patriot av cliauvinistisli läggning hyste han B ena sidan varma sympa- tier för Sten Stures allmänna politik, i den mån den avsett fosterlandets ära och självständighet; härtill kommer, att haii personligen biträtt herr Sten som dennes politislie agent vid p b e h o v e t och under sin Sverigevistelse 1323-1526 under- hallit nära förbindelser med riksföreståndarens fanailej, vars intressen han ännu under landsflykten s ~ k t e framja i förhopp- ning om att Sten Stures son en dag måtte bli Sveriges ko- nung efter Gustav \'asa eller med undanträngande av denne l.
A
andra sidan var hans egenskap av hyrkoinan ägnad att skanka honom förståelse ave11 för en Gustav Trolles ställning i striden med statsmaktens högste representant. Till följd har-J m f r sv. Hist. ticlslrr. 1925, 267-269.
(;ottfrid Carlssori. Stel1 S t u r e deii yiigre. 115 ilade hail förutsättningar att mindre ensidigt all flertalet son1 liaturligt ar, mera speciellt förllållalldef inellail herr
sveilslcar bedöma den tragislia inbördeslcampen. v a d h a n sten och G u s t a ~ Trolle. Stridens ursprung ser han i deil liar att
saga
Sten Stiires regering är ocksa i flera a\.- senares uraktlåtenliet att \.id l~eml~olllstenfrai1
seeliden värt att frailidragas ur en i själva ~ e r l i e t oförtjänt iiyvigd ärlcebislcop göra rikets styresman siil uppvaktning I;
harigenom framhallade hall mot sig spirande misstainning johaLines ~ l ~ g i l u s liar ti.5 ghiger lioiiimii il1 1>å det ifra- hos Stel1 St~lre. Från denna gnista, som ]ätt kunnat kvavas
gavarande anlnet, lianlligen dels i sin stora riksllistoria, dels i sill begynnelse, oin kloka råd varit till finnandes
a
örnse i vpsala ärl;ebiskopslcrönika.I
den f0ri.a sölcer Iian, på tal ]låll$ uppflamniade så en oslacklig eld d~rigelioill, att onda oill stridell mellan herr Sten och iirkebiskop Gustav, förklara tillsli~ndare p i båda sidorna upphetsade riksföreståndare ocli Iiontroverseils oerllöi.da tillspetsning gello111 påpekalldet$ cirkebislcop varandra. %ffraganbiskoparnas och andra Ilada yoro Iletsiga unga nlail (rehementis spiritus), varför det riksens stormäns försök att 11å offelitliga nlölell bilägga fiend-dem bli hQrt mot 1iåi.t. Han tillägger visser- av h a t f ~ ~ l l a ingivelser
fran
eilsltilda]igen, att Sten Stlire s y n t e s iakttaga större moderatioil $11 rådgivare i de sl~itlla gemaken (consilia iii cameris iiatal. (rusta.c. Trolle, vars llårda liyilile också deilile samtida starkt Stel1 Stlire för siii del var omgiven av klerker ("iri framlläver, men han undviker att avge ett kategorislct onldullle, ecelesiastici) av tvivelaktig trollet 111ot kyrkan, de där för :,it llerr Sten a\~eil i verkligheten genom ett nlattf~lllare sill1lelai! sina svåra missgarllingar langesedail Ilade
bort
bli bestraffade fordelaktigt &ilde sig från sin motståndare. Ytterligare bi-drag till riksfijresbåndarens ];araliteristik lamilar llistorieskri-
&tnjöt, yttrar han, att Stel1 Sture, stödd p2 de11lla I ) ~ P ~ ~ ~ ~ ~ -»blev så att haii sliulie Iia Iiunnat bjuda matiga
i;oillingar och furstar spetsen, allra Iielst om halis makt parad ined l<lol<het hos deiii, soiii vor0 Ilalls daglige
r,&dgivare». Meii det fanns - sager författaren i herr Stel1 Stiires politiska karaktär, &fail tyclier sig skyllita eii
stens intimaste omgivniilg (iii ejus camerario consilio) sa- ungdomligt
idels se full
härskare, son1 en renässallsfurstes dana, som ~ ; ~ ~ g t mera lade an på att smickra hoRom än att !ilaller träffar de stora avgörandena i'salllråd sina sekre- lef fordra det allmalina bästa och soin, Sjalm olclolca, Ilind- (erare och enskilda fortrogna utan att lyssna till föreställ- rade andra klokare fiail att uinria inflytande 135 honorrr- ili%ar frsil deil andliga och ~ärldsliga aristolirntiens spetsar,,i;eilom skyaller och förklenailde utlatelser gjorde de Oför- som icke går LIr vägen för det missnöje en utniaiiande
ij-tliga personer illa anskrivna hos den ullge regenten, \ l a r a v IiaJ1riillg kall fl'amkalla 110s de darav drabbade. den offi-
jyjvden inani ]<ort bler den, att på grund av deras \'ranga ciella traditionens fridsamma och fogliga regenfpersonlighet oklolihet och vrånghet (ob eoruiil lllalig1lan1 illl~iia- 'parar inan ganska litet; Jolianiies Magilus döljer ej sin åsikt, [ieiitiam et iillprudentem inalignitatem) illånga goda 'ltt herr Sten nied sin ärlcebi~lio~lige motst8ndare
Ilar
att delakloka rngn vände sig bort från 110ri0111 och begyl1te-la1lgta
'
I rilisllistorien dsrenlot Iiarleder Johaiiiies >fagniis lio1,fliktells Upp- efter en alinan styrelse än hans». Iiov triii ril~sföreståiidarevaiet 1512, geiiom G~~~~~ .rrolles fader u,idail-Gottfrid Carlsson. Stert Sture deil yiigre. 117 alisvaret för den bittra fejden dem emellan. Av särskilt in- han av Jakob Ulfssoil suspenderad från prfistänlbetet ocji tresse ä r deil framskjutna och olycksdigra rolls som "kfat- bannlyst på grund av ~ n i s s g ä r n i n g ~ ~ , fir vil'ha -han av stoek- taren tilldelar Sie11 Strires privata rådgivare av andligt st5nd. Iiollns borgerskap blivit angiven1. Vad vi så,lunda veta ona
tt
laan darvid åsyftar bl. a. herr Stens liansler Peder Ja- honom, t0rd.e stalla det utom tvive], att han var en av de kobssoIi Sunnanvader, vilken av allt att döma varit ett slags andlige män i herr Stens »camerario coilsi]io)), som ~~l~~~~~~ allrådande hos riksföreståndaren, lider intet tvivel1- xagnus särslcilt avses med sina ord on1 Sten Stures ellski]da ;tled en identifikation starrimer det också, att herr klerikala rådgivare.~ >livsuppfattning och etiska hållning; trots hans andliga ~ d ~ ~ ~ Soni ett allmänt oiiidönie 0111 Johannes &Jagnus' utta-
vardighet synes tia varit av det tämligen frigiorda slaget2. landeil torde deil meningen redan 112 detta stadium av
var
>jen Johannes Magnus' uttalanden avse påtagligen aven mera unders~knillg hunna vedervågas, att de, så knalIpa ,jean
underordnade klerker i lierr Stens sliri~arstuga. Frainst torde iiro och ehuru lri aven i dem ha att rälina med bide sub- man ha att tänka på ~tockholmsprebendaten Ifårten Jöns- j e k t i ~ a och tendentiosa iiloment, skänkn oss he(gdligt mer av son, vars aktiva framtradande i arl~ebishopsstriden antydes de inre lilljerlia i det verlcliga historiska saniil-lailbangetall
darav, att hails ]il< i samband med Stockholn1s blodbad P; skiftena, och att lian ii.veri i saiilme Iierres tjaiist itoiicipierat dödsdoinar föranstaltande av Gustav Trolle uppgravdes u r den vigda vissa ul)pl~sllingar friii aiiriat 1iå11 torde tyda a t t lialis l,rott mot jordeil brändes å hål såsom en bannsmannislias. Gnder de prästerliga sfrafflagarna varit allvarligare iii iian siluiida sjalv velatiiil
tidigare bana hade denne Sten Stiires »kaplan)) bevisligen jridgå. -- Den ))l>rince~ls», Iiaii vid tid~luiilcteii i fråga tjalladesasom
skrivare,vid tvenne tillfälleil varit i delo ined den kanoniska kriminal- r a r sslterligell illgeri antiaii i t i Steil Sture d. a., solii just 1 4 8 6
Iionom till li~~rlcolierdeambetet r i d Stocliholins stadsliyrlta ocll 1 ~ 9 0 salide
rätten. Redan 1486 inåste han utverka påvlig absolution Iioiionl i besltickning till Rom (jinfr Gottfrid Carlsson, HeIllmillg ~ ~32). d l ~ ~
vissa av honom begångna irregulariteter, Som rättsligen hade Clfssolls straffatgärd gällde icke blott Ilerr ~ a ~
aven
eli t ~ ~ ~ diskvalificerat honom från innehavande av prästerlig bestall- annan al' 1ie1-r Sraiites Itaplaiier, lierr Biiders ,röilsson (betr. ,jeliiie jmfr stytfe,och å r 1911, då Ilan var i Svante Stilres tjiinst, vart 5 , 217 och k:. Grönblad, x y a Itallor till ~ i ~Iiledeltidshistoria, ~ l ~ ~ d ~
429; Ilurilvida ocl<så Ilaii sedermera
frali
lieir svalltes tjailst öT,ergiclc iI I detta sammaiillang ma erinras o m ett av r i k s r i d e t med Jollalllies Sten Sture del1 -Ilves, Iiar jag ej Iycliats utröna). Bägge ilatle
JIagllas i brev av å r 1525, d a r det o m Peder Sunnanväders (lag i Stoclillolm försomiilaren 1511 aiil<lagats inför arkel,isliopell ar ~ ~ ~ ~ l ~ -d a stampliiigar mot Gustav Vasa heter, a t t d e h!. a. hade sin grund Iiolms råd och rllelliga horgersl<ap, villta d&rricI - för a t t citera , ~ ~ l ~ ~ b Ulfssoll
i att z ~ i a l l icke faar \vara j sax stoor weilugliet meecl Vaar k z r e nadigisie -- 'sade oss 11lJ'ltit s ä l s ~ t l t 0111 tliem, tlret ~ v i j elrlce !\.ile gerile l l a f i e opiii-
lierre som I~~~~ mar i h e r Stheeiis tiidt, hwes siel Giidt riade, t h e r wij d% 'jart, Oc oss a t Wij tilstadde swadailt llledh tilem oc iläffite iiltllit fosnwmmo wtaff samma h e r Pedliers regiment11 eptlicrfolgde aillletll ther r ~ t ö f h e r ~ . 11% är~iel~isiiopeii griilid av dessa lilagomal haniilyste ocll
tllet fordarfi; som tiil tlienne dagh for öglieii warit haffuer". $(on. Gustaf suspeilderade de hada lilerlterna, gjorde h e r r Srante fijrestalli,illgar ocll insi- Iluerade, a t t det liela var en politislc förföljelse, som ],erod,je a t t de varo deii förstes registratur 2, 11.
J m f r Car!sson, Hemming Gadli, 333 f . r i k s f i j r e s t ~ l i ~ ~ r e n s tjällare, iileii .Jalcob Clfssoli avvisade alla sadalla tolltiii,igar
3 sveriges kyrlior, konsthistorislrt inventarium. Stoclchoims åkleroiiade därjämte ~ 0 1 1 1 ett lciiiik falitulil, a t t »tlle samme capellaner,>
S. xilrolai eller Storkyrkan (1924)- 6 i . Se a r e n SV. Hist. tidsltr. Ig2O, tidigare, ))lallgt för all t h e Iioniiile i edre (3 : svalltes) tielist, ilade
1:1g, not 1, ~ c l i Seript. r e r . Suec. II: 2, 149. I i ö g e l i ~ ~ förljrottiiclv. s a g o t senare roro de saliiiida strafracle iiiltallade till
4 I<. H. ~ ( ~ ~ l ~ ~ o l l s a\-sl<r. fr. Vatilranarli.: supplilier 12 okt. och 4 no\.. 'psala d " m l i a ~ i t e l ocli blevo d i lösta från h a n i i l y s n i ~ i g ~ ~ ~ meii firigo t. v. trots
1186, rilrsark. E~lligL h e r r Mårtens egna pastaenden vid kurian 'lerr Svalltes förböner icke »presten i glieii)>, m. a. suspelisioiieii förblev i
hans försyndelser främst Ila hestått däri, a t t h a n i egenskap av >)farniliaris Irra' efter det a t t h~iiilysiiiiigeii Iiavts. ,Jakob ~ l till & svailte ~ ~ ~ ~ ci,iusdam principis secularis» p å sin Irerres befallning utskrivit fejdebrev och l 5 juli l511; alårten ,Jönssoii och Anders Jöiisson till deiisamme, cpsala
den förutiiari~iicla liallli~mplex, som ytterst ligger till grunil för alltjämt rådande uppfattning om Sten Sture den yngre och bans regering l I den följande historieskrivningen ha de
emellertid, försåvitt det galler de i dem förekommaiide kri- tiska yttrandena om Sten Sture, pralrtiskt taget icke alls kom- mit till sin ratt Annu det tidigare 1800-talets havdateek- - -
nare bevarade visserligen en svag reminiscens av derr
0111 redan detta ar en eufemistisk omskrivning av Jonannes
minne anser sig förpliktad att komplettera sin slionmalancar l~arakteristik av Sten Sture med tillägget, att »elaka rådgi- vare» begagnade dennes »adla sinnesböjelse och öppna red- lighet att leda honom till steg, som mer hedra lians hjärta som medborgare a11 hans insilit som statsman)) 3 . Det ar ena
Till jimförelse m i anföras den på egna erfareniieter grunciane iiarah- teristik av Sten Sture - särskilt nied liansyn till lians förhållande i arlie- biskopsstrideii - sonl Hans Brask gör i ett b r e r tili utvalde Skarabisliopen >lagnus Haraldssoii å r 1523 : »Pertinacia iuiiioris domini Stenonis ac iuiienilis feriior iion adinisit aliquam concordiam silii oblatam per qiioiiclam arcliie- piscapiim Gostawrn inxta iiientem oonsiliarioriim tam Holmis quam Arbogis, doiiec regiiiiiii per hiiiusrilocli intrinsecam diiiisionem perueiiit ad manus exterorum iitraque parte destriicta. (luanto plus clomino Stenoni pro coii- cordia suggessiiniis, tant0 auertebatur}). Handl. rör. Sliandinavieiis hist. 18,278. D i r e ~ n o t lia dohannes Jlagiiiis' l o V O r d a n d e omdömen begärligt tagits
i aiisprålc för utformniiigeii a r den traditioiiella Steii Sture-liaraliteri~tilieln. Så t. es. ä r iirspriiiiget til! det i litteratureii alltjirnt ofta återkommande p s - ståendet, a t t h e r r Steii var s i inycket mildare a n faderii h e r r Srante, hel: eiilielt a t t söka däri, a t t maii med varandra teiideiitiost kombinerat tvenlie hos Jolianiies ,\fagiios i olika sainmanhaiig förefintliga uttalanden av i 0c1i
alltid strax ingrade ocli gottgjorde; det andra gar u t pa arr urigc -
.
.
i i r i l , n - iindei gngliiigaåren genom knafall bevekte sin fadeter, soin denne pålade ineniglieteriia. Se Scriptores serum J L I C L I C L < I L L I ~ ~ III: 1, 39, 42.
"
S i i Sreilslia folkets historia iiiider lionuiigariia av r a s a ätten 1 (1519!, IL!); f. Det citerade yttrandet återkommer i samme áörf:s arbete SverigesSteii Stiire (len pigre. 119 uttolliiiirig av Johannes Magnus' klandrande yttranden, som oinöjligen li~innat vara för herr Sten valvilligare. Under se- nare hälften av det nittonde århundradet sjunker emellertid den ärkebiskoplige författaren helt i förgatenhet som sagesman för den siste Sturens tid; det allmanria vaiirylite, som nu defi- nitivt av forskningens man kom att ffistas vid lians historiska ~ e r k , drog med sig aven det rardefulla, som otvivelaktigt giimmes i hans sliildring av det tidevarv ha11 själv upplevt. Det jämförelseinateria1 vid eni pröviiiiig av de havd- viinila förestiillningarna om Sten Sture, som redan Johannes hdagiius' slrildringar erbjuda, ar emellertid av mindre bety- delse vid sidan av de vittnesbörd sanitida brev och urliuri- der avlagga. Vill iiiari verkligen träliga Steii Sture in på li- -\-et, ar det oundgaiigligt att med ledning av sådana kallor och under beaktande av de politiska faktorer, som över hii-
vud bestämde utveckliiigen i Sturetidens Sverige, söka följa lionom under hela l~aiis bana; endast p5 den vägen kan mail lia någon förhoppning om att få fram en fullt pålitlig bild av mannen och hans garning. I'rogrammet a r stort, och har lian endast eii rent skisserande grundritning liomma i fråga, varvid ofta framhavandet av belysande ensliildheter far ersatta en genomförd granskliing.
Det har blivit havd att betrakta de inre striderna i Sverige under Sturetiden som e11 liamp för ocli emot unionell. Upp- fattningen ar utan tvivel, djupare sett, oriktig. Efter Brun- liebergsslaget 1471 fanns det näppeligen ett svenskt uriions- parti i deii meningen, att unionens aterupprättande \.ar dess verkliga inAl. För den stormaniiaoppositioii, med vilken Sturarna tid efter annan hade att kampa, Tar iiiiioiislioiiungeiis hyllande i grbind och botten snarast blott eii i hoiande situationer begagnad yttersta u t v a g för att befria sig fran det överinali- tiga herravälde i det inre, so111 rilisförest5iidarna med de breda lagreils stöd eftersträvade och tidvis lyckades tillsliansa liistoria i sainiiiandrag (1837), 769, blott med de11 sltilliiadeii, a t t »elalra>) -
tyclligen p i deii griincl, a t t iittrycket befi~iinits alltför starkt -- ändrats till avrangan.
(iottfrid Carlsson. Stel1 Stinre den Yngre. 121 sig ocli ävenlyrade den andliga 0~11 vhrldsliga aristo- just Erik Trolle del1 aristokratiska oppositionens lcaildidat till kratiens privilegierade f ~ ~ ~ r u n d s s t ä l l n i i i g i Stateil ytterst var fiksforestandarshapet 1511; nar hudskapet om herr
svantes
det eil rei1t inrepolitisk niotsiittning, en kalllp för och emot död På nyåret 1512 gick iit övei- landet, var det i varje fallallmäneuro13eislia utvecklingsteiideris, som syftade de fe- Iians namn riksrådet samlade sig vid &terbesattandet ocll hierarkiska samhallsniaklernas underordiiande a v det nu lediga ambetet, och redan under loppet av janii- <ler starkt statsmylldighet och av vilken Stiirarilas ari herr Erik på ett niote i Arbogra a r storingnneli fornlm i,ersoilliga kom att hli allt t)dligare präglat. Iigeil korad till riksförestålidare.
~ t lCämpade s$]ullda ~ för ~ Iiära och altare9 da ~ ä ~ Hade ~ detta val stått sig, sliulle en aristokratisk reaktioll ~ ~ ~ <ie gingo till strids nlot Sturarna och de a\' dessa, ofta med i Sveriges politiska utveckling ofelbart ha iiliratt.
demagogiska metoder, vunna folkmenigheterna* Den iiorsas aristokratiens berakningar av deil dede riksforeståii- prelaterna och herrarna emellanat manifesterade unions- darens tjug~lårige son. Redan linder 1311 års kris 17anligheten var i förhållailde hartill n'got tillfälligt och se- visat sig vara e11 liraft all räkna med; redail d& synes iiiindärt. ~~~d med Danmark önskade de visserligen - Iian geiiom besl~ltsamt ingripande på den hårt allsatte fa- rarna daremot föredrogo prilicipiellt kriget framför en *ed derils sida Ila gjort sig fruktad och illa sedd aristolirat-
helst förödmjukelser köpt förliknillg med Olden- partiets man 'e Vid herr Svantes plötsliga bortgång skJ,ndar
hiirgarila - och till vida kan man tala om ett fredsparti att försakra sig om de slott, som innejlades av deniles snarare än ett iinionsparti. Men ilnionen ville de i egna fogdar9 w j a m t e han hänsynslöst sl<juter sin danskfödda allmanllet iclCe,
sa
vitt det över liiiviid i de olika tidslägena sfYv*loder Malla Ivarsdotter, som e4est lili honoiiidenl inöjligt att otal1 uiiionshonungens hjälp havda till hillders, sidan; henne berövade liail oclts&
sina iiirepolitislta intressen. \'i finna ocl~så, att de gång efter 'itan missk~lnd de sätesgårdar ocll förläningar, soiii makeil- ;innan göra försölc att störta Sturarna genom att insatta riks- riksförestandareli givit henne och som utgjorde heiines
f ~ ~ ~av det eglla partiet, och hade de lyckats ~ t i ~ d ~ ~ ~ f' det medel Barefter tillbarinager han siila anspr&]< p& riksföre-
därhail, skulle de förvisso i en shdan anordilillg b8 seit s'a'ldarska~et och gör en ruiidresa i laildet, varullder lian Ilehagligaste tillståndet och aldrig kant behov av *Qon iiniono heinakiigar sig ytterligare en del
rollos os lott
mottager~~~t vid den tid, d: Sten Sture den yngre gjorde sitt in- landskapsme*i6rhetei.nas beredvilligt giviia ]lyllniilg. ~ ö ~ ~ ~ -trade P$ deri politiska scenen, voro dessa partimotsättningar ves sQlcer rilisrådet, varav han, så ung soill Iian var, giiiiu inte
all
vanligt våldsamma, 13% ett rådsmöte i Stockholm ha medlein',
att Iiejda Iloiioill iIians
- .Brsomrllaren 1511 förklarade siormänlieii under Jakob Ulf'-
sons ledning den dåvarande riksföreståndaren Svante Jmfi- Stiffe, Bidrag j, 478.
avsatt och beredde sig att giva Ilonom el1 eftertradare ur arim ? Hur b-siit Ilall l i r r i i d gicli till
framgir - ,ltoni tidigare liriida 'lkta - a v ett hrev till f r u &lätta frAn deiliias fogde pi
i slokratpartiets led.
I överensstämmelse med en redall au
Jollall Ulf 2 fehr. 1512. Sturearliirel, d a l i s ~ a ri,csark. e t t sture den $]dre i dylika fall tillämpad taktik irädjade eliiellertid lirer' därsaniinastädes till s t e n ture frail deniles fogde
a
Ul1,isa Lasse Jöiis- llerrsvanke
fraii
rådsbeslutet till en biivande alliliaii 'On i aug. 1512) B!] a n n a n hittills 0l*gagnad liäijasr e,i
ar I..ristioa Gyi-där
aveil
de ofralse vore representerade. ocli tack rare det lenstierna 1" 1520-talet uppsatt redogörelse för herrstens
illellaIlllavaiidenr;idruill ilail h&rigelioill f ~ r s k a t f a d e Sig Iiom llal1 att förbl' lned s i g v m o d e r n ~ Haildi. rör. ~ ' a s a g o d s e ~ i 1, srensha rilisarlc, .- De iMgain-
sätesgårdarila r o r o Hörniiigs]iolm, ulvasa ocl, Elre,ias. i ilagorliillda brsiltiliiig a r regeringsmaltte11 de " " upl'gavs
a v Gustav Trolle ( ~I,oi,tificu,n ~ 1 ~ m ~ , l a ~ e r , allnu $terstodo 1ion0n1 i li\'et. \Iiharida var ai saftila fiifigiltig a i i l e d ~ i i i i ~ a t < ~ , ~ t ~ ~ i ~ l ~ (ietta bann l i ~ o i e i i d e ~
Gottfrid Cailssori. Sten Stiiie deii yngre. 123 tag; illaii föreställde honom, att hails uppiradaxide var ett tilltriide. ?\'lir riksrådet $ntligell gav vika för halls lera\.
brott mot landets lagar och mot dess havdvunna ordni% rilisforeståiadararnbetet, avtalades mellan och eilligt vil]<eii det tillkon1 rilisridet att besöda rikets styrelse den nye regenten, att Erik Trolles svagei. herr Nils Bossori och förfoogn över slotten vid intriiffad vakans i regentskapet, (Grip), en av Sturekandidaturens ivrigaste rilotstaildare, skulle Ifen den unge orostiftaren vi1;er varlien för @da eller onde erhålla Viborgs slottslan, soni blivit ledigt geilom deil förre ord, E h u r u on1 att vad han företagit sig ar intet innehavareii herr Erik Turessons (Bielke) död, Beslutel milldre än en statslii~pp, fiillföljer han sin aktion utall torde 5 ömse 21åI1 ha uppfattats soni en l;ompensation till
tiinliligheter. aristokratpartiet för uiiderkastelseii i regeringsfrågan. )Ieii
Ngr intet annat lljalpte, förhundo sig slutligen de mld- ehuru det belcriiftades genom ett iiveil a\r Sien Sture utfärdat liga ocli stormannen i en besriiren konfederatioii brev, gjorcle herr Sten del o111 intet genom att av egen till samfällt iilsl~rida~ide »med liv och makt)) mot herr Sten lnakffullkonilighet och bakom s i l s it3ossoils rygg bud och anllangarna av dennes kaiididati~r. Man sanimansviir till Erik Turessons p i Yiborg annu ]cvarboellde anka ocll
till genlensam ]camp mot alla och envar, som vilja ))tra~lg:i n-ied henne överenskomma, att slottet icke sl;ulle ~ l ~ ~ l å t a ~ l-ikets råd från de friheter, malet och valde, Son1 de och deras för Nils Bosson utan i sinom tid antvardas åt henlies "G3
f(jrf$der haft hava efter Sveriges lag och goda gamla sedvan- Söllne Ei.iksso11 ('rott), soril \.ar Sten Stures anhangare. jor al7 liedenhös att skicka styrelse O C regemeilte i i.ilcein. ~ herr Nils, åtföljd Erik Trolie, hösten 1,512 i förlitailde
pa
;,-li p; samma gång s l i r man iittryïkligen vakt lering de brev och sigill begav sig till Finland för att tillträda det egna sainhallsprivilegierna i allmanhet. I sin helhet p r a d a s Iiorlom anförtrodda lanet, farin han alltsa till sin harmfyllda det märkliga sammansv$rjiiingsbreve t av ]ilar insikt om överrasknilig sIottsp0l.tarna stiingda och inåste, efter att Ila I1err Stens hotande re,geringstillträde Iruiide komma att be- förnött hela \.intern i Viborgs narhet Lindei. frulitlösa för- tyda det nedärvda rids\raldets fall och ett ödesdigert avbi'sc1; handlingar med slottsfrun, till sist resignera inför förödin~u-
för de intressena över llu\-ud. kelseil ,?tt hava blivit bedragen sin förlalliilg, som hall
Meil allt var förgäves. Blott ett par ueckor efter Ironi- följaktligen aldrig koni i besittning a\-. Allmarkas bör, att
federatioilens tillkolilst lyckades unge herr Stel1 med l ? j a l ~ det var Peder Siinnanviider, som i Sten Stlires ~ l l ge- ~ ~ d ~ ~ ~ av de p~trucltllingsnledel, som de lägre sariihallsklasserncni llomförde den icke så litet underfundiga transalctioileil nied
bev~gelll1et janite herravaldet över slotten erbjöd0 h o ~ l o m j den för.1.e lansinnehavarens efterleve~.ska, liksom iian oclis;,
ffirm; riltsrådet att, ehuru motvilligt, erkänna hans riksföre- med all sannolikhet varit sin unge herres förnämste rådgi- s ~ ~ l l d a r s l c a p (juli 1512). Sten Stiire deii yngres regeriilg hadc \.are under striden om r i l < ~ f ö r e s t å n d a r ~ l < ~ ~ ~ t 1.
--p
tagit sin början.
Redan lians nu skildrade förhallande under der; halv- (:ai.lssoii, Hemmiiig Gadli, 262--255, d a r lrallor, - ovali gjorda alltagande o m Peder Suiinaiivaders roll under 1512
ars
I~~~~ grsianga Talstriden torde tydligt iiog risa, att de gangse före- risser1ii:cn iclre till fii~Io styriras geiioiil f>erarade Iiandliiigar (jmfr clocl< siallilin,parna om Ilans persoiiliga laggning äro i starkt behov Stiffe !i, 41)6, 199) men liar e t t starirt stöd i det faktum, att lierr Peder, in-a v revision. Wiinsynslösliet. och obiindig kraft snarare all rian Hemiiiing Gadli p i Iiögsoinniareri 1512 återkom frili nära tvjariga hglighet kännefec]<na den Linge adliiig. som så banade sig 1 ~ b s l < a ambassad, var den enda framstaelide pofitislia ~ i r a f t , som till liei.i
\.ag
till riksrodret, ungefar samnia egenskaper och darjamfr förfogaiide; den för sina stiiidigt v i r l a ~ i d e ståndpunkter lrgrlde &ds-lierreli Sten I(ristieriisson (Oseiistierria), yilliell al, sina medbröder i rilrsridet el1 icke ringa fördomsfrihet i valet av niedel utmarlca Ilonom Lit~el<acjes som Sten StuI'eS onda genirrs ulider d e kritiska manaderila (ibi- under en episod, som bildar ett efterspel till hans regerings- cleln? 497h torde i rerltligtieteii blott gruricl 31. sin sociala stallriilig Ila liaft
Gottfrid Carlsson. Sten Sture den yngre. 123 Da Sterl Sture i deil viborgska lailsfrågan satte sig öarer göres alr till fornlen välvilliga, men i sak timligerl
i.adkamlllarens dispositioner genom på egen hand vidtagrla erinringar in0t Sten Stures regeringsmetodes, vilka fCrmenas htgärder, angav han därmed i sjalva verket det regerings- aventyra den inre freden. Med beklagande omnämnes, att systeii,, son1 ahren i det följande skulle komma att kanne- ~ 1 1 d a tillskyndare vor0 på väg at1 anstifta tvedräkt illellan leckila hans riksföreståndarskap. På ett satt, som till fullo riksföreståndaren och herr Ture Jöilsson (Tre rosor) »foi rättfärdigade de farhågor, med vilka 1512 k's ~tornlannafor- lians la11 skull och for andra obecluemelige saker skullB
1 ; hund Ilade motsett hans seger i då pågående .iralkaln~anj, i stället borde herr Sten förtroendefullt närma sig Ture Jöns- synes Ila11 som regent redan från början målmedvetet o i l ~ sol1 och icke avvisa vanskapliga försök frår1 dennes sida att fran3gångsrikt h a inriktat sig på att nedbryta det medeltida skingra misstämningen. Aven med Nils Rosson borde Sten iådsl~aldet. ~ Bada hans närmaste företrädare, inte milis; Sture söka försoning - förmodligen avses den genom Viborg-
Svante
Sture, hade iiilder siii med växlande Ijclca förda affären uppkomna fiendskapen - och darvid begagna sig av lianlp med aristoliratpartiet gång efter annan mast böja sig Erik Trolle som Iirnplig inedaare. Följersa
ett Inarkligi för majoritetsbeslut, so111 girigo stick i stav mt deras egna ottrande, som för att fullt kunna uppfattas bör ordagrant ijnsl<iliilgar. \lotsvaraiide exempel friii Sten Sture den Yng- citeras: »Shet \vare icke goth at11 .ivare o\\Tener i Danmark yes tid sakilas lle]t och h5llet. I alla viktigare areliden drev forstodo nogor forsöndring i rilcith; hade \vij fortsöstla oss deilile, såvitt man kan finna, sin personliga vilja igenom oppa bondha Iiullisth och mene inan, hade \vij foi.förnatli&ngslig Iiänsyn till riksridets förestallningar och i det Gud, kirliiona s c h lilerkeridh, och a r an n\\l radandes jlWatli liedgryda statssliicliet grundade befogenheter. På ett 0mråde endhin wara \vii». Att dessa ord avse att utgöra en generell av för stormänllen så vital betydelse som Iansutdelningens kritik av Sten Stures Rgemerite sasonn alltför utmanande synes haii i stor utstrackiiiiig helt enkelt Lia frigjort sig fran mot kyrkan och de världsliga storminnen, alltför
ine(iverl<an. ,isren rent personligt bleva deil andliga baserad på de Iagre ståndens ynnest, kan icke l>etviylas
och aristokratiens 111ari redan under hans tidigare -- .-.
i.egeriilgsåi a17 allt att dörna ofta nog föremål f6r en srlävare
'
Antydnillgar en dylil< misstamniiig inellaii ,rilre ocll rilts- bellandling än yad som exempelvis i liesr Svanfes dagar fijreståndaren föreligga i sltriftriixlinge~~ dem emellan hösteii 1513 ocll i börjaIiIlade varit vanligt. av 1514. Handl. Tör. Skandinaviens Iiist. 24, 5-11; Ture ,jönsson till
~ å d a ~ ~ i ar det allnl$ilna intryck, som ett gruimdligare Stell, Siim 22 febr. 1514, Stureariiivet. - s tt uttalaride av ~~~~k om förhallandet mellan honom och h e r r Ture 6 ella sidan, steri s t u r e 5 deri studium au tidens Lirkunder och handlingar med 1lödlrandig-
andra (Iion. Gustaf den förstes registratur 4, 408) torde ilarmast steil het efterlanailar. )lera belysaimde äii 1iag0% allilat för stall- Stures senare regeringsår.
Imingen i landet fCr.ra deleii av Stel1 Saiire~ regering ar skrivelse13, son1 i föreliggande form blott torde vara e t t brotlstyckc emellertid ett enslsijt aktstyelte, närnlare bestämt e11 slcrivelse av e t t i övrigt förlorat brev, saknar iindersltrift och datcriiig; a t t författaren
fraii
Hemfing Gadh, som hittills icke tillgodogiorts forsk- a r I-Ienlmirlg Gadli, framgår emellertid av piltturen. Dess tillliomst lianför signingen. Brevets adressat är ej naningiveii, men da han siges ~ å t a ~ ; l i g e [ i partiet och torde lingefarligen k u n n a dateras till tiden före utbrottet a r striden mellan Sten SiLlre och ~till 1,515 eller seilare deleIl ~a v ~ l l ~ -tillliera Ilerr Steils clagliga följe och au brevslirivareii utpekas då Hemming Gadh i regel synes h a uppehållit sig å aiinali o r t iii riks-
soin riksförestålldareiis närmaste förtrogne, lian hall utarm foreståndaren (IiastellIiolm?). Efter det i Sverige, A 111, ~ ~ ~ ~svelislie k ~ l l i ~ ~ tvelcan identifieras som Peder S~ii-inanviider. Inilehållet ut- Breve 1174-1521, daniska riksark., befintliga originalet avtryckes d e t liar iii
- allenast med iiteslutning av den oval, i texten återgivila meiiingen:
i l ~ g o i i ),etideise vid t i d p u i ~ k t e i i i fråga för deii Linge riddersmal], \.ars kandi-
g r t h e t sa r i k s e n s forstandstre gör nogotfl goth tjiet lydfler til c]aiup Ilaii Iiiiiidelseris understödde inot rådsmajoritete11.
Gottfrid Carissoii. Steii Sture deii yiigre. i27 Brevet & r betydelseful]l flera synpiiiiliter. Det röjer tzenhat~lil 1313. Alen innan vi taga del av dess illrlehill, torde stälnnillgar, soin i viss mån förebåda Heniniing Gadhs be- det r a r a nödvändigt att nied nagra ord heröra det ifrågava- ryl;tade några år senare, och iilaiiar till förilrad prö\-- railde mötets förilistoria. 1 en Hr 13.09 ingangen traktat, som liing av denna mållgomslcriuna Iiändelses psykologisl~a bal\- den aristokratiska op~~ositionen i fredens iiltresse gen0mdl-i- grullda Deil allda, vari det ar hållet, vittnar o m att doktor meil som redan 1510 upprevs av Svante Sture samtidigt Hemmings politisl;a instillning icke längre var dellsamnla lae ed att kriget med Danmark Aterupptogs, Ilade svenskarna på den tid, då han som den borrie foililedaren i sin förpliktat sig att geiiom eii årlig tribut giva uniollskoilungerl fulla ]<raft stod vid Sturarnas sida i kampen mot stormanna- en ersättning för Sveriges Itrona. Nar så herr Svallte dog, oppositioi~el~ 1. Oss intresserar emellertid narinast de bidrag avslöt silisrådet på våren 1512, innan hails soil vunnit dess
till bedömandet av i.ilisförestHildarens liaraktar, som skrivel- h ~ l l n i n g som rjlisföreståndare och fått något iraflyfai1de pi seil länlilar. Deil Stel1 Sture, som framkallat Hemming @adlls utrikespolitilieii, en ny fredstraktat ined l<onLilig Hans i3e$ymmer, ä r icl;e llågoll veli och eftergivande pers~nligllet ~ i l l k o r , som i princip inneburo en återgiing till 1509 års a r - titail fastmer el1 styvsint själ~harskare, som, trotsande p5 tal: svenslnarna skulle allts5 vara skyldiga att Migen till Dan- de lägre folkl;lasseriias pålitliga ansl~~tiiiiig, liåller lcyrkaiis inark utgiva eii penningsumma, om r a r s storlelc överens- 'len världsliga aristokratiens man i strama tyglar och Eronimelse skulle träffas på ett nytt sverlsl<t-dailslrt möte i
som till sylles överdådiga framfart kali anses bellöva Köpenliamii 1513. Emellertid visade sig Sture, så snart
ett varningens ord. Ilan tillträtt regeringen, vara eii kolisekveIlt och obeveklig
1 atslcilliga pullliter är den inblick i Sten Stures styrel- inotståildare till trihutkravet, emedan dess uppfyllailde lnAste sesitt, som Hemnliilg Gadhs itt talan den förmedla, agnad att tolkas som ett erkännande av Oldenburgarnas fornlella ratt briilga Johaniles Ilagnus' skildringar i talllcarna. Brevets till del1 sW1lslia lirollan. Och trots rådsmajoritetens mot- alltydningar o m den roll, som förtrösta11 till »bolidha h).llisth satta önskningar blev hans persoilliga vilja även i detta fall niene lllail» spelade i herr Steris statskoiist, böra tillilca den bestaminailde. 1513 års mote medförde alltså ingen upp- sarllrnanstallas med vad ett annat iiyfeiiiilet al;tst'clie i det görelse i lributfrågaii. De svenska sändebuden, bland denl avseendet liar att förtälja. Det rör sig härvid om en officiell biskoparna Mattias av Strälignäs och ~ t t o a v Västerås, föl.- ~lallseatisk relatioil fran det sveiisli-dariska fredsmötet i Rö- klarade sig iclie vilja riskera den ovilja, de genoin att till- rilötesgå iinioilskoilungens - det var nu Iiristian II - krav p$ tliglietli til loff ocli werdiglieth, med11 I a r e i hails dagliga fólglie; 0 ~ 1 1 el1 sådan avgift skulle idraga sig i hemlaildet, ocll förliand-
niirlarss, ilia ä r tiiet iiigeiis skull w t a n idliers, sigliie maiige, t l i ~ I i%hiii liilgarna slutade ined att hela ärendet uppsköts till ett nutt si<ull tller i 11aff777e. Tllet a r oppiilbarth ocli klarliga l~ekentli, at11 Jlagre möle i Iiöpenha~iin 1513; under tiden för uppskovet skulle
som arbeidlia om t\vedralctli mellan rikeseils forstalidara «c11 Iler Ture Jeiisoii
for I ~ lan sl;ull ~ ~ , ~ for andra oheclueinelige saker sltuli; a r sa, aih alltjämt vara rådaride inellail Sverige 0cl-i I)anmark. ~ o r s c r i ~ ~ i l e ller T1ire et erisliyltl~ orclli loffuar ocii til siglier lier stel1 tii Om förloppet av detta nya Iiöpeiiharnnsm~te ger oss ~,.eiiligiietli, llaii sl;ali l ~ e t l i e r liaiiatii iin i~nglire aildhre medfl drepelige sm7are IlLl den ovanilainnda hanseatiska selationeil detaljera<[
edlier. ii; roll^, liaii ä r bequem och tliro iiiedlare i inella11 rilcesens kullskal), som vi hittills alldeles salii-iat. sveilsliarna vor0 re- k r s t a n d a r e ocll Iier Nielss ~ o s o l i . - - -- .reci<is idiier ined11 theiiile breff- Pi.eselitei.ade av trenne riksråd; den förnämste av dem var Llisara oss nogotli i gen scriffwa til \varss aldlier lietzs hugs\\-alilsse o m tesse
ocii flere arelldlie? bidliie \vij gaiistli gerile. I alle tliy I \vilie l i t a til oss biskop Otto, som ocliså hela liden tjänstgjorde som beslnick- situle I fylina OSS weiuiliogli wti. T'alete. jiiilgells talesman uiider förhandliilgarna. Ehuru denne pre-
Gottfrid Carlsson. Sten Stiiir den yiigre. 129 partiets mest utpräglade förkämpar och personligen
dart
sk' tionseilligt hade att sölra komma ifrail d e tidigare traktaterna lignd soni en ivrig anhangare av tributförslaget .- han hade och deras förpliktelser. ,Ilen å alldra sidan Iider det iiltet \rarit en av de främst drivande krafterna vid tillkonlsten av tvivel, att biskopen och rned honom ett flerta] ri]isrådets 1509 ;rs fördrag - svarade haii under åberopande av sina rnedlemm1:ir fortfarande i sitt hjgrta öllslade deii lösning a\- instrulrtioner tvart nej på konung Kristians krav, att besl<i@k- konflikten nied biiiionskoilungen, som tributförslaget erbjöd, ilingen i eilligllet med de tidigare traktaterna m i t t e å Sveriges LTnder sådana förhållanden och med hänsyn till i övrigt \,agnar förbinda sig till utgörande av tributen. Han vek dar- Itärida fakta Iiri11na r i vara förvissade om att ~ a s t e r ~ s b i s k o - vid varlreil fijr lionungens krigshot eller för upprepade före- llells ord dock sterspegla en realitet, den nämligeil, att Sterl ställningar av el1 narvarande hanseatisk legation och av det Sture just gello111 Sitt ornsorgsf~illt \vårdade förbund med de- likaledes i Iiöpenhamn tillstadeskomna påvliga sändebude-h m o l ~ a t i e n var i stånd att icke blott i tributfrågan 1 utailJolian Blankenfelds ;\Iarkligast ar emellertid den motivering, det politiska o~iirådet över huvild behärslia i.~dsaristokratieii varmed han under förhandlingarnas gång närmare utveck- och leda styrelsen i en riktning, som 1 de \väselltligaste ay- lade denna avvisailde staridpunkt. Berodde det blott 13; de seenden var. denna emot. I högre grad
all
någon av sirla svenska r i l r s r a d e n , skiille-
förklarar han - en up~görelse företradare har han mot rilrsrådet spelat ut det meniga rilis- i arlslutriing till 1309 ocli 1512 års avtal icke vara svår att mötet, vais malrtbefogenheter i alla viktigare politislca ange- åstadkomma; för sin personliga del såge har1 och hans lml- Iiigenheler haii vid ett tillfälle programmátisIit inofiverade ileger gärna en sådan. Men rådsherrarna hade foga att saga satsen, att det s0111 rör alla bör av alla saintyclcas
<
.Den i S\rerige. 1 stallet hade riliets styrelse kommit i handerna statsform, Son1 Iiall sökte gBrn till Sver.iges, r a r deil folkligalägre folklager, som iclre kunde agna eii fråga air denna diktatureii.
art en moger1 ocll lidelsefri prövning och som icke heller I belysiliilg av det nu sagda Ila vi att betrakta lionflil<- ville taga någon raitelse av riksrådets eller Över huvud de ten mellan riksföreståndaren och ärkebiskop Gustav. Det llögre lrlassernas bättre grundade omdöme i politislca spörs- möjligt, att deii förre, såsom han själv pastar, till en mal. För deras skull vågade delegaterna icke gå Kristian-s ljöljan iigliriktigt gynnat och befordrat Gustav Trolles upp- fordringar till mötes l. Förliandliiigarnas resultat blev alltsr1 llöjelse
"
Att döilla av Hemniing Gadhs nyss refererade skri-status ~ L I O ; Iiristian II måste bekväma sig till at1 med sina velse har herr Sten vid den tid, varom hai är fråga, i tredskalide svenska »undersåtar» ännu en gång - den sista fall s t i f t i gott förhållailde till deil designerade ärliebi- före lrrigsutbrottet 1517 - överenskomma om tillfällig för- slropens fader, vilken synes ha varit en man a~ saktmodig langning av fredstillståndet mellan rikena. läggning och iiiåhaiida snart nog överrailn dell personliga Mot \.ardet av biskop Ottos uppgifter olil de lägre stan- förtreten över utgången a r 1512 års valstrid. Gustav Trolle delis övermäktiga politiska betydelse i Sten Stures Sverige sterigen torde i följd av sin annorlunda besliaffade sin- kan givetvis invändns, att hails yttranden till en del låta för- nesart ha haft betydligt svårare an herr. Erik att snlalta den klara sig son1 en diplornatislr fint; det var j u belivamt slllälek, son1 den gången drabbat laans ätt, och det a r ingeii
~ ~ -~--~ ~
hunila hänvisa till en sådan force majeure, da man i~lstruk-
.
'
J m f r diiroiu Heininiiig Gadlis uttalande 1320, stYffe 5, 626,1 Hanseatisl< »Gesailfltschafftsbericlit» f r å n m ö t e t i I ~ ö p e ~ l l l a m l l 1515, H a i i c l I . r ö t . Sitandinaviens ~ i i s t . 24, 1 1 6 f .
täinligen s t a r k fnscil;el i Stralsuiids rådsark. (sign. Aliten D 1 : 1). - Alit- " .Jlnfr Jaliob Ulfssoiis utsagor i en inlaga till Arcim]loldi 1519 (E 132
s.ycliet ii. i siri liejliet s$ s t o r t iiitresse, a t t det förtjänade bli tryclit; f 6 ~ fal. 190, c p s a l a uiiiversitetsbiblioteli) o m den tillftedsstgllelse, ined s t e l i iitgi~,ariia av Haiiserecesse von 1477-1530 liar d e t varit okänt. Sture Iialsat Crusta~ Trolles liaiididntiii..
- - .
Liisliolieii a ii id er förliaiidlingariia on1 den p å ~ l i g a konfir- ~iaatioraeii Btniiristotie a r t ~ l i ~ e l i~nderliastad, vidare GLISL~Y . -
med Pionom, under Jakob Llfssons påverlian, Cpsala doun-
kapitel redan f r i n första stiiiiil arbetat Kristian II i laiiii- derna; darhail Ironi det, om nian far döma au betygade fakta, först längre fram under den alltmer sliaipta konfliktens tryck.
-
u
taga revansch på Sten Sture för nederlaget i 1512 ars . . kris
ligt ar, att Gustav Trolle 5 sin sida icke begirt biittre äii iiit ,R
motsvara företrädarens förvai~tniiigar i det avseendet.
I
r
Vein av de båda stridande som uppträtt niera utinanalide,
1
iiågon siidan förefaiins, -var säkerligeii ganslia ringa. I alla
i
Piandelser a r det otvialelalitigt, att Sien Stiires egna uppgifteri stridsskrifterna mot Gustav Srolle ge en slieu ocli -- genom
'
.Acta pontificuri~ Danica (i, '256 f.Steii Sture deii yiigre. 6 31
redan uttalat1 - utan att dock för siii uppfattning vinna redei.böi=ligt lieaktande i senare s~enskspråkiga framställ- ningar - besannas varken riksföreståridarens starlra frids- Iienagenhet eller Gustav Trolles aldrig vikande oförsoriligliet a.c. de kallor, som ge oss möjlighet att liontrollera \-ad Sten Sture själv d i r o m i polemiskt ocli agitatoriskt syfte förkun- iiat. Fast står, att statsniaktens innehavare med järnhård stränghet ritnyttjade det övertag, soni han snart nog vann i striden och sedan alltmer lyckades befästa. Den riifsi, som drabbade arkebisliop Gustav och de verkliga eller förinodade n~edbrottsliiigarna i lians obstrulitioii, saknar genoin sin Iiän- synsloshet i väsentliga delar varje iiiotstycke i Sveriges sen- medeltida historia före Stockholiiis blodbad. Att ett flertal av rikets fraiiista iiiiiii och slutligen ärliebisliopeii själv sattes
i fängsligt förvar på samma @ng som de berövades ärnbe- len ocli materiella resurser, a r alltför valbekant för att h a r behöya näiinare utrecldas; likasii att ärkebiskopsslottet Sta- ket jämnades med iiiarlien utan iindseende fiir dess vigda Iiapell ocli relikfyllda altare 2 . Hartill sluta sig blodsdo- ~ i i a r n a över G u s t a ~ Trolles mera iiiiderordnade medhjiilpare och allhangare, villia halshöggos eller radbråkades till döds 3.
Ii. Ahleiii~is, Steii Sture d. y. ocli Gustav Srolle 1314-1517, s;.. Hist. titlskr. 1897. I)eiina lilla uiidersökiiiiig, soiii iclie iiigår 11% ~ i i g o t alliilänt be- dömailcle av Sten Stiires persoiilighet eller politislin giirniiig utaii s t r a ~ i g t -- alltför ~ t r ä l i g t - hegräiisar sig till eii granskiiiiig n r de iiarmast tillgängliga tryckta Irallorna för vår l<uiislrap o m arkel->islropsstridens förlopp t. o. m. Sta- kets fall, liar trots vissa metodislra hrister förtjiiiisteii av a t t för första gallgeii
i svenslc forskniiig lia stallt Sten Stures egna relationer i kritisk belysning.
- I-ledaii före Alileiiius Ilade Allen och Paludan-Afuller r i s a t sig aga blick för deii i Sverige a l l e ~ i a r k l a n d e iil~pfattniiigei~s svaglieter, och sirslrilt de11 fÖr1.e ger i sin sliildiing a v strideii mellan h e r r Sten ocli arkehisliopeai eii i all siii I;i~appIiet riktigare 1;araliteristilc av Steii Sture aii deii :raditioiiklla sveiislta.
.Jmfr Hand!. rör. Skaildiiiaviens liist. 31, 155.
:' Se Haildl. rör. Skaiidinaviens liist. 21, 115. Om en av dessa avrat-
iade, deil upplaiidslre fralsemaiiiien Bengt Laiirenssoiz till Leiina, Iialshuggeii
1 5 3 7, föreligga iiarrnare utlderrattelser i itskilliga kallor. Se särskilt ett dom- Exev fraii ~ i o v . 1517, kopia i E 175 a, Upsala iii~iversitetsbiblioteli; Geilealo- gica 11, fol. 119 r., sveiiska rilisark.; Script. rer. Suer. III: 1, 311 ; jmfr aven Carlsson, Hemmiiig Gadli, 275.
Ciottfrid Carlssoii. Steii Sture deii gilgre, 133 E n särsl<ilt betanlilig detalj, aven oin den icke i och för sig liållanden allses ha företett en begränsning dai.utiililan, att
ar
läggas Sten Stiire till last, ar den grova kroppsliga miss- hos honoln kraften och stridbarheten icke var föreilad ined liandel, för vi]lieil den fångne ärkebiskopen utsattes av e11 slug allpassriingsförrnåga av sanlmr, art som Sten sturelierr Stens ajanare l. den äldres före hononi och i det följande Gustav
vasasa
~~d~Enbart deilila skoniiigslösa framfart mot de slagna - h a n haft iller av del1 egenskapen, skulle det balCslag i landets
deil till el1 del var motiverad av den f i . 2 ~ 1h-S- politiska utveckling, som följde p i hans bortg$iig, förvisso stiail 11 llotande yttre faraii - utgör tillräcklig anledning att icke ha fåtf el1 så våldsam Iiaraittar. &Jeil just deil upplös- förliasta 13ittills i Sverige rådande förestallningar om Stel1 ning och förvirl-ing, soni i Sverige vid Ilans ciöd olllede]bart Sturea 13ersonlighei. ytterligare skäl härtill föreligga i de eftertradde den strania samiilanhåilning, villcen hail i livstideil resultat, sonl granskniiig av hans politislra garning i illed godo och ondo lyckats $stadkomma, röjer g alldra
övrigt g i ~ i t . Och eftersom det så ofta blivit sagt, att herr sidall o~nisskäniiligt hans stora personliga hetjrdelse. steii i jaiiiförelse med sin fader utmarkte sig för ett bli-
Och trots allt blev hans verk icke fruktlöst, varkel, dare och mera beharskat uppträdande, torde det bör2 in- kyrkails e k r den ~6rldslig.a aristoI;ratiesls valde
i siila sl;arpas, att ett objelctiilt s t u d i u n ~ av bagges handlingar ger medeltida former att siågoiisin hämta sig
fran
de liederlag, ett motsatt utslag. Det lian tyckas bjuda emot att nagel- som den av Stel1 S t l m representerade statsnlyndigheteli i en fara Geijers vac1<ra ord om sden ädlaste och ridderligasfe a rny
tidsanda tillfogade dessa sanihälIsrnakter. Hela hans Sturarna», nlen on1 icke alla tecken bedraga, komrner forsk- livsgärning rrar vägledande för Gilstav jrasaS, Del
ar
fäfgiigt *ingen till sist att stanna for uppfattningen, att unge hel-i. och meningslöst att spörja, Iiur hani enskildheterila sten i sjalYa yerket var den mot sina fiender hårdaste och skulle Ila fullföIjt sina stra\?ande~i, darest el1 I$iigre
hgnsynslösaste av de tre riksföreståndare, son1 bilro Sturar- 1 rikets ledili~ig blivit horioni besliäi.d. ,Ilen ar, haii
ilas frejdade namn. betraktat lrungakronan som det naturliga slutmalet, under
sina sista ad ii ad sår beredde hail sig redall att gripa deil, Jrad illIaebär detta alliiat än att idealgestalten far vika och avel1 i så nlatt0 företecknade hail den stora omdaI,ing i för en illannis~<a av kött och blod, danad för sin tids sträva Sveriges statsliv, som det efter I<ristiail
kortvariga herra- villkor? S t a t s m a n i l e n Sten Sture kan endast vinna p i om- <Iöme förunnades Gustau vasa att förPerltliga.
värderiiigen. Ty stats~nannagå\~or måste den ullge regent ha
ägl, som i
sa
hög grad fornlådde göra sin vilja gällande i Gotffi.id Ca~*lssoll.riket. ~ $ 1 förblir det ovissi, i vilken ~itsträclining han själv tippdragit riktlinjerna för den nlålmedi?etna kurs, som källne-
teclinade hans räckvidden av rådgivarnas, framst en - -- ~
Peder Suilnanväders, utan tvivel mälitiga inflytande harms beslut handlingar kan eftervärlden icke mata. Och vis- serligen miste hans iitrostning soni politiker ~ ~ l l d e r alla för-
I D~
fraii
~~~t~~ .rrolle själv harrörande uppgifterila o m denna han-delse (heta poiltificuin Dallica 6, 259, jinfi. darsammastades, 335, 397; sy, ~ itidslrr, ~ ~1918, . 123) bekräftas i liuvudsalc av Johannes blagil~ls (se Script. rer. Suec. III: 2, 73).
