Lunebtkrghayidskipiften
(D-texten)
t1811
Korners
Herman Icorners »CP~ronlea novella)) Inar bevarats 1 flera olika redaktisiler p5 latin och lagtyska. Ett första ut-
kast g& Bronologlskt fram fil1 IL96 och Sterfi~ines i en latinsk Isandsl;rift i biblioteket i IYolkilPPutBelq Ba.(jiilkans far- daga f ~ r s t a redaktion h a r berarats S en Danizlghandskrifi, Iikaledes p5 Satin, som &r tik1 1420. Den andra redaktao- naen fiunes i en latiiask handskrift P lands- och stiftsblblis- kliet i 1,inköpiasg och striieker sig till lZ23. Den tredje redaktionen, som tydligtvis gatt till 1430, ar Grlorad m e n kan rekonstrueras med %agalp av deni Bagtyska s. k. Rufus-
krönikan. Dela Garde sch sista lafirnska redaktionen, »Chr-o- nica novella de quasto opere)), gar 1411 1135 och finnes be-
varad i en stor handsl;rift i Efineburgs stadsbibliotek,
En
lagtysli. bearbeflmrng gar Sangre an denina redaktion, in
p5
ar 1438, scfa a r kand frAn handskrifter i Hannover och \Ylen. FOreatorri dessa redalitisner h a r anan att taga laansyn till den tredje forts2ttnlngen au den Lagtyslia DeBmarkrg>ril&aaa, som i sin framstallrjing av Sren 1401-1438 hearbetat era IdornerteutKorraers latinska krönika ursprunagligen %rand fbr
forskningen eiidast 1 l,nnebun,uhaiidskriifte11s er si on; Chro- nica noveila fr-ycktes eAer denna redan f 723, och a n n u 1831,
'
Oin l i a ~ ~ d s b r i f t s f ö r b å l l a t ~ d e ~ ~ a se Die Chronica iiovella des H e r r n s n n Iioriier, lirsg. von J. Sch\valm, gött inge^? 1895, s. X f.; Die Gliroiliksn der niedersachsischen Stadte, Liibeck 3, Iirsg. volt Iiar1 I i o p p m a n n , Leipzig 1902, s. X I f,, 315 f.d2
Id. Lappenberg gav en BversBkt över Chronica novellas P<iillor, identifierades kr6nåkan med Luriebaargteslen l. B5Georg n'aitz 1851 Gretog dela grtxradlaggande kritiska ana- Bysen a v den latinska I<orwertestens forhallande till de lag-
tyska bearbetningarna, hade han emellertid iiven talagang till \a'olfen$~tte~textenna Waitz faststallde denna texts Baraktiir
a u kalla eller Grsta utkast till HBorners krBn%ka. Vidare Sasi-slog ha11 med 'paralleller mellan LuneburghandsP<rifBensi R~if~askrCanikans, Detmarforts5ttningens och Hannoverbaand- skriftens %ester, att de Bre lagtyska kriinikorna alla utgjorde siaasemellan sjalarslandiga bearbetningar av Kornsers, d, v, s. fiir IVaitz LUnebnrgBacindskirifte~s~ latinslia test. Valtre
p;-
visade, att öierensst2mmelser-e mellan Hanriovertesien och Detmarforis5ttningerz fortfar efter Luneburgrexteros Brons- logiska slutpuilkt, viren 6433, och kan kanstateras P vissa paralleller f6r aren 1433 och 1437. Han harog darav slert-satsen, att ~Iclldringarna a.i. aren 1435-38 i Mananovertexten och Br 1-1-35 1 Defmarfostsattniiagen maste anses h$ïstamnaa fran enn och samnaa Latinska kiilla, antagligen exa n u obekant fortsattning av Koriaers egen band. JYaikz antog vidare, att Hannovertesteii sarpliolikt icke kan tillskrivas Kosner, hon stödde p$ att dess upphovsman begatt \vissa grova fel- a%;tiglneber vid 6~ersathningen fran sin Satinska kalSa
"
Mot JITaitz' uppfattning a r Rannorertestens proveniens upptradde 6864 Franz Pfeiffer Denne fiisáe uppmiirksam- lieten p i JJ7ienhandsBriften a111 samma ~ i ~ i ~ s k a bearbel- aiing av Chronica lasoella, soan beerarats i Hannoverhand- skriften, TVieaa%%;ends%~rBWern innehalles ett fhretal, dar Iiorner uppger sig ha s k r i ~ l t en BrQnBka fQr Hekmii;~, liksom han tidigare skrf-vit fQr de !arda
pi
%atinf
PP;fEer ansag- -
L Lappenberg, Ceher Herrnalini Coroeri Cliroliicori, drcliiv d e r Geselb-
scliail f u r i l t e r e de~itsclae Gesclsiclitskurade iirsg. v. G . H. Pertz 6: 4-1,
H a n n . 1831.
Vklraitz, dTbes Hermann Korner u n d die Lajheclier Cliroxilien, Guttingen 1851, s. 38 t, 42 b., 1 6 .
F. Pfeiffer, Niedcrdeutsehe Erzlililungen aus dem. S V . Jahriiundert, G e r m a n i i 9, \Vien 1861.
Sclawalrn a. a. s. 3 3 5 .
82 Erik Löi~riroth.
detta företal bevisa orilitighetern av Waifz' slutsats, att den
Bagtyska bearbetningen sannolll~t Icke kan tillslirivas Korner sjalv. Aled stgid a r ett interpolerat arta% i f ~ r e t a l e t fastslog Pfeiffer, alt \TienHiandsliriftel~s Iiröi~ikeredalrtion arsl~alats
Qr 143%. Detta sl;ulle visa, att den latinska Kornertexteii
avfattats nwder 1420-talet och att de lirsnologislit senare uppteckningarria i Liineb~~rgtesten s c h i HannoverbandsksIf-
ten tillfogats först efterat l.
Redais flera a r tidigare an PfeiáTers uiidersöltning hade forskningen esh5llit Icannedona om att latinska Ksrnerl-nand-
irevos av skrifter förvarades i Danzig s c h Linköping; de besk
%Taitz 1839 s c h 1867 2 . 1 en öa~ersiktöver hai~sestadernas
historleskrivning summerade Karl ICopprnai~n år 18'74 PBor- nerforskningens senaste rön Korner &ar enligt Koppmaann bearbetat sim krtialika vid flera tillfallen hade på latiii och tyska. Av den latinska lirönlikan iiro fyra upplagor Iianda, ssnm gå till respektive 1-686, 1420, 1423 och 1435, P fragaii om Mannover-FTleniha1~ds'Iir1fter11as Pågtyska hearbetning och dess proveniens ansluter sig I<oppmarin till Pfeiffer. H95 han aven raknar I ' l u f ~ ~ s ocIa det mar fortsatt are^^ som redak- tioner av Korner, anser Koppmaisn, akt ri aga fyra slika t~pplagor ocksa a ~ ' »I<orliers tyska krönika», niirnligen friii3 aren 1430 (Rufus), P431 (TTienhandsliriftesi), 1433 (Detmar) och 1438 (Hanraoverlnsrndskrlften)
Ben iildre tippfatthaiilgen o m en enda Chronica novella, representerad av 1,fineburghandskriftens test, %lade saledes ersatts av en teori om en krtinika i itta redaktioner, halva antalet p i latin s c h 11alva p i Iaigt~siia. För de Batlnslia iec%ak%ionesnras vidkoinmande styrktes denna teori till full evidens av de riyfurana Iiandskrifterna, Betrafinde de 1B.g-
tyska testerna lag salien ej så enkelt till. Iáoppmann f6r-
Biastade Iiar lamed stöd av rena ana%oglslut sadana Fliaiiz'
--p
"Pfeiffer a. a. s. 258 f. Se iiarom Schwalm a. a, s. I.
I:. Kcsppmann, Zur Geschiehlschreibung der Hansestadte Torn 13.
bis ziin2 15. Jalarhuridert, Wailsische Geschichtsblaiter 0859, Leipzig 1874. "<oppmanil a. a. s. S2 f.
Liioebnsgiiaildskriftei1 till B o r n e r s C h i o n i c a novella. 83
restlltat, som grundats p å bindande textkritisk analys. Otto- k a r Eoreiaz kritiserade oclisai 4 »Deutschlands Geschiehks- qlaelleai iin Jlltielali-er» Koppmaans tillv5gagångssabtp som han stanaplade såsom ~eiaise blosse Thatsacbenkritik mit Hirataaasetzung der %Ptterarisclaen Gesichtspun%áte», Losenz havdade 5rayo BJTaitz' uppfattning, att I<srazer Balott5a.k ge-
mensam källa f6r ~ u f u s , - ~ c t n i a r f o r t s a t t n i n ~ och Hanno- vertexten.
Av
de lågtyska kröniketesterna ansig Lorenz blott »den tyska krdbnlkafi, som a-vslntats 1-838», d, Y, 3.Wientestera, laarrtira fran Koriler sjaE~, detta med stöd av f ~ r e l a l e t i banciskriften
l895 uiliom eii modern edition av de latinska texterna till S%orners elarsnica n s ~ e l l a . Den om83esQrjdes av Jakob ScTr\~aBm oclo utmarker sig %r stos omsorg sch raagon oöaerskådligbet. Sch\l:a%m utredde de latinska texternas hi-
bördes ferhållanden; hail uppvisade ocksa Rufkiskrönikans beroende a r en numera ferlorad latinsk redaklloir, beteek- alad som text C, Schwalm förringade starkt 14'ie~ihandskrif- tens varde; %maam tippvisar, att den gatt till B438 liksoin Rannoverhandskriftern men $r defekt och helt "rdiirvach av iraterpolationer. Den innehaller samma krónikeredaktioa~
SOPBI Hanno~erhandsklrif'aen meka 6verfraRas vida aa. denna i
varde. Sch~valm f6rulsatter, att TYPenhandskriftem faretal f i ~ u i ~ b t s iiren i Hannowerhandskrifi-enI ehuru han ej tycks ha konstaterat nggoil lucka p& n ~ o t s ~ a r a n d e stalle 1 den sistnamnda. Företalets oittilesb~rd, att Korner sjalv skrivit ~ ~ i e ~ - ~ - H a ~ i n o r e r d e x t e n ~ komlaler genom Sch\vakms resultat i ol~jiilplig konflikt med llTailz' ansalgs av denna texts "rhil- lande till Luneburgtexten och Detmarfortsattningene Sch\vaHm h a r godtagit f6retalcis aippgift och fbrutsatt, att den hyska ksönilceupplagan sysselsatte Korner »under de sista arera av hans arhetsamrna IIvB, Han ansluter sig darmed till Pfelf- bers och Sioppmanns av Oftokar Lorenz utdömda metod 2 .
Q. Lorenz, Deeatsclilands Geschichtsquellen im hlittelalter s e i t d e r Mitte des dreizeliiiten J a h r l i i i n d e r t s II, 3. Aufl., Berlin 1887, s. l 7 5 f,
84 Erik L < ~ n n r o t l i .
Waitz' resdtat skulle emellertid lcomina mera till lie- ders. a r 1902 tog Iáarl I'lopprnaiin p& nytt till orda i fcire- talet till en edition av Detmarfortsa'itnirigen, denna gång med f6rkastexnde av sin tidigare standpunlnl. Han papekade parallellen sisellan Hanrno~ertexten £Or aren 1435-37 ocla Detmarfortsattraingen för 1435: Waitz' »von Schwalm, ~ v l e vorher leider auch von mir, uberselienes Ergebnlssa). Hans resultat blev, alt adet måste vid sidan av den tyska KH-
recensionen (Hannorertesten) ha foranits en f6r OSS okand
latinsk Kosnerrecensioli
. . .
fr&n ar 1438)) l,Ksppmann har på denna perlakt ateïf8rt forskniangela till metodiskt hållbara principer. %Vaitz9 bevisf6sinag 5s har fullt bindande, Emellertid avvilcer B<oppman~a fran Waltz p% flera punkter. Han anser \FTielihandskriftens %reta1 be- visa Korners »tinnaittePbare eirhebersehaft» till Hannsver- testen. Vidare uppvisar han, att den latinska kalla till Bet- inarfortsáttningen för aren 1408-1434, som STTaihz pavasal. med sina para%le%$er, icke Bca~i vara I,une$inrgfesten utan ar en annara Koraertest. '%'å ha saledes ej att rakna med kiine- burgtesten sch en fortsattning till denna soin kalla till Det- marfortsattningen utan en alltlgeiiom förlorad Iáornessedak- tioaa, av Koppmana betecknad som 4QL
Dessa Eoppmanns resultat ha bragt aven diskussionen om de latinska testerna till Chronica novella I nytt Iage. Forskningen har emellertid annu Icke dragit konseks~ex~sen barav; niigon utredning av KL-testens f ~ r h å l l a n d e till ~ r r l g a
senare latinska redaktioner har icke sett dagen. Däremot har professor N i s Ahnlund i en uppsats om i f l e r m a n Kor- ners Enge%brekisskiIdrlwg.. Tillkomsttid och innebörd)) 1939 behandlat frågan om Luneburgtextens datering 3, Ahnlund har icke iigk Psannedom om Koppmanns nyare understik- ning av 1902ig han synes icke heller ha f6retagit nagon
-p
-'
lioppmann, Die Clironiken d e r niedersaclisisclien Stadte, Lubeck 3,s. 319, 351.
Ibidem, s. 349 f.
Sv. Hist. Sidbkrift 1931, s, 167-181.
Jfr hans oversikt over »den historiografiska baligraindei~~, a. a.
Liinebe?rgBiandslrrfRen till Iiariiers Chronica norella. 83 egen tlndeës6kniaig av laandslirifterna utan stöder sig helt p i
Sch\valm.
Fareliggande aandersiiknii~g behandlar' narmast frá.agan om I,~ne$nrgtestens pro~reniens och tillkomsttid, F6r be- teckningen av de slika testerna begagnas ScZil~~alms sch
Bo-ppmanns Grkortningar: F~~obfenbbitteltexte~~ a, Danzigtex- Len
in,
klnikfipingtesten B, den fGrjrBorad,e kalltexten %i11 Ruf-ds- kr6rsllian C, BAiiniehurgtesten D, den Grlosa.de kalltesken IiHB Detmarforts2ttningen E<&, Haranovertesben W, \Tieritextes% xX.A v de beyarade Batinslaa redaktionerna av Chronica novella ha testerna a,
X
och B 5terfunnBksB
enmdasd: en hand- skrift yardera. Av dessa utn15rlias A- och B-hands%;rifferkaa av marginaltillagg, S O H ~ ned~krBvBts av samma hand somden SQpansde testen. Handstilarna i de tvii handslcrifterna uppges av Vahtz aga stor likhet sinsemellarm. »Dengma om- stii~aeJigH?et>), sager FVaitz, ~tsamm-nnsili%ld med testens beskaf- fenhet
. .
. Iiimara intet tvivel, a t t bagge cod-ices skrivits
om ocksa iclae av Korners hand s5 dock under hans upp-sikt och s5iutida göra ansg3rillr p% -vardet av originalband- skrifter» l.
I motsats till de tidigare redaktfonerma har D-testen
&%erfun~iits i flera handskrifter. Av dessa Fia. Lanebnrgliand- skriflen primar; alla de övriga g5 tillbaka p5 denna enda. Enligt Schvalm Sa. Lursebearghandskrlften »tiltan varje tvivel originalhandsH;rift och har statt tatt under I<cbrnee.s r i p p ~ i I i t » ~ . Omdömet ansluter sig i formuleringen nara till $%'e.itz9 ka- rakteristil; av A- s c h B-handskrifterna. Dess motivering Gr enzellertid helt olika lTTaitz9 bevisföring, Schwalm anftirr nDarfi9r tala de ymniga, betydelsefulla saliliga "rhatfring- a r m , sonr dartill ngstan alltid finna sin f64rkBôrlng B B-erer-
i Waitz, Leber die Einliaplnger Maiidsciirift der Hermann Korner, Sach-
ricliten voii der K. Gestllschaft d e r ?~~issenschaEten, Götilalgen 1867, s. 116 i.; Schwa!m a. a. s. XiI.
86 Erik Lönnroth.
sionen och vid vl%ka man flerstades skulle vilja formoda Korners egen hand (bei denen man öfter Korners elgeaie hand vermuten möchte) i synnerhet i verkets senare delar, den har flerstades upptradande vax%ingen i drlctus, då ingen förlaga mer frjsefanns och d a r man mera har att taidta p5
diktat a r vissa grupper av underrattelser, det andra bandets oformedlade slut på sidans mitt s c h andringen av »fratris» till »magistri)) i överskrifterna till första bandet)) I.
Lunebrirghandskriften ar i motsats till A- oc1m B-hand- skrifterna en praktfull renskrift utan marginaltillagg ocli utan större rättelser" Den a r fördelad på tv2 barid, vilkas stora format gör dem svarhanterliga. Dess liandstil är a r allt att döma icke derisamma, som slilrivit A- och B-hand- skrifterna. Lulieb~irghandskrifteai a r en handskrift av BlePt annan karaktär an handskrifterna till
X-
och B-redaktlo- nerna. D5 Scliwalixa trots detta placerar den i samma ka- tegori sasom originalhandskrift, fordras hasfor en bevisfirlng av bindande art,Schmralms Grsta argument: de gensrngripande salr- andringarna, sona Bunima tillskrivas författaren sjiile., sager givetvis Ingenting om den f6relBggande handskriftens karak- tar, d å ändringarna ingå i en renskrivern, löpande l-est. Vissa rasurer, som förekomma vid avvikelser från Rufras-
" ' 0
LlOnnlians iestversion, d. v. s. C-redalrtionen, synas ha fram-
gatt ur kollationering as; srnarre uppgifter. P5 vissa punkter torde namligen L~neblargl~aradsliriftens skrivare h a haft till-
l Scli\ralm a. a. s. XIII.
Genoni tillmötesgående Eran stadsbiblioteket i L u i l e b ~ ~ r g h a r jag va- r i t i tillfalle a t t eiiidersöka Iiaiidsliriften i Göteborgs stadsblbliote!i. Alin- Iiind, a. a. s. 1 7 1 , anför som stöd för Scbwalms karaliteristik av L6ileburg- h a i ~ d s k r i f t e l i : » P i t a l r i k a stallen, sarskilt i d e senare delarna av rerliet, i s texten korrigerad med a n n a n , samtida hand, av allt a t t doma iiigeii aniian a n författaren själv.> Denna uppgift måste bero på e n missuppfattriing av
Sch~valm, Dennes u t t r y c k »Iioriaers eigene hanad» avser Korners författar- verksamiiet r i d krönikans omrecligeriiig; hbn!und h a r uppfattat hiet som sy?- tande p5 Korners liandstil. Schwalms föuande beslrrlviaing: »eine sorgfaliige reinskrift, offenbar fiir eineil :ierrorragenden besteller, oiine i r g e n d ~ ~ e l c h e rai~driacbtr?ige», h a r undgått .AIinlnnd.
i,iinePanrghaiidskrifte11 till Iiorners C h r o i ~ i c a iiuvella, 87
gJng till tv5 forlagor; ratCe%serlma vid sasurerna 5aes.g; i flera fal1 p5 B-testens lasart och B%rerenssfimana gerzomgBende ilaed M-texten1. De kollationeringar a r dett2 slag, sam kunna sparas, aro emellertid f i och a r ringa bet-delse, De
~ i t t n n icke o m sitt e n forfattare yarit verksam i Eiineburg- handskriften.
Yaalingen i doetus i handslairiftens senare d e h r I ~ ~ d e r
p5 upprepadde avbrott i skrivarbetet, mera att dessa avbrott forarsletts at7 diktat al: vissa grupperaav ilinderratteEser &s
fu%lksmligt obestyrkt
',
Det »h;formed%ade» slutet i texben visar, at! skrivaren arhrutiis, utan alt slutet B haaadskrlften erhallit avrundad utformning. Detta sager intet om att handskriften ar original elder renslirif?; skrivaren kan ha ae.- bs~atits i bagge fa;illen* Rattelserlma av Kosilers titel i over- skrifter ocla e ~ p l i e i t i handskriftens forsta %,and Baanna lika .val ha utforts a r en bollafloi~erande senskrivare som p;Korners egen tillskyndan 3.
Sch\s.alrns heris Ibr att kiinebargharadskrifken s%~itE%e vasa origiaaallaandskrift aro icke hallbara. Hans nppfatti~bng i detta fall synes ha .rtaai% fram u r en loslig analogi med 8Taitz9 karakteristik av X- och B-Baandskrifter~aa. Jlot denna lappfattlalalg talar Lunehiirghands4~n1ftens tgdliga karaktar a~ renskrift och al7 prakthandskrift; att detta sktdle vara ar- Se Scllwalm a. a. s. S X X I I I . II-texten atergivios p& d r betriiffmde stallena av Iioppmanii i dennes edition av Rufuslirönikan, C h s o n i k e i ~ der nieders&@lisisclie~i Städte, Liibecfi 3,
Den rrierriiig, som Scliwalm anför som bevis f6r diktat av D-texten, s. SITI not 4, I ~ e v i s a r icke diktatfel u t a n eii missuppfattning, som uppst8t: genom sammar~skrivaning i en förlaga alr ordeii »sor» oeli » d i c t a ~ ,
Scliwalm s l u t e r a v titelraitelseriia, a t t d e t t a Cirssta band förelegat Fis- digt a r 1434, d 5 Korrner promoverades till magister d e n f O januari 1435. Detta ar en iias formodan. I,uneburgEiandskriftei~ a r en renskrift; vi veta ej, r-arifrili skrivaren iiamtat uppgiften o m den titel, so111 Inan ngmiler i sina r ~ i l ~ r i k e r . liorners författarnamn v a r i tidigare textredalrtioiler »f~.ates Mer- manilus Koriler ordinis Predicutorirrn»; benamniiigeri »frate?» b i % > e l ~ ö i l s ofta Sven om den därmed I~etecliilade var berättigad a t t bära mayclief hhga titlar. IZIeiIaii å r e n 1132-33 bar Korner f. ö. h a c c a l a u r e u s t i t e l i ~ Jfr Schwalrn a. a. s. VII, XH f.
88 Erik Lönnroth.
betsexemplaret for en getiorngripande omarbetillng av Chro- nica novella ar en o%rolig tanke. Dess blotta format, Jam- förf med t, es. B-handskriftens, as talande,
>%ed koilstaterandet, att den prarngra handskriftena till Chronleca novellas B-test icke ar orlglnalhaildskrift utan ren- sltrift-, ha möjlighefterrna att datera testen begransats. Man Blar att hiilla sig tBI1 testens eget vittnesbörd med bortseende
från sadana indicier för en fixerad tidsbes%amning, som man tidigare ansett t. ex, rattejserna av Korners titel och det mindre omsorgsf~~lla skrivarbetet i handslrrifiens slnat bitgora l,
Sch\t.alm uppger i korthet, att Luneburgha~ndskriften och darmed D-testena avslutats 1 april 1433. Berisgrainden harf6r ar, att den sista laandelse, som omtalas 1 festen,'iirke- biskop Balduins av Bremen %ionsekratioag, inträffat vid denna $icipaia%lit ? Detta besiaanmer varlieil laandsIiriftens eller les- tens datering. Da handslrriften ej har den karaktar, som Sch\~alrn förutsatt, saltonar man rai6j91gl-met aft a ~ g o s a testens tl%lltomstthd efter datum f6r de tillda-agelser, sora1 nämnas omedelbart f ~ r e avbrottet 9 skriften.
dhnlugmd styrker Sch\valms ungefarliga datering med argrime~nt, stödda p i BnneQ-naillet 1 kronlláetesten, Han finner det a1Hra sista s t ~ c k e t i B~andsIariften nutslagsgl~,ande». Detta sista stycke behandlar en standerdag i Frankfurt 13-34 s c h anger, alt avgörandet om 86 artiklar, som utstakade en kilts- reform, tlippsIiölos till S a n d Georgsfesten i april 1433, Xhn- lund pspekar iss sa ori%itigheter i Korners framstallrming och fortsatter: )>Den nya riksdagen, av ~ I l k e n hrin (Korner) viiil- tade sig rn$clcet f6r riksreformen, hrile saluberrlme et neees- sarle reformaeioni, blev svagt bevistad och utan all frukt,
P2 aaotsvarande stalle i deaa tyska bearbetningen avlaser man ocksi hans djupa missrgknlng: 'Mera leyder van deme
Jfr S ~ e h ~ ~ a l r n a , a. s. VII, XIEI; Ahniund a. a. s. 17%.
"cbwalrn a. a. s . XII, 532. A'hnluild, a, a. s. 176, anser, a t t detta
stycke sannolikt åsyftar december 1131. Baldiiiils promotioil vid kurian agde nämligen r u m vid derina tid. Alinlund t a r ej hiinsyii tiII a t t aven kon- sekrationen namnes.
hove wart nieht unde d a r umme, rruclsfe ik, blift de mrer- like staet breBaaRici~ ulade unredeliieh, also he vor avas'.
Er;-
bart denna tviira omltastnitmg r o r e amog f<Br att trovardigt belysa spörsmalet o m 8cr6iiBBans arfattningsiid» I.
Uppgiftens, att man beslöt ett avgörande om riksrefor- m e n
E
april 1135, Sterfinnes P D-Bex'rerrs ngst sistn mening.Deii sista meningen beharzdlar sa frigan, v a r 6 r kejsareas och riksfurslarna satte siksredormen f6re kyrkoreformen och ftirlalarar, att de enligt maaga förfarna mans ;sikt gjorde
sa, emedan de efter rilisrefornaeaas genomförande med s k - e kraft kunde betvinga nnotstiindase till kgrl;b;oreforil~er7, »huje saltnberrirne et necessarie rcforrnacioazlai, ,%hnii~aid h a r h a r Grersatt Korners latin fel och hbnf6rt den citerade karakte- r.lsiiIr_en till ril;sreformen. Hela D-testens slutmening h a r
utgatt i 8 - t e s t e n och ersatts aned en mening, som i anslut- ning till det f6rtst niinzmnda besl~itet att ~vgëir~o riksaeformen hek2agar dennas f6rdrbjanade Med andra ord i >)den tvara
o m l i a s t ~ ~ l n g e n ~ ar obePiaztBBg; den %.:Sar blott och hait p " a en lniss~appfattning a r den latinska testens innehill. I sin Ba- tinslta x:ersioi~ avsl~atar Iisrner stycket med en kyrkopolbtisk betraktelse; i den pespaP21-a tyska ined eii ~nora%lceraneie donr i en riItspolilisk fraga. »Korners beroende av f6r-
drOjiildao och osiikrca tsmdei-rattelser» a r en konsta-uktion; mair vet Ingenting om hans Bi?illors beskaflenhet i detta fal1 3,
Ahnlund anf6r iiven a n d r a bevis a n det »utsSagsgbvali- de» fOr sira tidsafil~ailag a r D-testen. Som ett be7-is tjiinar Korners appgbft, att riddaren Broder Svensson, solla h&hlls fii~egs%ad 1 Eiibeck hara 1-82 och som -var tllEbakia i Sverige serast i februari 1334, hölls i fangenskap a)aliyuanla%ia» H u r detta skulle bevisa, att laroazikan avslutsits !433, iir op'éjr- klarligt. Ett annat bevis sliulle r a r a Iiorr-sers relaQ40n av ett beslut ps8 haassedagen i %tikseck 1434, att bansest2derna.s delageraile sk~a%le a'serko~s~nra till Lfibeck »in proxiin~e futsaro
Ahraluiid a. a. s. 195 f. Scli\valm a. a. s. 5 3 2 n o t 2
Ahillund a. a. s. 115.
90 Eril; Lönnroth.
denthecostes ve1 citra)). Delta sku%le »Iilart nog» sitvisa, »att denna tidptanlct (juni 1435) från författandet raknat till- hör framtiden))
'.
Det a r h a r icke alls fraga ona n i g o n tids- bestamning från författandeis synpranlát uhan från lianseater- rias p i d e t forsa Liibeciamötet 1434. Ett iredje bevis skulle vara, att »kejsar Sigmund (död i dec. 1437) uppfattas klart och tydligt som annra levande(#s
P216 och lv55i)» 2. Dettaskulle förlagga testens datering f6re december 1437. Cpp- fattningen grundar sig endast p2 att handskriften iarnnat lucIaor f6r de siffror, soix sl;ulBe ange det antal ar, som Signneind »reglaavita> resp. »impesa~BI», Lunaehurgbandslarlf- teris i;rönlk;etext skiljer strangt inaellan Sigmunds tid s o n romersk Pionuiig s c h som liejsare; den beteclanar hans re- gerii~gsverPasamhe-t under den f6rra perisde11 meca verbet »i-egnare», under den senare med »imperare» och börjar en
ny rakning av regentar 1433 i och nied kejsar%aröningeaa: uilket icke
ar.
fallet med H-texten 3. Harav foljer, att Lune-h~irghandsPiriflenss skrivare lelie lamiiat lucka srid regnaar ar it» p 5 grrind av okunnighet om antalet regentar; h a n kuride ha fyllt den efter rakning i sira egen text 5 Frågan om orsalien 8111 kiineburghandskriftens luclcor vid Sigmurmds regelatar far tills id are lamyaas tippera. AIöjligen h a r den stringt for- mella sliillnadeii nael%aia konunga- och Biejsartiden och den diirav foLjaride omredigeringen av rrsbrikerna ge~ssmförts försi i denna pskostade handskrift, e~arvid omraPii~Pngen av regentåren förkalivit oftallbordad vltf avbrottet i sliri~arhetet,
Av de Indicier, sona anförts för eaa datering av D-tex- ten till en aidpua~lit kort efter de handelser, sona namnas
a
testeil, kvarstar ett. Det hanfiir sig till ett teststalle, siomdiskuterats redan a r Lappenberg, Stallet beliandlar laertig Erik &' av Eaueiahairg och dennes broder BernPiarc?, har kal-
l Ahililurid a. a. s. 675. VIbidein, s. 174.
"chavalm a. a. s. 383, 517 f., 5G0, 565.
Den siffra, som d a r r i d erh5lles, sifiran 19, han oclisa iiiskjutåts as. en senare harid i den efter IAuneburgliaiidskriFte~~ osjiilrstiiildigt kopierade Eu- l ~ e c k l i a i ~ d s k i i f i e i ~ till D-texteii. Sehwalm a . a. s. d83 ilor 1.
Lutiel~urgliandskrifteir till Ihoiiiers Clironlca iioveila.
9
1 lad Gerhard. Om dessa heter det 1 D-texteno ~Ghernrdiius Tera etEI'~GUS
adhuc ~ i v e b a n t , c u m hec sesiberei~tur» l.Erik V ay Lauenbrirg dog a r 8436.
Det kan synas, som om denna uppgift skulle r a r a eit avgörande bevis f6r att D-testen BBBlkomnmlt under hertig Eriks livstid. Saken ligger dock ej s i enkelt till. För att bedöma iappgifiens varde maste m a n liar, liksom överallt 1 de senare redaktionerna av Borners krönika, taga hiinsyn till de testförhallanden, rrr vilka den framgått ". Den maste
ined andra ord bedelnas med u t g i n g s l ~ ~ n k t fran D-Sextens f~rhallarade till iivriga senare 8bornerredal.f n aainer. ~
De ifragavararade Háornerredalitionerima iiro testerna
R,
C och KL. H-testen laarrör enligt Icopplnann aven den friinrIásrner; beviset slizalHe r a r a uppgiften i 1T:s B"reta1, att Kor- ner författat derpna test, Detta företal iir ~aedslcri~et av en
av de yngre Iiimderna i den sena och starlit interpolerade Vienhandsliriften. S i g r a bevis för att det iiven ferekom- mit i Har~i-soverha~adskriften fiainas Icke; iPeh~w.Emi; anta- gande härom synes si64ja sig y a en 16s fer~nodcan. ,iven om f6retaRet hade antrafiafs i
rar in over ha rids kr if te^^^
hade det icke bevisat nagsnting, d a dess autenticitet 5s fullkom- ligt obestyrkt. Företalets uppgifter f5. ej f6ïviHla en kritisk testanalys. Man h a r i stallet att taga hiinsyar till JTaifz' be-vis fbjr att H-testeiis a ~ i k t o r eitngt%jat en latiamsk Grlaga, som han sidlvis grovt ilar missfiirstitt och som han har gemen-
L a p p e i ~ b e r g a. a. s. 617 r*.; Sclm~valin a. a. s. 3G1.
Se Iiiiroin Scliwalrns a l l m a i i i ~ a laarakteristii; a r kailuppgifternas f6r- \-ni3sl;iiing i cle senare redal;tioi~erria, a. a. s. XT'lI: »Die nachriciiten sel21st -,\-erden nilit stiipender gewandtiieit iiilmer von neiiern anders stilisirl; oft stimmt k a u m ein \\-ort rnelir m i t d e r quelle u n d doch ist sacliIicl> alrsolut aiichts neues bcriclitet, -\vie sicli das d u r c h die e i i ~ z e l ~ i e n fassu~igeia laindurch vollBonaiilen siclier verfolgen lasst
.
. , S o l n l d I i o r n e r eine c~uelie z u m ersteii mal benutzt, sind die ausziige d a r a u s iioch einigerrnasscn genau u n d zu denrichtigen jalireil gesetzt, aber jede neue i i m a i h e i l u ~ i g entfernt sich i n m e r illehr vom wortlaut d e r voriage iiiid l i s s t deii u r s p r u n g scliwerer erl~eiinerl. Daiier Icam es
. . .
l~esoiiciers darauf air, zu hestimmen, i n \vekher fassung dienaciiricht ziierst a u f t r i t t u n d welclie gestalt sie I>ei diesem ilirem ersteri aliftreten list)..
92 E r i k Lönnroth.
sam med Detmarfortsiiitningen l. Xied andra ord: Waitz9
resultat ge auid haiiden, att iiven H-redaktionen gair tillbaka på den forlorade KL-texten S,
T vilket förl-iållanmde har då E<%-texten, de lagtyska be- arbetningarnas förlaga, stått till D-teste~r?
Reclan JTaitz har fastslagit överensstamrnelser mellan Rrifuskrönikan och H-texten, som sakna motsvai.lghet I D-
testen. Waitz harledde dessa övereiasstGmmelser u r en ge- mensam laalla vid sidan av Korner 3, Denna f6rS;faring var
för honom given, d& hala ansåg sjalva D-texfean som gemen- sam kalla f8r Ruf~ms: ocla H-testen, F~rklarinsgera f0rbatsitter,
att de tv5 lagtyska liröniketesterna sl;iille gå tillhaka p5 en förlorad,Searbetnina; av
D;
denna bearbetnings tillagg till Dslr~ille d5 utgöra den f ~ r l o r a d e gemensamana kallan. Efter S c h \ ~ a l m s testedition gr denna förklaring ohållbar, d5 det konstaterats, att Riafins går tilllsal;a p5 en förlorad C-ver- sion, som varit gemensam förlaga %r Rufus oeli B-testen. Sehwalm I-nar sammaaif6rt be f r i n
D
a v ~ i k a n d e överens- staalamelserna mellan Rufus ochH
men ger ingen tillfreds- stallande förklaring till dem. Bans antagande. att Rornerf8r H-texten utnyttjat d d r e materlalsamllngar, förklarar ieke, att Rufus och
H
bagge sakna vissa paragrafer och satser, som aterfinnas fD ;
det förklarar ieke heller gemensamrna tillägg tillD
l den form, som har fireligger".
Först Kopp- m a n n har dragit den givna konse%nvensen av Sragans andrade iitgang~l5g.e~ då Iaan konstaterar, att han Icke kan finiaa någon tiPlfredsstal'ia~lde förklaring till dessa överensstammel- ser tinder föreitsattning, att H:s förlaga varit identisk med\fTaitz, h e r Hermarin Koriler etc., s. 11; f,, X , 38 f., d n f .
"rågail o m Iáorners evelatilella roll vid H-textens tillkomst sakiiar betydelse för föreliggande nsadersöki~ii~g ocli lämnas dirfor åsido. H-texteii Iiar i varje fall utgivits för att vara ett arbete av Iiorrier, vilket givetvis ej
i och för sig bevisar &got. Jfr Waitz a. a. s. 21 E.; Schwalm a. a. s. VilI n o t 6 . H-testens förlaga h a r varit e n atislan v a r i a n t av KL-testen an den, som Detn~arfortsiittslin;;en u t n y t t j a t , Jfr I<oppn?ann a. a. s. 350 f.
f5'aitz a. a. s. 22 f.
D-versionen, sadan vi kiir~ana den. H<sppmaa2n n ~ j e r sig med att för Reiifus' och H:s rakning fasts12 »eine engere Yei- ~ ~ a n d t s c h a f t der beiderseitigen Torlageaa)) l. Han gBr icke in
piifriigari om dessa fi4rlagol.s firlaallande till D-testen. Qverei~sstammelserna mellan R U ~ L I S och
H
visa, att&BE-testen p5 .vissa prinkter statt C-testen narrnare och i t e r -
a i r i t den d d r e redaktionen trognare iin -vad D-testen gQr.
9
X
andra sidan vasa jiirnf6reIsei mellan D,H
oe1-n Detmar- forhs$ttnirigen, attKI,
statt D nara; de i v i I,atinska testerna Liunna ej vara tv5 sinsemellan fristaende dotterredalntioner till C. Slutsatsensr
given: D har likaviil s'oasa H och Det-marfortc5ttnlngen haft en I<%-lest 6111 fi4rlaga. ParaB%elPer naaellan Rufus, D, H och Detinarfortsattningen visa, att alla de tre sistnamnda texternas 13,-fBrlagor haft att uppvisa En-
divldtiella sardrag '. Mean deras Biarstanr~nirig f r i n en ur-
sprunglig I<L-redaktion torde vara faststäIBd.
De test"r&allandera, som harrned konstaterats, aga sin betydelse fös tolkningen av det o~7arrsdamnda teststa&le, som berör hertigarna a r Lauealhurg. Detta har uiaelcrgatt flera oanïedigesingar P de v2slalade redalntionerna 3. Del dyker
första gangena upp i B-testen som en tamllgen korifattad randnot.
Bar
omtalas, att hertig Erik av %,auenburg (ErikIlr, av Korner förvaslad med Erik III, som dog 1401 eller
1401) hade tre söner: Esicus, Gherandus oelh Johannes; en fjarde son, Otto, har tillskrrivits över radena. Tidare nGrnne.r testen, att sonen Erik eftertradde fadern i hertigdësmef, var- efter den bes%nriver, h n r de bada hertigarna Erik, far och son, fCar-\.as\rade slottet Bergendorp 4,
Icopgrnann, Cliroriiken d e r imiedersaclisiscl~en Stadte, Ltibeck 3, s. S V , S V I I .
Skiljaktigheter i D-textens förlaga låta sig påvisas, då D överens- stannmer med Rufeis gentemot H ocli Detn1arforts2ttni11gen~ ex. Háoppmann
a. a., n o t e r n a s. 312: 3, 373: 1, 379: 2, 381: i . F r i g a n laompliceras iiigot av d e kollatioiieringas, som L u n e b u r g h a i ~ d s k r i f t e ~ ~ s skrivare företagit och son1 satt spar vid rasilresila. K2tlePSeraias överensstämmelser med B- och H-tex-. %erila a n t y d a a n n u en förlaga av W,-typ.
Sch%vaEm a, a. SS 1139-1641.
94 E r i k L ö n n r o t h .
I C-testen, a t e r g i ~ e n hos Rufiis, har stycket om Lauen- burgarna vuxit ut till två paragrafer. Den förra presente- rar brödrakretsen, den senare beskriver Bergendorp-episo- den. h r bröderna har en feante, Magnus, tillkommit, Hufias namner Iiksom B-testen, att Erili blev hertig i Eauenburg efter fadern, Darefter namner Rufus, att lfagiaus blev biskop l Rarniiiin och förflyttades bilii Hildesheirn; i Eljaasde mening omtalar laan, att Johan blev ihjälskjuteni aaT en köp- naan »de Ile schy~rieii wo%de» l. Med denna anening slutar
paragrafen hos Rufus,
Z
D-testen jaa de citerade ordera om köpmannen utfal- lit; i gengald Iiar Johans d8d lokaliserats till »prope villam Roseiihurg)). Darps tilllagges de11 meniing, dar det uppges, att Gerhard och Erik annu levde »erana hec scriberentus~. Denna mening bryter mot paragrafens kosnpssitlon i övrigt.Den gtergar till att omtala Eriks 6de i samband med derr yngre brodern Gerhards, sedan Erik redarr omiaarnnts som faderns eftertriidare.
Går nian till H-testen, finiler man, att Johans död lokaliserats till Rosenburg liksoim i D, men att de i denna test utfallria orden om köpmannen bibela5lllts. Darefter till- fogas: »BeriiRard blefi mil hertigen Erike», d. v. s. Rern- hard staranade hos hertig Erik. HBs fyller dera sista me- ningen logiskt sin plats: den nämner Weriahards öde, soni var att stanna hos den 2ldste brodern, vilken ban sedan eftertriidde ?.
Ett paral%el%tryck över det diskuterade teststgllet ter sig siliaiida :
3 4 5 7 , Gbg 1931, s. 615 iiot S , d a r jag a n t y t t m i n uppfattning av D-textens datering u t a n ilarmare hevisföriiig, liar t y r a r r vid förkortning a r iioteii e n missvisande formulering uppstátt. Denna l ä m n a r den felaktiga uppgiften,
a t t den omdisliulerade menirigei~ om hertigarna E r i k och G e r h a r d (Bernhard) finnes redaii i B-texten. J f r Ahillund a . a. s. 1 7 2 .
Chroniken d e r niedersachsisclien Stadte, Eiibeck 3, s. 20. Ibidem, s. 20 n o t 10.
Rufus H B
de juaighe broder J o h a n Johan n-art gheslagen bi loliarines a u t e m inter- \vart ciot ghesclioten vari deme d o r p e Roseilborg fectus e s t prope rlllam eyme coprnaniie, iieii h e van ellen I<opmaniie, Roser~hiirg a q u o d a n
scliynneii TT-oide. den Lie scliynneia molde; mercatore sagitta. Glie- Bernhard blett' nlit Iier- rarrlus r e r o e t Ericus
tigen Erilie. a d h u c vivehant, cunn liec seribereritur.
bhfan h a r fors& att fraga sig: h u r h a r testen Hytt hos
KL?
Slutmeningen har helt olika t~tformnaing hosH
och hos D; v%%iáen a v dessa tester Hterger den iil~dre redaktioaaen korrektast?Barom Borde man ej bel16e.a freka. H stgr har W~fus,
d. v. s, C-redaktionen niirmnsk. Den tillagda =eningen on^ Bernhard fullf9Cjer B H logiskt paragrafens iappsgkning, me- dan den j D:s ~r&foraa.liaing bryter sammanhanget s c h antager karaktaren av en randantecknilaag. k1 s c h icke D aterger KL-
sedalitioneris ord och mening I,
!Siista fraga blir: varifran h a r
D
A-niirntat sin ordalydelseL? Ligger en n y kalluppgifi till grund för D:s pastaende, att Erik och Gerhard annra Beude, » d 5 detta s&i*evs»?Redan Idappenberg har Iionstaiterat, att $<orner i s a m - band mecd denna trppgift ihsrbisett, alt avera bisIaop &%agnus av Hlldesheirn levde; ha,n dog "rst 1432 2. D-bestens auktor
har tydligeis ej avsett att bygga ut framst5S111l~igern med att
Itonstatrera, vilka av brtiderna, som annia levcle, d & hans test avfattades. KL-festens siaatmening om de Isii hertigarna h a r givit incitamei~tet till D-testens. JJed hiinsyn till den ar- betsmetod, som uQm5rBeag sle senare redaktionerna av Chro- nlca a o ~ e l l a , har man att 4 fOrsta rtamrne",fr5gacatta9 o m
D kan bygga sin uppgift helt och halaet p5 den 2 d r e redak- tionens test.
Utgar man fr5n att
H
aterger K%:s ordalydelse sch me-nirsg, a r notisens utformning i D-testen Iiit1 f6r&Barad,
D-
testens auktor bar tyit sin ftiriaga sh, att Gerhard var leyaside
-Ah--
'
H War ra.ttnt nGerhard» till ~ B e r n h a s r l » : en rättelse, som iiven & o r t s i Lii~leburgbandskriftea a v en s e k u n d a r h a n d .96 Erik L ~ n n r o t h
liksom Erik, icke uppehöll sig laos denne: han har darefter på vanligt satt stiliserat om upygl-ften för att förtydliga me- ningen efter slri tolkning. Tidsbest5rnnli1gen »tum het scri- berentur» hanfor sig till den tid, vid villten
KL,
%i-Hagan, tillliommlt, Detta ar tidpunkten för författandet, som f6rlasaren liksom för D-textens auktor far tjiina som krono- logisk h6lBpunlif; den sistniimnndes roll har blott varit att f6r-
tydligsi en uppgift, som redan f ~ n ~ a i t s nedskriven B firlagan. Dera~ia uppgift has han fr511 borjaiz rnlssförstiitt, sasom fraan- g i r av det Irompositionel%a sannmanhgaxlgel,
Det visar sig saledes, att D-textens uppgift om hertig Erlli av Eauenbearg icke ar a v den art, att man g5 denn Bian bygga nBgolz datering av testen,
Med detta tesfstii%le ha samtliga bevis geniomg5tts, vilka anförts "i- en fixerad tidsattniilg av D-testen till ar 1435, före 8436 eller före 4438. Vppfattningen, att D-texterm till- kommit 1433, har frarngiitt u r det reut yttre faktum, att testen sl~atar med detta ar. Detta kaktenm Lamnar en termi- nus a quo, men det fasPstUller ej daterlngeia. kika Pitet ha övriga bevis för en datering till. 1433 visat sig barksaftiga;
av dessa har f* ö, blott teststaklel om La~aeiahurgara~a mola- verat en ve tenskaplig clisliussioai
',
Nar skal8 maab d5 aiitaga, att D-testen tiilkomsnit? D-testen, sådan vi kanna den fran Luneburghaadskrlf- ten och dess dotherhandskriftes, Borde ej kunna erhalla någon exakt tidsbestamning med utg&ngspbinli% friin sjalva texten. Terminens a quo ar varen 1433; terminus ad quem ar i varje fall 1477, vilket framgår av den s, k. Chronicon Slavleum, som torde ha anviinit D-texten som kalla FBs kannedo- men om D-textens innehall och den tidsrniIjö, l ~ilkera det
hhir hemma, a r det emeI%ei.tic% fruk%basare att Grlagga date- "fr dbilluiid a. a. s. 172, i polemik mot Löna~rotli a. a. s. 115 not I :
»Alltså Irvarstår h a r e t t a r siiiilen m o t en1 senare datering, risserligerr inga- Iiinda det viktigaste men, niar ailt k o m m e r oniicriiig, det erida bland verliligt giltiga skal, som författaren beaktat, om o c k s i ej penetrerat.)).
Se Lappenberg, L e b e r das Clrronicon Slavleum parroelii Suselensis, Archiv der Gesellschaft fur altere deiitsche Geschichtskuiide \'I, s. 411 t
ringsyroblemet fr5n D-texlen till den KL.-text, isom tianat D-texten till f6rlaga.
D-texteii, H-texten och Detrr~arhrtsattnir~gen g5 samtliga tillbalca p5 KL. De sav H och Delmar Bzearbela.de T<%-texterna
jaa strzickt sig till 1438, Tesminus a quo f ö r dessa texter ar
saledes Br 1438, D-texten slutar med Hr 1433. Hur. Bawgt
h a r dess KL-förlaga s%r$cki sig?
D5 D-testen grada till sitt slut Bvererasstaimrner med
H
och Delmar, kan man fastsla, al% dess f8rlaga ctrackt sig Bilca lalagt, cl. v. s, till 1435. Om förlagan striickt sig langre, ar ~iveavls ombjligt att avgora mehl algangsp~an kt f r i n sjojalva
b
D-redakllonens text. Fragan ar, san m a n s;B;al% rakna med av; KL-redalttioner, en, som slutat 2135, och en, som cIuta$
1-1-38? eller om man s!aa&% rakna med bara den senare redak- tionen. I sisti-niimi~da fall har m a n alt; föriatc5tta
ett
arbroii-b D-texiens utformning eller nedsksivaiing,
Denna fraga till5ter, med utgangspaa~kt CrHn det nrr Hianda test- ocln handskriftsbestand& endast h~-potetisl;a lös- ningar. ,%l$Bigen Ban Lïineb~arghandskïiften ge indicier för e n dylik ",siiing, Redan Schvilalm Elar observerat 9-issa egen- domligheter i deilara halldslirifts andra band. Registret ar icke utarbetat för Iiera bandet utan till en början blott f6r
de första
150
folierna, d. v. s. de femton första Laggen, »offen- %,ar u m nach \rollendung des bandes rascher mit dem rest sertig z u vierden». De B~ana~lsrai~igar, sona beröra resten al;handel, iia sedan tillfogats 6yer och under registrets sg,ak%er och vid slutet a r de sarskilda bslnst5verna; den alfabetiska srdningsf6ljdeil Isar alltid briithts
p5
dessa s"ra%iera. Handstilen blir från ~ 1 ~ 1 , 202 JSr5dsláande och mindre smsorgsfuI1. Texten slutar of6rrnedlat laaltt i en spalt; den fdjande, tomma sidan a r Iiinjerad s c h försedd med rubriker l. Dessa f8reteelserl i ~ i n n a icke yara heroende alr billfalligheter l en handskri8
as- denna typ. Skri1:arhetel har mot slutet piskyndats s i , alt Xara~et p& hands8criftens prydligkret icke ktanriat uppratt-,
billas. Slutsidan ger iaztrycli av att skrit-aren haft f& av-
sikt att fortsatta in ga niista sida. Sistnamnda f6rhillahede
L Se hiirom Sehwalrn a . a. s, S I I I , 5 3 2 n o t 3.
98 Erik Eonnroth.
kan ge en aiitydan om att renskria~rningsarbe%et i LUnebrirg- handskriften mast avbrytas si-\. nagon anledniaig, medan for-
lagan skackt sig Iangre,
S ä g r a sakra sliitsatser om e n fortsattning p5 KL-for- lagan kunna emellertid ej dragas med utgai~gspunkt fran Lii~lebeirghandskriften~ \'i I-ia att rakna naned 1433 som ter- minus a quo saval for KL-förlagaai soni för e n ursprunglig
D-test. Men vi Iiuimna sailatidigt lioilstatera, att D-textens KL-förlaga 1;laniiat stracka sig till L438 liksom H-testens och
Detmarforlsattningms; inga taringailde skal f6reIlgga for att f ~ r u t s a t t a %v$ KL-redaktioner 1 sthllea för e n l.
Man torde ej kunna im5 sakaare resul%a% r ~ r a n d e
D-
textenis datering utifrin kritiska paralleller mellan Gllroraica novelfas olllca textredaktioner och -~nndersOl.;ningar av de be- varade haradskrifterna, Det åtesstår att söka efter Inre sanno- lilihetsskal i sjalva texfinaaehhllet.
Ett
textavsnitt, ayars innehall kan ge ledriing fin. ein tids- besiamning av Chronica novellas D-fest, a r $ 1398, som be- handlar Engelbrekt och det svenska upproret 1434 mot Erik av Psmmesn. SiaPSdringen lyder pa följande satt ':Gewerosus c~eridcnm vir Eiagelherkus nomine, Swebas natns,
h01940 magne cisfmcie et industrius, exaeclonses infollerabi%es et gravamina niania, quibus ipse eeterique nobiles regni a c alii
burgenses, opidani viilaniq~me necnon popaalbis uni~essrns eiusdem regni S~vecie opprimebantur et ~ e s a b a n t u r a Danis castrorkim
regni advocatis et capitanels, per Erlcum segern positls et con-
L Terminus ad quem för I<& forde vara 1447 (lioppmaain a. a. s. 3521,
an" har gjort försök att bestamrna dateringen av H genom att sannmarikopp- Pa dein med tiden för Roraers död. Detta faller dels på att Iiorners f ~ r - fattarskap till N a r osäkert, dels p i att tidpunkten för I<orner.s död ar okand. Han har som »leetor)>, föreIäsare, ersatts av eii annan man ås 1138. Detta bevisar dock ej hans frånfälle; Eaaii karl p i ålderdomen ha frånträtt sin be- fattning IV andra orsaker. Sehrvalin, a. a. s. VIII, antar, a t t Korser dött i mars
9438, vilket motiveras ined att H ej keniier kung Aihrekts vs4 18 mars s. å. IKopprnann, a. a. s. 351, har sedan dess visat, a t t KL sträckt sig till som- maren 1538.
SchwaPm a. a. s. 530 f. För flera rad och uppslag i samband med denna undersökiniiig står jag i tacksamhetsskuld till docenten Erik mistrand.
Luiiehiargiiaridskrifter: till I i o r i ~ c r s Cbroilica! novella.
99
stitutis, diucius pata nec ~ o l e r i s nec ~ a l e n s , contra dietum regem Ericum se eostxillt et erexit eum suis, elecfus forte a d hoc a Domilao ut alter Saul el: roboratus ad protegeiidum populum
~ U J J L ~ et a d debellanduns iusticie adversarium. CoB1Bgens igitua
multitudiameen populi grandern de terre nobilibns et urbanis opfdanisve et villanis, indigenis et ada-enis. regi Erico predicto pacersi interdicere ixlnime Soranidavit. E t fultus dicfi exercitras eolPecfi presidio slipalusque rnlIlcia tam forti, regnum in manu valida peragrarit
5
iaurbes expugaarido, castra n o ~ i t e r fuiadata deiciendo et solo ec~irando, antiqua veso vi capiendo et dicioni sue in bonarn et profecturia regnl omnia subiciends. Capitaneos autem diekorum castrorum ae urbiuni nacione Dacos rernovit et Sweos eisdem preficiens, Puramento fidelitatis prerle acceglo, ea caskodieilda et segenda ipsis conamisit. SIicqare Ism omnibus Luste procedens prosperecyue agens atque sagaelter et bene cuncta disporaens regnl negocia, olnnaium prelatorum et s a t r a p r u m w-iuntafes et consensus sua probitate et indrastrial a d se incliwa~it, Hane autenr beliicose exercitaelonis millciam prefatus Engel- bertus superba cpadam extollei~cia aninsi abit cupidlbate arso- ganta dominandi nequaquam assumpsisse creditur, sed quia innate miseracionis pietale afflletls compaciens muhtos perpendit enormes comrnitti eseessus pen- Danos castrorum r e g i ~ i rectores, sic Ericurn segeaan dickos excessus maltis ~ i e i B ~ u s querulose ad se delatos non eorsigere, sed surdis ausibus ssmpes transire et dissimulase: idcirco ua~bversitatis bonum progrio prepsnens esm-
modo, iustlcie execiacionem et inordinati regiminis emendacionem, quas preelbus Prequewtibaas ek monicisnibus sportunis et i ~ p o r - tunis naultipliealis obtinere minime potuit, armorum virtute et forciurn §n-eorum ad lioc piunn malicle exercicium a se andare- torum animosatate in regni profeclum ad salutarem efkectoam deducere ternptaá-it. E r a i ewim noal aliud sue intencionis pro- positurn, quam ut per Isnceptuan negsclum regnum S\\reorum in suis antiquis Iibertatibus et privileglis conserrare posset et mer- eatoribus cum suis mercibus solitaam et seeusilm transktum in regnum g r e d i e t ~ m et exatum faceret. Ad qusd intentum pium et b o n u m perficiewdnm fortuna sibi mirabiliter arrásit, et o m - nium bonorum ~ i r s r a a m faror prasperitatern merito sibi suisqne auxiliatoribus esoptavit. Rex autern ErPeus audiens prellbati Engelberta actus et processus et eos sibi preiudiclales nimium reputans a e vergens In regie analestakis sue dedecus, litteras suis seriosis et minis formidabilibcas ab incepta presumgciaase Bpsnnni
>>genomstrorade r i k e t meii en ankktig has»; oriktigt oversatt B mim a r h a ï l d l i ~ l g Sverige och Kalmarunionen 1397-1157, s. 116.
100 Erik Lönnroth
revocare quantum potuit laboravit, sed parum valde, ymmo
nichil scribendo el minas eidem demandando profeelt. Cogá-
tans autem r e s ~isurai illum gersonali saxa presencia esterrere,
ut uel sic a proposito 18Iicito resiliret et Bia graciailz regiam redire Iahoraret, parari ieissit naves, quabus mase quantocius translre valeset et Sueorurii regwum apprehendere. Quibus mon ad nu- t u m preparatis, ipse c u m quibpnsdaaim niobiPibus sills navem Ser- t u m roseum nominatam iiitravit, ceteri vers rasalll el stipen- diarii aliam navem grandem krakarn dictam aseenderites crnm rege s u s mare Intraveruiat et navigantes pariter, sed noil pari elmfortunls, a d portum optatum onanes pervenerunt, S a m exorta tempestiite mare exagitatum narena illam rnagnaiil periclltarl coegit et procellarum imgeiuositate fenribuada conqnassata, h s - mines circiter C L S fluctibus pelagi ilimersi sunt, paucis in vita e u m maximis Iaboribus et angustiis In fragiilentis navis salratis. Sertum vero r o s e i m r ix dorninarm s u u m regem s a l ~ u r n ad EI1um locum deferre valinit pre fluctuurn inmanibus irnpulsibus, ut parva schaplia aridam anniiis agprehenderet, sed eo esuto rnox a procellosis gurgitibus esagitatunz ei-epuit et i n partes s-arlas concussunk perlit cum quibusdana suis inhabitatoribus. Teniens autenn r e s in Sweclam, modicaim inibl reperif consolaclonem skiorum, sed quasi sniries pociores regrii sepedicto Erigelherto adherentes advealteam regis sui minime curaverunt. Qul videns se 3 subditis suis spretum et pergendens in aiaanlbus hostiurn
se eoristitutum, in habitu peregrlno clam, ut ferfur, ila Daclam rerersus est.
Vad kar denna Engelbrektsskildïirig f8r %iaraktisb? Har man att foga in den som ett tidigt eller sent led i den ara- ditionsutvecPi%ing, som kan konstateras
i
1400-talets fran~stai%- ningar av Eiigelbrekt och hans politiska garning?Frigan galler riarnaast, om Hiorners skildring låter in- ordna sig i den haglograiiskt präglade Pittesaturen om Engel- brekt. H min avi~andling Sverige och KalmasunPsnen 1397-
1-25?
har jag tagit detta f 6 r givet utan att disbiatera problemet narrnare l. Sedaii dess har professorN.
,ShnlirncE i sin ovan-nämnda uppsats l-iavdat motsatt iippfattamlng. Hans tatgangs- punkt Qr Scl-in-hilms datering a r D-texten, som anedför, att Engelbrektssliildïinge~a ~svarligen later
.
.
.
inpressa slg i h a - glografislia, postuma sammanahang)). Iiorilers D-test reilek-Luneburghandsltrifl-en till Korners Gilronica noveila. 101 berar enligt Ahnlnind »Intrycket av Engelbrektsresningen p5
sjiilva dess höjdpunktu. Efter en genornghg av Eilgelbrekts- partiet fasEsBar Ahnlund, att »Herman Korners Egagedbrekts- bild aitgair från handelserna 1434 och ar niisa samtidig med dessa. Det sammanhang, vari den inordnar sig, %a. med största sakerhet icke av hagiografisk natur - om icke i den alltfön allmanna mening. som foHjer av snedektidens gangse uttryclssformer)~
Di
Scl-swalms datering av D-texBen s.isa% sig vila p5 Iösgrund, horafaller det huvudsakliga stödet fbjr Ahsaaurids argta- mentering. Detta stöd har a priori varit ganska efemari, d 5 ett stort testparti av detta slag aE%tld maste karakteriseras med utgingspunkt fran sjiilra texten och icke underggr radi- kala förandringar genom en omdatering på yttre grunder 2 n
Det ar saledes i Engelbrektsparliets test, som argumenten
för eller mot dess iiagisgrafiska liarakEar maste sölias, Korness Eaigelbrelitssklldring a r genornggende allmaalt hallen. Dess konkreta uppgifter a p samtliga en geraereIl fosmullerlaig, som syf%ar till en avrundad kar,akteristili, Den grundlaggande tendensen i denna Barakteri,stik frarngar a v
kompositionen av
#
1598 i Korners krönika. Erigelbrelit pre- seaateras som verlistiillare av en r5ttsexekution mot ~lusticie adversarlus», knng Erik. Man s c h Sveriges folk begagnar sin motstandsratt mot konungen, som trots upprepade "r- maningar \;ägrat att skipa rättvisa; Engelbrekts f~rfaringssstt betecknas med den juridiska termen »act~as et processrrs)), FramstalEninge~i av Engelbrekts verk skail visa, Esrir detta i alla avseenderi gynnas av framgång; dgrmed äro Guds dom och upprorets ratifgrdighet konstaterade. Fullt logiskt slutar EngelbreBtsski%dri11gers med af% fasts%;, hur »fortuna mira- biliter arrisit)). Darefter behandlas konungens atgarder. Derme framhardar och beger sig till Sverige, ~cogitaws.
, s virrain illiim personaln sua presenela esterrere», P; vggeaz lider han skeppsbrott, vilket utf0rligt beskrives; det a r GudsAlinluncl a. a. s. 1 7 6 , 180.
102 Erik Lönnrot11
dom over tyrannen efter pselidocgprianskt rnbnster, ))Då
konungen kom till Sverigen, slutar slcildringen, >)erlmöli han ringa tröst av de sina, ty nästan alla rikets stosrniin voro an- hangare till den oftabemalde Engelbrekt och heligrararade sig foga om siil konungs ankomst, D2 denne sag, att han för- aktades av sina tindersåtar, och ansåg, att haii befanin sig i fiendehander, atervande 9iai1, som det berattas, i förkladilad till Danmarli». Darnaed ar paralle%%eni fullbordad: liksom rattfiirdlglieteiis Iiampe gynnats ay lyclian, liar tyrannen lidit förödnijukelse
#
i598 har en strangt logisk komposition i enlighet med medeltidens dualistiska historieeippfattning. Ii5rnpunliten i paragrafens framstalli~lng ar skildringen av kulig Eriks foa-odmjt~kelse; detta markeras av att Definarfortsattningen, som starkt förkortat sin förlaga, strulcit Engelbrektsskildringen i paragrafens förra del men hibebållit frarnista%lnirigeai av kilng Erilis resa till Sverige Engelbrek%sakildsingens uppgift gr att ge en kontrast mot Erik av Pomiaiern, Liibecks fiende, som helt naturligt spelar en framtradande roll i Chronica noveIla. Skildrillgen har lagts upp efter teologlslta tanke- gangar 3. Framstallningen alu upproret som en gudsdom ar
Exakt samma komposition som bos Iiorrier: en allmän orersikt över Engelhrelcts uppror med toiirikten lagd vid dess gudagivna Iyclia, kontraste- rad mot konniigei~s olyckliga sjöresa, återfinnes hos Ericus Olai, vilket för- anlett mig att ifrågasatta möjligheten av litterärt samband (Lönnrotli a. a. s, 118 not 3). Ilos Ericns Olai avbryter den allmänna översikten hans hero- elide a r Rarlslirönikan; avbrottet kan ej motiveras med att det Iironologiska sainnnanhanget kriivt infogandet av någon i översiliten förekommande histo- risk uppgift. Översikten Iiar placerats efter kompositionella grullder; sanima grunder som Iios Korner. Ahnlund, a. a. s. 179, iiniler )>placeriiigen hi-
storiskt fullt motiverad, ehuru en forskare som Löninrot11 hävdas molsatsan)). Han torde därmed mena, att del historiska sammanhanget med naturnöd- vändighet kräver an översikt över Erigelbrekts verk oeli motiv på denna punkt, emedan en sådan översikt återfinnes i tv& krönikor, Omdömet för- klaras av att Bhnlund star främmande för tankegången Iios sava% Korner som Ericus Olai.
Z Chronilten der niedersäclisisclien Stadte, Lubeck 3, s. A19 f.
Jfr Ahnlund a. a. s. 1 7 7 : » D e t ar knappast av nöden a t t har antaga en bestämd hagiografisk tendens, i det att I<orner skulle Ila komponerat in
Li~neburgliandskrifteia till Korliers Cbroiiica ilorella. 103 acke ensamst5ende; den aferfinnes i det sarenska riksasdeis cir%ieiY,irskrivelser 143.5 till bl. a. de venciislia hansestideïraa.
Men Korners uppfs~tlning a r upproret skiljer sig fran dessa skrivelsers p5 en f ~ ~ n d a r n e n t a l punkt. I rAdsskri~e1seraaa h g -
ges tonriliaiex~ p& upprorets spontanitet: rikets alla samh5lls- klasser resa sig »~aao spirlt-ci et diuino quodam m i r a c u l o ~ Hos Icorraer ar upproret ett ~ e r l i aa. en av Gud dártili ko- rad maii: Engelbrekf-.
Hela det gudomliga ingripandet a-id det svenska upp- roret $r hos Iiorner fGr.med%at a r Eamgeh~rekts glerssrn. Eng-
elbreEii ar »electtns a Domino ut alter $au1 et ~ O ~ O ~ B ~ U S ad
prsiegendum populum siaram». Det år han, som faljes aa- underbar lucka, da han utfor ))piuna rnilicie exercáciurn~j., Bereke%segreaiaden~ till Ea~gePhrekZs krigiska upptriiilande jr icke den onde sisurpatsrns: »superba e~tol8etmcia animi» eller »cupiditas dominandi)), eatan gudskUmpencr »inahata miseca- cionis pietas))
'.
Den inaktstálliling han ~ l n n e r a r till riliels fromma; han fag. anslutning 31- alla rikets prelater och stor- m i n ,d5
hans r5tif,irdighci, lycka och klokhet iiro uppen- bara,De bes%,imr~in;ar, som Korner tillagger Engelbrelat,
vitlna o m eri Biiagi gången teologisk ideu9isering - om detta sedan skall kallas laagaografr iller ej blir en skrid om 01-d. Ilet ullntlga as, vad Iiorner vill uttrycka med sin keraktesi- stik av Eiigelhrekt. Ahnlund hinarisar betråffande sliiiBd- ringens hagiografiska natur Biil >>medeltidens gangse et try eks-
deii stormiga sjöresan för att markera konung Erilis roll av 'en pseudocy- priaiisli rex iiliyuus', helst som författaren avlråller sig frhn alla on~dörnen.)) Omdönlena örerfliida; det galler bara att fö'ja en medeltida ianakegaaag för a t t Grsta dem.
Styffe, Bidrag till Skaadii~avieils Piistoria 2, s. 261.
"amrna motiveriirg för Erigelbiekts upptradaride hos Ericus Olal, S. R. S. II. 1, s. 126. Enligt Alinlund, a. a . s. 119, ))torde
. .
. motiverimgen
icke ha varit iiagoo hemlighet fiir ett mycket stort antal 1100-ialsm5n11iskor. Det galles att se skogen t r o t s traden)). Detta innebar, a t t Engelbrekts $u-dornliga mecllidai~cle, som i båda texterila &r ett skolexempel på teologisli klic!ik, skulle ha allmarit erliiints soin ett vardagligt faktum.
104 E r i k Löiiiirotli
former». Detta begrepp 5r hittills okant inom den medel- tidshistoriska forsliningen; d e t kan inte närmare diskriteras, förran man erhallit en uttömmande definition daïaw. Skulle det enaellerfld 1 detta sammanhang innebara, att %<orner tll-
lagt Engelbrekt hagiogïafislia hestamningar utan att nieila nagot nied det: ssnn följd av någon oundvllallg litterar jar-
gong, Inaii begreppet genast awf6ras från all diskussloaa.
1 sjalva %lerlie% %r liaraktaren av Korners EngeIbrekts- skildring klar och osmtristllg. Alla spekulationer om det mer eller mindre naturliga i dess »antensife%» a r s obehöv-
liga l, Man kan gå igenom hela Icorners brokiga person-
galleri utan att finna mer iin en något s3 nar jiimfirlig gestalt: Jobanna, den heliga jungfrun a r Orleans
'.
Det ar uppen- bart, att en teologisla Iilichk bestämt ~tforrnraingeiri av Iior- raers Engelhrektsgestait. Denna Engelbrelatsskildring ager ej intresse genom att klichén erhallit någon säregen utfornaning, son1 hrdral- vetenskcipllg diskaassion. Snarare 5ger denn Pn- tresse genona att klicheng i r
alt helagga p5 ett ovanligt p;-taglagt satt: Morner har narnllgen själv meddelat schema% för sin Engelbrektsbild.
1
s
610 av Chronica noaella aterger I<orrier en skrift av den Iiabske dominikaaaerbroderli Brsaa~o de 1Tarendoi.p. »in qua clare esprimit, propter tam deiram vitam ege- Jfr , i h n l u i ~ d a. a. s. 171. Seniare i n i uppsatseil i S r . Hist. Tid- skrift h a r Ailiiiui~d i tIeii populara l>ol;en »Engelbrekt», S t l i l n ~ 1934, s. is,polemiskt tagit stallniiig m o t en karakteristik av Korners Engelbrektssitilii- ring som I~agiografisl;: » E n likiielse med Saul, \ a r p i Eönnrotls lagger s t o r vikt, utföres helt k o r t och a r i den langa liarakteristikeii d e t enda iiaslaget a r derina a r t » . Av detta påståelide k u n d e mail Pi uppfatiniiigeil, a t t jag a n - f ö r t »likiielseii ined Saull) som indicium p i Engelbrektsskilclringens hagio- grafislm karalttar, villiek g i v e l ~ e l r i s ej a r fallet. Denna liknelse anföres i mini avhandlirig, a. a , s. 116, sorn exempel p i Iiorilers speciella utformnjilg a v den hagiografiska iilichin, rilláet a r iiågot helt annat. A t t den bibliske Saul ej a r » u r b i l d e n för e t t helgon)) h a r ii~geiiting a t t göra m e d d e t föreliggande pro- blernet; det a r dessutom eii o u t r e d d frága, varifråil i litteraturen, om från gamla t e s t a m e n t e t eller aiiriorstiides i f r h , Iiorner h ä m t a t deii Saul, som h a 2 parallelliserar m e d Eiigelhrelát.
rit et q ~ i i d circnala et corsne eiam stiïnuiis sagnificent)) I. Mar
forel;omnser beskrivniilgen p5 ett jarnbalte, Tars olika taggar Bruns reserverat for skilda slag av Glads representaalter: kre- enigheten, anglarna, alla helgon, patriarkerna, profeterna, @ipostlai.ma, martyrer~ia, »confessoribus et d o c t o ï l b u s ~ , de he- liga jungfrurna samt ))generallter omnibus eleetis dei», ,illa dessa kategorier av Ileliga man erhalla kaarta och ytterst a%lmanrma karaltkeristl8ier; dragen i dessa upprepas ofta elIer
omskrivas i andra ord. »X%la iaeWgon» omtalas, »qua
.
.
.per precepba et csnsalia, per supererogacionis lek misericordieopera tauieas maris magni perieesla transierurnt et ad portnni patrie celestis pervenerbanta>. OaIartyrerna racarnnas, »per (30-
lauran fortitudinis roboraii fsrlesc~bae facb in biedlo contra car-
nem, munduns et dyabol~lna>a. Samtliga kategorier samman- fattas i »elec81 del, qua per doirum pietatis virt~ile lustieie per precepta, coaasilia et miseiicordie opera diversis inspira- clsnlbus saacti spiaitus inspirata riova et dia-ersa e ~ e r c i c i a virtutum invenerunt».
Engelbrekl. framstalles aa. Korner som »eleetus a Do- mino». Man ar, som martyrerna hos Bruno de Warendorp, »~.oboraatias
. .
ad debe4Handurn lustlcie adversariurn~, Bans drivfjader ar ~ n ~ i s e r a c i o n i s pietas)); kans uppror ar ))pium nlllicie ehercaeiuna», Han genom sin gudomliga mission sitt folks beslayddare. Korners EngelbrektssBB%dring ar en konbretiserlng av schemat for »eIecfi dehs laos Bruno de ]Ya- rendsrp.Darmed bor den Kornel-ska EngelbrektssBlidri11gens ha- giografiska karalitar vara uppenbar aven for lekmannen
l Scliwalin a , a. s . 210 f.
Darrned ä r acksa dornen fiilld över det ilistoriska. iiallvardet i Kor- n e r s Engelhrektsskildriiig, 17iscerligeri h a r iilgea i senare tid fiirnisatt, a t t d e n n a skildring sklille k o r r e k t återge historiska falata, t. e x . betriiffande Iiyr- k a n s och adelils undai~bagslösa ailsliitliing till Ee3gelbrelil. Enligt Ai~iilniid sktalie
skildringens varde för disl;ussioneni ona Engeibrektsuppfattningeir ligga i a t t deil bildar s p 5 . r ~ » m o t tendeilser att alltför m y c k e t f ö r t u n n a och niekanmisera Iraclitionsstoffet». I stillet ligger dess värde i att den ger ett skolexempel 93% h u r ett förtuiiiiat traditioilsstoff arraiigeras efter ett abstrakt sclrerna. ;aveii om Korr~ers Engelbrektsskildring hade yarit Fillkomligt saantida med
106 Erik Lönnroth.
Den fråga man dasriiist har att utreda år: ~ a r i f r i ~ a har Korner Imamtat sin hagiografiska EngelbrekBsuppfattnPng?
P5 vilket ent\reekiiuagsstadit1a1~ befinner sig den tradition, som Iiommer till synes hos honom?
Engelbrektssklldringe%n d Chroaalca novella k-ianfor sig till ar 1434, D-texten, som slutar med berjan av 6433, ger helt i~ataarligt inga uppgifter om Erigelbrekts senare Bden. Men icke heller H och Detnaarfortsatt1~iwgea falja EngeE-
brekis verksamHaet under airen 1433-36; de meddela blott eo
kort notis om hans mord 1436
4
Detta visar, att Engelbrelits- skildrlngec I Ich, varit konacentrerad till 1134; eii parallell mellanD
och Detmarfortsattrai~zge~~ visar, akt I<H,:s utforna- ning av 1598 a~ allt att doma overensstailit med D:s. Detta geer ger vid handen, att Chronica nove%las iirtresse for Ei-igelbrel<t varit underordnat en specie88 synpunkt i h a n harvarit Iiung Eriks motsfin-idare s c h kontrast; parallellen mel- Han Engelbrelits gudagivna Iyclia och kanag Erlks slceppsbrstt och misslye%can$e stiiller den sistnamnde i sarskild relief- Den tradition, som utkristalliserats i Chronica n o ~ e l & a , ater- speglar en rent a l h a n ujipfattning av Engelbreltls yerson- lighet och garning ulan anltwytnin-lg till rå got aktuellt m e - ment i halas bana. Fakta ha tillrattalagts efter det allmanna schemat.
Idealiseringen a\. Engelbrekt bottnas i stark politisk
syinpatl, riabsarlig hos Chronica novellas forfattare fBr den man, soan i en kritisk si%ua'liorm sItGnkte LUbeck segern 8 ~ e r ErlRc av Pommerra Neri denna politiska sympati forklarar icke den hagiografiska personlighetskeclininge~~~ En medel- tida politiker, som utförde nigoam av sarntiderz gillad aktion, Biunde ra% bPI idealiserad och ansedd för ett Guds redskap i profana varv. Ilen darvåd stannade der, o m ej sarsliilda de omtalade händelserna, skulle den givitvis aradå ha saknat allt kälivarde fös kännedomen om Engelbrelits personlighet och Iilstoriska insats på grund av dess generellt genomförda idealisering. Jfr Alanlund a. a. s. 181.
Sch~valrn a. a. s. 562 ; Ghroniken der ~iiedersaclisischen Städte, %iibeck
3, s, 427.
