Örebro universitet Örebro University
Institutionen för naturvetenskap och teknik School of Science and Technology
701 82 Örebro SE-701 82 Örebro, Sweden
Examensarbete 15 högskolepoäng C-‐nivå
HÅLLBARHETSCERTIFIERING
AV STADSDELAR
- EN JÄMFÖRELSE MELLAN EXISTERANDE
CERTIFIERINGSSYSTEM
Michaela Eriksson och Sara Karlsson Byggingenjörsprogrammet 180 högskolepoäng Örebro vårterminen 2012
Examinator: Camilla Persson
CERTIFICATION FOR SUSTAINABLE COMMUNITIES -‐ A COMPARISON OF EXISTING CERTIFICATION SYSTEMS
Förord
Detta examensarbete har utförts vårterminen 2012 med hjälp av WSP Environmental i Stockholm och omfattar 15 p på Byggingenjörsprogrammet vid Örebro Universitet.
Vi vill rikta ett stort tack till våra handledare som hjälpt oss under arbetets gång: Robert af Wetterstedt, handledare på WSP Environmental
Stefan Petersson, handledare på Örebro Universitet
Vi vill även tacka alla de personer som ställt upp och svarat på våra frågor: Ann-‐Kristin Karlsson, WSP
Anna Barosen, Diligentia Angelica Andersson, Peab
Till sist ett stort tack till alla de personer runt om i världen som svarat på våra frågor via email och på så sätt varit till mycket stor hjälp i vårt arbete.
Örebro, juni 2012
Michaela Eriksson Sara Karlsson
Sammanfattning
Att certifiera hela stadsdelar är ytterligare ett steg i arbetet mot hållbart byggande, efter att enbart certifiera enskilda byggnader. Fler aspekter tas då i beaktande för att skapa en miljömässigt stark stadsdel. Både miljö, ekonomi och sociala perspektiv tas upp på ett sätt som gör att en helhetssyn i arbetet uppnås, inom en hel stadsdel.
Denna uppsats syftar till att jämföra några olika hållbarhetscertifieringssystem för stadsdelar som finns i världen. Syftet är att studera deras uppbyggnad och undersöka vilka likheter och skillnader som finns mellan dem. Jämförelsen innefattar också att granska om det finns delar i systemen som lämpar sig i en eventuell
svenskanpassning av ett hållbarhetscertifieringssystem.
Det har visat sig att alla systemen som studerats är uppbyggda på liknande sätt. Dock ligger fokus hos de olika systemen, på skilda delar. Val av och formuleringar i
kategorier har också varit en del av studien och resultatet visar på både likheter och skillnader även där.
Nyckelord: hållbarhet, certifiering, miljö, stadsdelar, långsiktighet.
Abstract
To certify a whole neighborhood is another step in the efforts to work towards more sustainable developments, rather than just certifying a single building. Several aspects are taken into consideration to create an environmentally strong community. Both environmental, economic and social perspectives are brought up in a way that enables a comprehensive view within a whole neighborhood.
The purpose of this report is to compare a number of systems to certify the
sustainability of developments at a neighborhood or city scale, to study the way they are designed and to analyze the similarities and differences between them. The comparison also includes a scan of the systems to see if there are any parts in them that are suitable for the making of a Swedish version of a system.
It’s clear that all the systems that have been studied are structured in similar ways. Although, focus within the systems lay in different parts in the certification. Selection of and phrases in the categories has also been a part of the study and the results indicate similarities and differences there as well.
Keywords: sustainable, certificate, environment, communities, neighborhoods, long-‐ term.
Innehållsförteckning
Förord ... II Sammanfattning ... III Abstract ... IV Innehållsförteckning ... V 1 Inledning ... 1 1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
1.3 Avgränsning ... 3
2 Metod ... 4
2.1 Validitet och reliabilitet ... 5
2.2 Metodkritik ... 5
3 Teori ... 6
3.1 Beskrivning av hållbarhetscertifieringssystemen ... 6
3.1.1 BREEAM Communities ... 6
3.1.2 LEED for Neighborhood Development ... 8
3.1.3 Living Building Challenge ... 9
3.1.4 Green Star Communities ... 10
3.1.5 DGNB City District ... 10
3.1.6 BREEAM-‐NL Area Development ... 11
3.1.7 CASBEE for Urban Development ... 13
4 Empiri ... 15
4.1 Huvudgrupper för jämförelse ... 15
4.1.1 Transport och framkomlighet ... 16
4.1.2 Energieffektivitet ... 17
4.1.3 Vattenhantering ... 17
4.1.4 Planering och design ... 17
4.1.5 Resurser och återanvändning ... 18
4.1.6 Föroreningar ... 18
4.1.7 Ekonomi ... 18
4.1.8 Natur ... 19
4.1.9 Socialt och hälsa ... 19
4.1.10 Innovation ... 20
4.1.11 Miljö och klimat ... 20
4.1.12 Avfallshantering och underhåll ... 21
4.1.13 Ledning ... 21
4.1.14 Övergripande jämförelse ... 21
4.1.15 Formulering av underkategorier ... 22
4.2 Sammanfattningar intervjuer ... 24
4.2.1 Masthusen, Malmö (BREEAM Communities) ... 24
4.2.2 Varvsstaden, Malmö (BREEAM Communities) ... 27
4.2.3 Sonoma Mountain Village, USA (LEED ND) ... 29
4.2.4 Foshan Lingnan Tiandi, Kina (LEED ND) ... 31
4.2.5 Southeast False Creek, Kanada (LEED ND) ... 32
4.2.7 BREEAM-‐NL Area Development ... 34
5 Analys ... 36
6 Resultat och slutsats ... 41
7 Diskussion ... 45
8 Referenser ... 47
8.1 Artiklar och rapporter ... 47
8.2 Elektroniska källor ... 47 8.3 Internetsidor ... 48 8.4 Personlig kommunikation ... 49 BILAGOR ... 50 Bilaga 1 ... 50 Bilaga 2 ... 58 Bilaga 3 ... 65 Bilaga 4 ... 71 Bilaga 5 ... 75 Bilaga 6 ... 78 Bilaga 7 ... 81 Bilaga 8 ... 84
1 Inledning
Det finns ett flertal system i Sverige och runt om i världen som arbetar med miljöcertifiering av byggnader. Begreppet miljöcertifiering innebär att den långsiktiga hållbarheten på byggnaderna bedöms ur miljöperspektiv. Att arbeta med att hållbarhetscertifiera en hel stadsdel är däremot relativt nytt. I Sverige finns ännu inget system för att utföra dessa certifieringar, och intresse ligger nu i att se hur andra länder arbetar med dessa certifieringar. Det är detta som arbetet fokuserar på.
1.1 Bakgrund
Många av de miljöproblem som finns i vårt samhälle har sin grund i byggindustrin. När det gäller emissioner av växthusgaser står bygg-‐ och
fastighetssektorn för mellan 10-‐20 % av samhällets totala emissioner.1 Områden
som också pekas ut som viktiga att arbeta med är energianvändning, användning av farliga kemiska produkter, avfallsgenerering, buller, radon samt fukt2. För att
klara av att arbeta med så många delar samtidigt kan ett certifieringssystem vara ett bra verktyg.
Att miljöcertifiera en byggnad är ett sätt att bidra till ett hållbart samhälle. Man fokuserar på flera nyckelområden i ett projekt så att man kan arbeta med miljön som helhet. Miljöcertifiering är en objektiv bedömning av hur miljömässigt hållbar en byggnad är. Det kan även konkretisera arbetet med miljö hos en byggherre och samtidigt göra det lättare att göra jämförelser mellan projekt. Dock är det, vid projekt med stora områden, mer intressant att även kunna hållbarhetscertifiera en hel stadsdel, där även sociala och ekonomiska aspekter tas upp och bedöms. För att lyckas med det krävs att alla inblandade i projekten samverkar.3
1 Frostell & Toller (2010). 2 Boverket (2009), s.59-‐60.
I Sverige har vi 16 nationella miljömål som regeringen har beslutat ska uppnås. Ett av dessa miljömål handlar om att skapa en god bebyggd miljö. Boverket har ansvaret för just detta mål, och det är uppdelat i ett antal preciseringar och delmål som bland annat handlar om hållbar samhällsplanering, god
vardagsmiljö, infrastruktur, hälsa och transporter.4 Arbetet med
hållbarhetscertifieringar är ett stort steg mot att uppnå detta, och liknande mål. Arbetet med att tillhandahålla miljö-‐ och hållbarhetscertifieringssystem i Sverige sköts av Sweden Green Building Council (SGBC), och de är även mottagare av de resultat som kommer komma av det projekt som görs i Sverige för att ta fram ett system för hållbarhetscertifiering av stadsdelar. SGBC kommer att leda
utvecklingen av ett sådant framtida system.5
SGBC är en del av World Green Building Council (WGBC), som är en
sammanslutning av alla världens Green Building Councils (GBC). De finns till för att underlätta den globala omvandlingen av byggbranschen mot hållbarhet och de stödjer nya och framväxande GBC genom att tillhandahålla verktyg och strategier för att etablera sig som starka organisationer.6
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna rapport är att jämföra olika hållbarhetscertifieringssystem för stadsdelar och de ingående kategorier som certifieringssystemen utgår från.
Jämförelsen syftar till att ta reda på:
• Vilka områden de olika systemen är mest fokuserade på • Vilka likheter och skillnader som finns i val av kategorier inom
huvudgrupperna
• På vilket sätt kategorierna är formulerade i de system som liknar varandra
• Om det finns några kategorier som passar sämre eller bättre i Sverige
4 http://www.boverket.se/Miljo/Mal-‐for-‐miljon/ 5 http://www.sgbc.se/
1.3 Avgränsning
Det finns ett flertal system runt om i världen som arbetar med
hållbarhetscertifieringar. En del system är helt färdiga och en del är under utveckling. I detta arbete kommer sju utvalda certifieringssystem från olika länder att studeras:
• BREEAM Communities (Storbritannien) • LEED for Neighborhood Development (USA) • Living Building Challenge (Kanada)
• Green Star Communities (Austalien) • DGNB City Districts (Tyskland)
• BREEAM-‐NL Area Development (Nederländerna) • CASBEE for Urban Development (Japan)
2 Metod
Huvuddelen i detta arbete har varit att jämföra de olika systemens uppbyggnad och utformning för att bland annat se vilka likheter som finns och vad som skiljer dem åt. För att lättare kunna jämföra de olika systemen och svara på
syftesfrågorna har tretton egna huvudgrupper gjorts. Studien är dels baserad på de tekniska manualer och dokument som de olika systemen är uppbyggda kring, men även på intervjuer och informationssökning. De intervjuer som gjorts är både telefonintervjuer och email-‐intervjuer, och de har gjorts med personer som är insatta i systemen eller i något projekt som arbetat eller arbetar med ett certifieringssystem. Intervjufrågorna har anpassats och utformats efter de olika systemen och de olika projekten men har haft samma kärna.
De som intervjuats på telefon är Anna Barosen från Diligentia och Angelica Andersson från Peab. Dessa personer intervjuades men anledning av sin inblandning i två svenska projekt av nya stadsdelar där man jobbar med hållbarhetscertifiering. Mestadels öppna frågor användes och testades på försöksperson innan intervjun för att undvika missförstånd i svaren.
Intervjuerna spelades in på band, samt att mindre anteckningar fördes under samtalen. En person intervjuade och en annan skrev anteckningar. Efteråt skrevs hela intervjun ner, för att få en bra överblick över alla svaren. Intervjun med Anna Barosen tog 39 minuter och intervjun med Angelica Andersson tog 37 minuter.
Email-‐intervjuer har gjorts både med personer involverade i system och i olika projekt som är relaterade till de hållbarhetscertifieringssystem vi valt att studera. Intervjuerna har skickats elektroniskt via email, och en
förhandsavisering via email har också skickats för att vara säkra på att rätt person svarar på frågorna. Påminnelser har skickats ut till de som inte svarat inom en viss tid. I vissa fall har personen ifråga ändå valt att inte svara på
frågorna. Alla email-‐intervjuer är gjorda på engelska och har sammanfattats och översatts till svenska av författarna till detta arbete.
2.1 Validitet och reliabilitet
För att åstadkomma en så tillförlitlig undersökning som möjligt har personer med rätt kunskap eftersökts till intervjuerna. De som verkar lämpa sig bäst för att svara på frågorna har valts ut. De tekniska manualer och de dokument som studerats kommer direkt från själva systemen.
2.2 Metodkritik
Då varken vårt eller de tillfrågades förstaspråk alltid varit engelska kan svårigheter att uttrycka eller formulera sig uppkomma. I dessa fall kan frågor eller svar från intervjuerna misstolkas. Jämförelsen av kategorierna i de olika systemen baseras på den uppdelning i grupper som vi själva gjort, vilken hade kunnat göras på många olika sätt och med olika typer av huvudgrupper. Flera av systemen är även fortfarande under utveckling och därför är inte alltid de
tekniska manualerna som har studerats kompletta och färdigställda. Denna studie är baserad på det material som varit färdigställt vid tidpunkten för undersökningen.
3 Teori
3.1 Beskrivning av hållbarhetscertifieringssystemen
Ett miljöcertifieringssystem används för att ge en opartisk bedömning av en byggnad, sett till dess miljömässiga hållbarhet. Det finns punkter att följa för att nå upp till de krav som ställs, och när alla kraven är uppnådda erhålls ett
certifikat med en gradering som talar om vilken nivå som byggnaden uppnådde inom certifieringen.
Nu börjar kraven för, på vilket sätt man bedömer byggnader, att öka. Att bara titta på enskilda byggdelar och byggnader räcker inte. Istället för att göra så, bör stadsdelar bedömas som en helhet, med transporter, service och miljö. Detta blir viktigare med tiden då andelen människor som bor i städer är stor och ökar snabbt.7
Det finns olika certifieringssystem för stadsdelar runt om i världen. Många system är under utveckling och det pågår pilotprojekt i flera av systemen för att utveckla dem till kompletta system. Certifieringssystemen är en stor hjälp för byggherrar och andra aktörer att få med alla aspekter inom miljö och hållbart byggande, att man har tänkt på alla delar, även ekonomisk och social hållbarhet. Därför kallas ofta system för att certifiera stadsdelar för
hållbarhetscertifieringar.
3.1.1 BREEAM Communities
Building Research Establishment’s Environmental Assessement Method
(BREEAM) är världens främsta certifieringssystem för byggnader med över 200 tusen certifieringar. Systemet startade 1990 och har snabbt blivit en av de mest omfattande och kända.
BREEAM Communities är en utveckling av BREEAM och används då man vill certifiera en hel stadsdel. Systemet kom först 2009 och i dagsläget görs revideringar efter ändringar i brittiska system samt kritik från kunder. En ny
version är planerad till sommaren 2012.8 ”Till denna nya version kan projekt nu,
och under sommaren 2012, anmäla sig som pilotprojekt. Projekten kan vara i England eller andra länder och detta kan sedan hjälpa oss att utveckla en manual speciellt för internationella projekt, om det blir en sådan” säger Helen Pineo, BREEAM Communities Manager i England.9 De typer av projekt som kan
bedömas och certifieras enligt BREEAM Communities är så kallade blandstäder, bostäder och även annat. Projekten kan vara nybyggnad, renoveringar och annat. De har även delat upp projekt beroende på storlek där den minsta är upp till 10 enheter, sedan mellan 11 och 500 enheter och sedan upp till 5999 enheter, störst är de skräddarsydda projekten som är för 6000 enheter eller större.
BREEAM Communities är ett system som utvärderar miljöpåverkan på ett helt område, inom engelska regioner. Utanför England krävs en anpassning av manualen. Det finns en teknisk manual som beskriver vad och hur man ska göra för att nå certifieringen.
Tre steg för att nå full certifiering:
• Registrering av projektet och tillhörande dokumentation, som blivit godkänd av en kvalificerad bedömare av BREEAM. Dokumentationen består av ett ramverk som skapas av den person som ska bedöma projektet
• Andra steget är en tillfällig certifiering av en övergripande plan, kallad OPS (Outline Planning Stage). Detta steg är frivilligt men ger en grund för att arbeta med de viktigaste frågorna för senare steg i projektet.
• Det tredje och sista steget är den färdiga certifieringen som erhålls vid en fullständig och godkänd detaljerad plan, kallad DPS (Detailed Planning Stage).
Det finns fem olika nivåer i BREEAM Communities: 1. Upp till 25 % (av maximala poängen)
2. Upp till 40 %
3. Upp till 55 % 4. Upp till 70 % 5. Upp till 85 %
Poängen ges i åtta olika kategorier och i varje kategori finns ett visst antal frågor som tas upp. Vissa poäng är obligatoriska och måste erhållas. Den slutliga
poängen som tilldelas ett projekt räknas ut enligt den tekniska manualen, av BREEAM bedömaren.10
3.1.2 LEED for Neighborhood Development
Leadership In Energy and Environmental Design (LEED), är ett internationellt erkänt varumärke som tillhandahåller ett ramverk, till fastighetsägare och andra aktörer, för att bygga och planera för ”gröna” byggnader, konstruktioner och underhållslösningar. LEED finns runt om i världen och certifierar allt från enskilda byggnader och hus till stora projekt och stadsdelar med olika LEED-‐ system. LEED utvecklades år 2000 av U.S Green Building Council (USGBC).
LEED for Neighborhood Development (LEED ND), är det första nationella bedömningssystemet i USA för stadsdelar.11 Första versionen av systemet
testades 2007 med 238 registrerade projekt i ett pilotprogram. I april 2010 kom 2009 års version av LEED ND ut, med många ändringar efter kritik som kommit fram i tidigare pilotprojekt.12
Projekt, som certifieras enligt LEED, kan variera i storlek och kan vara en hel stadsdel, delar av en stadsdel eller flera stadsdelar. Det finns egentligen inga begränsningar för storleken på LEED ND projekt, dock har det bestämts att en rimlig minsta storlek är två beboeliga hus och största är 130 hektar. Är projekten större kan det bli problem i vissa delar av certifieringen och då kan man välja att dela upp projektet i flera delar.
10 Tekniska manualen, BREEAM Communities (2011). 11 http://www.usgbc.org/
Med LEED ND kan även certifiering av befintliga stadsdelar ske, men det är då viktigt att se till att de som ansöker om certifiering äger eller har kontroll över all den mark och de hus som ska certifieras.
Poängen får man i tre olika kategorier i systemet. För att kunna ge certifierbara projekt ett villkorligt godkännande i ett tidigt skede så är LEED ND 2009
uppdelat i tre steg.
• Steg 1 är det villkorliga godkännandet av en LEED ND plan. Tanken med detta är att hjälpa projektet att få alla rättigheter, att locka finansiärer och invånares åtaganden.
• Steg 2 är en förcertifiering som erhålls när 100 % av projektets yta har fått fulla rättigheter att användas. Om något ändrats i steg två som kan påverka det som bestämts i steg 1 så måste det skickas in i detta steg. • Steg 3 innebär full certifiering och sker när projektet kan lämna
dokumentation för alla förutsättningar och delar de satsat på, samt att berörda myndigheter godkänt byggnationen.13
Beroende på hur många poäng ett projekt erhåller så når det en viss certifieringsnivå:
1. 40-‐49 poäng 2. 50-‐59 poäng 3. 60-‐79 poäng 4. 80 poäng och över
3.1.3 Living Building Challenge
Certifieringssystemet Living Building Challenge (LBC) har skapats för att uppmuntra till förbättring och förändring av samhällen runt om i världen, och riktar sig till fyra olika typer av projekt. Dessa innefattar renoveringar, landskap och infrastruktur, byggnader och stadsdelar.14. LBC initierades av både Canada
Green Building Council och US Green Building Council i november 2006. För tillfället finns tre projekt av varierad typ som nått upp till certifieringen ”Living”,
som betyder att projektet är färdigcertifierat.15 Två viktiga regler lyfts fram i LBC
och de är:
1. Alla krav som finns i de olika kategorierna är obligatoriska för att nå certifiering.
2. Certifieringen bygger på den verkliga prestandan efter slutförandet snarare än den förväntade prestandan.
Standarden uppdateras kontinuerligt och version 2.1 kom i maj 2012. Systemet består av sju kategorier.16
3.1.4 Green Star Communities
I Australien håller GBC of Australia på att utveckla certifieringssystemet Green Star Communities. Certifieringen är en utveckling av det befintliga Green Star som finns för olika typer av byggnader. Certifieringen förväntas kunna användas för första gången i mitten av år 2012.17 Green Star Communities bygger på sex
principer. Alla principerna har ett antal underkategorier där vissa specifika mål måste uppnås. Det krävs komplett dokumentation som visar att målen är uppfyllda för att erhålla poäng i de olika kategorierna. För att få certifiering bedöms de olika kategorierna i projektet av en oberoende bedömare som sedan skickar resultatet vidare till GBC of Australia för en slutgiltig bedömning och certifiering av projektet.18
3.1.5 DGNB City District
Deutsche Gesellschaft für Nachhaltiges Bauen (DGNB) – The German Sustainable Building Council, är Tysklands motsvarighet till ett GBC. DGNB lanserades
sommaren 2007 av experter från olika områden i bygg-‐ och fastighetssektorn. År 2009 kom certifieringssystemet DGNB – City District, som har medfört att DGNB blivit en etablerad organisation inom hållbart byggande. Systemet har
certifieringar inom flera olika områden: nybyggnad och renovering av
administrativa byggnader, industrier, skolor, bostadshus och nu även stadsdelar. DGNB City Districts kallas den del i certifieringssystemet som arbetar med
15 https://ilbi.org/about/faq
16 Dokument om Living Building Challenge (2012).
17 http://www.gbca.org.au/green-‐star/green-‐star-‐communities/ 18 Dokument om Green Star Communities (2012).
certifiering av stadsdelar.19 City Districts tar upp fyra stycken delar och även det
här systemet är uppdelat i underkategorier. Systemet är uppdelat i tre faser:
• för-‐certifiering, som är den viktigaste fasen i DGNB certifieringen, då viktiga aspekter definieras som sedan kommer att följa projektet som en röd tråd genom hela arbetet.
• infrastruktur-‐certifiering, då 75 % av infrastrukturen är färdig.
• Till sist den slutliga certifieringen, då 100 % av infrastrukturen och 80 % av byggnaderna ska vara färdiga.20 Projektet kan vid slutlig certifiering
uppnå nivåerna brons, silver eller guld.21 3.1.6 BREEAM-‐NL Area Development
The Dutch Green Building Council (DGBC) tog i april 2008 fram en första holländsk anpassning av BREEAM för byggnader kallade BREEAM-‐NL New Buildings. Under 2009 testades det nya systemet i Nederländerna och ur detta har BREEAM-‐NL Area Development, för stadsdelar, utvecklats.22 Systemet är
dock fortfarande under utveckling.
Det är tänkt att de som ska utnyttja systemet är: -‐ kommuner
-‐ staten -‐ utvecklare -‐ investerare
För att certifiera ett projekt enligt BREEAM-‐NL Area Development finns ett antal steg att gå igenom.
• Kontakta DGBC för att se om projektet passar för certifiering enligt systemet Area Development.
• Registrera området med hjälp av ett utvärderingsverktyg tillhandahållet av DGBC. Förberedelser med dokument görs för en komplett bedömning av området, baserat på bedömningsmanualen för systemet.
19 http://www.dgnb.de/_en/about/Portrait/index_portrait.php 20 http://www.belvalgold.lu/en/dgnb-‐certification/
• Varje projekt tilldelas sedan en kontrollant som bedömer rapporter och tilldelar preliminär kvalificering för projektet.
• Till sist är det DGBC som utför en kvalitetskontroll av arbetet och projektet. Om det stämmer överens med tidigare dokument samt uppfyller kraven för certifieringsnivåer, tilldelas ett certifikat.23
BREEAM-‐NL Area Development är uppdelat i sex kategorier. Alla kategorier är uppdelade i underkategorier.
Ett projekt genomgår vanligtvis dessa tre faser i processen:
• Planeringsfas – Förberedelser till planer görs i form av analyser. Planer och visioner upprättas. Här läggs grunden för projektet och hur det ska utföras.
• Förverkligande – Handlar om att förverkliga det som bestämts i tidigare fas och bevis läggs fram i form av faktisk realisering och kontinuerliga uppdateringar.
• Ägar-‐/boendefas – I sista fasen handlar det om en hållbar förvaltning av området och insamlad information används för förbättringar.
Dessa faser sker inte alltid separat och vid vissa tillfällen kan alla tre faser fortgå samtidigt.
För att ett område ska kunna certifieras ska det uppfylla vissa kriterier. Det ska finnas byggnader, allmänna platser och ha en infrastruktur. Området ska också vara väl definierat samt att hänsyn sammantaget ska tas till tre delar inom området: marken, infrastrukturen samt bostäder och platser för människor att vistas. Certifiering kan utfärdas för både nybyggnationer, renoveringar och ombyggnationer.
Det är fyra delar som avgör vilken nivå ett projekt eventuellt kan nå. Det är tröskelvärdena för de olika nivåerna, viktningarna mellan de olika kategorierna, obligatoriska delar och poäng för samverkan som ingår i en kategori.
23 Cao, Dong; Teknisk manual, BREEAM-‐NL Area Development. Email 2012-‐04-‐
3.1.7 CASBEE for Urban Development
Comprehensive Assessment System for Building Environmental Efficiency
(CASBEE) är ett japanskt system för bedömning av byggnader. Det har utvecklats av Japan Sustainable Building Consortium, som ett gemensamt projekt mellan regeringen, näringslivet och den akademiska världen. CASBEE undersöker dels miljökvaliteten, Q, och dels miljöbelastningen på utsidan, L, och beräknar
byggnaders miljöeffektivitet genom att ta Q/L. Det är detta värde man använder för att få poäng för certifiering. I samband med kategorier pratar man även om LR, som är minskning av miljöbelastning. CASBEE innefattar en mängd olika typer av verktyg för olika ändamål såsom ny konstruktion av byggnad, renovering av byggnad och bostäder.
År 2006 kom utvecklingen av CASBEE, som istället för att se till enskilda byggnader behandlar stadsdelar. Denna utveckling kallas CASBEE for Urban Development (CASBEE-‐UD), och bidrar till en förbättring av miljön i
stadsdelsprojekt. År 2007 gjordes en revidering CASBEE-‐UD.
CASBEE-‐UD har samma koncept som CASBEE för byggnader, men är ett utökat verktyg. Det är utvecklat främst utifrån två kategorier i kategorilistan från
tidigare system inom CASBEE som handlar om utemiljön och miljön runtomkring den planerade stadsdelen. Något som däremot inte bedöms i CASBEE-‐UD är den inre miljön i byggnaderna. 24
För att en stadsdel ska nå full registrering krävs att planen för projektet är komplett. Systemet är alltså utformat för att vara ett verktyg att använda i planeringsskedet och det är där man når full certifiering.25
Certifieringen i CASBEE erhålls med hjälp av viktningskoefficienter och de poäng som projektet fått i de olika kategorierna. Viktningskoefficienterna finns
specificerade i CASBEES tekniska manual. Slutligen får projektet en rankning och
24 Tekniska manualen, CASBEE for Urban Development (2007).
ett antal stjärnor beroende på vilken nivå det nått upp till. Det kan få en till sex stjärnor beroende på poäng.26
Nytt sedan 2011 är även verktyget CASBEE-‐City, som används för att utvärdera och bedöma städer27.
26 Tekniska manualen, CASBEE for Urban Development (2007).
27 Murakami, S., Kawakubo, S., Asami, Y., Ikaga, T., Yamaguchi, N. & Kaburagi, S.
(2011).
4 Empiri
Nedan kommer olika begrepp att nämnas, och det är viktigt att förstå skillnaden mellan dessa:
• Huvudkategorier – de delar som systemen i stort är uppbyggda kring • Underkategorier – de delar som ingår i huvudkategorierna
• Huvudgrupper – de grupper som vi själva skapat för att underlätta jämförelsen mellan underkategorierna
4.1 Huvudgrupper för jämförelse
Varje hållbarhetscertifieringssystem som studerats är uppdelat i ett antal, för systemet, specifika huvudkategorier, som sedan brutits ned i underkategorier. Här görs en jämförelse mellan dessa underkategorier genom en uppdelning i egna huvudgrupper. Varje underkategori från de olika systemen har sedan undersökts och placerats i den eller de huvudgrupper där den bäst passar in. Detta förtydligas i bilaga 1, där kategorier och grupper sammankopplas genom ett X (kryss). För att underlätta skrivandet av uppsatsen används hädanefter förenklingar av de olika systemens namn:
• BREEAM istället för BREEAM Communities
• LEED istället för LEED for Neighborhood Development • LBC istället för Living Building Challange
• Green Star istället för Green Star Communities • DGNB istället för DGNB City Districts
• BREEAM-‐NL istället för BREEAM-‐NL Area Development • CASBEE istället för CASBEE for Urban Development
Nedan följer en kort beskrivning av vad de olika huvudgrupperna innefattar.
Transport och framkomlighet – om hur en stadsdel ska vara planerad kring transporter och trafik.
Energieffektivitet – om hur energianvändningen ska minskas och hur förnybara energikällor ska utnyttjas.
Planering och design – allt om en stadsdels planering, utformning och design. Resurser och återanvändning – om utnyttjande av resurser, val av material, återanvändning och bevarande av mark, byggnader och material.
Föroreningar – om hur hantering ska ske av föroreningar och utsläpp. Ekonomi – om hur ekonomin och företagande i en stadsdel ska främjas. Natur – om att främja den natur och den biologiska mångfald som finns i området.
Socialt och hälsa – om allt som har ett socialt värde och främjar hälsa för invånarna i en stadsdel.
Innovation – om att uppmuntra till innovativa lösningar för hållbarhet.
Miljö och klimat – om hur hänsyn till miljö ska tas och allt som rör klimatfrågor. Avfallshantering och underhåll – om hur hantering av avfall och underhåll i en stadsdel ska ske.
Ledning – om hur en stadsdels ledning ska vara utformad och arbeta.
4.1.1 Transport och framkomlighet
• I denna grupp finns alla system representerade fast i olika omfattning. • Vid jämförelse visar det sig att inom denna huvudgrupp har systemen
BREEAM, LEED och DGNB ett flertal underkategorier som ingående förklarar arbetet med trafik och alternativa transportsätt. Olika problem tas upp i flera kategorier.
• De resterande systemen arbetar i stället med få, övergripande kategorier inom denna del.
• I systemet BREEAM finns ett par framträdande kategorier som inte återfinns i några andra system och som handlar om att det ska finnas laddningsstationer för elbilar och att det ska finnas biluthyrning för att minska behovet av att ha en egen bil.
• Två system, BREEAM och LEED, lägger fokus på frågor rörande parkeringar.
4.1.2 Energieffektivitet
• Under denna huvudgrupp har alla system underkategorier. Varje system har en del av, eller en hel kategori som handlar om arbete med och användning av förnybar energi.
• LBC har här en kategori och det är den enda som kräver att områdets energi kommer från 100 % förnybar energi, jämfört med de andra, där olika procentsatser och uppmuntran styr. BREEAM är emellertid det enda system med en kategori om att bygga så att förnybar energi lätt kan genomföras i framtiden.
• Ett system, BREEAM, har en tydlig kategori för mätning av energi.
• LBC och Green Star har endast en kategori var i denna grupp jämfört med LEED som har flest, fem stycken.
4.1.3 Vattenhantering
• Alla systemen har i någon kategori en form av definition på hur de ska hantera effektivisering av vattenanvändning.
• Green Star har en kategori som innefattar flera delar inom
miljöeffektivisering, där vattenanvändning bland annat ingår, jämfört med de andra systemen där de har en specifik kategori för detta.
• BREEAM och LBC har i denna satsning valt att sätta specifika mål som ska uppnås, medan LEED och BREEAM-‐NL använder sig av procentsatser i jämförelse med nationella riktlinjer.
• LBC har två kategorier i denna grupp, båda för att till 100 % ta hand om allt vatten, på plats.
• BREEAM, LBC och Green Star har inte, till skillnad från de andra
systemen, valt att lägga fokus på avlopp och hantering av smutsigt vatten. • BREEAM har en kategori specifikt för översvämningar.
4.1.4 Planering och design
• Alla system har kategorier i denna huvudgrupp och alla system har även ett flertal av sina underkategorier här.
• Systemen Green Star, DGNB och BREEAM-‐NL har kategorier för att planera området så det kan ändras för framtiden och vara flexibelt.
• BREEAM lägger fokus på specifik design och utformning inom området. • LEED fokuserar på vart hela projektet ska utföras och placering av, för
miljön, viktiga delar som byggnader och träd.
• LBC har en specifik kategori vad gäller planering av stadsdelen och tre bredare kategorier gällande utseendet på den samma.
• BREEAM-‐NL har inga kategorier angående detaljerad design eller design av specifika delar av området.
• CASBEE har en specifik kategori för förberedelser mot brott och naturkatastrofer.
4.1.5 Resurser och återanvändning
• Fokus i denna huvudgrupp ligger, hos alla system utom CASBEE, på återanvändning av mark, byggnader och material.
• Helheten i BREEAMs underkategorier fokuserar på att minska och effektivt använda material.
• Tre kategorier hos LBC lägger här fokus på val av material.
• LEED och BREEAM-‐NL har varsin kategori med inriktning mot bevarande av byggnader och material med kulturellt historiskt värde.
4.1.6 Föroreningar
• I denna huvudgrupp finns alla system utom Green Star representerade. • LBC har en speciell kategori i denna grupp som är ensam om att ta upp
hur koldioxidutsläpp under uppförandet av stadsdelen ska hanteras. • CASBEE har i denna grupp tre stycken kategorier som innefattar flera
områden av föroreningar, som påverkar från området runt omkring stadsdelen.
• En gemensam nämnare för BREEAM, LEED, BREEAM-‐NL och CASBEE är förekomsten av kategorier som innefattar ljusföroreningar.
• LEED har här två kategorier varav den ena innefattar minskande av föroreningar under byggnadstiden, vilket de är ensamma om.
4.1.7 Ekonomi
• Lokalt odlad mat eller lokala produkter är en kategori som förekommer i alla system utom CASBEE och BREEAM. Det är även den enda
underkategorin LEED har i denna huvudgrupp.
• Systemen BREEAM, BREEAM-‐NL och Green Star har här lagt fokus på att främja nya och lokala företag och skapa jobb utifrån själva projektet. • LBC är ensam om att ha en kategori där jordbruk ska implementeras i
projekten.
4.1.8 Natur
• Det system som har flest kategorier i denna huvudgrupp är LEED, med nio kategorier. Alla system har minst en underkategori här.
• Kategorier som handlar om att främja biologisk mångfald finns
representerat i BREEAM, Green Star och DGNB. De innefattar djurarter, vattenmiljö, jordbruksmarker.
• Alla system, förutom LBC, lyfter på liknande sätt fram värdet av att bevara den livsmiljö som finns.
• LBC har en kategori, och i den finns ett krav som handlar om att för varje hektar mark som används i projektet, ska lika mycket mark åsidosättas till att vara orörd mark.
• BREEAM-‐NL och CASBEE har en kategori som handlar om att göra en inventering av egenskaper och kännetecken för området.
4.1.9 Socialt och hälsa
• Alla system har underkategorier i denna huvudgrupp.
• En kategori om att involvera invånarna i samhället och i dess
planeringsprocess finns representerad i BREEAM, Green Star, DGNB och BREEAM-‐NL.
• LCB har flera specifika kategorier såsom att alla beboeliga utrymmen måste ha öppningsbara fönster, att alla platser måste vara åtkomliga för alla, vilka åtgärder som måste vidtas för en god inomhusmiljö, vilka kemikalier och material som inte får användas i byggnationen och att projektet inte får blockera eller minska kvaliteten på luft, solljus och naturligt vatten.
• Att det ska finnas bostäder som alla ska ha råd med (Affordable houses), finns hos BREEAM. Liknande underkategorier finns även hos LEED och Green Star.
• Kategorier som handlar om att maten ska vara närproducerad och därmed främja bättre hälsa, finns i LEED, DGNB och BREEAM-‐NL. • Tillgång till hälsosamma aktiviteter är en kategori som berörs i Green
Star.
• DGNB tar upp kategorin ”Public art”, som skiljer sig från resterande kategorier.
• Green Star, DGNB och BREEAM-‐NL tar upp säkerhet och trygghet i samhället som en punkt.
4.1.10 Innovation
• De system som har med underkategorier om innovation är BREEAM och LEED. De har liknande kategorier som uppmuntrar innovativa lösningar för hållbarhet.
• LEED har två kategorier där den ena handlar om att en i projektets team ska vara utbildad inom LEED, och den andra om att uppmuntra olika strategier för bland annat social likställdhet och folkhälsa.
4.1.11 Miljö och klimat
• CASBEE är det system som har flest underkategorier inom denna huvudgrupp, men alla system är representerade.
• En gemensam underkategori som finns hos LEED, Green Star, DGNB och BREEAM-‐NL är närproducerad mat, med hänsyn till miljön. Liknande underkategori finns hos LBC, men syftet är då mer att möjlighet till jordbruk ska finnas.
• När det gäller klimat så har BREEAM, DGNB och CASBEE en
underkategori om att området ska ta hänsyn till rådande klimat och eventuella klimatförändringar.
• Att i samband med planeringen främja ett bra utomhusklimat berörs i BREEAM-‐NL och CASBEE.
4.1.12 Avfallshantering och underhåll
• Denna huvudgrupp finns representerad i LEED, Green Star, DGNB och CASBEE.
• Omhändertagande och hantering av vanligt avfall är med i alla ovanstående system.
• LEED har även med i sin kategori, att mängden avfall till deponi ska minskas och att farligt avfall ska omhändertas.
• DGNB har en kategori som handlar om underhåll, service och rengöring.
4.1.13 Ledning
• Alla system utom CASBEE är representerade.
• BREEAM, LEED, Green Star, DGNB och BREEAM-‐NL berör frågan om invånarnas delaktighet i samhället, i planering och beslutsfattande. För övrigt skiljer sig de flesta kategorier åt i denna huvudgrupp.
• Green Star och DGNB har båda sju stycken underkategorier i denna huvudgrupp.
• En speciell kategori i BREEAM är att ett paket med information om transport, service, återvinning och energieffektivisering ska delas ut i varje bostadsområde, för att uppmuntra till en hållbar livsstil.
• LBC har en kategori som säger att det ska finnas en dag per år då en plats i området ska vara öppen för besökare att komma i kontakt med LBC. • Green Star lyfter i en kategori fram att kommunen ska ha en öppen och
transparent beslutsfattandeprocess.
• BREEAM-‐NL har en kategori för att upprätthålla arbetet med en hållbar områdesutveckling.
4.1.14 Övergripande jämförelse
• BREEAM har två tydliga huvudgrupper med flest underkategorier inom. Det är ”transport och framkomlighet” och ”planering och design”. Inom huvudgruppen ”avfallshantering och underhåll” finns ingen
underkategori representerad hos BREEAM. Två underkategorier är med i flera huvudgrupper.
• Även LEED har flest underkategorier inom ”transport och framkomlighet” och ”planering och design”. LEED har även ett flertal kategorier i
huvudgruppen ”natur” och är det enda system som har underkategorier i alla huvudgrupper. LEED har endast en underkategori som är med i flera huvudgrupper.
• Inom ”socialt och hälsa” har LBC de flesta av sina underkategorier. Annars har de en ganska jämn fördelning av underkategorier i de övriga
huvudgrupperna, förutom i huvudgrupperna ”innovation” och
”avfallshantering och underhåll”, där de inte har några alls. LBC har fyra underkategorier som finns under flera huvudgrupper.
• Green Star har flest underkategorier inom ”socialt och hälsa”, följt av ”ledning” och ”planering och design”. De har inga underkategorier i ”föroreningar” och ”innovation”. De har nio underkategorier som finns inom flera huvudgrupper, varav en är representerad i hela åtta
huvudgrupper.
• Den huvudgrupp som DGNB har flest underkategorier inom är ”planering och design”. DGNB har även ett flertal i ”socialt och hälsa” och ”ledning”. Den enda huvudgrupp som inte finns med är ”innovation”. Sju
underkategorier har flera huvudgrupper.
• BREEAM-‐NL har precis som LBC, flest underkategorier inom ”socialt och hälsa”. Huvudgrupperna ”innovation” och ”avfallshantering och
underhåll” finns ej med i systemet. I fem av underkategorierna finns flera huvudgrupper med.
• CASBEE är det enda system som har flest underkategorier i ”miljö och klimat”. De har även ett flertal i ”planering och design”. De har inte med några underkategorier i ”ekonomi”, ”innovation” och ”ledning”, och är därmed det enda system som bara har underkategorier i tio av de tretton huvudgrupperna. Fyra underkategorier har flera huvudgrupper.
4.1.15 Formulering av underkategorier
Det skiljer sig en del i sättet som de olika systemen formulerar sina
underkategorier på. Nedan följer en jämförelse baserad på de tekniska manualer och dokument som systemen är uppbyggda kring.
