Linköpings universitet | Institutionen för beteendevetenskap och lärande C-uppsats, 15 hp | Pedagogiskt arbete med inriktning på folkbildning,
vuxenutbildning och yrkesutbildning, fördjupningskurs, halvfart | VT 2021
Yrkeslärares erfarenheter av
yrkeskompetensutveckling
– En intervjustudie på Industritekniska programmet
Vocational teachers experiences of their continuing
professional development
– an interview study on the industrial engineering
program
Petter Hedqvist
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se
Yrkeslärares erfarenheter av
yrkeskompetensutveckling
– En intervjustudie på Industritekniska programmet
Vocational teachers experiences of their continuing
professional development
– an interview study on the industrial engineering
program
Petter Hedqvist
Sammanfattning
Utvecklingen inom industribranschen sker snabbt där maskiner, processer och fabriker blir både mer komplexa och mer avancerade. Industribranschen ställer höga krav på de som ska arbeta inom industrin och det ställer nya krav på yrkeslärarna som ska utbilda den framtida arbetskraften. Detta innebär att yrkeslärare behöver kontinuerlig fortbildning och
yrkeskompetensutveckling för att vara up to date med sitt grundyrke och sin yrkesidentitet. Syftet med studien var att beskriva yrkeslärares erfarenheter av och möjligheten till
yrkeskompetensutveckling inom sitt yrkesområde på industritekniska programmet inriktning produkt och maskinteknik. En kvalitativ forskningsansats användes utifrån semistrukturerade intervjuer (n=4) med yrkeslärare på industritekniska programmet. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. De fyra informanterna jobbade på tre olika skolor varav två av skolorna bedrivs i helt kommunal regi medan den tredje bedrivs ute hos ett företag på uppdrag av kommunen. I resultatet framkom tre huvudkategorier av yrkeslärares
erfarenheter av yrkeskompetensutveckling; Behov av yrkeskompetensutveckling, Främjande
faktorer för yrkeskompetensutveckling samt Hindrande faktorer för
yrkeskompetensutveckling. I studien framkommer att yrkeskompetensutveckling är viktigt
utifrån den förändring som sker inom industribranschen. Möjligheter till
yrkeskompetenutveckling sker genom exempelvis utbildningar eller externa aktörer men yrkeslärarna upplevde även hinder till densamma då skolorna oftast anordnar
kompetensutveckling som ska passa alla lärare på hela skolan eller på grund av för stram ekonomi.
Nyckelord: yrkeskompetensutveckling, yrkeslärare, industri i utveckling, sociokulturellt perspektiv, gymnasium
Abstract
Developments in the industrial industry are cutting fast. Machines, processes and factories are becoming both more complex and more advanced. The industry places high demands on those who will work in the industry and it places new demands on the vocational teachers who will train the future workforce. This means that vocational teachers need continuous training and vocational skills development to be up to date with their basic profession and professional identity. The aim was to describe vocational teachers' experiences of and the possibility of continuing professional development within their professional area in the industrial engineering program focusing on product and mechanical engineering. A qualitative research approach was used based on semi-structured interviews (n=4) with vocational teachers on the engineering program. The interviews were analyzed using qualitative content analysis. The four informants worked at three different schools, two of which are run entirely municipally, while the third is conducted at a company on behalf of the municipality. In the result, three main categories emerged; Need for continuing
professional development, Promoting factors for continuing professional development and obstacles for continuing professional development. The study shows that vocational skills
development is important based on the change that is taking place in the industrial industry. Opportunities for professional development are made through, for example, education or external actors, but vocational teachers also experience obstacles to the same as schools usually arrange competence development that should suit all teachers throughout the school or due to tight finances.
Keywords: Continuing professional development, vocational teacher, industry in development, sociocultural perspective, high school
Förord
Jag vill börja med att tacka de informanter och skolor som ställt upp och deltagit i studien. Tack för att ni ställt upp med er tid och era värdefulla erfarenheter som har gjort denna studie möjlig.
Jag vill tacka min handledare Anders Hallqvist för all värdefull input i skrivandet av denna uppsats.
Ett extra tack vill jag rikta till min arbetsgivare och min närmsta chef samt kollegor för positiva tillrop under uppsatsens skrivande.
Till min familj vill jag speciellt säga:
Maja, Anton och Ella, tack för att ni stått ut med att pappa varit tråkig och upptagen på kvällarna. Till min fru Ann-Therese vill rikta ett extra stort tack för all stöttning, pushning och all värdefull erfarenhet du bidragit med.
Innehåll
Inledning ...1
Bakgrund ...1
Syfte ...2
Frågeställningar ...2
Tidigare forskning och teori ...2
Sociokulturellt perspektiv ...3
Mediering ...4
Metod ...5
Datainsamling och urval ...5
Genomförande...6
Analys ...6
Etiskt förhållningssätt...7
Resultat ...7
Behov av yrkeskompetensutveckling...8
Främjande faktorer för yrkeskompetensutveckling ...9
Individuella och personliga faktorer ...9
Möjligheter för yrkeskompetensutveckling...10
Externa aktörer ...11
Hindrande faktorer för yrkeskompetensutveckling ...13
Skolans prioritering av bred kompetensutveckling ...13
Skolans begränsade ekonomiska resurser ...15
En föråldrad maskinpark och förlegad utrustning ...16
Diskussion ...17
Resultatdiskussion ...17
Behov av yrkeskompetensutveckling ...17
Främjande faktorer för yrkeskompetensutveckling...18
Hindrande faktorer för yrkeskompetensutveckling ...21
Metoddiskussion ...22
Slutsats ...23
Förslag på fortsatt forskning ...24
1
Inledning
Inledningsvis vill jag beröra vad Köpsén (2014) skriver att ”som yrkeslärare är man inte bara lärare, utan också murare, frisör, hårfrisörska, bagare eller sjuksköterska”. Själv är jag maskinist. Jag programmerar, förbereder och kör CNC-styrda maskiner för skärande bearbetning i form av svarvning eller fräsning. Som yrkeslärare så har man två
yrkesidentiteter, en läraridentitet och en yrkesidentitet (Köpsén, 2014). Enligt min egen erfarenhet så är det lättare för mig som lärare att kompetensutveckla mig inom min
läraridentitet. Skolan jag arbetar vid erbjuder kompetensutveckling för mig som pedagog på kompetensutvecklingsdagar etc. och jag har även möjlighet att gå utbildningar via Skolverket eller pedagogiska via högskola eller universitet. Rektorerna på skolan där jag jobbar är oftast positiva till dessa utbildningar och bidrar ofta ekonomiskt med litteraturen eller betald arbetstid vid närträffar på distansutbildning. Svårare är det dock för yrkespersonen inom mig. För att bibehålla och utveckla min yrkeskompetens behöver jag regelbundet få
möjligheten att komma ut och praktisera eller arbeta i mitt yrke. Här är det dock svårare att få med sig rektorerna i min mening. Ska jag praktisera en vecka under en termin så måste en vikarie tillsättas och det blir för dyrt. I tjänsteplanen avsätts inga timmar heller för det skulle också innebära att andelen lärare skulle behöva utökas.
Bakgrund
Industrin är en bransch med en ständig teknikutveckling. För att branschen och företagen ska kunna bli mer konkurrenskraftig utvecklas maskiner, metoder och mjukvaror i hög hastighet. Inom mitt eget yrkesområde teknik så går utveckling fort framåt. De CNC-styrda maskinerna blir mer och mer avancerade både bearbetnings- och teknikmässigt. Lundmark (2019) skriver att fler och fler maskiner, produkter och industrifabriker görs efter en industri 4.0 standard. Detta innebär smarta maskiner som är helt och hållet uppkopplade mot molnet och de allra modernaste har kontrollpaneler med appar precis som en
smartphone. Industri 4.0 presenterades i Sverige 2016 som ett av nyckelområdena i det som kallas Smart industri (Lundmark, 2019). Numer ser man också en ökning av så kallade
hybridmaskiner, där flera CNC-styrda operationer av olika karaktär sker i en och samma maskin. Ett exempel på den kan vara en maskin som kan tillverka additivt, fräsa avverkande och slipa toleranser. Tidigare har dessa tre olika operationerna varit tre olika yrkeskategorier i tre olika maskintyper, men då de nu samsas i en och samma maskin ställer det naturligtvis högre krav på maskinisten som kör maskinen. Denne ska kunna behärska och förstå tre olika yrkeskategoriers kunskap samt ev. kunna programmera maskinen för detta. Tittar vi på hur utvecklingen i samhället ser ut så blir utrustningen såsom smartphones, bilar och
tv-apparater smartare och dessa smarta lösningar kommer genom den fjärde industriella revolutionen inmarsch kommer lösningar som dessa att ta sig in även inom industrin (Lundmark, 2019). Beskrivningen ovan ställer naturligtvis helt andra krav på mig som yrkeslärare på industritekniska programmet än vad det gjorde på en yrkeslärare för 15 år sedan. Andersson och Köpsén (2015) refererar till (Parsons et al. 2009) att yrkeslärare precis som alla andra lärare förväntas ha stor kunskap i det som de ska utbilda i och att detta för yrkeslärarnas del kopplas till deras yrkesidentitet. Detta medför att när industrin förändras så ställer det naturligtvis nya krav på yrkesläraren.
2 Denna termin går jag in på mitt åttonde år som yrkeslärare vid industritekniska programmet inriktning produkt och maskinteknik. Min absolut största farhåga sedan jag började jobba som yrkeslärare har alltid varit risken för att min kunskap helt plötsligt ska ses som utdaterad av branschen. Detta skulle då direkt resultera i att jag skulle utbilda eleverna i föråldrade tekniker och arbetssätt. Själv har jag gjort ett aktivt val och tagit av min semester för att sommarjobba eller jobba extra inom mitt yrke. 2018 var första året det var möjligt för mig och jag sommarjobbade två veckor hos ett av våra APL-företag. De här två veckorna gav mig otroligt mycket värdefull kunskap som jag kan ta med mig in i undervisningen. Därefter har jag även jobbat extra hos detta företag på bl.a. jullov etc. För en yrkeslärare att aktivt delta i arbetslivet och få möjlighet att praktisera sitt yrke som denne ska lära ut bidrar till
professionsutvecklingen (Andersson & Köpsén, 2015). Köpsén (2018, p. 52) skriver bland annat att arbetslivet förändras och det gör även yrkeskunskapen och “därför är yrkeslärares kompetensutveckling i sitt yrke en angelägen, men svårhanterlig, uppgift”.
Syfte
Syftet är att beskriva yrkeslärares erfarenheter av och möjligheter till
yrkeskompetensutveckling inom sitt yrkesområde på industritekniska programmet inriktning produkt och maskinteknik.
Frågeställningar
1. Vilka teman är återkommande i yrkeslärarnas berättelser kring deras erfarenheter av sin egen yrkeskompetensutveckling?
2. Vilka hinder till yrkeskompetensutveckling framkommer ur yrkeslärarnas berättelser?
Tidigare forskning och teori
I en kunskapsöversikt publicerad av Skolverket (Andersson, 2019) står inledningsvis att yrkeslärarna ska representera både sitt tidigare yrkes kulturer, skolan samt även vara en undervisande lärare. Yrkeskunskap går inte att lära sig enbart genom att studera teoretiskt utan genom praktiken där vi faktiskt utövar vårt arbete innebär en viktig plats för att tillägna sig yrkeskunnandet (Lundberg, 2019). Detta skapar i sin tur vår yrkesidentitet som innebär att vi tillhör ett visst yrke, utvecklat kunskaper och har skaffat sig yrkeskunskaper som gör att man kan arbeta inom ett specifikt yrke (Köpsén, 2019). Yrkeslärare utgör en ganska stor grupp av landets gymnasielärare, ca en fjärdedel utifrån Skolverkets siffror 2018 (Andersson, 2019). Utbildningsforskare som Per Andersson och Susanne Köpsén menar att forskningen på yrkeslärares kompetensutveckling är begränsad och förutom sin egen forskning så finns intressanta studier i t.ex. England av Broad (2015, 2016). Broads (2016) studie innefattar 57 lärare och visar tre huvudsakliga faktorer för kompetensutvecklingen: passionen för ämnet, den egna viljan att hålla sig uppdaterad och viljan att förbättra sin undervisning och
elevernas lärande vilket också återkommer i denna studies resultatavsnitt. Yrkeslärarens egen yrkeskompetensutveckling gynnas av gränsöverskridande aktiviteter där lärare och andra aktörer förflyttar sig mellan skolan och t.ex. arbetslivet. Det kan innebära att
yrkesläraren åker på mässor inom sin bransch, gör studiebesök hos företag eller deltar i olika praktikgemenskaper. Att delta i just sin egen praktikgemenskap är en av de viktigaste
3 sig att hela 60 % av lärarna varje år deltar i någon form av arbete i sitt grundyrke i större eller mindre utsträckning (Andersson & Köpsén, 2018). Som motsvarighet till lärarens rörelse från skolan och tillbaka igen finns en omvänd rörelse som innebär att olika aktörer såsom företag, branschorganisationer etc. kommer till skolan och deltar i skolans
praktikgemenskap.
Studier som har gjorts i bland annat Norge, Wales och England konstaterar att en yrkeslärare behöver ges möjlighet att lära sig och utvecklas under hela sin karriär men att de
möjligheterna ofta är begränsade (Lloyd & Payne, 2012). Deras studie visar skillnader mellan länderna. I England och Wales finns det etablerade möjligheter för lärarna att
yrkeskompetensutveckla sig och det finns en styrning kring detta som ger lärarna 30 timmar yrkeskompetensutveckling och i just England är det ett krav. I Norge däremot så finns ingen sådan styrning utan yrkeskompetensutvecklingen är mer flexibelt och variabel, dock så framkommer ett hinder i att det är svårt att ersätta läraren med en vikarie under tiden. En annan skillnad är också att yrkeslärarna i Norge arbetar heltid som lärare medan
yrkeslärarna i Wales och England arbetar deltid. I Finland är yrkeslärarnas
arbetslivserfarenhet och yrkeskunskap i fokus och Finlands utbildningsstyrelse har skapat två olika utbildningsprogram för yrkeslärares kompetensutveckling (Andersson & Köpsén, 2015). De finska yrkeslärarna deltar i arbetsperioder ute hos olika företag och där ser man att lärarnas up to date kunskap förbättrats och en annan positiv bieffekt är att näringsliv och skola har närmat sig varandra. Precis som i Norge t.ex. är de svenska lärarna heltidsanställda medan i flera andra länder så arbetar yrkeslärarna deltid på skolan och deltid i sitt yrke (Andersson, 2019). Forskningen visar att lärare som ges möjlighet att ha en balans mellan sin yrkesidentitet från sitt grundyrke och yrkeslärarrollen har bäst förutsättningar till att lyckas med sin undervisning under förutsättning att det gavs möjlighet för vidare
kompetensutveckling i grundyrket (Andersson, 2019). Skolans organisation är också
avgörande faktorer för lärarnas yrkeskompetensutveckling och framför allt så är planeringen och schemaläggning av lärarnas arbetstid en av de grundläggande förutsättningarna. Det finns flera olika möjligheter som kan bidra till yrkeslärares yrkeskompetensutveckling såsom t.ex. deltagande i mässor, APL-arbete, yrkestävlingar eller möjligheten till egen praktik för läraren etc. men det är helt beroende på vilket stöd man får från ledningen och hur schemaläggningen kan lösas samt vilken inställning skolledningen har till aktiviteter som nödvändigtvis inte ingår i ämnesplanerna (Andersson & Köpsén, 2018).
Yrkesutbildning har under längre tid i olika sammanhang varit en mindre framstående form av utbildning men den har på senare tid blivit en allt viktigare del av utbildningsväsendet. Allt fler yrkeslärare väljer att börja forska och doktorera. Yrkespersonen har en lång tradition av att identifiera sig som yrkesutövare men fler och fler kan också identifiera sig som
akademiker och forskare inom yrkesutbildning (Asghari, 2014).
Sociokulturellt perspektiv
Köpsén (2014) skriver bland annat att i begreppet yrkesidentitet framträder en social
dimension i kunskap och att kunskapen inte nödvändigtvis är något vi har för oss själva utan även delar den med andra. Den sociala dimensionen innebär att vi har ett erfarenhetsutbyte med andra inom vårt yrkesområde i en praktikgemenskap. Lundberg (2019) refererar till förtrogenhetskunskap och hur vi tillägnar oss den både ensamma och tillsammans med
4 andra mot en förtrogenhet mot det gemensamma vilket innebär vårt yrke. Säljö (2012) skriver kopplat till ett sociokulturellt perspektiv hur unga män under medeltiden anammat färdigheter som ingår i skråväsenden såsom smed, kärlmakare och skräddare. Vygotskij gjorde en skillnad, vissa saker lärde man sig i vardagen medan andra var för abstrakta för att lära sig i vardagen såsom de vetenskapliga begrepp och där var skolan den miljö där man skulle bli bekant med dessa kunskaper (Säljö, 2012). Här tänker jag själv att de
yrkeskunskaper som jag ska lära mina elever är väldigt abstrakta och ingenting som de kommer i kontakt med i vardagen. Barnet eller eleven i detta fall är beroende av stöd och hjälp med att begreppsliggöra världen av den vuxne eller den mer kompetente kamraten (Säljö, 2012). Den vuxne i detta fall är jag och ska jag begreppsliggöra yrket och vilka
färdigheter yrket kräver för min elev så måste jag kontinuerligt ha ett erfarenhetsutbyte och kompetensutveckling i mitt yrke. Människan använder sig av två olika redskap, de språkliga och de materiella (Säljö, 2012). För yrkespersonen som jobbar inom industrin kan det innebära att tyda, tolka och läsa t.ex. ritningar men medieringen sker också via fysiska redskap och för industriarbetaren skulle det kunna vara fräsmaskinen denne kör, en fil eller en borrmaskin. Kompetens för en yrkesperson enligt ett sociokulturellt perspektiv innebär att ha rätt redskap och att själva kunskapen sitter i behärskningen av dessa redskap etc. Den sociokulturella traditionen bygger på att man inte skiljer på de intellektuella och de fysiska redskapen utan de utgör varandras förutsättningar. En orienterare har både en karta och en kompass, men utan kartan och enbart med en kompass så kan inte orienteraren hitta kontrollerna utan båda redskapen behövs. Externa aktörer eller kollegor inom t.ex.
industribranschen blir viktiga för yrkesläraren om man ser på samspel och lärande inom den sociokulturella traditionen. På så sätt kan yrkesläraren appropriera kunskaper etc. från den kunnige, exempelvis en tidigare kollega vid ett företag som fortfarande är i yrket och genom scaffolding ger den kunnige mycket stöd till en början och efterhand så avtar stödet och till sist har man utvecklat kunskaper som gör att man löser uppgiften själv (Säljö, 2012). Att appropriera handlar om att ta till sig kunskap från andra i olika samspelssituationer och göra den till sin egen. Genom att lära sig att behärska flera insikter och färdigheter i en social praktik självständigt, kan man utföra operationer, handlingar och aktiviteter som en kompetent aktör (Säljö, 2014).
Mediering
Genom att använda både våra språkliga och materiella redskap förstår vi omvärlden och kan agera i den och detta kallas mediering i det sociokulturella perspektivet. Genom att förstå våra redskap och hur de medierar världen så lär vi oss olika saker i vardagen såsom att cykla, räkna och läsa etc. (Säljö, 2012). Det sociokulturella perspektivets triangel som utgörs av subjekt (människan), objekt (världen) och högst upp i triangeln, verktyg, illustrerar
medieringens principer (Strandberg, 2006). Det finns flertalet djurarter som är duktiga på att använda olika typer av verktyg etc. men fyra faktorer skiljer människorna från djuren. Människor använder sig av tecken och verktyg hela tiden och dessa verktyg överlämnas mellan generationer, vi utvecklar nya verktyg och vissa verktyg antar helt nya unika former. Historiskt så är väggmålningar i grottor ett exempel på våra tidigaste tecken och gav ett språng i människans kulturella utveckling vilket gav oss nya möjligheter till att kommunicera. Vidare ger Strandberg (2006) exempel på hur ett fiskben kan fungera som en synål och elddonet hjälpte oss att göra eld och på sätt få värme. Ur praktiken föds nya uppfinningar och de ger oss nya förutsättningar till nya livssituationer.
5
Metod
För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes en kvalitativ forskningsansats för att erhålla en förståelse och kunskap om yrkeslärares erfarenheter av och möjligheter till yrkeskompetensutveckling inom sitt yrkesområde. En kvalitativ ansats blir lämplig då
samhällsvetenskaplig forskning avser studier av människor i deras miljö och sociala värld (Bryman & Nilsson, 2018). Kvalitativa metoder kan ge tillgång till detaljerade beskrivningar av personernas sammanhang och kan på så vis bidra med värdefull förståelse.
Datainsamling och urval
Studien har genomförts som en intervjustudie bestående av enskilda semistrukturerade intervjuer. Intervjuer ses som det mest användbara sättet för att få fram personliga erfarenheter hos informanter enligt Kvale och Brinkmann (2009). Att använda
semistrukturerade intervjuer ges möjlighet att vara flexibel under intervjuns gång och ställa frågor i den ordning som förefaller mest naturligt, samtidigt som det finns en grundläggande struktur att utgå ifrån för att inte missa något viktigt område. Under datainsamlingen
användes ett intervjuunderlag bestående av ämnen som exempelvis:
Hur har informantens yrkeskompetensutveckling sett ut? Möjligheter till yrkeskompetensutveckling?
Hinder för yrkeskompetensutveckling?
Intervjuerna genomfördes på två olika sätt. Två av intervjuerna gjordes hos informanterna på deras respektive arbetsplatser och två av intervjuerna genomfördes via telefonintervju. Samtliga intervjuer spelades in via ljudupptagning på en smartphone eller surfplatta. Intervjuerna har sedan transkriberats.
Urvalet bestämdes till mellan fem-sju yrkeslärare på Industritekniska programmet inom yrkesområdet Produkt och maskinteknik då avsikten var att avgränsa undersökningen till gymnasieskolornas samverkansområde inom ett län. Både helt kommunalt drivna skolor och skolor som drivs av företag på uppdrag av kommunen inkluderades i urvalet. Två av
industriutbildningarna i undersökningen drivs helt och hållet inom ramen för den
kommunala skolan medan en annan utbildning drivs av kommunen tillsammans med ett av ortens stora företag. På den skolan fungerar det så att kommunen tar ansvar för
industriutbildningen första året och sedan sker all yrkesutbildning i årskurs 2 och 3 ute på företaget i deras utbildningslokal på uppdrag av kommunen. Detta innebär att yrkeslärarna är utbildade yrkeslärare eller under utbildning men med en anställning i industriföretaget som har fått uppdraget av kommunen att driva utbildningen. Den stora skillnaden här mellan de helt kommunala utbildningarna och den som drivs av företaget är att lärarna på företaget inte har skolans rektor som chef utan deras chef är anställd i företaget. I sin tur så har de både andra beslutsvägar och en annan ekonomi än vad de helt kommunala skolorna har och detta i sin tur underlättar både vad avser inköp av maskiner och utrustning samt fortlöpande kompetensutveckling. När företaget utbildar sin övriga produktionspersonal så utbildas också yrkeslärarna till exempel. Denna skillnad mellan skolorna och deras olika
förutsättningar ansågs särskilt intressant för studien och därför gjordes ett strategiskt urval av just dessa.
6
Genomförande
Inledningsvis sammanställdes vilka skolor med tillhörande yrkeslärare som studien avsågs genomföras på. Efter denna sammanställning kontaktades respektive rektor på varje skola för att dels få kontaktuppgifter till berörda lärare men också för att skapa en medvetenhet hos dem att studien avsåga att genomföras på deras skola, med deras personal och vikten av att få möjlighet att göra det. Detta medförde att rektorerna kontaktade sina lärare och berättade om studien. Både rektorer och lärare har varit välkomnande och varit
hjälpsamma.
Mail skickades därefter till de berörda lärarna. Mailet bestod av information kring
författaren och avsikten med studien samt information kring de forskningsetiska kriterierna. Svarsresponsen på mailen var väldigt låg. Mail till 13 lärare skickades ut och av de 13 så svarade 1 lärare och anmälde sig till intervjun. Efter en vecka skickades en påminnelse ut till samtliga igen och då valde en informant till att ställa upp. Istället för att skicka ut ytterligare en påminnelse så valdes att ringa runt till berörda lärare. Slutligen så var det fyra intervjuer inbokade som kunde genomföras där informanterna getts de fingerade namnen Håkan, Gunnar, Sven och Peter.
Analys
Intervjuerna transkriberades ordagrant och dess data analyserades sedan genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats (Elo & Kyngäs, 2008). Inledningsvis så lästes det transkriberade materialet flera gånger noggrant för att få en så bra överblick som möjligt över materialet och på så sätt få så en så hög helhetsförståelse som möjligt och för att få en känsla för vad det handlade om. En induktiv ansats låter stoffet att växa fram
förutsättningslöst och detta är passande på studier som har som mål att beskriva personers upplevelser.
Meningsbärande enheter identifierades i texten och markerades med understrykningspenna vilket kallas öppen kodning (Elo & Kyngäs, 2008) parallellt med att korta anteckningar skrevs i marginalen. Detta leder till att delar av texten, ord och meningar som är relaterade till studiens syfte plockas upp. Meningsenheterna kondenserades sedan för att bli mer
hanterbara och därefter kodades de utifrån olikheter och likheter. Genom att sedan jämföra koderna framträdde olika underkategorier och dessa grupperades i huvudkategorier utifrån innehållet genom abstraktion där huvudkategorin utgör den mest abstrakta förståelsen.
Genom Tabell 1 nedan demonstreras analysprocessen som en länk mellan data och resultat vilket ökar trovärdigheten (Elo & Kyngäs, 2008).
7 Tabell 1: Exempel från analysprocessen
Meningsenhet Kod Underkategori Huvudkategori
jag vill inte säga rakt ut vad jag tycker egentligen, nej men det finns det som är bättre, det är ju inte anpassat till mig direkt men däremot just pedagogiken
Skolans
kompetensutveckling ska passa alla
Skolans prioritering av bred kompetensutveckling Hindrande faktorer för yrkeskompetens-utveckling
har man tur så kommer det förbi någon försäljare ibland man kan haffa och kör en liten föreläsning för våra elever men det är ju liksom inget som kostar företaget för som som ändå är försäljare det dom dom ehe det kostar ju lite tid för dom va
Externa aktörer främjar lärarnas yrkeskompetens-utveckling
Externa aktörer Främjande faktorer för yrkeskompetens-utveckling
Etiskt förhållningssätt
I studien har hänsyn tagits till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet, 2011). Dessa principer ställer fyra etiska krav på forskning; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
De yrkeslärare som deltagit som informanter i studien blev innan intervjuerna genomfördes informerade om att materialet kommer att användas i denna studie. Samtliga lärare blev informerade om att de godkände att jag använder materialet i samband med att de tackade ja till att ställa upp som informanter.
Eventuella namn på skolor, kommuner, städer och informanter är fiktiva i denna studie. Berörda lärare informerades att deras svar kommer att användas i analysen, resultat och resultatdiskussion och tydliggjordes att informanternas namn kommer att vara fiktiva när de citeras eller hänvisar till några av deras svar för att man inte ska kunna spåra vem som sagt vad och på vilken skola de jobbar på, detta utifrån forskningsetiska principer.
Med studien har jag bedrivit forskning inom Industritekniska programmet, inriktning Produkt och Maskinteknik på tre olika skolor. Precis som yrkeslärarna i studien jobbar jag själv som yrkeslärare inom samma program och inriktning men på en annan skola. Detta har medfört att jag redan har en stor förförståelse för hur yrkeslärarnas erfarenheter kan se ut baserat på min egen erfarenhet och min roll som yrkeslärare. Vid genomförandet av intervjuerna har jag aktivt fått åsidosätta mina egna erfarenheter och hypoteser för att låta yrkeslärarnas berättelser växa fram och inte låta min förförståelse låta påverka dem i deras redogörelser.
Resultat
Syftet med studien var att beskriva yrkeslärares erfarenheter av och möjligheten till
yrkeskompetensutveckling inom sitt yrkesområde på industritekniska programmet inriktning produkt och maskinteknik. Under analysarbetet med studien framkommer tre
8
Främjande faktorer för yrkeskompetensutveckling samt Hindrande faktorer för yrkeskompetensutveckling, se Figur 1.
Figur 1: Resultat med tillhörande kategorier
Behov av yrkeskompetensutveckling
För att vidmakthålla och utveckla sina färdigheter samt bli förtrogen med ny teknik inom yrket så framkommer det att yrkesläraren också behöver utveckling och utbildning. Utifrån studien får vi ta del av berättelser kring hur lärarna beskriver att utvecklingen är skrämmande och att det händer mycket i industrin som lärarna själva känner att de missar när de jobbar som lärare i skolan. Yrkeslärarna ser ett behov av att yrkeskompetensutvecklas för att kunna hålla en nivå och en relevans på utbildningen för att någorlunda svara upp mot företagens behov. Lärarna beskriver att det inte bara är dem själva det handlar om utan också om eleverna då det är en kunskaps om ska föras vidare. Peter säger: ”det är lurigt för skolan som helhet om man stannar av liksom, det är ju inte bara en själv det handlar om i det läget utan då ska man ju föra vidare en kunskap liksom”. Då både maskiner och
programvaror blir mer komplexa så tar de också längre tid att lära sig samt att man måste ha en strategi för att bibehålla kunskaperna. Skolan hänger så sett inte med i utvecklingen menar några av lärarna i studien.
Industrin utvecklas i snabb takt vad avser tillverkningstekniker, automation och effektivitet. Maskinerna och programvaror blir mer och mer komplexa och avancerade i takt med att mer avancerade detaljer ska tillverkas där maskinerna måste kunna göra så många moment som möjligt i en och samma operation. Detta ställer naturligtvis höga krav på den som ska jobba i en sådan maskin eller liknande industri-yrke och det medför ju även att kraven på de som ska utbilda den framtida arbetskraften också hänger med i den utvecklingen. Informanten nedan hänvisar här till sin start som CNC-operatör i en svarv när han en gång i tiden började jobbade som CNC-operatör och att svarven arbetade utifrån två koordinataxlar, X och Z men menar på att under de nio åren han jobbade så byttes maskinerna ut mot mer avancerade maskiner som senare kom att få även koordinataxlarna C och Y.
ehhm maskinerna blir ju både större och mer komplexa än eh ja när man började var en svarv en svarv, det var två axlar men så var det ju inte efter de där 9 åren när jag slutade hehe...sen kom den ena axeln efter den andre så sen blev det en c-axel och en y-c-axel (Håkan)
Främjande faktorer för yrkeskompetens utveckling Individuella och personliga faktorer Möjligheter för yrkeskompetens-utveckling Externa aktörer Hindrande faktorer för yrkeskompetens utveckling Skolans prioritering av bred kompetens-utveckling Skolans begränsade ekonomiska resurer En föråldrad maskinpark och förlegad utrustning Behov av yrkeskompetens utveckling
9 Yrkesläraren Håkan menar att det medför att maskinens bearbetningsområde utökas till att kunna tillverka mer komplexa detaljer.
När lärarna ser tillbaka på sina industri-anställningar innan läraryrket berättar de att det fanns en kontinuerlig kompetensutveckling som anställd i ett företag när man jobbar i en praktikgemenskap som inte finns längre när man jobbar som yrkeslärare. ”Ja men är man anställd på ett företag så får man ju fortbildning och så det är ju inga bekymmer”, berättar Gunnar. Yrkeslärarna fick berätta om hur de ser på sin yrkeskompetens i dagsläget och huruvida den skulle räcka till för att återvända till sitt gamla yrke ute hos ett företag. En stor osäkerhet finns hos Håkan som under sina elva år som yrkeslärare anser att han tappat alldeles för mycket kunskap och stagnerat. Han tror det skulle vara svårt att återvända till sitt gamla yrke och uttrycker: ”det är nog kört skratt….jaa det vete fan alltså………….nej jag vet inte…..man har ju tappat alltså”. Två av lärarna har däremot utbildat sig kontinuerligt i sina läraranställningar och haft bra förutsättningar för det i och med att de är anställda på ett företag som jobbar med utbildningen på uppdrag av kommunen och den ena av de två som har över 30 år i yrket som lärare och haft möjligheten till kontinuerlig fortbildning och utveckling och ser inga hinder för att inte kunna återvända till yrket. Den sista yrkesläraren känner att han skulle kunna gå ut och jobba efter grundläggande kunskaper. Han berättar att han skulle ha en lång startsträcka som skulle kräva både repetition och även utbildning men hänvisar till att han skulle kunna köra CNC-maskinen om någon riggar arbetet till honom och att han kan stå och byta bitar i den.
ja det tycker jag….men jag skulle inte kunna gå ut med en gång om man säger och köra modellerna som jag gjorde förr för dom kör ju i ett annat CAM-program och så...ja alltså gå ner och köra och programmera deras CNC-maskiner å det, det klarar jag av och jag skulle väl klara av å gå ut och köra i produktionen också men man går ju inte bara rakt ut utan man måste ju ha upplärning på maskinen om man säger så va...ja och senast när jag var ute i produktionen var väl sju år sedan (Sven)
Notera den nära relationen mellan kunnande och de specifika maskinerna och programvarorna.
Främjande faktorer för yrkeskompetensutveckling
Det framkommer flera faktorer som främjar yrkeslärarnas yrkeskompetensutveckling. Särskilt intressant är bilden som framträder där lärarens egen drivkraft kan vara direkt
avgörande, möjligheten till kompetensutveckling samt hur externa aktörer utgör en viktig del i yrkeslärarens kompetensutveckling.
Individuella och personliga faktorer
Yrkeslärarens egen drivkraft är en stor faktor till det som bidrar till den egna
yrkeskompetensutvecklingen och på så sätt anamma nya färdigheter. Den kommer inte serverad från skolans håll, utan läraren måste själv aktivt bidra till sin egen
kompetensutveckling genom att söka denna hos samarbetsföretag, leverantörer eller genom branschtidningar etc. men även själva driva på sin rektor eller skolledning för att få till stånd
10 kompetensutvecklingar eller pengar till dessa. Det framkommer ändå tydligt i intervjuerna att det finns ett inneboende egenintresse och en drivkraft hos lärarna för att på ett eller annat sätt kompetensutveckla sig även om det individuellt sett ser lite olika ut. Överlag så är samtliga lärare positivt inställda till kompetensutveckling och utbildning och tar gärna chansen när den bjuds men menar också att de är långt ifrån fullfjädrade. Hälften av lärarna är äldre med några år kvar till pension och andra hälften är yngre och är i åldrarna 30-40 år gamla. Drivkraften är inte på nått sätt åldersbaserad även om man kan se att man inte strider lika hårt för kompetensutveckling närmare pensionsåldern. ”Det finns ju mycket mycket mer jag skulle vilja, jag kan ju känna ok åldern gör ju lite att jag inte är så jätte benägen som när jag var yngre att dra igång så jävla många projekt”, menar Gunnar.
Samtliga lärare försöker på olika sätt och efter de förutsättningar de har att fylla på sin ryggsäck med ny kompetens och de ger uttryck för att det finns mycket kvar att lära. För några av lärarna så ligger en stor del av drivkraften i att de är inblandade i yrkestävlingar med sina elever som ställer höga krav på dem som lärare, någon tycker om att utbilda sig och ta varje tillfälle som ges till att kompetensutveckla sig medan en annan lärare beskriver hur de tjatar på skolledningen och jagar efter olika vägar till mer kunskap.
ja å sen så eh eh sen sen får man ju jaga och eh tjata….men jag eh eh har faktiskt tjatat själv och fick en gång eh en kurs i inventor som jag sökte pengar till själv (Gunnar)
Läraren beskriver här hur denne får driva sakfrågan själv och påverka rektorer och skolledning samt hur vederbörande själv äskar pengar till utbildningar
Möjligheter för yrkeskompetensutveckling
Samtliga lärare i studien har genomgått minst två eller fler kompetensutvecklingar kopplade till yrket under sina år som lärare, exempelvis CAD/CAM-utbildningar, utbildningar kopplade till maskininvesteringar etc. vilket ytterligare hjälper dem att begreppsligöra deras yrkesvärld och ge dem nya medierande redskap. Yrkeslärarna som jobbar på företaget på uppdrag av kommunen har dock löpande kompetensutveckling. För de helt kommunbaserade
utbildningarna som inte har ett företag kopplat till utbildningen vittnar lärarna om att internet, Google och Youtube är källor till utveckling och insikt kring nya tekniker etc. Likaså läser flera av dem olika branschtidningar. Några lärare vittnar om att så kallade hemjobb d.v.s. att tillverka saker till sig själva, kollegor eller andra i skolans lokaler med hjälp av skolans utrustning på t.ex. kvällarna hjälper till att bibehålla och till viss del utveckla yrkeskompetensen. Peter säger i intervjun: ”en av dom grejer som jag tycker bäst om är ju att köra grejer åt andra eller att man får nått jobb, det kan ju vara en polare som säger jag behöver, jag håller på att bygga om en bil”. Hemjobben kan innebära en inre dialog med sig själv för läraren där denne får utforska sin egen kunskap med sina språkliga redskap och tar sedan sitt materiella redskap till hjälp för att tillverka detaljen och tillsammans medierar dessa båda dessa redskapen.
Ena skolan är testcenter för certifiering av grönt och blått CNC-certifikat vilket bidrar till att lärarna måste hålla sig uppdaterade och de får även vidareutbildning vid uppgradering av
11 valideringsverktyg etc. När lärarna ska läsa in uppgraderingarna i valideringsverktyget så måste de själva genomgå den, detta är utvecklande för lärarna och det ger dem även ett kvitto på deras kunskapsnivå, berättar Sven. Samma skola deltar aktivt i yrkestävlingar såsom yrkes-SM och VM, World skills, med sina elever vilket kräver att man ligger på en viss nivå kunskapsmässigt samt att lärarna deltar som coacher vid yrkestävlingar. Peter berättar stolt: ”det har ju gått bra för oss i tävlingarna så nu vill vi liksom fortsätta vara i topp”. Lärarna approprierar nya kunskaper i samspel tillsammans med andra lärare och
elever. Denna skola arbetar med utbildningen på uppdrag av kommunen vilket jag beskriver närmare i avsnittet, hindrande faktorer för yrkeskompetensutveckling. Då denna utbildning ligger inhyst i och drivs av ett större företag så finns modern automatiserad produktion vägg i vägg med utbildningen och ger därför lärare en väldigt nära och direkt insyn i den moderna industrin. Här sker också en kontinuerlig kompetensutveckling av yrkeslärarna när man ändå utbildar övrig produktionspersonal. På den här utbildningen ges lärare och elever möjlighet att tillverka företagets egna produkter när den ordinarie produktionen inte hinner med.
Framförallt lärarna på de helt kommunbaserade skolorna beskriver ett stort värde i att göra studiebesök, både på andra skolor och få ett kollegialt utbyte men också att göra besök ute hos företagen. När de besöker andra skolor får lärarna en möjlighet att utbyta idéer och att både ge och få inspiration tillsammans med andra yrkeslärare inom sitt skrå och de kan även utbyta ritningar och elevövningar. Studiebesöken hos företagen och utbytet med andra lärare ger inspiration, insikter och blir en viktig omvärldsbevakning för yrkeslärarna och hos företagen får de kännedom om den tekniska utvecklingen i yrket men det framkommer också att den inte direkt bidrar till yrkeskompetensutvecklingen i någon större utsträckning.
åka iväg på studiebesök eller ta en bil liksom ibland kan ju det också ge en hel del men det blir ju inte samma, det fyller ju inte på mitt yrkeskunnande, jag får ju liksom en liten liksom insikt som lärare å se hur andra gör och lite tips och trix (Håkan)
En annan yrkeslärare säger:
studiebesök är ju mycket, eller APL-besök är ju mycket å då kan man ju se, gör han så, är det så han gör vid maskinen, han till exempel, han skulle göra en jättestor sån här stor radie han skulle köra, han hade ett jättestort verktyg som ett arborrverktyg å så här det eh eh ger ju mer egentligen (Gunnar)
Notera hur dessa två lärare ger olika bilder av vad t.ex. ett företagsbesök kan innebära. För den ena ger det insikter som inte anses fylla på yrkeskunnandet men för den andre så ger det en ny dimension till nya möjligheter.
Externa aktörer
De tillverkande industriföretagen, branschorganisationer samt leverantörer av kringutrustning och förbrukningsdetaljer upplevs alla bidra till olika form av kompetensutveckling av industrins medarbetare. Unisont vittnar lärarna om hur
leverantörer av kringutrustning och deras deltagande i praktikgemenskapen bidrar till en del av yrkeskompetensutvecklingen. Sven berättar: ”vi är även kallade om man säger att Seco
12 eller Sandviken eller Iscar kommer hit och vill visa nya verktyg då kallar dom ju ihop
produktionstekniker och då får vi alltid en inbjudan med å gå med och lyssna å så va och dom kommer rätt ofta ner här på skolan när dom är här om man säger så va”. Leverantörer av material, skärande verktyg etc. bidrar vid sina besök med sin kunskap och tekniska omvärldsbild till yrkeslärarna. Några av dem tycker att det är väldigt givande och har täta samarbeten med leverantörerna och samarbetar så till vida att de testkör diverse skärande verktyg med leverantören och det samspelet bidrar till en kompetenshöjning medan några andra lärare menar att det ger en del men det är inte samma eller det fyller ju inte på deras yrkeskompetens vilket man kan tolka som att kännedomen och insikten från leverantörerna är värdefull men bidrar inte direkt till yrkeskompetensutvecklingen. Lärarna på företaget som jobbar på uppdrag av kommunen och har sina utbildningslokaler vägg i vägg med produktionen har ju således ett naturligt samarbete med produktionstekniker och
produktionspersonalen i företaget. Det egna företaget fungerar därför som en extern aktör som hela tiden bidrar till lärarnas yrkeskompetensutveckling, en klar fördel som inte de helt kommunala yrkeslärarna har. Flera av skolornas samarbetsföretag genom APL, Teknik College och lokala branschorganisationer erbjuder att vara delaktiga i lärarnas
kompetensutveckling. Det framkommer olika modeller för det där t.ex. företagen aktivt investerar i t.ex. en robotcell hos skolan som både skolan och företaget kan tillhandahålla. Yrkeslärarna kan då vara med och utbilda sig när företaget ändå ska utbilda sin personal men skolan kan också använda cellen i sin dagliga utbildning med eleverna samt vidareutveckla sig själv i.
sen har jag haft ibland tur då att det typ har kommit nån företagare hit och vidareutbildat sin personal på robotteknik och då har ju vi som lärare ibland fått förfrågan på att vara med så då har vi fått lite fortskaffning inom roboten (Håkan)
Notera att läraren berättar om att ett av kommunens företag bedriver robotutbildning i skolans lokaler och att yrkeslärarna då blir tillfrågade om att vara med.
Företagen upplevs vara duktiga på att erbjuda sig att ställa upp med utbildning och nämner det vid programråd att lärarna kan bli inbjudna eller är välkomna att delta men det finns också en känsla hos någon av informanterna att det ibland inte alltid efterlevs och ev. blir mer av en artighetsfras man säger. En annan lärare har ett samarbete med flera företag som kommer och föreläser på skolan för eleverna och tycker själva att det ger dem en del genom att sitta med och lyssna. Flera av informanterna pratar om både lokala och nationella
branschorganisationer. Två av skolorna berättar bland annat om branschorganisationen Skärteknikcentrum och samarbetet de har med dem. Skärteknikcentrum står bakom både yrkes-SM och validering av CNC-certifikat som den ena skolan är involverade i medan den andra skolan tycker att Skärteknikcentrum har bättre och mer verklighetsförankrade utbildningar och kursplaner än vad t.ex. Skolverket har.
ja men det vi kör på nu är väl ändå det här samarbetet med skärteknikcentrum, det är väl det som är eh som jag känner nu ger lite kött på benen å utifrån deras krav och eh så och då har vi slängt skolverket tänkte jag säga men alla kurser till, men det är lite spännande att se hur dom jobbar och tänker kring det, så så tänker vi nog att de är det vi lobbar emot, men alltså ja å då är det flera branscher
13
som står bakom det alltså det är ju ändå branscherna själva som har gjort proven och filurat lite själva vad är det för kunskap som … (Håkan)
Läraren anser att samarbetet med branschorganisationen och dennes kursplaner utgör en viktig del i den egna kompetensutvecklingen men också som studiematerial för eleverna.
Hindrande faktorer för yrkeskompetensutveckling
Hindrande faktorer i lärarnas yrkeskompetensutveckling upplevs ligga framför allt i att skolan prioriterar en bred kompetensutveckling och arrangerar kompetensutveckling för alla lärare som alla ska delta i, oftast direkt kopplat till lärarnas pedagogiska förmåga och därför bortprioriteras fokus på några få yrkeslärares egen yrkeskompetensutveckling. Skolans begränsande ekonomi upplevs också vara en stor orsak då det inte finns utrymme i budget etc. för att bekosta utbildningar, köpa in utrustning eller ta in vikarier om en lärare ska auskultera i sitt gamla yrke. En föråldrad maskinpark och förlegad utrustning finner man också som ett hinder för yrkeskompetensutveckling.
Skolans prioritering av bred kompetensutveckling
Samtliga skolor har en utbildningsplan för sina lärares kompetensutveckling men den ser olika ut från skola till skola. Den gemensamma synen hos yrkeslärarna är dock att
kompetensutvecklingen av lärarkåren sker gemensamt för alla lärare på en bred front som ska passa alla lärare, inte uppdelat på huruvida man är ämneslärare eller yrkeslärare. Yrkeslärarnas egen yrkeskompetensutveckling prioriteras inte utan alla lärare
kompetensutvecklas i ett och samma ämne exempelvis, betyg och bedömning, omdömesskrivning etc. och på så vis drar man alla lärare över en kam.
ja eh hehe kompetensen eller yrkeskompetensen är lättare att få när man är privatanställd tror jag eh som kommunanställd så blir det ju att man eh ska gärna ha fortbildning i något som drabbar alla lärare och då väljer man gärna betyg och bedömning he hehe omdömesskrivningar, alltså det är ju svårt att få det till ett yrkes, till att få det till yrkeskompetens, det är ju där som är nackdelen kanske (Håkan)
Notera hur yrkesläraren ger uttryck för att den gemensamma kompetensutvecklingen som sker på skolan inte bidrar till yrkeskompetensutvecklingen utan det är något som lättare kan tillgodogöras som anställd i yrket på ett företag.
På den ena skolan kör man ett kompetensutvecklingsprojekt för alla lärare i hela kommunen, inte bara på just den gymnasieskolan utan det är alla förskole-, grundskole- och
gymnasielärare som läser en och samma sak samt att den utbildningsinsatsen löper över flera år vilket Gunnar frågar sig vad det kommer att ge i slutändan. Bilden som växer fram är att utbildningarna hålls på en så bred front som möjligt för att passa alla och man kör ett paket för alla lärare. Gunnar har även jobbat på andra skolor och vittnar om att det är i princip lika på alla skolor han jobbat på.
14
jag vill inte säga rakt ut vad jag tycker egentligen, nej men det finns det som är bättre, det är ju inte anpassat till mig direkt men däremot just pedagogiken (Gunnar)
Läraren ger här uttryck för att det finns kompetensutveckling som är bättre än den breda kompetensutveckling som drabbar alla lärare.
Samtliga lärare berör att egen APL, alltså egen praktik i sin egen praktikgemenskap skulle vara en värdefull lösning för yrkesläraren att i samspel med andra vidmakthålla men också tillskaffa sig nya kompetenser inom yrket. Önskemålen som framkommer från både Håkan och Gunnar är att få komma ut en eller två veckor per läsår. En upplevelse är att det dock är svårt att tillsätta en vikarie under tiden och att för- och efterarbete för en sådan insats skulle bli för stor för huvudläraren som är ute på sin egen APL. Likaså medför detta en extra
kostnad som inte är budgeterad för och vid lov och lovdagar ser man både bekvämligheten i att vara ledig eller att familjepusslet inte alltid tillåter att läraren gör APL menar Peter.
ja, det liksom jag försvinner ju inte två veckor å sen har två veckor av min undervisningstid färdigt och klart här utan jag måste planera två veckor liksom planera innan man försvinner och så ska man försvinna och så ska man rätta när man kommer tillbaka men nånting så måste man ju ändå slut eh liksom vad har hänt dom där två veckorna? (Håkan)
Notera att läraren gärna skulle vilja ha egen APL som lärare men att arbetsbördan för honom som huvudlärare inte försvinner för att man sätter in en vikarie.
En samlad bild är ändå att skolledningen på samtliga skolor ställer sig positiva till att läraren har egen kompetensutveckling under en dag eller två, detta brukar oftast gå att lösa säger de. Detta innebär alltid att det är yrkesläraren själv som får ordna eller söka utbildning eller kompetensutveckling själv men att det sällan är ett problem att få ok av sin chef. Lärarna som jobbar på den företagsförlagda skolan blir alltid inbjudna till kommunens kompetens- och studiedagar men styr helt och hållet över innehållet i dem själva och väljer själva, vill de hellre köra en helt yrkesinriktad kompetensutveckling gör de det vilket förenklas av att skolans rektor inte är deras formella chef.
jag har tänkt på det många gånger att man skulle ta kanske nått lov eller nånting och själv gå ut och köra lite, det hade varit bra men man drar sig lite för det också liksom så att jag har aldrig blivit av faktiskt men det kanske är nått för framtiden tänker jag, ehm det här med att jobba liksom extra (Peter)
Notera att läraren ser positivt på egen APL och att det kan bli aktuellt i framtiden
Lärarna på den företagsförlagda skolan har inte vanliga lov som de kommunanställda lärarna vilket medför att de har färre lovdagar vilket också begränsar deras möjlighet att exempelvis gå ut och jobba extra på lov. Tidigare arbetade de under en annan anställningsform som medförde att de kunde gå ut och jobba extra i företagets produktion men det förhindras de
15 av numera pga. att företaget är uppdelat i två olika bolag och de är inte anställda i
produktionsbolaget längre. Innan uppdelningen hade de dock som krav på sig att jobba två veckor per år i produktionen för att upprätthålla sin yrkeskompetens.
Samtliga skolor i studien är anslutna till Teknik College men en av informanterna önskar ett större inflytande från branschorganisationer eller liknande som påtryckningsmedel mot skolan och menar att fler aktörer borde samarbeta kring yrkeslärarnas kompetensutveckling och på så sätt uppmuntra det.
Sen kan man ju tycka att det borde, det borde ju varit alltså liksom nån bransch- organisation eller nån facklig alltså det borde ju vart nån som tänker så åh dom här som jobbar i den här branschen som lärare, dom måste vi ju pusha....dom borde vi ju bjuda in och peppa här, alltså det borde det borde ju finnas lite sådana intresseorganisationer som borde vurmat lite för en (Håkan)
Den här läraren eftersöker fler organisationer som kan påverka möjligheten till yrkeskompetensutveckling på ett positivt sätt.
Det framkommer också att några av lärarna tycker det är svårt att vidmakthålla
yrkeskunskapen i skolans värld. Dels så bidrar skolans organisation av kompetensutveckling för alla lärare negativt samt att yrkeskompetensutvecklingen inte prioriteras av
skolledningen. För skolorna som helt och hållet är kommunbaserade så sker
kompetensutvecklingen mer sporadiskt och är oftast kopplade till maskininköp. Lärarna vittnar om att de får tjata och vara i princip helt drivande själva för att fortbildning ska ske.
Arbetet man gör med kurserna tillsammans med eleverna känns mer som repetition än utveckling av yrkesläraren. En lärare ger ett exempel på att i skolans värld så bearbetar eleverna ganska snälla material som är lättbearbetade och på så sätt ganska okomplicerade och menar att det är bra för eleven men att det inte utmanar läraren själv. Det som
framkommer är att viss yrkeskunskap som lärarna besitter bara används mellan vissa intervall under läsåret. T.ex. så kanske en CAD-kurs som bedrivs med eleverna ligger så den återkommer med t.ex. 6 till 12 månaders mellanrum mellan årskurserna, berättar Gunnar, detta kan då medföra att yrkesläraren bara kommer i kontakt med programvaran var 6:e eller var 12: e månad om denne själv inte väljer att jobba med den aktivt mellan kurserna och detta kan naturligtvis beröra fler ämnen eller kurser.
Skolans begränsade ekonomiska resurser
Yrkeslärarnas syn på kompetensutvecklingen som skolan anordnar sker som en
“paketlösning” för alla lärare och håller kostnaden nere per lärare istället för att en eller två yrkeslärare t.ex. skulle kunna gå en CAD-utbildning som skulle kosta ca 10 000kr per person.
jag menar jag kanske skulle gått en kurs i till exempel CAD/CAM istället, när det, men det hade ju kostat en del pengar å då blir det ju en annan summa och de hade nog inte blivit så bra utan dom köper ett paket för alla 80 lärare exempelvis, det är klart det är billigare (Gunnar)
16 Notera att lärarnas syn på den kollektiva kompetensutvecklingen är att det blir billigare för skolorna att arrangera utbildning för alla i ett och samma ämne.
Det är lätt att utläsa en viss frustration hos några av informanterna som skulle vilja se en fördelningsmodell där pengar tilldelas på ett fortbildningskonto varje år som yrkeslärarna har till sitt förfogande. På så sätt menar Håkan att det skulle bli en rättvisare fördelning av resurserna och att det skulle bidra positivt till kompetensutvecklingen. Bilden växer fram att skolledningen inte budgeterar i någon större utsträckning för yrkeslärarnas del vad avser kompetensutveckling. Detta medför att det inte finns de ekonomiska resurser som behövs för att t.ex. ta in en vikarie under en vecka eller två för att yrkesläraren ska kunna göra egen APL. Likaså nämner flera av lärarna också de ekonomiska hindren som uppstår av strama skolbudgetar som inte tillåter dyra utbildningar eller dyr utrustning såsom maskiner etc. och att bristen på pengar utgör stötestenen och att det helst inte får kosta något. Exempelvis har ett företag inget annat val än att investera i en maskin för t.ex. fem miljoner kronor för att klara efterfrågan medan samma summa för en skolas utbildning för investering är en post som man inte är beredd att ta eller definitivt inte har råd med och då blir det också att många utbildningar troligtvis stagnerar eller får nöja sig med medelmåttig eller undermålig utrustning. Skillnad är det då för den företagsförlagda skolan, de har företaget i ryggen med både korta beslutsvägar och en stark ekonomi som möjliggör både stora och små inköp. De ser ett värde i att ha uppdaterad utrustning och medlen att genomföra det.
det var ju inte jättegratis om jag säger så, jag tror jag gav 800 000 för sju maskiner å uppgradera dom men sen å andra sidan det är ju kanske vad en maskin kostar om man ska köpa en ny? (Peter)
Den här läraren berättar om en investering för att uppgradera befintliga maskiner med nya programvaror till en kostnad av vad en ny maskin kostar och på så sätt förlänger man livslängden på maskinerna.
En föråldrad maskinpark och förlegad utrustning
Hos några av skolorna framkommer tydligt också missnöjet kring den utrustning och undervisningsmaterialet man har. En tydlig bild av brist på moderna maskiner och
programvaror samt att övrigt studiematerial tvingar lärarna att dels hitta nya vägar till att söka framförallt uppdaterat utbildningsmaterial för både dem själva och eleverna samt att bristen i maskinparken motarbetar deras yrkeskompetensutveckling. Med andra ord så finns en önskan om en uppdatering av de språkliga och materiella redskapen för att kunna öka både sin egen och elevernas kunskap. För vissa av lärarna handlar det även om att de har för få maskiner av en viss typ exempelvis så kanske man enbart har en CNC-styrd fräs men egentligen skulle behöva en CNC-styrd svarv också. Flera av skolorna har så kallade
skolmaskiner d.v.s. CNC-maskiner för utbildningsbruk som allt som oftast är små och med en avsevärt sämre kapacitet än vad en produktionsmaskin har. Detta medför också en
begränsning i vad yrkeslärarna kan göra i maskinerna och hur avancerade bearbetningar och operationer som kan genomföras. Flera av lärarna uttrycker “Vart kommer vi i skolans värld” och “Vi hänger inte med i skolan kontra företagens utveckling”.
17
man måste måste få åka iväg och se sig om, antingen handlar det om nya
programvaror annars handlar det om nya maskiner eller nya verktyg, alltså det ju eh sen är det ju frågan om vart man kommer i skolans värld vi har ju varken, varken verktyg eller maskiner men det hade ju ändå varit kul att å å får se och ha vetskap om, hur det ser ut i verkligheten, det är ju lite så man eh känner (Håkan)
Notera att detta är en reaktion från yrkeslärarna när de jämför sin utrustning och sina maskiner mot vart företagen befinner sig.
Diskussion
Resultatdiskussion
I resultatet framkommer att yrkeslärarna inte känner att de hänger med i industribranschens utveckling och att de ser ett stort behov av yrkeskompetensutveckling. Den egna drivkraften för att möjliggöra fortbildning samt vikten av samarbete med externa aktörer är främjande
faktorer för yrkeskompetensutveckling medan skolans organisering av bred
kompetensutveckling som drabbar alla lärare, begränsad ekonomi och låg nivå på utrustningen utgör hindrande faktorer för yrkeskompetensutveckling.
Behov av yrkeskompetensutveckling
Vi lever i ett samhälle i ständig förändring. I takt med att samhället förändras så förändras också vår industri och företagen som ska tillverka fler och mer komplexa detaljer rustar i sina egna led med effektivare tillverkning, smarta fabriker och mer avancerade maskiner i linje med industri 4.0 (Lundmark, 2019). Detta i sin tur ställer naturligtvis helt andra krav på de som ska arbeta på industrierna. På de åtta år jag själv varit verksam som yrkeslärare kan jag se hur företagens krav på våra elever och framtida arbetskraft ökat under årens som gått. För att generalisera lite så fanns en tid då företagens största krav var att eleverna skulle kunna komma i tid, vara intresserade, ta ansvar och vara skötsamma om de var intresserade av en anställning. Ferm et al. (2018) hänvisar bl.a. till studier som visar på att arbetsgivare i hög grad värderar t.ex. sociala kompetenser och attityd samt andra nyckelkompetenser över färdigheter och yrkeskunskaper. Men kravbilden har ökat, idag ställer företagen framförallt högre krav på den tekniska kompetensen och vill att eleverna ska ligga på en högre nivå och detta ställer naturligtvis helt andra krav på oss yrkeslärare. Ferm et al. (2018) skriver att syftet dock är att efter avslutad utbildning så ska eleverna vara anställningsbara och kunna gå ut i industribranschen och påbörja ett arbetsliv i den.
Mina egna erfarenheter stämmer väl överens med yrkeslärarnas upplevelser som
framkommer i intervjuerna. När vi lärare är på studiebesök eller ett APL-besök exempelvis så kliver vi rakt in i den svenska högteknologiska industrin. I många fall så blir det lite av en aha-upplevelse från gång till gång och från företag till företag, men totalt sett så ger det oss yrkeslärare en omvärldsbevakning som vi kan ta med oss in i skolan och utbildningen. Dock så ger det ibland en bitter eftersmak då det också påminner oss om kontinuerliga
18 fortbildningar, utmaningarna av att jobba med komplexa detaljer som kanske utgör
huvudkomponenten i en bilmotor och känslan av att gräset är grönare på andra sidan gör sig påmind. I resultatet vittnar flera yrkeslärare om att man tar med sig den omvärldsbilden in i sin egen miljö och tankarna om vart man själv står med sin egen kunskap och med en lärmiljö som kan vara både föråldrad och förlegad teknikmässigt. Detta upplevs kunna bidra till en sämre helhetsbild och en stor risk finns att man står med yrkeslärare som innehar föråldrade yrkeskunskaper. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv innebär detta således förekomst av föråldrade medierande redskap (Säljö, 2014) vilket i sin tur inte gynnar
framtida elevgrupper som ska jobba inom en högteknologisk industri. Andersson och Köpsén (2018) citerar en sjuksköterska som även jobbar som yrkeslärare och hon berättar om att när hon gick ut för att arbeta i sitt grundyrke så upptäckte hon hur hennes omedvetna
inkompetens vändes till en medveten inkompetens.
Flera av lärarna uttrycker tankar kring hur de stannar utvecklings- och kunskapsmässigt av att de jobbar i skolans värld. Den bilden förstärks naturligtvis för lärarna när de ser hur industribranschen utvecklas i snabb takt och företagens personal kontinuerligt
kompetensutvecklas men lärarna själva står mer stilla i sin utveckling och hänger inte med. Avsaknaden av kontinuerlig kompetensutveckling är något som framförallt två av lärarna återkommer till, speciellt när vi berör deras tidigare anställningar i yrket. Utveckling och upprätthålla sitt yrkeskunnande är därför viktigt för yrkeslärarna då själva grundyrket utgör stommen i deras profession som lärare och utbildningen måste relatera till dagens
arbetsmarknad (Gustavsson & Köpsén, 2018).
Samtliga lärare i studien ser ett stort behov av egen kontinuerlig kompetensutveckling och detta mynnar ett elevperspektiv och ett lärarperspektiv. Ur ett lärarperspektiv så behöver yrkeslärarna denna kompetensutveckling för att både utvecklas som yrkesperson men också för att kunna vidmakthålla både sina gamla och nya yrkeskompetenser. I elevperspektivet så ser vi att lärarnas yrkeskompetensutveckling också sätter nivån på utbildningen och
kursinnehållet. Det förväntas att en yrkeslärare ska ha både yrkeserfarenhet och goda kunskaper inom sitt yrkesområde (Andersson & Köpsén, 2015) och de refererar till en studie gjord av Frejes och Köpsén (2014) som bland annat visar vikten av att yrkeslärare får utöva sitt yrke kontinuerligt för att behålla sin yrkesskicklighet. En yrkeslärare kan med andra ord antingen höja eller sänka kvaliteten på utbildningen beroende på sin
yrkeskompetensutveckling. Detta är lärarna högst medvetna om men de begränsas ibland av ekonomi eller skolans organisation vilket jag berör under rubriken, hindrande faktorer för yrkeskompetensutveckling.
En av lärarna utrycker det som att det är deras plikt mot eleverna att hålla sig uppdaterade och det finns också flera faktorer som främjar deras yrkeskompetensutveckling vilket jag berör i nästa avsnitt.
Främjande faktorer för yrkeskompetensutveckling
Det skulle kunna uttolkas av intervjuerna att en av de starkaste faktorerna till yrkeslärarnas yrkeskompetensutveckling är deras egen drivkraft. Lärarna berättar ur flera olika vinklar hur deras eget engagemang kan vara direkt avgörande. Lärarna beskriver all form av
19 kompetensutveckling som positiv oavsett om det är en mindre insikt vid ett studiebesök eller en komplett utbildning i t.ex. robotteknik eller liknande.
Alla lärare i studien har fått någon form av kompetensutveckling under sina år som lärare. De som jobbar på de helt kommunalt drivna utbildningarna har inte fått lika mycket kurser eller kompetensutbildningar som de lärarna som jobbar på den uppdragsdrivna
utbildningen. De helt kommunbaserade lärarna har fått mellan en och två kurser som har rört CAD/CAM eller robotteknik och för övrigt så söker de mycket av sin egen
kompetensutveckling på t.ex. internet och via externa aktörer vilket jag berör längre fram i avsnittet. I en studie som gjordes på 57 yrkeslärare framkom att just läsning av böcker, tidskrifter och material man hittar på internet är den absolut vanligaste aktiviteten för kompetensutveckling (Andersson & Köpsén, 2018). För de lärare som jobbar på uppdragsutbildningen så befinner de sig i ett helt annat läge då de är anställda av ett företag. De berättar att de kontinuerligt fortbildas och de radar upp kurs efter kurs i sina berättelser. Oavsett vilken anställningsform lärarna har så växer bilden av hur viktig deras drivkraft för att få kompetensutveckling. Tre viktiga och drivande faktorer för lärarnas yrkeskompetensutveckling är passionen för yrket, upprätthållandet av yrkeskompetensen och att undervisa och lära ut (Andersson & Köpsén, 2017). Lärarna som dock får kontinuerlig fortbildning sitter inte bara på sin stol och blir matade med utbildning och tar det som en självklarhet, de använder sin drivkraft och kunskapen till att engagera sig i yrkestävlingar med sina elever och det leder dem till större omvärldsperspektiv och på så sett ett annat kollegialt lärande med lärare från andra skolor och från andra delar av världen samt ett nära samarbete med branschorganisationerna.
I lärarnas berättelser framkommer att yrkestävlingar upplevs som en möjlighet till att bibehålla yrkeskompetensutveckling då det även innebär ett utbyte med lärare från andra skolor och länder. Tsagalidis och Andersson (2018) skriver bland annat om en rapport från 2010 av Skolverket att just yrkestävlingar lyfts fram som något positivt. Andersson och Köpsén (2018) lyfter fram att tävlingarna blir en mötesplats för skola, arbetsliv och branscher som bidrar till en möjlighet för lärarna att stärka och utveckla sina kunskaper i grundyrket. Utifrån Vygotskijs teorier kan vi även här koppla hur viktig den sociala interaktionen mellan människor är där man lär sig först tillsammans med andra och hur det inre tänkandet föregås av yttre tänkande med andra (Strandberg, 2006). Genom scaffolding skulle läraren kunna öka sin kunskap succesivt genom stöttning av en kollega för att till sist kunna bli helt
självgående. De helt kommunbaserade lärarna som inte har samma förutsättningar utvecklar istället en drivkraft som till stor del kretsar kring att påverka skolledning genom som de beskriver ibland som att, tjata och jaga. Det framgår inte helt tydligt hur de menar med att tjata och jaga, men ur min egen erfarenhet så tolkar jag det som att man får argumentera och driva kompetensutvecklingsfrågorna ganska så hårt med sin närmaste ledning själv, äska pengar för investeringar och utbildningar man behöver och mycket av argumentationen är att hitta tid för sin egen kompetensutveckling. Detta innebär att be sin chef om att få stå över den allmänna samlingen i aulan på kompetensutvecklingsdagen till förmån för att arbeta med kompetensutveckling i sin egen miljö. Skolledningen eller arbetsgivaren behöver göras medveten om att det är viktigt för utbildningens kvalité att lärarna får kontinuerlig fortbildning (Andersson & Köpsén, 2018).
