Slöjd, hantverk och formgivning
Produkt- och uppsatsarbete med vetenskaplig metod, 30hp, 754G46
Mac Johansson
Traditionens närvaro och frånvaro
Svenska keramikers förhållande till tradition
Engelsk titel: The presence and abscence of tradition Handledare:
Del av examensarbete Mats Sjöberg
Institutionen för kultur och kommunikation Estetiska avdelningen
581 83 LINKÖPING
Seminariedatum
2012-05-08
Språk (sätt kryss före) Rapporttyp (sätt kryss före)
X Svenska/Swedish Engelska/English
Uppsats grundnivå Uppsats avancerad nivå X Examensarbete Licentiatavhandling Övrig rapport ISRN LiU-IKK/PU-G--12/008—SE Handledare Mats Sjöberg Titel
Traditionens närvaro och frånvaro: Svenska keramikers förhållande till tradition
Title
The presence and absence of tradition: Swedish ceramicists relationship to tradition
Författare
Mac Johansson
Sammanfattning
Det här arbetets syfte är att belysa svenska keramikers beskrivning av begreppet tradition och deras eget förhållningssätt till det. För att nå reliabla informanter användes kooperativet Konsthantverkarna i Stockholm. Genom en enkät, skickad via e-post, fick keramikerna anknutna till kooperativet Konsthantverkarna svara på följande två frågor:
- Vad betyder tradition för dig som keramiker?
- Är tradition synlig i ditt egna keramiska arbete; och om så, på vilket sätt?
Enligt informanternas utsagor innefattar tradition flera olika områden. Hantverket har en central roll i begreppet, med betoning på materialet och teknikerna inblandade i det keramiska arbetet. Tradition innehåller för informanterna en historisk anknytning som är förankrad långt tillbaka i tiden. I informanternas utsagor framgår det att tradition också betyder en trygghet i form av en grund att arbeta ut ifrån. Traditionen tillåter att användas och appliceras på flera olika sätt inom det keramiska arbetet. En förutsättning för att kunna använda traditionen som ett stöd, eller en grund, är att vara medveten om den och ha kunskap om vad den innebär. Form och färg ges av informanterna mindre anknytning till begreppet än vad teknik och material ges. I informanternas svar nämns också flera olika typer av traditioner, exempelvis svensk lergodstradition, bränningstradition samt formgivningstradition vilket tolkas som att tradition är ett dynamiskt begrepp med underkategorier och innehåll som kan variera mellan individer. Den keramiska traditionen behandlas som någonting normativt av informanterna och blir den måttstock som keramiska objekt bedöms utifrån, ett samlingsbegrepp för allt som gjorts tidigare inom fältet. Traditionen innebär för
informanterna möjligheter, en grund att relatera sina egna verk till och använda sig av. Mellan informanterna så varierar förhållningssättet och det råder konsensus om att tradition är något som kan utnyttjas i arbetet med
keramiken och inom formgivning av föremål. Skillnaderna är synliga i hur informanterna hanterar denna möjlighet. I enkätsvaren uttrycks hur flera informanter upplever en stark koppling till traditionen, hur de är bundna till den. Den ofrånkomligheten som beskrivs i informanternas utsagor och identifierar tre olika sätt att förhålla sig till den. Det första sättet är ett accepterande och bejakande. Det andra förhållningssättet är ett rent accepterande av traditionen där personen inte lägger vikt till traditionen, men inte heller försöker avsäga sig den. Detta förhållningssätt tolkas som ett uttryck om en önskan att inte binda sig själv till en dogm, eller ett visst sätt att arbeta, men fortfarande vara nära traditionen och kunna utnyttja den. Det tredje förhållningssättet, är att acceptera att det finns en tradition, men att ta avstånd från den.
Nyckelord
Innehåll
1. Inledning ... 5
1.1 Keramiken ur ett historiskt perspektiv ... 5
1.2 Tidigare forskning ... 6
2. Syfte och frågeställningar ... 9
3. Begreppsförklaring ... 9 3.1 Keramiker ... 9 3.2 Tradition ... 9 3.3 Förhållningssätt ... 10 4. Tillvägagångssätt ... 10 4.1 Urval ... 11 4.2 Enkätfrågor ... 12 4.3 Forskningsetiska överväganden ... 13 4.4 Bearbetning av enkätsvar ... 13
5. Keramikernas beskrivning av traditionen ... 13
5.1 Historia, teknik och material ... 14
5.2 Form, bruksvara och funktion ... 16
5.3 Traditionens närvaro ... 20
5.4 Kombinerande av traditioner, frihet och begränsning ... 21
6. Sammanfattning ... 23 6.1 Traditionen ... 23 6.2 Förhållningssättet ... 24 7. Diskussion ... 24 8. Litteratur ... 29 8.1 Elektroniska resurser ... 30
1. Inledning
Under mina snart tre år vid Linköpings universitet har begreppet tradition ofta tagits upp. Det har under utbildningen visat sig vara ett begrepp som är relevant att förhålla sig till för en person som arbetar med yrkesmässigt skapande verksamhet och är anledningen till mitt intresse för området. Jag har valt keramik som utgångspunkt för detta arbete beroende på att själv är keramiker och har stort intresse av att utöka min egen kunskap och förståelse av ämnet för att kunna skapa bättre produkter i mitt arbete med lera. Jag är intresserad av begreppet tradition och vill utreda hur ett antal keramiker förhåller sig till olika traditioner inom keramik. Detta för att kunna tillämpas i diskussion om hur tradition som företeelse kan se ut inom det skapande fältet. Jag vill även ge en inblick i hur keramiker kan förhålla sig till tradition. Något som kan ge nya perspektiv och tankar hos läsaren och gynna det egna arbetet i form av nya intressanta föremål.
1.1 Keramiken ur ett historiskt perspektiv
Den keramiska produktionen är en mångtusenårig tradition av att göra saker i bränd lera. Ett hantverk som enligt de tidigaste fynden sträcker sig tillbaka cirka 9000 år. Det är ett hantverk som utövats över hela världen och där många individuella stilar har fötts. Medelhavet och Mellanöstern har varit regioner som varit mycket aktiva under de tidigaste millennierna med krukmakeri och arbetat med ett förfinande av teknik och utvecklande av konsten till en hög grad. Även i Skandinavien har keramiken varit i bruk länge. För 5000 år sedan anammade även skandinaver hantverket, vilket till en början var till husbehov, eller hemslöjd. Den utvecklades sedan tillsammans med nordeuropeiska länders keramik och blev industrialiserad på 1700-talet i Sverige. Efter industrialiseringen försvann nästan allt krukmakeri från landet, som hade blivit utkonkurrerat av industrin.(NE, 2012) Under 1900-talet grundades många mindre företag med inriktning mot keramik i Sverige och även flera ekonomiska föreningar och kooperativ för konsthantverkare bildades. De stora industrierna klarade sig inte och lades till stora delar ned, med import av utländskt producerad keramik till fördel. (Nyström, 2008)
Materialen som används inom tillverkning av keramiska föremål är till största del
aluminium-silikat som när den bränns över 700 grader Celsius hårdnar och permanenta kemiska
förändringar sker. Leran brukar delas in i tre grupper, lergods, stengods och porslin. Lergods är den typ av lera som förekommer vanligast naturligt i Sverige och hårdnar, men sintrar inte när den bränns och förblir därmed porös och fortsätter att absorbera vatten även efter bränning. Stengods finns naturligt förekommande i Sverige men på få ställen. Stengodset bränns högre än lergodset och sintrar, vilket gör den brända formen vattentät. Porslin innehåller en
aluminium-silikat kallad kaolin som ger den karaktäristiska vita färgen. Porslin bränns i höga temperaturer, ibland över 1300 grader Celsius och sintrar för att bli vattentätt. För var och en av dessa typer av leror följer tekniker som är anpassade för de olika typerna av leror, deras svagheter och styrkor. Glasering av keramiska föremål är vanligt förekommande för att ge formen en yta av färg, dekor och av hygieniska skäl. Bränningen sker oftast i antingen oxiderande eller reducerande ugnsatmosfär. Vilket betyder en närvaro av syre i
ugnen(oxiderande), vanligtvis el-ugn, samt en avsaknad av syre i ugnen(reducerande), oftast innefattande någon typ av förbränningsugn(ved, gas, olja). Alla dessa har egna traditioner kopplade till sig. Ugnar finns i många olika varianter och precis som de olika bränningstyperna innehar också de traditioner, då inom konstruktion och användande. (Peterson, Susan 2003)
Tidigare hade den europeiska keramiken varit en skråbaserad tradition, vilket innebar att man hade mästare och lärlingar, eller gesäller. Genom att studera som lärling under en mästare lärdes det keramiska yrket ut. Professionen handlade till största del om krukmakeri och produktion av praktiska vardagsföremål men även kakelugnsmakeri. När en lärling lärt sig tillräckligt blev denne prövad av sin mästare och vid lyckad prövning erhöll ett gesällbrev och ansågs då tillräckligt erfaren och lärd inom hantverket. Gesällen gick sedan vidare och sökte anställning och utbildning på andra platser i landet, för att sedan anta mästarprovet. Titeln mästare fick dock inte tas i bruk förrän en egen verkstad var upprättad samt en egen lärling eller gesäll ingick i verksamheten. (Möller, 1999)
1.2 Tidigare forskning
Tradition inom keramik har främst studerats i samband med antropologi och studier av seder och bruk. Studien An evolving tradition (Molinaro, J., 2008), där Molinaro tittar närmare på hur en indianstam i Amazonas måste förändra sina keramiska föremål för att sälja mer till turister och hur den nya marknaden förändrar deras sätt att förhålla sig till och formge keramik.
Studien var grundad i en indianstam som kallas Andoa, vilka har medvetet valt att särskilja sig i sin keramiska stil mot de andra stammarna. De hävdar en konstnärlig identitet i sin tradition, menar Molinaro. Molinaro beskriver också hur Andoa-invånarna själva vänt sig bort från keramiska föremål till stor del när det kommer till praktiska husgeråd och istället väljer föremål i andra material då de har blivit lätta att få tag på. Dock används fortfarande de keramiska föremålen vid ceremonier och vid högtider. Något som tyder på att keramiken har bytt innebörd, från att vara central inom hela levnadssättet hos Andoa-invånarna, till att bli en symbol för deras kulturella arv i en ny tid.
En annan plats med stark kulturell tradition bunden till keramik är den kinesiska staden
Jingdezhen (Gremner, 2005). Jingdezhen är en stad med mångtusenårig historia av att tillverka föremål i porslinslera och kallas ofta porslinshuvudstaden då en stor del av världens porslin under de senaste århundradena tillverkats där (Gremner, 2005). Produktionen av porslin i Jingdezhen blev snabbt av högsta kvalitet och redan innan den industriella revolutionen i väst hade kineserna ett utarbetat system för att säkerställa både kvantitet och kvalitet (Harrison-Hall, 199). Genom att istället för att använda en person till flera olika områden i produktionen, skapade man specialister där en person fick en specifik uppgift, exempelvis dekormålning och blev sedan mästare inom sin specialitet (Harrison-Hall, 1997). Det blåvita porslinet som fortfarande tillverkas i staden sysselsätter två tredjedelar av stadens befolkning (Gremner, 2005) och håller en mångtusenårig kulturell tradition samt en föremålstradition vid liv.
I en antropologisk studie av Wilhelm G. Solheim (1965), identifierar författaren tre
huvudrelationer med keramiken och krukmakeriet genom historien. Solheim menar att den första relationen handlar om funktionerna riktade mot slutanvändaren, som ställer praktiska och funktionsrelaterade krav. Den andra relationen är funktionen mot producenten, då där finns ekonomiska och psykologiska funktioner. Samt den sista relationen är funktionen som är mot samhället, både inom det egna samhället och i relation med andra samhällen som kulturyttring. Solhem menar dock att man bör ytterligare dela upp dessa i två subkategorier under varje funktion och de skulle vara ceremoniella föremål och vardagliga föremål. Samtidigt vill Solheim också lägga till ytterligare en subkategori av föremål, den typ av föremål som representerar rikedom eller överflöd, något som han kallar för rikedomsföremål, eller
prydnadsföremål. En typ av föremål som skulle både kunna ligga under ceremoniella föremål och i sen egen kategori (Solheim, 1965). Detta ger en aning om hur olika traditioner skulle kunna uppstå ur producerandet av föremål för de olika kategorierna då man gör föremålen med
olika avsikt, för praktiska-, ceremoniella-, eller prydnadsändamål. Ur dessa texter kan tre möjliga former av tradition inom keramik utläsas: i form av utlärningsarv, i form av kulturellt arv och i form av föremålsarv.
Charlotte Hyltén-Cavallius tar upp begreppet tradition i sin avhandling inom etnologi: Traditonens estetik – Spelet mellan inhemsk och internationell hemslöjd (2007), där hon beskriver tradition som ett begrepp utan anknytning till en ”minnespolitisk
sammhällsarena”(sid. 21), som i jämförelse med begreppet kulturarv som är bundet till
institutioner som museer, arkiv och UNESCO. Hyltén-Cavallius tolkar också begreppet som en ”modell av det förflutna som skapas i nuet” (sid. 22) och menar att i samband med tradition sker en utdefiniering eller inkludering genom en legitimering av det förflutna för att bestämma vad som beskrivs som tradition. Tradition har också en förbindelseskapande roll, menar Hultén-Cavallius, och ges som exempel på en företeelse som skapar stabilitet och kontinuitet i ett samhälle.
I Traditionen - Att den inte finns (2003) skriver retorikprofessorn Mats Rosengren att tradition är ett begrepp med stor vikt för tankemässig verksamhet, på grund av dess nära förhållande till föreställningar och som förmedlare av mening. Rosengren menar också att det är omöjligt att undvika tradition, då vi lär oss in i seder, diskurser och traditioner redan från födsel. Däremot ser Rosengren hur ett medvetet synliggörande och reflekterande över tradition kan ge ökad självförståelse och förståelse för omgivningen. Rosengren hävdar samtidigt att vi kan ta till oss och tillämpa nya, för individen, traditioner, men att vårt synsätt och förståelse är begränsad till de traditioner vi inne i och är medvetna om.
Kandidatuppsatser som behandlar begrepp associerade med skapande verksamhet beskriver en problematik och komplexitet som förekommer med begreppen bundna till området. Katarina Nordquist har gjort studien Formgivarens fotavtryck: -Hur tre formgivare förhåller sig till hållbar utveckling där Nordquist diskuterar hur de tre belysta formgivarna har olika
förhållningssätt till begreppet och hur begreppets innebörd kan variera. Nordquist uttrycker hur formgivarens personliga tolkning av och förhållande till begreppet ytterst är en konstruktion av personlighet och erfarenhet, snarare än en precis definition. Ett exempel på denna komplexitet är tydlig i Konsthantverkets definition: En studie av ett begrepp i förändring (Siivonen, 2011) där konsthantverk som begrepp studeras. I Studien blir det tydligt att begreppet är beroende av hur andra begrepp såsom konst, design och hantverk relaterar till begreppet konsthantverk.
Exempel på faktorer som påverkar begreppet konsthantverks betydelse presenteras i studien och ”estetik, tradition, material, teknik, personligt uttryck, serietillverkning versus
massproduktion” (Sid. 31) ges som huvudsakliga i definierandet av begreppet. En liknande studie av Lina Jatko (Konst, konsthantverk eller hantverk, paraplynamn för samma begrepp?: Om begrepp och dess betydelse inom det skapande området, 2009) undersökte hur en konstnär, en textilkonstnär och en textilhantverkare beskrev begreppen konsthantverk, hantverk,
formgivning, slöjd och hemslöjd. Resultatet visade på den komplexitet och otydlighet som kan råda kring begreppen associerade med skapande verksamhet. Jatko menar att begreppen som belystes i studien ändras och utvecklas med tiden och att det beror på hur de används, i vilket sammanhang, och vem de används av för att bestämma betydelsen.
2. Syfte och frågeställningar
Arbetets syfte är att belysa hur yrkesverksamma keramiker i Sverige beskriver och förhåller sig till tradition inom keramisk verksamhet.
Utifrån syftet har två frågeställningar utformats:
* Hur beskriver yrkesverksamma keramiker begreppet tradition?
* Hur beskriver yrkesverksamma keramiker sitt förhållande till tradition?
3. Begreppsförklaring
I arbetet behandlas olika begrepp och för att ge läsaren förståelse för betydelse och innebörd av begreppen i texten följer en förklaring.
3.1 Keramiker
En person som yrkesmässigt framställer keramikföremål. (NE, Keramiker, 2012)
3.2 Tradition
Ett socialt arv bestående av, men inte uteslutande, kunskap, kultur, synsätt och pragmatik (NE, Tradition, 2012). I arbetet används begreppet tradition som ett samlingsbegrepp där alla
traditioner rörande keramisk verksamhet, som material, teknik, utlärning, kulturella betingelser och form ryms.
3.3 Förhållningssätt
Också förhålla sig, förhållande. På vilket sätt kunskap eller information tillämpas genom ett ställningstagande. Ett anammande och/eller förkastande av olika teorier och praktiker. Hur personen väljer att ställa sig själv i relation till något annat. (NE, Förhålla sig, 2012)
I arbetet används begreppet förhållningssätt och dess former för att beskriva relationen mellan keramiker och tradition.
4. Tillvägagångssätt
Undersökningen är gjord med ett kvalitativt perspektiv eftersom den söker att förstå hur
informanterna, beskriver och förhåller sig till tradition. En förståelse som ska kunna ge djupare kunskap kring området (Ryen, 2004). Med förståelse och insikt som mål är den hermeneutiska ansatsen applicerbar och användbar, då språkanalys i text ligger till grund för
kunskapsformningen (Alvesson, 2000). Med hermeneutiken applicerad, tillåter det tolkning av materialet utifrån informantens perspektiv tillsammans med materialbearbetarens
bakgrundskunskap och insatthet i ämnet (Bryman, 2002). När en rent kvantitativ studie hade sökt distans till undersökningen och sökt att besvara en teori, ämnade studien istället att komma nära, ta del av informanternas erfarenheter och ge en teorigenerering, ett induktivt arbete. (Bryman, 2002) För att besvara frågeställningarna valdes att kontakta yrkesverksamma keramiker, eftersom det är keramikernas personliga beskrivning och förhållningssätt som söktes (Ryen, 2004).
Studien gjordes i form av enkäter via e-post, vilket ställde högre krav på precisering och förståelse av frågorna i enkäten. Om svaren är vaga eller om informanten missförstått frågan, är det svårt för intervjuaren att förklara vad som menas. På grund av arbetets mindre
omfattning valdes intervjuer i person och per telefon bort för att inte behöva lägga resurser på transkribering och geografisk förflyttning av intervjuaren (Bailey, 1987). Enkätfrågorna var av en semi-strukturerad form, vilket i det här fallet menas att de innehöll förutbestämda frågor, men att svarsmöjligheten var så stor som möjligt för informanten (Bryman, 2002). Genom att undersökningen också gjordes utan inflytande av en intervjuares närvaro blir uppfattningen av
formuläret mer likartad för informanterna (Bailey, 1987). Genom att enkäten gjordes via e-post fanns ej möjligheten för tolkning av kroppsspråk. Istället blir intervjun mindre påträngande, då det går snabbare och inte kräver lika mycket av informanten. Det blir dock omöjligt att
kontrollera miljön, svårare att övertyga om intervjuarens trovärdighet och genomförandet av intervjun i fall av skepticism från informantens sida. (Bailey, 1987)
Enkät valdes på grund av lättheten för informanten att passa in svarstillfället per e-post i sitt schema jämfört med ett hembesök eller en på förutbestämd mötesplats. Samtidigt som att det blir möjligt att kunna få svar från fler på kortare tid eftersom det inte krävs någon geografisk förflyttning. Det finns dock en betydlig risk för bortfall då e-postadresser inte stämmer, informanterna inte ser enkäten i tid, eller väljer att inte svara på en eller flera frågor. En annan risk är att informanten svarar kortfattat eller innehållslöst. Detta är scenarion som kommer att behandlas i diskussionsdelen. Intervjuaren har inte kontroll över frågeföljden, endast
formulerandet, vilket inte kan säkerställa ordningen som frågorna besvaras i eller att alla frågor läses innan de besvaras. I studien är det inte av stor vikt att frågorna kommer i ordnad följd och att ge informanten tid att läsa igenom och att formulera sitt svar ses bara till fördel för studien. (Bailey, 1987)
4.1 Urval
För att ringa in reliabla och informationsrika informanter utformades ett antal kriterier till hjälp i avgränsandet av informanter. Informanterna valdes utifrån följande två kriterier:
-Minst fem års erfarenhet av yrkesmässigt keramiskt arbete samt titulerar sig som keramiker. Yrkesmässig verksamhet räknas i det här fallet från första separat eller samlingsutställning. Detta kriterium bedöms vara tillräckligt för att kunskap ska finnas inom området och att ett reflekterande kring den egna verksamheten finns. En person som tillverkar keramikföremål, men inte yrkesmässigt, är inte en keramiker.
-Undersökningen belyser svenska keramiker verksamma i Sverige. Detta innefattar både etniska svenskar och med annan etnisk bakgrund nu svenska medborgare.
är en samlingsplats för invalda, yrkesverksamma konsthantverkare och keramiker sedan 1951(Konsthantverkarna, 2012). Denna typ av urval är relevant då medlemmarna har olika bakgrund, arbetar individuellt med olika inriktningar i sitt arbete och i samma material. De verksamma keramikerna representerar därmed en mångfald av discipliner inom det keramiska området, samt är också spridda geografiskt över landet. På deras hemsida
http://www.konsthantverkarna.se/medlemmar/ finns alla deras medlemmar samlade. Utifrån kontaktuppgifterna på sidan skickades enkäten (Bilaga 1) ut till alla de keramiker som uppfyllde kriterierna (Konsthantverkarna, 2012).
Av trettiofem tillfrågade personer svarade i ett första utskick fem personer. En påminnelse (Bilaga 2) skickades ut en vecka efter första e-postutskicket där ytterligare fem personer svarade med att de skulle återkomma med svar och menade att frågorna krävde tid att besvara. En person svarade att denne ansåg frågorna för omfattande och utan en begreppsförklaring kring begreppet tradition var det orimligt att tänkas svara på frågorna. Till denne skickades då svar med förklaring och arbetets begreppförklaring rörande begreppet tradition (Bilaga 3). Ytterligare fyra personer svarade på enkäten varav en av personerna var en av de som tidigare bett om att få återkomma. Ytterligare tre svar inkom innan en sista påminnelse (Bilaga 4) skickades ut, med totalt tolv svar. Efter en sista påminnelse inkom fyra svar till och det totala antalet svar blev sexton.
4.2 Enkätfrågor
De intervjufrågor som arbetats fram är formulerade med öppenhet i svarsmöjlighet, så att utförliga, informationsrika svar kan ges. Antalet intervjufrågor begränsades till endast två på grund av antalet informanter och studiens omfattning, samt att det var öppna frågor som ska inbjuda till utförligare svar (Bryman, 2002). Innan intervjufrågorna presenterades, beskrevs först studiens syfte och en presentation av författaren i e-postmeddelandet. (Bailey, 1987) Därefter följde enkätfrågorna:
-Vad betyder tradition för dig som keramiker?
4.3 Forskningsetiska överväganden
Här handlar det om en uttryckt specifik grupp av människor som fyller kriterierna, därför är informanternas identiteter konfidentiella och varje informants utsagor kommer stå under pseudonym i resultatdelen (Patel & Davidsson, 2003). Detta för att tillåta en anonymitet som ska gynna en öppenhet så att informanten ska känna sig fri i sin formulering av sitt svar.
4.4 Bearbetning av enkätsvar
Enkätsvaren inkom i olika former, en informant hänvisade till en tidigare skriven text, några svarade kortfattat under varje fråga, andra mer utfyllande och några även i löpande text som behandlade båda frågorna. Även om svarsformen var varierande, behandlades alla svar med samma vikt. De löpande texter som inkom delades upp och kategoriserades under de två frågorna så de kunde lättare jämföras med resten av svaren. I vissa fall berörde informanterna båda frågor i samma stycke text men under den ena frågans rubrik i enkätsvaret och i vissa fall låg svaret till en fråga under den andra frågans rubrik.
För att få en överskådlighet i materialet samlades svaren under två kategorier,
korresponderande till frågorna i enkäten. Sedan gjordes ett inbördes jämförande mellan svaren i kategorierna för att identifiera skillnader och likheter i svar mellan informanterna (Patel, Davidsson, 2003). Under jämförandet uppenbarades grupperingar och teman mellan
informanternas svar som skapade en grund för presentationen av resultatet (Ryen, 2004). De teman som blev uppenbara i bearbetningen användes också som underlag till dispositionen i resultatdelen.
5. Keramikernas beskrivning av traditionen
I denna del redovisas enkätsvaren under de teman och grupperingar som uppenbarade sig i tolkningen och jämförelsen av enkätsvaren. För att kunna hänvisa till en enskild informants utsaga gavs informanterna numrering från 1-16 utan någon underliggande ordning där varje tal representerar en enskild informant. Resultatet presenteras i löpande text, med citeringar och
referat till informanters utsagor. Alla informanter är synliga i redovisningen och deras utsagor ställs mot varandra och i en avslutande sammanfattning.
5.1 Historia, teknik och material
Informant 11 förklarar sitt nära förhållande till traditionen och hävdar att traditionen är en närvarande faktor i allt arbete:
“Det är med traditionen som med Gud. Vi behöver inte tro på Gud, han har sitt finger med i spelet i varje fall.“
Ett exempel på skillnader i vad tradition upplevs vara är mellan Informant 8 och Informant 7, på första enkätfrågan som lyder:
“Tyst hantverkskunskap, skicklighet och historia.”
Svaret tolkas som att tradition för informanten är starkt förknippat med hantverket och på vilket sätt som man gjort föremålen. Även Informant 1 och Informant 15 tar upp hantverket, teknik och historia som centrala delar i den keramiska traditionen.
Informant 8 svarade följande på frågan:
“Jag gick min utbildning på Konstfack för väldigt länge sedan. Då fick vi bara jobba med vår [svenska] egen lergodstradition de första 3 åren. … Traditioner och tekniker har ju b.l.a.att [sic] göra med materialet. Sverige har inte gott om stengodslera. Detta beror ju i sin tur på jordens historiska utveckling o.s.v. Istid här, vulkaner där...”
Svaren tolkas som att Informant 7 tänker sig tradition som närliggande till teknik och skicklighet, medan Informant 8 menar att materialet är som utgångspunkten för teknik och tradition. En viktig distinktion som medför helt olika perspektiv på begreppet för dessa keramiker. I svaret beskriver Informant 8 sin utbildning som en förmedlare av traditionen, något som även Informant 14 diskuterar:
”Den [traditionen] finns i mitt medvetande. I undervisningssyfte är det också så att jag vill att studenterna skall bli medvetna om var i fältet för keramikkonst de själva vill befinna
sig/ befinner sig / kommer befinna sig och ber dem alltå [sic] också titta på referenser bakåt i tiden på sådant som påminner om deras eget arbete etc.”
Ingen av de övriga informanterna diskuterar den här typen av ursprung till kontakten med tradition. Vilket tolkas som att de antingen tillgodogjort sig kunskapen efter hand, med ingen specifik tidsperiod knuten till kunskapen om tradition, eller att de ser själva utlärningsdelen av tradition som så självklar och därmed inte finner det nödvändigt att gå in på för att besvara frågorna i enkäten.
En annan som använder materialet som central beröringspunkt för traditionen är Informant 1 som beskriver materialet som utgången för det egna arbetet:
“Det finns en så lång tradition av att arbeta med lera, och jag gillar att vara en del [av] det [sic]. Det är fortfarande samma råa oförädlade material och händerna är det främsta verktyget”
Materialet och tekniken lyfts alltså fram av dessa informanter som centrala delar i traditionen för dem. Det här perspektivet delas dock inte av Informant 3, som menar att:
“traditionen är utgångspunkten från början”
Informanten beskriver nödvändigheten av att utgå från vad som gjorts tidigare för att lära sig hantverket. Detta tolkas som en ordningsföljd som börjar med tradition, som innefattar hantverket och med materialet som underförstått, i en icke-central roll i traditionen.
Traditionen är snarare hur man gör någonting, än av vad man gör det, något som Informant 7 svar ligger nära. I enkätsvaret nämns också utöver nödvändigheten av att se bakåt för att lära sig hantverket.
“Att tillverka något att använda tillsammans med måltiden...”
Svaret kan ses som en del av en tradition att göra en viss typ av praktiska föremål.
Informant 4 instämmer med Informant 3 och 7 med att skriva att tradition är hantverket och är den grund som man bygger på, men lägger också till att det är från traditionen som man sedan har möjlighet att att använda som grund för att nå ett personligt formspråk. Informanten uttrycker det som att göra:
“utflyckter [sic] och upptäcksresor”
Vilket är en utförligare förklaring på det som Informant 3 menade med att traditionen skulle vara utgångspunkten. Tradition ses som något användbart också av Informant 6:
”Det är den grund jag står på, även om jag som ung strävade efter att vara originell och egen. Men jag kom underfund med att om jag tog till mig det universella grundformerna och studerade vad som gjorts under årtusenden, så gav det mig styrka och kunskap om min personliga formvärld, det gav mig perspektiv på mig själv.”
Informant 6 tar inte bara upp vikten av tradition för sin personliga utveckling, utan också att när informanten som ung strävade efter att vara originell, vilket tolkas som att det var en nackdel i den situationen att inte vara medveten om traditionen och inte kunna relatera sina keramiska föremål till tillbaka i historien. Informant 12 beskriver tradition såhär:
”Traditionen är den kunskapen och erfarenheten jag/vi bygger vidare på.”
En ytterligare kommentar som pekar på tradition som en grund för det egna arbetet. Informant 13 understryker det som informanterna 6 och 12 hävdat och uttrycker tydligt hur tradition spelar en stor roll i dennes skapande:
”Tradition en självklarhet i mitt arbete. Jag arbetar med traditionella, uråldriga tekniker och med mitt konstnärliga uttryck refererar jag till historia och tradition, det går liksom inte att undvika. Utan en förståelse för tradition och dess historia inom mitt yrke hade jag stått naken, inte haft något att luta mig tillbaka [på]. ”
Informanten uttrycker en så stark relation till tradition att det tolkas som extremt svårt, nästan omöjligt för informanten att arbeta med keramik utan den.
5.2 Form, bruksvara och funktion
En tydlig avvikare från tidigare utsagor om att traditionen är viktig och grunden till många informantens arbete är Informant 10 som säger:
“Jag lägger ingen medveten vikt vid den keramiska traditionen.”
Något som helt skiljer sig från tidigare utsagor som istället menade att traditionen skulle vara utgångspunkten för det keramiska arbetet. Informanten fortsätter med att förklara sitt
perspektiv:
“Min ingång till keramiken har kommit ur ett mer visuellt, formmässigt och skulpturalt intresse och leran passade mitt sätt att arbeta.”
Istället för att utgå från en tradition inom keramiken så menar alltså informanten att leran var mer ett lämpligt material till de föremål som denne ville skapa. Det är ett annorlunda, men ändå medvetet förhållningssätt till tradition. Informanten en medvetenhet om traditionen men väljer att inte lägga vikt vid den. Detta kan tolkas som att traditionen ändå skulle kunna vara utgångspunkten för arbetet, men eftersom det uttryckligen är utan medveten vikt, är det föga troligt att fallet är så. Då att istället för att aktivt förkasta traditionen så tar informanten istället helt enkelt inte hänsyn om vad traditionen innebär. Sedan avslutar informanten med att tillägga att ur detta, har intresset för funktionen i bruksgods fötts. Informant 15 uttrycker sig på
liknande sätt:
”Jag försöker att inte följa någon keramisk tradition i mitt uttryck, tvärtom så har jag valt att arbeta i det materialet därför att jag där känner mig fri från både historia och tradition.”
Informant 15 skriver dock samtidigt att det går att se tradition i dennes arbete:
“Traditionen är ändå synlig i de klassiska framställningstekniker jag använder mig av för att nå fram till mitt uttryck, jag kan också leka med traditionella former som tex [sic] urnan.”
Tradition tolkas som en del av informantens arbete, även fast informanten försöker att inte följa den så är den ändå närvarande.
”Jag är keramiker idag och ingår i en kedja av keramiker/krukmakare som i årtusendan [sic] arbetat med lera. Den kunskapen och traditionen är min bas, livsnödvändig, omöjlig att ställa sig utanför.”
Eftersom Informant 5 hävdar att den är omöjlig att förkasta, till och med livsnödvändig så tolkas det som att tradition har ett starkt inflytande i informantens arbete och förhållningssätt till arbetet. Skillnaden mellan dessa två informanter, 10 och 5 är deras ingång till det keramiska arbetet. Informant 10 fann materialet som användbart för de föremål som denne ville skapa, när Informant 5 ställer sig själv bakom krukmakartraditionen och utgår istället från hantverket, arbetet med leran. Informant 10 utvecklar också sin diskussion om synlig tradition i dennes arbete:
”Hos mig syns det förmodligen mer när bruksaspekten är större - när jag formgivit för industrin. Det är förmodligen inte lika tydligt när jag arbetat med unika objekt, där huvudsyftet varit att hitta ett uttryck.“
Det tolkas som att Informant 10 arbetar mer mot tradition i situationer när det egna uttrycket inte är lika viktigt och bruksgodset mer centralt. Bruksgods är en form av keramiskt arbete och för Informant 9 är keramik både som material i byggnader och bruksgods väldigt starkt
förankrat i dennes bild av svensk keramiktradition och betyder mycket. Bruksgodset och dess tradition sporrar informanten till att överraska andra och sig själv med att arbeta med de förväntningar som finns kring bruksgodset. Förväntningar inom bruksgodset behandlar också Informant 11 i sitt svar, då med en kritisk inställning till den typ av keramik som informanten menar ska förneka funktionen, något som denne kallas för den “konceptuella keramiken”. Informanten menar också att det finns ett övergripande mål med att arbeta med keramiken, vilket är att föra keramiken framåt och nå nya höjder. Och menar då att det endast går med ett bejakande av traditionen. Informant 11 skriver:
“[Keramiker] banade ny mark för keramiken på 50- och 60-talet genom att förena traditionen från egyptierna, etruskerna och Picasso med en gnutta svensk lergodstradition.”
Vilket tolkas som att Informant 11 anser att det endast finns keramisk tradition inom
konceptuella keramiken skulle vara utan del i traditionen. Här framgår också ett exempel på hur kombinerande av traditioner kan fungera. Informant 4 diskuterar samma ämne och menar att tradition för denne är figurativ och inte bunden till varken färg eller glasyr, men snarare skulptural form. Ett problem som visar sig här är att det är oklart vad som skulle kunna vara konceptuell keramik, men som inte är skulptural. Ett förslag till detta är Informant 14 svar:
“Jag tycker själv att jag förhåller mig väldigt keramiskt i mina keramikobjekt som ofta är av enkla tekniker och traditionsbundna former såsom cylindern, kärlformen, klotet och liknande grundformer. Däremot väljer jag sedan att sätta samman dem med otraditionella andra material i större kompositioner och sammanhang som bryter mot den keramiska traditionen. Så tittar man på mina verk i sin helhet utan att bryta upp dem i sina olika beståndsdelar är traditionen inte så tydlig.”
Här återkommer form som en del i traditionen inom keramiken, samt att ett förslag till vad som tolkas som konceptuell keramik. Kombinationen av traditionellt och icke-traditionellt i nya sammanhang och kompositioner som går emot traditionen. Informant 10, som hävdade “ingen medveten vikt” vid keramisk tradition skriver fortsättningsvis att:
“Hos alla verk kan man förmodligen hitta spår av en tradition. Vi är ju alla mer eller mindre präglade av en tid och en kultur.”
Och även informant 3 menar på samma sak:
“Alltså, om du drejar eller bygger i lera så har du ett av de äldsta yrken som finns. Vad du än gör så kan man se traditionen på något sätt.”
Informant 16 menar också att traditionen alltid är närvarande i framför allt bruksgodset, men att den finns närvarande hela tiden i färg, form, funktion, uttryck och känsla.
Så även om Informant 11 inte kan se en keramisk tradition inom den konceptuella keramiken, betyder inte det att möjligheten för en eventuell tradition finns. Det kan kopplas till
informantens egen utsaga, att även om vi inte tror på traditionen så finns den där:
“Det är med traditionen som med Gud. Vi behöver inte tro på Gud, han har sitt finger med i spelet i varje fall.“
5.3 Traditionens närvaro
Även fast ett fåtal av informanterna hävdat en distans eller likgiltighet till något som kan kallas keramisk tradition, har ändå flera svar behandlat ämnet med något som uppfattas som stolthet och värdesättande. Informant 11, som tidigare visat sig väldigt tydlig i sin uppfattning om tradition inom bruksgods skriver också utförligt om sin upplevelse av tradition i sin egen produktion av föremål:
“Jag hoppas att traditionen syns tydligt i mina arbeten. De former jag arbetar med är varken nyskapande eller originella. Men jag gör dem på mitt sätt och sätter mitt avtryck i leran.”
“Det är på en gång en traditionell form och en kopp som omisskännligt bär prägeln av min hand. Samma sak gäller de övriga former som jag arbetar med. Det är traditionella skålar, tallrikar, kannor i en estetik som skapats genom att betrakta och studera det som gamla mästare har gjort.”
Form återkommer som en del av traditionen i enkätsvaren och i huvudsak i samband med bruksgods. Även Informant 3 skriver om hur denne “gillar krukmakargrejen” och att det är mer tydligt i vissa delar av produktionen, men att man i andra delar kan se:
“att jag gått vidare i tiden och med mig själv för att undersöka vad som kan vara möjlig för just mig.”
Traditionen är för informanterna något som finns med i deras egna keramiska arbete, i olika grad. Informant 10 menar hur vi alla “är präglade av en tid och kultur”, något som kan ställas tillsammans med Informant 2:s svar:
“Mina egna arbeten är inte i första hand traditionella, men viss tradition kan säkert anas ibland!”
Dessa utsagor förstärker tanken om att traditionen inte går att lämna, även medvetet. Informant 14 beskriver också hur denne mer och mer ser hur tradition är omöjlig att komma ifrån helt och hållet:
”Tradition är något jag inte kan komma ifrån. Traditionen ligger där och skvalpar på så sätt att vad man än gör så ses det mot traditionen på ett eller annat sätt. Jag tycker att man som yrkesutövande keramiker skall vara medveten om i vilken tradition man verkar inom och därefter kunna välja om man vill hålla sig inom den eller försöka gå utanför, föra den vidare eller ta avstånd. Gällande avståndstagande börjar jag mer och mer tvivla på om det ens är möjligt att ta avstånd helt och hållet.”
I informantens svar yttrar sig också en tanke om att man ska vara keramiker så ska man också vara medveten om traditionen som hör till. Det här tolkas som att precis som tidigare
informanter, menar också Informant 14 att tradition är något av stor vikt för en yrkesmässig verksamhet. Informant 7 svarar på följande sätt på enkätfrågan om traditionen är synlig i det egna keramiska arbetet:
“Delvis, men det är inget jag strävar efter. Materialet och hantverket visar det ändå. Mitt mål är att kombinera hantverksskicklighet - mixning av olika tekniker med ny konstnärlig gestaltning genom experiment och intryck från vardag och exempelvis resor.”
Och Informant 6 svarar på samma fråga:
“Jag vet inte om det syns sådär direkt. Men jag känner det när jag arbetar. Och ibland har det hänt att jag gjort en parafras på något äldre föremål i ren glädje, som en hyllning till tider som varit.
Informant 6 är den enda av informanterna som beskriver att den upplever traditionen som en känsla i det aktiva arbetet snarare än ett externt fenomen. Informanten beskriver hur denne är en del av traditionen och inte bara en bärare, förmedlare eller brukare, vilket skiljer sig från de andra informanternas svar.
5.4 Kombinerande av traditioner, frihet och begränsning
Informant 16 tar upp hur denne ofta arbetar utifrån högtider som informanten menar är traditionella. Här förs en ytterligare tradition in i den skapande processen för informanten. Sättet att arbeta med att kombinera traditioner och använda sig av traditioner utanför det egna
området delas av Informant 13:
”Traditionen syns i just hur jag arbetar med uråldriga traditionella tekniker och hur jag i mitt arbete använder för krukmakaren klassiska glasyrer där yta glans och färg är gemensamt. Traditioner refererar jag också till, inte bara keramiskt utan även andra företeelser såsom folkkonst och kurbitsmåleri.”
Den här typen av kombinationer kan också härledas till tidigare utsagor där informanter beskrev hur tradition var som en grund, eller som Informant 14 beskriver sitt eget förhållande till den:
”Tradition betyder således för mig både en bojja [sic] och en drivkraft men framförallt en plattform.”
Tradition tolkas här som något som håller tillbaka informanten i skapandet, men på samma gång öppnar för möjligheter, spänning och ifrågasättande av normer. Informant 9 besvarar frågan om tradition är synlig i dennes arbete:
”Ja, till viss del genom mitt oftast otraditionella sätt att utnyttja dess egenskaper i uttryck. Traditionen kan till viss del sägas vara synlig genom dess brist på synlighet. Genom traditionen har vi förväntningar och på på [sic] att leran används/behandlas på visst sätt och om inte så är fallet är det utifrån den traditionen vi läser av ett objekt (bland annat).”
Informant 9 svar tolkas som att traditionen ger oss förväntningar och föremål alltid bedöms mot traditionen, oavsett om de håller sig inom ramarna för traditionen eller inte. Informanten beskriver också sitt eget sätt att förhålla sig till traditionen, genom att vara otraditionell, men att just för att det är en avsaknad av tradition så blir traditionen närvarande. Informant 5 diskuterar också hur traditionen kan anas i dennes arbeten, men att det krävs kunskap för att se det:
”med [sic] kunskap om keramiska tekniker och uttryck kan man nog se vilka traditioner jag arbetar vidare utifrån både formmässigt och bränningstekniskt.”
“Traditionen syns inte så lätt i mina alster men den som kan området väl kan dock se kopplingar till f.ex. [sic] en viss sorts glasyr med lång historia men applicerad på en nutida form, eller f.ex. [sic] äldre bränningstekniker...”
Informant 8 skriver:
”Nu har vi en väldig frihet [inom keramiken], kan man väl säga. Allt är möjligt och tillåtet. (konst?) Ja, ibland.”
Informanten uttrycker något som tolkas som en anledning till att tradition är viktigt för skapandet. Tolkningen är att det keramiska området skulle närma sig fri konst och därmed öppna upp för alla dess möjligheter medför också problem i att det inte finns många ramar att förhålla sig till. Det finns dock en lång historia av bruksföremål, krukmakeri och svensk keramiktradition, vid sidan om alla andra traditioner som kan användas som stöd i utvecklingen av svensk keramik.
6. Sammanfattning
I sammanfattningen av resultatet samlas informanternas svar och resonemang som redovisats i resultatdelen. Under två rubriker sammanfattas informanternas beskrivning av tradition och deras förhållningssätt till den.
6.1 Traditionen
Enligt informanternas utsagor innefattar keramisk tradition flera olika områden. Hantverket har en central roll i begreppet, med betoning på materialet och teknikerna inblandade i det
keramiska arbetet. Tradition innehåller för informanterna en historisk anknytning som är förankrad långt tillbaka i tiden. I informanternas utsagor framgår det att tradition också betyder en trygghet i form av en grund att arbeta ut ifrån. Traditionen tillåter att användas och
appliceras på flera olika sätt inom det keramiska arbetet. En förutsättning för att kunna använda traditionen som ett stöd, eller en grund, är att vara medveten om den och ha kunskap om vad den innebär. Form och färg ges av informanterna mindre anknytning till begreppet än
vad teknik och material får. I informanternas svar nämns också flera olika typer av traditioner, exempelvis svensk lergodstradition, bränningstradition samt formgivningstradition vilket tolkas som att tradition är ett dynamiskt begrepp med underkategorier och innehåll som kan variera mellan individer. Den keramiska traditionen behandlas som någonting normativt av informanterna och blir den måttstock som keramiska objekt bedöms utifrån, ett
samlingsbegrepp för allt som gjorts tidigare inom fältet.
6.2 Förhållningssättet
Traditionen innebär för informanterna möjligheter, en grund att relatera sina egna verk till och använda sig av. Mellan informanterna varierar förhållningssättet och det råder konsensus om att tradition är något som kan utnyttjas i arbetet med keramiken och inom formgivning av föremål. Skillnaderna är synliga i hur informanterna hanterar denna möjlighet. I enkätsvaren uttrycks hur flera informanter upplever en stark koppling till traditionen, hur de är bundna till den. Den ofrånkomligheten som beskrivs i informanternas utsagor och identifierar tre olika sätt att förhålla sig till den. Det första sättet är ett accepterande och bejakande. Ett förhållningssätt som tolkas som det mest uttryckta sättet att bemöta traditionen som något fyllt av möjligheter. Det andra förhållningssättet är ett rent accepterande av traditionen där personen inte lägger vikt till traditionen, men inte heller försöker avsäga sig den. Detta förhållningssätt tolkas som ett uttryck om en önskan att inte binda sig själv till en dogm, eller ett visst sätt att arbeta, men fortfarande vara nära traditionen och kunna utnyttja den. Det tredje förhållningssättet, är att acceptera att det finns en tradition, men att ta avstånd från den. Det sättet att förhålla sig till traditionen tolkas som en stark vilja att inte behöva kompromissa i arbetet och att öppna upp för möjligheter som inte hör till den keramiska traditionen. Ett arbete att utvidga fältet på bredden snarare än djupet.
7. Diskussion
Under diskussionsdelen behandlas resultatet, metoden för insamling av data och ger samtidigt förslag på fortsatta studier inom området.
Informanterna har tydligt varierande beskrivningar om vad som innefattas som tradition. De mest förekommande är material, teknik och hantverk. Intressant är hur informanter svarade på frågan hur tradition är för dem i egenskap av keramiker, att vissa lämnade materialet till viss del utanför traditionen. Det är trots allt av benämningen av leran som vi fått ordet keramik. Ett antagande skulle vara att då traditionen är centrerad kring keramiskt arbete, att materialet, leran, skulle vara centralt. Istället är teknik mer tydlig som det som traditionen är starkast förknippad med. Hur man formar leran, hur man bränner den, hur man dekorerar den.
Tekniken visar sig vara grunden i den keramiska traditionen. Sedan är form och formgivning av föremålen, samt estetik sekundärt även fast de också förknippas med traditionen. En av informanterna menar att denne ser sitt eget förhållningssätt till sina föremål som uttryckligen keramiskt, något som ger nya frågor om vad som egentligen är keramiskt förhållningssätt. Är det liktydigt med att förhålla sig traditionellt? Eller är det så att ett keramiskt förhållningssätt är med utgångspunkt i lerans möjligheter som material? Om det är en skillnad, eller om de två förhållningsätten är ömsesidigt uteslutande eller inte, är ytterligare en frågeställning som kan vara till intresse för vidare studier på området.
Det har visat sig i informanternas utsagor att den keramiska traditionen kan överlappa andra traditioner, som måleritradition, skulpturtradition och konsttradition. Så möjligheten för flera förhållningssätt att samverka finns, samt är en del i att forma sitt eget förhållningssätt genom att kombinera de olika traditioner som den skapande individen gör sig medveten om. Detta kan samtidigt leda till en otydlighet om vad som innefattas av traditionen och vad som inte gör det. Det framgår i utsagor av två av informanterna att det krävs kunskap om traditionen för att förstå och identifiera den. Kunskap om traditionen pekades ut som nödvändig för att kunna utnyttja och använda traditionen som ett verktyg för utveckling av det egna arbetet. Dock framgår inte av informanternas utsagor exakt vad begreppet kunskap innebär och hur kunskap om traditionen ser ut.
Tradition kan användas som mer än ett hjälpmedel för pragmatik, utan också för
tankeverksamheten och kanske till och med identitetsbyggandet. Rosengren (2003) hävdade att traditionen är av stor vikt när det kommer till tankemässig verksamhet, något som många informanter instämmer i. De ger tillsammans en bild av hur traditionen hjälper individen att utvecklas och hur stor skillnad det kan göra. En informant beskriver hur denne fick styrka och kunskap om sin personliga formvärld och gav perspektiv på sig själv när denne tog till sig traditionen. Detta nära samband med hur ens identitet relaterar till tradition kan möjligen ge
klarhet i varför informanterna har olika förhållningssätt till den. Det är möjligt att informanten upplever traditionen så pass bunden till den egna personligheten att det som går utanför dennes uppfattning av traditionen upplevs även ifrågasätta dennes personlighet.
I informanternas svar på enkäten berörs också svårigheten att frångå traditionen, då de föremål som skapas hela tiden bedöms mot tidigare tillverkade föremål. Traditionen blir en måttstock, eller ett ramverk som beskriver vad som är keramiskt hantverk eller konsthantverk. Ramverket uppfattas som föränderligt då två av informanterna hellre vill utforska materialets möjligheter till form och uttryck än att följa traditionen, vilket kan leda till en breddning av ramverket utanför det som i nuläget uppfattas som tradition. En ytterligare informant behandlar detta i sitt svar och menar att traditionen då är synlig i sin avsaknad och att det är omöjligt att komma undan att bedömas mot traditionen, vilken positionering man än tar. Det är också tydligt att informanternas beskrivning av tradition inte nödvändigtvis överensstämmer med arbetets beskrivning av begreppet, presenterat i begreppsförklaringen. Då informanterna stundtals lämnar ute vissa delar av det som av arbetet beskrivs som en del av den keramiska traditionens helhet, eller övergripande, visar det sig att tradition inte är tydligt definierat inom området och att det kan variera i betydelse både mellan individer och mellan keramiska stilar, eller
perspektiv på skapandet.
De keramiker som valdes ut är alla samtida yrkesverksamma och bidrar till att traditionen fortsätter att leva vidare. Arbetet sker på olika sätt och fokuserar olika mycket på de traditioner som finns inom keramiskt hantverk. Som representanter för svensk keramik uppstår därmed en nationell kulturföreteelse i form av svenskt hantverk, eller konsthantverk inom keramik. Det blir därmed jämförbart med andra nationers, länders, motsvarande samtida keramik och i jämförelsen en symbol för Sveriges kulturella arv inom keramiskt tradition. Precis som för Andoa-folket (Molinaro, J., 2008), representerar det en del av vår historia och kulturella arv i en ny tid genom traditionen.
Det valda tillvägagångssättet för arbetet var en kvalitativ studie i form av enkäter. Enkäterna valdes för att nå ut till många informanter samtidigt och för att utöka studiens bredd. En
kvalitativ studie i form av intervjuer hade troligtvis gett mer förståelse för varför informanterna svarar som de gör och vad som påverkat dem i deras utformande av bilden om tradition.
Samtidigt är risken att de tre förhållningssätt som den här studien påvisat gått miste, då det inneburit färre informanter och att risken för att de informanter som valts ut har samma, eller
liknande förhållningssätt. Det hade möjligen gett en djupare förståelse och tydligare
beskrivning av ett eller två av de förhållningssätt som arbetet lyfter fram. Samtidigt var risken för uteblivna svar och svårigheten att få kompletta svar större i en enkätstudie. Eftersom de svar som informanterna skickade in varierade i utförande och omfång blev det också svårare att göra en jämförelse mellan dem. De informanter som endast svarade på frågorna kortfattat, ibland under fem meningar per fråga, behandlades med samma vikt som de som svarat med större omfång. Dessvärre var det svårare att se orsaker till deras förhållningssätt och exempel på hur det yttrar sig i deras arbete. Det blev också tydligt att de som väntade till efter den andra, eller tredje enkätpåminnelsen med att svara, gav mer välformulerade och utförliga svar. Det är troligt att de informanter som valde att svara senare, såg frågorna första gången som enkäten skickades ut, tog frågorna i åtanke för att sedan komma tillbaka kanske en, två eller fler gånger och formulera om sitt svar i sitt huvud. Något som sedan yttrade sig då de skrev ned sina tankar.
Risken för bortfall då e-postadresser kan vara felaktiga, enkäten hamnar i skräppost,
informanterna ser inte enkäten i tid eller inte väljer att svara på en eller båda frågorna togs upp som möjliga nackdelar med enkät som metod för insamling av data. Endast en av de tillfrågade svarade med denne inte kunde besvara frågorna utan att få en definition på begreppet tradition. En förklaring av begreppet blev skickad tillbaka till denne som svar, men ytterligare svar från den tillfrågade uteblev. En möjlighet till att svaret uteblev är att begreppet upplevdes så svårt att definiera och problematiskt att reda ut även med den förklaring som gavs att personen inte orkade eller hade tid till att gå igenom det. Liknande problem upplevde Siivonen (2011) och Jatko (2009) i sina studier kring begrepp och utrycker hur komplexa och dynamiska begreppen inom det skapande området är. Bakgrundsdelen av arbetet tar upp tidigare studier kring
tradition i samband med keramik, men det visade sig svårt att finna nyare studier kring detta ämne. Under inventeringen av ämnet söktes litteratur och forskning både inom Sveriges samlade universitet och de största i Storbritannien och USA. Även gav sökningar i databaser och samlingar få användbara resultat. De relevanta resultat som fanns tillgängliga användes.
Av trettiofem tillfrågade keramiker, gav sexton stycken kompletta svar, vilket representerar fyrtiofem procents svarsfrekvens. En reservation mot antalet tillfrågade keramiker var om svarsfrekvensen skulle nå sjuttio procent eller högre och hur det skulle påverka
översiktligheten och analysen. Det visade sig att sexton svar inte var tillräckligt högt för att påverka arbetets översiktlighet, men tillräckligt högt för att en jämförelse kunde göras.
Informanterna valdes också ut efter två kriterier, minst fem års yrkesverksamhet inom
keramisk arbete och bosatt och verksam i Sverige. Det bedöms ha varit rimliga kriterier och att resultatet inte skulle påverkats i stor grad om kravet på verksamhetslängden förlängts. En förkortning hade möjligtvis gett andra resultat, om studien inkluderat studenter och nyligen examinerade. En annan möjlighet är att välja personer som arbetar med keramik, men inte yrkesmässigt och jämföra hur de förhåller sig till tradition. Med informanternas svar i åtanke, hur utbildning kommer upp som delaktigt i överförande av tradition så öppnar det för
ytterligare studier inom området. Arbetets frågeställningar sökte svar på hur yrkesverksamma keramiker beskriver begreppet tradition och hur det beskriver sitt förhållande till det. Genom arbetet har en inblick i svar till dessa frågeställningar getts och nya frågor blir uppenbara. Hur har de gått till väga för att komma fram till den syn och förhållningssätt som de har? Vad har de påverkats av i utformandet av sitt förhållningssätt, och om det är möjligt att olika
utbildningsklimat, eller kulturer ger upphov till olika syn på begreppet tradition?
Efter studiens genomförande verkar det möjligt att begreppet tradition tolkas som något som till stor del tas för givet som något självklart, och det är möjligt att det kan vara orsaken till denna brist på litteratur som behandlar området. Att förstå traditionen ger oss en möjlighet att förstå vår samtid (Hyltén-Cavallius, 2007), vad vi gör och hur vi kan växa inom det, både som skapande människor och individer. En medvetenhet som ger oss förmågan att skapa nytt genom det gamla.
8. Litteratur
Alvesson, Mats. 2000. Kritisk samhällsvetenskaplig metod, Lund: Studentlitteratur.
Bailey, Kenneth D. 1987. Methods of social research. 3rd ed. New York: The Free Press.
Berg, Bruce Lawrence. 2009. Qualitative research methods for the social sciences. 7th ed. Boston: Allyn & Bacon.
Bryman, Alan. 2002. Samhällsvetenskapliga metoder. 1:5 uppl. Malmö: Liber.
Gremner, Anna. 2005. Det blåvita guldet från Kina, ed. Björn Gremner. Göteborg: AntikWest.
Harrison-Hall, Jessica. 1997. ”Chinese porcelain from jindezhen”. I Pottery in the making: World CeramicTtraditions., ed. Freestone, Ian & Gaimster, David. London: British Museum Press.
Hyltén-Cavallius, Charlotte. 2007. Traditionens estetik : Spelet mellan inhemsk och internationell hemslöjd . Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007, Stockholm: Carlsson.
Jatko, Lina. 2009. Konst, konsthantverk eller hantverk, paraplynamn för samma begrepp?: Om begrepp och dess betydelse inom det skapande området. C-Uppsats. Linköpings
Universitet, Institutionen för Kultur och Kommunikation.
Möller, Tom. 1999. Krukmakare och kakelugnsmakare - eldens gång från fyr till pipa. Stockholm: Raster.
Nordquist, Katarina. 2009. Formgivarens fotavtryck: -hur tre formgivare förhåller sig till hållbar utveckling. C-Uppsats. Linköpings Universitet, Institutionen för Kultur och Kommunikation.
Nyström, Bengt. 2008. Svensk keramik under 1900-talet: en uppslagsbok om keramiker, fabriker och signeringar. Stockholm: Forum.
Patel, Runa & Davidsson, Bo. 2003. Forskningsmetodikens grunder : att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 3:7 uppl. Lund: Studentlitteratur.
Peterson, Susan. 2003. The craft and art of clay : A complete potter's handbook, ed. Jan Peterson. 4th ed. London: Laurence King.
Ryen, Anne. 2004. Kvalitativ intervu - från vetenskapsteori till fältstudier. Malmö: Liber.
Siivonen, Nathalie. 2011. Konsthantverkets definition: En studie av ett begrepp i förändring. C-Uppsats. Linköpings Universitet, Institutionen för Kultur och Kommunikation.
Solheim, Wilhelm G. 1965. ”The functions of pottery in Southeast Asia: From the present to the past. I Ceramics and man”, ed. Frederick R. Matson. New York: Viking fund publications in anthropology.
8.1 Elektroniska resurser
Förhålla sig. [Elektronisk] Nationalencyklopedin, Tillgänglig: http://www.ne.se/sve/förhålla-sig (2012-04-11)
Keramik. [Elektronisk] Nationalencyklopedin,
Tillgänglig: http://www.ne.se/lang/keramik (2012-02-13).
Keramiker. [Elektronisk] Nationalencyklopedin,
Tillgänglig: http://www.ne.se/sve/keramiker (2012-01-31).
Medlemmar. [Elektronisk] Konsthantverkarna,
Tillgänglig: http://konsthantverkarna.se/medlemmar?c=Keramik (2012-02-15).
Molinaro, J. 2008. AN EVOLVING TRADITION. [Elektronisk] . EBSCOhost: Academic Search Premier,
Tillgänglig: https://lt.ltag.bibl.liu.se/login?url=http://search.ebscohost.com.lt.ltag.bibl.liu.s
e/login.aspx?direct=true&db=aph&AN=31930381&site=ehost-live (02/16 2012).
Om oss. [Elektronisk] . http://konsthantverkarna.se/:
Rosengren, Mats. 2003. Traditionen - att den inte finns. [Elektronisk] In Hermeneutik och tradition - gadamer och den grekiska filosofin., Smith, Nicholas & Ruin, Hans (red.). Huddinge: Södertörns högskola, s. 33-40.
Tillgänglig: http://sh.diva-portal.org/smash/get/diva2:16203/FULLTEXT01;; (2012-03-03).
Bilagor
Bilaga 1
Hej!
Mitt namn är Mac Johansson och jag studerar konsthantverk med inriktning mot keramik vid Linköpings Universitet. Vid sidan av det praktiska examensarbetet så har vi också
examensuppsats under denna sista termin som jag går nu. Jag skriver en uppsats vars syfte är att belysa
hur yrkesverksamma keramiker i Sverige beskriver och förhåller sig till
tradition. För att få svar och uppfylla syftet skickar jag ut denna enkät till ett antal keramiker och ställer två frågor:
-Vad betyder tradition för dig som keramiker?
-Är tradition synlig i ditt egna keramiska arbete; och om så, på vilket sätt? Enkäten är anonym och ingen identitet kommer kunna synligöras i arbetet. Tack så mycket för svar !!
MvH
/ Mac Johansson
Slöjd, Hantverk och Formgivning - Estetiska avdelningen, Linköpings Universitet
Bilaga 2
Jag hoppas att du vill hjälpa mig att skriva en så bra examensuppsats som möjligt! Hej!
Mitt namn är Mac Johansson och jag studerar konsthantverk med inriktning mot keramik vid Linköpings Universitet.
Vid sidan av det praktiska examensarbetet så har vi också examensuppsats under denna sista termin som jag går nu.
Jag skriver en uppsats vars syfte är att belysa hur yrkesverksamma keramiker i Sverige beskriver och förhåller sig till tradition.
För att få svar och uppfylla syftet skickar jag ut denna enkät till ett antal keramiker och ställer två frågor:
-Vad betyder tradition för dig som keramiker?
-Är tradition synlig i ditt egna keramiska arbete; och om så, på vilket sätt?
Enkäten är anonym och ingen identitet kommer kunna synligöras i arbetet. Tack så mycket för svar !!
MvH
/ Mac Johansson
Slöjd, Hantverk och Formgivning - Estetiska avdelningen, Linköpings Universitet http://macmm.wordpress.com
Bilaga 3
Tack för svar! Det är en kvalitativ studie som ämnar att fånga keramikers bild av tradition inom keramik och hur keramiker förhåller sig till den. De öppna frågorna är till för att försöka få så innehållsrika svar som möjligt, i motsats till om en definition av begreppet hade följt med, då det hade uppfattats som ledande i granskning. I uppsatsen redovisas inom en bakgrunds-rubrik hur keramik har sett ut och ger förslag på olika typer av traditioner inom hantverket. Tradition som begrepp är fastställt i författarens användning i studien till... " Ett socialt arv bestående av, men inte uteslutande, kunskap, kultur, synsätt och pragmatik " med stöd ur nationalencyklopedin.
Min förhoppning är därmed att intresset för området är större än arbetsinsatsen för
informanten. Det är tyvärr omöjligt i nuläget att formulera om frågorna då flera svar redan inkommit. Jag hoppas du kan ta dig tiden och ser det som värdefullt! Varje svar är ett steg närmare ökad kunskap!
Mvh
Bilaga 4
Har du redan svarat på det här mailet så kan du ignorera den här påminnelsen. Hej!
Mitt namn är Mac Johansson och jag studerar konsthantverk med inriktning mot keramik vid Linköpings Universitet.
Vid sidan av det praktiska examensarbetet så har vi också examensuppsats under denna sista termin som jag går nu.
Jag skriver en uppsats vars syfte är att belysa hur yrkesverksamma keramiker i Sverige beskriver och förhåller sig till tradition.
För att få svar och uppfylla syftet skickar jag ut denna enkät till ett antal keramiker och ställer två frågor:
-Vad betyder tradition för dig som keramiker?
-Är tradition synlig i ditt egna keramiska arbete; och om så, på vilket sätt?
Enkäten är anonym och ingen identitet kommer kunna synligöras i arbetet. Tack så mycket för svar !!
MvH
/ Mac Johansson
Slöjd, Hantverk och Formgivning - Estetiska avdelningen, Linköpings Universitet http://macmm.wordpress.com
