”NI SKA FAN FÅ SE HUR DJUPT JAG KAN SKÄRA MIG”: Upplevelsen av att bli bemött av vårdpersonal när en har ett självskadebeteende

(1)

Examensarbete i socialpsykiatri Malmö universitet

15 hp Hälsa och samhälle

Socialpsykiatri kandidatprogram 205 06 Malmö

”NI SKA FAN FÅ SE HUR DJUPT

JAG KAN SKÄRA MIG”

UPPLEVELSEN AV ATT BLI BEMÖTT AV

VÅRDPERSONAL NÄR EN HAR ETT

SJÄLVSKADEBETEENDE

(2)

”NI SKA FAN FÅ SE HUR DJUPT

JAG KAN SKÄRA MIG”

UPPLEVELSEN AV ATT BLI BEMÖTT AV

VÅRDPERSONAL NÄR EN HAR ETT

SJÄLVSKADEBETEENDE

MELIHA SIJARIC

Sijaric, M.

”Ni ska fan få se hur djupt jag kan skära mig”. Upplevelsen av att bli bemött av vårdpersonal när en har ett självskadebeteende. Examensarbete i socialpsykiatri

15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,

institutionen för socialt arbete, 2019.

Studien är av utvärderande karaktär där syftet är att undersöka individers uppevelser av möte med vårdpersonal, med Nationella Självskadeprojektets (NSP) rekommendationer för insatser vid självskadebeteende som utångspunkt. I bakgrunden skrivs förklaringar på olika begrepp gällande självskadebeteende, tidigare forsknings lyfts samt sammanfattningar på NSPs rekommendationer. Metoden som användes för att samla data var kvalitativa intervjuer och analysen som användes var tematisk analys med deduktiv ansats. Resultatet visade att vårdpersonal som går i linje med NSPs rekommendationer fick individer att uppleva en god och adekvat vård. Slutsatsen visade att denna studie motsäger större delen av tidigare forskning där den tidigare forskningen inom ämnet visat att upplevelsen varit ofördelaktig för individer som sökt vård för

självskadebeteende.

(3)

“YOU’LL SEE HOW DAMN DEEP I

CAN CUT MYSELF”

THE EXPERIENCE OF TREATMENT BY

HEALTH CARE PROFESSIONALS WHEN ONE

HAS SELF-HARMED

MELIHA SIJARIC

Sijaric, M.

“You’ll see how damn deep I can cut myself”. The experience of treatment by health care professionals when one has self-harmed. Degree project in social

psychiatry 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society,

Department of Social Work, 2019.

The study is of evaluative characteristics where the aim is to examine the

individual experience of treatment and meetings with health professionals, using National Self-harm projects recommendations for interventions in self-harm behavior as a foundation. In the background, explanations are written on various concepts regarding self-harm, previous research and studies, and summaries on NSP’s recommendations. The method used to collect data was qualitative

interviews and the analysis used was thematic analysis with a deductive approach. The result showed that health care professionals who are in line with NSP’s recommendations led individuals to experience good and adequate care. The conclusion showed that this study contradicts most of previous research, in which subjects showed that the experience was unfavorable for individuals who sought care for self-harm.

Keywords: health care professionals, mental illness, psychiatry, self-harm,

(4)

Innehållsförteckning

Förord ... 6 1 Inledning ... 7 2 Problemformulering ... 7 2.1 Syfte ... 7 2.2 Frågeställningar ... 7

3 Bakgrund och tidigare forskning ... 8

3.1 Nationella Självskadeprojektets rekommendationer för insatser vid självskadebeteende ... 9 4 Teoretisk referensram ... 12 4.1 Livsvärld ... 12 4.2 Vårdlidande ... 12 4.3 Vårdande möte ... 12 5 Metod ... 13 5.1 Urval ... 13 5.2 Datainsamling ... 13 5.3 Dataanalys ... 14 5.4 Etiska överväganden ... 14 6 Resultat ... 15 6.1 Första bemötandet ... 15

6.1.1 Utan tidigare vårdkontakt ... 15

6.1.2 Med tidigare vårdkontakt ... 16

6.2 Utredning av mående ... 16

6.3 Behandling ... 17

6.4 Delaktighet ... 18

6.5 Den perfekta vårdpersonalen ... 19

6 Slutdiskussion ... 21

(5)

6.2 Resultatdiskussion ... 22

6.2.1 Första bemötandet ... 22

6.2.2 Utredning av mående ... 23

6.2.3 Behandling ... 23

6.2.4 Delaktighet ... 24

6.2.5 Den perfekta vårdpersonalen ... 24

7 Slutsats ... 25

8 Referenser ... 26

Bilaga 1 – Informationsbrev ... 28

(6)

FÖRORD

Vill framföra ett varmt tack till alla som har stöttat mig i processen med denna uppsats. Ett stort tack till Cornelia Nordenberg som tog sig tiden att hjälpa och stötta när paniken uppkom.

Tack även till er som jag intervjuat och hjälpt mig göra det möjligt att skriva denna studie.

Ännu större tack till min familj som stöttat och hjälpt när stressen varit där och knackat på dörren.

Malmö juni 2019 Meliha Sijaric

(7)

1 INLEDNING

Självskadebeteende är ett fenomen som alltid har funnits. Det syftar till att en person avsiktligt skapar direkt skada på sin kropp genom exempelvis att skära eller bränna sin hud tills den tagit skada (Nationella Självskadeprojektet, u.å.). Olika anledningar till varför en individ väljer att skada sig själv avsiktligt kan vara för att dämpa ångest, ett rop på hjälp eller för att ta sitt liv (Socialstyrelsen, 2009). Det har blivit allt vanligare att personer har ett självskadebeteende och att de upplever känslan av utanförskap enligt Socialstyrelsen (2009). Denna känsla av utanförskap kan vara en av de faktorer till att individer med självskadebeteende väljer att avstå från att söka vård, således kan man inte se i hur stor utsträckning problemet finns i samhället (Socialstyrelsen, 2009).

När en individ söker vård, behöver vårdpersonal skapa en allians med individen. Vårdpersonalen har ett ansvar i att skapa tillit, ha vårdande samtal och visa acceptans till de som söker hjälp för självskada. Nationella Självskadeprojektet har skapat ett kvalitetsdokument för vårdpersonal att följa när det kommer till insatser vid självskadebeteende. Om en individ har negativa upplevelser där de är i beroendeställning till vårdpersonal, kan detta förstärka känslan av utanförskap och isolering (Karmen, Kool, Poslawsky & Meijel, 2015). Den negativa

upplevelsen kan bidra till att en individ undviker att söka vård.

Som blivande vårdpersonal kommer man att komma i kontakt med

självskadebeteende. Då vill man kunna bemöta dessa individer med ett kompetent handlingssätt. Viktigt att belysa är att det finns individuella skillnader i psykisk ohälsa och måste därför se till den enskilda personen i mötet. Att bemöta dessa personer på ett adekvat vis är essentiellt och ett fundament för att en behandling ska ha framgång.

2 PROBLEMFORMULERING

Mötet mellan vårdpersonal och individ är en central utgångspunkt för att kunna genomföra en behandling. Forskning som har fokus på individers upplevelse av mötet och vård för självskadebeteende är sällsynt. Detta medför en brist på kunskap om individers upplevelser, således kan man inte veta om befintligt bemötande eller behandling har ämnat och önskat resultat. Den forskning som finns att tillgå har ett vårdperspektiv, med det menas att utgångspunkten är i vårdpersonalens upplevelser. Befintlig forskning visar på att det finns brister hos vårdpersonal när det kommer till bemötande av individer med självskadebeteende. Denna studie kommer vara av utvärderande karaktär där Nationella

Självskadeprojektets rekommendationer, för insatser vid självskadebeteende, kommer att evalueras utifrån individers upplevelser.

2.1 Syfte

Syftet är att förstå individers upplevelse när de sökt vård för självskadebeteende.

2.2 Frågeställningar

(8)

Följer vårdpersonal Nationella Självskadeprojektets rekommendatoner för insatser vid självskadebeteende?

3 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING

Att urskilja begreppet självskadebeteende kan vara svårt. I Sverige används begreppet självskadebeteende och självdestruktivitet i definition till att beskriva handlingar utan att vara specifik på om en individ har för avsikt till att begå självmord eller inte (Nationella Självskadeprojektet, u.å.). Detta försvårar

forskningen gällande självskadebeteende. Inom internationell forskning finns det två huvudspår. I Europa och Australien har termen ”deliberate self-harm” (i.e. self-harm) och ”avsiktlig självskada” (i.e. självskada) använts, där det inte görs någon skillnad på om beteendet har avsikt till suicid eller inte. I Nordamerika används ”non-suicidal self-injury” (NSSI) för samma beskrivning av begreppet. Inom internationell forskning finns det en översiktsartikel som lyfter individers upplevelse av vård för självskadebeteende. Skriven av universitetslektor Taylor et al. (2009) där studien består av kvalitativa och kvantitativa artiklar där fokus är på upplevelse av vård i akut skede. Trots att det varit variation på resultaten i

studierna, har likheter betraktats. Bland det viktigaste har varit att, som individ, få information och vara delaktig i sin behandling. Att vårdpersonal saknar kunskap om självskadebeteende har varit en gemensam perception för individerna. Taylor et al. (2009) menar att detta är något som upplevts som en bidragande faktor till stigmatisering mot personer som har ett självskadebeteende. Vidare sedvanliga orsaker till ogynnsamma erfarenheter är hot och förnedring från vårdpersonal. I studien beskrev vissa individer att vårdpersonal hotat med att neka vård på grund av självförvållade skador, exempelvis att få bedövning ifall stygn behövs efter en självskada. De positiva erfarenheter som uppvisas i studien är att vårdpersonal uppmärksammar individens mentala tillstånd under somatisk behandling (e.g. stygn). Fastän de flesta individer visat att de allmänt varit nöjda med vården, delgav vissa att de vid en självskada inte hade sökt vård igen (Taylor et al., 2009).

I svensk kontext har Lindgren, som är universitetslektor vid Umeå universitet, bedrivit forskning om självskadebeteende och bemötande. En doktorsavhandling skrevs 2011 där Lindgren delat upp studien i fyra delstudier. Den första delstudien är den av mest väsentlighet, då den den riktar sig till att beskriva hur individer med självskadebeteende upplever vård som mottagits och vilken vård de önskat. Övriga delstudier undersöker från vårdpersonalens och anhörigas perspektiv. Syftet har övergripande varit att beskriva erfarenheten av vård bland personer med självskadebeteende, vårdpersonal och anhöriga, och att undersöka det

konstruerade samspelet mellan individer som har självskadebeteende och vårdpersonalen. Resultatet i avhandlingen var enligt Lindgren (2011)

motsägelsefullt där å ena sidan var individernas erfarenheter av god karaktär men att de inte hade sökt vård för självskadebeteende igen. Slutsatsen som Lindgren uppnått är betydelsen av vårdpersonal som är lyhörda, förstående och förmedlar hopp.

De flesta studier gällande självskadebeteende och bemötande antar ett

vårdperspektiv där fokuset är på vårdpersonalens upplevelser. Det är vanligt att vårdpersonal upplever negativa känslor i möte med personer som har ett

(9)

självskadebeteende. Känslor som upplevs är frustration, ambivalens, hjälplöshet och antipati (Patterson, Whittington & Bogg, 2007). Detta kan reflekteras i studier gällande individers upplevelser, där attityd av vårdpersonal ofta påverkar huruvida vård söks igen eller inte (Colon & O’Tuathail, 2010).

3.1 Nationella Självskadeprojektets rekommendationer för insatser vid självskadebeteende

Nationella Självskadeprojektet (NSP) har tagit fram rekommendationer för insatser vid självskadebeteende i ett kvalitetsdokument. Dessa rekommendationer är skapade på uppdrag av regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL), så att det kan utföras utifrån en gemensam kunskapsbas och att alla får lika vård (Nationella Självskadeprojektet, 2016). Det finns sju framtagna

rekommendationer av NSP men enbart fem av dem är av vikt till denna studie. De som är av vikt är rekommendation 1, 3, 4, 5 och 6 där de två sistnämnda är

ihopslagna då de går i linje med varandra. Dessa kommer även att fetmarkeras.

Rekommendation 1:

”Medkänsla, respekt och värdighet. Individer med självskadebeteende ska bemötas med medkänsla, respekt och värdighet. All personal, inom såval vård som administration, skall ha specifika kunskaper för att i sitt uppträdande kunna förmedla detta. Detta gäller särskilt i situationer då individen anses utgöra en fara för sig själv”.

I denna rekommendation framkommer det hur vårdpersonal ska bemöta individer med självskadebeteende för att hjälpa. Att man som vårdpersonal inte ska

förstärka det destruktiva beteende och lyssna på individen och dennes upplevelser. Vidare lyfts det i dokumentet bland annat om bemötande som kan hjälpa, där ingår att vårdpersonal ska lyssna till individen, sträva för att skapa en allians med individen, vara medveten om stigmatiseringen som uppkommer och att sträva efter att individen ska utveckla sin autonomi.

Rekommendation 2:

”Bedömning på akutmottagning. Individer som söker vård efter en självskadehandling ska få en bedömning av sin kroppsliga hälsa relaterat till skadan, sin psykiska hälsa, sociala omständigheter samt risk för återkommande självskadehandlingar och självmord”.

I kvalitetsdokumentet beskrivs hur en individ ska tas emot på en akutmottagning. Först och främst ska respekt och förståelse visas gentemot individen, att

vårdpersonal ska ta hänsyn till det lidande individen har som är relaterad till självskadan. Här behandlas även hur vårdpersonal ska göra vid en kirurgisk och medicinsk akutmottagning, att individer ska få en psykosocial anamnes (en sjukdoms förhistoria) och vilken behandling som ska ges. Det beskrivs även hur individer ska tas emot vid en psykiatrisk mottagning där en bedömning av behov ska utformas, riskbedömning och riskhantering samt vilka interventioner som kan behövas.

”Utredning. Individer med upprepat självskadebeteende ska erbjudas en utredning, utformad utifrån individens specifika situation. En förnyat utredning bör också initieras om erbjuden behandling inte gett

(10)

resultat efter sex månader. Syftet med utredningen är planering av fortsatta insatser och behandling.”

Här ska vårdpersonal främst göra en psykosocial bedömning av individen för att sedan återge en fördjupat beskrivning av självskadebeteendet. I den psykosociala bedömningen ska den omfatta en genomgång av sociala förhållanden, bedömning av familjens situation, funktionsförmåga i arbete eller skola, aktuella svårigheter i livet, vilka färdigheter, tillgångar och styrkor individen har och en kartläggning av tidigare vårderfarenheter. Det ska även framgå om individen eventuellt har en diagnos.

Riskhanteringsplan. Behandlaren och individen arbetar tillsammans fram en riskhanteringsplan som ska innehålla en beskrivning av sårbarhets- och skyddsfaktorer för framtida självskadebeteende samt en krisplan”.

Denna rekommendation innebär att vårdpersonal och individ tillsammans går igenom hur individen ska kunna hantera om det framkommer en framtida självskada eller begär till självskada. Här ska även risk- och skyddsfaktorer gås igenom. Riskfaktorer kan vara sådant som depressiva symtom och hur dessa är relaterade tll självskadebeteendet eller psykolgiska och sociala omständigheter som föregår självskadebeteendet som ändringar i relationer eller negativa känslor. Som nämnt ska även en krisplan förekomma. I krisplanen ska det framgå

strategier för självskadebeteendet och hur detta ska hanteras, eventuellt andra beteenden eller aktiviteter för att minska begäret samt hur individen akut kan få kontakt eller tillgång till hjälp när känslorna tar över.

Rekommendation 5 och 6, dessa två rekommendationer flyter in i varandra:

”Information och överenskommelse om behandling. Behandlare ska tillsammans med individen gå igenom innehållet i bedömningar samt styrkor och begränsningar med tillgängliga behandlingar. Med utgångspunkt från denna diskussion sluter individen och behandlaren tillsammans en överenskommelse om behandlingen.”

Samt

”Behandling. Vårdgivaren ska erbjuda insatser och behandlingar som är strukturerade för självskadebeteende samt behandling för eventuell samsjuklighet.”

I femte rekommendationen ska en vårdplan upprättas där individens problem, styrkor, svagheter och livssituation är det som utgör plattformen till vårdplanen. Mål ska sättas upp och sådana mål kan vara att minska skadorna när individen utför en självskadehandling, öka individens livskvalitet eller behandla andra psykiatriska sjukdomar. Med hjälp av vårdplanen upprättas en behandling, som då är sjätte rekommendationen. Här beskrivs olika behandlingar så som inledande stödintervention/psykosocial basbehandling, kortare psykoterapeutisk insats dialektisk beteende terapi (DBT), emotion regulation group therapy (ERGT), mentaliseringsbaserad terapi (MBT) med flera. Av vikt i denna rekommendation är att skapa ett samarbete mellan individ och vårdpersonal.

(11)

Rekommendation 7:

”Kontinuitet och samarbete. För individer som har behov av insatser från flera huvudmän bör en kontaktperson utses som är

huvudansvarig för att samordna insatserna och som tillsammans med individen och för barn vårdnadshavare, gör upp en plan för tillfällen då vården överförs mellan två enheter”.

Under denna rekommendation framgår hur exempelvis övergången från

barnpsykiatrisk till vuxenpsykiatrisk mottagning ska gå till och samverkas. Även hur utskrivning från psykiatrisk heldygnsvård ska handskas med övergången mellan heldygs-/mellan- och öppenvård. En annan viktig del i denna

rekommendation är den samordnade individuella planen (även kallat SIP). Detta är en bestämmelse i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Individer med behov av insatser från båda ska upprätta en SIP. Det redogörs också för olika boendeformer och utskrivning från behandlingshem ska hanteras och sist ges ett

Kvalitetsdokumentet lyfter även vilka områden där kunskap och metoder bör utvecklas kring, detta för att det fortfarande finns relativt lite forskning gjort på behandlingar vid självskadebeteende.

(12)

4 TEORETISK REFERENSRAM

Det teoretiska ramverk som kommer att användas är från vårdvetenskapen, som är ett vetenskapligt område där fokus ligger på att stärka och stötta hälsa på

individnivå. Vårdvetenskapen utvecklades initialt för sjuksköterskor men är idag professionsneutral (Dahlberg & Segesten, 2010), med professionsneturalt menas att denna vetenskap kan användas i åtskilliga professioner och inte enbart

sjuksköterskor. Målet är att optimera individens vård, med hjälp av

vårdvetenskapen. Att optimera en vård innebär att vården som ges till en individ ska vara så bra som möjligt. Individen ses som en helhet där kropp och själ inte separeras från varandra och ger en känsla av inre balans. Tre begrepp från vårdvetenskapen som är av betydelse har valts ut.

4.1 Livsvärld

Vårdpersonal bör alltid ha i åtanke individens livsvärld för att kunna ge adekvat behandling. Begreppet livsvärld syftar främst till varje individs liv och vardag och så som den upplevs av individen, även vilka tankar och känslor som individen har (Dahlberg & Segesten, 2010). Detta innebär att vårdpersonal tar hänsyn till individens delaktighet och försöker förstå de erfarenheter som bärs med av individen sedan tidigare (Dahlberg & Segesten, 2010).

4.2 Vårdlidande

När en individ inte känner att de får vård av vårdpersonal talar man om

vårdlidande. Även om en vårdpersonal har goda ambitioner och anledningar så finns det alltid en mänsklig faktor som kan fela och bidra till negativa

konsekvenser för individen (Dahlberg & Segesten, 2010). En bristande relation mellan vårdpersonal och individ är ett vårdlidande. Vårdlidande kan beskrivas som det lidande en individ upplever i vården, som hade kunnat undvikas.

4.3 Vårdande möte

Motsats till vårdlidande är vårdande möten. För att minska lidandet och stärka individens helande process krävs en vårdande relation. I vårdande möten har ofta vårdpersonalen kunskap inom ämnet. För att ett möte ska vara vårdande behöver vårdpersonal vara följsam och öppen för individens upplevelser och besvara behoven (Dahlberg & Segesten, 2010).

Teorin är övergripande till studiens syfte, som är att undersöka individers upplevelse av vård när de varit som mest modlösa. Genom att använda

vårdvetenskapen med dessa tre begrepp som ramverk kommer studien att ha full fokus på informanterna och deras upplevelse av möte i vården. Eftersom deras aspekter på vården, vårdlidande och vårdande möte kommer detta att medföra en helhetssyn av bemötandet de fått.

(13)

5 METOD

Den metod som valts är semistrukturerade intervjuer med fyra personer där intervjuerna bygger på informanternas upplevelser. Denna metod är kvalitativ och handlar om att försöka fördjupa sig i och få förståelse för ett ämne eller tema. Vilket är motsats till kvantitativ metod där målet är att förklara ett ämne. Fejes och Thornberg (2015) menar att genom kvalitativ metod innebär det att de upplevelser som undersökt kan återges och analyseras. Genom att analysera erfarenheter får man kunskap om individernas tankar, upplevelser och minnen. Semistrukturerade intervjuer karaktäriseras av att de inleds med några

nyckelfrågor och att andra frågor anpassas efter svaren (Fejes & Thornberg, 2015). Detta innebär att intervjuerna som utförts inte har helt identiska frågor, utan har varit beroende av individerna. Metoden lämpade sig väl då studiens intresse är att undersöka individers upplevelser av ett visst fenomen – självskadebeteende och bemötande.

5.1 Urval

Urvalet av informanter var ett tillfällighetsurval. Ett tillfällighetsurval innebär att det inte är ett slumpmässigt urval där personer som är tillgängliga för studien används (Olsson & Sörensen, 2008). Informanterna är bekanta till mig

(uppsatsförfattare) där de erbjöd sig att delta i studien efter att ha konverserat med mig om alldagliga ämnen. Där jag berättade att jag skriver på examensarbetet och de frågade vad det handlade om. Enligt Olsson & Sörensen (2008) är denna typ av urval undermålig. Detta för att informanterna inte kan representera en större del av målgruppen. De lyfter även att sådant urval använder sig av informanter som är tillgänliga, oavsett om de uppfyller kriterierna eller inte (ibid.). Det är däremot säkerställt att informanterna i denna studie uppfyller de kriterier som finns för studien.

Målgruppen är personer som haft kontakt med vården på grund av

självskadebeteende. Kriterierna har varit att de ska ha varit i kontakt med någon typ av vårdpersonal och att de ska vara fria från självskada vid tillfälle för intervju.

5.2 Datainsamling

Viktigt att belysa är att samtliga intervjuer utfördes skriftligt via ett chattprogram (Messenger). Det finns en typ av datainsamlingsmetod enligt Davidsson (2006) som är kallat self-report, vilket innebär att det är en skriftlig intervju där

informanter får svara skriftligt eller bildligt. Insamlingsmetoden beskriver att det är en nödvändighet att ställa välformulerade frågor då det inte går att omformulera eller ställa följdfrågor, som det går vid en muntlig intervju. Davidssons (2006) insamlingsmetod går inte att tillämpa i den här studien då ett chattprogram har använts. Detta chattprogram tillåter forskaren att ställa följdfrågor, omformulera och förtydliga eventuella missförstånd. Det lyfts även om internet-intervjuer av Ahrne & Svensson (2015), dock framkommer inget om att intervjua via

chattfunktioner. Det som kännetecknar internet-intervjuer är att de sker via internet, det kan vara via e-post, Skype och webbkamera samt Facebook (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015).

Som tidigare nämnt har intervjuerna genomförts skriftligt via Messenger. Detta medför att transkribering redan skett i samband med intervjuerna. Det gjordes

(14)

modifieringar när texten skrevs över till att skyddat program, enbart för att förtydliga innehållet. Dessa modifieringar är inom hakparantes.

Första intervjun genomfördes dock först via telefon, när den skulle transkriberas var inte ljudfilen tillräckligt tydlig. Därför fick fösta intervjun göras om dock via Messenger då fysisk träff inte var en möjlighet. Alla intervjuer därefter

genomfördes via Messenger där både intervjuare och informant satt ensamma för att försäkra om att ingen annan kunde ta del av materialet. Detta gav också informanterna tid att kunna besvara och formulera frågorna i lugn och ro utan störande moment.

5.3 Dataanalys

I denna studie har tematisk analysmetod använts. Bearbetningen innebär att man identifierar datan, analyserar den och letar efter mönster som blir grunden till de teman som fastställs (Braun & Clarke, 2006). Tematisk analys har olika typer av ansats; empiristyrd tematisk analys och teoristyrd tematisk analys. Den

empiristyrda (induktiva) tematiska analysen struktureras datan genom att det eftersökt och identifieras ett flertal tillfälliga teman som sedan reduceras till slutliga teman. När man utgår från en teori eller redan bestämda teman används teoristyrd tematisk analys. Detta innebär att intervjufrågorna utformas på sådant sätt att de ger svar på det som i förhand efterfrågas och svaren sorteras under de givna teman.

I denna studie har den teoristyrda tematiska analysen använts då studien är av utvärderande karaktär. Frågorna har fungerat som teman i analysen, därför utformades frågorna så att den insamlade datan kunde motsvara syftet.

Inför analysen kontrollerades intervjuerna. Eftersom att de redan skriftliga

behövdes inte transkribering framställas. Intervjuerna blev lästa upprepade gånger i sin helhet för att kunna uppnå en förståelse och fördjupad inblick för helheten av materialet. Emedan att intervjufrågorna ställdes enligt NSP rekommendationer fanns redan teman. De följdfrågor som fanns i intervjuerna var alla under vardera rekommendation och fråga.

5.4 Etiska överväganden

Känsliga ämnen kommer att beröras i denna studie. Sådana ämnen är psykisk ohälsa, självskadebeteende och upplevelser av möten i vården som kan påverka individer. Innan intervjuerna behöver informanterna bli meddelade om att dessa känsliga ämnen kommer att beröras och att de när som helst kan välja att avbryta intervjun eller välja att inte besvara vissa frågor om dessa skulle bli för

påfrestande.

Något som uppmärksammades under intervjuerna är att några av informanterna fortfarande hade någon typ av psykisk ohälsa. Ofta förknippade med

självskadebeteende, såsom depression och ångest. Detta fanns i åtanke när frågor ställdes och hur de skulle ställas, för att informanter inte skulle känna sig pressade till att svara på frågor och känna att det blev påfrestande psykiskt.

(15)

6 RESULTAT

För att få en bättre förståelse kommer en kort presentation av informanternas vårderfarenheter. Fyra personer i olika åldrar och med olika erfarenheter av vården. Nedan följer

Informant 1: Har tidigare inte haft någon kontakt med vårdpersonal, alltså var det

första gången de kom i kontakt med vården. Individens sökte vård för självskada i samband med ångest och nedstämdhet. Enligt informanten berodde mycket på ett knaggligt förhållande med vårdnadshavare som utlöste dessa känslor som ledde till självskada.

Informant 2: Har inte heller tidigare haft någon kontakt med vårdpersonal.

Individen sökte inte själv vården, utan fick bokad tid av fosterhemsföräldrar efter att de hade sett ytliga självskador på individen. Det förekommer dock inte konkret vad som orsakat att individen valt att utföra självskadehandlingar.

Informant 3: Har tidigare haft kontakt med skolpsykolog för sitt mående och gått

där under fyra års tid. Informanten delger att en relation skapats men att det fick bli ett uppehåll på ett år av utomstående faktorer. Informanten berättar även att när skolpsykologen kom tillbaka mådde denne så pass dåligt att självskadandet och självmordstankarna var väldigt allvarliga. Dock medges att individen trodde att det var under kontroll trots att det inte var det.

Informant 4: Hade också tidigare haft kontakt med skolsköterska och redan då

haft relation vid sökandet av hjälp för självskada. Första gången individen nämnde självskadan var efter att ha skadat sig i en panikångestattack. Informanten

meddelar att måendet var uselt och hade ledsamma känslor vid tillfället som vården söktes.

Då teman redan använts i intervjufrågorna kommer dessa teman att presenteras nedan. Citaten som framställs kommer även att vara samma ordning

genomgående under varje rubrik. Alltså att första citatet för de som inte tidigare haft vårdkontakt kommer alltid att vara första citatet under resterande av

rubrikerna, detta för att tydliggöra vem som har sagt vad. Sista temat i resultatet är däremot en fråga om hur individerna anser att den perfekta vårdpersonalen hade varit vid bemötande och behandling när det kommer till självskadebeteende och annan svårighet i mående, detta lyftes för att belysa vad individer anser önskvärt hos vårdpersonal.

6.1 Första bemötandet

Med första bemötandet menas det mötet där självskadebeteendet nämns första gången. Eftersom två av informanterna redan haft vårdkontakt för andra besvär, hade dessa alltså redan en relation till vårdpersonalen. En av frågorna som ställdes var ”vad för känsla fick du av vårdpersonalen”. Tre av fyra informanter upplede att de fick en bra känsla och att de fick hjälp.

6.1.1 Utan tidigare vårdkontakt

De som inte hade haft vårdkontakt sedan tidigare hade delade meningar om hur de blev bemötta. Den ena uttryckte att de hade känslan av att känna sig väl mottagna och att vårdpersonalen var måna om att hjälpa och vara till stöd.

(16)

”På BUP kände jag mig väl mottagen och att de faktiskt verkade vilja hjälpa/vara till stöd”. (Informant 1)

Medan den andra kände sig misstrodd och inte lyssnad på.

”Jag berättade för dem om hur jag mådde specifikt med detaljer, hur jag tänkte och kände. Men de vände tillbaka det till [annat]. Det fick mig att känna mig väldigt misstrodd”. (Informant 2)

6.1.2 Med tidigare vårdkontakt

De som hade haft tidigare vårdkontakt hade alltså redan en relation med

vårdpersonal. Detta märktes i hur de blev mottagna av vårdpersonal när de yttrade sig om sitt självskadebeteende. Båda informanter berättade att de hade fått gott bemötande.

”Jag berättade för henne [skolpsykologen] och hon ringde min pappa och fixade en akuttid till BUP öppenvård. ... Jag kände mig väldigt bra bemött av skolpsykologen, hon hade fokuset på mitt mående snarare än min

självskada” (Informant 3)

Liknande upplevelse hade den andra informanten, där det uttrycktes att vårdpersonal inte la en specifik värdering i själva självskadehandlingen.

”Jag sa ingenting om självskadan, utan drog bara upp tröjärmarna och hon [skolsköterskan] förstod direkt vad som pågick. ... Hon la liksom ingen direkt värdering i det jag hade gjort – utan var vänlig, omsorgsfull och snäll”. (Informant 4)

Förhållningssättet och första gensvaret på individernas uttrycka

självskadehandling verkade ha främsta fokuset på själva måendet bakom

självskadan. Individerna uttryckte att vårdpersonalen bekräftade bakomliggande mående. Sammanfattningsvis upplevde majoriteten av individerna att de fått adekvat första bemötande när de yttrat sig om sitt självskadebeteende.

6.2 Utredning av mående

Andra temat baserades på frågan om individerna fått någon typ av utredning på skadorna och sitt psykiska mående, då i samband med första uttalandet av självskadehandlingen och beteendet. Sammantaget ansåg tre av fyra informanter att de fick en typ av utredning eller att måendet var i centrum när det kom i samband med deras självskadebeteende.

En av informanterna upplevde att vårdpersonalen var måna om att underlätta måendet och att vårdpersonalens fokus låg på ångesthantering snarare än själva handlingen.

”På BUP var de däremot väldigt måna om att underlätta mitt mående ... fokusen låg närmare på att lära mig hantera ångest och andra liknande känslor via avslappningsmetoder och så. ... De gav mig även mediciner, känns konstigt om de hade skrivit ut mediciner utan att först utreda mitt mående.” (Informant 1)

(17)

Den andra informanten kände däremot inte någon typ av hjälp eller utredning, endast att en stämpel hade satts och att mediciner skrevs ut utan utredning.

”De satte liksom bara en stämpel och gav mig mediciner för ADHD. De ansåg att mitt självskadebeteende var kopplat till diagnosen [ADHD].” (Informant 2)

Informanterna med tidigare vårdkontakt upplevde i större utsträckning att de fick en typ av bedömning på sitt mående när de hade sökt vård för sin självskada.

”Jag känner att jag fick någon typ av bedömning eller utredning, eftersom att skolpsykologen skickade mig till BUP så gjorde de en utredning på akuttiden och blev då skickad till DBT. Och då på DBT fick jag diagnosen borderline.” (Informant 3)

Den andra informanten kände inte att det var specifikt en utredning på måendet, eftersom att kontakt med vårdpersonal redan fanns på grund av mående.

”Eftersom att det var annat som utlöste självskadan så visste

skolsköternskan redan att jag mådde dåligt. Så känns inte som att de riktigt hade behövt utreda mitt psykiska mående då.” (Informant 4)

Individernas upplevelser baserades givet på sina erfarenheter och tolkningar. Men egna tolkningra av svaren är att individerna inalles upplevde att det antingen inte behövdes en utredning eller att de fått någon variant av utredning.

6.3 Behandling

En central punkt i intervjuerna var om informanterna fick adekvat behandling till deras självskadebeteende. En sådan behandling är ofta att det läggs upp en krisplan till hur självskadebeteendet ska hanteras när det blir för starka känslor. Behandlingarna har sett olika ut för de olika informanterna. Upplevelserna har varit blandade och majoriteten har upplevt att de fått passande behandling till sitt beteende och mående.

De utan en tidigare vårdkontakt var osäkra på om de hade fått en krisplan på hur de eventuellt skulle hantera sina känslor när de kände för att utföra en

självskadande handling.

”Vet inte om det är en krisplan per se, men jag fick ju olika

avslappningsmetoder som skulle hjälpa mot ångesten och på så sätt minska självskadebeteendet. Minns inte detaljer då det var så pass längesen jag sökte hjälp för det.” (Informant 1)

Den andra informanten tyckte inte att de fick någon krisplan på sitt beteende.

”Fick typ bara ’tips’. Liksom att skriva positiva saker om mig själv. Jag förstod inte poängen med det då mitt självförtroende var sämst. Men jag skulle göra det tills jag trodde på det.” (Informant 2)

(18)

Informanterna med tidigare vårdkontakt upplevde i större omfång att de fick krisplaner och behandling för att kunna hantera sina känslor när de kände att de började bli för starka.

”Vi hade både individuell terapi och gruppterapi. Jag fick även läxor och olika tips och hade pärmar med olika kapitel. På DBT fick jag även krisfärdigheter, distraktionsfärdigheter beroende på hur starka känslorna blivit... det hjälpte verkligen med min självskada!” (Informant 3)

Den andra informanten berättade att krisplaner från skolsköterskan inte hade hunnit att presenteras då studenten hann komma. Då fick informanten andra vårdkontakter. I intervjun beskriver informanten om de tillfällena då vårdpersonal inte varit till hjälp. Men att krisplaner har upprättats med annan vårdpersonal än de som beskrivs nedan.

”Vissa av dem hade fokus på att jag helt enkelt INTE fick skada mig och om jag skadade mig kunde jag inte prata om det jobbiga – utan fick vänta tills självskadebeteendet var över liksom. [Detta har varit provocerande] För ju mer någon har sagt ’detta är farligt, det här är inte bra, såhär ska man inte göra’ osv har jag bara känt ’ni ska fan få se hur djupt jag kan skära mig’.” (Informant 4)

Att få en krisplan och få verktyg och strategier till att kunna hantera sina känslor har visat sig hjälpa för större delen av informanterna. Det uttrycktes att verktygen hjälpte individerna med självskadebeteendet och att avleda det till annat när frestelsen blev för stark.

6.4 Delaktighet

Att vara delaktig i sin vård och behandling är betydelsefullt när det kommer till att stötta personer med självskadebeteende. Under detta tema var individernas fokus främst på samabandet mellan behandlingen i föregående tema och delaktigheten i val av behandling. Att vara delaktig i vårdplaner som sätts upp är något som två av fyra informanter känner att de fick ta del av.

De utan tidigare vårdkontakt hade antingen inget specifikt minne om de aktivt var delaktiga i sin vård eller att de helt enkelt bara gav med sig till vad som erbjöds.

”Jag fick ju medicineringen då, och avslappningsmetoderna. Tror inte att vi riktigt pratade om andra behandlingar. Men jag vet att jag inte tog upp annat än måendet.” (Informant 1)

”De gav mig mediciner då för ADHD och jag kände väl bara ’visst, jag tar väl dem’. Men sen insåg jag att medicinerna dödade mina känslor smått ...” (Informant 2)

Första informanten fick vara delaktig genom att få tala om sitt mående, vilket uttrycktes som väldigt viktigt för denne. Andra informanten ”gav med sig”, detta tolkas som att individen bara ville få behandlingen överstökad.

(19)

De med tidigare erfarenhet kände att de fick vara delaktiga i val av behandling och diskussion om vad som kan fungera och inte fungera för dem.

”Vi hade enskilda planer under den individuella terapin på DBT. Där pratade jag och terapeuten ihop oss om andra olika, kanske inte behandlingar, men sätt som hade kunnat hjälpa mig”. (Informant 3)

Den andra informanten berättade istället om tillfällen där delaktigheten ingick, och inte om tillfällena som nämns i föregående tema.

”De [vårdpersonal] har gått igenom med mig om hur jag kan göra för att inte skada mig själv, eller minimera risken till det i alla fall. Vi gick även igenom andra behandlingar som hade kunnat fungera, liksom diskuterat om vad som kan hjälpa och annat som inte kan hjälpa”. (Informant 4)

Att kunna genomföra en behandling som är lyckad krävs det att vårdpersonal är lyhörd och att en allians har skapats mellan individ och vårdpersonal. Resultatet visar att det är något som har inträffat och att detta gett en god grund för

individerna i sin helande process.

6.5 Den perfekta vårdpersonalen

Den perfekta eller ultimata vårdpersonalen är svår att uppnå då alla som jobbar inom vård har olika personligheter. Men sista frågan som ställdes var ”Hur hade

den perfekta vården och behandlingen sett ut för dig? Inklusive hur

vårdpersonalen ska vara”. Denna fråga gav en inblick i vad som eftertraktas hos

vårdpersonal när en individ söker vård för sitt självskadebeteende.

”Jag skulle vilja påstå att detta är en universal önskan: att man blir bemött av en förstående och empatisk människa som verkar naturligt villig att hjälpa. Jag tror att detta bör vara själva grunden åtminstone.” (Informant 1) ”Någon som genuint tar det man säger på allvar och visar omtanke. Och en som lyssnar när en säger att ’jag har testat detta du rekommenderar’ – att man inte ska få det som tips igen. När man pratar ska personen

[vårdpersonal] titta på en och inte anteckna i sitt block samtidigt eller sitta och rita. Handlingsplan vill jag ju vara med på också och ta del av.” (Informant 2)

”Den perfekta behandlingen är svår att svara på eftersom den måste vara speciellt utformad för den individ som söker vården. ... Vissa behöver verbala tips medan andra kanske behöver att man visar med handling. Jag tror att man behöver lära känna individen lite innan man kan sätta upp en vårdplan. ... Att behandlaren även visar att hen är mänsklig och inte enbart en behandlare – att de ska visa att de inte bara är där för att få lön liksom.” (Informant 3)

”För mig är det viktigaste att jag känner att någon ser mig, tror på mig, bryr sig om mig, är tillgänglig. Jag behöver en långvarig kontakt, och klarar inte av att gå in i kortvariga terapier för att det tar mig i alla fall 4-5 gånger innan jag litar på en person. ... Gärna någon erfaren som är trygg och lugn

(20)

en behandling, och jag vet att det finns – det är bara väldigt svårt att hitta.” (Informant 4)

Sammanfattningsvis önskar alla informanter att vårdpersonal ska lyssna, vara geniuna, förstående, empatiska och att de lyssnar på individen de möter. Vilket bör vara givet när en jobbar med psykisk ohälsa.

(21)

6 SLUTDISKUSSION

Först följer metoddiskussion och därefter resultatdiskussion.

6.1 Metoddiskussion

Arbetsprocessen kommer att diskuteras i detta avsnitt. Detta för att belysa svårigheter och förmåner som funnits under studiens förlopp. Diskussionen kommer att avse val av metod, urval, datainsamling, dataanalys samt val av teoretisk referensram.

Redan i början av studien var semistrukturerade intervjuer en självklarhet

eftersom att det lämpade sig bäst till den kunskap som söktes. Då upplevelser och förståelse av bemötande vid självskadebeteende inte går att mäta på ett sådant sätt att essensen fångas. Urvalet var då ett tillfällighetsurval där informanterna själva erbjöd sig att delta efter att det konverserats om studien som ska genomföras. Första tanken var att använda snöbollsmetoden eller att använda Facebok där en förfrågan skickas och på så sätt delas (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Första informanten som erbjöd sig, erbjöd sig även att sprida vidare studien och syftet till andra som hade kunnat vara målgruppen. Eftersom att det tog tid att nå ut till dessa informanter, valdes de bort. Att använda ett tillfällighetsurval har visat sig vara givande för denna studie, även om Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015) hävdar att den typen av urval är undermålig. Det som däremot hade kunnat ge skillnad i resultat är om informanterna inte hade varit bekanta där ingen förförståelse hade funnits emellan båda parter.

Datainsamlingen ägde rum via Messenger, som nämnt under metod. Det kan finnas både för- och nackdelar med denna typ av kontakt. Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015) skriver om att med tanke på att intervjuer via internet är ett relativt nytt fenomen så kan fler komplikationer uppstå. Ett sådant är att mottagaren inte får meddelandet som skickas, att det inte ger lika kvalitativt underlag som vid intervjuer som sker i fysiskt sammanhang. Att inte kunna se personen man talar med eller intervjuar kan försvåra för förståelse och missförstånd kan uppstå enklare. Dock kan även denna typ av kontakt ge informanterna tid att läsa igenom frågan som ställs och svara på ett givande sätt. Då det är direktchatt kan även frågor ställas direkt och eventuella missförstånd går att reda ut. Första intervjun var som nämnt via telefon men att det var en bristande inspelning. Tanken har slagit om att ha intervjuerna via eventuellt Skype eller liknande program vilket även Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015) nämner, dock var inte detta en möjlighet för varken eller av parterna och därför valdes Messenger då alla

inblandade var villiga till den typ av intervju. Denna typ av datainsamling är inget som nämns i litteratur om metoder, där förekommer annan typ av

internet-forskning. Gällande intervjuer via internet är det enbart e-post-intervjuer som nämns vilket inte är aktuellt i den här studien (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015). Sammanfattningsvis anses intervjuerna via Messenger varit välfungerande och givit ett nyttigt och lukrativt resultat. Däremot hade fysiska intervjuer kunnat ge ännu fylligare svar som således hade gett förnämligt resultat.

En tematisk analysmetod användes där det var en deduktiv ansats. Valet av denna dataanalys kändes mest kompatibel till typ av studie, vilket är av utvärderande karaktär. Att använda en induktiv ansats hade känts obehövligt till analys av resultat, då teman redan fanns färdigt med hjälp av NSP rekommendationer. Hade

(22)

däremot den induktiva ansatsen på tematisk analys använts hade det kunnat ge helt andra svar, vilket har funnits i åtanke vid analysen. Genom att inte ha färdiga teman kan man hitta annan typ av förståelse och tolkning av resultatet hade också varit av annan sort.

Att använda delar av vårdvetenskapen för teoretisk referensram kändes som givet, eftersom att studien handlar om individers upplevelser och förståelsen av

upplevelserna. Däremot hade teoretiska referensramen kunnat kompletteras med en vetenskaplig teori, exempelvis fenomenologi. Vilket hade kunnat ge ett fylligare resultat och djupare förståelse för upplevelserna. Fenomenologi har ett annat synsätt på empati, vilket också är en grund för begreppen från

vårdvetenskapen. Det fenomenologiska perspektivet är att åsidosätta sin egen förförståelse och följa individerna i deras upplevelse (Englander, 2017). Hade detta synsätt använts för att kompletterade den valda teorin hade detta givit en ännu djupare förståelse och annat resultat hade eventuellt uppstått.

6.2 Resultatdiskussion

Här kommer diskussion att föras om resultatet i förhållande till den teoretiska referensram som valts samt ha utgångspunkt i NSPs rekommendationer för insatser vid självskadebeteende. Eftersom att tidigare forskning har begränsningar i samband med denna studie kommer inte alla teman att inkludera den tidigare forskningen. Diskussionen kommer att vara i kronologisk ordning.

Denna studie har givit kunskap och förståelse om individers upplevelser av hur de upplevt bemötande och behandling för sitt självskadebeteende. Varje individ har en unik beksrivning av deras upplevelse.

6.2.1 Första bemötandet

NSPs (2016) rekommendationer är att ”individer med självskadebeteende ska

bemötas med medkänsla, respekt och värdighet”. I resultatet framkommer det att

majoriteten av individerna upplever att de fått ett bra bemötande. Däremot måste man ha i åtanke att denna grupp inte är definitiv för hela populationen. Informant 4 beskrev bemötandet som att vårdpersonalen var omsorgsfull och inte la

värdering i handlingen. Detta kan visa på att vårdpersonalen följt första rekommendationen. Dahlberg & Segesten (2010) skriver att följsamhet till

individens och dennes upplevelse och mående är en nödvändighet och att tolkning från resultatet så har detta uppnåtts. I Taylor et al. (2009) skriver att vårdpersonal i den kontexten saknat kunskap om självskadebeteende. Utan kunskap om

självskadebeteende och hur det ska hanteras kan det leda till att individer upplever hopplöshet och stigmatisering. I denna studies resultat är det informant 2 som upplevt hopplöshet och att vårdpersonal som träffades inte visade respekt,

medkänsla eller värdighet till upplevelserna, trots att informant 2 försökte berätta vad som egentligen var problemet. Dahlberg & Segesten (2010) menar att när en person inte känner att de får vård kan leda till bristande relation mellan individ och vårdpersonal och således utvecklas ett vårdlidande för individen. Hade informant 2’s vårdpersonal lyssnat till vad som uttrycktes hade vårdlidandet kunnat undvikas.

Tolkat ur resultatet är att informanterna upplevt att vårdpersonal i större

utsträcning varit följsamma och lyhörda till individerna. Genom följsamheten och lyhördheten har vårdpersonalen haft individernas livsvärld i åtanke. Samtidigt behöver det inte innebära att vårdpersonal följt NSPs rekommendationer, utan att

(23)

de simpelt varit mänskliga och omsorgsfulla. Men att informanten som kände sig misstrodd kanske råkat ut för vårdpersonal som liknar beskrivningen i Lindgrens (2011) och Taylors et al. (2009) studier. Har man en utgångspunkt utifrån NSPs (2016) rekommendation så kommer bemötandet att vara i likhet med

informanterna som haft bra bemötande. Genom att gå till ursprunget för

självskadan, sätts inte fokus på själva handlingen utan på orsaken till det – vilket tolkat från resultatet varit ångest eller annan diagnos.

6.2.2 Utredning av mående

Som ovan nämnt har självskadehandlingen och beteendet oftast grundat sig i ett mående eller ångestliknande känslor. NSP (2016) skriver att ”individer med

upprepat självskadebeteende erbjudas en utredning, utformad utifrån individens specifika situation”. I resultatet framkommer det däremot inte att det enhetligt

varit upprepat självskadebeteende, men det har antagits. Att utgå från en individs specifika situation är en nödvändighet då alla uttrycker sitt mående och vilken hjälp som behövs på sitt eget sätt – alltså individernas livsvärld. Att göra en utredning är av vikt då det kan sätta grunden för vilken behandling som kan behövas. Att vara lyhörd till individens uttryck och upplevelser av måendet är en viktig beståndsdel i vilken behandling som kan komma att lämpas för dem och problematiken de har. Några informanter i denna studie uttrycker dock att de är osäkra på ifall de fått en utredning, tolkningen är att detta kan bero på att vårdpersonalen inte gått igenom med dem vad som behöver vetas inför

kommande behandling. Detta kan vara kritiskt då individer kanske uttrycker sig på annat sätt om de vet att de får en utredning gällande behandling och på så sätt kan vara mer delaktiga i sin behandling vilket även Taylor et al. (2009) lyfter i sin översiktartikel.

Att få vetskap om vad som är innehållet i mötet mellan sig och vårdpersonal kan vara grundläggande för hur upplevelsen av vårdpersonalen uttrycks. Att vara ovetande kan nästan likställas till att inte få vara delaktig. Att bara följa

vårdpersonal i konversationen kan även skapa ett vårdlidande då en tillit tar längre tid att skapas sinsemellan, men främst från individens hänseende. Att vara följsam till individen leder det till en vårdande relation och således blir behandlingen adekvat.

6.2.3 Behandling

Ur resultatet tolkas det att tre av fyra individer upplevde att de fick god behandling utefter deras individuella förutsättningar. NSPs (2016)

rekommendationer för detta är att en riskhanteringsplan, där även en krisplan ska ingå, ska upprättas och att vårdpersonal tillsammans med individen ska gå igenom innehållet.

Upplevelsen av behandling har varit blandad. Informant 3 och 4 uttryckte att vårdpersonalen tillsammans med dem gått igenom behandlingsformerna och riskplanerna. Detta kan förstås och visar på att en tillit och allians skapats sinsemellan där Dahlberg & Segestens (2010) begrepp om vårdande möte

uppfylls. Det som däremot var mest intressant i resultatet är ett av de bemötanden informant 4 fått. Uppfattningen var av att det utgjort ett stort vårdlidande för individen och att detta kan hämma den helande processen. Ett citat från Lindgren (2011) kan anknytas till denna situation:

(24)

”as if talking about self-harm could ’infect other people’, and as if avoiding the subject could make it disappear”

(”som att om man talar om självskada kan det ’infektera andra

människor’, och som om att man undviker ämnet så kan man få det att försvinna”)

Att ha upplevelsen av att ens självskadehandling eller beteende kan ”infektera” en annan person, och att den upplevelsen grundar sig i bemötande under behandling med vårdpersona, skapar ett stort vårdlidande. Att ha känslan av att man är smittsam och att omgivningen tar avstånd på grund av ens mående måste vara hjärtskärande och förkossande. En sådan känsla kan tolkningsvis även leda till att en individ väljer själv att ta avstånd och i värsta fall väljer att gå till nästa steg av självskada – att ta livet av sig.

6.2.4 Delaktighet

En betydande del i behandlingen och när en individ har ett självskadebeteende är att få vara delaktig i sin vård. NSPs (2016) rekommendation i avseende

delaktighet är att vårdpersonal ”ska tillsammans med individen gå igenom

innehållet i bedömningar samt styrkor och begränsningar med tillgängliga behandlingar”. Informant 1 delgav att fokuset inte låg på delaktigheten lika

mycket som det låg på att få prata om sitt mående. Även detta tolkas som en del av delaktighet, att få valet av att få samtalsstöd. Delaktighet behöver inte enbart innebära att vara delaktig i en specifik typ av behandling för att en individ ska få delaktighet i sin vård. En del av Taylors et al. (2009) resultat var att bland det viktigaste för individen var att få information och vara delaktig i sin behandling.

”Positive experiences of care were associated with greater participation in care and care decisions…” (Taylor et al., 2009 s. 108).

Att få ta del av bedömningar och olika behandlingsmetoder ger autonomi till en individ. Själv få bestämma över sin behandling, och sitt liv för den delen, kan gynna den helande processen och alliansen mellan individ och vårdpersonal öka och således få sakenlig vård.

6.2.5 Den perfekta vårdpersonalen

Detta tema är för att få en inblick i vad som eftertraktas hos vårdpersonal.

Tolkningar ur resultatet visade likformigt perspektiv på hur vårdpersonal bör vara. De beskrivande egenskaperna som var enhetliga var att vårdpersonal ska vara geniuna, lyhörda, förstående och empatiska. Kvalitativa studier ska ge komplexa och mångtydiga resultat. Resultatet kan bero på urvalet av informanter eller på hur intervjuerna är genomförda och det torde finnas i åtanke. Men tolkningen är att det är en önskan som finns hur många som söker vård, även tolkat från den tidigare forskningen av både Taylor et al. (2009) och Lindgren (2011).

NSP (2016) utvecklade sitt kvalitetsdokument för att alla inom psykiatrin ska jobba utifrån en gemensam kunskapsbas, så att ovanstående egenskaper kan eventuellt uppnås. De rekommendationer och strategier som beskrivs i

dokumentet är homogena till informanternas önskemål av perfekt vårdpersonal.

Dock behöver man belysa att det inte finns perfekt vårdpersonal, men det går alltid att eftersträva att vara så bra det bara går och till och med bättre än så. Viktigt att ta med från detta tema är att det är just individers önskan och upplevelser av vad bra vårdpersonal innebär.

(25)

7 SLUTSATS

Utifrån studiens resultat kan en del slutsatser presenteras. Hälso- och sjukvård, såväl somatisk och psykiatrisk, syftar till att främja hälsa och minska lidande. Resultatet visade att det inte fanns så stora brister i bemötandet och att kunskap fanns hos vårdpersonal kring självskadebeteende. De individer som upplevde att vårdpersonal var lyhörda fick en positiv känsla och ett hopp till främjande

hälsoprocess. Det kunde vara något så enkelt som känslan av att bli sedd och hörd. Bemötandet av vårdpersonalen hade stor betydelse för individerna – där

bekräftelse, stöd och delaktighet gav dem tillit.

Studien gav förståelse till hur ett urval av individer har upplevt sin vård och bemötandet av vårdpersonal i samband med sitt självskadebeteende. Det som funnits i tidigare forskning har inte behandlat samma område, också för att detta är en mer utvärderande studie. I resultatet framkom det att informanterna i större utsträckning upplevde att vårdpersonal bejakade livsvärldsperspektivet. Där vårdpersonal fokuserade främst på måendet framför själva självskadehandlingen. Det är betydelsefullt i det evidensbaserade mötet, vilket innebär att vårdandet sker med livsvärlden som grund. Att ha livsvärld som grund innebär att vårdpersonal försöker förstå, beskriva och analysera hälsa, lidande och vård så som de upplevs och erfars av individer – vilket också är något som lyfts av Dahlberg & Segesten, 2010). En anledning till varför detta perspektiv kanske inte används i vissa fall (som för informant 2) är för att det finns brister i kunskap hos vårdpersonal. En kritik som kan lyftas till Nationella Självskadeprojektets rekommendationer är att de främst riktar sig till psykiatrin. Även den somatiska vården stöter på individer som har ett självskadebeteende, och detta dokument kan hjälpa dem att fånga upp individerna i ett tidigt skede istället för att bara ”sy ihop dem och skicka vidare dem”.

Citatet som titel till studien valdes främst för att fång uppmärksamheten hos läsare, för att sedan motsäga detta med resultatet - som visat mer främjande än hämmande hos vårdpersonal när de bemött personer med självskadebeteende. Detta visar även till att det krävs mer forskning inom området – främst från det individuella perspektivet och hur de vill bli bemötta samt vad som kan lindra lidandet. Den forskningen kan sedan användas i utbildningssyfte i samband med NSPs rekommendationer. Detta kan förhoppningsvis leda till ännu bättre vård och adekvat vård för de individer som har självskadebeteende – men även som allmänt bemötande för individer med psykisk ohälsa.

(26)

8 REFERENSER

Ahrne, G. & Svensson, P. (2015). Handbok i kvalitativa metoder. (2., [utök. och aktualiserade] uppl.) Stockholm: Liber.

Braun, V., & Clarke, V., (2006) Using tematic analysis in psychology, Qualitative

Research in Psycholgy, Vol 3, s. 77-101

Bryman, A. (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

Colon, M., & O'Tuathail, C. (2010). Measuring emergency department nurses’

attitudes towards deliberate self-harm using the Self-Harm Antipathy Scale.

International Emergency Nursing. 20(1). 3–13.

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.

Davidsson, B. (2006). Self report – att använda skrivna texter som redskap. I J. Dimenäs (Red.), Lära till lärare. Att utveckla läraryrkets olika dimensioner utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik (s. 56-64) (Skrifter från Institutionen för pedagogik nr 2). Högskolan i Borås.

Englander, M. & Ingvarsdotter, K. (red.) (2017). Socialpsykiatrins grunder:

människans villkor. (Första upplagan). Malmö: Gleerups.

Eriksson-Zetterquist, U. & Ahrne, G. (red.), (2015). Handbok i kvalitativa

metoder. (2., [utök. och aktualiserade] uppl.) Stockholm: Liber.

Fejes, A., & Thornberg, R. (Red.), (2015). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber

Hedin, A. & Martin, C. (2011). En liten lathund om kvalitativ metod: med tonvikt

på intervju. 15 s.

Hsieh, H.-F., & Shannon, S. E. (2005). Three Approaches to Qualitative Content

Analysis. Qualitative Health Research, 15(9), 1277–1288.

Karmen, P., Kool, N., Poslawsky, I.E & Van Meijel, B. (2015). Nurses’ attitudes

towards self-harm: a literature review. Journal of Psychiatric and Mental Health

Nursing, 22(1): 65- 75.

Lindgren, B-M (2011), Self-harm – hovering between hope and despair. Doktorsavhandling, Umeå Universitet, Institutionen för omvårdnad.

Lindgren, B-M., Wilstrand, C., Gilje, F. & Olofsson, B. (2004). Struggling for

hopefulness: a qualitative study of Swedish women who self-harm. Journal of

Psychiatric and Mental Health Nursing. 11(3), 284–291.

Lindgren, B-M., Öster, I., Åström, S., & Hällgren Graneheim, U. (2011a). ”They

don’t understand … you cut yourself in order to live.” Interpretative repertoires jointly constructing interactions between adult women who self-harm and

(27)

professional caregivers. International Journal of Qualitative Studies on Health and

Well-being. 6(3), 1–13

Nationella Självskadeprojektet (2016). Rekommendationer för insatser vid

självskadebeteende. Nationellt kvalitetsdokument för psykiatrin. Nationellt

kvalitetsdokument för psykiatrin. Lund: Nationella Självskadeprojektet .

Nationella Självskadeprojektet (u.å). Vad vet vi om självskadebeteende?

http://nationellasjalvskadeprojektet.se/om-sjalvskadebeteende/ Hämtad: 2019-05-20

Olsson, Henny & Sörensen, Stefan (2007). Forskningsprocessen: kvalitativa och

kvantitativa perspektiv. 2. uppl. Stockholm: Liber

Patterson P., Whittington R. & Bogg, J. (2007). Measuring nurse attitudes

towards deliberate self-harm: the Self-Harm Antipathy Scale (SHAS). Journal of

Psychiatric and Mental Health Nursing. 14(5), 438–445.

Perboell, P,. Hammer, N,. Oestergaard, B,. Konradsen, H. (2014). Danish

emergency nurses’ attitudes towards self-harm – a crosssectional study.

International emergency nursing, 23(2): 144-149.

Socialstyrelsen (2009). Folkhälsorapport 2009. Edita Västra Aros, Västerås, mars 2009. 2009-126-71

Taylor, T., L., Hawton, K., Fortune, S., & Nevneet, K. (2009). Attitudes towards

clinical services among people who self-harm: systematic review. The British

Journal of Psychiatry. (194), 43 104–110

(28)

BILAGA 1 – INFORMATIONSBREV

Hej!

Mitt namn är Meliha Sijaric och studerar sjätte terminen i socialpsykiatri på grundnivå Malmö Universitet. Det är nu dags för mig att skriva mitt

examensarbete och behöver därför individer jag kan intervjua. Syftet är att undersöka hur personer som har eller har haft ett självskadebeteende blivit bemötta av vårdpersonal. Med självskadebeteende menas det att en avsiktligt skadat sin kropp genom exempelvis att skära eller bränna sin hud tills den tagit skada. Meningen med detta är att undersöka om personer med självskadebeteende har fått adekvat (korrekt/lämplig/passande) vård. Samt eventuellt ha denna studie som uppmaning till hur en vårdpersonal ska eller inte ska bemöta en individ med självskadebeteende.

Tanken är att undersöka detta genom intervjuer med fyra personer som är myndiga (över 18 år), där mötet med varje enskild invidid sker på en plats som känns säker för individen. Intervjun ska kännas avslappnad och kommer att påbörjas med en introduktion av mig som författare och undersökare samt gå igenom varför jag valt detta ämne att studera, för att sedan gå vidare till individen där denna får berätta lite om sig själv och slutligen börja med en fråga som är förberedd. Under intervjuns gång kommer det att finnas några nyckelfrågor som kommer att ställas men själva intervjun kommer att ske som en vanlig

konversation, alltså en semistrukturerad intervju.

Ditt deltagande som individ i studien är helt frivillig och du kan när som helst välja att avbryta deltagandet utan att förklara eller motivera till varför.

Det eftersträvas konfidentialitet i undersökningen och ingen obehörig kommer att få ta del av materialet. Materialet kommer att förvaras på ett sådant sätt att bara jag som undersökare kommer att ha tillgång till det. I rapporteringen av resultatet, i form av en examensuppsats eller i annan form av publicering, kommer alla informanter (du som individ) att bli avidentifierad så att det inte går att koppla resultatet till dig som enskild individ. All information kommer att förstöras efter studien.

Examensarbetet kommer att publiceras på Malmö Universitets databas MUEP.

(29)

BILAGA 2 – INTERVJUGUIDE

När sökte du vård för ditt självskadebeteende första gången?

När du sökte vård för ditt självskadebeteende, vad för känsla fick du av vårdpersonalen?

Kände du att du fick någon typ av utredning på dina skador och ditt psykiska mående?

Kände du att de utredde ditt psykiska mående?

Fick du, tillsammans med vårdpersonal, utforma en riskhanteringsplan?

Känner du att vårdpersonalen gick igenom bedömningar om ditt mående och vilka behandlingar som hade kunnat hjälpa?

Fick du erbjudande om insatser och behandlingar som var struktuerade för ditt självskadebeteende? Och om du har annan psykisk ohälsa, behandling för dessa också?

Hade du kontakt med fler vårdenheter? Om ja, hur sköttes kontakten mellan dessa gällande dig och din vård?

Hur hade den perfekta vården och behandlingen sett ut för dig? (Hur ska vårdpersonal vara, vad ska de göra, för att du ska känna att du får god vård?)