Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn Unga Samhälle
(BUS)
Examensarbete
15 högskolepoäng”E-mobbning finns inte på vår skola”
En kvalitativ studie om e-mobbningens plats i skolans
antimobbningsprogram.
”Cyber-bullying doesn’t exist in our school”
Jens Håkansson
Esther Linnane
Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2009-01-12
Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Ylva Holmberg
Abstract
Linnane, E & Håkansson, J (2008). ”E-mobbning finns inte på vår skola”- En kvalitativ studie om e-mobbningens plats i skolans antimobbningsprogram. Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola.
The purpose of this study was to highlight cyber-bullying and its place in today’s schools. Our aim was to research how schools with bullying prevention programs are equipped to handle and take action against cyber-bullying. Furthermore this study focuses on whether or not schools are responsible for cases of cyber-bullying. We also aimed to present teachers’ general views and knowledge regarding this phenomenon. In order to emphasize these issues we have asked the following questions: How do teachers’ perceive the existence of cyber-bullying in school? What do schools do to prevent and take action against cyber-bullying? Who is responsible for taking action against cyber-bullying? As a method to obtain answers to these questions we have used five qualitative interviews. Our informants were various educators involved with bullying prevention programs in their respective schools. Socio cultural, organisational and judicial perspectives support our theoretical framework. Our results show that although the schools in our study may be capable of dealing with traditional bullying, they are not suitably equipped to deal with cyber-bullying. In general the educators are in agreement that they are inadequately informed about cyber-bullying. All informants were prepared to further educate themselves in order to prevent and combat this new phenomenon. Finally in order for our schools to be able to act effectively on cyber-bullying there must be clear laws put in place.
Key words: Cyber-bullying, school, bullying prevention program, socio cultural perspective, organisation theory
Nyckelord: Elektronisk-mobbning (E-mobbning), skolan, antimobbningsprogram, sociokulturellt perspektiv, organisationsteori
Förord
Vår undersökning har väckt många frågor under studiens gång, både hos oss själva och hos våra informanter. Vi anser att ämnet är särskilt viktigt att uppmärksamma i dagens samhälle. Vi har upplevt tiden som intensiv och lärorikt. Vi vill tacka de pedagoger som varit hjälpsamma och ställt upp på att intervjuas, utan dem hade denna uppsats inte kommit till. Vi vill också tacka vår handledare Ylva Holmberg för hennes stöd och kommentarer under arbetets gång.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING... 9
1.1INTRODUKTION... 9
1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 10
2 TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING ... 11
2.1DE OLIKA ANTIMOBBNINGSPROGRAMMEN... 11
2.2MOBBNING... 13
2.2.1 Var äger mobbningen rum?... 15
2.2.2 Vem mobbar och vem blir mobbad?... 15
2.3ELEKTRONISK MOBBNING... 16
2.3.1 Var äger e-mobbning rum? ... 17
2.3.2 Vem e-mobbar och vem blir e-mobbad? ... 18
2.4DET SOCIOKULTURELLA PERSPEKTIVET... 18
2.5ORGANISATIONSTEORI... 20
2.6LAGAR, LÄROPLANER OCH STYRDOKUMENT... 22
3 METOD... 24 3.1METODVAL... 24 3.2UNDERSÖKNINGSGRUPP... 25 3.3GENOMFÖRANDE... 26 3.4ANALYSMETOD... 27 3.5FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN... 28 4. PRESENTATION AV EMPIRIN... 29
4.1DEFINITIONER OCH UPPFATTNINGAR AV ELEKTRONISK MOBBNING... 29
4.2FÖREKOMST OCH DISKUSSION... 30
4.3ANSVAR... 31
4.4ANVÄNDNING AV MOBILER OCH INTERNET UNDER SKOLTID... 32
4.5ARBETET I ANTIMOBBNINGSPROGRAMMEN... 33
4.6ANALYS... 34
4.6.1 Den digitala utvecklingen genom pedagogers ögon ... 34
4.6.2 Ansvarsfrågan... 36
4.6.3 Skolan och antimobbningsprogram... 37
4.6.4 Sammanfattning och slutsatser... 38
5 DISKUSSION OCH KRITISK REFLEKTION ... 40
1 Inledning
Hej! Jag vill ha hjälp. Jag är ovän med en annan kille och på msn så skriver han att jag är en bög mm och att jag ska få stryk i skolan… Mamma vet om det och hon säger att jag ska säga till honom nästa gång han skriver nåt sånt. Men är det enda sättet?! Jag vill inte hamna i slagsmål i skolan, vad ska jag göra?! (Kille, 12 år).
1.1 Introduktion
I en rapport gjord 2006 av Microsoft som frågade 290 skolledare om hur mycket de visste om mobbning på nätet svarade en majoritet att de ansåg e-mobbning vara ett dolt problem som kommer att växa. De ansåg också att de inte var rustade för en sådan utveckling och efterlyste kompetensutveckling (Microsoft undersökning, 2008). I en annan enkätundersökning som Folkhälsan gjorde 2008 framgår det att var femte elev i skolår 3–6 har blivit utsatt för elektronisk mobbning minst en gång under den senaste terminen (Smeds, 2007). Det var de här två rapporterna som väckte vårt intresse och var avgörande i vårt val av ämne.
Vår uppsats heter E-mobbning finns inte på vår skola och handlar om hur skolorna i vår undersökning använder sig av sina antimobbningsprogram för att motarbeta elektronisk mobbning. Det finns idag en mängd olika åtgärder för mobbning, allt ifrån kvalificerade antimobbningsprogram som skolor kan köpa och använda sig av, till hemmasnickrade program som enskilda skolor själv arbetat fram. Men i takt med den ökande elektroniska mobbningen som innefattar mobiltelefoner och Internet kan man undra hur väl antimobbningsprogrammen hänger med i utvecklingen. Vår uppfattning är att det finns lite forskning inom detta område och det är därför vi anser det intressant och värt att undersöka.
Det faktum att elektronisk mobbning idag är en del av många ungas vardag i Sverige bekräftas av flera undersökningar, bland annat de som vi nämnde tidigare. Idag använder i princip alla ungdomar internet på sin fritid (97 procent) och bland de yngre barnen ökar användningen stadigt. Nästan alla har en egen mobiltelefon, 77 procent bland 9–12-åringar (Medierådet, 2008). Men vem har det juridiska ansvaret att motarbeta elektronisk mobbning? Är det skolans ansvar eller slutar det när eleverna går hem för dagen? Om en pojke fotograferar en flicka i duschen på skolan men lägger upp bilden när han kommit hem, vem faller ansvaret då på? I Lpo94
(Utbildningsdepartementet, 2006) står det att ingen i skolan ska utsättas för mobbning och tendenser till det eller andra trakasserier aktivt ska bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Detta kommer vi att fördjupa oss i senare i uppsatsen.
Vår undersökning tar upp hur skolor som använder fyra specifika antimobbningsprogram mot mobbning är utrustade och förberedda för elektronisk mobbning. De fyra program vi inriktat oss på är Farstametoden, Olweusprogrammet, Friends och Gemensamt Bekymmer metoden (GBm). Vi har intervjuat fem olika pedagoger som är insatta i just deras skolas antimobbningsprogram för att få svar på våra frågor. Vi gick in i denna forskningsprocess med förförståelsen att de skolor som arbetar efter specifika antimobbningsprogram är väl förberedda för att åtgärda och motarbeta mobbning. Våra föraningar var dock att de hade bristfällig kunskap om elektronisk mobbning.
1.2 Syfte och frågeställningar
Vårt syfte är att undersöka hur skolor använder sig av sina antimobbningsprogram för att förebygga och motarbeta elektronisk mobbning.
Våra frågeställningar är följande:
• Hur uppfattar lärare e-mobbningens existens i skolan?
• Vad gör skolor för att förebygga och motarbeta elektronisk mobbning? • Vem har ansvaret att motarbeta elektronisk mobbning?
Vi kommer att presentera teorier kring mobbning samt elektronisk mobbning. Vidare kommer vi att utifrån ett sociokulturellt perspektiv redogöra för hur mobbning kan ske via nutida kommunikationsformer som exempelvis Internet och mobiltelefoni. Vi har dessutom utgått ifrån två organisationsteoretiska synsätt för att kunna förstå möjliga bakomliggande förklaringar till varför skolor gör som de gör.
2 Teori och tidigare forskning
I den första delen av teori och tidigare forskning presenterar vi de olika antimobbningsprogram mot mobbning som vi valt att ta upp i vår undersökning. Efter det belyser vi olika begrepp kring mobbning samt elektronisk mobbning. Därefter tar vi upp det sociokulturella perspektivet och organisationsteori. Slutligen lyfter vi fram ansvarsfrågan och beskriver lagarna som rör detta fenomen.
2.1 De olika antimobbningsprogrammen
Vi valde de här specifika programmen därför att de alla på ett eller annat sätt fångade vår uppmärksamhet när vi läste in oss på området. Farsta är ett kontroversiellt program då det förespråkar att föräldrarna ska hållas utanför en aktuell situation så mycket som möjligt. Detta har dock ändrat sig på senare tid. Olweus blev vi intresserade av då det är det enda evidensbaserade programmet som finns i Sverige. GBm är föregångare till Farstametoden och var därför naturligt för oss att ta med. Friends är ett för allmänheten känt program och vi ansåg därför att det skulle vara med i vår studie. Slutligen kommer vi att kort ta upp ett företag som heter Netscan. Detta är inget antimobbningsprogram men eftersom det nämns av flertalet informanter i våra intervjuer ansåg vi det vara relevant för läsaren att uppmärksammas på.
Farstametoden är en metod för att åtgärda akut mobbing. Den utvecklades i mitten av 1980-talet av en lärare som heter Karl Ljungström. Farstametoden är utformad efter GBm men skiljer sig ifrån sin föregångare i det avseendet att man först samtalar med den mobbade medan man i GBm väljer att samtala med den misstänkte mobbaren först. Dessutom är man en pedagog i GBm medan man är två eller flera pedagoger i Farstametoden. Det är en omtalad metod då den förespråkar att föräldrarna till de inblandade eleverna ska underrättas först när fallet håller på att lösas. Anledningen ska vara att föräldrar ofta reagerar chockartat när de får höra att deras barn mobbar eller mobbas och kan då påverka utvecklingen negativt.
Dan Olweus anses vara en av världens främsta mobbningsexperter och är också den första att officiellt bedriva vetenskaplig forskning i Sverige, vilket påbörjades under 1970-talet (Fors, 1994). Han skrev vad som nu allmänt betraktas som den första
vetenskapliga undersökningen av mobbning i världen. Den omfattade 900 pojkar från Storstockholm och resultaten publicerades i boken Hackkycklingar och översittare (1973). Sedan 1970 är han professor i psykologi vid Universitetet i Bergen och leder nu en arbetsgrupp som har fått norska regeringens uppdrag att införa det så kallade ”Olweusprogrammet mot mobbning och antisocialt beteende” i stor skala (Beckman, 2003). Olweus åtgärdsprogram mot mobbning är i första hand förebyggande. Programmet siktar mot att omstrukturera den existerande miljön i skolan så att möjligheterna till att mobba och kränka andra elever reduceras (Olweus & Limber, 1999). Detta gör man bl.a. genom klassmöten, föräldramöten och elevmöten. Man anordnar temadagar och effektiviserar rastvaktscheman. Det finns också åtgärdsprogram som består av ”allvarliga samtal” med de inblandade eleverna då ett åtgärdsprogram kan upprättas. Olweus program är designat att genomsyra hela skolans verksamhet.
Gemensamt Bekymmer Metod (GBm): Anatol Pikas var den förste att publicera en bok om behandling av skolmobbning. Gbm är ett ”rent” antimobbningsprogram som vänder sig till situationer då mobbning redan har utvecklats. Faserna i GBm kan kort beskrivas med att man börjar med ett individuellt samtal med den misstänkte mobbaren där den får berätta hans eller hennes version av det som har hänt. Den misstänkte mobbaren uppmuntras att komma med förslag på hur man kan lösa situationen. Sedan följer ett individuellt samtal med det sannolika offret. Också här ges uppmuntran till att komma med förslag för förbättring. Fas tre är ett gruppmöte med alla inblandade. Stämningen ska vara angenäm och kan liknas vid en fika där man äter och dricker något. De inblandade uppmuntras att säga positiva saker om varandra som samtidigt är sanna (Pikas, 1998). Hela poängen med GBm är att parterna själva ska komma fram till en lösning, inte att pedagogerna ska tvinga på dem lösningen.
Friends grundades 1997 av Sara Damber. De arbetar uteslutande för att barn och unga ska känna sig trygga och slippa utsättas för mobbning och andra kränkningar. Friends är en ideell organisation helt utan statliga bidrag (Friends, 2008). Friends arbetar precis som Olweus mest förebyggande. De är kända för att arbeta mycket ute på skolorna där de utbildar både pedagoger och elever. Om skolan så önskar utbildar de föräldrarna också. De vänder sig först till pedagogerna för att skapa ett gemensamt ställningstagande och en positiv värdegrund. Det första mötet med eleverna sker genom
en teaterföreställning om mobbning som man senare knyter an till när eleverna klassvis väljer ut två ”kompisstödjare”. Dessa personer, som är framröstade av sina klasskamrater, kommer sedan att utbildas av Friends. Utbildningarna syftar till att inspirera och ge kunskap om mobbning, hur man arbetar förebyggande och att förstå och känna trygghet i sin nya roll, bl.a. genom forumspel och dramatiseringar. Friends försöker förankra ett förhållningssätt i pedagoger och elever där man ser till allas bästa och orättvisor kommer fram direkt, innan det utvecklas till mobbning (Friends, 2008).
Netscan är ett företag som startades 2004 med mål att sprida kunskap om vad som sker under ytan på alla de ungdomssajter som nästan dagligen växer fram. Företaget håller föreläsningar och utbildningar för alla som är verksamma med barn och unga. De håller också specialanpassade föreläsningar för elever i skolår 5 och uppåt. Vanligtvis föreläser de för eleverna på förmiddagen för att på eftermiddagen föreläsa för pedagogerna på skolan. På kvällen föreläser de för elevernas föräldrar (Netscan, 2008).
2.2 Mobbning
Mobbning är ett gammalt fenomen men det var inte förrän 1970-talet som någon intresserade sig tillräcklig mycket för att forska inom mobbningens värld. Mobbning ansågs förr i tiden som normalt och en fundamental del av ett barns uppväxt, det tycktes inte viktigt att ta till åtgärder mot mobbning på den tiden (Shariff, 2008). I dagens skolor används begreppet och själva ordet mobbning alltmer. Det är angeläget i barns uppfostran att det är positivt att det nu uppmärksammas mer. Däremot kan man ofta höra på skolgårdar ”Fröken, han mobbar mig” eller något liknande där barnen verkar ha missförstått ordets betydelse. Detta är en anledning till att vi kommer att belysa några definitioner på begreppet mobbning.
Definitionerna på mobbning är många men den som används mest är Dan Olweus’ definition:
Man brukar tala om mobbning när en eller flera personer, vid upprepade tillfällen och under en viss tid, säger eller gör kränkande och obehagliga saker mot någon som har svårt att försvara sig. (Olweus, 1999, s. 9)
Vidare berättar Olweus att mobbning kan ta sig uttryck både i direkt och indirekt mobbning. Med direkt mobbning menar han att mobbaren kan använda sig av slag, sparkar, skällsord, kränkande och hånfulla kommentarer eller hotelser. Indirekt mobbning kan ta sig uttryck genom att bli utfrusen och inte få vara med i kamratkretsen, att bli baktalad eller att hindra en från att få vänner (ibid.).
Mobbning är förakt, förnedring, kränkning, förföljelse och hån menar Höistad (1994). Anatol Pikas och Peter-Paul Heinemann bygger sina uppfattningar kring begreppet mobbning som gruppvåld. Heinemann anser att mobbning inte har något att göra med egenskaper hos offret utan utlöses av gruppens behov av att få utlopp för sin aggressivitet. Däremot väljer denne eller dessa ut en lämplig person vars integritet och sociala status är så pass enkel och som ifrågasätts av de övriga i gruppen, att mobbaren kan känna sig trygg i vetskapen om att angreppet kommer att lyckas. Med detta blir inte deras status i gruppen hotad (Larsson, 2000).
Den värsta plågan för den som är utsatt för övergrepp och kränkningar är faktiskt inte angreppen i sig utan de ångestfyllda stunderna däremellan, anser Karl Ljunström (Farstametoden), vilket gör att den mobbade hindras från att leva ett normalt liv. Andra som delar Ljunströms åsikter är Erich Fromm, Freire och Mellody. De anser att en människa skall kunna vara helt och fullt mänsklig genom att kunna hoppas på en framtid och om då barnets verklighet angrips dvs. dennes kropp, tankar, känslor eller beteende är på något sätt kränkt, då har personen blivit mobbad och hindrad i sina framsteg (Larsson, 2000).
Zelma Fors (1994) menar att mobbning är när plågaren har mer makt än offret och har kontroll över offret. Vidare berättar hon att i mobbningen förekommer negativa handlingar i avsikt att skada offret. Det Fors och Olweus är överens om är att de negativa handlingarna ska förekomma upprepade gånger och över en längre tid för att räknas som mobbning.
2.2.1 Var äger mobbningen rum?
Ca 50-75 procent av mobbningen äger rum under rasterna: på skolgården, i korridorerna eller på mer undanskymda platser (Olweus, 1999). Det kan också förekomma under lektioner om till exempel läraren inte uppmärksammar och slår ned på alla sådana tendenser. Vidare menar Olweus att skolan utan tvekan är den plats där det mesta av mobbningen äger rum och att detta lägger ett särskilt ansvar på både skolledning och lärare vilket vi kommer att ta upp lite senare i studien.
2.2.2 Vem mobbar och vem blir mobbad?
Kännetecken av en mobbare:
De som mobbar har ofta vissa drag gemensamt. Olweus listar några kännetecken för barn som löper risk att bli mobbare. Först på listan skriver han att de som har en mer positiv attityd till våld än elever i allmänhet ofta framstår som mobbare, de har ett starkt behov av att dominera och undertrycka andra elever. Vidare berättar han att de hävdar sig med hjälp av makt och hotelser för att få sin vilja fram. När det gäller pojkar så är de oftast starkare än sina kompisar, i synnerhet mobboffren. De har låg frustrationstolerans och har svårt att underordna sig regler. Slutligen beskriver Olweus att barn som mobbar ofta uppträder aggressivt mot vuxna, både lärare och föräldrar och att de har lätt för att prata sig ur besvärliga situationer (Olweus, 1999). Det finns dock studier som visar det motsatta, till exempel en studie som DiGiulio (2001) gjort. Han påstår att mobbare kan lika väl vara populär bland lärare eftersom de visar en bra ledarskapsförmåga och ofta är duktiga elever (Shariff, 2008).Den typiska mobbaren framställs ofta som en mycket ensam person med få riktiga kompisar. Mobbarens aggressiva och antisociala beteende gör att andra blir rädda för dem, men att de också ibland beundras (Eriksson m.fl. 2002). Vidare skriver Eriksson att mobbaren saknar empati, de kan inte förstå andras känslor och förnekar alltså deras lidande. Fors menar, till skillnad från Olweus, att relationen mellan mobbaren och den mobbade från början kan vara jämbördig men kan så småningom komma ur balans. Anledningen till att balansen inte håller är att den ena vill ha makt och kontroll (ibid). Det framgår i en finsk studie gjord av Kaltiala-Heino år 2000, att depressioner, oro, psykosomatiska symtom och ätstörningar är lika vanligt förekommande hos mobbare
som hos mobboffer. Det visar sig alltså att även om mobbare beter som självsäkra betyder det vanligtvis inte att de är det (ibid.).
Kännetecken av ett mobboffer:
Enligt Olweus finns det två huvudkategorier, den första Det passiva eller undergivna mobboffret och den andra Det provocerande mobboffret. Kännetecken hos det passiva är att de ofta är stillsamma, försiktiga, känsliga och kan ha lätt för att gråta. De präglas av osäkerhet och dåligt självförtroende. Ofta har dessa barn få kompisar och umgås lättare med vuxna än sina jämnåriga. De är ofta fysisk svagare än sina klasskamrater, i synnerhet mobbarna, de tycker dessutom inte om att slåss. Det provocerande mobboffret är mindre vanligt; de kan vara temperamentsfulla, och om de angrips eller förnedras försöker de ofta ge igen, dock oftast utan någon större framgång. Man märker att de är ofta rastlösa, klumpiga, omogna, okoncentrerade och ansedda som allmänt besvärliga. Tyvärr är de på grund av sitt irriterande uppträdande inte heller särskilt omtyckta av vuxna (t.ex. lärare). Slutligen beskriver Olweus att den provocerade kan själva försöka mobba svagare elever (Olweus, 1999).2.3 Elektronisk mobbning
Den digitala kommunikationen förändrar mobbarens möjlighet att mobba och den som är utsatt kan inte ens känna sig trygg i sitt eget hem. Sätter man på datorn och kopplar upp sig är man åtkomlig och med mobiltelefoni är man nåbar överallt (Olin, 2003).
Elektronisk mobbning är precis som vanlig mobbning, fast det sker på en digital arena. Det är ett nytt fenomen som har kommit med den tekniska utvecklingen. Stiftelsen Friends beskriver e-mobbning som ett hotfullt sms, ett rykte eller en förnedrande bild som sprids över nätet. Det kan vara ett taskigt meddelande i ett krypin, ett mail som skickas till alla utom en eller utfrysning genom att blockera någon. Mobbare kan hitta vem de vill och när de vill genom att använda sms, mms, chat och mail. Det går snabbt och enkelt och mobbaren behöver inte ens se sitt offer i ögonen (Friends, 2008). Belsey definierar e-mobbning som:
Cyber-bullying involves the use of information and communication technologies such as email, cell phone and pager text messages, instant messaging, defamatory personal Web sites, and defamatory online personal polling Web sites, to support deliberate, repeated, and hostile behaviour by an individual or group that is intended to harm others. (Shariff, 2008, s. 78)
Nancy Willard, Director for the Center for Safe and Responsible Internet Use beskriver e-mobbning som trakasserier på nätet eller via mobiltelefoner, det kan vara någon som avslöjar personlig information, diskriminerar, någon som skriver eller säger vulgära eller obehagliga kommentarer. Shariff skriver att avsändaren ofta är anonym och att de dessutom kan nå ett oändligt antal människor (Shariff, 2008).
En koppling till varför människan verkar ha så lätt att e-mobba kan man hitta i Milgrams lydnadsexperiment som Bauman (1989) tar upp. Ett av experimentets syften var att undersöka lydnad och auktoriteters inverkan på en försökspersons förmåga att skada en annan människa.
Den mest slående av hans upptäckter är kanske det omvända förhållandet mellan beredskapen att utföra grymheter och närheten till offret. Det är svårt att skada en person vi kan röra vid. Det är något lättare att plåga en person vi bara ser på avstånd. Det är ännu lättare om vi bara hör personen. Det är riktigt lätt att vara grym mot en person som vi varken ser eller hör”. (Bauman, 1989, s. 216)
2.3.1 Var äger e-mobbning rum?
Egentligen kan e-mobbning äga rum var som helst och när som helst eftersom det snabba tekniska samhället vi lever i idag gör att de flesta barn och ungdomar har tillgång till mobiltelefoner och internet. Under skoltid har eleverna oftast möjlighet att använda sina mobiler under rasterna och i många skolor har de tillgång till internet i skolan, ibland utan vuxen tillsyn. Däremot har många skolor tydliga regler när det gäller användning av datorer och mobiler.
Barn och ungdomar befinner sig ofta på olika slags communities såsom Lunarstorm, MSN, Facebook, MySpace. Ett huvudsyfte för de flesta nätgemenskaper är att komma i kontakt med likasinnade. Därför finns det olika möjligheter för användarna att presentera sig med ålder, intressen, bostadsort eller åsikter. På många communityn får man en egen liten hemsida med gästbok och dagbok (Wikipedia, 2008). Bloggar
(digitala dagböcker), chatrooms och webbsidor som snyggast.com där man lägger upp bilder på sig själv, som andra sen betygsätter, är också populära bland unga.
2.3.2 Vem e-mobbar och vem blir e-mobbad?
Kännetecken hos e-mobbare och mobbade är detsamma som med vanlig mobbning. Skillnaden är att genom elektronisk mobbning kan mobbaren nu hålla sig anonym och osynlig för alla utom den som blir mobbad. Det som är av intresse är att flickor är betydligt mer aktiva när det gäller elektronisk mobbning kontra den traditionella formen av mobbning. Shariff (2008) skriver dessutom att flickor ofta är sexuellt utsatta via digitala media men att de också är mer benägna att bete sig som förövare på nätet än pojkar. En studie av Tolman (2001) visar att pojkar lutar sig mer mot att trakassera andra när de är i pubertet. Med det menar han att pojkar är mer hormonala och ofta diskriminerar andra ”svaga” pojkar om deras sexualitet. De mobbar dock inte exklusivt pojkar utan flickor drabbas också.
2.4 Det sociokulturella perspektivet
Det sociokulturella perspektivet på lärandet handlar om ”hur människor tillägnar sig och formas av de redskap som kulturen tillhandahåller” (Säljö 2000, s.18). Vygotskij betonade att lärandet inte sker i ett vakuum utan alltid är beroende av sitt sammanhang. Det betyder också att stor vikt läggs på kommunikation.
Man lär genom att delta i en social praktik som kan skapa mening och sammanhang för den lärande. Det betyder till exempel att skolan som miljö blir mycket avgörande för lärandet. Med utgångspunkt från ett sociokulturellt perspektiv lär sig alltid elever i skolan. Det de lär sig är emellertid inte alltid det som de vuxna tror att de lär sig. (Orlenius 2001, s. 217)
Den västerländska världen har sett en förändring i människans villkor för utveckling och lärande under senare delen av 1900-talet. Denna explosionsaktiga utveckling har medfört att villkoren för barns utveckling förändras i så hög takt att skillnaderna mellan generationerna är så stor att deras erfarenheter bokstavligen har sitt ursprung i två olika världar. Detta har resulterat i att den äldre generationens kunskaper inte alltid är tillräckliga utan att barn och unga får utgöra en länk till den värld de lever i (Hernwall
2003). Det uppstår ett tomrum/arena i lärandet där unga lär unga och de vuxna står ovetandes utanför. Leif Strandberg (2006) skriver:
vi vuxna blir naturligtvis oroliga över att barnen tycks kunna kringgå hävdvunna vägar till lärande och arbeta med ”genvägar” där varken läsfärdighet eller vuxenkontroll verkar spela roll. Och det är klart, en teknologi som kan tillhandahålla gränslös information, kommunikationsmöjligheter över hela världen, produktionsteknik i klass med riktiga medieindustrin samt spännande mötesplatser utmanar våra föreställningar och våra lärometoder. Särskilt förvånad blir förstås den som anser att kompetens är en inre mental egenskap när de ser att små barn kan navigera i den virtuella världen utan inledande undervisningsmoment, utan att kunna läsa, utan att kunna språk: och ändå lösa de problem som tycks (för oss vuxna) kräva åtminstone någon typ av textavkodning och åtminstone någon kunskap om engelska. (s. 94)
Tapscott (1998) menar att många vuxna känner sig hämmade när det kommer till det tekniska, vilket alienerar dem ytterligare ifrån de unga som så lättvindigt använder dessa tekniker. Flertalet vuxna börjar också ta avstånd till teknik då de anser att den försämrar deras livskvalitet snarare än förbättrar. De ungas språk på Internet ses också ofta som ett helt annat språk för de vuxna. Tapscott tar upp en 11-årig flicka som utan att skriva ett enda ord kan förmedla 46 olika känslor eller ord, endast genom symboler, eller smileys som det också kallas.
Den tekniska utveckling som Hernwall talade om har också gjort att genom medias lättillgänglighet dras unga idag mycket lättare in i de vuxnas erfarenhetsvärld. De får tillgång till att se allt de vuxna upplever. Detta betyder att skyddsnätet, som de vuxna annars kan bidra med, försvinner (Ziehe, 1992). De kan, på ett väldigt ocensurerat sätt, se den vuxna världens alla baksidor.
2.5 Organisationsteori
I detta kapitel presenterar vi organisationsteori. I organisationsteori står två olika teorier mot varandra: rationalistisk teori och systemteori (Abrahamsson & Aarum Andersen, 2005). Här kommer vi att förklara hur organisationer såsom skolan och organisationer bakom antimobbningsprogram fungerar utifrån dessa teorier. Till sist kommer vi att ta upp utvecklingens konsekvenser för organisationerna.
Organisationer uppstår och utvecklas som instrument för att uppnå bestämda mål. De uppstår i situationer där människor inser att deras eget intresse eller egna fördelar bäst kan uppnås eller tillvaratas genom en kollektiv, snarare än en individuell handling (Abrahamsson & Aarum Andersen, 2005). Författarna definierar en organisation som ”en planmässigt inrättad sammanslutning av människor med syftet att nå givna mål” (ibid. s.11).
Den rationalistiska organisationsteorin vilar på uppfattningar att det är individuella behov såsom önskningar, förväntningar, krav och ambitioner som gör att individer kan tillfredställa och uppnås genom en kollektiv handling. Därmed kan de formulera gemensamma mål som ligger som bakgrund till att etablera en organisation. Den skapas som instrument för huvudmannen; de är till för att utföra arbete, för att bedriva produktionen. Man kan säga att organisationen är huvudmannens verktyg för att nå sitt mål. I vår studie tittar vi närmare på antimobbningsprogram utifrån denna teori, dvs. Olweus metod, med Dan Olweus som huvudman. Det rationella i den här teorin är att huvudmannen söker nå sitt mål genom att medvetet och planmässigt etablera en organisation och att det finns ett rationellt, logiskt samband mellan målet och hur organisationen utformas och arbetet bedrivs (ibid.).
Skolan som organisation betraktas genom systemteorin i vår studie som en del av ett större samhällsmässigt system och är helt beroende av detta. Till skillnad från den rationalistiska teorin är systemteorin beroende av bestämda intressenter, dvs. olika parter som finner att de kan vinna någonting på samarbete med organisationen, t.ex. skolans intressenter; staten, kommunen, anställda, ledaren (rektorn) osv. (Abrahamsson, 1989). Organisationen uppfattas inte främst som ett redskap, utan som ett fenomen, som
uppkommit som ett svar på behov i samhället (Abrahamsson & Aarum Andersen, 2005).
Utvecklingens konsekvenser för organisationerna betyder enligt Per Albinsson att vi kommer att behöva organisationer som kontinuerligt arbetar med att förnya sig själva. Han skriver att tidigare lösningar inte är ägnade att skapa tillräckligt snabb anpassning, utan nya perspektiv har börjat göra sig gällande. Vidare säger han att organisationer bör utvecklas genom att skapa ett ökat engagemang och kunnande genom att vidga arbetsinnehållet, öka ansvaret och arbetskvalifikationerna. Organisationer anpassar sig som svar på förändringar i omvärlden men bara att hinna med det kan bli tufft nog för många organisationer (Albinsson, 1998). Vi anser detta som passande i vår studie eftersom vi tror att skolan och organisationer bakom åtgärdsprogram upplever svårigheter med att hålla jämna steg med det snabba tekniska utvecklingen.
2.6 Lagar, läroplaner och styrdokument
Här presenterar vi de olika lagar och styrdokument som gäller för verksamma inom skolan.
Enligt barn- och elevskyddslagen (Skolinspektionen, 2006) som trädde i kraft 1 april, 2006 är skolan skyldig att motverka all form av diskriminering, trakasserier och annan kränkande behandling. Denna behandling kan ske via fysiska slag, verbala hot/kränkningar, psykosociala kränkningar som utfrysning samt via texter och bilder (där ingår sms, mms, msn och meddelanden på olika sajter). När ett barn eller en elev känner sig utsatt för diskriminering, trakasserier eller annan kränkande behandling inträder handlingsplikten. Denna består av en utredningsskyldighet och en åtgärdsskyldighet. Detta betyder att skolan omedelbart måste utreda och vidta alla åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta kränkningar. Handlingsplikten inträder oavsett hur kränkningen kom till huvudmannens kännedom.
Enligt Skollagen (Skolverket) ska alla som verkar i skolan aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. Skollagen (1985:1 100) slår också fast att verksamheten skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 §).
I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Utbildningsdepartementet, 2006) står det att ingen i skolan ska utsättas för mobbning och tendenser till det eller andra trakasserier aktivt ska bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Vidare står det att ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla” (ibid.).
I vår undersökning om det lagstadgade ansvaret som skolan har vid elektronisk mobbning kontaktade vi Skolverket via e-mail för att få ett konkret svar. På frågan om vilket ansvar skolan har när elektronisk mobbning inträffar utanför skoltid svarar de att
”När det gäller kränkande behandlingar har skolan ett utredningsansvar om det framkommer uppgifter om att en elev kan vara utsatt för det. Det är inte specifikt reglerat när skolans ansvar upphör. Det blir i så fall en bedömning av det enskilda fallet som görs vid inkommen anmälan” (Gröndahl, 2008).
3 Metod
I detta kapitel belyser vi vårt val av metod och förklarar varför vi valt just den här metoden. Därefter beskriver vi vår undersökningsgrupp samt genomförande. Slutligen tar vi upp forskningsetiska överväganden och analysmetod.
3.1 Metodval
Vi har valt att göra kvalitativa intervjuer som metod i vår undersökning. Vi kom fram till detta genom att jämföra kvalitativ forskning med kvantitativ forskning. Skillnaderna mellan de båda är att den kvalitativa forskningen syftar till att finna ett fenomens innebörd eller mening, medan den kvantitativa forskningen söker efter dess förekomst eller frekvens (Widerberg, 2002). Vi valde kvalitativ forskning därför att vi har intervjuat pedagoger med insyn och expertis inom antimobbningsprogram och därför ville gå in på djupet i vår diskussion. Man kan med kvalitativa intervjuer få möjlighet att ställa följdfrågor, dvs. följa upp idéer, sondera svar och gå in på motiv och känslor som är omöjligt att göra i en kvantitativ undersökning (Bell, 2006). Dessutom kan en intervju visa hur en respons avges, t.ex. tonfall, mimik och pauser som ett skriftligt svar vilket en enkät inte avslöjar. Det finns förstås för- och nackdelar med intervjuer. Det kan vara tidskrävande och formuleringen av frågorna kan ta lika mycket tid i anspråk som när man ska utforma en enkät (ibid.). Att transkribera alla intervjuer och analysera dem kan ta mer tid än att få in ett skriftligt svar.
Intervjun kan skapa problem om intervjuaren brinner för ämnet och har svårt att inte kommentera svaren. Den intervjuade kan påverkas av hur intervjuaren beter sig, så det var viktigt för oss att eftersträva en neutral och objektiv attityd. Vi förklarade också före intervjun att vi var neutrala till undersökningen som gjordes och till de resultaten som vi eventuellt kom fram till (Ejvegård, 2003).
En helt genomstrukturerad och standardiserad intervju som utförs på samma sätt i förhållande till alla informanter, är ingen kvalitativ intervju och hör inte till de kvalitativa metoderna (Widerberg, 2002). Vi använde oss därför av semi-strukturerade intervjuer där vi utgick ifrån ett frågeformulär som var anpassat till vår undersökning, och eftersom vi ville få fram undersökningspersonernas egna uppfattningar var vi
uppmärksamma och försiktiga att inte styra intervjun för mycket (Holme & Solvang, 1997). Vi använde därför våra frågeställningar som en grund för en öppnare och djupare diskussion i intervjuerna.
3.2 Undersökningsgrupp
Vi har valt att intervjua fem pedagoger på skolor med olika antimobbningsprogram. Dessa pedagoger är involverade i mobbningsteamen på deras respektive skolor. Vår första tanke var att undersöka skolor inom ett visst område, t.ex. en kommun, men det visade sig svårare att få reda på vad skolorna hade för antimobbningsprogram än vi hade tänkt. Även om lagen säger att alla skolor måsta ha en handlingsplan mot mobbning så är det inte sagt att alla skolor ska offentliggöra den på Internet. Följaktligen bestämde vi oss för att kontakta de skolor vi hittade på Internet som använde dessa program vilket ledde oss till ett urval skolor runt om i landet. De skolor som är föremål för vår studie är: två skolor som arbetar enligt Farstametoden (1a & 1b), en skola som arbetar enligt Olweusprogrammet (2a), en skola som arbetar enligt GBm (3a) och en skola som arbetar enligt Friends (4a). Vi använder detta system för att avkodning inte ska vara möjlig. För att man i resultatet lättare ska kunna avläsa vem som säger vad kommer vi ibland att beskriva pedagoger med första bokstaven i deras respektive antimobbningsprogram. En av pedagogerna som arbetar efter Farstametoden blir till exempel beskriven som F2. Se tabell på nästa sida.
Farstametod Olweus program GBm Friends Skola 1a F- 5 ca 150 elever Större stad Mångkulturellt
F1
Skola 2a F- 5 Ca 190 Mindre stad Med övervägande svensk bakgrundO1
Skola 3a F- 6 Ca 200 elever Större stad MångkulturelltG1
Skola 4a F- 5 Ca 190 elever Mindre stad MångkulturelltFR1
Skola 1b F- 5 Ca 230 elever Mindre stad Övervägande del med svensk bakgrundF2
Skola 2b F- 9 Ca 380 elever Större stad Mångkulturellt Avstod från medverkan Skola 3b F-9 Ca 1700 elever Större stad Mångkulturellt Avstod från medverkan Skola 4b F-5 Ca 300 elever Mindre stad Mångkulturellt Avstod från medverkan Då vi vill få reda på hur skolorna arbetar med e-mobbning har vi valt att intervjua pedagoger som är involverade i mobbningsteamet eller som är ansvariga för handlingsplanen mot mobbning. Eftersom vi ville söka efter specifik kunskap gjorde vi alltså ett ändamålsenligt urval (Hartman, 2004).Tre av de pedagoger vi kontaktat för att göra intervjuer med har tackat nej med anledningarna att de inte anser att det finns elektronisk mobbning, i alla fall inte på deras respektive skolor. Ytterligare två tillfrågade har tackat ja för att senare ändra sig då de inte ansåg sig ha tillräcklig kunskap i ämnet. Sammanlagt har vi kontaktat tio pedagoger.
3.3 Genomförande
Vi började med att söka artiklar på internet och litteratur på olika bibliotek och kom fram till att det finns lite forskning inom vårt område. Detta gjorde att vi kände oss ännu mer angelägna att göra denna undersökning. Utifrån våra rön gjorde vi en projektplan där vi riktade in oss på ett specifikt område. När vi hade bestämt vårt syfte formulerade vi våra frågeställningar.
Litteraturgenomgången hjälpte oss att välja vilka antimobbningsprogram vi ville granska och med det letade vi kontakter till skolorna. När vi väl hittat skolorna skickade
vi ett formellt brev/e-mail till rektorn eller ansvarig för antimobbningsteamet där vi beskrev våra intentioner med undersökningen. I brevet presenterade vi projektet och dess syfte. Snart därefter fick vi respons ifrån fem skolor där de gav sitt godkännande för att bli intervjuade. En pedagog (G1) befinner sig långt norrut så vi bokade in telefonintervju med denna. Vi införskaffade utrustningen vi behövde för att kunna spela in intervjuerna. De fyra andra skolorna ligger i vår närhet så där kunde vi göra fysiska intervjuer. Vi använde ett inspelningsprogram på dator och mp3-spelare för att spela in intervjuerna. Vi bokade in intervjuer över telefon men höll kontakt via e-mail. Vi inväntade svar ifrån de andra men då de avböjde nöjde vi oss med de intervjuer vi redan hade fått ett godkännande av.
Vi genomförde också en pilotintervju med en kollega för att få fingervisning om våra frågor var tillförlitliga och giltiga (Bell, 2006).
3.4 Analysmetod
Vi valde att göra en hermeneutisk analys. Hermeneutik är en tolkningslära som baserar sig på vissa grundläggande antaganden som till exempel att varje tolkning föregås av vissa förväntningar eller förutfattade meningar (Widerberg, 2002). Andra grundantaganden är att mening skapas, framträder och bara kan förstås i ett sammanhang. Hermeneutik betyder att tolka, översätta, förtydliga, klargöra och utsäga. Mot denna bakgrund menar Widerberg att forskaren måste klargöra vilken förförståelse och vilka förväntningar man hade med sig in i forskningsprocessen. Vi tolkade resultatet vi fick ifrån intervjuerna (ibid.).
När vi gick igenom vår insamlade empiri delade vi in det tematiskt och använde understrykningspennor för att lättare kunna se vilken kategori svaren sen skulle hamna i. Kategorierna fick vi ifrån vårt syfte och frågeställningar. När vi sedan gick igenom kategorierna försökte vi hitta en röd tråd, något som skulle ge svar på våra frågeställningar.
3.5 Forskningsetiska överväganden
Det finns enligt vetenskapsrådet fyra huvudkrav som gäller när man ska konkretisera individskyddskravet. Det är informationskravet, som innebär att man som forskare måste informera uppgiftslämnaren om deras uppgift i undersökningen och vilka villkor som gäller för deras deltagande. Vidare finns samtyckeskravet där forskaren ska inhämta uppgiftslämnares samtycke. Konfidentialitetskravet betyder att det ska vara praktiskt omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna. Det sista huvudkravet är nyttjandekravet som innebär att uppgifterna som samlas in inte får användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet, 2002). De etiska övervägandena är viktiga i vår undersökning då det är ett känsligt ämne. Vi har därför inför varje intervju gett alla deltagare en utförlig beskrivning av undersökningens syfte och vår undersökningsmetod. Detta för att undvika missförstånd. Vidare har vi förklarat att de intervjuade när som helst under intervjuns gång kan ställa frågor eller avbryta intervjun utan negativa följder. Vi har förklarat att deltagarnas identitet inte kommer avslöjas och att informationen som framkommer i intervjun endast kommer att användas i vår undersökning. Vi har också berättat att de i efterhand fortfarande har möjlighet att dra tillbaka sina intervjuer och att vi då inte kan använda den som underlag i vår undersökning.
4. Presentation av empirin
Här redogör vi för svaren ifrån intervjuerna tematiskt då många av de ställda frågorna hänger ihop med varandra och presentationen blir mer överskådlig så här.
4.1 Definitioner och uppfattningar av elektronisk mobbning
Alla pedagoger utom två, F2 och G1, svarade att elektronisk mobbning innefattar mobiltelefoner, internet, sms och mms. En av dem som stack ut var den som arbetar efter Farsta som endast nämnde mobiltelefonen som verktyg vid elektronisk mobbning. Senare i intervjun kom det upp igen och när vi nämnde att det innefattar även internet och bildexponering blev svaret: ”jaså, det är det, jaja”. G1 nämnde inte mobiltelefoner alls när frågan kom upp, utan gav en fallbeskrivning rörande internet istället. Vi tolkar det dock som att hon är medveten om begreppen.
Tankarna hos alla de intervjuade kring de vuxnas allmänna kunskaper om internet, elektronisk mobbning och teknik var att vuxna inte hade någon större kunskap och insyn i ungdomarnas liv på internet. De menade alla att man borde bli bättre på det. Två av skolorna, O1 och F1, hade dock haft besök av en föreläsare ifrån Netscan och F2 hade bokat in honom. Alla menade att många som har växt upp utan internet har ett annat perspektiv på fenomenet än de som växt upp med det och därför har svårt att följa utvecklingen. Att man med barn i hemmet får en större insyn bekräftar en pedagog FR1:
Det är nog väldigt dåligt, jag har ju kommit i kontakt med det tack vare att jag har tonårsdöttrar där hemma. Och det är fruktansvärt kan jag säga, det är hemskt vad de skriver till varandra.
Samma pedagog fortsätter lite längre in i samtalet:
Ja, alltså, har man tonåringar hemma tycker jag man har en skyldighet att lära sig. Även om man jobbar med äldre barn som högstadiet där det är mer frekvent. Men i och för sig, vi borde också få mer kunskap, vi har ju hittat barn som går i tredje klass som själva lagt ut sig på Internet med ganska avklädda bilder. På den här snyggast.com. Då blir man lite beklämd.
Samma pedagog avslutar det här ämnet med:
Ja, alltså och det ändras hela tiden, så är det facebook den ena dagen, så är det lunarstorm den andra, vi hänger inte med. Alltså det är högt tempo och avancerad teknologi, och det bromsar många vuxna.
O1 poängterade dock att de på skolan bidrog till ökad insyn då de till skillnad ifrån de skolor som arbetar med Farstametoden tar in föräldrarna i diskussionen och därmed ökar förståelsen.
4.2 Förekomst och diskussion
Alla pedagogerna säger sig ha utrett något enstaka fall av elektronisk mobbning. De menar också att det förekommer utan vuxnas vetskap. F1, O1 och G1 tillägger också att flickor är överrepresenterade i de fall som de utrett, F1 säger:
Ja, det har varit flera, det är………bara flickor.
O1 tar också upp rörande en årligt återkommande enkät de genomför på skolan:
Pojkarna är det mer internet och flickorna är det mer både mobil och internet. Det verkar som det är flickorna som håller på mer med telefonen.
Alla är dock eniga om att det det ökar ju högre upp i skolåren man kommer. Ett genomgående synsätt är att eleverna fortfarande är barn fram tills de kommer upp i högstadiet. Pedagogen som arbetar efter Friends säger:
…men man är kanske inte riktigt i den miljön när man går här, man är fortfarande barn.
G1, som är verksam i både grundskolans tidigare år och på högstadiet, berättar att elektronisk mobbning i någon form sker dagligen på dennes skola. De autentiska fall som vi har fått beskrivna för oss av dessa pedagoger har alla innefattat flickor som på ett eller annat sätt har ”hängt ut” andra flickor på Internet. Det kan vara på Facebook.com, msn, bilddagboken.se och snyggast.se. Inte vid något tillfälle togs det upp något fall där pojkar var inblandade. O1 och F2 nämnde att pojkar brukade smyga in i omklädningsrummen och ta foto på flickorna när de duschade, men att det hade avtagit.
Alla utom en tillfrågad svarade att det inte förs någon diskussion i kollegiet. Undantaget är när det har hänt något specifikt. De diskussioner som förs rörande ämnet är mer riktade åt säkerheten på Internet. Den pedagog som svarade annorlunda, som arbetar efter Olweus program, menade att det förs en diskussion om ämnet dels i kollegiet, dels på föräldramöten och dessutom med eleverna tillsammans med sina mentorer på skolan. Pedagogen som arbetar efter Friends poängterar dock att när eleverna börjar i skolår fyra sker en intensiv diskussion med eleverna. Detta därför att de då får börja använda mobiltelefoner, dock endast som mp3-spelare. Flera påpekar här att eftersom de inte får reda på så många fall av elektronisk mobbning, så förs inte heller någon naturlig diskussion om det:
… nått enstaka fall har vi haft där någon fotograferat någon annan, och där sätter vi också stopp. Men det har inte varit nån stora…men vi tror ju att diskussionen kommer att komma igång när vi haft besök från det här, Netscan…och jag menar, det blir ju bara mer och mer, med teknik och allt. (F2)
F1 berättar:
Nej, det är ingenting som är i den dagliga utan det är väl när det dyker upp och alltså vi tillhör ju då en generation som våra barn har vuxit förbi den åldern så det är klart en del av oss har yngre barn men här är ju medelåldern rätt så hög även om det funkar med ny lärare så är de här barnen så små så det har nog inte varit så aktuellt att man har hållit igång den diskussionen men jag ska inte säga det för det kan vara andra som diskuterar på personalrummet och så va, men det är ingenting som märks. (F1)
4.3 Ansvar
När det gäller skolans ansvar vid elektronisk mobbning på skolan är alla eniga om att de är skyldiga att utreda och ta till åtgärder om så krävs. Om mobbningen istället skulle ske utanför skolans område råder det delade meningar. Alla är eniga om att skolan har ett indirekt ansvar då den elektroniska mobbningen sker utanför skolans område eller efter skoltid, men de framhåller målsmännen som huvudansvariga. Pedagogen som arbetar efter Olweus metod säger:
Vi har en del av ansvaret men vi kan inte ha det yttersta ansvaret, det borde naturligtvis vara föräldrarna.
Det är väldigt lätt att säga att det inte är vårt ansvar eftersom det inte hänt här men mobbning är inte någonting som händer här eller där, utan det finns ju hela tiden.
Endast en av de tillfrågade, pedagogen som arbetar efter Friends, tog upp den nya likabehandlingsplanen:
… mmm, vi har ju enligt lag undersökningsplikt, och visar det sig att samtliga elever går på denna skola, så måste vi ta tag i det…
4.4 Användning av mobiler och Internet under skoltid
Alla pedagoger som vi intervjuade förklarade att deras skolor hade någon form av restriktion för användandet av mobiltelefon. F1 tillät inga mobiler alls under skoltid, F2 hade endast förbud under lektionstid. Skolan som arbetar efter Friends hade olika regler för olika skolår. Ett exempel är att de elever som går i skolår tre endast får använda mobilerna till att ringa hem på eftermiddagen medan eleverna i skolår fyra fick använda sina mobiler på rasterna. Endast en skola, O1, tillät eleverna ha på sina mobiler även under lektionstid. På frågan om åtgärder ifall någon missbrukar reglerna, till exempel lägger ut foto på Internet, säger F1:
huruvida vi skulle gå vidare med att reda ut vem som lägger ut det eller jag vet inte riktigt hur… nej, jag vet inte hur man skulle göra. (F1)
Reglerna för användandet av Internet varierade också på de olika skolorna. På skolan som arbetar efter Friends kunde eleverna till exempel inte koppla upp sig mot Internet utan vuxet sällskap, de hade ingen inloggningskod. Skolan som arbetar efter Olweus metod har spärrat sidor de anser vara olämpliga, till exempel lunarstorm.se, snyggast.com och msn.
4.5 Arbetet i antimobbningsprogrammen
På frågan om skolorna aktivt motarbetar elektronisk mobbning blir svaren lite svävande. Båda pedagogerna som arbetar efter Farsta svarar nej när frågan kommer upp:
Det har vi nog inte, inte något utskrivet…men vi är ju observanta på detta…och med tanke på att vi ska fortbilda personalen här nu snart….så är det möjligt att vi reviderar….det är ju som jag sa tidigare, våra dokument är ju inte huggna i sten (F2).
O1 svarade att:
ja aktivt kan jag säga att vi motarbetar all mobbning i det här förebyggande arbetet. Mobbning är ett asocialt beteende, ett beteende som inte är ok…
G1 menade att programmet gick att applicera till elektronisk mobbning, man var dock tvungen att hitta personen som stod bakom mobbningen, vilket enligt den här pedagogen var ett problem. Något aktivt arbete mot den här typen av mobbning förekom dock inte.
FR1 menar att de motarbetar det aktivt:
Det tycker jag att vi gör, lite genom det här informationsbrevet som går hem till föräldrarna, där vi förklarar skolans regler, dels genom att vi gör åtgärder direkt när vi får kännedom om att något har hänt.
FR1 förklarar också att de ibland pratar om det på kompissamtal och att det i grunden handlar om förebyggande arbete.
På frågan om de hade några förslag på hur man kunde motarbeta elektronisk mobbning svarade alla att information och utbildning var viktigt. Till pedagoger, föräldrar och elever. FR1 menade att man borde ha någon sorts allemansrätt på Internet:
Jag känner lite, ja, att det är en djungel därute, och det är så himla lätt att, oj – där knappar jag in nått för jag är inte face to face med en här jag skriver till. Jag känner att, ja, en allemansrätt där ute skulle inte varit fel. Alltså vi har det i vår natur, varför skulle vi inte ha den där, alltså någonstans. Vi behöver liksom någon ovanifrån som kollar, nu har vi inte det, så det får vi som pedagoger försöka förmedla.
På frågan om de ansåg sig ha verktygen för att aktivt och dokumenterat motarbeta elektronisk mobbning svarade alla utom en nej. Pedagogen som svarade ja arbetar efter Olweus metod och ansåg att de genom deras förebyggande arbete kan bryta det beteende som de som mobbar har, oberoende av om det är fysisk mobbning eller elektronisk mobbning. Informanten tillägger också att Olweus har lagt till i sin årliga enkät två frågor rörande elektronisk mobbning.
4.6 Analys
Här presenterar vi vår analys där vi jämför empirin från de olika skolorna och kopplar ihop det empiriska materialet med de teoretiska utgångspunkterna. Vi utgår ifrån vårt syfte och våra frågeställningar vilket är att undersöka hur skolor använder sig av sina antimobbningsprogram för att förebygga och motarbeta elektronisk mobbning. Vi har valt att dela in analysdelen efter kategorier. Detta därför att vi vill skapa olika områden som svarar på våra frågeställningar.
4.6.1 Den digitala utvecklingen genom pedagogers ögon
Alla pedagoger som vi intervjuat var eniga om att både den allmänna kunskapen om Internet och vuxnas insyn i ungas liv på Internet var minst sagt knapphändig. De var också överens om att mycket elektronisk mobbning sker utan vuxnas vetskap. Detta stämmer bra överens med den undersökning som Skolporten genomförde 2008. Där svarade nästan 625 av 844 lärare att deras kunskaper om elektronisk mobbning är för dåliga. Som förklaring till varför det är så här svarade våra informanter att den tekniska utvecklingen går så fort att man helt enkel inte hinner med. En annan förklaring var att vuxna som är uppväxta utan Internet har ett annat perspektiv till fenomenet och därför inte ser det lika naturligt som dagens unga gör. Dessa uppfattningar stämmer väl med Hernwall (2003) som pratar om att skillnaderna mellan generationerna är så stora så att deras erfarenheter har sitt ursprung i två olika världar. Man kan föreställa sig att en helt ny arena uppstår i lärandet där unga lär av unga och de vuxna står ovetandes utanför. Hernwalls teorier förstärks av Tapscotts (1998) forskning där han kommer fram till att många vuxna känner sig hämmade av den nya tekniken vilket alienerar dem ytterligare ifrån de unga som så lättvindigt använder dessa tekniker. Vi tolkar denna skepticism och ovilja att sätta sig in i tekniken som att många vuxna istället blundar för vad som
händer och sedan blir förvånade när de ser att ett barn sprungit om dem i teknisk kunskap. Detta bekräftas av Strandberg (2006) som berättar om vuxnas förvåning och oro inför ungas självinlärda kunskaper.
Eftersom det verkar som att de unga inte får sina kunskaper om Internet från de vuxna drar vi slutsatsen att de dels lär sig själva, vilket stämmer bra med Strandberg (2006), dels lär de av andra unga, vilket vi finner stöd för med hjälp av Säljö (2000) som menar att ”människor tillägnar sig och formas av de redskap som kulturen tillhandahåller” (s.18), vilket i detta fall tillhandahålls av andra unga, inte av vuxna. Denna sociokulturella syn kommer ifrån Vygotskij som menade att lärandet inte sker i ett vakuum utan alltid är beroende av sitt sammanhang. Detta bekräftar Orlenius (2001) genom förklaringen att barn lär sig normer och regler genom att delta i en social praktik. Han menar också att med utgångspunkt från ett sociokulturellt perspektiv lär sig alltid elever i skolan, de lär sig bara inte alltid det de vuxna tror att de lär sig, vilket styrker vår slutsats att när det gäller Internetkulturen i skolan tillhandahåller eleverna de redskap för lärande och utveckling som finns att tillgå, inte vuxna.
Vad gäller vuxnas roll i utvecklingen menade en pedagog att det var de vuxna på skolan som fick försöka förmedla en sorts allemansrätt eftersom det inte finns det för tillfället på Internet, vilket denna också efterlyste. Avsaknaden av ett sådant ”filter” bekräftar Ziehe (1992) när han i sin forskning kommer fram till att genom medias lättillgänglighet dras unga idag mycket lättare in i de vuxnas erfarenhetsvärld och genom det försvinner det skyddsnät som de vuxna annars kan bidra med.
4.6.2 Ansvarsfrågan
Eftersom ansvarsfrågan för elektronisk mobbning inom skolvärlden är ganska diffus ville vi ta reda på vad det är som egentligen gäller. Vi ställde två frågor till våra utvalda pedagoger som handlade om var ansvaret ligger när e-mobbning förekommer både innanför skolans område och utanför. Samtliga svarade att det onekligen var skolans ansvar att utreda och agera när det sker inom skolans område. Detta stämmer överens med skollagen, läroplanen och skolans styrdokument där de skriver att skolan är skyldig att motverka all form av diskriminering, trakasserier och annan kränkande behandling (Skolinspektionen, 2006). När det kom till skolans ansvar vid mobbning efter skoltid var pedagogerna däremot inte så eniga. Det framgår i vårt resultat 4.1.3 att de skolorna som inte var uppdaterade med den nya likabehandlingsplanen inte riktigt visste var skolans ansvar ligger, det verkar som de har använt sig av sitt sunda förnuft istället för att titta ordentligt på lagarna. Pedagogen som arbetar efter Friends var den enda som nämnde att enligt lag har de utredningsplikt, det vill säga att skolan måste ta tag i de fallen som deras elever är inblandade i.
Vi tolkar pedagogernas svar rörande det juridiska ansvaret som väldigt diffusa. Det verkar som att man på skolorna inte är riktigt klar över vilka direktiv som gäller rörande elektronisk mobbning. Att deras osäkerhet är befogad bekräftas av vår mailkontakt med Skolverket där vi på frågan om vilket ansvar skolan har vid elektronisk mobbning som sker utanför skoltid får svaret att ”Det är inte specifikt reglerat när skolans ansvar upphör. Det blir i så fall en bedömning av det enskilda fallet som görs vid inkommen anmälan” (Skolverket, 2008). Det är alltså enligt Skolverket en bedömningsfråga från fall till fall som gäller, fastän det står i Barn- och elevskyddslagen (Skolinspektionen, 2006) att skolan har utredningsskyldighet och åtgärdsskyldighet, där även sms, mms, msn och meddelanden på olika sajter ingår. Handlingsplikten inträder dessutom oavsett hur kränkningen kom till huvudmannens kännedom.
4.6.3 Skolan och antimobbningsprogram
För att få svar på vår frågeställning; Vad gör skolor för att förebygga och motarbeta elektronisk mobbning? ställde vi en rad frågor till pedagogerna om hur de arbetar för att motverka e-mobbning. Även om de inte hade specifika åtgärder för elektronisk mobbning ansåg en del av pedagogerna att de möjligtvis kunde anpassa åtgärderna till deras redan existerande antimobbningsprogram. Men när vi frågade om de ansåg att de hade verktygen för att aktivt motarbeta elektronisk mobbning svarade alla utom en pedagog att de inte ansåg sig ha verktygen för att utföra arbetet. Den enda pedagogen som ansåg att de genom sitt antimobbningsprogram på sätt och vis motarbetade e-mobbning var den som arbetade efter Olweus metod. De berättade att de hade lagt till två frågor i sin årligt återkommande enkät som inriktade sig mot e-mobbning. Denna pedagog menade också att genom deras gedigna arbete med värdegrunden så motarbetades också elektronisk mobbning, på ett indirekt sätt. Olweus metod, menar denna pedagog, arbetar med värdegrunden på så många plan att det grenar ut sig och påverkar de som mobbar på elektronisk väg också.
Det framgår i våra resultat att även om skolorna är villiga att motarbeta e-mobbning har de inte några specifika direktiv för att kunna bekämpa det på ett effektivt sätt. Dels därför att de saknar åtgärder i sina program, dels för att de saknar kunskap inom den digitala utvecklingen. Albinsson (1998) förklarar att organisationer kan ha svårt att anpassa sig till de snabba förändringarna i omvärlden. Vidare skriver han att om en organisation, dvs. skolan och antimobbningsprogrammen framgångsrikt ska uppnå sina mål måste de arbeta kontinuerligt med att förnya sig själva.
Man kan se på organisationerna bakom antimobbningsprogram genom det tidigare nämnda rationalistiska synsättet, det vill säga att organisationerna har en huvudman som bedriver arbetet för att nå sitt mål/sina mål (Abrahamsson & Aarum Andersen, 2005). Ett exempel i vår undersökning är Dan Olweus som har ett evidensbaserat antimobbningsprogram. Programmet är framgångsrikt och det visar sig i vårt resultat att han är den enda som försöker hålla jämna steg med utvecklingen. Vi förutsätter att han har två huvudsakliga mål; att förebygga mobbning och att gå med ekonomisk vinst. En anledning till att vi hade svårt att hitta skolor som utgår ifrån Olweus program kan vara
att det kostar mycket pengar att köpa in antimobbningsprogrammet. Pedagogen som arbetar efter Olweus metod berättade att det kostar 48 000 kronor att utbilda en person.
Skolan kan man diskutera utifrån ett systemteoretiskt synsätt. Med det menar vi att eftersom skolan är beroende av sina intressenter dvs. kommun, staten, anställda, företagsledare (rektor) osv. kan det vara svårt att strukturera upp ett fungerande antimobbningsprogram mot mobbning och e-mobbning. Det kan vara lätt att undvika ansvaret som pedagog eftersom ledaren (rektorn) bör tar upp frågan och komma med åtgärder, men skolan som en organisation måste skapa en öppen dialog för att kunna vara framgångsrik (Abrahamsson & Andersen, 2005). Om inte elever eller lärare kommer till rektorn med kunskap om just e-mobbning kan diskussionen och arbetet mot det gå förlorat. Alla intressenter måste våga ta upp frågan och ta itu med den.
Om en skola dessutom bestämmer sig för att köpa in ett program mot mobbning måste alla intressenter vara välinformerade om hur det går till för att det ska fungera. Det kan vara en anledning till att Olweus har en framgångsrik metod eftersom han satsar på 18 månaders intensiv utbildning där all personal inklusive busschauffören, lokalvårdare etc. som kommer i kontakt med barnen, känner till hur de ska agera mot mobbning när det uppstår.
4.6.4 Sammanfattning och slutsatser
Anser våra informanter att de är förberedda för att motarbeta elektronisk mobbning? Vår slutsats genom den här undersökningen är att de generellt sett inte anser sig vara det.
Med nya tekniker följer nya möjligheter, men också nya problem. Elektronisk mobbning är ett problem som uppkommit genom den digitala revolutionen. Genom elektronisk mobbning kan mobbaren nu hålla sig anonym och osynlig för alla utom den som blir mobbad. Den som blir mobbad vet också vanligtvis vem det är som mobbar den men det är väldigt svårt att bevisa det då det oftast inte finns vittnen till övergreppet eftersom det inte inträffar fysiskt, ”face to face”. De skolor som arbetar efter ett specifikt antimobbningsprogram är inriktade mot just fysisk mobbning och är inte förberedda att motarbeta elektronisk mobbning. antimobbningsprogrammen tar inte upp
fenomenet, med undantag för Olweus metod, och pedagogernas kunskap och insyn i den digitala världen är minimal. De pedagoger vi intervjuat anser själva att fortbildning är på sin plats och att alla pedagoger över lag måste bli bättre.
När utvecklingen går framåt skapas vanligtvis också nya lagar och regler för att reglera den nya utvecklingen. Det finns lagar och regler som förbinder skolorna att utreda och agera mot mobbning, vilket de följer bra. I fallet med elektronisk mobbning har det dock visat sig vara mer diffust. Våra informanter är överlag oklara över skolans juridiska ansvar efter skoltid. Även Skolverket svarar svävande när frågan kommer upp. Man vet inte riktigt hur man ska ställa sig till det. Istället bedömer man olika från fall till fall. Detta trots att det finns en barn- och elevskyddslag från 2006 som säger att skolan har en utredningsskyldighet och en åtgärdsskyldighet när ett barn eller en elev känner sig utsatt för diskriminering eller trakasserier. Detta gäller även texter och bilder (där ingår sms, mms, msn och meddelanden på olika sajter). Endast en pedagog (FR1) av alla utfrågade tog upp den ovan nämnda lagen när vi gjorde våra intervjuer.
Det är viktigt att både organisationerna bakom antimobbningsprogrammen och skolorna som använder dem tar elektronisk mobbning på allvar och uppdaterar sig för att kunna motarbeta den och utvärderar sina antimobbningsprogram kontinuerligt. För att skolan effektivt ska kunna agera och upprätta åtgärder måste också det juridiska ansvaret klargöras mer specifikt och gå ut till lärarkåren och skolorna. Det är viktigt att pedagogerna på skolorna sätter sig in i den digitala värld som nästan alla unga idag lever i. De måste lära sig känna igen mönster, språket de unga använder sig av och vilka forum som är mest frekvent använda.
