Examensarbete i kriminologi Malmö högskola
UTSATTHETENS MÖNSTER
EN STUDIE OM UNGDOMARS UTSATTHET
FÖR VÅLD OCH STÖLD I MALMÖ
UTSATTHETENS MÖNSTER
EN STUDIE OM UNGDOMARS UTSATTHET
FÖR VÅLD OCH STÖLD I MALMÖ
AGNES SVENSSON
Svensson, A. Utsatthetens mönster. En studie om ungdomars utsatthet för våld och stöld i Malmö. Examensarbete i i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kritminologi, 2015. Ungdomar rapporterar i en högre utsträckning än övriga befolkningen att de har blivit utsatta för brott. Trots detta bygger studier mestadels på att kartlägga vuxnas upplevelser av utsatthet. Detta är en kvantitativ studie som på ett övergipande plan undersöker ungdomars utsatthet för stöld och våld i relation till flera faktorer som är kopplade till olika kriminologiska teorier. Inledningsvis undersöks sambandet mellan ungdomars exponering för kriminogena miljöer samt deras utsatthet för våld och stöld utifrån situationell handlingsteori (SAT). Därefter kontrolleras även om sambandet mellan kriminogen exponering och utsatthet, påverkas av den informella kontrollen från föräldrarna. Detta sker utifrån Hirschis teori om sociala band. Avslutningsvis undersöks även om eventuella samband mellan kriminogen exponering och utsatthet, samt föräldrakontroll och utsatthet, skiljer sig mellan könen. Resultatet tolkas även utifrån ett genusperspektiv. Materialet som används är hämtat från forskningsprojektet Malmöbarn (MINDS) som totalt omfattar 525 ungdomar födda 1995 och bosatta i Malmö. Undersökningen finner inget
samband mellan kriminogen exponering och utsatthet för stöld. Däremot visar resultatet ett samband mellan en viss typ av kriminogen exponering och utsatthet för våld. Enligt studien har de ungdomar som uppger att de flera kvällar i veckan spenderar tid i centrala Malmö ett dubbelt så stort odds att utsättas för våld. Detta samband kvarstår även när vi kontrollerar föräldrakontroll och kön. Resultatet visar även att ungdomar som rapporterar en låg föräldrakontroll har ett nästintill dubbelt så stort odds att utsättas för våld, i jämförelse med dem som uppger en hög föräldrakontroll. Dessa samband påverkas inte av kön. Studiens resultat går delvis i linje med Wikström och Hirschis teoretiska antaganden. Den
genusteoretiska analysen lyfter dock fram att det kan finns en rad svårigheter när det kommer till att mäta utsatthet.
Nyckelord: Sociala band, Genus, Situationell handlingsteori, Stöld, Ungdomar,
VICTIMIZATION PATTERNS
A STUDY OF YOUNG PEOPLES EXPOSURE
TO VIOLENCE AND THEFT IN MALMÖ
AGNES SVENSSON
Svensson, A. Victimization patterns. A study of young peoples exposure to violence and theft in Malmö. Degree project in criminology 15 credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of criminology, 2015.
Young people report to a greater extent than the rest of the population that they have been victims of crime. Despite this, studies are mainly based on mapping adults experiences of victimization. This is a quantitative study that explores young people's vulnerability to theft and violence in relation to several factors that are linked to different criminological theories. Initially the study investigates the relationship between young people's exposure to criminogenic environments, and their vulnerability to violence and theft on the basis of situational action theory (SAT). Subsequently the study controls if the relationship between criminogenic exposure and vulnerability, is affected by informal control from parents. This is derived from Hirschi's social bonding theory. Finally the study examines if the correlation between criminogenic exposure and vulnerability, as well as parental control and vulnerability, differs between the sexes. The result is also interpreted from a gender perspective. The data used is taken from ”The Malmö Individual and Neighbourhood Development Study” (MINDS) covering a total of 525 adolescents born in 1995, living in Malmö. The study finds no link between criminogenic exposure and vulnerability to theft. In contrast results show a correlation between a certain type of criminogenic exposure and vulnerability to violence. According to the study young people who several nights a week spend time in central Malmö has twice as large odds of being exposed to violence. This relationship persists even when we insert parental control and sex. The results also show that adolescents who report a low parental control has almost twice the odds of being exposed to violence, in comparison with those who report a high level of parental control. These relationships are not affected by gender. The study's results are partly in line with Wikstrom and Hirschi's theoretical assumptions. The gender theory analysis shows that there may be a number of difficulties when it comes to measuring vulnerability.
Keywords: Adolescents, Gender, Situational Action Theory, Social bond theory,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 2
1.1 Syfte och frågeställningar ... 3
2. BAKGRUND ... 3
2.1 Offerundersökningar ... 3
2.2 Viktimologi & brottsofferrörelsens framväxt ... 4
2.3 Malmö ... 4
2.4Genus & brott ... 5
3. TEORI ... 5
3.1 Situationell handlingsteori - SAT ... 6
3.2Sociala bandteorin ... 7
3.3Genusteori ... 8
4. TIDIGARE FORSKNING ... 9
4.1 Ungdomars utsatthet ... 9
4.2 Betydelsen av kriminogena miljöer ... 10
4.3 Aspekter av genus ... 11
5. METOD & MATERIAL ... 13
5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 13
5.2 Material ... 13
5.3 Urval ... 14
5.4 Definitioner & variabler ... 14
5.5 Tillvägagångssätt vid analys & resultatredovisning ... 17
5.6 Metodologiska överväganden ... 19 5.7 Etiska överväganden ... 19 6. RESULTAT ... 20 6.1 Beskrivande statistik ... 20 6.2 Bivariata analyser ... 22 6.3 Logistisk regressionsanalys ... 24 7. DISKUSSION ... 26 7.1 Utsatthet för våld ... 26 7.2 Utsatthet för stöld ... 28 7.3 Framtida forskning ... 29 7.4 Slutsats ... 30 8. REFERENSER ... 31 9. BILAGA ... 37
1. INLEDNING
Många ungdomar begår ett eller flera brott under sin tonårstid (Brå, 2013:3; Sampson & Laub, 2003; Socialstyrelsen, 2013). Kriminalitet i ungdomen är i sin tur en riskfaktor för framtida problembeteenden och andra negativa välfärdsutfall som rör exempelvis försörjning och hälsa (a.a.). Detta har gjort att
ungdomsbrottsligheten har blivit ett etablerat forskningsområde. Förutom att själva begå brott uppger många ungdomar att de även har blivit utsatta för brott. Faktum är att ungdomar rapporterar en högre utsatthet för brott än den övriga delen av befolkningen (NTU, 2015:1; Brå, 2013:3). Konsekvenserna av barn och ungdomars utsatthet varierar beroende på brottstyp och omständigheter. I värsta fall riskerar utsattheten dock att bidra till psykisk ohälsa, självskadebeteende, försämrade skolresultat, missbruk och/eller egen kriminalitet (Socialstyrelsen, 2013; Tiby, 2013). Forskning visar att erfarenheter av att vara både förövare och brottsoffer ofta överlappar i en så kallad rollblandning (Hansen Löfstrand, 2013; Tiby, 2013). Detta sägs även vara ett särskilt utbrett fenomen bland ungdomar (Chang, Chen & Brownson, 2003; Wikström & Butterworth, 2006).
Ungdomsbrottsligheten drabbar i och med detta ofta andra ungdomar (Estrada & Granath, 2008).
Trots att många ungdomar blir utsatta för brott bygger de flesta studier på vuxnas upplevelser av utsatthet (Ivert & Mellgren, 2014a). Detta är problematiskt då samhället har ett ansvar att verka för att barn och ungdomar får en trygg uppväxt1. Detta visar emellertid på relevansen av fler undersökningar som specifikt berör ungdomars utsatthet. Det är rimligtvis en rad faktorer i ungdomars sociala miljö som bidrar till att de är mer utsatta än majoritetsbefolkningen. Ungdomar har ett annorlunda rörelsemönster än vuxna och tenderar även att spendera mer tid utomhus (Ivert & Mellgren, 2014a). Den sociala miljön skiljer sig även åt mellan olika ungdomar. Pojkar tenderar exempelvis att begå fler brott och har ofta vad som beskrivs som en mer riskfylld livsstil (Brå 2013:3; Wikström & Butterworth, 2006).
Även om många av de kriminologiska teorierna syftar till att förklara ungdomars brottslighet skulle dessa även kunna vara relevanta för att förklara viktimisering bland ungdomar. Situationell handlingsteori (SAT) uppmärksammar vad som kallas kriminogena miljöer. Enligt teorin har dessa miljöer en lägre grad av formell och informell kontroll vilket leder till en högre brottslighet i förhållande till andra områden (Wikström, Oberwittler, Trieber, Hardie, 2012; Wikström, 2009). Teorin om sociala band betonar i sin tur betydelsen av den informella sociala kontrollen från föräldrarna som en viktig brottsavhållande faktor (Hirschi, 2002). Även genusteori är relevant för att uppmärksamma och förstå skillnader mellan pojkar och flickors sociala miljö. Med utgångspunkt i detta kommer följande studie att undersöka ungdomars utsatthet för våld och stöld i förhållande till olika faktorer i den sociala miljön. Detta kommer att ske genom kvantitativa analyser av enkäter från forskningsprojektet Malmöbarn (MINDS) som totalt omfattar 525 ungdomar födda 1995 och bosatta i Malmö. Sammantaget ligger uppsatsens kriminologiska relevans i att övergripande utforska aspekter av flera teoretiska perspektiv, som kan antas samvariera med utsatthet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Studiens övergripande syfte är att studera sambandet mellan utsatthet för brott (våld och stöld) och exponering för kriminogena miljöer bland ungdomar. Vidare syftar studien till att undersöka hur detta samband påverkas av informell kontroll från föräldrarna samt ungdomarnas kön2. Följande frågor är relevanta:
Finns det ett samband mellan att tillbringa tid i kriminogena miljöer och att ha utsatts för våld eller stöld?
Påverkas ett eventuellt samband mellan kriminogen exponering och utsatthet, av föräldrakontroll?
Finns det ett samband mellan kön och utsatthet?
2. BAKGRUND
Här följer en övergripande beskrivning av ämnet som syftar till att redogöra för bakgrunden och beskriva problembilden.
2.1 Offerundersökningar
Ett av kriminalpolitikens centrala mål, förutom att minska brottsligheten, är att även minska människors utsatthet (Andersson & Nilsson, 2009). I ett
internationellt perspektiv har Sverige skapat goda möjligheter att statistiskt kartlägga befolkningens utsatthet och dess tendenser över tid (Socialstyrelsen, 2013). På uppdrag av regeringen genomför brottsförebyggande rådet (Brå), sedan år 2006, årligen en nationell trygghetsundersökning (NTU). Där får ett
slumpmässigt urval av befolkningen beskriva sin eventuella utsatthet för brott (Brå 2015:1). Sedan år 1978 finns även Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF), där statistiska centralbyrån (SCB) bland annat kartlägger medborgarnas självrapporterade utsatthet och oro för brott (Socialstyrelsen, 2013). Ytterligare ett exempel är nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) och deras omfattande studie
Våld och hälsa - En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa (NCK 2014:1).I kombination med
kriminalstatistiken och annan statistik3, kan samhällsforskare i och med detta testa teorier om brottslighet- och utsatthet på aggregerad nivå. En annan positiv aspekt med offerundersökningar är att människor själva får rapportera sin utsatthet, istället för att detta enbart sker inom ramen för staten och rättsväsendet4 (Van Dijk & Alvazzi del Frate, 2004). En brist med ovan nämnda offerundersökningar är dock att barn och ungdomars utsatthet exkluderas, då personer under 16 år inte är en del av urvalet (Socialstyrelsen, 2013). Det är ofta mer komplicerat för forskare att undersöka ungas utsatthet. Detta beror delvis på att det är svårare att få
etiktillstånd samt att det ställs krav på att samtycke ska inhämtas från vårdnadshavare (Vetenskapsrådet, 2013).
2 En problematisering av variabeln ”kön” går att finna under avsnitt 5.4.4.
3 Sjukvårdsstatistik, dödsorsaksstatistik eller olika register från exempelvis försäkringsbolag
(Sarnecki, 2014).
4 Dock är detta även en metod som är förknippad med en rad begränsningar. Detta berörs och
2.2 Viktimologi & brottsofferrörelsens framväxt
Viktimologi är det vetenskapliga studiet av brottsoffer, gärningspersoner och samhället (Heber, Tiby & Wikman, 2013; Mellgren, Tiby & Torstensson Levander, 2014). Viktimologi syftar till att synliggöra utsatthetens orsaker och konsekvenser för olika befolkningsgrupper (a.a.). Det kan beskrivas som en tvärvetenskaplig disciplin då den drar fördelar från en rad kunskapsområden, såsom sociologi, juridik, psykologi, statsvetenskap och läkarvetenskap (Karmen, 2013). Viktimologi beskrivs dock i huvudsak som en delvetenskap som tillhör det kriminologiska vetenskapsfältet (Fattah, 2000; Karmen, 2013). Det var först efter andra världskriget som det kom att dyka upp artiklar och böcker inom ämnet, vilket gör viktimologin till en ung disciplin (a.a.). Kriminologi var således länge gärningsmannainriktad5 (Howitt, 2012). Under 1960 och 1970 talen kom dock brottsofferfrågan successivt att även göra politisk och kulturell ”karriär” i en rad västerländska länder (Andersson & Nilsson, 2009; Karmen, 2013; Tham, 2000). Samhällsforskare beskriver brottsoffrets uppkomst och utveckling delvis som ett resultat av en mer omfattande civilisationsprocess som betonat mänskliga
rättigheter (a.a.). Brottsofferperspektivet har således delvis bidragit till en positiv samhällsutveckling och goda reformer6.
Samtidigt uppmärksammar flera samhällsforskare att brottsofferdiskursendelvis har formats till en falsk dikotomi, där den skyldiga gärningspersonen ofta ställs i kontrast till en homogen grupp av brottsoffer (Karmen, 2013; Rypi, 2013; Tham, 2011). Niemi (2011) menar att detta är en skadlig utveckling då medelklassen har betydligt lättare att identifiera sig med dem som kriminologiprofessorn Nils Christie (2001) beskriver som ideala offer, nämligen de som är svaga och oskyldiga, men samtidigt ”duktiga medmänniskor”. Detta kan bidra till att brottsoffer som inte faller inom ramen för denna normativa uppdelning kan ses som ”dåliga offer” och ha svårare att hävda sin offerstatus (Heber, 2013). För att motverka dualistiska brottsofferkonstruktioner kan det i och med detta ses som nödvändigt att fortsätta belysa människors utsatthet utifrån empiriskt underlag (Karmen, 2013).
2.3 Malmö
Enligt NTU är andelen i befolkningen som utsätts för brott mellan 10 och 100 procent högre i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, beroende på brottstyp7 (Brå, 2012). Malmö ligger i samma undersökning i topp vad gäller utsattheten för både vålds- och egendomsbrott. I Malmö anmäls dessutom flesta antal brott mot barn, jämfört med de övriga storstäderna (a.a.). Utöver detta har media, framförallt under 2000-talet, allt mer kommit att etablera en bild av ett kriminellt belastat och problemfyllt Malmö (Ivert & Mellgren, 2014a). Malmö har i vissa situationer kallats för ”Sveriges Chicago”, efter den Amerikanska staden som varit ”gangsterstämplad” sedan 1920-talet (a.a.). Vidare har Malmö, likt många andra städer, gått mot att bli en allt mer segregerad stad. Detta har delvis kommit som ett resultat av ökade inkomstskillnader och en allt mer
marknadsanpassad bostadspolitik (Malmö stad, 2013). Det finns således stora
5 Här är ordvalet gärningsman relevant då manliga förövare historiskt har varit normen
(Messerschmidt, 1993). Idag används dock allt oftare den mer könsneutrala benämningen gärningsperson (se exempelvis Brå, 2014).
6 I Sverige inrättades sedermera brottsoffermyndigheten år 1994. De har sedan dess en
brottsofferfond som finansierar brottsofferrelaterad forskning (Brottsoffermyndigheten, 2015).
7 År 2013 uppgav exempelvis 1,1 procent av befolkning som bodde i en storstadsregion att de
skillnader i hälsa och livsvillkor mellan olika områden i Malmö. Totalt lever vart tredje barn i Malmö i ekonomisk utsatthet under hela, eller delar av sin
uppväxttid8. Dessa ojämlikheter riskerar i sin tur att bidra till marginalisering och kriminalitet (a.a.).
2.4 Genus & brott
Genus kan sammanfattningsvis beskrivas som den kulturellt- och socialt skapade
tolkningen av de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor (Gothlin, 1999;
Hirdman, 1988). Genusbegreppet används för att synliggöra hur samhällslivets institutioner och praktiker är ordnade utifrån kategorierna kvinna/man och hur dessa kategorier i sin tur tillskrivs olika uppgifter och positioner (a.a.).
Genusforskning kan i sin tur ses som ett samlingsnamn för den forskning som anlägger ett genusteoretiskt perspektiv genom att analysera och problematisera hur betydelsen av kön konstrueras, förmedlas och struktureras i vardagens olika kontexter (Lander, Pettersson & Tiby, 2003). Under de senaste årtiondena har den genusteoretiska begreppsanvändningen kommit att integreras i en rad olika
forskningsfält såsom sociologi, historia, sexualitetsforskning och kriminologi (Lander m.fl, 2003; Lander, Ravn, Jon, 2014).
Kriminologin är en vetenskap som inledningsvis, likt många andra, utformats av män för män (Messerschmidt, 1993;Lilly, Cullen & Ball, 2011). Under den andra vågens feministiska rörelse på 1960- 70-talet, började dock allt fler att successivt kritisera kriminologins genusblindhet (a.a.). Exempelvis kritiserades
upphovsmannen till teorin om sociala band, Travis Hirschi, då han helt exkluderade flickor i sin analys av ungdomars självrapporterade brottslighet (Hirschi, 2002; Messerschmidt, 1993). Att flickor exkluderades sågs av kritikerna som särskilt anmärkningsvärt då Hirschi, enligt egen utsago, ville fokusera på konforma individer snarare än avvikande (a.a.). De förklaringsmodeller som fokuserat på pojkars brottslighet har dock även kritiserats för att de sällan problematiserat socialisationen av pojkar eller lyft fram de normer och attribut som är kopplade till ”manlighet” (Messerschmidt, 1993). I feminismens spår har även ett maskulinitetsperspektiv vuxit fram och bidragit till analyser av hur manligt genus uttrycks i vardagen (Lundgren, Pettersson & Tiby, 2003). Det feministiska kunskapsbidraget till kriminologin har sedermera även kommit att inkludera vad som kallats en intersektionell maktanalys. I sin forskning om hatbrott uppmärksammar exempelvis kriminologiprofessor Eva Tiby hur olika identiteter såsom kön, etnicitet, sexualitet, ålder och funktionalitet, samverkar intersektionellt (Tiby, 2010, 2013).
3. TEORI
Den huvudsakliga riktningen i denna uppsats är deduktiv då teori och tidigare forskning ligger till grund för de samband som ska undersökas (Bryman 2011; Sohlberg & Sohlberg, 2009). I följande avsnitt kommer de teoretiska perspektiven med tillhörande begrepp att redovisas och relateras till studiens syfte.
8 Detta baseras på Rädda Barnens mätning av barn som: ”[…] lever i hushåll med antingen låg
3.1 Situationell handlingsteori - SAT
”Situational action theory” är en generell teori som definierar brottslighet som:
”[...] acts that break moral rules of conduct stated in law” [min kursivering]
(Wikström m.fl, 2012 s. 11). Teorin utvecklades9 av kriminologiprofessorn Per-Olof H. Wikström i syfte att överbrygga de brister som han tidigare identifierat inom den kriminologiska teoribildningen (Wikström, 2009; Wikström m.fl, 2012). Wikström menade att kriminologin misslyckats med att integrera de individuella och situationella egenskaperna. För att kunna förklara varför en människa begår ett brott är det nödvändigt att integrera personorienterade handlingsprocesser hos individen med den sociala och situationella miljökontexten. Teorier som utesluter någon utav dessa aspekter kommer enligt Wikström att brista i sin
förklaringsförmåga (a.a.).
SAT har som utgångspunkt att människor är skilda individer med egna
erfarenheter och moralregler (Wikström m.fl, 2012). Utöver detta befinner sig människor även i olika situationer och miljökontexter, som i sin tur rymmer varierande normer och moralregler. Dessa kan tillåta eller avfärda olika typer av beteenden. Hur personen i fråga uppfattar sin omgivning och sina
handlingsalternativ, det som Wikström kallar ”the perception-choice process”, är avgörande för om en person kommer att begå en viss handling eller inte (a.a.). När moralen hos personen stämmer överens med den moral som ryms i den rådande miljökontexten kommer dennes handlingar att ske ”habitual”/vanemässigt, oavsett om det är kriminella handlingar eller inte (a.a.). När personens moral inte stämmer överens med den moral som ryms i i miljökontexten måste dock en ”rational deliberation”/överläggning ske före handlingen. I det här stadiet visar människor prov på sin”agency”, närmare bestämt: ”[...]they exercize ”free will” within the
constraints of perceived action alternatives” (Wikström m.fl, 2012 s. 20). Om
personens egen moral inte uppmuntrar en viss handling, men miljökontexten däremot gör det, är det personens egen förmåga till självkontroll10 som avgör om handlingen sker eller inte. Om personens moral uppmuntrar ett visst beteende, men miljökontexten inte gör det, är det istället graden av yttre
”controls”/avskräckning som avgör om handlingen sker eller inte (a.a.).
3.1.1 Tillämpning av SAT
Enligt SAT kommer brottsliga handlingar således att ske när individens egen ”crime propensity”/brottsbenägenhet interagerar med ”criminogenic
exposure”/kriminogen exponering (Wikström m.fl, 2012). För att en
brottsbenägenhet hos individen ska leda till faktisk brottslighet krävs således en ”criminogenic setting”/kriminogen miljö (a.a.). Det är moralkontexten som avgör om en miljö är kriminogen eller inte (Wikström, 2009). Detta påverkas i sin tur även av individerna som vistas på platsen, exempelvis om individen har en umgängeskrets med prokriminella attityder (a.a.). Det påverkas också av graden av kollektiv styrka som finns i området, det vill säga graden av social
sammanhållning, tillsyn och social kontroll (Sampson, 2006; Wikström, 2009). Grundtanken med Wikströms resonemang är således att människors exponering för kriminogena miljöer beror på vilka platser de spenderar tid på (graden av formell och informell kontroll) samt med vilka de spenderar tiden (vänners moral) (Wikström, 2009). Utifrån ett sådant resonemang torde även en exponering av
9 Wikström (2009) påpekar att teorin, i skrivande stund, fortfarande är under utveckling. 10
Wikström definierar självkontroll som:” [...] an (inner-to-outer) process by which a person succeeds in adhering to a personal moral rule when in conflict with the moral norm of the setting” (Wikström m.fl, 2012 s. 26).
kriminogena miljöer i en högre utsträckning leda till utsatthet för vissa typer av brott. Denna tankegång ligger således till grund för uppsatsens teoretiska analys.
3.2 Sociala bandteorin
Teorin om sociala band introducerades år 1969 av amerikanen Travis Hirschi, i boken ”Causes of delinquency” (Hirschi, 2002). Sedan dess hör teorin till de mest etablerade delarna av den kriminologiska lärosatsen. I sin sociologiska teori fokuserar Hirschi i huvudsak på varför människor oftast väljer att inte begå brott (a.a.). Han inspirerades av sociologen Émile Durkheims verk, men även av 1600-tals filosofen Thomas Hobbes, som ställde den berömda frågan: ”Why do men
obey the rules of society?” (Hirschi, 2002 s.10; Hobbes, 2006 s.195). Denna
tankegång hade således länge varit utmärkande för den klassiska kontrollteorin. Trots detta var Hirschis teori om sociala band delvis kontroversiell när den kom. Detta berodde på att den utmanade de teorier som vid denna tidpunkt dominerade kriminologin, exempelvis strainteorin och differentella associationer (Merton, 1938; Sutherland, Cressey & Luckenbill, 1992). De utgick ifrån att människan i grunden är en social varelse som i sin tur kräver motiv i form av sociala
svårigheter eller inlärning för att begå brott (a.a.). I kontrast till detta menade Hirschi att människan istället behöver faktorer som ”kontrollerar” beteendet då:
”[…]deviance is given in human nature” [min kursivering] (Hirschi, 2002 s. 225).
Grunden i Hirshis teori om sociala band är att: ”[...]delinquent acts result when
an individual´s bond to society is weak or broken” [min kursivering] (Hirschi,
2002 s. 16). De sociala banden klassifiseras och beskrivs av Hirschi genom fyra element som var och en har betydelse för att individen ska avstå från kriminalitet.
Attachment, commitment, involvement och belief (a.a.). Den förstnämnda åsyftar
betydelsen av den anknytning som individen har exempelvis till föräldrar och kamrater, men även till samhällets institutioner. Genom anknytningen till dessa internaliserar individen normer och värderingar som skapar en moral som är brottsavhållande. Om dessa anknytningar försvagas försvinner också, enligt Hirschi, den moral som hindrar individen från att begå brott (a.a.). Det andra elementet avser i stort betydelsen av de konforma åtaganden som en individ har i form av relationer, arbete eller andra uppdrag. Brottslighet riskerar att göra så att individen förlorar allt det som har investerats i detta, vilket ger en
brottsavhållande effekt. Det andra elementet är i sin tur nära besläktat med det tredje, som handlar om betydelsen av delaktighet i utbildning, arbete eller fritidsintressen. Avslutningsvis belyser det fjärde elementet betydelsen av att individen har en tilltro till samhällsordningen och dess institutioner och lagstiftning (Hirschi, 2002).
3.2.1 Tillämpning av sociala band
I denna studie kommer elementet anknytning att undersökas i relation till
ungdomars utsatthet för stöld och våld. När det kommer till anknytningen lägger Hirschi särskild vikt vid föräldrarnas betydelse. I tonåren kan anknytningen till föräldrarna utmanas och om den försvagas ökar risken för brottslighet (Hirschi, 2002). Anknytningen till föräldrarna innefattar, enligt Hirschi, flera olika delar. Den direkta formen av kontroll, som utövas när föräldrarna är närvarande, är av begränsad betydelse. Det centrala är istället om föräldrarna är psykologiskt närvarande. Om det finns en bra kommunikation mellan förälder och barn ger detta en brottsavhållande effekt då den unga inte vill göra sina föräldrar besvikna (a.a.). När Hirschi ville undersöka föräldrakontroll, i relation till pojkars
mother (father) know where you are when you are away from home?” (Hirschi, 2002 s. 100). Hirschi menar fortsättningsvis att en stark föräldrarelation gör att ungdomar spenderar mer tid tillsammans med sina föräldrar, vilket i sig leder till mindre exponering för kriminogena miljöer (a.a.). I relation till denna uppsats är det i och med detta relevant att kontrollera för om ett eventuellt samband mellan exponering och utsatthet delvis kan förklaras av en låg föräldrakontroll.
3.3 Genusteori
Handlings- och rörelsemönster hos flickor påverkas, enligt en genusteoretisk analys, av sociala och kulturella föreställningar om vad som är ett
eftersträvansvärt beteende i en viss kontext (Lander, 2003). I Butlers
genusteoretiska resonemang beskrivs detta som en normativ feminitet (Butler, 1999). På ett liknande sätt förväntas män reproducera vad som kan beskrivas som en normativ maskulinitet, vilket bygger på förväntningar kring hur en man bör agera i olika situationer (Lundgren m.fl, 2003; Pettersson & Carlsson, 2014). Kroppen blir i och med detta delvis genusbestämmande och människan förväntas manifestera sitt genus i enlighet med sitt kön11. Butler skriver:”Gender appears in
this or that form, and then a normative judgement is made about those
appearances and on the basis of what appears” [min kursivering] (Butler, 1999 s.
xxi). Pettersson (2003) synliggör fortsättniningsvis det binära könssystemet genom att lyfta fram en rad begrep som traditionellt har associerats med maskulint respektive feminimt12. Det feminina associeras med begrepp som ”underordnad”, ”passiv”, och svag”, medan det maskulina i kontrast associeras med
”överordnad”, ”aktiv” och ”stark” (a.a.).
Många forskare som anlägger ett genusperspektiv uppmärksammar dock att det finns en rad olika normativa feminiteter och maskuliniteter (Pettersson, 2003; Lander, 2003; Messerschmidt, 1993). Dessa skiljer sig fortsättningsvis beroende på ålder, kultur, etnicitet eller social position (a.a.). Lundgren m.fl (2003) beskriver det exempelvis som att det går att urskilja kontextuella maskuliniteter. Med detta i åtanke går det dock att finna kollektiva dimensioner i den normativa
feminiteten och den normativa maskuliniteten. Relaterat till viktimologin
uppmärksammar exempelvis Christie (2001) att den idealiska förövaren, ofta oproblematiskt, framställs som en man. Det idealiska offret (som lättast får
legitim status) framställs i sin tur ofta som en kvinna (a.a.). Då kön är den variabel som starkast förutsäger brottslighet, även ”cross-culturally”, kan dessa stereotyper ligga nära till hands (Messerschmidt, 1993). Samtidigt är det problematiskt att okritiskt fortsätta att befästa dessa bilder, då det kan bidra till att vissa typer av förövare- eller offerkategorier osynliggörs.
3.3.1 Tillämpning av genus
Det råder ingen fullständig konsensus kring hur genus ska användas, då det är ett begrepp som ständigt diskuteras och omformuleras (Gothlin, 1999). Det finns delvis skilda ideologiska, teoretiska och metodologiska tillvägagångssätt genom vilka dessa begrepp appliceras (Lander, m.fl, 2003).
11 Det bör dock poängteras att Butler inte nödvändigtvis menade att kön bestämmer genus utan att
det finns fler genus än i den binära könsuppdelningen man/kvinna (Butler, 1990).
12
Pettersson skriver: ”[...] utgörs av min tolkning av hur Yvonne Hirdman (2001), Robert Connell (1995), James Messerschmidt (1993) samt Philip Lalander och Thomas Johansson (2002)
Genusteorin utgår dock i grunden ifrån att kunskap är socialt konstruerat, vilket gör att den i huvudsak förknippas med kvalitativa forskningsmetoder (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2010; Lander, 2003). Den här uppsatsen har dock en kvantitativ ansats och bygger på teorier om orsaksförhållanden13. Syftet med att integrera ett genusperspektiv i denna uppsats bottnar dock inte i att fastställa någon eventuell kausalitet mellan genuspositioner och utsatthet. Istället är syftet att kvalitativt utforska eventuella ”symtom” av genus i respondenternas svar. Genusteoretiska resonemang bygger på antaganden om strukturer vilket gör att det kan ses som relevant att undersöka om genusteoretiska föreställningar om
utsatthet eventuellt kan urskiljas eller ifrågasättas i statistiken (Pettersson, 2003).
4. TIDIGARE FORSKNING
I förhållande till ämnet kommer nu relevanta empiriska studier att lyftas fram.
4.1 Ungdomars utsatthet
År 1995 initierade Kriminologiska institutionen, vid Stockholms universitet, en nationell skolundersökning. Ett riksrepresentativt urval av elever i årskurs nio fick anonymt svara på enkätfrågor om egen brottslighet, andra problembeteenden, samt utsatthet för stöld, hotelser och våld (Brå, 2013:3). Sedan år 2001 är det Brå som genomför den nationella skolundersökningen vart tredje år. Omkring 45 procent av samtliga niondeklassare har över tid uppgett att de utsatts för antingen stöld, hot eller våld (a.a.). Detta indikerar att ungdomar är mer utsatta än
majoritetsbefolkningen (17-79 år) där 22 procent uppger att de har utsatts för någon av de tio brottstyperna14(Brå, 2015:1). Utsattheten för stöld har minskat något bland niondeklassarna, från att ha legat omkring 30 procent, till att närma sig 26 procent år 2011 (Brå, 2013:3). Utsattheten för stöld tenderar att vara relativt jämt fördelad mellan könen, medan utsattheten för fysiskt våld skiljer sig något (Brå, 2013:3). Utifrån undersökningen år 2011 uppger exempelvis 5 procent av pojkarna, respektive 4 procent av flickorna, att de utsatts för grovt våld. Vad gäller det lindrigare våldet uppger 14 procent av flickorna samt 19 procent av pojkarna att de blivit utsatta det senaste året. Totalt 22,5 procent uppger samma år att de utsatts för någon form av våld eller hot (a.a.).
Vissa bakgrundsfaktorer hos niondeklassarna är förknippade med en ökad
utsatthet för brott (Brå, 2013:3). Det gäller: modern har inte arbete, fadern har inte arbete, bor i lägenhet, invandrarbakgrund, samt splittrad familj (a.a.). Totalt är utsattheten för stöld- och våldsbrott, speciellt våldsbrott, markant högre bland de niondeklassare som uppger 3-5 av dessa bakgrundsfaktorer (a.a.). Trots en hög svarsfrekvensen är det värt att nämna att det externa bortfallet kan ha en högre brottsbelastning och utsatthet, än de elever som deltagit (Andersson, 2011; Ring, 2013). Det kan även finnas ett internt bortfall då vissa ungdomarna som deltar i undersökningen kan rapportera delvis missvisande svar15 (a.a.).
13
För en mer utförlig beskrivning av vetenskapsteoretisk utgångspunkt, se avsnitt 5.1.
14 Det gäller misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägerier, trakasserier, bostadsinbrott,
bilstöld, stöld ur eller från fordon och cykelstöld (Brå, 2015:1). Det bör tilläggas att andelen som i NTU rapporterar att de blivit utsatta för brott har minskat successivt från 26 procent 2005 till 22 procent 2012 (a.a.).
Skolundersökningen är dock en utav de värdefulla undersökningar som resulterat i att samhällsforskare har kunnat fastställa ett flertal faktorer som ökar risken för att ungdomar ska begå brott. Ring (2013) har exempelvis genomfört analyser av materialet från år 2005 och 2011. Resultatet visar sammantaget att en rad faktorer har kopplingar till brottsligt beteende bland ungdomar. Bakgrundsfaktorerna som nämndes ovan återkommer även här, men även sådant som spänningssökande beteende, brottsliga kamrater och medelbetyg har betydelse. Intressant i relation till denna uppsats är att teorin om sociala band får starkt stöd. I vilken
utsträckning föräldrarna har insyn i sina barns daliga aktiviteter, framstår som en betydande faktor (a.a.).
4.2 Betydelsen av kriminogena miljöer
Med SAT som utgångspunkt valde Wikström (2009) att undersöka betydelsen av brottsbenägenhet och kriminogen exponering i relation till ungdomars egen brottslighet. Analysen baserades i huvudsak på data ifrån den longitudinella, brittiska studien ”Peterborough Adolescent and Young Adult Development Study” (PADS+). Urvalet bestod av slumpmässigt utvalda 11 åringar som ingick i en kohort bosatta i Peterborough med omnejd år 2003 (Wikström, 2009). PADS+ består av material från flera olika datainsamlingsmetoder såsom intervjuer, frågeformulär och så kallade ”space-time-budgets” (STB). STB är en form av tidsgeografi. Under en fyradagars period varje år har respondenterna fyllt i, timma för timma, vart de har spenderat sin tid (geografisk position), på vilken plats, med vem och vad de har gjort (exempelvis om de haft tillsyn från någon vuxen) (a.a.). Kriminogen exponering mättes sedan utifrån tiden som spenderats på kriminogena platser, samt genom enkätfrågor som rörde förekomsten av ”brottsliga kamrater” (a.a.). Wikström uppmärksammar att detta inte är ett felfritt mått på kriminogen exponering. Enkätmaterialet synliggör dessutom inte heller om den kriminella handlingen har skett i direkt anslutning till att den brottsbenägna personen har interagerat med den kriminogena miljön, vilket är premissen för teorin (Wikström, 2009). Med detta i åtanke konstaterar dock Wikström att brottsbenägenhet och kriminogen exponering korrelerar signifikant med egen brottslighet (a.a.). Detta bekräftas också i senare studier (Wikström m.fl, 2012).
Utifrån PADS+ har Wikström fortsättningsvis även kunnat definiera vad som tycks vara de mest kriminogena urbana miljöerna. Det rör sig om: ”(1) areas with
concentration of commercial and entertainment settings, and (2) residential areas with poor collective efficacy” [min kursivering] (Wikström m.fl, 2012 s. 206).
Han menar att det i dessa områden finns fler brottstillfällen och en lägre kontroll. Detta skapar skapar i sin tur en moralkontext som ökar risken för brott. Det bör nämnas att Wikström uppmärksammar betydelsen av socioekonomiska faktorer, exempelvis i relation till bostadsområden. Områden som har en högre arbetslöshet och en lägre utbildningsnivå tenderar att ha en lägre grad av kollektiv styrka, vilket visar sig i brottslighetens fördelning på strukturell nivå (Wikström m.fl, 2012). När det kommer till att bedöma olika platser som mer eller mindre kriminogena menar Wikström fortsättningsvis även att det är nödvändigt ta hänsyn till tidsaspekten. STB från PADS+ pekar exempelvis på att en fjärdedel av alla brott har skett i relation till en skol- eller hemaktivitet. Föga förvånande spenderade ungdomarna dock hela 31 procent av sin vakna tid i skolan, till skillnad från ca 12 procent, som spenderats med vänner. När tidsaspekten kontrollerades för (brott/1,000 timma), var således tiden som spenderats med vänner, betydligt mer kriminogen än tiden som spenderades i skolan (0,2 jämfört med 3,7) (a.a.).
I sammanhanget kan det ses som relevant att även kort beröra en viktimologisk studie, av Maimon och Browning (2012). Trots att de i huvudsak har en annan teoretisk utgångspunkt16 betonar de, likt Wikström, betydelsen av situationella faktorer och kollektiv styrka. Maimon och Browning undersökte dock ungdomars utsatthet för våld. Hypotesen var att om ungdomars ostrukturerade socialisering med vänner ökar, ökar sannolikheten att de utsätts för våld i sitt grannskap (Maimon & Browning, 2012). Hypotesen var dock att denna effekt skulle påverkas av om vännerna var ”konventionella” eller inte, samt hur den sociala kontexten såg ut i grannskapet (a.a.). För att kunna testa denna hypotes använde de sig av data från den longitudinella kohortstudien “Project on Human
Development in Chicago Neighbourhoods” (PHDCN-LCS). För att mäta
ostrukturerad socialisering med vänner konstruerades ett index utifrån frågor som berörde respondenternas aktiviteter med vänner efter skoltid17.
Sammanfattningsvis visade resultatet att det finns ett samband mellan ostrukturerad socialisering med vänner och utsatthet för våld (a.a.). Detta samband existerade oberoende av utifall vännerna hade prokriminella attityder eller inte. Detta samband gällde dock enbart i bostadsområden med låg grad av kollektiv styrka (sociala sammanhållning, formell och informell kontroll) (a.a.). Resultat går således i linje med en rad kriminologiska studier som visar att ostrukturerad socialisering på offentliga platser, i frånvaro av formell eller informell kontroll, korrelerar med brottslighet18.
Komplexiteten ökar som bekant när det kommer till att applicera den här typen av resultat i en annan kontext. Malmö skiljer sig rimligtvis på en mängd områden, i förhållande till Peterborough eller Chicago. Även ”Malmö områdesundersökning 2012” pekar dock på att den kollektiva styrkan är lägre i centrumområden, samt i bostadsområden som har en högre problemnivå (Ivert, Chrysoulakis, Kronkvist & Torstensson Levander, 2013).
4.3 Aspekter av genus
Sociologen Burcar blev intresserad av att det dominerande maskulinitetsidealet i teorin tycktes oförenligt med att anamma rollen som brottsoffer (Burcar, 2014). Maskulinitetsidealet i västvärlden tycktes enligt Burcar vara starkt associerat med styrka och kontroll, medan offerrollen ofta förknippats med passivitet och
svaghet. Utifrån denna teoretiska utgångspunkt valde således Burcar att i samband med sin doktorsavhandling genomföra kvalitativa intervjuer med 21 män, i
huvudsak mellan 17 och 24 år, om deras upplevelse av att utsättas för våld (a.a.). Syftet var att undersöka hur de själva beskrev sin utsatthet i förhållande till sin maskulinitetsposition. Analysen visade att männen tenderade att justera
brottsofferskapet så att det skulle passa ihop med maskulinitetsnormen. I sina berättelser beskrev de exempelvis ofta sig själva som starka, orädda eller i huvudsak kapabla att möta en eventuell utmaning. Vidare menar Burcar att männen var noga med att beskriva en temporär offerstatus, genom att referera till
16 Kollektiv styrka och rutinaktivitetsteorin (Browning & Maimon, 2012; Cohen & Felson, 1979;
Sampson, 2006) 17
Bostadsområdets sociala kontext och kollektiva styrka mättes med hjälp av demografiska- och sociala makro-faktorer, samt med hjälp av frågor där respondentera fått uppge graden av social sammanhållning och informell kontroll i stadsdelen (Maimon & Browning, 2012). Det bör dock poängteras att en mängd oberoende variabler inkluderades i analysen.
18
Se exempelvis Osgood, Wilson, O´Malley, Bachman och Johnston (1996) samt Osgood och Andersson (2004).
hur andra reagerat på deras skada i situationen eller genom att tala om eventuell kontakt med polis eller sjukvård (Burcar, 2014). Burcar sammanfattar: “Balancing
this against narratives about meeting a challange or explaining non-action, they appear as both masculine and victim-worthy” [min kursivering] (Burcar, 2014 s.
122).
Pettersson och Karlsson (2003:2) genomförde fokusgruppsintervjuer med
ungdomar i 15-16 års ålder om genus och våld. Här framkom att ungdomarna ofta räknade med att pojkar som utsatts för våld skulle ge igen. Detta gjorde i sin tur att pojkarna sällan tillskrevs en offerstatus. Pojkarna var även noga med att inte visa sig svaga. Pettersson och Karlsson relaterar detta till att män över lag tenderar att underrapportera sin utsatthet (a.a.). Samtidigt uppmärksammar de även att flickor som utsatts för våld inte heller alltid ses som offer. Våld mellan flickor beskrevs exempelvis som mindre allvarligt. Det krävs i regel en polarisering mellan offer och gärningsperson för att den utsatta ska få en legitim offerstatus (a.a.). Föreställningar om kön och offerskap urskiljs fortsättningsvis även av Uhnoo (2013). Hon genomförde intervjuer med 23 tjejer och 18 killar, mellan 15-21 år, kring deras tankar om våld och bråk19. En tydlig könsskillnad som framkom var att det är omoraliskt och fegt att slå en tjej. Samtidigt framkom dock en mer tvetydig bild. Killarna talade inte alls om pojkvänners våld mot tjejer. Tjejerna talade emellertid om våldsamma pojkvänner som ett välkänt problem. Det handlade exempelvis om pojkvänner som “håller på”, “örfilar” eller “sparkar i magen” (a.a.). Trots detta menar Uhnoo att tjejers utsatthet ofta beskrivs som mer sexuell och därför inte som “fysiskt våld” i samma bemärkelse som för killar. Tjejerna beskrev sig visserligen som mer utsatta. Detta relateras dock oftare till sådant som överfallsvåldtäkter eller “mannen bakom busken”. Uhnoo konstaterar i och med detta att flickor och pojkars utsatthet delvis ges olika innebörder (a.a.). När det kommer till rutinaktiviteter och sociala miljöer kan ytterligare en analys ifrån PADS+ slutligen vara relevant att uppmärksamma. Wikström och
Butterworth (2006) drog nämligen slutsatsen att pojkar och flickors
rutinaktiviteter speglar ”traditional gender roles”. Författarna skriver: ”[...]the
emerging picture of gender differences in the adolescents´routine activities is that the boys spend more time in risky settings than girls”[min kursivering] (Wikström
& Butterworth, 2006 s. 218). Analyserna visar att pojkar spenderar mer tid i vissa typer av kriminogena miljöer. Exempelvis spenderar de mer tid med vänner utan tillsyn, samt mer tid: ”on streets and in squares” (a.a.). När det kommer till det faktum att pojkar begår fler brott än flickor menar Wikström och Butterworth att den största delen av dessa skillnader kan förklaras av att flickor har en högre självkontroll än pojkar och att pojkar tenderar att inneha fler riskfaktorer som är förknippade med brottslighet (Wikström & Butterworth, 2006). Trots att
författarna inte gör någon explicit genusanalys, är det utifrån ett genusperspektiv möjligt att urskilja mönster vad gäller rutinaktiviteter och exponering av
kriminogena miljöer. I relation till Hirschis anknytningsbegrepp har Kerr och Stattin (2000) även kunnat se att föräldrakontrollen skiljer sig beroende på om det rör sig om en pojke eller en flicka. I sin studie undersökte de 1186 14 åringar och deras föräldrar, samtliga bosatt i Sverige. De ville ta reda på vilka kunskaper föräldrarna hade om sina barns dagliga aktiviteter. Det visade sig att föräldrarna kontrollerade sina döttrar i en högre utsträckning än pojkarna. Detta berodde delvis på att de var mer oroade över att flickorna skulle råka illa ut (a.a.).
19 Uhnoo´s analys är från 2013 men bygger i sin tur på en bearbetning av ett kapitel i hennes
5. METOD & MATERIAL
Förhoppningen är att denna uppsats ska kunna användas för att dra vissa slutsatser kring utsattheten för brott, för samtliga ungdomar i populationen. Detta kräver en kvantitativ forskningsstrategi. Denna studie är av tvärsnittsdesign då
enkätmaterialet samlats in utifrån en population, vid ett och samma tillfälle (Bryman, 2011). Materialet kommer att analyseras med hjälp av programvaran SPSS, i syfte att finna sambandsmönster (IBM SPSS Statistics 20, IBM, New York, US). Jag är dock aktsam med att beskriva studien som renodlat kvantitativ i och med att den genusteoretiska analysen kan betraktas vara av en mer kvalitativ art20. Att tydligt redogöra för studiens tillvägagångssätt är viktigt för att uppnå replikerbarhet (Eliasson, 2013). Detta är i sin tur viktig för att öka studiens reliabilitet, det vill säga att måtten i undersökningen är stabila och tillförlitliga (Djurfeldt m.fl, 2010). I följande avsnitt kommer således sådant om berör material och metod att grundligt redovisas och problematiseras, samt följas av en etisk reflektion.
5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Bakom varje metod gömmer sig olika vetenskapsteoretiska ställningstaganden. Kvantitativa metoder knyter vanligtvis an till det som kallas den positivistiska vetenskapstraditionen och som anammar den naturvetenskapliga modellen i sin syn på kunskap (Bryman, 2011; Sohlberg & Solhberg, 2009). Positivismens ontologiska ståndpunkt (världsbild) beskrivs i regel som objektivistisk då sociala fenomen anses finnas till oberoende av aktörerna. Den epistemologiska
uppfattningen (synen på kunskap) bygger i sin tur på att kunskap ska vara objektiv och fri från värderingar (a.a.). Då denna studie i huvudsak intresserar sig för att omvandla generella begrepp till mätbara variabler, kan den delvis betraktas som positivistisk (Djurfeldt m.fl, 2010). Inom samhällsvetenskapen har positivismen dock kommit att få en delvis annorlunda betydelse (a.a.). Även om det finns en förhoppning om att generera resultat som kan möjliggöra en kausal tolkning, förväntar sig forskaren inte fullständiga kausala samband (Bryman, 2011).
5.2 Material
Materialet i analysen kommer, som tidigare nämnts, från en av enkätundersökningarna i forskningsprojektet Malmöbarn (MINDS).
Forskningsprojektet MINDS påbörjades år 2007 vid institutionen för kriminologi på Malmö högskola. Professor Marie Torstensson Levander, med kollegor, såg behovet av en longitudinell studie för att förstå hur exponering av olika sociala kontexter påverkar ungdomars utveckling (Ivert & Torstensson Levander, 2013). Intentionen är således att följa en grupp ungdomar under tonårsperioden, samt under övergången till vuxenlivet. Den totala studiepopulationen omfattar 525 ungdomar21, samtliga födda år 1995, samt bosatta i Malmö vid 12 års ålder år 2007 (a.a.). I skrivande stund har data som omfattar hela gruppen samlats in vid tre olika tillfällen. Därutöver har ytterligare material samlats in vid två tillfällen för en mindre del av gruppen (ca 250 ungdomar). Här intervjuades även
ungdomarnas vårdnadshavare. Två nya datainsamlingstillfällen är planerade till år
20 Skiljelinjen mellan kvalitativ och kvantitativ metod är konstruerad och kan följaktligen, i vissa
fall, vara svår att hårdra (Bryman, 2011; Mellgren m.fl, 2010 ). För en koppling mellan genusteori och vetenskapsteoretisk utgångspunkt, se avsnitt 3.3.1.
21 Studiepopulationen utgör en femtedel av den totala andelen som föddes år 1995 (Ivert &
2017 och 2019. Den övergripande frågan för projektet är: ”Vilka barn och ungdomar, dvs. med vilka egenskaper, erfarenheter och upplevelser, i vilka slags sociala miljöer löper större risk att utveckla olika typer av problem och varför?” (Malmö högskola, 2015). Metoderna som används i projektet, samt projektet som helhet, är utformat med inspiration från den brittiska studien: ”Peterborough Adolescent and Young Adult Development Study” (PADS+)22
. Ett samarbete förs även mellan Malmö högskola och Cambridge University, vilket syftar till att jämföra ungdomars sociala miljöer i Sverige (Malmö) och Storbritannien (Peterborough) (a.a.).
5.3 Urval
Det specifika material som kommer att användas i denna uppsats är de enkäter som besvarades vid det andra datainsamlingstillfället, då totalt 514 ungdomar deltog. Dessa var vid tillfället 15-16 år och de flesta gick i årskurs nio. Ungdomar som gick i årskurs nio år 2010-2011 i Malmö är således populationen som denna undersökning vill kunna uttala sig om. Urvalet drogs slumpmässigt vilket innebär att alla enheter, i det här fallet barn födda år 1995 bosatta i Malmö år 2007, hade lika stor sannolikhet att komma med i undersökningen. Med ett sådant urval ges goda förutsättningar att kunna dra slutsatser som gäller hela populationen, så kallad statistisk inferens (Djurfeldt, 2010). Trots detta är det nödvändigt att uppmärksamma eventuell bortfallsproblematik som riskerar att försämra validiteten (Eliasson, 2013). När enkäten fylldes i var en forskningsassistent närvarande som kunde svara på frågor och se så att respondenten inte missade något. Detta har sannolikt bidragit till ett lågt internt bortfall. Över lag kan studiepopulationen i MINDS beskrivas som representativ (Ivert & Torstensson Levander, 2013). Det finns dock en viss överrepresentation av ungdomar med två svenskfödda föräldrar, samt ungdomar där utbildningsnivån och medelinkomsten är högre än i övriga Malmö (a.a.). Detta är nödvändigt att ta i beaktning när resultatet ska tolkas.
5.4 Definitioner & variabler
I operationaliseringsprocessen anges hur varje begrepp konkret ska mätas i undersökningen (Bryman, 2011; Sohlberg & Sohlberg, 2009). De operationella definitionerna bör, i så hög utsträckning som möjligt, stämma överens med de teoretiska definitionerna (Eliasson, 2013). Detta är viktigt för att öka validiteten (Djurfeldt m.fl, 2010). Utifrån enkätfrågorna i MINDS har specifika frågor valts ut, som berör de förhållanden och begrepp som studien avser att undersöka. I följande avsnitt redovisas operationaliseringen av dessa variabler. En överblick av frågorna i sin helhet går att finna i bilaga.
5.4.1 Utsatt för stöld- och våld
I analysen används två beroende variabler: Utsatt för våld under årskurs åtta samt
Utsatt för stöld under årskurs åtta. Dessa antas således variera då det sker en
förändring i de oberoende variablerna. För att mäta om respondenten hade utsatts för våld det senaste året användes frågan: ”Har någon sparkat eller slagit dig så
att du har fått ont den tid du gått i åk.8? De ursprungliga svarsalternativen är: ”Nej”, ”Ja” och ”Ja, flera gånger”. Antalet ungdomar som uppger att de blivit
utsatta för våldsbrott upprepade gånger kan dock beskrivas som få. Det rör sig om 37 ungdomar.
Generellt strävar statistiska undersökningar efter att ha få svarsalternativ som tydligt skiljer sig mellan respondenterna (Djurfeldt m.fl, 2010). Därför har svarsalternativen ”ja” och ”ja, flera gånger” slagits ihop till ”ja”. Detta beslut medför vissa problem. Det innebär att de ungdomar som rapporterar en upprepad utsatthet inte synliggörs i denna undersökning. Det hade varit önskvärt att
redovisa alla tre grupper för att få en mer nyanserad bild. Trots detta har beslutet varit motiverat då fördelningen mellan svarsalternativen varit så pass skev. Det hade blivit svårt att kunna dra några generella slutsatser om den grupp som rapporterar upprepad utsatthet. Dessutom är syftet i denna studie att studera utsatthet genrellt och inte att dra några slutsatser om upprepad utsatthet
För att mäta utsatthet för stöld det senaste året användes frågan: ”Har du blivit
bestulen eller rånad under den tid du gått i årskurs 8?”. De ursprungliga
svarsalternativen ser ut på samma sätt som i föregående fråga. Här är det emellertid enbart 15 respondenter som fyllt i ”ja, flera gånger”. Även här har således svarsalternativen ”Ja, en gång” och ”Ja, flera gånger” slagits samman till ”ja”. Detta innebär att de oberoende variablerna båda är binära.
5.4.2 Kriminogen exponering
Teori och tidigare forskning pekar delvis på två typer av områden som kriminogena. Centrumområden och bostadsområden, i kombination med ostrukturerad socialisering och en låg grad av social kontroll. Med detta som utgångspunkt kommer ungdomarnas kriminogena exponering att mätas med hjälp av variablerna Exponering1: ostrukturerat umgänge och Exponering2: centrala
Malmö. Dessa är således två av de oberoende variablerna som antas ha ett
samband med att utsättas för våld eller stöld.
Den förstnämnda ämnar att mäta exponering av ostrukturerad socialisering, på platser med en låg grad av social kontroll. Här används frågan: ”Hur ofta brukar
du och dina vänner vara utomhus, i parker eller på lekplatser, utan att göra något annat än att bara umgås? (te.x. bara prata med varandra)?”. Svarsalternativen
är: ”Aldrig/nästan aldrig”, ”1 eller 2 gånger i veckan”, ”Flera dagar (3-5 dagar
i veckan)”, ”Alla, eller nästan alla dagar i veckan (6-7 dagar i veckan)”. En
majoritet av observationerna är koncentrerade till de tre första svarsalternativen, då enbart 21 respondender har valt ”Alla, eller nästan alla dagar i veckan (6-7
dagar i veckan)”. För att även fortsättningsvis underlätta analysen kommer
ursprungsvariabeln därför att kodas om i syfte att få tydligt differentierade
svarsalternativ, som representeras av faktiska observationer (Djurfeldt, 2010). De första två svarsalternativen kommer att vara kvar, medan de sista två kommer att slås samman till ”Flera dagar (3-7 dagar i veckan)”. Den andra variabeln syftar slutligen till att mäta exponering av centrala Malmö, i kombination med en låg grad av social kontroll. Här används frågan:”Hur ofta brukar du och dina vänner
vara i centrala Malmö på kvällarna?”. Svarsalternativen ser ut på samma sätt
som i föregående exponeringsvariabel och har följaktligen kodats om enligt samma tillvägagångssätt23. Båda dessa variabler är således kategoriska, samt går att rangordna, vilket innebär att de ligger på ordinalskalenivå.
5.4.3 Föräldrakontroll
Enligt den teoretiska kopplingen antas Föräldrakontroll samvariera med i vilken utsträckning ungdomar spenderar tid i kriminogena miljöer. En lägre grad av
23 Här hade enbart 5 respondenter valt det sistnämnda svarsalternativet ”Alla, eller nästan alla
föräldrakontroll antas på så sätt indirekt öka oddset för att utsättas för stöld eller våld. I enkätmaterialet fanns tre frågor som var relevanta för att mäta detta. Första frågan är: ”När du är ute själv eller med dina vänner, brukar dina föräldrar (eller
styvföräldrar) veta var du är (t.ex. hemma hos en kompis)? Andra frågan är: ”När du är ute själv eller med dina vänner, brukar dina föräldrar (eller styvföräldrar) veta vad du gör (t.ex. på bio eller utövar någon idrott)? Tredje frågan är: ” När du är ute med dina vänner, brukar dina föräldrar (styvföräldrar) veta vilka vänner du är med?”. Svarsalternativen för samtliga av dessa tre frågor är: ”Ja, alltid”, ”Ja, oftast”, ”Ja, ibland”, ”Nej, aldrig”. Frågorna har valts då de går i
linje med Hirschis mått på den här typen av föräldrakontroll24. Då samtliga frågor berör samma fenomen är det dock lämpligt att slå samman dessa till ett index (Djurfeldt, 2010). I och med detta har ett index skapats över föräldrakontroll som går mellan 0 och 9. Låga värden indikerar vad som kan tolkas som en stark föräldrakontroll, medan högre värden indikerar en svagare kontroll25. För att kontrollera att dessa frågor faktiskt fångar upp samma fenomen, det vill säga att de är korrelerade, användes måttet Cronbach´s alpha. Cronbach´s alpha visar i detta fall 0,806. Detta indikerar ett tillfredsställande och reliabelt index då den godtagbara gränsen brukar vara ett värde över 0,700 (Field, 2009). För att
underlätta tolkningen i den logistiska regressionen har indexet slutligen delats in i tre lika stora grupper som var och en symboliserar ”låg” ”medel” och ”hög” föräldrakontroll. Detta innebär att även denna variabel ligger på ordinalskalenivå.
5.4.4 Kön
Den oberoende variabeln Kön antas samvariera med den kriminogena exponeringen och således även indirekt samvariera med den rapporterade utsattheten. Enligt den genusteoretiska kopplingen, torde föreställningar om
normativ feminitet och normativ maskulinitet leda till skillnader mellan pojkar och
flickors rapporterade exponering, föräldrakontroll och utsatthet. Informationen om ungdomarnas kön baseras på registerdata och visar 264 pojkar och 250 flickor. Kön är i och med detta en binär och kategorisk variabel (Djurfeldt m.fl, 2010). Registerdatan ger inte respondenterna möjlighet att själva definiera sitt kön. Den synliggör inte heller eventuella transpersoner. Detta är problematiskt då unga transpersoner och personer med en osäker könsidentitet, i högre utsträckning än resten av befolkningen, utsätts för våld26 (Ungdomsstyrelsen, 2010:2). Inom ramen för denna uppsats kommer detta dock inte att undersökas. Även om det hade funnits information att tillgå hade det med stor sannolikhet gällt få individer, vilket hade gjort det omöjligt att redovisa, med hänsyn till anonymiseringen (Vetenskapsrådet, 2013).
5.4.5 Plats
Variablerna ”Plats våld”samt ”Plats stöld” kommer inte att vara med i den multivariata analysen. De redovisas enbart som en bakgrund och beskrivning av materialet. Frågorna var formulerade som följdfrågor till de frågor som berörde stöld och våld och lyder:”Var skedde det? Kryssa i ett eller flera alternativ”.
Frågan kunde besvaras genom ett antal fasta svarsalternativ: ”Hemma”, ”Hemma
24 ”Does your mother (father) know where you are when you are away from home?” (Hirschi,
2002 s. 100).
25
Index av detta slag är i strikt mening inte kvantitativa, eftersom de från början är kategoriska. Barmark och Djurfeldt (2009) menar dock att det är utbredd praxis att se den här typen av index som kvantitativa variabler.
26 Kriminologiprofessor Eva Tiby (2010:2) uppmärksammar detta och betonar att ytterligare
hos någon annan”, ”I skolan”, ”På buss eller busshållplats”, ”På fritidsgård”, ”På fest, disco eller annat uteställe”, ”Utomhus i ditt bostadsområde”, ”I centrala Malmö”, ”På annan plats”, samt med ett öppet alternativ. I
presentationen av resultatet har kategorierna ”På buss eller busshållplats”, ”På
fritidsgård”, ”Hemma”, ”Hemma hos någon annan”, samt ”På fest, disco eller annat uteställe” slagits samman med svarsalternativet ”På annan plats”. Detta
gjordes med hänsyn till att det enbart var enstaka ungdomar som uppgett dessa alternativ27. Vidare har 16 respondenter uppgett fler än 1 plats och detta kommer att redovisas som ”flera platser”.
5.5. Tillvägagångssätt vid analys & resultatredovisning
Inledningsvis kommer univariata analyser att genomföras för att synliggöra viktig information om variablernas statistiska egenskaper (Djurfeldt m.fl, 2010). Här presenteras hur variablerna har kodats med hänsyn till det minsta respektive högsta värdet, samt centraltendens och bortfall. De beroende variablerna kommer främst att stå i fokus. Därefter genomförs en bivariat analys som undersöker två variabler i taget. Detta görs för att ta reda på vilka variabler som korrelerar sinsemellan samt om det finns någon multikollinearitet, det vill säga om det finns variabler som tycks mäta samma sak (a.a.). Här kommer Spearmans
rangkorrelationskoefficient (Spearmans rho) att användas, då samtliga variabler mäts på ordinalskala (Pallant, 2010 ). Spearman´s rho intar värden mellan -1 och +1, där -1 innebär ett perfekt motsatsförhållande och +1 en perfekt matchning. Pallant (2010) rekommenderar att värden mellan 0.10 och 0.29 bör tolkas som svaga samband, 0.30 till 0.49 som medelstarka samband och värden mellan 0.50 och 1.0 som starka samband. Korrelationsanalysen kommer sedermera att presenteras i en matris.
Vid test av samband bedöms även om utfallet riskerar att vara orsakat av
slumpmässiga variationer (Djurfeldt, 2010). Den så kallade nollhypotesen säger att samband saknas i populationen medan hypotesen sägen att det finns
signifikanta skillnader som går att generalisera. Signifikansnivåerna som kommer att redovisas är 0,05 och 0,01. Ett p-värde som understiger 0,05 innebär således att det observerade sambandet, i 95 fall av hundra, inte är orsakat av slumpen. Ett p-värde som understiger 0,01 innebär att det observerade sambandet, i 99 fall av hundra, inte är orsakat av slumpen (a.a.). P-värdet för samtliga korrelationer presenteras enligt följande: p<0,05=*, p<0,01**. I sammanhanget kommer ”Null hypothesis significance testing” att ses som en riktlinje för själva tolkningen, men inte som en fullständig sanning (Nickerson, 2000). Mer konkret innebär detta att p-värden som övergår 0,05 inte per automatik kommer att ignoreras, utan kommer att lyftas fram och problematiseras om detta anses väsentligt.
Slutligen används en multivariat analysteknik för att undersöka om eventuella samband kvarstår när vi kontrollerar för flera variabler samtidigt, eller om det i något fall rör sig om ett skensamband28. I denna uppsats sker detta genom en logistisk regressionsanalys. Denna metod lämpar sig bättre än OLS-regression, då
27
När det gäller våld uppgav ingen att de utsatts ”På fritidsgård”, 1 uppgav ”På buss eller
busshållplats”, 2 uppgav ”Hemma”, 3 uppgav ”Hemma hos någon annan”, och 5 uppgav ”På fest, disco eller annat uteställe”. Vad gäller stöld uppgav 1 respondent att hen utsatts ”På fritidsgård”, 2 stycken ”På buss eller busshållplats”, 3 stycken ”Hemma”, 2 stycken ”Hemma hos någon annan”, samt 3 stycken ”På fest, disco eller annat uteställe”.
28 Skensamband innebär att det i själva verket är en annan variabel som orsakar ett samband
den kan hantera kvalitativa beroende variabler som inte är linjära (Barmark & Djurfeldt, 2009). I denna uppsats har de beroende utfallsvariablerna som bekant kodats om till att bli binära. Det innebär att svarsalternativen på frågan om
respondenten har utsatts för stöld- och våldsbrott enbart kan inta två utfall, ja eller nej. Om denna undersökning skulle genomföras i en linjär regressionsanalys skulle den kunna få fram en modell som säger att en respondent utsatts för brott 0,5 gånger, vilket är en orimlig prediktion. Detta är dock inte ett problem vid en logistisk regression. Här används istället den naturliga logaritmen av oddset att en respondent ska hamna i kategori ett jämfört med kategori noll (Barmark &
Djurfeldt, 2009). Den beroende variabeln utgörs av ett odds, som preciceras som sannolikheten för ett utfall dividerat med dess motsats. Oddset kan således variera mellan noll och oändligheten (a.a.). Logistisk regressionsanalys möjliggör även en inkludering av oberoende variabler som är kategoriska. Detta sker genom en så kallad ”dummykodning” (Barmark & Djurfeldt, 2009; Bjerling & Ohlsson, 2010). Det innebär att ett värde görs till referenskategori, mot vilken de andra jämförs (a.a.). Vid redovisningen av de logistiska regressionerna är det kategorierna som har högst värde som kommer att presenteras.
Totalt kommer fyra logistiska regressionsmodeller att redovisas för var och en av de beroende variablerna. I modell 1 undersöks sambandet mellan Exponering1:
ostrukturerat umgänge och de beroende variablerna Utsatt för våld under årskurs åtta samt Utsatt för stöld under årskurs åtta. I modell 2 kommer Exponering2: centrala Malmö även att föras in i analysen. I modell 3 inkluderas fortsättningsvis
variabeln Föräldrakontroll. I modell 4:a kommer slutligen även variabeln Kön att föras in. Avslutningsvis kommer modellen således att räkna ut hur kön,
kriminogen exponering, föräldrarelation och föräldrakontroll samvarierar med oddset att utsättas för stöld eller våld, när vi kontrollerar för övriga variabler. Modellerna kommer att redovisas i en tabell med de statistiska värden som har bedömts som relevanta för att ge en tydlig bild av resultatet. Exp[β], det vill säga oddsration (OR), kommer att vara i fokus vid resultatredovisningen29. Den kan sägas underlätta tolkningen då den visar förhållandet mellan oddset i en grupp och oddset i en annan grupp (Barmark & Djurfeldt, 2009).
En oddsratio som överstiger 1 innebär att oddset att utsättas för brott är högre då den oberoende variabeln ökar med en enhet, medan en oddsratio som understiger 1 innebär att oddset att utsättas för brott minskar i och med att den oberoende variabeln ökar med en enhet30 (Barmark & Djurfeldt, 2009).
Som nämndes ovan anger värdena kvoten av det nya oddset dividerat med det gamla oddset. Detta innebär att effekten på oddskvoten, vid ett skalsteg på respektive oberoende variabel, även kan tolkas procentuellt (Bjerling & Ohlsson, 2010). Vidare prövas signifikansen av oddsration genom det dubbelriktade hypotestestet wald (a.a.). För att underlätta tolkningen av tabellen presenteras signifikansnivåerna även fortsättningsvis enligt principen: p<0,05=*, p<0,01**. Konfidensintervallet för oddsration kommer även att redovisas. Denna visar intervallet mellan vilka det ”sanna” värdet ligger, med 95 procents säkerhet (Djurfeldt m.fl, 2010).
29 β-koefficienterna visar i huvudsak enbart om det finns ett positivt eller negativt samband med
den beroende variabeln, vilket i sig inte är så meningsfullt (Djurfeldt & Barnmark, 2009).
30 En oddskvot som är lika med 1 innebär följaktligen att att den oberoende variabeln inte har
Syftet med denna uppsats är att studera hur olika, teoretiskt förankrade variabler, inverkar på oddset att utsättas för våld och stöld. Det finns således ingen direkt strävan efter att förklara så mycket som möjligt av utfallet. Trots detta kommer pseudomåttet Nagelkerkes R2 att redovisas i anslutning till respektive
regressionsmodell. Det kallas ibland för ett pseudomått då det ses som en motsvarighet till determinationskoefficienten i OLS-regression (Barmark & Djurfeldt, 2009). Det går dock inte att oproblematiskt tolka Nagelkerkes R2 som andelen förklarad varians i procentsatser (Bjerling & Ohlsson, 2010). Däremot kan måttet fungera som en indikator på hur bra respektive modell är på att förklara utsatthet för våld och utsatthet för stöld.
5.6. Metodologiska överväganden
Ett kritiskt förhållningssätt är lika nödvändigt oavsett forskningsmetod (Djurfeldt m.fl, 2010). I denna studie kan den fenomenologiska (tolkande)
vetenskapstraditionen bidra till att medvetandegöra vissa svårigheter (Buckingham & Saunders, 2004). Det är exempelvis svårt att se
offerundersökningar som objektiva och fria från värderingar (Andersson, 2011). De tillhandahåller en bild av utsatthet som i detta fall delvis är beroende av ungdomarnas egna definitions- och tolkningsprocesser (a.a.). Vidare
uppmärksammar Ivert och Mellgren (2014) att det kan finnas en risk att ungdomar svarar i linje med sociala förväntningar, snarare än faktiska erfarenheter (a.a.). Fortsättningsvis påverkas resultatet eventuellt även av variationer i ungdomarnas läsförståelse, tilltro till anonymiseringslöftet eller enkättrötthet (Andersson, 2011). Genom kategorisering och operationalisering blir även forskaren, i det här fallet studenten, till viss del medkonstruktör (a.a.). I denna undersökning används även data som någon annan har samlat in, vilket möjligen kan ses som en nackdel (Bryman, 2011; Eliasson, 2013). Hade enkäten istället utformats specifikt för denna undersökning hade det varit möjligt att ställa fler frågor med hänsyn till studiens frågeställningar och teoretiska begrepp.
Att få arbeta med material som redan har samlats in av etablerade forskare ser jag dock som en stor möjlighet och inte som en nackdel. Det ger mig möjlighet att undersöka ett stort urval, samt skapar ett tidsmässigt utrymme att grundligt fokusera på den statistiska och teoretiska analysen. Studiens utgår dessutom från väl beprövade frågor vilket i sin tur ökar validiteten och reliabiliteten (Bryman, 2011)
.
I och med att denna studie är av tvärsnittsdesign är det dock inte möjligt att fastställda någon definitiv tidsordning i form av ”orsak och verkan”. Detta kräver longitudinella analyser (Djurfeldt, 2010). Det går dock att studera relationer mellan variabler och finna värdefulla samband i ungdomarnas sociala miljö. Med hjälp av den teoretiska kopplingen och det ”sunda förnuftet” är det i viss mån möjligt att försiktigt resonera kring en riktning på sambandet31 (a.a.).Sammantaget är statistiska undersökningar av central betydelse för
samhällsvetenskapen. Det är värdefullt att kunna studera de sociala strukturernas reproduktion och förändring, på ett sådant sätt som möjliggör generaliseringar (Djurfeldt m.fl, 2010).
5.7 Etiska överväganden
Etik kan beskrivas som: ”[...] en teori för moralen, som är praktiken – de normer
och värderingar som ligger till grund för hur vi handlar i olika situationer” [min
kursivering] (Ivert & Mellgren, 2014b s. 89-90). Inom kriminologin berörs ofta
31 Det kan exempelvis ses som mindre sannolikt att utsatthet för våld skulle påverka vilket kön en
