Olika perspektiv på rättssäkerhet och vad det betyder i förhållande till barn- och ungdomsutredningar inom socialtjänsten

Examensarbete i socialt arbete 15 hp Malmö högskola

OLIKA PERSPEKTIV PÅ

RÄTTSSÄKERHET OCH VAD DET

BETYDER I FÖRHÅLLANDE TILL

BARN- OCH

UNGDOMSUTREDNINGAR INOM

SOCIALTJÄNSTEN

EN KVALITATIV STUDIE OM

SOCIALSEKRETERARES SYN PÅ

RÄTTSSÄKERHET

LOVISA WALL

OLIKA PERSPEKTIV PÅ

RÄTTSSÄKERHET OCH VAD DET

BETYDER I FÖRHÅLLANDE TILL

BARN- OCH

UNGDOMSUTREDNINGAR INOM

SOCIALTJÄNSTEN

EN KVALITATIV STUDIE OM

SOCIALSEKRETERARES SYN PÅ

RÄTTSSÄKERHET

LOVISA WALL

Wall, L. Olika perspektiv på rättssäkerhet och vad det betyder i förhållande till barn- och ungdomsutredningar inom socialtjänsten. En kvalitativ studie om socialsekreterares syn på rättssäkerhet. Examensarbete i socialt arbete 15/30

högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen

för Socialt arbete, 2014.

En av de vanligaste insatserna inom den sociala barnavården är

familjehemsplaceringar av barn. Det är kommunen som har det övergripande ansvaret för placeringen. Det är vidare samhällets ansvar att enligt lag se till att den unga kommer ifrån en otrygg, bristfällig tillvaro och får god vård i

familjehemmet. Socialnämnden beslutar om vården som antingen sker frivilligt med stöd av Socialtjänstlagen, eller med tvång med stöd av Lagen med särskilda

bestämmelser om vård av unga. Syftet med uppsatsen är att förklara vad

begreppet rättssäkerhet innebär, både utifrån en allmän definition och mer specifikt vid socialnämndens utredning och beslut om familjehemsplacering av barn och unga. Mitt intresse ligger i att undersöka vad barn och unga har för rättssäkerhet vid en sådan situation, jag koncentrerar mig dock på processen innan och fram till beslutet av en eventuell familjehemsplacering. Utifrån studiens syfte har jag använt mig av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer, för att få en djupare förståelse av intervjupersonernas personliga upplevelser. Jag har intervjuat tre socialsekreterare som arbetar med barn- och

ungdomsutredningar i Skåne. Resultatet och analysen beskriver

intervjupersonernas egna upplevelser av vad rättssäkerhet betyder för dem i förhållande till deras arbetsuppgifter. Resultatet visade bland annat att kunskap om de lagar som ligger till grund för utredning och beslut är en viktig del för att kunna utföra ett rättssäkert arbete.

DIFFERENT PERSPECTIVES ON

THE RULE OF LAW AND WHAT

IT MEANS IN RELATION TO

CHILD AND YOUTH STUDIES IN

SOCIAL SERVICES

A QUALITATIVE STUDY OF SOCIAL

WORKERS VIEW OF RULE OF LAW

Wall, L. Different perspectives on the rule of law and what it means in relation to child and youth studies in social services. A qualitative study of a social worker's view of legal certainty. Social Work 15/30 credits. Malmö University: Faculty of Health and society, Department of Social Work, 2014.

One of the most common interventions in social services for children is a foster home placement. The municipality has overall responsibility for the placement. Furthermore, it is society's responsibility to legally ensure that the young are coming from an insecure, inadequate existence and given good care in the family home. Social Welfare Committee decides on the care, which is either voluntary under the Social Services Act, or enforced under the law of special provisions for the care of young people. The purpose of this paper is to explain what the term rule of law means, both from a general definition and more specifically at the social welfare committee and decisions on foster placement of children and young people. My interest lies in examining what children and young people have for legal certainty in this situation, I concentrate however on the process before and until the decision of a potential foster home placement. Based on the study's purpose, I used a qualitative approach in the form of semi-structured interviews, to gain a deeper understanding of the interviewees' personal experiences. I have interviewed three social workers that work with children and youth investigations in Skåne. The results and analysis describes the interviewees' own experiences of what rule of law means to them in relation to their duties. The results showed that knowledge of the laws that form the basis for investigation and decision is an important component in order to perform a proper safe work.

Keywords: Children and youth, decisions, foster family, foster placement, laws, legal, investigation.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 5

1.1 PROBLEMFORMULERING ... 5

1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7

1.3 BAKGRUND ... 7 1.3.1 RÄTTSSÄKERHET I LAGSTIFTNING ... 7 1.3.2 FORMELL/TRADITIONELL RÄTTSSÄKERHET ... 7 1.3.3 MATERIELL RÄTTSSÄKERHET ... 8 1.3.4 FÖRVALTNINGSLAGEN ... 8 1.3.5 FÖRVALTNINGSPROCESSLAGEN ... 8 1.3.6 FÖRÄLDRABALKEN ... 9 1.3.7 BARNKONVENTIONEN ... 9 1.3.8 SOCIALTJÄNSTLAGEN ... 9

1.3.9 LAGEN MED SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VÅRD AV UNGA ... 10

1.3.10 OFFENTLIGHET- OCH SEKRETESSLAGEN ...11

2. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 11

2.1 RÄTTSSÄKERHETSBEGREPPES HISTORIA ...11

2.2 SOCIALA RÄTTIGHETERS HISTORIA ...13

2.3 HUR DEFINIERAS BEGREPPET RÄTTSSÄKERHET? ...14

2.3.1 NATIONALENCYKLOPEDIN ... 14 2.3.2 ALEXANDER PECZENIK ... 14 2.3.3 HÅKAN GUSTAFSSON ... 16 2.3.4 ÅKE FRÄNDBERG ... 16 2.3.5 CLAES BEYER ... 18 2.3.6 SAMMANFATTNING DEFINITION ...18 2.4 RAMLAGSTIFTNINGEN UR RÄTTSSÄKERHETSSYNPUNKT ...20

2.5 RÄTTSSÄKERHET I FÖRHÅLLANDE TILL UTREDNINGSMETODIK ...21

3. METOD ... 22 3.1 LITTERATURGENOMGÅNG ...22 3.2 METODVAL ...22 3.2.1 KVALITATIV ANSATS ...22 3.3 URVAL ...23 3.4 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ...23 3.5 DATAINSAMLING ...23 3.6 ANALYS AV DATAMATERIAL...24

3.6.1 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT VID ANALYSARBETET ...24

3.7 FÖRSTÅELSE ...24

3.8 FORSKNINGSETISKA PRINCIPER ...25

4. RESULTAT OCH ANALYS ... 26

4.1 MÖJLIGHETERNA TILL EN RÄTTSSÄKER UTREDNING ...26

4.2 BARNETS BÄSTA ...29 4.3 POLITIKER - PROFESSIONELLA ...30 4.4 RAMLAGSPROBLEMATIKEN ...32 5. DISKUSSION ... 34 5.1 METODDISKUSSION ...34 5.2 RESULTATDISKUSSION ...34 6. SLUTSATS ... 36 7. REFERENSER ... 37

1. INLEDNING

I samband med min praktik kom jag i kontakt med en ungdom som var placerad i familjehem, i det fallet var det så att familjehemsföräldrarna efter ett år av olika anledningar inte längre tyckte att det fungerade och ville avsäga sig uppdraget. Jag blev väldigt berörd av det dilemmat; att den här ungdomen skulle behöva flytta, som hade varit med om en hel del hemska upplevelser och dessutom innan bott i andra familjehem och jourhem. Det fick mig att fundera mycket på vad barn och ungdomar har för skydd när de hamnar i en sådan situation men också hur processen kring en placering i familjehem går till. Dessa tankar blev grunden för vad jag skriver om i min uppsats, där jag fokuserar på detta utifrån vad barnet och den unga har för rättssäkerhet i en sådan utsatt situation. Jag koncentrerar mig dock på processen innan och fram till beslutet av en eventuell

familjehemsplacering. Det är ett stort ingrepp som blir avgörande för barnets eller den ungas framtid, de yrkesverksamma socialarbetarna har ett svårt och viktigt uppdrag att utreda och bedöma vad som är det bästa för barnet. Lagstiftningens syfte är att tillvarata barnets intresse, då barnet själv har en begränsad förmåga att hävda sina intressen, blir de personer som utreder, presenterar och argumenterar för barnet centrala aktörer. Det är särskilt viktigt att sträva efter att upprätthålla rättssäkerhet under maktutövning mot enskilda, det ligger därför också i mitt intresse att undersöka vad rättssäkerhet innebär i allmänhet och i synnerhet för barnet i en utrednings- och beslutsprocess inför en familjehemsplacering. Jag kommer därför att göra en grundlig undersökning av rättssäkerhetsbegreppet. 1.1 Problemformulering

En av de vanligaste insatserna inom den sociala barnavården är

familjehemsplaceringar av barn. Det är kommunen som har det övergripande ansvaret för placeringen. Det är samhällets ansvar att enligt lag se till att den unga kommer ifrån en otrygg, bristfällig tillvaro och får god vård i familjehemmet. Socialnämnden beslutar om vården som antingen sker frivilligt med stöd av socialtjänstlagen, SoL eller med tvång med stöd av lagen med särskilda

bestämmelser om vård av unga, LVU. Det är de rättsliga ramarna som styr det

enskilda beslutet inom den sociala barnavården och de innefattar såväl krav på flexibilitet som krav på ett fullgott rättsskydd. Varje barn och varje fall är unikt, samtidigt som det krävs opartiskhet, saklighet och likabehandling av offentliga organ. Kravet på flexibilitet å ena sidan och rättssäkerhet å andra sidan skapar ett visst handlingsutrymme för den enskilda handläggaren att hålla sig inom. Med kunskap om vilka grundläggande principer ett beslut ska vara förenligt med, kan socialtjänsten med större trygghet använda de möjligheter till flexibilitet som den rådande ramlagstiftningen ger utrymme för, utan att rättssäkerhetskraven får minska. Utan sådan kunskap finns det en stor risk för att beslut fattas på olika sätt i olika kommuner med allt för spretigt resultat beroende på vem som är den enskilda handläggaren (Mattsson, 2006).

Barn precis som vuxna har ett grundläggande, lagreglerat rättsskydd vid

myndighetskontakt. Den offentligrättsliga regleringen som innefattar bland annat vår grundlagsstiftning, Förvaltningsprocesslagen, och sekretessregleringen, styr en betydelsefull del av människors tillvaro. Människor som kommer i kontakt med de sociala myndigheterna berörs som jag nämnt tidigare bland annat av sociallagstiftningen i form av SoL, LVU m.fl. dessa lagar innehåller, tillsammans med ett internationellt regelverk, ett grundläggande rättsskydd för medborgaren i ärenden och mål som rör den enskildes personliga förhållanden.

Diskussioner angående rättssäkerheten i sociallagstiftningen har förts löpande sedan den kom till, ett återkommande tema är i vilken mån SoL:s konstruktion som ramlag och lagens vida och mångtydiga begrepp begränsar möjligheterna att garantera den enskilda ett tillräckligt rättsskydd. Förståelsen av begreppet

rättssäkerhet anses i sin formella betydelse främst ligga i förutsebarhet och likhet i lagstiftning och rättstillämpning samt i kontrollerbarhet. Rättssäkerhet i denna betydelse syftar till att skapa trygga förutsättningar för att förvaltningsbeslut blir korrekta. Med detta synsätt kan man ställa upp fyra krav på handläggning av myndighetsbeslut. Det första kravet innebär att de materiella reglerna är utformade så att de är lätta att tillämpa och att det inte finns utrymme för godtycklighet. Det andra omfattar krav på att de processuella reglerna skapar trygga förutsättningar för den enskilde i form av insyn, kommunikation och representation av en jurist eller annan person. Det tredje kravet innefattar kvalificerade beslutsfattare i ärendet och det fjärde att det finns möjlighet till överprövning av ärendet och att andra organ utövar tillsyn (Mattsson, 2006). De flesta barn och unga som behöver vård utanför det egna hemmet placeras enligt SoL. Den 1 november 2007 var ca 15 000 barn och unga placerade och ca 70 procent av dessa hade vård enligt SoL och ca 30 procent vård enligt LVU. Det vanligaste är att placeringarna görs i familjehem, av alla ovan nämnda SoL-placerade barn och unga var 77 procent SoL-placerade i familjehem och av de LVU-placerade var det 66 procent. Antalet LVU-placerade barn och unga har ökat under de senaste åren, detta trots att det samtidigt utvecklats nya metoder inom

öppenvården (Socialstyrelsen, 2009).

Om barnets bästa ska kunna beaktas vid bedömning är det viktigt att barnets egen föreställning och egna önskemål formuleras. Det blir således av stor betydelse hur vuxna tolkar och uppfattar barnets önskningar. Ur en teoretisk synpunkt kan åtminstone två olika uppfattningar urskiljas. Den första utgår ifrån ett

aktörsperspektiv, att barnet har en förmåga att på samma sätt som vuxna uttala sin vilja och bestämma i frågor som rör dem själva. Den andra uppfattning är

skyddsperspektivet, det utgår ifrån att barn har behov och önskningar som behöver skyddas av vuxna. Utifrån aktörsperspektivet blir frågan om barns handlingsutrymme viktigt och vid skyddsperspektivet blir barnet beroende av hur vuxna tolkar och bedömer den information som barnet förmedlar. Till barnets rätt och integritet hör möjligheten för barnet att utöva inflytande på sin egen situation och i takt med stigande ålder och mognad få ett större ansvar för sina personliga förhållanden och sitt handlande. Men även om barn succesivt får större

möjligheter att uttala sina tankar och åsikter så är det de vuxna som avgör när detta ska ske och om informationen bedöms vara väsentlig. I rättsliga situationer är tolkningen av barnets mognad och kompetens av stor betydelse. En rättslig process kan vara konstruerad på olika sätt beroende på vad den handlar om. Gemensamt är dock vissa allmänna rättsprinciper, om den enskildes rättssäkerhet och att parterna i en rättegång ges samma möjligheter att komma till tals

(Hollander, 2004).

I syfte att stärka barns rättsliga ställning har lagstiftningen bland annat utformat regler om särskilda företrädare för barnet, vilket skapar garantier för barnet att få juridisk hjälp att komma till tals i rättsliga processer, främst när barnets

vårdnadshavare inte anses kunna företräda barnet. Rätten för barn att komma till tals innefattar inte att barnet hörs i rätten, utan att barnets synpunkter i det närmsta

Den allmänna uppfattningen är att barn ska hållas utanför domstolsprocesser då dessa anses kunna vara skadliga för barnet, endast då det är särskilt reglerat får undantag göras. Hänsynen till barnets bästa är ett tungt vägande intresse, hur barnets bästa bedöms är dock en tolkningsfråga. Närmare innebörd av vad som anses vara barnets bästa stadgas varken i FB, SoL eller LVU. I vilken utsträckning barnets situation förändras till det bättre eller förstärks på grund av principen om barnets bästa vet vi inte mycket om. Det saknas undersökningar av lagstiftningen betydelse eller resultat. Sålunda har ännu ingen rättssociologisk forskning på barnets situation gjorts (Hollander, 2004).

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att förklara vad begreppet rättssäkerhet innebär både utifrån en allmän definition och mer specifikt vid socialnämndens utredning och beslut om familjehemsplacering av barn och unga. Min avsikt med studien är att undersöka vad barn och unga som befinner sig i den situationen har för rättssäkert skydd från samhället och vad yrkesverksamma socialarbetare anser att

rättssäkerheten innehåller när det gäller att utreda och ta beslut om att omhänderta och familjehemsplacera barn och unga.

• _{Vad innebär rättssäkerhet? (Allmän definition av begreppet)}

• Hur definierar enskilda socialarbetare rättssäkerhet vid utredningar och beslut om familjehemsplaceringar?

• Är gällande rättsregler tillräckliga för att garantera barnet ett rättssäkert ingripande?

1.3 Bakgrund

1.3.1 Rättssäkerhet i lagstiftning

1.3.2 Formell/traditionell rättssäkerhet

I lagstiftningen är rättsäkerheten tydligast uttalad i Regeringsformen (RF) som återfinns i vår grundlagsstiftning. Det framgår bland annat av legalitetsprincipen som hittas i RF 1kap. 1§ 3st där står det stadgat att ”Den offentliga makten utövas under lagarna.” Ett stadgande som innebär att det ska finnas klara och tydliga rättsregler som ger myndigheter rätt att besluta om åtgärder över enskilda och utöva makt. Det är således här som rättslig förutsebarhet anses ge den formella rättssäkerhetsdefinitionen dess primära värde, ibland till och med det enda. Däremot så säger inte stadgandet någonting om innebörden i de lagar som den offentliga makten ska utövas under. Det innebär att den makt som

förvaltningsmyndigheter till exempel socialförvaltningen utövar ska vara förutsebar, klar och tydlig för att skydda den enskilde, det som däremot inte framgår är hur lagen ska skydda enskilda. Förutom kravet på förutsebarhet innefattar den formella rättssäkerhetsdefinitionen en likhetsprincip som ska eftersträvas. Det innebär att lika fall ska bedömas lika och att likhet inför lagen ska iakttas (Staaf, Zanderin 2011). Detta står stadgat i RF 1kap. 9§: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga

förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

För att kunna vidmakthålla likhetsprincipen måste rättstillämparen även ta hänsyn till den så kallade objektivitetsprincipen vilken alltså betyder att offentliga

myndigheter ska iaktta saklighet och objektivitet i sina verksamheter. 1.3.3 Materiell rättssäkerhet

De som är förespråkare för den materiella rättssäkerheten hävdar när det avser juridiskt beslutsfattande att om rättstillämpningen blir allt för instrumentell och likformig så blir den omänsklig. Detta leder oss in på det materiella

rättssäkerhetsbegreppets värde; människovärdesprincipen som är rättsligt skydd mot integritetskränkningar, den ska alltså skydda individen mot kränkande offentlig maktutövning (Staaf 2011). Principens portalstadgande återfinns i RF 1kap. 2§. När det är frågan om rättsligt skydd mot integritetskränkningar så omnämns det i RF:s andra kapitel. Till exempel i RF 2:1 ges medborgarna rätt till vissa fri- och rättigheter, bland annat yttrandefrihet, informationsfrihet och religionsfrihet. Och i RF 2:4-9 stadgas bland annat skyddet mot kroppsstraff, dödsstraff, tortyr, påtvingade kroppsliga ingrepp, rätten till domstolsprövning mm. Dessa rättigheter ska vara ett uttryck för den respekt som ett rättssamhälle ska visa den enskilde individens integritet.

1.3.4 Förvaltningslagen

Förvaltningslagen (FL) är en av de lagar som myndigheter inom socialt arbete har att förhålla sig till. I FL återfinns bland annat grundläggande regler för hur

förvaltningsrättsliga myndigheter ska bedriva sitt arbete i förhållande till enskilda som de kommer i kontakt med. Handläggning av ett ärende som leder fram till ett beslut är en tydlig form av myndighetsutövning mot enskild. Jag ska i det följande ta upp några av de lagrum i FL som är viktiga för att tillförsäkra rättssäkerhet vid myndighetsutövning mot enskild som bland annat utövas av socialnämnden vid handläggning och beslut om familjehemsplaceringar av barn och unga. Jag börjar med kravet om muntlig handläggning (14§), som innebär att om sökande,

klagande eller annan part, vill lämna muntliga uppgifter i ärendet ska hon eller han få tillfälle till det. Nästa som är av betydelse är anteckning av uppgifter (15§), som kort innefattar dokumentationsskyldigheten, information om ärendet ska helt enkelt skrivas ner. Nästa som är av intresse är partsinsyn (16§), en sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av vad som tillförts ärendet och efter den följer kommunikationsprincipen (17§), där det stadgas att ärenden inte får avgöras utan att part har underrättats om uppgifter som tillförts ärendet och fått möjlighet att yttra sig över det. De två sista viktiga lagrummen som jag har valt att beskriva är beslutsmotivering (20§), ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende ska innehålla de skäl som har bestämt utgången och beslutsunderrättelse (21§), en sökande, klagande eller annan part ska informeras om innehållet i det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet.

1.3.5 Förvaltningsprocesslagen

Förvaltningsprocesslagen (FPL) är den lag som är aktuell vid rättsskipning eller dömande i Regeringsrätten, kammarrätt och förvaltningsrätt (1§). Den liknar den lag som de allmänna domstolarna använder vid sin dömande verksamhet,

rättegångsbalken RB (1942:740) (Staaf, Zanderin, 2011). I mål som rör

tvångsingripande mot barn och andra socialrättsliga mål föreligger

utredningsskyldighet för domstolen. Rätten ska se till att ett mål blir utrett så som beskaffenheten kräver det, vid behov anvisar rätten hur utredning bör

Här stadgas också rätten om överklagande, förvaltningsrättsliga ärenden

överklagas hos kammarrätten, kammarrättsbeslut överklagas hos Regeringsrätten. Beslutet överklagas av den som det angår, om det gått henne eller honom emot (33§) (Staaf, Zanderin, 2011). FL och FLP är lagrum som talar om hur

handläggning, bedömning och beslut av ärende ska gå till vid myndighetsutövning mot enskild. Rättssäkerhetsaspekter i processen är viktiga skyddsobjekt i

ingripandet, i egenskap av opartisk och saklig behandling, grundligt

beslutsunderlag och överprövningsmöjlighet (Mattsson, 2002). Jag ska i det följande gå igenom andra lagrum som socialnämnden har att beakta när detta utförs. Bland annat vad barn och unga har för rättigheter enligt lag. Föräldrars ansvar när det gäller att tillgodose sina barn och ungas behov av trygga

uppväxtförhållanden samt vad samhället har för ansvar när omsorgen anses vara bristfällig, och i vissa fall till och med obefintligt.

1.3.6 Föräldrabalken

Svensk rätt har under de senaste årtiondena gradvist utvecklat synen på barn som självständiga rättssubjekt med vissa fördelar, dessa fördelar ska i första hand tillgodoses av den biologiska föräldern. I Föräldrabalken (FB) stadgas bland annat i 6 kap. 2§ att den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets

personliga förhållande, ett uppsikts ansvar och ett ansvar att se till att barnets behov enlig 1§ samma kapitel blir tillgodosedda. Den sistnämnda bestämmelsen innefattar enligt lagstiftarens mening de grundläggande rättigheter för barnet, här framgår barnets rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Vidare ska barnet behandlas med respekt för sin person och får inte utsättas för kroppslig

bestraffning eller annan kränkande behandling (Mattsson, 2002).

1.3.7 Barnkonventionen

Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989, den ger en definition av vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i hela världen, konventionen definierar barn som varje människa under 18 år. Barnkonventionen ska således gälla i alla samhällen oavsett kultur, religion, etnicitet,

funktionshinder eller andra särdrag. Konventionen ska stärka det enskilda barnets rättigheter och understryker föräldrarnas roll och ansvar för barnet men utfärdar samtidigt bestämmelser om statens ansvar för att skydda barnet mot vanvård, utnyttjande och övergrepp. Konventionen består av 54 artiklar och innehåller fyra grundläggande principer som ska vara styrande för tolkningen av konventionens övriga artiklar. De fyra grundläggande principerna är; barnets bästa, barnets rätt till inflytande, att inget barn får diskrimineras och att varje barn har rätt till liv och utveckling. Barnkonventionen som sådan gäller inte som någon lag, däremot är innehållet införlivat i både Socialtjänstlagen och LVU (Barnombudsmannen, 2014).

1.3.8 Socialtjänstlagen

Vid sidan om vårdnadshavarna har samhället, främst genom kommunala organ, så som skola och hälso- och sjukvård, ett särskilt ansvar att tillgodose barns behov under uppväxten. Socialnämnden har rollen som det allmännas representant för barns välbefinnande och trygghet och är ytterst ansvarig för densamma. I

socialtjänstlagens (SoL) 1kap. 2§ står det stagat att vid åtgärder som rör barn ska särskild hänsyn tas till vad barnets bästa kräver, med barn avses varje människa under 18 år. Den grundläggande bestämmelsen om socialnämnden ansvar för barn och ungdom och syftet med den allmänna barn- och ungdomsvården finns i 5kap. 1§ SoL.

För det första framgår det av bestämmelsen att socialnämnden ska verka för att barn och ungdom växer upp under trygga förhållanden. För det andra framgår det att socialnämnden i nära samarbete med hemmen ska främja en allsidig

personlighetsutveckling och gynnsam fysisk och social utveckling hos denna grupp i samhället. För det tredje framgår det att socialnämnden ska sörja för att barn och ungdom som riskerar en ogynnsam utveckling får de skydd och stöd som de behöver och om de ungas bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. Vidare i 5kap. 1a§ framgår att socialnämnden i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa ska samverka med samhällsorgan,

organisationer och andra som berörs. Det finns dock begränsningar i utlämnande av uppgifter som framgår av 15 kap. denna lag och Offentlighets- och

sekretesslagen.

Socialnämnden har en skyldighet att inleda utredning om det kommer till

nämndens kännedom att ett barn kan behöva skydd eller stöd detta framgår av 11 kap. 1 § SoL. Utredningen ska visa vilket behov barnet har av insatser i öppna former eller av vård utanför det egna hemmet. Om ett barn eller en ung person behöver någon form av insats och den unge, om han eller hon fyllt 15 år, och vårdnadshavaren är överens med socialnämnden om detta, fattar nämnden beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. De beviljade insatserna ska utformas i

samförstånd med den enskilde och vara individuellt anpassade (Mattsson, 2002).

Allmänna bestämmelser om vård utanför det egna hemmet återfinns i 6 kap SoL. I 6kap. 1§ stadgas att socialnämnden ska sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna ska tas emot i familjehem eller hem för vård eller boende. Det är vidare nämndens ansvar att se till att den som blir placerad utanför det egna hemmet får god vård. Det framgår även att vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön (Norström, Thunved, 2011).

1.3.9 Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga

I de fall kommunen inte kan tillvarata barnets behov och intressen enligt det frivilliga regelsystem som SoL ställer upp, kan socialnämnden bli initiativtagare till en prövning rörande tvångsvård. Detta initiativ kan ha förekommit tidigare av ett flertal försök med frivilliga insatser i syfte att tillgodose barnets behov av trygga och goda uppväxtförhållanden. Initiativen kan också komma skyndsamt och oförberett i form av ett omedelbart omhändertagande. Förvaltningsrätten är regelmässigt prövningsinstansen vid beslut om vård med stöd av LVU. För att förvaltningsrätten ska kunna fatta beslut i mål krävs en ansökan från

socialnämnden (Mattsson, 2002).

I LVU:s inledande bestämmelser stadgas i 1§ att insatser inom socialtjänsten för barn och ungdom ska göras i samförstånd med den unge och hennes eller hans vårdnadshavare enligt föreskrifterna i SoL. När det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om henne eller honom, eller den unge själv om hon eller han har fyllt 15 år så ska vård beredas enligt LVU. Insatserna ska utmärkas av respekt för den unges människovärde och integritet. Beredande av vård ska beslutas enligt 2§ om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i

omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.

Eller om situationen är som det benämns i 3§ ska vård beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

I 6§ stadgas bestämmelsen om ett omedelbart omhändertagande. En sista paragraf som jag anser nödvändig att nämna är 39§ här anges i vilka mål offentligt biträde kan bestämmas till den unge och dennes vårdnadshavare (Norström, Thunved, 2011).

1.3.10 Offentlighets- och sekretesslagen

Grundtanken i vår lagstiftning är offentlighetsprincipen som innebär att allmänna handlingar ska vara offentliga, det framgår av 2kap. 1§ TF

(Tryckfrihetsförordningen) där det står stadgat: ”Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar.” Man kan alltså säga att Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) är ett undantag från denna huvudprincip. OSL innehåller både bestämmelser om tystnadsplikt i de allmännas verksamhet och förbud mot att lämna ut allmänna handlingar (1kap 1§). Det framgår av TF att en handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är att betrakta som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Sekretess betyder ett förbud att avslöja en uppgift, oavsett om det sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt (3kap.1§). Sekretessen avser i första hand de som är anställda vid en myndighet, men bestämmelserna gäller även uppdragstagare och likvärdiga. Sekretessen gäller inte bara i förhållande till enskilda utan även myndigheter emellan (8kap.1§). Det finns viktiga undantag från sekretessen inom socialtjänsten dessa sekretessbrytande bestämmelser finns stadgat i 26kap.

2. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Begreppen rättssäkerhet och rättsstat är nära anknutna till varandra och har hämtats och direkt översatt från det tyska språket. En rättsstat är ett samhälle som har fastställt regler angående det allmännas maktutövning, såväl vad gäller förutsättningarna för maktutövningen som själva det processuella förfarandet. I sammanhanget brukar man även nämna att det ska finnas rättsliga instanser att vända sig till om den enskilda vill ha rättelse på något sätt. Begreppens

gemensamma grundvärde är att den enskilda ska få ett rättsligt skydd mot ingrepp i olika grundläggande rättigheter, utförda genom den statliga eller offentliga maktutövningen. Begreppens blomningstid härstammar från en viss historisk kontext, under den historiska skolan i Tyskland vid 1800-talets början. Här formades de olika benämningarna, rättsstat, legalitetsprincip och rättssäkerhet m.fl. I och med dessa nya benämningar träder rätten in som garant för rättsenliga beslut, vilket tidigare oftast inte varit fallet (Staaf, 2005).

Rättsäkerhetsbegreppet är ett värde, som sagts uppkommit ur en viss historisk situation i samband med vissa sociala och politiska bakgrundsidéer, därigenom bestämt av den tidsperiodens ideologiska, politiska och sociala

föreställningsvärld. Rättssäkerhetsbegreppet är alltså variabelt vars varierande innehåll beror på historisk och social kontext. Tidigare garanterades ”rättvisan” med hänvisning till moral eller religion och rätten var de förmögnas

maktinstrument i privilegiesamhället. Franz Scholz menar att begreppets födelse inte exakt kan dateras men hävdar att det uppstår i början av 1800-talet.

Rättsäkerheten är sammanbunden med de rättsliga tankarnas grundande. Det är svårt att i svensk rättsvetenskap lokalisera det första rättssäkerhetsbegreppets omnämnande, men Nils Fredrik Biberg ger i sin skrift Grunderna för den

fhilosophiska stats-rätten (1828) uttryck för en tidig rättsstatlig uppfattning om

rättssäkerhet: ”Rätts-säkerhet, kommer likväl förnämligast deraf, att rätts-säkerhet, såsom ändamål på ena sidan, och tvång såsom medel eller vehikel på den andra, synes här vara de enda ändamål och medel, som fullt täcka och

uttömma hvarandra: så, att hvarken rättssäkerhet kan vinnas genom något annat en tvång, eller tvång kan användas till något annat än rätts-säkerhets vinnande: hvilket är en ganska palpabel princip, och blir det så mycket mera, ju mera man betänker, att all Statens verksamhet, såsom befodrande, eller framhafvande sitt eget ändamål, antingen är i sin natur tvingande, eller åtminstone i fall af ett motstånd, hotar och abouterar att blifva tvingande”.

Något senare 1853/54 omnämndes begreppet såhär: ”Den av

justitieombudsmannen uttalade satsen att varje domare utan vidare föreskrifter skulle äga att efter sitt enskilda omdöme bedöma huruvida en i grundlagsenlig ordning promulgerad lag vore giltig eller ej, vore för allmänna rättssäkerheten äventyrlig och skulle därjämte leda till inskränkningar av regeringsmaktens verksamhet av icke mindre betänklig art” (Gustafsson, 2002).

Det högsta värdet i rättsstatens rättssystem är de formade reglernas efterlevnad vid det allmännas maktutövning mot enskilda. Först i detta rättsliga samhällsskick uttalas begreppet rättssäkerhet och här betonas då ett formbundet rättsligt beslutsfattande med hög förutsebarhet och de rättsliga normernas betydelse för säkerhet och stabilitet i samhället. Detta rättsliga skydd är följaktligen formellt formulerat och definieras utifrån generella regler vilka avser en formell likhet inför lagen, där alla fall ska behandlas lika. Upprätthållandet av detta

rättssäkerhetsvärde; likhet inför lagen, ska kunna kontrolleras av oberoende och sakligt granskande myndigheter. Man kan göra gällande att rättsstaten var en förhållandevis självklar efterföljande effekt på de uppvaknande krav beträffande demokrati och maktdelning som restes efter den franska revolutionen och ytterligare förstärktes då marknadsekonomins behov av stabila

äganderättsförhållanden ökade under 1800-talets början. Det fanns vid den här tiden ett växande missnöje med egenmäktiga envåldshärskares oinskränkta och ofta godtyckliga maktutövning. Livegenskapen och andra liknande förhållanden ifrågasattes allt oftare, även om det dröjde långt in på 1800-talet innan

livegenskapen kom att avskaffas i Västeuropa (Staaf, 2005).

Med anledning av att samtal fördes om demokrati, uttalade allmänheten frågan om maktfördelning. Maktfördelningen innebär att lagstiftande, dömande och

verkställande makt skulle vara tre av varandra oberoende delar (Montesquieu, 1748, 1978). Maktdelningen under denna tid kom att leda till att domstolar och andra rättstillämpande instanser erhåller viss självständighet och oberoende gentemot lagstiftare och tillämpande myndigheter. Samtidigt under denna tid växte sig också industrialismen och marknadsekonomin allt starkare, och den stora klassen av köpmän och borgare expanderade snabbt och ställde krav på rättssystemet, i synnerhet när det gällde handelsförutsättningar. Rättssäkerhetens ekonomiska syfte blev att trygga främst äganderätten för den enskilde, mot den makt kyrkan, staten eller statens olika representanter utövade.

Rättsstaten kom under senare hälften av förra seklet i allt större omfattning att kritiseras på grund av dess formaliserade, detaljerade och byråkratiska karaktär som hade svårt att tillgodose enskilda människors rättigheter inom vissa områden, särskilt inom det sociala området (Staaf, 2005).

2.2 Sociala rättigheters historia

Rättsstatens svårigheter att användas vid sociala rättigheter hade initierats redan under senare delen av 1800-talet, men sociala rättigheters utveckling och reformer för svältande och fattiga, liksom för lösdrivare och fyllerister, hade sitt intåg under senare hälften av förra seklet. Industrialismen förändrade radikalt samhällets grundvalar och en stor andel av allmänheten var utan försörjning, vilket fattigdom, svält, fylleri och andra sociala problem blev resultatet av. I syfte att stabilisera samhället upprättades sociala reformer men också andra socialpolitiska interventioner i medborgarnas liv. Den liberala rättsstaten kom att gå över i välfärdsstat och däremellan existerade vad som benämns som en socialstat, vilken kom att skapa förutsättningar på för mer uttalade krav på ett välfärdstänkande. Det dröjde inte länge förrän det inom socialstaten dök upp kritik mot de sociala

reformerna, att dessa ansågs skapa incitament för lättja och en ovilja till eget arbete. Den offentliga förvaltningen fick allt större makt av socialstaten, vilket ledde till försvagningar av legalitetsprincipens upprätthållande när en alltmer växande förvaltningsdomstol gavs tämligen fria händer eller medel att fullgöra sina uppdrag på vad de uppfattade lämpligaste sättet. När sedan välfärdsstaten succesivt kom att ersätta rätts- och socialstatens mer formaliserade och

procedurella synsätt, kom en annan lagstiftningsteknik allt oftare i bruk, en teknik som i flera avseenden påminde om generalklausuler. Denna teknik,

ramlagstiftningen, användes med syftet att decentralisera det juridiska beslutsfattandet, men också för att kunna individualisera utifrån de av lagstiftningens erhållna civila, men också allt oftare sociala rättigheter.

Ramlagstiftningen kom att tillskrivas målrationella syften, vilket innebar att den fokuserade på den bakomliggande anledningen till, men även effekterna av visst lagrum. Det ansågs inte längre att juridiskt beslutsfattande alltid skulle behandla alla lika, nu skulle istället den enskilda individens unika egenskaper och behov uppmärksammas, vilka behöver olika typer av rättigheter tillgodosedda i olika hög grad, vid olika tidpunkter i livet. Detta blev snabbt tydligt inom socialrättsliga förvaltningsmyndighetens beslutsområde. Det rättsliga beslutsfattandet inom det socialpolitiska interventionsområdet fick nu även en poliskt tydlig dimension som visserligen underlättade de rättsliga institutionernas flexibilitet avseende styrning, men som samtidigt kunde komma att försvaga rättslig värdeneutralitet,

objektivitet och förutsebarhet (Staaf, 2005).

Välfärdsstatens blomningsperiod kan härledas till efter andra världskriget och framåt under resten 1900-talet, även om diskussionerna i slutet av 1900-talet kommit att fokusera på välfärdsstatens kris. Under denna tid framhöll alla internationella deklarationer och konventioner, värden som frihet, respekt, integritet och värdighet. Även nationellt lagstiftningsarbete kom i allt större utsträckning, innefatta socialpolitiska utjämningsvärden vars syfte är att avge mer rättvisa rättsliga utfall eftersom bedömningen även berörde den enskildas

livssituation utifrån ett helhetsperspektiv. Den ökande professionaliseringen tydliggörs genom att en stor del av rättligt beslutsfattande förlades på byråkratins gräsrötter, de vill säga de enskilda handläggarna inom olika

Materiell rättssäkerhet är ett begrepp som började användas under den senare delen av 1900-talet, i begreppet kom rättvisa och etiska hänsynstaganden att bli allt viktigare, ibland på bekostnad av förutsebarhet och den instrumentella

rationalitet som det tidigare formella rättssystemet ansåg vara överordnade värden (Staaf, 2005).

2.3 Hur definieras begreppet rättssäkerhet?

Definitionen av begreppet rättssäkerhet är mångtydigt och skiljer sig ofta beroende på vilket område det avser. Jag kommer i det följande att gå igenom några av de olika diskussioner som har förts kring begreppet.

2.3.1 Nationalencyklopedin

Jag börjar med Nationalencyklopedins definition, där benämns rättssäkerhet som juridisk rättvisa. Där står vidare att det inte finns någon entydig definition, men att det i allmänt språkbruk brukar innebära att ett land har en lagstiftning och ett system i övrigt som innebär att den enskilde medborgaren har ett skydd mot godtyckliga ingrepp från samhället. Till exempel att man inte åtalas eller döms utan tillräcklig bevisning, att man inte döms utan tydlig stöd i lag och att alla medborgare oberoende av samhällsställning eller ursprung bedöms på ett liknande sätt. Enligt denna definition innebär det också att den enskilde medborgaren är garanterad juridisk trygghet för sin person och egendom samt att rättsreglerna ska tillämpas på ett förutsebart och effektivt sätt (Nationalencyklopedin, 2014). 2.3.2 Aleksander Peczenik

Aleksander Peczenik, var professor i allmän rättslära och var verksam vid Lunds universitet. Peczenik framhåller att i en fullkomlig rättsstat utövas den offentliga makten inom en rättslig ram, där maktutövningen är förutsebar med stöd av rättsregler. Att maktutövningen följer vissa regler är en förutsättning för att en stat finns till, alla civiliserade stater bygger på lag och ordning. Om ordningen skulle försvinna så skulle både staten och rättsordningen helt lösas upp. Maktutövningen i en rättsstat kännetecknas som sagts av förutsebarhet som skyddar den enskilda mot godtycklig maktutövning och i det föreligger en hög grad av formell

rättssäkerhet. Det innebär att individen inte endast skyddas mot laglöst våld utan även mot själva skyddsorganisationen (staten). I ett samhälle som är demokratiskt är lagen förankrad i medborgarnas vilja och intresse. Lagen består av allmänna regler och motsvarar principen ”lika skall behandlas lika.” Vidare anger Peczenik ett antal faktorer som främjar rättssäkerheten, vilka jag i det följande kommer att gå igenom.

Den första innebär att exakta och generella regler har betydelse för utformningen, innehållet och varaktigheten av rättsreglerna och ju mer exakta och generella de är desto högre är förutsebarheten. Då all maktutövning sker från rättsreglerna har de vidare en dominerande ställning. Likhet inför lagen är ett resultat av föregående faktor då myndighetsutövningen styrs av generella rättsregler, vilket innebär att ingen kan slippa straff som gäller för alla. Rättsreglernas stabilitet innebär att dess roll som handlingsram för medborgare och myndigheter ska vara stabil, för hastiga regelförändringar kan medföra förvirring kring vad som gäller.

Subsumtion, normrationalitet, innebär att alla rättsliga beslut i en stat måste fattas

under rättsreglerna, det vill säga att besluten måste uppfattas som rättsreglernas tillämpning, subsumering. Det är dessutom effektivt att följa rättsregler för att så snabbt som möjligt uppnå sina mål.

Öppenhet kring tillämpningen av rättsregler främjar förutsägbarheten, öppenheten

är huvudregeln medan sekretessen anses vara ett undantag. En viss maktdelning,

domstolarnas roll, ett monopol på makten innebär ett hot mot individens frihet,

ingen, vare sig enskild person eller grupp, bör ensam ha all den offentliga makten. Domstolarna styr rättstillämpningen och står fria att tolka lagen med en viss självständighet. Skulle däremot lagstiftaren i detalj styra hur domstolen ska döma skulle domstolens ställning ha blivit för svag. Makthavarnas ansvar betyder att deras uppförande inte uteslutande kan stå till svars inför en överordnad utan att man som tjänsteman även kan stå till svars inför en dömande instans som följer gällande rätt. Rättens särart och autonomi inbegriper att rättssystemet till stor del har gjort sig fri från andra normsystem, till exempel etiken, och är till en stor del självständig från andra regler och giltighetskällor.

Rättssystemets självständighet är möjligt på grund av tre förhållanden; varav det första innefattar att en stor del av rättssystemet skapas medvetet, t.ex. genom lagstiftning. Det andra förhållandet innefattar att reglernas giltighet i stor omfattning kan bestämmas utan att hänvisa till etiken eller religionen, och det tredje förhållandet som gör detta möjligt är att rättsreglerna tolkas på ett speciellt juridiskt sätt. Den juridiska argumentationen och yrkesjuristerna, i rättsstater utmärks juristernas argumentation av att de tänker utifrån ett

rättssäkerhetsperspektiv. Rätten uttrycker sig på ett särskilt juridiskt

argumentationssätt, av den anledningen krävs det professionella jurister som använder särskilda begrepp och argumentationstekniker för att framhålla rättssäkerheten.

Peczenik talar även om andra viktiga faktorer som inte är sammankopplade till rättssäkerhetskravet men som ändå är betydelsefulla i form av

rättssäkerhetsgarantier. Dessa faktorer är; fria och oavhängiga domstolar endast bundna av lag, rätt till domstolsprövning av tvångsåtgärder, intervenerande endast med stöd av klar och tydlig lag, ingen lagstiftning om enskilda fall eller enskilda personer, förbud mot retroaktiv lag och krav på full bevisning. Peczenik bedömer att förutsebarheten är ett viktigt värde för att det ska finnas rättssäkerhet, dock är förutsebarheten inte det enda framstående värdet för rättstillämpningen. Det blir tydligt i diskussionen när Peczenik skiljer på formell och materiell rättssäkerhet, där den formella rättssäkerheten utgörs av rättsliga beslut som är förutsägbara med stöd av lagen. Den materiella rättssäkerheten innebär att myndighetsutövning och rättspraxis utgår ifrån en förnuftig avvägning mellan beaktandet av

rättsnormernas grundade i förutsebarheten och andra etiska värden. Ett beslut som mynnar ut i rättsskipning eller myndighetsutövning ska således beakta följande krav; besluten ska i högsta grad vara förutsebara eftersom de har sin grund i rättsnormerna och samtidigt vara etiskt godtagbara.

För att förtydliga detta framhåller Peczenik att förutsebarheten (den formella rättssäkerheten) är förvisso ett viktigt värde, men inte enbart i sig självt, utan det måste vägas samman med andra etiska värden, således blir materiell rättssäkerhet bedömningens resultat. Ett exempel som tydligt visar detta är lagarna under andra världskrigets nazismvälde. Det var inte svårt för de tyska judarna att på förhand inse, med hjälp av lagstöd, att de skulle bli förföljda. Det vore dock helt absurt menar Peczenik att påstå att sådan förutsebarhet kan kallas för rättssäker.

2.3.3 Håkan Gustafsson

Håkan Gustafsson, är professor i rättsvetenskap och verkar vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet. I Gustafssons akademiska avhandling Rättens polyvalens

-En rättsvetenskaplig studie av sociala rättigheter och rättssäkerhet behandlas i ett

kapitel rättssäkerheter och rättssäkerhetstänkandet i omvandling. Gustafsson gör gällande att när rättssäkerheten ska analyseras bör man ha vissa fixpunkter klara för sig; rättsordningen, staten och individen. Dessa tre punkter utgör upprepade inslag vid diskussionen om rättssäkerhet och består av olika rättsliga förhållanden mellan; statens legala maktutövning och den faktiska maktfördelningens

rättsprinciper, individens rättsliga skydd gentemot staten och förhållandet mellan rättsordningen och individen, vilket innebär individens rättigheter gentemot missbruk av rättstillämpningen. De ovan nämnda fixpunkterna är inte

oföränderliga utan relationen mellan dem beror på vilken innebörd begreppen har i olika typer av stater.

För att kunna definiera rättssäkerhetsbegreppet måste man titta närmare på vissa andra närliggande rättsbegrepp och avskilja dem från varandra. Rättssäkerhet, legalitet och rättsskydd är alla väsentliga begrepp som bör skiljas åt. Legalitet avspeglar förhållandet mellan statens maktutövning och rättsordningen vilket betyder att staten måste ha lagstöd för sin maktutövning. Rätten är den

överordnande principen vid all statlig maktutövning, det ska råda legalitet, det framgår av bland annat genom legalitetsprincipen i RF 1:1§3st, ”den offentliga makten utövas under lagarna.” Rättsskyddet omfattar sambandet mellan individen och statsmakten. Detta medför för det första att myndigheter ska beakta

legalitetsprincipen och för det andra att rättsliga hjälpmedel ska finnas till skydd för den enskilda individen. Legalitet kan inte existera utan varken rättssäkerhet eller rättskydd. Bestämmelser om rättsskyddet återfinns bland annat i RF kapitel 2 om grundläggande fri- och rättigheter.

Rättssäkerhet innebär en demokratisk politisk maktordning, och att förbindelsen mellan individen och rätten är korrekt. Detta syns bland annat då förutsebarheten i rättsreglerna är klar och tydlig. Gustafssons egen definition av det formella

rättssäkerhetsbegreppet ser ut som följer; ”/ Rättssäkerhet/ består i att på rättslig väg skydda individen och dennes rättigheter genom att motverka eventuellt godtycke och skönsmässighet i rättsligt beslutsfattande. Detta innebär att besluten (rättstillämpningen) ska vara så beskaffade, att den enskilde därigenom har möjlighet att förutse konsekvenserna av det egna handlandet eller det rättsliga beslutet.” Slutligen summerar Gustafsson rättssäkerhetsbegreppet i fyra punkter; där den första punkten talar om att rättsäkerhet inte är en beskaffenhet i en rättsordning utan ett föränderligt begrepp som redogör för förhållandet mellan individen och rätten. Den andra anger att rättssäkerheten alltid ska tillförsäkra individens rättsliga säkerhet, och den tredje punkten framhåller att det är viktigt att ta hänsyn till begreppets sociala och juridiska sidor. Innebörden av begreppet beror slutligen på i vilket sammanhang det används. Gustafsson tror att

osäkerheten kring begreppet rättssäkerhet till stor del beror på att det saknar en tydlig och bestämd betydelse i det vardagliga språket.

2.3.4 Åke Frändberg

Åke Frändberg, är professor emeritus i allmän rättslära vid Uppsala universitet. Han ger i sin analys rättssäkerhetsbegreppet en omfattande betydelse; vid frågor som är av rättslig karaktär ska rättssystemet erbjuda klara, tydliga och pålitliga svar.

Han anser att ju högre grad rättsystemet ger klara svar på liknande frågor, desto högre grad av rättssäkerhet har man i samhället i fråga. Det kan finnas olika typer av rättsliga frågor beroende på vilken situation man befinner sig i eller vad för typ av åtgärd man ska utföra. Frändberg anför vidare att det är vanligt bland jurister att använda rättssäkerhetsbegreppet som förutsebarhet i rättsliga angelägenheter, vidare att rättssäkerheten innefattar skydd mot okontrollerat och oreglerad våldsutövning till exempel tortyr. Emellanåt innefattas även likhet inför lagen i begreppet. Frändberg framhåller tre viktiga krav som måste vara uppfyllda för att rättssäkerhet överhuvudtaget ska finnas.

Det första kravet innebär att regler ska utformas klart och tydligt, vilket

automatiskt leder oss in på det andra kravet, för att kunna uppfylla krav nummer ett krävs nämligen att regler finns publicerade och tillgängliga. Det spelar ingen roll hur välformulerade reglerna är, har inte människorna tillgång till dem så förlorar de ändå sin verkan och då uppnås inte rättssäkerheten.

Även om det finns klara regler som är lättillgängliga så är detta inte nog för att tillförsäkra rättssäkerhet. Reglerna som skapats måste tillämpas av de rättsliga instanserna på både ett korrekt och lojalt sätt, för att man ska kunna lita på det innehåll reglerna har, och det är det som är det tredje och sista kravet. Dessa tre uppställda krav för att rättssäkerhet ska finnas anser Frändberg dock inte är utan brister. Han redogör vidare för olika defekter som är förknippade med kraven, som gör att rättssäkerheten nästan blir obefintlig. Frändberg fastställer som

defekter mot det första kravet att det kan saknas rättsregler på något område vilket i sin tur leder till rättsbrist. Han anför vidare en annan defekt, att de regler som finns är vaga, oklara, mångtydiga och svåra att uppfatta, eller att de är försedda med ”spelrum”, eller står i strid till varandra. Skulle det råda rättsbrist som i den första defekten, är det den officiella rättstillämparens skyldighet att utforma en regel för det aktuella fallet. I en sådan situation blir rättssäkerheten svag på grund av att en enskild inte kan förutse utgången av ett agerande. Skulle däremot problemet röra sig angående den andra defekten, att det råder otydlighet vid tolkning av regeln, så kan det resultera i att man söker svaren i förarbetena och på så vis främjas rättssäkerheten.

Det sistnämnda ställer sig dock Frändberg skeptisk till. Det är då frågan om texttolkning ännu en gång och förarbetet utgör ett omfattande material som man inte vet hur domaren ställer sig till, vilket resulterar i att det fortfarande råder oklarhet. Fortsättningsvis anför Frändberg som en defekt mot det andra kravet; att rättsinnehållet inte är publicerat, eller om det är svårt att tillgå innehållet, att otillgängligheten utgör ett hinder mot rättssäkerheten. Detta med anledning av att en person inte kan förutse konsekvenserna av sitt handlande, om hon eller han inte får ta del av de regler som gäller. Här krävs inte bara att rättsreglerna görs allmänt kända, utan även att de sprids på ett tillfredställande sätt och att ny lagstiftning meddelas i god tid innan den träder i kraft. Möjligheten till att tillgå

lagpublikationer och offentligt underlag i Sverige, är större nu i och med datoriseringen än vad den tidigare varit.

Defekterna mot det tredje kravet som innefattar, att man ska kunna lita på innehållet i reglerna, anför Frändberg är att myndigheter inte kan vidmakthålla rättsordningen, även om de vill och försöker med detta. Rättsordningen förvrids av myndigheterna och lagen får en bakåtverkande effekt.

För att förtydliga detta förklarar Frändberg att den första defekten förekommer i de allra flesta stater, då det är i princip omöjligt att upptäcka alla brottsliga handlingar som utförs. I den andra defekten syftar han till att myndigheterna inte tar rättsordningen på så stort allvar som borde vara fallet, ibland följs reglerna och ibland inte. Om detta inträffar blir rättsordningen som Frändberg uttrycker det; en fasad. De två första defekterna är en följd av bristande respekt för legaliteten och har således en stor inverkan på rättssäkerheten.

2.3.5 Claes Beyer

Claes Beyer har varit ordförande i Sveriges advokatsamfund och var även en ledande advokat inom aktiebolagsrätten. Beyer var med och formulerade

advokatsamfundets rättssäkerhetsprogram där avsikten var att de skulle definiera och förklara närmare vad begreppet rättssäkerhet innebär. Detta visade sig att det inte var lika lätt som man från början hade trott, de kunde fastställa att någon sådan definition inte finns och deras arbete vars avsikt var att göra begreppet mer konkret inte gick att fullfölja. Beyer anser ur en allmän synpunkt att människor som är någorlunda bevandrade i begreppet oftast förknippar det med förutsebarhet och en viss trygghet mot myndigheternas uppträdande och uttalande. Beyer konstaterar att rättssäkerhetens syfte ungefär kan uppfattas som att det är

någotsånär klart vad rätten straffar, skattar eller avgiftsbelägger mig med om jag gör eller kräver det ena eller andra. Beyer påtalar vidare att det i en lag,

förordning eller i ett rättsfall måste vara skrivet att det är acceptabelt för en myndighet eller domstol att handla på ett visst sätt och det som gäller mig även gäller för andra. Det fortsatta utgångsläget för arbetet med att försöka göra en mer genomarbetad definition av rättssäkerhetsbegreppet blev en genomgång av de olika krav och principer som brukar förknippas med rättssäkerheten.

Resultatet blev en katalog med utgångspunkt i fem kategoriserade principers grundkonstruktioner och krav. Dessa omnämnda principer består av:

legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen, principen om rätt till domstolsprövning, principen om avgörande inom rimlig tid och offentlighetsprincipen. Vad anser då Beyer utifrån advokatsamfundets rättssäkerhetsprogram att rättssäkerhet innebär? Han påvisar bland annat att förutsebarheten, det vill säga att alla medborgare ska kunna förutse följderna av sitt handlande, är en betydelsefull del i rättssäkerheten. Det finns enligt Beyer också krav på att rättssäkerheten har ett samband med en säkerhetsmarginal. Det är inte enbart på grund av den trygghet som uppstår för att medborgarna på förhand kan förstå de rättsliga konsekvenserna av sitt eget handlande, som man kan förvänta sig rättssäkerhet. Det måste också finnas en annan slags trygghet som går ut på att man har en säkerhetsmarginal mellan å ena sidan den enskilda medborgaren och den rättsliga instansen, och å andra sidan mellan samhällets krav och sanktioner. Advokatsamfundets rättssäkerhetsprogram anför i sin slutsats att rättsäkerhet inte kan förstås på rätt sätt om man inte ser sambandet med de

mänskliga rättigheterna. Rättssäkerhet ligger alltså nära mänskliga rättigheter och vissa livsvärden som det hör samman med till exempel livet, personlig

rörelsefrihet, yttrandefrihet mm. 2.3.6 Sammanfattning definition

Det undersökta materialet visar tydligt att det inte finns en exakt definition av vad rättsäkerhet är, ändå har alla undersökta författare tryckt på ungefär samma saker angående vad som är viktigt med rättssäkerheten. Vidare framgår det också av det analyserade materialet att det är ett svårdefinierat begrepp.

Beyer som var med och skrev advokatsamfundets rättssäkerhetsprogram framhåller att det inte alls var lika enkelt att definiera rättssäkerhet som de från början hade trott, och deras intention att göra begreppet mer konkret gick inte så lätt att genomföra. Resultatet blev en katalog med utgångspunkt i fem

kategoriserade principers grundkonstruktioner och krav: legalitetsprincipen, objektivitetsprincipen, principen om rätt till domstolsprövning, principen om avgörande inom rimlig tid och offentlighetsprincipen.

Gustafsson talar även han om osäkerheten kring begreppet, han tror att det beror på att det saknar en tydlig och bestämd innebörd i vardagsspråket. Enligt

Frändberg kan rättssäkerhet innebära olika typer av rättsliga former beroende på vilken situation som man befinner sig i eller vad för typ av handling man ska utföra. Han beskriver tre krav som ska vara uppfyllda för att rättssäkerhet överhuvudtaget ska få råda; det första kravet är att regler ska utformas klart och tydligt, vilket leder vidare till det andra kravet. För att kunna tillmötesgå krav nummer ett krävs att regler finns tillgängliga och publicerade. Regler kan vara hur välformulerade och klara som helst men har inte människorna tillgång till dem förlorar de sin verkan, alltså uppnås inte rättssäkerheten. Det tredje nödvändiga villkoret uttrycker att även om det finns klara regler som är lättillgängliga är inte det tillräckligt för att kunna tillförsäkra rättssäkerhet. Reglerna som skapats måste tillämpas av de rättsliga organen på ett både lojalt och korrekt sätt. Detta för att man ska kunna lita på det innehåll reglerna har. Frändberg menar dock att dessa krav inte är utan brister, så han har också anfört defekter mot var och ett av kraven. Förutsebarheten, kravet om klar och tydlig lagstiftning, anges som en slags grundval i diskussionen, den har alla ovanstående med i sina redogörelser av begreppet. Kan man som enskild medborgare inte förutse konsekvenserna av sitt handlande brister förutsägbarheten och utan förutsägbarheten ingen rättssäkerhet. Viktigt att notera är dock som Peczenik framhöll att förutsebarheten i sig själv inte tillförsäkrar rättssäkerhet, vilket han exemplifierade med lagstiftningen under andra världskrigets nazismvälde. Han lyfter vidare fram att förutsebarheten måste sammanfogas med andra etiska värden för att bli rättssäker.

Vidare skiljer Peczenik på den formella och den materiella rättssäkerheten. Där den formella rättssäkerheten utgörs av rättsliga beslut som är förutsägbara med stöd av lagen och den materiella rättssäkerheten innebär en avvägning mellan hänsynen till den på rättsnormerna baserade förutsebarheten och andra etiska värden. Gustafsson anger att rättssäkerhet innebär en demokratisk politisk maktordning, och att förhållandet mellan individen och rätten är korrekt. Detta syns bland annat genom en tydlig förutsebarhet i rättsreglerna. Diskussionerna visar också på att det är av betydelsefull vikt att reda ut andra närliggande begrepp för att kunna definiera rättssäkerhet. Exempel på det är Gustafssons distinktion mellan begreppen rättssäkerhet, legalitet och rättsskydd. I distinktionen reglerar legalitet maktförhållandet mellan stat och rättsordning, rättsskyddet reglerar den enskildas skydd mot statens maktutövning och slutligen rättssäkerheten reglerar förhållandet mellan rätten och individen.

Sammantaget kan jag konstatera att rättssäkerhetsbegreppet är föränderligt och dess innebörd beror på i vilket sammanhang och av vem som begreppet används. Rättsäkerheten har till syfte att garantera individens rättsliga säkerhet genom att den rådande lagstiftningen efterföljs.

Det som jag nu har redogjort för är en definition av rättssäkerhetsbegreppet ur juristernas perspektiv, det är således rättslärda personer som främst har

affärsverksamhet i åtanke och som bygger sina resonemang på legalitetsprincipen -förutsebarhet. Mot detta ska jag i det följande problematisera ramlagstiftnings komplexitet.

2.4 Ramlagstiftningen ur rättssäkerhetssynpunkt

Ramlagstiftning innebär att lagarna har ett allmänt innehåll som till största delen innefattar allmänna mål och principer och består av få tydliga handlingsregler. Det innebär att detaljutformningen av politiken främst utförs genom rättstillämpningen och inte genom utformningen av lagreglerna.

Ansvaret för tolkning och tillämpning av SoL som är en ramlagstiftning, lämnas således över till den tillämpningsmyndighet, kommunen eller landstinget, som genom lagens konstruktion får ett stort handlingsutrymme att både tolka och tillämpa lagen inom de ramar som reglerna anger. Förvaltningsmyndighetens diskretionära makt, alltså att beslut kan fattas efter eget fritt bedömande, kan sägas bli en oundviklig effekt av ramlagstiftningstekniken. Därmed inte sagt att det behöver innebära negativa konsekvenser för enskilda medborgare, då

lagstiftningen ger uttryck för att vilja åstadkomma välfärd och omsorg om den enskilde.

Det som anses problematiskt är dock att inga beslut av myndighetsrepresentanter eller domar i förvaltningsdomstolar kan, annat än i sällsynta fall leda till högre ambitionsnivåer än vad kommunpolitikerna i den aktuella kommunen är beredda att medge. Den enskilda medborgaren befinner sig ofta i en situation som gör att hon eller han är beroende av myndigheternas stöd, utan egen juridisk kompetens är det svårt att överklaga beslut som är negativa och få det ändrat i domstol. Hur myndighetsrepresentanter t.ex. socionomer, agerar är av stor betydelse och kan vara avgörande för det beslut som fattas. När det är frågan om rättssäkerhet i form av förutsebarhet och likhet kan de vara svåra att tillgodose (Hollander, 2009). Hans Esping är fil dr i rättssociologi och har det offentliga regelsystemet som specialitet. Esping har publicerat betydande skrifter i förvaltningspolitik, i min kommande text använder jag mig av hans bok Ramlagar inom

förvaltningspolitiken, för att ytterligare problematisera ramlagstiftningen. Allmänt

kan ramlagar ses som en decentralisering och effektivisering av

lagstiftningsmakten. En förvaltningslag är bland annat en samling regler för handling och handläggning som ska användas av myndigheter och domstolar. Tanken med en ramlag är att till exempel myndigheter på delegation ska kunna ge lagen en större flexibilitet i förhållande till erfarenhetsutveckling och förändrade omständigheter och i och med det få en längre livslängd. Ramlagstiftningen ska leda till en lägre ansträngning för regeringens och riksdagens beslutskapacitet. I boken diskuteras bland annat kritiken av ramlagstiftningen som kan ses som en karaktäristisk debatt om statens roll och ambitioner i förhållande till den enskildes frihet, rättigheter och rättssäkerhet. På 1950-talet och särskilt markerat under 1960-talet och även början av 70-talet så växte den demokratiska och sociala välfärdsideologin fram, det innebar att staten blev tilldelad en annan huvuduppgift än den att garantera ordning. Då tillkom den viktiga uppgiften att garantera en viss välfärdsnivå. I växande utsträckning berättigades staten på grund av sin

förmodade förmåga att upprätthålla en sådan nivå och väljarna tycktes vara beredda att lämna staten stora befogenheter så länge det kan göras troligt att de är nödvändiga eller önskvärda för att fullfölja ambitionerna (Esping, 1994).

Rättsideologin i rättsstaten blir i och med denna utveckling alltmer diffus och svåröverskådlig. Det finns dock många skäl som talar för att ramlagstiftningen kommer att vara en betydelsefull del av samhälls- och förvaltningsstyrningen också i framtiden. Samtidigt har nackdelarna med ramlagstiftningen debatterats rätt så flitigt under de senare decennierna både i Sverige och utomlands. I

realiteten är det kanske inte främst ramlagstiftningen som är problemet, utan förr den normproduktion som blir följden och som bland andra finns hos

förvaltningsmyndigheter och i kollektivavtal (Esping, 1994). Ur

folkstyrelsesynpunkt blir det problematiskt när riksdag och regering har svårt att bedöma det befintliga innehållet av en lagstiftning som får ett tydligt innehåll först när den definieras genom sekundära normer.

Sekundär regelproduktion leder till att det blir svårt för medborgarna, näringslivet eller samhället att få en bild över den samlade politikens innebörd. Ramlagarna anses ha blivit besvärliga att hantera i det traditionella rättssystemet. Där man frågar sig: Vems lagtolkning är det som ska gälla? Vilken vikt ska domstolarna tillmäta myndigheternas tolkningar vid beslut? Hur kommer rättssäkerheten att påverkas av att den förvaltningsmyndighet som utfärdat föreskrifterna också ofta nog blir besvärsinstans? Bland annat kan detta resultera i att det blir problematiskt att upprätthålla legalitetsprincipen som främst går ut på att göra den offentliga makten tydlig och förutsägbar samt skydda den enskilde från godtycke (Esping, 1994).

2.5 Rättssäkerhet i förhållande till utredningsmetodik

En annan viktig utgångspunkt är vilken rättssäkerhet som finns i förhållande till utredningsmetodiken. Edvardsson (2003) menar att det i många fall saknas en saklig grund vid utredningar och bedömningar, vilket han påtalar inte är i enighet med grundlagens föreskrift om saklighet. Edvardsson lyfter fram hur dessa bristfälliga utredningar kan leda till felaktiga eller olämpliga beslut med ett resultat av höga kostnader både mänskligt och ekonomiskt som följd. Således kan en osaklig utredning medföra att lämpliga åtgärder inte vidtas, eller att onödiga åtgärder vidtas. Vidare menar Edvardsson att detta leder till att rättssäkerheten sätts ur spel och att människor tappar förtroendet för myndigheterna. Detta får stora konsekvenser för demokrati, samhällsklimat och den enskilda som drabbats. Edvardsson påtalar att bristfälliga utredningar inte sällan drabbar barn hårt, trots att det i sådana situationer ofta talas om att skydda barn (Edvardsson, 2003). I sin bok Kritisk utredningsmetodik går Edvardsson igenom de vetenskapliga principer som en bra genomförd utredning bör innehålla för att anses vara saklig. Dessa principer är bland annat; krav på en öppen redovisning, tydlighet, angivande av syfte och/eller frågeställning, angivande av teoretiska antaganden och definitioner, redovisning av metod, relevanta uppgifter, tillförlitlighet, precisering, systematisk replikering, källredovisning och etiska överväganden till skydd för enskilda människor. Edvardsson visar genom en rad exempel på hur statliga utredare

ibland inte följer dessa principer och hur de istället bör gå till väga för att göra det. Vad är det då mer exakt för fel som Edvardsson menar att utredarna begår? Det kan handla om att det i utredningstexter t.ex. sociala utredningar,

barnpsykutredningar, psykologutredningar utmärks av flera metodiska fel och brister. Att kritisk medvetenhet kring egna metoder och tankescheman saknas, tänkandet om det egna utredningstänkandet är outvecklat. Styrande

Utredares egna känslor och tyckanden blandas in i texterna och det görs ingen skillnad mellan observationsdata/grunddata och tolkningar. Tolkningar görs inte sällan långsökt och godtyckligt för att passa den slutsats utredaren vill åt och alternativa tolkningar övervägs inte. Slutsatser saknar ofta saklig grund i form av säkerställda uppgifter och hållbara resonemang. Utredare tar ofta folk på orden och ignorerar att de kan ljuga eller överdriva. Andra exempel är att utredare ibland lurar sig själva för att få fram bevis som överensstämmer med deras egen

övertygelse eller att de gör en stor sak av triviala händelser till stöd för någon hypotes. Ibland händer det att utredaren tonar ner eller helt ignorerar allvarliga omständigheter. Det är heller inte ovanligt att utredaren när det är flera inblandade tar ställning för en part och inte lyssnar på argumenten som den ”andra” sidan har att komma med.

Det händer också att utredare generaliserar utifrån för lite material och tror sig veta något om en person som tillhör en viss grupp (Edvardsson, 2003).

3. METOD

Nedan följer ett avsnitt där jag presenterar vilka metoder som har använts för att svara på studiens syfte.

3.1 Litteraturgenomgång

För att ta reda på vilka kunskaper som finns på området och vad som har gjorts tidigare började jag med att göra en litteraturgenomgång. Genom en

litteraturgenomgång visar man att man på ett vetenskapligt sätt kan välja ut och läsa det som andra har gjort inom intresseområdet. En litteraturgenomgång kan också förse en med argument som rör betydelsen av det tema som man valt att studera. En bra genomgång av litteraturen hjälper en också att stärka ens trovärdighet som person med kunskaper på det utforskade området.

Litteraturgenomgången handlar inte bara om att reproducera eller upprepa teorier som andra forskare sagt, utan man ska också tolka det som är skrivet, ha en kritisk inställning till det och kunna använda det som stöd för egna åsikter och argument (Bryman, 2011). För att lyckas med detta har jag kritiskt och aktivt läst och begrundat mitt material under hela arbetsprocessen.

3.2 Metodval

3.2.1 Kvalitativ ansats

Eftersom det var den personliga upplevelsen hos socialsekreterarna som arbetar med barn- och ungdomsutredningar som var av intresse, var en kvalitativ ansats lämplig. Intentionen var att få en ökad förståelse för hur de ser på rättssäkerhet i förhållande till sina arbetsuppgifter. Fördelen med att använda en kvalitativ ansats är att ansatsen möjliggör en djup och detaljrik förståelse, som leder till en

helhetsbild av det upplevda fenomenet (Jacobsen, 2007). I kvalitativa intervjuer är den intervjuade personens ståndpunkt av stort intresse. Här vill forskaren ha fylliga och detaljerade svar. Det önskvärt att låta intervjun röra sig i olika

riktningar, eftersom det ger kunskap om vad intervjupersonen anser vara relevant och viktigt. Forskaren kan i kvalitativa intervjuer i ganska stor utsträckning avvika från intervjuguiden eller det frågeschema som har formulerats. Forskaren kan ställa nya frågor som följd av vad intervjupersonen har svarat. Som ett resultat av detta tenderar kvalitativa intervjuer att vara flexibla och följsamma i den riktning som intervjupersonen svarar, och på så sätt kan undersökningen anpassas efter de viktiga frågor som dyker upp under intervjun (Bryman, 2011).