Examensarbete i kriminologi Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö
Juni 2018
GRANNAR MOT BROTT
EN KVALITATIV STUDIE OM ARBETET MED
GRANNAR MOT BROTT
2
GRANNAR MOT BROTT
EN KVALITATIV STUDIE OM ARBETET MED
GRANNAR MOT BROTT
RICHARD LÁSZLO SZABADI
Szabadi, R. Grannar mot brott. En kvalitativ studie om arbetet med grannar mot brott. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2018.
Grannsamverkan är en verksamhetsform som ämnar minska brottsligheten och öka tryggheten i bostadsområden genom att involvera de boende. I Skåne benämns detta arbete istället för ”Grannar mot brott” och bedrivs med hjälp av Länsförsäkringar Skåne. Majoriteten av den internationella forskning som återfinns rörande arbetet med grannsamverkan är dessvärre genomförd innan millennieskiftet samt att det finns en brist på nationell forskning kring arbetet. Dessutom har det inte utförts några studier kring hur arbetet med grannar mot brott i Skåne genomförs och därför undersöker denna studie varför grannar mot brott startas upp, hur det bedrivs, vilka som är de centrala åtgärderna samt vilka utvecklingsmöjligheter det finns med arbetet. Eftersom att brottslighet påverkar såväl individen som blir utsatt och samhället i sig är det viktigt att ett
brottsförebyggande arbete likt grannar mot brott genomförs på ett optimalt sätt. En mer nyanserad förståelse gynnar även de myndigheter och organisationer som är involverade i arbetet med grannar mot brott och kan således förbättra
samarbetet. Föreliggande studie har således intervjuat individer i bostadsområden som har en ordföranderoll i arbetet med grannar mot brott för att bredda
kunskapsläget kring ämnet. Studiens resultat visar att arbetet startas upp av att de boende för att minska brottsligheten till följd av händelser som har inträffat på närliggande platser kring bostadsområdet. Arbetet bedrivs med hjälp av aktörer som Länsförsäkringar Skåne och Polisen som bidrar med information och material samt centrala åtgärder som övervakning, märkning av egendom och säkring av bostäderna. Bibehållandet av motivationen för arbetet bland de boende samt betydelsen av att sprida arbetet till andra områden och kommuner framkom som faktorer som bör utvecklas.
Nyckelord: brottsförebyggande arbete, brottslighet, grannar mot brott,
3
NEIGHBOURS AGAINST CRIME
A QUALITATIVE STUDY ABOUT THE WORK
WITH NEIGHBOURS AGAINST CRIME
RICHARD LÁSZLO SZABADI
Szabadi, R. Neighbours against crime. A qualitative study about the work with neighbours against crime. Degree project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2018.
Neighbourhood watch is a form of activity that intends to reduce crime and increase security in residential areas by involving the residents. In Skåne this activity is entitled as “Neighbours against crime” and is conducted with the help of Länsförsäkringar Skåne. Much of the international research found regarding the work with neighbourhood watch is unfortunately completed before the
millennium shifted and there’s also lack of national research around the work. In addition, no studies have been carried out on how the work with neighbours against crime is done in Skåne. Therefore, this study examines why neighbours against crime are started, how are they done, which are the key actions and what developmental opportunities there are with the work. Because crime affects both the individual who is exposed and the society, it is important that crime
prevention work, like neighbours against crime, is carried out in an optimum manner. A more nuanced understanding also favours the authorities and
organizations involved in the work of neighbours against crime, thus improving cooperation. The present study has interviewed individuals in residential areas who have a chairman's role in working with neighbours against crime to broaden the knowledge situation around the subject. The results of the study show that the work is initiated by the residents to reduce crime because of events that have occurred in nearby places around the residential area. The work is carried out using actors like Länsförsäkringar Skåne and the Police, which provide information and materials as well as the central measures such as monitoring, property marking and security of housing. The maintenance of motivation for the work among the residents as well as the importance of spreading work to other areas and municipalities emerged as factors that should be developed.
Keywords: criminality, crime prevention work, neighbours against crime,
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord ... 6
Inledning ... 7
Syfte och frågeställning ... 8
Avgränsningar ... 8 Tidigare forskning ... 9 Framväxten av grannsamverkan ... 9 Grundläggande mål ... 9 Grannsamverkan i praktiken ... 9 Initiering ... 9 Drift ... 10
Samverkan mellan aktörer ... 12
Centrala åtgärder ... 12
Grannsamverkans effekter på brottslighet ... 14
Teoretiskt stöd ... 15 Rutinaktivitetsteorin ... 15 Situationell brottsprevention ... 16 Kollektiv styrka ... 16 Metod ... 17 Forskningsmetod ... 17 Urval ... 18 Tillvägagångsätt ... 18 Transkribering ... 19 Analysmetod ... 20 Skapa helhetsintryck ... 20
Identifiering av meningsbärande enheter ... 20
Abstrahering av innehållet i de enskilda meningsbärande enheterna ... 21
Sammanfattning av det slutgiltiga materialet ... 21
Förförståelse ... 21
Reliabilitet & validitet ... 22
Etiska överväganden ... 22
Resultat ... 24
Anledning till uppstart ... 24
Genomförande ... 25
Uppstart ... 25
Drift & samverkan ... 26
Centrala åtgärder ... 27
5 Märkning av egendom ... 28 Säkring av bostad ... 28 Övriga åtgärder ... 29 Utvecklingsmöjligheter ... 29 Inom verksamheten ... 30 Spridning av verksamheten ... 30 Diskussion ... 31 Resultatdiskussion ... 32 Metoddiskussion ... 37 Slutsatser ... 39 Referenser ... 41 Bilagor ... 44 Bilaga 1: Intervjuguide ... 44 Bilaga 2: Informationsbrev ... 44
6
FÖRORD
Ett stort tack till Karl Kronkvist för din handledning och stöd. Utan din vägledning och ditt engagemang hade detta arbetet varit avsevärt svårare att genomföra.
Tack till Göran Landvall vid Utvecklingscentrum Syd som gav iden om att undersöka arbetet med grannar mot brott. Vidare ska ett tack även riktas till Kenneth Johansson vid Länsförsäkringar Skåne för din hjälpsamhet med att samla ihop deltagare till intervjuerna. Utan din hjälp hade denna studie inte varit
genomförbar. Slutligen vill forskaren även tacka alla informanter för deras engagemang och delaktighet i denna studie.
7
INLEDNING
En av de mest förekommande brottstyperna i bostadsområden är inbrott, där utsattheten för bostadsinbrott är störst (Beaton m.fl., 2000). Bostadsinbrott är en brottstyp som kan påverka den utsatte negativt, till följd av kränkningen som ett intrång i ens bostad medför (a.a.). Utsatthet för bostadsinbrott kan resultera i en långvarig rädsla för upprepad utsatthet som i vissa fall inte avtar till fullo (a.a.). Därutöver kan bostadsinbrott leda till en omedelbar ilska, irritation, ångest, chock och emotionell upprördhet för offret (a.a.). Vid särskilda fall kan offrets mentala hälsa skadas allvarligt till följd av traumat som denne har utsatts för (a.a.).
Individen kan även uppleva ett behov av att vidta åtgärder efter att ha blivit utsatt för ett inbrott (Wollinger, 2017). Beroende på hur en individ resonerar kan denne välja att agera genom att säkra sin bostad genom exempelvis kameror eller lämna sin bostad och flytta till ett annat område (a.a.). I värsta fall vidtas det inte några åtgärder överhuvudtaget och individen accepterar risken för upprepad utsatthet (a.a.). Att vidta åtgärder som exempelvis att investera i skydd eller flytta till en annan bostad medför ekonomiska kostnader, individen måste således uppskatta kostnaderna och vinsterna av dessa val beroende på dennes situation (a.a.). År 2017 anmäldes det 22 600 bostadsinbrott i Sverige, vilket är en treprocentig ökning från föregående år (Brå, 2018). Under den senaste tioårsperioden (2008– 2017) har anmälda bostadsinbrott ökat med 24 procent (a.a.). Utifrån den
nationella trygghetsundersökningen som undersöker individers utsatthet för brott utsattes cirka 1,2 procent av de svenska hushållen för bostadsinbrott under 2016 (51 000 antal hushåll) (Söderström m.fl., 2018). Detta är en ökning från året där innan (2016), då en procent av hushållen blev utsatta (a.a.). Andelen utsatta hushåll har sedan 2006 varit relativt konstant kring en procent (a.a.).
Regeringen har framfört att målet med det nationella brottsförebyggande arbetet är att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället (Justitiedepartementet, 2016/17:126). Detta ska genomföras med hjälp av bland annat ett mer
kunskapsbaserat arbete, samt genom att inspirera fler berörda aktörer till att på både nationell och lokal nivå vidta brottsförebyggande åtgärder och utveckla en ömsesidig samverkan (a.a.). Arbetet med grannsamverkan framförs som ett bidrag till det brottsförebyggande arbetet genom en samverkan med Polismyndigheten som bistår med kunskap och information (a.a.). Detta skall bland annat ske genom att grannar lär känna varandra och samarbetar för att öka tryggheten (a.a.).
Grannsamverkan är en brottspreventiv verksamhetsform som syftar till att minska brottsligheten och öka tryggheten i bostadsområden, genom att engagera de boende till att förbättra sitt område (Bennett m.fl., 2008a). Nationellt är grannsamverkan en etablerad brottsförebyggande metod, där Svenska
Stöldskyddsföreningen tillsammans med andra betydelsefulla aktörer har ansvaret över arbetet (a.a.). I Skåne är det Länsförsäkringar Skåne som har huvudansvaret tillsammans med Polisen och kommunen (Länsförsäkringar, 2018). Grannar mot brott är den benämning som används i Skåne för grannsamverkan trots att målet med arbetet är densamma (a.a.).
Denna kandidatuppsats görs på uppdrag av Polisen på Utvecklingscentrum Syd (UC Syd) som vill undersöka hur arbetet med grannsamverkan sker. När sökningar har gjorts efter internationella studier rörande arbetet med
8
innan sekelskiftet. På nationell nivå finns det lite kunskap kring effekterna med grannsamverkan som baseras på Olander m.fl. (2012) studie, men det finns ingen kunskap kring hur själva arbetet bedrivs. Brottsförebyggande rådets (2000) idéskrift beskriver arbetet med grannsamverkan, dock är denna genomförd för nästan 20 år sedan. Inga vetenskapliga studier har heller påträffats rörande grannar mot brott som är den version som används i Skåne, något som stärker anledningen till varför den aktuella studien bör genomföras.
Brottslighet är ett dynamiskt fenomen som kan förändras över tid (Rosenfeld, 2018). Cohen & Felson (1979) menar att förändringar som sker i samhället som rör exempelvis ekonomi och teknologi kan påverka trenderna för bostadsinbrott. Med tanke på bristen av svenska vetenskapliga studier rörande grannar mot brott samt de förändringar som konstant sker i samhället, finns det behov av att undersöka ämnet. Ett sätt att studera detta är genom kvalitativa intervjuer med nyckelinformanter som arbetar med grannar mot brott. Studien kan således bidra med ny kunskap till berörda aktörer beträffande anledningen till varför grannar mot brott startas, hur arbetet genomförs, vilka åtgärder som är viktigast för dessa verksamheter samt vilka utvecklingsmöjligheter som återfinns.
Syfte och frågeställning
Förevarande studie har i syfte att, genom kvalitativa intervjuer undersöka varför grannar mot brott startas, hur arbetet genomförs, vilka som är de centrala
åtgärderna samt vilka utvecklingsmöjligheter som finns med detta arbete. Vidare ämnar resultaten tillföra fördjupad kunskap inom ämnesområdet vilket är av betydelse eftersom att det finns brist på nationella studier kring ämnet. Studiens syfte avses uppnås genom följande frågeställningar:
- Vad är anledningen till att grannar mot brott startas?
- Hur genomförs arbetet med grannar mot brott samt vilka är de centrala åtgärderna?
- Vilka utvecklingsmöjligheter finns med arbetet kring grannar mot brott?
Avgränsningar
Studien skall vara genomförbar inom ramen för en kandidatuppsats, därför har vissa avgränsningar behövts göras. Denna studie ämnar undersöka arbetet med grannar mot brott. Huruvida grannar mot brott är en effektiv åtgärd för att minska brottsligheten och öka tryggheten kommer således inte att behandlas. Vidare har den begränsade tidsramen inneburit att en geografisk avgränsning har behövt vidtas. Detta har medfört att endast grannar mot brott har undersökts i sydvästra Skåne. Fler verksamheter från andra delar i Skåne hade inneburit längre restid för att kunna genomföra intervjuerna, något som inte var möjligt för denna studie.
9
TIDIGARE FORSKNING
Nedan kommer en djupare beskrivning återges gällande studiens syfte och frågeställningar genom att presentera tidigare forskning kring ämnet. Detta kommer att göras utifrån både internationell och nationell forskning. Dessa två perspektiv kommer kontinuerligt att sammanvävas. Den forskning som
förekommer i denna del behandlar verksamhetsformen grannsamverkan (översatt från engelskans ”Neighbourhood Watch”), således kommer begreppet
grannsamverkan användas istället för grannar mot brott. Tidigare forskning som behandlar grannsamverkan på nationell nivå baseras på en idéskrift som
Brottsförebyggande rådet (2000) har publicerat rörande arbetet med
grannsamverkan. Utöver detta är flertalet studie som presenteras nedan genomförd innan millennieskiftet samt att ingen berör verksamhetsformen grannar mot brott, vilket stärker anledningen till varför ämnet bör studeras, framförallt i Sverige.
Framväxten av grannsamverkan
Konceptet grannsamverkan mot brott växte fram i USA i slutet av 1960-talet med en strävan efter att engagera medborgarna i förebyggandet av brott (Bennett m.fl., 2008a). Anledningen till detta var främst att polisens arbete övergick till mer närpolisverksamhet (community policing) (Brå, 2000). Närpolisverksamhet medför ett arbetssätt som grundar sig på samverkan med andra aktörer, som exempelvis medborgare, lokala myndigheter samt andra som berörs av det brottspreventiva arbetet (a.a.). Den första grannsamverkan som det återfinns uppgifter om startades 1966 i Portland, Oregon (Brå, 2000). I Seattle startades år 1972 en mer känd verksamhet som det även finns dokumentation kring (a.a.). I USA antas grannsamverkan vara det största organiserade brottspreventiva programmet, där cirka 41% av alla bostadsområden medverkar i en sådan verksamhet (Brewer & Grabosky, 2013). Grannsamverkan växte först fram i Sverige under mitten av 1980-talet där den första verksamheten sägs ha varit ett småhusområde i Ryd i Linköping (Brå, 2000). I Sverige återfinns det omkring 9 400 föreningar som arbetar med grannsamverkan (Enström, 2017). Dessa föreningar innefattar cirka 300 000, vilket motsvarar åtta procent av landets hushåll (a.a.).
Grundläggande mål
Det främsta målet med grannsamverkan är att minska brottsligheten samt öka tryggheten i bostadsområden genom att engagera medborgarna (Bennett m.fl., 2008a; Yarwood & Edwards, 1995). Fokus riktas främst mot bostadsinbrott eftersom att dessa verksamheter huvudsakligen är etablerade bland
bostadsområden, detta utesluter dock inte andra brottstyper (van Graan, 2016; Garofalo & McLeod, 1989). Brewer & Grabosky (2013) menar att tanken bakom att engagera medborgarna är att de kan minska möjligheterna till att brott begås genom att bland annat skydda potentiella mål, avvärja förövare, samt öka upptäcktsrisken genom exempelvis rapportering. Målen med grannsamverkan i Sverige överensstämmer med vad som återfinns i internationell forskning, vilket är att arbeta brottsförebyggande för att kunna minska brottsligheten (Brå, 2000).
Grannsamverkan i praktiken
Initiering
Initiativet till att starta upp en verksamhet tenderar att variera både internationellt och i Sverige, men det brukar främst vara de boende eller polisen som startar upp
10
dessa verksamheter (Garofalo & McLeod, 1989; Brå, 2000). Inledningsvis samlas medborgare i relativt små grupper för att delge information om lokala problem, dela med sig av preventionstips samt lägga upp en plan över hur övervakningen av området skall ske (Rosenbaum, 1987). Rädslan samt förståelsen för hur allvarligt brottslighet kan vara, är två faktorer till varför grannsamverkan startas upp (Yarwood & Edwards, 1995).
Utifrån internationell forskning arrangeras det första mötet av lokalpolisen eller representanter från kommunala organisationer (Rosenbaum, 1987). Garofalo & McLeod (1989) förklarar att polisen vid detta tillfälle berättar varför
medborgarnas medverkan efterfrågas, vad grannsamverkan är samt vad som krävs för att en sådan verksamhet skall fungera korrekt. Syftet är att engagera
medborgarna till arbetet mot kriminalitet samt att uppmärksamma dem över hur brottsligheten ser ut i området (Perry, 1984). Detta kan dock få bakslag i form av att rädslan för brott ökar på grund av att vetskapen om dem lokala problemen uppmärksammas (Rosenbaum, 1987). Vid mötet presenteras även möjligheten till att delta i åtgärder så som märkning av egendom samt att lokalpolisen ger
information om hur man kan säkra sin bostad (Rosenbaum, 1987). Mötet kan avslutas med att en verksamhet formas och att en ordförande utses (Garofalo & McLeod, 1989; Perry, 1984).
Nationellt stöttas grannsamverkan av en grupp aktörer (Bennett m.fl., 2008b). Denna grupp består av Svenska Stöldskyddsföreningen, Polismyndigheten, Villaägarnas Riksförbund, Brottsförebyggande rådet (Brå) samt försäkringsbolag (a.a.). Dessa aktörer bistår med informationsmaterial kring hur grannsamverkan startas upp samt hur boende kan skydda sig mot brott (a.a.). Grannsamverkan kan inkludera såväl flerfamiljshus som småhus och fritidshus med varierande antal hushåll som medverkar (Brå, 2000). I mindre samhällen kan samtliga hushåll ingå medan det i flerfamiljshus kan handla om kvarter, en fastighet eller ett trapphus (a.a.). Vanligtvis är intresset för att starta grannsamverkan störst i villa- och radhusområden (Bennett m.fl., 2008b).
Även på nationell nivå hålls upptaktsmöte med de som vill starta upp en verksamhet, polisen samt tänkbara kontaktpersoner och försäkringsbolag (Brå, 2000). I samband med detta diskuteras det även hur fler deltagare skall bli engagerade till att delta (a.a.). Detta är något som kan förmedlas med hjälp av kontaktpersoner som utnämns i samband med mötet (a.a.). Metoden för detta brukar oftast vara lappar i brevlådor, dörrknackning samt kontakt via telefon (a.a.). Därefter genomförs det en översyn över området och hushållen som ingår, detta för att kunna identifiera eventuella förbättringsmöjligheter som exempelvis belysning och låsinstallationer (a.a.).
Drift
Återkommande möten varierar mellan olika verksamheter, vissa arrangerar inte fler möten eller endast ett fåtal per år, medan andra träffas månadsvis (Garofalo & McLeod, 1989; Perry, 1984). Variationen beror främst behovet för den enskilda verksamheten (a.a.). Vid återkommande möten är det framförallt aktuella problem och preventionstips som anledningen till varför dessa möten hålls (a.a.). Dessa möten är dock inte nödvändiga, utan det räcker med att medlemmarna kommer överens om att dagligen övervaka varandras bostäder, rapportera vid behov samt att nyhetsbrev delas ut till medlemmarna (a.a.). Utskick av dessa nyhetsbrev tenderar dock att variera i frekvens, allt från månadsvis till endast när det finns
11
behov för det (Garofalo & McLeod, 1989; Perry, 1984). Nyhetsbreven
distribueras vanligtvis av den aktör som finansierar verksamheten (a.a.). Breven skickas antingen ut till alla medlemmar eller endast till den som är ordförande som i sin tur kan skickas ut till medlemmarna (a.a.). Innehållet i nyhetsbreven tenderar att vara lokal brottsstatistik, preventionstips samt nyheter om andra verksamheter som startats upp i området (a.a.).
I Sverige kan det även vara aktuellt med återkommande möten, främst i samband med möjligheter till utveckling i form av säkerheten eller kompetensen inom verksamheten. Vid dessa möten bjuds således aktörer som kan bidra med utveckling in, exempelvis försäkringsbolag och låssmed (Brå, 2000). Efter att verksamheten har startats upp och samtliga deltagare är i förstånd över vad grannsamverkan innebär och hur arbetet skall ske brukar information samt rapportering kring händelser ske skriftligt mellan deltagarna (a.a.). För att hålla motivationen och intresset uppe hos medlemmarna brukar det ske utskick av nyhetsbrev (a.a.). Dessa brev kan exempelvis innehålla information om brott som begåtts i området (a.a.). Denna information samt andra aktuella nyheter kan även publiceras på en egen webbplats på Internet (a.a.).
En komparativ studie som genomfördes i Belgien och Nederländerna indikerar att vissa väljer att medverka i grannsamverkan dels för egen vinning så som skydd och trygghet, medan andra gör det för att de känner sig skyldiga att göra sitt område säkrare (van Eijk m.fl., 2017). Slutligen väljer de boende att gå med i grannsamverkan för att förbättra levnadsvillkoren i området och att underlätta för nästkommande generationer (a.a.).
Personer som väljer att medverka i denna sorts verksamhet tenderar att vara äldre, gifta, högre utbildade, varit bosatta en längre tid i området samt ha en starkare socioekonomisk status (Kang, 2015). Resultaten från van Eijk (2017) studie om grannsamverkan som genomfördes i Nederländerna visar att nivån av
engagemang från de boende skiljer sig åt beroende på deras bakgrund. I områden där det finns ekonomiska problem, hög mobilitet och heterogenitet är förekomsten av informell social kontroll mindre trolig, något som är viktigt för arbetet med grannsamverkan (a.a.). Områden av sådan karaktär benämns som ett område med social desorganisation och tenderar att ha en hög brottslighet (Bursik & Grasmick, 1999). Viljan till att gå med i en grannsamverkan är inte särskilt trolig i områden där brottsligheten är hög (Rosenbaum, 1987). Således kan områden som är i störst behov av verksamheten gå miste av den möjligheten till följd av att de boende i området inte har likartade värderingar och normer samt brist av tilltro till förbättring (a.a.). van Eijk (2017) poängterar även innebörden av att den som driver verksamheten får känna sig uppskattad för arbetet som denne lägger ner. Denna uppskattning kan förmedlas genom exempelvis feedback från andra som medverkar i verksamheten (van Eijk, 2017).
Enligt Huck & Kosfeld (2007) studie om grannsamverkan och dess dynamik kan nyrekryteringen samt bibehållandet av befintliga medlemmar försvåras ifall brottsligheten i ett område som bedriver grannsamverkan sjunker, eftersom att de boende inte känner ett behov av någon brottspreventiv verksamhet. Vidare menar studien att när en sådan verksamhet upphör kan brottsligheten återigen öka (a.a.). Detta kan antyda att samhället bör ha viss brottslighet så att grannsamverkan kan leva vidare (a.a.). Således kan det antydas att det finns ett behov av brott för att grannsamverkan skall kunna hållas igång.
12
Samverkan mellan aktörer
Samverkan mellan olika aktörer är viktigt för arbetet med grannsamverkan, främst eftersom att det finns en rad olika orsaker till varför brott begås, vilket medför ett behov av olika egenskaper och förmågor för att bemöta dessa orsaker (van Graan, 2016). Det kan vara samverkan som sträcker sig över organisationer och mellan myndigheter, kommunala och ickestatliga organisationer, samt affärssektorn och privata medborgare (a.a.). Samverkan med exempelvis polisen kan leda till att flödet av användbar information från medborgarna når polisen, vilket i sin tur kan leda till en minskad brottslighet (Bennett m.fl., 2008a). Med tanke på att det är polisen som har rätten till att gripa och omhänderta brottslingar är det viktigt att det finns en samverkan mellan polisen och dem som arbetar med grannsamverkan (van Eijk, 2017). Hur mycket andra aktörer medverkar i arbetet med
grannsamverkan varierar allt från att enbart hjälpa till att starta upp verksamheten till att även finansiera samt medverka vid aktiviteter och möten (Garofalo & McLeod, 1989).
För att grannsamverkan skall vara så effektiv som möjligt bör den inte utföras isolerat, det bör förekomma samverkan av något slag med andra aktörer som kan bidra med resurser för att kunna bekämpa brottsligheten (van Graan, 2016). Fleming (2005) studie om grannsamverkan och dess roll i samband med andra aktörer belyser att grundtanken bakom verksamheten är positiv, men att det finns behov av samverkan med andra aktörer så som polisen samt andra aktörer för att idén om brottsbekämpning skall blomstra. Resultaten från studien menar vidare att grannsamverkan kan fungera som ett forum för andra aktörer som behandlar problemen med kriminalitet genom den övervakning som verksamheten kan bistå med (Fleming, 2005).
Samverkan är en viktig beståndsdel i arbetet med grannsamverkan även i Sverige (Brå, 2000). De aktörer som samarbetar i grannsamverkan är vanligtvis;
brottsförebyggande råd, närpolis, försäkringsbolag, fastighetsägare, hyres- och bostadsföreningar, boende samt kontaktpersoner för dessa aktörer (a.a.). Som
tidigare nämnt ansvarar polisen för uppstarten av grannsamverkan, det finns dock mål om att försöka utöka ansvaret för andra aktörer utöver polisen, som
exempelvis kommunen.
Centrala åtgärder
Grannsamverkan tenderar införas i samband med ett paket i flera delar (Bennett m.fl., 2008a; Rosenbaum, 1987). Detta paket brukar enligt amerikanska studier benämnas som de ”tre stora” och innefattar grannsamverkan, märkning av egendom och genomgång av säkerheten i bostaden (a.a.). Grannsamverkan kan således även vara en åtgärd och inte bara namnet på verksamhetsformen. Andra vanliga åtgärder är; övervakning, telefontips, förbättrad gatubelysning,
fotpatrullering från polisens sida, tillsynsvandringar av dem boende,
utbildningsinsatser för ungdomar, skyltning som påvisar att det förekommer grannsamverkan i området, extra polisenheter samt stöd till brottsoffer (Bennett
m.fl., 2008a; Garofalo & McLeod, 1989; Madero-Hernandez m.fl., 2016; Yarwood & Edwards, 1995).
Verksamheter som arbetar med grannsamverkan varierar vad gäller storleken på området som täcks (Bennett m.fl., 2008a). Tidiga verksamheter omfattade endast ett fåtal hushåll, nya verksamheter omfattar dock ibland flera tusen hushåll.
13
Antalet hushåll varierar beroende på vilket land verksamheterna befinner sig, där verksamheter som bedrivs i Australien kan omfatta 300 till 3000 hushåll medan i USA är antalet hushåll betydligt färre (20–30) (Fleming, 2005). Brewer & Grabosky (2013) menar att aktiviteterna som genomförs är detsamma oavsett antalet hushåll som omfattas av verksamheterna.
Skapa samt öka den sociala sammanhållningen mellan grannarna är viktigt, för det kan indirekt leda till att övervakningen ökar i området (Rosenbaum, 1987;
Madero-Hernandez m.fl.,2016). Övervakning som åtgärd kan utföras genom att de boende är villiga att övervaka varandras bostäder (Yarwood & Edwards, 1995). Vid incidenter skall de boende anteckna viktiga detaljer för att sedan kunna rapportera till polisen (Garofalo & McLeod, 1989; Yarwood & Edwards, 1995). Polisen kan även bistå med assistans genom att förmedla information om hur bostäders säkerhet kan förbättras, hur brottsprevention kan utföras, dela ut verktyg för märkning samt hålla dem boende informerade om aktuella brottstrender
(Yarwood & Edwards, 1995). Genom detta kan medlemmarna i en
grannsamverkan försvåra möjligheten till att brottsliga handlingar begås (a.a.). Detta kan således leda till att brottsligheten minskar, eftersom att upptäcktsrisken ökar (Rosenbaum, 1987). Direkta interventioner från de boendes sida vid
incidenter anses vara olämpligt enligt Garofalo & McLeod (1989) studie. Grannskapsprevention är en princip i Sverige som innehåller två preventiva komponenter; öka tryggheten och minska brottsligheten (Brå, 2000). Detta görs genom att öka de boendes engagemang, känsla av delaktighet, sociala
samhörighet vilket i sin tur ökar den sociala kontrollen (a.a.). Vidare behövs beteendet hos potentiella brottsoffer förändras, detta för att minska tillfällena till brott (a.a.).
Brottsförebyggande rådets (2000) idéskrift som är den enda identifierade studien kring arbetet med grannsamverkan i Sverige, anser att det finns flera åtgärder som syftar till att uppnå ovanstående två komponenter, så som;
- Översyn och säkring av stöldskyddet,
- Förvara stöldbegärlig egendom på ett säkert sätt, - Märka och dokumentera dessa,
- Meddela ifall man planerar att resa bort under en längre tid - Rapportera misstänkta händelser och beteenden för polisen eller
kontaktpersonen
- Skyltning
Det kan även tillkomma andra åtgärder som dock varierar mellan olika
verksamheter (Brå, 2000). Märkning av egendom görs i huvudsak för att kunna spåra och återlämna stulet gods (a.a.). Dokumentationen över ens egendom är viktig för försäkringsbolag och polisen när ett inbrott har skett (a.a.).
Brottsförebyggande rådet (2000) betonar att deltagarna inte skall ingripa när det finns misstanke över att något brottsligt sker, utan man ska istället observera och anteckna för att sedan kunna rapportera vidare till polisen. Vidare sätts det även upp skyltar som signalerar att det bedrivs grannsamverkan i området efter att de grundläggande åtgärderna har vidtagits (a.a.). Målet med detta är att
uppmärksamma förövaren om att avstå från att begå brott inom området (a.a.). Genom att välkomna nyinflyttade samt informera om verksamheten kan arbetet med grannsamverkan växa (a.a.).
14
Ifall kontakten mellan grannarna ökar, kan detta leda till en förbättrad social kontroll i området samt ökad gemenskap (Brå, 2000). Detta medför vidare att de boendes trivsel i området ökar samt att den sociala isoleringen bryts (a.a.). Samarbetet med polisen genom rapportering av händelser kan minska brottsligheten genom att fler brott klaras upp (a.a.).
Grannsamverkans effekter på brottslighet
Syftet med denna studie är inte att undersöka vilka effekter verksamhetsformen har på brottsligheten och tryggheten. Det kan trots allt vara fördelaktigt att redovisa vilka effekter som kan påvisas utifrån tidigare forskning för att därigenom öka förståelsen kring ämnet.
Enligt Bennett m.fl. (2008a) har resultaten från tidigare forskning som undersökt effekterna med grannsamverkan varit blandade. Bennett m.fl. (2008a) har således sammanställt en forskningsgenomgång som syftar till att undersöka vilken effekt grannsamverkan har på brott som begås i bostadsområden. Detta har gjorts med hjälp av en metaanalys på 17 utvalda studier som har genomfört 36 utvärderingar på effekterna med grannsamverkan (a.a.). Av samtliga utvärderingar var 21 stycken utförda i USA, 14 i Storbritannien samt en utvärdering som gjorts i Kanada (a.a.). Samtliga 17 studier var genomförda innan millennieskiftet (a.a.). Resultaten konstaterade att drygt hälften (19) av de utvärderade projekten visade att grannsamverkan var effektivt för att minska brottsligheten (Bennett m.fl., 2008a). Av de utvärderade projekten påvisade sex av dessa negativa effekter av grannsamverkan, samt att resterande projekt inte visade några effekter
överhuvudtaget (a.a.). De utvärderingar som hade genomförts i Storbritannien var mer troliga att uppvisa positiva resultat än utvärderingarna från USA och Kanada (a.a.). Studien kunde dock inte förklara varför grannsamverkan var effektivt, eftersom det i utvärderingarna inte återges vilka egenskaper som ligger bakom effekterna (a.a.). Resultaten från Bennett m.fl., 2008a studie ger dock inte en entydlig bild över effekterna med grannsamverkan eftersom att vissa projekt påvisade både inga effekter samt i vissa fall även negativa effekter.
På nationell nivå har en utvärdering gjorts rörande arbetet med grannsamverkan i flerfamiljshus i två bostadsområden i Halland (Olander m.fl., 2012). Dessa bostadsområden var belägna i Varberg och Halmstad (a.a.). Materialet som använts vid utvärderingen var enkäter, lokal statistik, observationer och kvalitativa intervjuer (a.a.). Resultaten från utvärderingen visade att
grannsamverkan i flerfamiljshus i både bostadsområden var effektiv och uthållig (a.a.). Grannsamverkan har enligt utvärderingen bidragit till en minskning av den anmälda brottsligheten i bostadsområdena, vad gäller brottstyperna brott mot person, stöld och tillgreppsbrott samt skadegörelse (a.a.). Utöver minskning av brott har grannsamverkan även lett till en ökad trygghet (a.a.). Vidare belyser utvärderingen hur viktigt det är med eldsjälar och engagerade grannar för att grannsamverkan skall kunna etableras (a.a.). Forskarna menar även att Polisen har haft en central roll för arbetet med grannsamverkan i dessa bostadsområden, och att det inte hade varit möjligt att initiera grannsamverkan utan eldsjälar inom polisen (a.a.).
15
Teoretiskt stöd
Nedan kommer de teorier att presenteras som anses kunna stödja arbetet med grannsamverkan. Vidare anses följande teorier även kunna tolka och förklara studiens resultat, främst vad gäller för de olika åtgärdsdelarna som ingår i arbetet.
Rutinaktivitetsteorin
Lawrence E. Cohen och Marcus Felson utvecklade rutinaktivitetsteorin för att kunna analysera brottsliga trender (Cohen & Felson, 1979). De menade att brottstrender kan förklaras genom förändringar i människans rutinaktiviteter (a.a.). Dessa aktiviteter kan influera möjligheterna till att begå kriminella handlingar (a.a.). Cohen & Felson (1979) menar att förändringar i
rutinaktivitetsmönstret kan påverka förekomsten av kriminalitet genom att tre element kolliderar i tid och rum. Enligt Cohen & Felson (1979) är dessa element;
- Motiverad förövare
- Lämpligt mål (offer eller objekt) - Avsaknad av kapabel väktare
Teorin förespråkar om att ett brott kan förhindras genom att ett av dessa element avlägsnas (Cohen & Felson, 1979). Forskarna argumenterar även för att det räcker att endast ett av dessa elementen förhåller sig konstanta för att det skall
förekomma brott i ett område (a.a.). Förekomsten eller avsaknaden av någon av dessa element påverkar således områdets rutinaktiviteter, vilket i sin tur förändrar brottstrenderna (a.a.). En motiverad förövare är någon som har viljan samt
möjligheten till att begå kriminella handlingar (a.a.). En förövare väljer att begå brott på platser där det finns en liten risk för att bli upptäckt (Felson & Boba, 2010) Ett lämpligt mål kan vara en person eller ett objekt som utifrån förövarens perspektiv anses vara lämplig (Cohen & Felson, 1979). Ett lämpligt mål kan vara pengar som förövaren enkelt kan konfiskera, någon som provocerar individen eller en person vars handväska är lättillgänglig (Felson & Boba, 2010). Det sista elementet är avsaknad av väktare, som är någon eller något som vanligtvis kan förhindra att ett brott begås men i en viss situation inte är tillgänglig (Cohen & Felson, 1979). En väktare kan vara en polis, säkerhetsvakt eller en medborgare som på grund av sina dagliga rutinaktiviteter befinner sig på platsen där ett brott begås (Felson & Boba, 2010). Närvaro av en väktare ökar kontrollen på den aktuella platsen (a.a.). I de flesta fallen är ägaren av sin egendom den mest lämpade väktaren, men även vänner kan agera som väktare för ens egendom (a.a.). Främlingar som befinner sig i närheten kan även de agera som väktare (a.a.).
Rutinaktivitetsteorin kan således förklara behovet av grannsamverkan (Brå, 2000). En motiverad förövare kan vara tjuven som vill bryta sig in i en bostad, där tjuven anser att bostaden är ett lämpligt mål för att det inte återfinns någon kapabel väktare i form av exempelvis larm eller en granne som är villig att övervaka bostaden (Brå, 2000; Bennett m.fl., 2008a; Garofalo & McLeod, 1989; Madero-Hernandez m.fl., 2016). Avsaknaden av kapabla väktare sägs även vara en av dem främsta anledningarna till varför bostadsinbrott begås (Oliveira, 2016).
Förekomsten av grannsamverkan i ett område kan således förändra
rutinaktiviteterna genom att det förekommer kapabla väktare som exempelvis skyltning i området, larm i bostaden och/eller någon i området som övervakar och är villig att rapportera ifall någon brottslig handling förekommer (Brå, 2000; Bennett m.fl., 2008a; Garofalo & McLeod, 1989; Madero-Hernandez m.fl., 2016). Detta medför att bostäderna blir mindre attraktiva för förövaren, vilket kan minska
16
brottsligheten i ett område (Brå, 2000). Slutligen kan teorin kopplas samman med åtgärdsdelen som rör säkringen av ens bostad genom förekomsten av olika sorters kapabla väktare.
Situationell brottsprevention
Situationell brottsprevention är ett perspektiv som förespråkas av Ronald V. Clarke (Clarke, 1983). Perspektivet bygger på att möjligheterna skall reduceras för specifika former av brott genom att påverka miljön där brottet förekommer (a.a.). Denna åtgärd kan således leda till att ansträngningen och riskerna vid brott ökar samt att vinsterna minskar (a.a.). Detta medför olika handlingsalternativ för förövaren där denne överväger riskerna samt vinsterna med att utföra en viss handling beroende på situationen (a.a.).
Specifika åtgärder för att uppnå målet med situationell brottsprevention kan vara att göra stöldbenägna objekt mer svåråtkomliga (target hardening), övervakning av allmänna platser samt lokala brottspreventions initiativ, som exempelvis grannsamverkan (Clarke, 1983). ”Target hardening” som kanske är den mest självklara brottspreventiva åtgärden kan utföras på flera sätt (Clarke, 1983). Några exempel kan vara att förvara värdefulla objekt säkert samt förstärka vissa objekt i hemmet som dörrar och fönster (a.a.). Ytterligare en åtgärd som kan vara något svårare att implementera är att förändra miljön för att minska förekomsten av brott (a.a.). Ett sätt att göra detta på kan vara att avlägsna brottsobjekt för att minska möjligheterna (a.a.). Vidare kan även frestelserna till att begå brott reduceras för att på så sätt minska motivationen hos en förövare (a.a.).
Det finns dock ett problem med åtgärder likt dem som presenterades utifrån Clarkes perspektiv (Clarke, 1983). När möjligheterna till att begå brottsliga handlingar försvåras finns det en risk för att brottsligheten förflyttas (a.a.). Ifall en förövare uppfattar att riskerna för ett visst handlande är större är belöningen kan denne välja att begå brott i ett annat område eller en annan plats (a.a.). Detta problem kan även gälla för teorierna som presenteras tidigare i denna del. Båda teorierna försvårar möjligheten till att begå brottsliga handlingar i en viss miljö, av den anledningen kan brottsligheten förflyttas.
Guerette & Bowers (2009) utvärderade den situationella brottspreventionen och huruvida brottsligheten förflyttas till följd av att denna sorts prevention
implementeras. Studiens resultat visade dock på det motsatta till vad Clarke (1983) argumenterade för. Resultaten visade att brottsligheten inte förflyttades efter situationella interventioner (Guerette & Bowers, 2009). Det är snarare så att det är ovanligt att brottsligheten förflyttas utifrån studiens resultat (a.a.). Ifall det sker en förflyttning av brottsligheten är vinsterna av en situationell intervention större än de förluster som förflyttningen medför (a.a.).
Föreliggande perspektiv stödjer de ”tre stora” åtgärderna. ”Target hardening” och initiativet om lokal brottsprevention kan både appliceras på åtgärderna märkning av egendom (minska vinsterna), säkring av bostad (öka ansträngningen) samt grannsamverkan (öka riskerna). Situationell brottsprevention är även något som används i Sverige, och utgår ifrån samma principer som nämnts ovan (Brå, 2000).
Kollektiv styrka
Grannsamverkan bygger på att de boende i ett område är villiga att övervaka varandras bostäder och området i sig, samt vid behov ingripa genom att
17
exempelvis rapportera händelser till polisen (Brå, 2000; Rosenbaum, 1987; Madero-Hernandez m.fl., 2016). Teorin om kollektiv styrka belyser vikten av de ovanstående faktorerna och hur dessa har en påverkan på brottslighet (Sampson m.fl., 1997).
Kollektiv styrka definieras som den sociala sammanhållningen som förekommer mellan grannar samt viljan till att tillämpa informell social kontroll (Sampson, m.fl., 1997). Det sistnämna, informell social kontroll är viljan att ingripa i situationer för att hjälpa det kollektiva samhället (a.a.). Följaktligen beror viljan till att ingripa på vilken nivå av tillit och solidaritet som finns mellan grannarna (a.a.). Således är viljan till att ingripa låg i områden där det inte finns konsekventa normer och regler samt brist på tillit mellan grannarna (a.a.). Nivån av kollektiv styrka i ett område beror därför på viljan till att ingripa samt tilliten som återfinns mellan grannarna (a.a.).
Ett områdes karaktär kan även påverka den kollektiva styrkan (Sampson, m.fl., 1997). Faktorer som mobilitet, bostadstabilitet och ekonomisk status är relaterade till variationer i kollektiv styrka (Sampson, m.fl., 1997). Mindre mobilitet, bättre bostadstabilitet och högre ekonomisk status i ett område kan leda till att
möjligheten för att kollektiv styrka ska förekomma ökar (a.a.). Utöver området, kan faktorer på individnivå även påverka möjligheten för kollektiv styrka (a.a.). Den socioekonomiska statusen (utbildningsgrad, yrkesstatus och inkomstnivå) påverkar individens förmåga till kontroll (a.a.). Kombinationen av informell social kontroll, social sammanhållning och tillit har även visat sig vara relaterat till lägre nivåer av våld (a.a.). Gerell & Kronkvist (2016) har undersökt sambandet mellan kollektiv styrka och brott i offentliga miljöer i den svenska staden Malmö. Resultaten visar att det finns ett starkt samband mellan kollektiv styrka och brott i offentliga miljöer, där högre nivåer av kollektiv styrka är kopplade till lägre nivåer av våldsbrott i form av misshandel och rån (Gerell & Kronkvist, 2016). Således stödjer teorin om kollektiv styrka åtgärdsdelen grannsamverkan, med hänsyn till att grannar i ett område är villiga att tillämpa informell social kontroll samt att dem har en social sammanhållning och tillit till varandra. Utifrån teorin beror detta dock på vilka individer som är bosatta i området samt vilka egenskaper området har.
METOD
Följande kapitel kommer tillvägagångsättet som valdes för insamling och analys av materialet till denna uppsats att beskrivas. I slutet av kapitlet kommer även de etiska överväganden som har varit aktuella för studien att presenteras. Senare i uppsatsen kommer detta kapitel att diskuteras i avsnittet metoddiskussion.
Forskningsmetod
Denna studie ämnar undersöka hur arbetet med grannar mot brott genomförs. För att besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ ansats valts. Denna ansats är lämplig eftersom att studien avser besvara frågeställningarna med hjälp av att genomföra intervjuer med nyckelinformanter för att ta del av deras egna erfarenheter, åsikter och upplevelser, vad gäller arbetet med grannar mot brott. Kvalitativa metoder har som mål att bland annat beskriva fenomen där det endast
18
finns begränsade kunskapsbilder, och eftersom att det finns en brist på ny kunskap kring ämnet är en kvalitativ ansats lämplig för denna studien (Malterud, 2014).
Urval
Oavsett vad syftet är med en studie är det urvalet som bestämmer vad vi har underlag att säga något om (Malterud, 2014). Det är även urvalet som påverkar vilka tolkningar som kan presenteras i en studie (a.a.). Den urvalsteknik som valts för denna studie är ett strategiskt urval. Valet av denna urvalsteknik grundar sig i att intervjupersonerna behöver ha bästa möjliga potential till att besvara studiens frågeställningar (a.a.). Vidare valdes nyckelinformanter i form av personer vars roll är ordförande vid de verksamheter som arbetar med grannar mot brott. Anledningen till valet av nyckelinformanter är att dessa besitter de erfarenheter och kunskaper som krävs för att besvara studiens frågeställningar med tanke på deras position i verksamheten (a.a.).
Intervjuer har hållits med fyra deltagare som har en ordföranderoll vid respektive verksamhet. Deltagarna återfinns i fyra kommuner i sydvästra Skåne; Malmö, Höllviken, Lund och Svedala. Områdena som undersöktes i Svedala och
Höllviken bestod av villor, i Lund var det flerfamiljshus som var bostadsrätter och slutligen var det radhus i Malmö. Samtliga kommuner ligger förhållandevis geografiskt nära varandra. Urvalet begränsades till fyra intervjuer eftersom att antalet ansågs lämpligt utifrån tidsramen för uppsatsen. Kvalitativa intervjuer är väldigt tidskrävande att genomföra och transkribera (Malterud, 2014). Visserligen hade fler intervjuer möjligen medfört djupare resultat, men samtidigt kan alltför många intervjudeltagare leda till att materialet blir oöverskådligt och att
analyserna inte blir tillräckligt djupa (a.a.). Gränsen för antalet intervjuer vid kvalitativa studier beror till viss del på forskaren (Malterud, 2014). Har denne bra teoretiskt förarbete, behärskar metodvalet, är bekant med ämnet som ämnas undersökas samt har ett flexibelt upplägg för intervjuerna och analysen kan fyra till sju intervjuer vara tillräckligt (Malterud, 2014). Den tidigare forskning som samlats in i föreliggande studie har lett till att författaren har bekantat sig med ämnet och datainsamlingsmetoden.
Intervjupersonerna valdes ut av kontaktpersonen vid Länsförsäkringar Skåne som hade en lista över kontaktuppgifter till personer som har en ordföranderoll vid verksamheter som arbetar med grannar mot brott. Valet av deltagare skedde således utifrån vilka kontaktpersonen ansåg kunna bidra med lämplig information för att besvara studiens frågeställningar. Syftet med att låta kontaktpersonen välja intervjupersoner var att de deltagare som valdes ut skulle ha relevanta kunskaper och erfarenheter om arbetet med grannar mot brott. Vidare ökar chansen till att de personer som har en ordföranderoll är villiga att delta ifall kontaktpersonen tar kontakt med dem eftersom att det finns en bekantskap mellan parterna.
Tillvägagångsätt
Semistrukturerade intervjuer genomfördes med samtliga deltagare. Detta innebär att författaren av denna uppsats utgick från på förhand bestämda teman med frågor kopplade till dessa (se bilaga 2) (Bryman, 2011). Vidare medför detta att samtliga intervjuer rörde samma teman och frågor (a.a.). Kvalitativa intervjuer ger forskaren en direkt insyn i individers erfarenheter av ett visst fenomen (Malterud, 2014). En intervjuguide användes vid samtliga intervjuer, så att forskaren har en minneslista över vilka områden som skall täckas (se bilaga 1) (Bryman, 2011). Ordningsföljden på frågorna behöver inte vara densamma som i intervjuguiden
19
vid semistrukturerade intervjuer (a.a.). Frågorna som ställdes vid samtliga
intervjuer var öppna, vilket medför att deltagarna kunde svara fritt med sina egna ord (a.a.). Vid de tillfällena det ansågs relevant att deltagaren utvecklade det hen hade sagt ställdes det följdfrågor med förhoppning att få djupare och mer
detaljrika svar (Bryman, 2011). Eftersom att tonvikten vid kvalitativa intervjuer ligger på deltagaren, var det främst intervjupersonerna som pratade medan forskaren mest höll sig i bakgrunden och ställde frågorna (a.a.).
Tre av intervjuerna ägde rum i deltagarnas bostad. Anledningen till detta var främst för att intervjuerna skulle genomföras på en plats där deltagarna kände sig bekväma, något som Malterud (2014) belyser som viktigt. Inledningsvis fördes det dock en diskussion med deltagarna var intervjuerna skulle genomföras. Med tanke på att offentliga platser kan medföra att kvalitén på intervjun påverkas negativt till följd av yttre distraktion samt att intervjupersonerna kan oroa sig över att prata offentligt över ämnet ansågs en offentlig plats inte vara lämplig (Bryman, 2011). Den fjärde intervjun genomfördes vid den föreliggande verksamhetens lokal. Detta skedde då det fanns en tidsbrist från deltagarens sida, och därför ansågs lokalen vara en lämplig plats.
Inspelning av materialet skedde vid samtliga intervjuer. Genom att spela in intervjuerna kunde forskaren vara mer uppmärksam över vad som sägs istället för att konstant behöva föra anteckningar (Bryman, 2011). Ytterligare en fördel med inspelning av intervjuer är att betydelsefulla fraser och uttryck som förmedlas av intervjupersonen fångas upp, något som forskaren hade kunnat gå miste om ifall denne hade behövt anteckna (a.a.). Enstaka anteckningar gjordes dock under intervjuerna, för att uppmärksamma gester och reaktioner som förekom i samband med svaren som gavs. Intervjuerna spelades in med hjälp av en mobiltelefon vars internetuppkoppling var avstängd. Anledningen till detta var att deltagarnas integritet skulle värnas genom att materialet inte skulle spridas, vilket hade kunnat ske ifall mobiltelefonen var uppkopplad.
Transkribering
Materialet som spelades in vid intervjuerna transkriberades allt eftersom
intervjuerna hade genomförts. Transkribering innebär att det samtal som spelats in under en intervju renskrivs i text (Malterud, 2014). Anledningen till varför
transkriberingen av intervjuerna skedde löpande efter varje intervju var eftersom att det möjliggör att forskaren kommer ihåg meningsfulla gester och
ansiktsuttryck som kan vara betydelsefulla för att förstå vissa svar i materialet (a.a.).
Forskarens målsättning med transkriberingen var att textutskriften skulle
återspegla vad intervjupersonerna berättade. Texten får dock inte förväxlas med verkligheten, eftersom transkriberingen endast leder till en avgränsad bild av verkligheten (Malterud, 2014). Det är sällan att muntliga samtal kan överföras till skriftlig text utan att något går miste, eftersom att sättet som människor talar inte exakt kan återges i skriven text (a.a.). Syftet med att skriva ner samtal är snarare att texten skall representera det som informationen avsåg förmedla samt att det skall kunna göras en systematisk analys (a.a.). Det var även forskaren själv som genomförde transkriberingen av samtliga inspelningar, då den som närvarar vid intervjuerna på bästa möjliga sätt kan återspegla det som framkom under samtalen (a.a.). Vid transkriberingen avidentifierades även materialet, detta för att skydda deltagarnas identitet.
20
Slutligen gjordes det även några grammatiska redigeringar i texten, för att meningarna skulle vara lättare att förstå. Som tidigare nämnt skiljer sig tal- och skriftspråk, därför kan det i vissa fall vara fördelaktigt att göra vissa redigeringar vid transkriberingen (Malterud, 2014). Viss redigering underlättar även när texterna skall analysera, eftersom att förståelsen för texterna ökar.
Analysmetod
När transkriberingen av samtliga intervjuer hade färdigställts var materialet redo att analyseras. Den analysmetod som vid denna studie har valts för att undersöka materialet är systematisk textkondensering. Metoden är inspirerad av Giorgis fenomenologiska analys (a.a.). Analysmetoden är lämplig för denna studie eftersom att metoden är enkel att använda, även för någon som tidigare inte har genomfört en textanalys (a.a.). Ytterligare en aspekt som motiverar varför denna metod är lämplig är att tillvägagångssättet är systematiskt. Metoden systematisk textkondensering medför även att forskaren kan åsidosätta sin förförståelse och således hålla sig mer objektiv till resultaten än om en annan analyseringsmetod hade använts (a.a.). Systematisk textkondensering sker i fyra steg, vilka kommer presenteras nedan.
Skapa helhetsintryck
Under det första steget vid en systematisk textkondensering skall en uppfattning av materialet skapas (Malterud, 2014). Detta görs genom att forskaren läser igenom materialet genom att bortse från sin förförståelse kring ämnet samt sin teoretiska referensram (a.a.). Tanken är inte att forskaren skall analysera materialet vid detta steg, utan bara bekanta sig med den och få en första uppfattning om innehållet (a.a.). Det kan även föras anteckningar, men någon systematisering av materialet skall inte ske (a.a.). Efter att materialet vid den föreliggande studien hade lästs igenom valdes det enligt metoden ut preliminära teman som bestod av fyra till antalet (Malterud, 2014). Dessa teman gavs ett provisoriskt namn; inledande fas, åtgärdsdelar, samverkan och utmaningar (a.a.). Antalet teman bör vara mellan fyra och åtta stycken (a.a.).
Identifiering av meningsbärande enheter
Vid nästa skedde av analysen skall forskaren organisera den del av materialet som är intressant (Malterud, 2014). Här skall relevant text skiljas från irrelevant, och fokus skall åläggas den text som belyser studiens syfte och frågeställning (a.a.). Materialet lästes således igenom igen för att identifiera meningsbärande enheter som ger mer kunskap om de teman som skapades vid föregående steg.
Meningsbärande enheter kan vara korta eller långa citat och meningar av en text som på något sätt säger något om ämnet som undersöks (a.a.). Forskaren bör ha de preliminära teman i åtanke vid denna process (a.a.). Under varje tema
sammanställs de meningsbärande enheterna som har identifierats, och detta benämns som kodning (a.a.). För att kunna lokalisera från vilken del de meningsbärande enheterna har tagits ifrån skapades en kod. Det kan hända att vissa meningsbärande enheter passar in i mer än ett tema, något som förekom vid den aktuella analysen (a.a.). Malterud (2014) menar dock att detta inte är något problem såvida det inte förekommer upprepade gånger. Detta steg kallas för dekontextualisering, eftersom delar av en text lyfts ur sitt ursprungliga
sammanhang för att kunna tolkas tillsammans med andra delar som säger något om samma sak (a.a.). Det behölls således en originalversion av transkriberingen
21
för att det vid ett senare skedde skall vara möjligt att jämföra det analyserade materialet med det ursprungliga (a.a.).
Abstrahering av innehållet i de enskilda meningsbärande enheterna
Efter att kodningen har genomförts i det andra steget skall kunskapen från de meningsbärande enheterna abstraheras, detta görs genom en kondensering (Malterud, 2014). Författaren skall se över de identifierade teman och de meningsbärande enheterna för att kontrollera ifall det finns teman som endast innehåller några få meningsbärande enheter (a.a.). Det kan vara så att vissa meningsbärande enheter hellre bör inkluderas under något annat tema, eller att de inte tillför något och bör därför exkluderas (a.a.). Vid denna studie förflyttade vissa meningsbärande enheter till andra teman. Vidare skapades det även
subgrupper till de utvalda teman som identifierats, som enligt Malterud (2014) bör genomföras. Detta behövdes främst göras eftersom att informanterna uppgav ett antal olika åtgärder, för att underlätta analysen samt presentationen av resultatet skapades det subgrupper som återspeglade dessa åtgärder.
När samtliga subgrupper var skapade och de meningsbärande enheterna ansågs tillhöra rätt tema/subgrupp kondenserades innehållet. Detta innebär att ett
kondensat skapas som är ett konstgjort citat (Malterud, 2014). Kondensatet skall
innefatta det konkreta innehållet från de meningsbärande enheterna i varje tema/subgrupp som har skapats (a.a.).
Sammanfattning av det slutgiltiga materialet
Avslutningsvis skall det tidigare dekontextualiserade materialet nu
rekontextualiseras, vilket menas att det materialet från föregående steg skall sammanfattas i form av återberättelser (Malterud, 2014). Denna sammanfattning skall återspegla det informanterna har förmedlat, vilket gör att innehållet blir mer tillförlitligt för läsaren (a.a.). Vid föreliggande studie sammanfattades varje intervju var för sig, detta för att forskaren enklare skulle kunna särskilja innehållet. Författaren skall även kontrollera att sammanfattningen fortfarande passar in i det ursprungliga materialet som materialet har tagits ifrån (Malterud, 2014). Vid detta steg kan även teman och subgrupper få nya rubriker som bättre överensstämmer med innehållet (a.a.). Samtliga sammanfattningar återspeglade det ursprungliga materialet som hade transkriberats. De slutgiltiga teman och subgrupper som konstruerades vid analyserna kommer att presenteras i en tabell.
Förförståelse
En forskare måste innan denne påbörjar en studie reflektera över sin förförståelse (Malterud, 2014). Förförståelse kan innefatta de erfarenheter, hypoteser och teoretiska referensramar som forskaren har med sig in i arbetet (a.a.). Forskaren hade inte någon större förförståelse om ämnet innan studien påbörjades. Det fanns dock en kännedom över vad grannar mot brott innebär och vad som är syftet med detta arbete. Forskarens förförståelse kan både vara positiv och negativ, eftersom att den både kan stärka arbetet och problematisera möjligheterna till nytänkande (a.a.). En strävan efter att förhålla sig värderingsfri bör även ske från forskarens sida, eftersom att värderingar kan påverka studien (Bryman, 2011). Eftersom att ämnet var nytt för forskaren kunde en objektivitet upprätthållas under processen. Med tanke på att forskaren inte hade någon förförståelse om hur arbetet med grannar mot brott genomförs, fanns det heller inga förväntningar över vilka resultat som studien skulle generera. Den förförståelse som forskaren hade
22
tillhanda var det som kriminologiutbildningen har bistått med. Forskaren bör dock ha i åtanke att det är svårt att utesluta förförståelsen helt under arbetet (Malterud, 2014). Frågorna som ställdes under intervjuerna var således endast baserade på den fakta författaren hade insamlat om ämnet under arbetsprocessen. Den systematiska textkondenseringen påverkades heller inte av förförståelsen, vilket medförde att samtliga textrader som ansågs vara relevanta valdes ut.
Reliabilitet & validitet
Trots kritik mot begreppen reliabilitet och validitet anses dessa till viss mån kunna bedöma kvalitativa undersökningar (Bryman, 2011). Extern reliabilitet som behandlar huruvida studien kan upprepas (replikeras) av andra forskare i andra miljöer, något som svårt att uppnå vid kvalitativa studier (Bryman, 2011). Även om den sociala miljön är svår att återskapa så finns det möjligheter att stärka detta kriteriet, genom att exempelvis efterlikna det tillvägagångssättet som använts (a.a.). Föreliggande studie har således noggrant redovisat för den metod som använts för att genomföra denna studie. Följaktligen beskrivs även de frågor och teman som har behandlats under intervjuer samt de teman och subgrupper som identifierats vid analyserna. Den interna reliabiliteten belyser hur medlemmar i en studie kommer överens om hur det material som samlas in skall tolkas (a.a.). Eftersom att forskaren har varit ensam under denna studie är detta kriteriet inte aktuellt.
Intern validitet är ett kriterium som är viktigt vid kvalitativa studier (Bryman,
2011). Kriteriet behandlar överenstämmelsen mellan begrepp och forskarens observationer, detta brukar vara starkt vid kvalitativa studier eftersom att
forskaren är närvarade vid samtliga moment i studien (a.a.). Forskaren vid denna studie har på liknande sätt varit närvarande vid varje moment och säkerställt att det finns en överenstämmelse mellan varje moment. Slutligen utgör den externa
validiteten ett problem vid kvalitativa studier, vilket med andra ord återspeglar
möjligheten att generalisera resultaten till andra miljöer (a.a.). Detta eftersom att urvalet vid kvalitativa studier tenderar att vara begränsade, något som även är fallet vid denna studie (a.a.). Dock är syftet vid kvalitativa studier inte att
generalisera resultaten utan att istället bistå med kunskap kring ett visst fenomen (a.a.). Således är detta kriteriet inte särskilt viktig för denna studie.
Etiska överväganden
Forskning kan förekomma i olika former, med olika ändamål (Vetenskapsrådet, 2017). Ett av huvudmålen är att bidra med ny kunskap som gynnar samhällslivet genom att öka förståelsen samt förmågan att förklara fenomen (a.a.). Ny kunskap är värdefullt i en rad olika sammanhang, och bidrar till både individens och samhällets utveckling (a.a.). Detta medför vissa etiska krav på forskaren som måste tas i hänsyn när forskning bedrivs (a.a.).
Inom forskning är det viktigt att reflektera över hur forskning bör bedrivas och hur forskaren bör förhålla sig till de individer som ingår i forskningen (Mellgren & Tiby, 2014). De individer som deltar i en undersökning skall ha kännedom om hens rättigheter, samt att forskaren skall behandla deltagaren på ett sätt som inte leder till någon skada för individen (Bryman, 2011). Eftersom att denna studie endast har genomfört intervju där intervjupersonernas roll inom verksamheterna undersökts har ingen känslig information insamlat och det har inte heller skett något intrång i intervjupersonernas privatliv (Bryman, 2011). Studien har inte behövt genomgå någon etikprövning då den inte är av känslig karaktär eller
23
behandlar känsliga personuppgifter som rör etniskt ursprung, politiska åsikter och religiös åskådning (Vetenskapsrådet, 2017). Den föreliggande studien utgör inte heller fysiska ingrepp eller skador av annan sort (a.a.).
När det gäller svensk forskning finns det fyra etiska principer som forskaren bör förhålla sig efter; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Bryman, 2011). Dessa principer behandlar bland annat frågorna kring frivillighet, integritet, konfidentialitet samt anonymitet (a.a.). Informationskravet belyser studiens syfte samt att deltagandet är frivilligt och kan när som helts avbrytas (Bryman, 2011). Vid den föreliggande studien framkom denna information genom ett informationsbrev, där studiens syfte förmedlades samt anledningen till varför intervjuerna genomfördes. Brevet innehöll även information kring deltagarens rättigheter samt att denne förblev anonym under hela arbetet. Deltagarna fick ta del av denna information innan varje intervju, samt skriftligt ge sitt samtycke för deltagandet och godkännande till inspelning av intervjun (se bilaga 2). Samtyckeskravet klargör att det är viktigt att deltagaren ger sitt samtycke att delta i studien (a.a.).
Vidare är det viktigt att det material som samlas in behandlas konfidentiellt, med andra ord att obehöriga individer inte ska kunna ta del av materialet och dess innehåll (Bryman, 2011). Konfidentialitetskravet har uppfyllts genom att intervjuerna har spelats in på en mobiltelefon som inte haft en
internetuppkoppling, detta för att undvika att filerna skulle laddas upp på en delningstjänst av misstag. Mobiltelefonen befann sig off-line ända fram tills filerna överförts till en dator och placerats i en lösenordskyddad mapp. Detta medför att filerna endast är tillgängliga för forskaren, något som ökar
informationsskyddet (a.a.). Samtyckesblanketterna har förvarats på en säker plats som endast forskaren har tillgång till. Under tiden materialet bearbetades
(transkriberades) hade datorn som det utfördes på ingen internetuppkoppling. Materialet har även avidentifierats, för att deltagarnas identitet inte skall avslöjas. Den fjärde och sista etiska principen är nyttjandekravet, vilket innebär att det material som samlas in endast får användas för forskningsändamålet (Bryman, 2011). Detta krav har uppnåtts genom att allt material har förstörts efter att uppsatsen har färdigställts. De två sistnämnda etiska kraven har presenterats i det informationsbrev som deltagarna har fått ta del av innan intervjuerna inleddes. Forskaren bör under samtliga delar av forskningsprocessen förhålla sig etiskt till sin studie (Bryman, 2011). Detta gäller såväl under problemformuleringen och datainsamlingsprocessen som resultatdelen (a.a.). Således bör forskaren försöka hålla sig opartisk när denne presenterar resultaten, något som är svårt att uppnå till fullo (a.a.). Som tidigare nämnt är fler aktörer involverade i arbetet med grannar mot brott. Publiceringen av denna rapport och dess resultat kan således väcka intresse för aktörer som arbetar med grannar mot brott. De aktörer som främst kan ha nytta av denna studie är Polisen, kommunen och Länsförsäkringar Skåne, som samtliga är involverade i arbetet med grannar mot brott. Som tidigare nämnt medför denna studie inte några skador eller annan negativ påverkan på dem som medverkar samt att resultaten bidrar med ny kunskap vilket är positivt. Således väger fördelarna tyngre än nackdelarna, vilket ytterligare stärker anledningen till att publicera samt distribuera denna studie. Slutligen ska forskaren vara medveten om att resultaten kan tolkas både positivt och negativt (Malterud, 2014).
24
RESULTAT
Föreliggande studie ämnar undersöka varför verksamheter börjar arbeta med grannar mot brott, hur detta genomförs, vilka som är de centrala åtgärderna samt vilka utvecklingsmöjligheter som återfinns med det aktuella arbetet. Nedan kommer informanternas egna syn och åsikter rörande deras arbete med grannar mot brott som framkom under intervjuerna att presenteras. Materialet som presenteras nedan är resultatet av den systematiska textkondenseringen. Vidare kommer de teman och subgrupper som framkom under analysen att förklaras i nedanstående del av detta kapitel.
Tabell 1. Teman och subgrupper
Anledning till uppstart Genomförande Centrala åtgärder Utvecklingsmöjligheter
(Inom detta tema identifierades inga subgrupper som ansågs vara relevanta) Uppstart Drift & samverkan Grannsamverkan Märkning av egendom Säkring av bostad Övriga åtgärder Inom verksamheten Spridning av verksamheten
Anledning till uppstart
Under detta tema inkluderas de meningsbärande enheterna som förklarar deltagarnas anledning till att starta upp grannar mot brott i deras områden. Vid detta tema förekommer det heller inga subgrupper, eftersom att det inte ansågs vara nödvändigt. Vidare ämnar resultaten i detta tema besvara uppsatsens första frågeställning.
Deltagarna uppgav varierande svar till varför de valde att starta upp en sådan verksamhet. En av deltagarna uppgav att starten av grannar mot brott var på grund av att de ville skydda sig genom exempelvis larm. Denna deltagare nämnde inga andra motiv till varför området valde att starta upp verksamheten.
”Vi ville skydda oss med larm och annat.”
Somliga deltagare uppgav mer konkreta problem till varför man valde att starta upp verksamheten. Där en av deltagarna medgav att det var på grund av händelser som har hänt runt omkring området som en uppstart skedde. Medan en annan ordförande poängterade att det var incidenter inom området i form av inbrott, stölder och misshandel som var den huvudsakliga anledningen till att grannar mot brott vidtogs som en lösning på problemen. Vidare har dessa problemen enligt en av deltagarna lett till att många äldre i området har blivit rädda, vilket är
ytterligare en anledning till att grannar mot brott valdes som en lösning.
”Det tycks ha hänt en hel del saker här i närheten.”
”… sen är det många äldre här och många äldre är rädda.” ”Vi har haft bilstölder här nämligen. Sen har vi även haft någon som blivit nerslagen. Vi har även haft inbrott i garage.”
25
Det var dock inte alla deltagare som startade upp verksamheten till följd av att det förekom problem i området eller på platser som låg i närheten. En av deltagarna uppvisade en viss kunskap kring sambandet mellan brottslighet och trygghet. Deltagaren nämnde inga konkreta problem i dennes område utan medgav att det är viktigt att bygga upp tryggheten eftersom att brottsligheten skapar otrygghet. Detta kan således enligt deltagaren uppnås genom de åtgärder som grannar mot brott förespråkar om.
”Mycket på grund av hur mycket brottsligheten gör för tryggheten i landet. Brottsligheten skapar otryggheten. Därför är det viktigt att bygga upp tryggheten med dessa redskap …”
Genomförande
Under temat genomförande inkluderas meningsbärande enheter som berättar hur arbetet med grannar mot brott genomförs utifrån vad deltagarna uppgav vid intervjuerna. Vid analysen av detta tema framkom det två subgrupper som ansågs vara viktiga att presentera; ”Uppstart” och ”Drift & samverkan”. Den första subgruppen som presenteras är uppstart, där processen bakom hur dessa verksamheter har startats upp beskrivs. Sedan kommer subgruppen drift & samverkan att behandlas. Denna subgrupp förklarar hur arbetet med grannar mot brott genomförs. Båda subgrupper kommer behandla andra aktörers involvering i arbetet med grannar mot brott och hur graden av samverkan med dessa aktörer skiljer sig åt mellan olika områden.
Uppstart
Samtliga deltagare uppgav att det sker ett första möte kring hur arbetet med grannar mot brott skall startas upp och genomföras. Deltagarna berättade att trots att de har en ordföranderoll vid deras förening så diskuterades förslaget om grannar mot brott först med samtliga styrelsemedlemmar innan ett första möte hölls. Detta första möte anordnades således av den aktuella föreningen i området. Vid dessa möten har Länsförsäkringar Skåne närvarat och presenterat grannar mot brott samt delat ut information och material rörande arbetet. Denna information har deltagarna således spridit till de boende i området, antingen genom mail eller i brevlådor.
Majoriteten av deltagarna nämnde att även Polisen närvarade vid det första mötet och presenterade relevant information och material som var till nytta för att starta upp verksamheten. En av deltagarna berättade även att kommunen hade varit involverade i uppstarten, något som de andra deltagarna inte uppgav.
”Efteråt hade vi ett möte med kommunen, länsförsäkringar och Polisen där material och information delades ut. Genom detta möte utvecklade vi ett samarbete med dessa aktörer. Materialet som vi får från våra samarbetspartners delar vi ut till de boende.”
Det framkom även från en av deltagarna att en låssmed som servar området närvarade vid det inledande mötet. Deltagaren berättade även att en representant från brottsofferjouren också deltog på detta möte, till följd av att vissa i området blivit utsatta för våldsbrott. Två av deltagarna utsåg i samband med mötet kontaktpersoner som skulle representera vissa delar av området, för att på så sätt skapa ett bra kontaktnät mellan de boende.
