Uppdragstaktikens dualism : En kvalitativ studie av hur svenska arméofficerare utövar doktrinen om uppdragstaktik på taktisk nivå.

Full text

(1)Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12. Självständigt arbete (30 hp). Författare major Marcus Rosened. Program/Kurs HOP 12. Handledare öv/dr Anders Palmgren. Antal ord: 19121 Beteckning Kurskod Självständigt ar- 2HO013 bete mastersuppsats, krigsvetenskap. UPPDRAGSTAKTIKENS DUALISM En kvalitativ studie av hur svenska arméofficerare utövar doktrinen om uppdragstaktik på taktisk nivå. Sammanfattning: Det finns ett antal institutionaliserade principer hur väpnad strid skall genomföras i det kaos som krig innebär. Dessa benämns som militära doktriner. Doktrinen utmärker sig genom att den kräver omdöme i den praktiska tillämpningen till följd av att den är skriven för att passa in en mångfald av förhållanden. Syftet med denna studie är att studera uppdragstaktik som en aspekt av doktrin för att se hur officerare hanterar doktrinens krav på omdöme i praktiska tillämpningen. Studien söker förstå hur doktrinens spänning mellan att utgöra en värdefull anvisning utan att utgöra en dogm inverkar på militärt beslutsfattande. Studien genomfördes genom fokusgruppsdiskussioner med yrkesofficerare studerande på Markstridsskolan samt tjänstgörande vid Arméstaben. Resultatet ger att om det föreligger otydlighet i doktrinens anvisningar är det sannolikt att den kulturella påverkan kommer att avgöra handlingsalternativet. Även om det innebär att handlingen avviker eller rent av står i motsats till doktrinens intention. Detta till följd av en ständigt närvarade dualism i utövandet av uppdragstatiken. Nyckelord: Militär, doktrin, uppdragstaktik, militär kultur, armén, officer, fokusgrupper Sida 1 av 62.

(2) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12. Innehållsförteckning 1. INLEDNING ..................................................................................................................................................... 4. 2.. 3.. 4.. 1.1. PROBLEMFORMULERING ....................................................................................................6. 1.2. SYFTE ....................................................................................................................................7. 1.3. FORSKNINGSFRÅGA .............................................................................................................7. 1.4. DELFRÅGOR FÖR UNDERSÖKNINGEN ................................................................................7. 1.5. BEGREPPSANVÄNDNING .....................................................................................................7. 1.6. MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR .....................................................................................8. 1.7. DISPOSITION ........................................................................................................................9. FORSKNINGSÖVERSIKT ..................................................................................................................... 10. 2.1. FORSKNING OM MILITÄRA DOKTRINER.......................................................................... 10. 2.2. DOKTRIN UR ETT RATIONELLT PERSPEKTIV ................................................................. 10. 2.3. DOKTRIN UR ETT KULTURELLT PERSPEKTIV ................................................................ 12. 2.4. DOKTRIN UR ETT SMÅSTATSPERSPEKTIV...................................................................... 15. 2.5. KONKLUSIONER ................................................................................................................ 16. FORSKNINGSDESIGN ........................................................................................................................... 17. 3.1. TEORI ................................................................................................................................. 17. 3.2. DOKTRIN ENLIGT HØIBACK............................................................................................. 17. 3.3. KRITIK MOT TEORIN ......................................................................................................... 21. 3.4. METOD ............................................................................................................................... 22. 3.5. FOKUSGRUPPSDISKUSSIONER ......................................................................................... 23. 3.6. FOKUSGRUPPENS VETENSKAPSTEORETISKA UTGÅNGSPUNKT ................................... 23. 3.7. GENOMFÖRANDE .............................................................................................................. 25. 3.8. METODDISKUSSION .......................................................................................................... 27. 3.9. OPERATIONALISERING ..................................................................................................... 29. RESULTAT .............................................................................................................................................. 32. Sida 2 av 62.

(3) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12. 5.. 4.1. SAMMANFATTNING AV RESULTAT .................................................................................. 32. 4.2. AUKTORITET ..................................................................................................................... 33. 4.3. TEORI ................................................................................................................................. 38. 4.4. KULTUR.............................................................................................................................. 43. DISKUSSION OCH REFLEKTION ...................................................................................................... 49. 5.1. SAMMANFATTNING AV DISKUSSIONEN .......................................................................... 49. 5.2. DISKUSSION ....................................................................................................................... 50. 5.3. REFLEKTION...................................................................................................................... 57. 5.4. FORTSATT FORSKNING ..................................................................................................... 58. 6. KÄLLFÖRTECKNING ................................................................................................................................. 59. BILAGA 1 INTERVJUGUIDE …………………………………………………………………………………. 62 FIGURFÖRTECKNING FIGUR 1DEN DOKTRINÄRA TRIANGELN ................................................................................................................................................... 20 FIGUR 2 OPERATIONALISERING ................................................................................................................................................................ 29. Sida 3 av 62.

(4) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12. 1. Inledning Carl von Clausewitz menar att krig är en våldsakt i en kamp mellan levande viljor som leder till att otaliga friktioner uppkommer i stridens oförutsägbara natur. Följden är kaos och ovisshet för alla involverade i striden.1 För att överkomma detta axiom och skapa ett fördelaktigt läge för de egna styrkorna, och det motsatta hos fienden, har ett antal institutionaliserade principer för stridens genomförande kommit till stånd.2 Dessa principer benämns som militära doktriner.3 En doktrin förmedlar grundläggande antaganden om krig och krigföring hos en försvarsmakt och beskrivs som det mest synliga uttrycket för en försvarsmakts uppfattning om krigets natur, rent av likt en tro.4 Doktrin kan ses som länken mellan tanke och handling till följd av att den anger praktiska grundprinciper för hur väpnad strid bedrivs utifrån politiska riktlinjer och militära direktiv.5 Den löper genom alla nivåer av krigföring och utgör en sammanlänkade roll för de olika nivåernas differentierade behov av instruktion och vägledning. Den utgör på taktisk nivå främst instruktioner för hur en armé bör öva och genomföra väpnad strid och har på så vis en auktoritär roll.6 Den anger därmed väsentlig kunskap som samtliga ingående i en viss militär organisation förväntas inneha.7 Doktrinen utmärker sig genom att den kräver omdöme i den praktiska tillämpningen till följd av att den är skriven för att passa in en mångfald av förhållanden. Å ena sidan måste doktrinen vara så tydlig och distinkt att den utgör en värdefull anvisning för mottagaren, å andra sidan får den inte vara för auktoritär så att den istället blir en dogm. 8 Den bör. Carl von Clausewitz, Om Kriget, 3:e uppl. (Stockholm: Bonnier Fakta Bokförlag AB, 1991), 29, 79–81. Barry R. Posen, ”Foreword: Military doctrine and the management of uncertainty”, Journal of Strategic Studies 39, nr 2 (2016): 159. 3 Ibid.,159. 4 Aaron P. Jacksson, The Roots of Military Doctrine: Change and continuity in Understanding the Practice of Warfare (Fort Leavenworth, Kansas: Combat Studies Institute Press, US Army Combined Arms center, u.å.), 58. 5 John Gooch, ”Introduction Military Doctrine and Military History.”, i The orgins of Contemporary Doctrine, red. John Gooch (Strategic & Combat Studies Institute, 1997), 5. 6 Geoffrey Sloan, ”Military doctrine, command philosophy and the generation of fighting power: genesis and theory”, International Affairs 88, nr 2 (2012): 245. 7 Harald Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach (New York: Routledge, 2013), 159. 8 Sloan, ”Military doctrine, command philosophy and the generation of fighting power: genesis and theory”, 244. 1 2. Sida 4 av 62.

(5) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 därför inte tillämpas lika strikt som exempelvis en order eller annan tvingande instruktion.9 En viktig aspekt av en militär doktrin är vilken typ av ledningsfilosofi den anger som metod för att överföra tanke till handling. Doktrin som ett verktyg för att leda är vanligtvis sedd som dess kärnfunktion.10 En ledningsfilosofi oavsett metod syftar till att åstadkomma en, enligt upphovsmännen, korrekt fördelning mellan auktoritet och frihet under ansvar genom alla nivåer inom den militära hierarkin. I huvudsak finns det två vägval att göra när det kommer ledningsfilosofier inom doktrinen, centraliserad ledning och decentraliserad ledning.11 Centraliserad ledning även kallat detaljstyrning, utgår från att chefen genom hela befälskedjan anger varför, när och framförallt hur en militär aktion skall genomföras. I det andra alternativet, decentraliserad ledning även kallat uppdragsstyrning informerar chefen befälskedjan om varför och när en militär aktion skall genomföras, men delegerar beslutet om hur till underlydande chefer. Den i västvärlden dominerande doktrinen är decentraliserad ledning i form av Uppdragstaktik.12 Uppdragstaktik har sitt ursprung i reformeringen av den tyska armén under början av 1800-talet och vidareutvecklades under båda världskrigen till begreppet Auftragstaktik.13 Den svenska försvarsmakten har likt större västerländska nationer, exempelvis USA och Storbritannien, adopterat uppdragstaktik som gällande ledningsfilosofi. Uppdragstaktik utgör en generell metod för svensk militär ledning i den nu gällande militärstrategiska doktrinen för Sverige. 14 Grunden för denna militära ledningsförmåga skall utgå från behovet att kunna leda väpnad strid enligt Arméreglemente Taktik 2013.15. Ibid., 245. Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 161. 11 Sloan, ”Military doctrine, command philosophy and the generation of fighting power: genesis and theory”, 246. 12 Meir Finkel, on flexibility, recovery from technological and doctrinal surprise on the battlefield (Stanford: Stanford University Press, 2011), 101. 13 Anders Palmgren och Niklas Wikström, ”Uppdragstaktik och Auftragstaktik”, i Militära arbetsmetoder: En lärobok i krigsvetenskap, red. Peter Thunholm, Jerker Widén, och Niklas Wikström (Malmö: Universus Academic Press, 2018), 51–52. 14 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin - MSD 16 (Försvarsmakten, 2016), 67. 15 Försvarsmakten, Arméreglemente Taktik 2013 (Försvarsmakten, 2013), 102. 9. 10. Sida 5 av 62.

(6) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 Ur ett rationellt perspektiv är uppdragstaktik motiverat utifrån att decentraliserad ledning möjliggör snabbare beslutsfattning och omdömesgilla initiativ. 16 Uppdragstaktik inrymmer dock både detaljstyrning och uppdragstyrning och det förväntas att chefer kan situationsanpassa dessa.17 Decentraliserad ledning i form av uppdragstaktik möjliggör och kräver självständigt agerande chefer, som vill och får ta omdömesgilla initiativ för att hantera det oundvikliga kaos som utgör krigets natur. Förväntan är att det leder till högre tempo i stridens genomförande.18 1.1. Problemformulering. När Försvarsmakten anger uppdragtaktik som ledningsfilosofi går det att tolka som att det är något generellt som skall prägla allt militärt beslutsfattande. Att doktrinen inte anger någon alternativ ledningsfilosofi eller undantag stödjer denna tolkning. Således skall uppdragstaktik enligt doktrinen tillämpas i så väl fred som krig, förvaltning och krigföring, övning och insatser. Så följer därav att den skall tillämpas på alla ledningsnivåer inklusive den taktiska. Studier visar dock att trots att en armé anger uppdragstaktik som ledningsmetod i doktrinen, brister det ofta i utövandet av den samma.19 Svenska armén tycks inte utgöra något undantag där det kulturella arvet hos officerana omedvetet limiterat uppdragstaktiken till en ordergivningsmetod.20 Utifrån att doktrinen kräver omdöme i sin praktiska tillämpning för att kunna vara giltig under varierande förhållanden är det öppet för tolkning av doktrinens innebörd för brukaren. Detta blir tydligt när doktrinen används som ett verktyg för att leda. Att uttryckligen stipulera när och hur den ena eller andra principen skall användas skulle gå emot själva tanken med att doktrinen är en anvisning i en kaotisk tillvaro, och i stället riskera att den leder till ett dogmatisk agerande som är suboptimerat för den oförutsägbara händelseutvecklingen. Det ställer krav på både doktrinen och på officeren. Doktrinen måste. William S. Lind, Maneuver Warfare Handbook (Boulder: Westview Press, 1985), 13. Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin - MSD 16, 67–68; Försvarsmakten, Arméreglemente Taktik 2013, 103–4. 18 Eitan Shamir, Transforming command the pursuit of mission command in the U.S., british, and israeli armies (Stanford: Stanford University Press, 2011), 3. 19 Ibid., 201. 20 Palmgren och Wikström, ”Uppdragstaktik och Auftragstaktik”, 79. 16 17. Sida 6 av 62.

(7) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 kunna ge värdefulla anvisningar utan att påtvinga ett dogmatiskt handlande av officeren. Officeren måste kunna hantera doktrinens krav på omdöme i den praktiska tillämpningen och omsätta allmänna direktiv till en för situationen ändamålsenligt handlingsalternativ. Det är lättare sagt än gjort till följd av krigets oförutsägbara natur och väcker frågor om hur officerare hanterar detta dilemma. 1.2. Syfte. Syftet med denna studie är att studera uppdragstaktik som en aspekt av doktrin för att se hur officerare hanterar doktrinens krav på omdöme i praktiska tillämpningen. Studien söker förstå hur doktrinens spänning mellan att utgöra en värdefull anvisning utan att utgöra en dogm inverkar på militärt beslutsfattande. 1.3. Forskningsfråga. Utifrån problemformulering och syfte har följande frågeställning formulerats: Hur utövas doktrinen om uppdragstaktik på taktisk nivå av svenska arméofficerare? 1.4. Delfrågor för undersökningen. Harald Høibacks teori om hur doktrin skall förstås utifrån auktoritet, teori och kultur ligger till grund för denna studie. Givet densamma har följande tre delfrågor tagits fram: . Hur genomgripande är utövandet av uppdragstaktik som ledningsfilosofi i Armén?. . Hur motiveras och beskrivs utövandet av uppdragstaktik i Armén?. . Hur överensstämmande är Arméns uppfattning av uppdragstaktikens innebörd med doktrinens?. 1.5. Begreppsanvändning. Doktrin I denna undersökning definieras doktrin som: ”[…] auktoritära dokument militära styrkor använder för att vägleda handlingar innehållande fundamentala principer som kräver omdöme vid tillämpning” 21 (egen översättning). Därmed omfattas enligt denna definition inte bara publikationer som benämns som doktrin utan också reglementen och handböcker.22. 21 22. Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 22. Ibid.. Sida 7 av 62.

(8) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 Uppdragstaktik I denna studie definieras uppdragstaktik som en decentraliserad ledningsfilosofi ”[…]som kräver och möjliggör initiativ på alla ledningsnivåer direkt inblandade med händelser på stridsfältet. Den uppmuntrar underställda att exploatera uppkomna möjligheter genom att berättiga dem att ta initiativ och utöva omdöme i fullföljandet av deras uppdrag. Riktningen upprätthålls genom lojalitet till chefens avsikt” 23 (egen översättning). 1.6. Material och avgränsningar. I denna studie används källmaterial i form av fokusgruppsdiskussioner och tryckta publikationer från Försvarsmakten. Studien avgränsas till att studera svenska yrkesofficerare i Armén på taktisk ledningsnivå. De tryckta publikationerna utgörs av Militärstrategisk Doktrin 201624 (MSD16) samt Arméreglemente Taktik 201325 (AR Ta) beskrivning av doktrinen uppdragstaktik. Båda är exempel på doktrin utifrån definitionen ovan. De är officiella auktoritära dokument, innehållande anvisningar om hur doktrinen uppdragstaktik bör tillämpas, med ett stort utrymme för tolkning av doktrinens innebörd i varje given situation. Vidare är de är exempel öppna, publicerade källor med samma typ av upphovsman, staten.26 De är därmed avsedda för att läsas av en bred publik och utgör Försvarsmaktens och Arméns officiella budskap angående doktrin. I och med det uppfyller de även kraven på autenticitet, trovärdighet, representativitet och mening.27 Detta då det inte råder något tvivel om deras äkthet, pålitlighet, att de representerar organisationens formella syn på doktrinen uppdragstaktik och att det är möjligt att använda dem som material i denna studie. Fokusgruppsintervjuerna är gjorda med dels löjtnanter studerande till kaptener vid Arméns taktiska kurs (TakA) på Markstridsskolan i Skövde, dels med stabsofficerare och representanter för arméledningen vid Arméstaben i Enköping. Strävan har varit att inom ramen för uppsatsen få en så bred bild av doktrinens utövande som möjligt. Genom att intervjua blivande kaptener, kompanichefer och bataljonstabsmedlemmar på en militär skola samt stabsofficerare och representanter för arméledningen skapas empiri både från den lägsta och den Shamir, Transforming command the pursuit of mission command in the U.S., british, and israeli armies, 3. Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin - MSD 16. 25 Försvarsmakten, Arméreglemente Taktik 2013. 26 Matthew David och Carole D. Sutton, Samhällsvetenskaplig metod (Lund: Studentlitteratur, 2016), 160. 27 Ibid., 163. 23 24. Sida 8 av 62.

(9) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 högsta taktiska nivån inom Armén. Vidare får studien spännvidden av beprövad erfarenhet hos seniora officerare samt den samtida synen på uppdragstaktik utifrån ett aktuellt utbildningsperspektiv. En annan viktig aspekt av valet av blivande kaptener utgår från Helmut Graf von Moltke, en av de som en gång lade grunden för uppdragstaktik. Moltke lade stor vikt på de yngre truppnära officerana i utövandet av doktrin som uppdragstaktik, han skriver: ”På plutonschefen framför fronten, på kaptenen och på ryttmästaren, på dem som alla blickar är riktade, vilar arméns kraft.”28 Denna studie avser att undersöka den svenska armén och utelämnar därmed de övriga två försvarsgrenarna. Det är möjligt att det kan finnas likheter och skillnader i utövandet av uppdragstaktik mellan försvarsgrenarna, men fundamentala skillnader i stridens genomförande på den taktiska nivån mellan mark, sjö och luftstridskrafter motiverar i detta fall separata undersökningar. Vidare avser studien att undersöka hur doktrin utövas på den taktiska nivån och innefattar ej således den strategiska eller operativa nivån vilket skulle kunna utgöra en mer omfattande studie. Slutligen begränsas studien till att endast omfatta yrkesofficerare. Valet att avgränsa sig till yrkesofficerare grundar sig i att det är de som främst driver utvecklingen och utövandet av doktrin då de till skillnad från huvuddelen reservofficerare är kontinuerligt tjänstgörande.. 1.7. Disposition. I efterföljande kapitel redovisas först en forskningsöversikt över doktrinforskning ur ett rationellt, kulturellt och småstatsperspektiv som tillsammans med inledningen lägger grunden för vad doktrin är. I det tredje kapitlet presenteras forskningsdesignen. Inledningsvis fördjupas synen på doktrin utifrån Høibacks teori om hur dessa skall förstås. Den utgör även den teoretiska utgångspunkten för studien med påföljande teoridiskussion. Därefter följer en redovisning och beskrivning av studiens valda metodik och genomförande och samt den operationalisering som kommer nyttjas i studien. I det fjärde kapitlet redogörs för resultatet från analysen av studiens empiriska material uppdelat efter studiens delfrågor. Studien avslutas med det femte kapitlet med en diskussion av studiens slutsatser, självreflektion och förslag på fortsatt forskning.. Helmuth Graf von Moltke, "Aufsatz vom Jahre 1871 ,'Ueber Strategie"', Moltkes Militärische Werke, i: Moltkes Militärische Werke, (utg. av Großen Generalstab), vol. 2, del 2, (Berlin: Mittler, 1900), s. 291-93. Citerad i Palmgren och Wikström, ”Uppdragstaktik och Auftragstaktik”, 55. 28. Sida 9 av 62.

(10) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12. 2.. Forskningsöversikt. I detta kapitel presenteras nuvarande forskningsläge angående hur militära doktriner kan förstås utifrån ett rationellt, kulturellt samt småstatsperspektiv. Kapitlet inleds med en sammanfattning och avslutas med konklusioner ur forskningsöversikten. 2.1. Forskning om militära doktriner. Sammanfattningsvis är forskning om militära doktriner till huvuddel fokuserad på doktrin på relativt hög nivå i form av bryggan mellan den politiska strategin och det militära maktmedlet.29 Doktrin på denna nivå syftar till omsätta politiska riktlinjer till konkreta militära direktiv. Detta oavsett om forskaren ser doktrin som det rationella svaret på krigets kaos eller ett uttryck för den rådande kulturen. Forskarna är dock överens om att det som står i doktrinen inte med säkerhet leder till avsedd effekt. Forskningen har i stora drag fokuserat på valet av offensiva eller defensiva doktriner och valet av studieobjekt har fallit på militärt starka nationer.30 Även om intresset för militärt svagare nationer ökat på senare tid, åtminstone bland dem själva.31 Det konstateras dock att doktriner i dessa fall är något som militärt svaga stater lånar in från andra. Detta till följd av antingen att de inte har möjlighet till att utveckla egna eller för att de inte vill se möjligheten att utveckla dem självständigt. Slutligen visar forskningsöversikten att trots att doktrinens kärnuppgift är att utgöra en ledningsfilosofi så är forskningen på detta område relativt begränsad. 2.2. Doktrin ur ett rationellt perspektiv. Forskning om doktriner kan som nämnt ses utifrån ett rationellt perspektiv. Det vill säga att doktrinen är ett resultat av rationella bedömningar om hur militära organisationer. 29 Posen, ”Foreword: Military doctrine and the management of uncertainty”, 159. 30 Se exempelvis Barry R. Posen, The Sources of Military Doctrine, France, Britain and Germany Between the. World Wars (London: Cornell University Press, 1984); Jack Snyder, The Ideology off the Offensive: Military Decision Making and the Disasters of 1914 (Ithaca, New York: Cornell University Press, 1984); Elizabeth Kier, Imagining War, French and British Doctrine between the Wars (Princeton, New Jersey: Princeton University Press, 1997). 31 Se exempelvis Kjell Inge Bjerga och Torunn Laugen Haaland, ”Development of Military Doctrine: The Particular Case of Small States”, The Journal of Strategic Studies 33, nr 4 (2010): 505–33; Olof Kronvall och Magnus Petersson, ”Doctrine and Defence Transformation in Norway and Sweden”, Journal of Strategic Studies 39, nr 2 (2016): 280–96; Jan Willem Honig, ”The Tyranny of Doctrine and Modern Strategy: Small (and Large) States in a Double Bind”, Journal of Strategic Studies 39, nr 2 (2016): 261–79.. Sida 10 av 62.

(11) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 bäst skall organiseras och brukas för att svara på upplevda hot och möjligheter. 32 Forskare med det rationella perspektivet menar att militära doktriner utformas till följd av främst yttre påverkan. Doktrinen representerar statens svar på bland annat de begräsningar och incitament som den yttre världen projicerar, men att de medel som omfattas av en doktrin är exklusiva för det militära maktmedlet.33 Utifrån detta resonemang utgörs doktrinen av de föredragna metoderna för en armé att bedriva väpnad strid. Metoderna reflekterar den militära organisationens uppfattning om vad som anses möjligt och eller nödvändigt utifrån rationella bedömningar. Dessa bedömningar utgår ifrån uppskattningar om innebörden av militär teknologi, geografiska förutsättningar, motståndarens kapacitet samt den egna militära kompetensen.34 Doktrinen kan således ses som det rationella sättet till att försöka hantera alla de osäkerheter som är förknippade med väpnad strid.35 Genom att utgöra ett gemensamt konceptuellt ramverk (framework) för hur väpnad strid genomförs och samordnas skapar den en upplevd känsla av säkerhet. Denna känsla förstärks till följd av att doktrinen prövas och övas i fredstid.36 På så sätt skapas en känsla av sammanhållning där det är tydligt vad som skall göras, hur och när. Ordvalet ramverk visar också på att doktrinen anger vad som anses vara legitimt eller ej. Det som går utanför ramarna kan således tolkas som något oönskat i sammanhanget. Doktrinen syftar således till att förenkla komplexa problem och ta fram ett destillat av praktiska direktiv.37 Även om doktrinen ämnar vara rationellt framtagen utifrån politiska målsättningar, teknologi, geografi och relativ militär kapacitet så visar forskning att den ibland går emot det som kan förefalla klokast.38 Förklaringen är enligt denna forskning att doktrinen inte bara är ett resultat av rationella beräkningar, utan också av motiv bias och doktrinära överförenklingar.39. Posen, The Sources of Military Doctrine, France, Britain and Germany Between the World Wars, 13. Ibid., 38. 34 Ibid., 14. 35 Posen, ”Foreword: Military doctrine and the management of uncertainty”, 160. 36 Ibid., 160. 37 Bert Chapman, Military Doctrine : a Reference Handbook (Santa Barbara, Californien: ABC-CLIO, LLC, 2009), 2. 38 Snyder, The Ideology off the Offensive: Military Decision Making and the Disasters of 1914, 24. 39 Ibid., 15–18. 32 33. Sida 11 av 62.

(12) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 Med motiv bias menas att den som utformar doktrinen inte är utan påverkning av sina egna eller organisationens förutfattade tänkesätt.40 Ett exempel på sådant förutfattat tankesätt hos en armé skulle kunna vara att offensiven är starkare än defensiven. Såldes utformas doktrinen utifrån att offensiven är det rationella valet. Doktrinära överförenklingar är något som anses ske till följd av det militära behovet av att effektivt kunna ta in och tillgodogöra sig information om ett komplext problem. Det skall möjliggöra att därpå strukturera och utvärdera möjliga handlingsalternativ. Genom att doktrinen utgör ett konceptuellt ramverk för hur väpnad strid genomförs och samordnas enligt tidigare, bidrar den till ett enhetligt och standardiserat agerande inom en armé. Detta leder till enklare beslutsfattning och ledning i en kaotisk miljö likt väpnad strid. Å andra sidan kan detta också leda till att nya problem som uppstår inte passar in i ramverket, och vars innebörd och konsekvenser därmed inte förstås. Resultatet är enligt detta resonemang att det som inte passar in helt enkelt ignoreras.41 Återkommande i forskningen är liknelsen mellan doktrin och ett trossystem (belife system), det vill säga ett system av vägledande handlingsinriktade föreställningar. I det rationella perspektivet grundar sig detta i organisationens uppfattning om krigets natur och vad som leder till framgång i väpnad strid utifrån ovan beskrivna rationella strategier. Det vill säga att människor tror på doktrinen utan att säkert veta om den kommer att fungera när den utförs. Tron på doktrinen grundar sig i att den utifrån rationella beräkningar borde leverera förväntade resultat och att den på så sätt tillskrivs ett värde. Vidare menas att militär doktrin på detta sätt liknar andra trossystem genom att den även reflekterar behovet av kontinuitet, lätt att erinra och en förenklad syn på omvärlden. 42 2.3. Doktrin ur ett kulturellt perspektiv. En annan gren av forskningen utgår ifrån att man kan se doktriner ur en konstruktivistisk syn, där doktriner bäst kan förstås utifrån ett kulturellt perspektiv.43 Enligt detta synsätt finns det inte någon definitiv mening utifrån en objektiv empirisk verklighet.44 Därför menar de forskarna att doktriner mycket sällan noggrant beräknade svar på handlingar i den. Ibid., 24. Ibid., 27. 42 Ibid., 27. 43 Kier, Imagining War, French and British Doctrine between the Wars, 3. 44 Ibid. 40 41. Sida 12 av 62.

(13) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 externa miljön hos en stat.45 Kultur menar de forskarna påverkar främst genom att den tillhandahåller en karaktäristisk repertoar av handlingslinjer, inte genom att den formar de mål som en organisation strävar mot.46 Konstruktivistisk forskning om doktrin menar att kulturen har en sådan stor påverkan att det inte går att genomföra helt objektiva val och riktar kritik mot slutsatser som ovan beskrivna studier kommit fram till.47 Doktriner är enligt detta synsätt inte en produkt utav funktionella behov, utan istället produkten av den rådande militära kulturen. 48 Det skulle gå att tolka som att till exempel motiv bias är yttranden till följd av den militära kulturen och därför inte går att undvika. Den militära kulturen enligt detta resonemang innehar en kausal autonomi.49 Därvid menas att kultur i sig själv besitter en sådan förklaringskraft att den inte går att bortse ifrån när det kommer till militärt beslutsfattande. Kulturen verkar genom att den anger vad som upplevs möjligt att genomföra.50 Det sker genom att den tillhandahåller ett antal karaktäristiska handlingslinjer från vilka en beslutsfattare har att utgå ifrån. Dessa handlingslinjer utgörs av rituella traditioner som reglerar auktoritet och samarbete och på så vis definierar vad som anses som sunt förnuft.51 Framför allt är detta en kognitiv begräsning i vad som den militära beslutsfattaren kan föreställa sig möjligt. På det viset blir alternativa lösningar som går utanför de kognitiva ramarna otänkbara eller åtminstone osannolika.52 Sammantaget blir då doktrin enligt denna forskningstradition något som inte utgörs av ett gensvar på funktionella behov eller strukturella förhållanden.53 Ej heller något som går att rationalisera bortom den rå-. Elizabeth Kier, ”Culture and Military Doctrine: France between the Wars”, International Security 19, nr 4 (1995): 66. 46 Ann Swidler, ”Culture in Action: Symbols and Strategies”, American Sociological Review 51, nr 2 (1986): 284. 47 Kier, Imagining War, French and British Doctrine between the Wars, 6. 48 Ibid., 140. 49 Ibid. 50 Kier, ”Culture and Military Doctrine: France between the Wars”, 93. 51 Swidler, ”Culture in Action: Symbols and Strategies”, 284. 52 Ibid. 53 Kier, Imagining War, French and British Doctrine between the Wars, 140. 45. Sida 13 av 62.

(14) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 dande kulturens påverkan i form av exempelvis bias. Istället menas att doktrin är resultatet av endogen process och måste därför förstås utifrån de rådande kulturella preferenserna.54 En doktrin kommer därför att tolkas och praktiseras annorlunda när den överförs från en kulturell kontext till en annan till följd av redan existerande kulturella preferenser. Följaktligen kan resultatet hos mottagaren av en utifrån antagen doktrin vara annorlunda än förväntat till följd av att doktrinen muterat.55 Även i det kulturella perspektivet används religiös tro som liknelse för att beskriva vad doktrin är och hur den verkar. Doktrinen kan enligt detta perspektiv liknas vid ett trossystem sammansatt av accepterade paradigm utifrån vilken en armé förstår, förbereder och genomför väpnad strid.56 Detta återkommer också i ett exempel på definition av doktrin. ”[…] a military´s institutional `belife system,`[…]”57 Till skillnad från den rationella liknelsen att doktrinen är en tro utifrån beskrivna rationella strategier, ser denna forskning doktrinen såsom ett trossystem som skall samla och likrikta en organisation och skapa en gemensam identitet.58 En del går till och med så långt att de menar att kvalitén i doktrin avgörs i hur väl den skapar mening för mottagarna och hur väl den lyckas skapa en känsla av exklusiv sammanhållning. Inte i om den levererar det förväntade resultatet (seger i väpnade konflikter). Det viktiga är om den lever upp till praxis och förväntningar på doktrinen som delas av utövarna inom organisationen. 59 Ett annat syfte med doktrinen kan vara att förmedla budskap utöver militär effektivitet till både de som direkt berörs av doktrinen, militären. Men också till de som indirekt påverkas av doktrinen, nationella medborgare och internationella samarbetspartners.60 Budskapen består då av olika politiska, juridiska och etiska pålagor för att visa vilken identitet. 54 55. 7. 56. Kier, ”Culture and Military Doctrine: France between the Wars”, 67. Shamir, Transforming command the pursuit of mission command in the U.S., british, and israeli armies, 5– Jacksson, The Roots of Military Doctrine: Change and continuity in Understanding the Practice of Warfare,. 6. Ibid. Jan Ångstrom och J.J. Widen, ”Religion or Reason? Exploring Alternative Ways to Measure the Quality of Doctrine”, Journal of Strategic Studies 39, nr 2 (2016): 205. 59 Ibid., 207–8. 60 Bjerga och Haaland, ”Development of Military Doctrine: The Particular Case of Small States”, 505. 57 58. Sida 14 av 62.

(15) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 som dels är önskvärd och dels innehavd av armén. På så vis vill avsändaren påverka och förmedla hur den militära kulturen skall förefalla och vad den skall inrymma. Särskilt vanligt är detta hos relativt militärt svaga stater.61 2.4. Doktrin ur ett småstatsperspektiv. Som tidigare nämnt så har forskning på militära doktriner företrädesvis genomförts utifrån militärt starka stater och de mindre har ignorerats eller i bästa fall studerats utifrån stormakternas förutsättningar.62 Anledningarna till det anses bland annat vara att krig uppstår och utkämpas på de största aktörernas villkor och därmed styr de doktrinutvecklingen.63 Mindre arméer efterliknar därför istället koncept från sina större förebilder. Exempelvis har Sverige sedan slutet av 1800-talet med varierande resultat lånat in idéer från de ledande militärmakterna och mer eller mindre okritiskt satt dem i en svensk kontext.64 Studiet av småstaters doktriner motiveras istället utifrån att det är intressant att undersöka de särskilda egenskaper hos dem som är i den mottagande änden av internationella trender när det gäller doktrinutveckling.65 Svårigheterna för en relativt svag militärmakt att utveckla doktriner ligger i att den har begränsad frihet och möjlighet till självständig utveckling. De saknar både resurser och är i en stark beroendeställning till sina starkare partners för att kunna utforma egna doktriner självständigt, samtidigt som deras bidrag i militära sammanhang inte innebär någon reell skillnad.66 Ett annat perspektiv är att småstater visst har möjlighet att påverka utvecklingen av doktriner. Till följd av att utvecklingen i världen går mot en utjämning och delegering av militära maktmedel samtidigt som konflikterna blir mindre allvarliga skapar det möjligheter för småstater att öka sitt inflytande på doktrinutveckling.67 Genom sin relativt mindre storlek är de mer formbara och tillsammans med den nedrustade konfliktnivån har de. 61 Ibid.. Honig, ”The Tyranny of Doctrine and Modern Strategy: Small (and Large) States in a Double Bind”, 261. Ibid. 64 Palmgren och Wikström, ”Uppdragstaktik och Auftragstaktik”, 79. 65 Bjerga och Haaland, ”Development of Military Doctrine: The Particular Case of Small States”, 506. 66 Ibid. 67 Honig, ”The Tyranny of Doctrine and Modern Strategy: Small (and Large) States in a Double Bind”, 261– 62. 62 63. Sida 15 av 62.

(16) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 större möjligheter att bryta invanda mönster och se saker i nya perspektiv.68 Förutsatt att viljan finns. Oavsett hur stor eller liten påverkan en relativt liten armé har över hur doktriner utvecklas är forskningen även här inriktad på doktrin som bryggan mellan politiska målsättningar och militära metoder för att uppnå dem. 2.5. Konklusioner. Fokuseringen på doktrin på den strategiska nivån hos militärt starka stater lämmar öppet för att studera hur doktrin omsätts i praktiska handlingar på den taktiska nivån hos en relativt svag armé. Denna undersökning ämnar inte ta ställning i diskussionen om rationalitet kontra kultur, utan konstaterar att det finns värdefulla insikter i bägge perspektiven. Det går inte att bortse ifrån att det måste finnas ett dels en rationell anledning i doktrinen och samtidigt en stark kulturell påverkan. Trots allt handlar det om överlevnad i krig i bägge perspektiven.. 68. Ibid., 262.. Sida 16 av 62.

(17) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12. 3.. Forskningsdesign. I detta kapitel redovisas inledningsvis uppsatsens teoretiska utgångspunkt följt av den valda metoden fokusgrupper samt avslutningsvis uppsatsens operationalisering. 3.1. Teori. Denna undersökning använder sig av Harald Høibacks forskning och teori om hur militära doktriner bör förstås utifrån en treenighet mellan rationalitet, kultur och auktoritet.69 Den lämpar sig för denna studie i och med att den menar att doktrin är starkt kopplad till strategi och taktik som en brygga dem emellan, vilket medger att studera hur doktrin utövas på taktisk nivå. Vidare omhändertar den både det rationella och kulturella perspektivet och menar att de båda har en påverkan, och kan påverkas av doktrinen. Den valda teorin balanserar också åsikterna om doktrin är något bra eller ej, och ser att den, beroende på utformning och tillämpning, kan vara både det ena eller det andra. Avslutningsvis är Høibacks forskning relativt aktuell och regelbundet presenterad mellan år 2011-2018. Sammantaget gör detta att Høibacks teori lämpar sig väl för denna studie för att undersöka hur doktrin utövas som uppdragstaktik av arméofficerare på taktisk nivå. 3.2. Doktrin enligt Høiback. Høibacks forskning syftar till att skapa en teori om vad formaliserade militära doktriner är för något och hur de utövas, och omfattar både rationella och kulturella perspektiv.70 Høiback menar att doktrinen inte är ett resultat av enbart det ena eller det andra, utan istället också kan ses som ett verktyg som tillhandahålls av makthavare för att i gengäld påverka rationalitet och kultur.71 Doktrin handlar enligt Høibacks forskning om hur krig utkämpas, inte när och varför.72 Den skall ses som ett redskap för att disciplinera det militära tankesättet och på så sätt. Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach; Harald Høiback, ”What is Doctrine?”, Journal of Strategic Studies 34, nr 6 (2011): 879–900; Harald Høiback, ”The Anatomy of Doctrine and Ways to Keep It Fit”, Journal of Strategic Studies 39, nr 2 (2016): 185–97; Harald Høiback, ”Military Doctrine”, i Routledge Handbook of Defence Studies, red. David J. Galbreath och John R. Deni (New York: Routledge, 2018), 125–35. 70 Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 2. 71 Ibid., 57. 72 Høiback, ”Military Doctrine”, 126. 69. Sida 17 av 62.

(18) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 styra hur kriget utkämpas.73 Doktrinen är därför starkt sammankopplad med både strategi och taktik och utgör en formell stadfästande länk dem i mellan.74 Som en bro mellan tanke och handling. Den har på så vis en genomgående påverkan på materielanskaffning, utbildning, övning, operationella koncept och stridens genomförande.75 Utifrån det används doktrinen som ett verktyg för att (1) utbilda, (2) förändra och (3) leda en armé.76 På senare tid har det också vuxit fram ett behov av att använda doktrinen som ett verktyg för att (4) signalera till mottagare utanför armén som på något sätt har en påverkan på den samma.77 För det första, som ett verktyg för att utbilda måste doktrinen presentera de grundläggande kunskaper som varje medlem av organisationen förväntas inneha. På så vis skapas en gemensam kunskapsplattform som gör att individer med olika funktioner kan samarbeta väl.78 Doktrinen som utbildningsverktyg tillhandahåller både föreskrivna metoder för handling samt vilka egenskaper som anses vara ändamålsenliga hos medlemmarna, det vill säga identitet.79 Den kan också bidra till utbildning genom att presentera olika fall som militära studerande kan applicera generella principer för att komma fram till en egen föredragen lösning.80 För det andra, kan doktrin användas som ett verktyg för att förändra, om än mödosamt. Det krävs då inflytelserika främjare av olika art. Inte bara personligheter utan också händelser för att få till en förändring av taktik, planering samt utbildning. Även den militära kulturen kan förändras under rätt omständigheter menar Høiback.81 Oftast har förändringar i doktrinen skett i spåren av en militär katastrof där doktrinen används för att kontrollera och effektivisera den nödvändiga utvecklingen, ofta genom att erbjuda en ny form av mening för armén.82. Ibid., 127. Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 1; Høiback, ”Military Doctrine”, 127. 75 Høiback, ”Military Doctrine”, 127. 76 Høiback, ”What is Doctrine?”, 888. 77 Ibid., 895–97. 78 Ibid., 889. 79 Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 157. 80 Høiback, ”What is Doctrine?”, 889. 81 Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 169. 82 Høiback, ”What is Doctrine?”, 893–94. 73 74. Sida 18 av 62.

(19) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 För det tredje kan doktrin användas som ett verktyg för att leda. Detta anses som tidigare nämnt vara doktrinens kärnfunktion.83 Tanken är att doktrinen skall tillhandahålla en metod för att skapa sammanhållning och koordinering för att överkomma krigets alla friktioner och osäkerheter. Det önskade resultatet av detta är samordning och ökad effektivitet. Utan att för den sakens skull tvinga militära befälhavare att fatta onödigt detaljerande beslut eller påtvingad passivitet när förbindelsen med chefen är bruten.84 Baksidan är att en allt för kontrollerande och stelbent doktrin för ledning riskerar att göra en armé förutsägbar och trögrörlig i sin tillämpning och därmed lätt att överlista. 85 I den nya tidens möjligheter till lägesuppfattning finns det en risk att militära befälhavare blir överbelastade med information till följd av moderna ledningssystem och därmed får svårt att fatta rätt beslut. Doktrinen bör därför i dag ses som ett verktyg för att hantera för mycket information, till skillnad från tidigare då doktrinen skulle avhjälpa för lite information.86 För det fjärde kan doktrinen ses som något som skall signalera ett budskap till utomstående aktörer. Høiback beskriver detta som den fjärde och senaste generationen av doktriner som syftar till att påverka bilden av armén hos externa åskådare så som exempelvis politiker väljare och skattebetalare.87 Detta har egentligen mycket litet att göra med hur man når framgång i väpnad strid utan avser att istället skapa en önskad bild av armén hos dem som ytterst rår över dess resurser. Denna bild behöver inte nödvändigtvis vara positiv utan det viktiga är att den avsedd påverkan på de externa aktörerna.88 Enligt Høibacks teori är doktrin något som existerar som ett objekt mellan tre interdependenta krafter, rationalitet, a-rationalitet och auktoritet. Dessa kan också benämnas som teori, kultur och auktoritet vilket är de mest framträdande aspekterna av doktrin enligt Høiback. Genom dessa aspekter förmedlar doktrinen vilka vi är (kultur), vad vi borde göra (teori) och vad vi måste göra (auktoritet). Detta illustreras som en triangel där de tre aspekterna av doktrin utgör vardera ett hörn eller pelare. Genom att förskjuta balansen. Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 161. Høiback, ”What is Doctrine?”, 890. 85 Ibid. 86 Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 168. 87 Ibid., 174. 88 Høiback, ”What is Doctrine?”, 896–97. 83 84. Sida 19 av 62.

(20) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 hos doktrinen mellan de tre hörnen påverkas doktrinen mot att bli något av de tre tidigare beskriva verktygen för att utbilda, förändra eller leda. 89. Figur 1Den doktrinära triangeln (egen översättning)90. Auktoritet Auktoritet syftar till att ge doktrinen mer tyngd än vad enbart dess bokstavliga lydelse kan ge för at den skall förmedla vad som måste göras.91 Detta kan ses utifrån två perspektiv. Det första perspektivet är att krigets natur möjliggör en mängd olika alternativ och lösningar. För att hantera det och möjliggöra för en armé att koordinera sig krävs det ett mått av formell auktoritet som anger vad som skall göras grundat på vad organisationen föreskriver.92 Mycket är skrivet om vad som fungerar i krig av olika typer av forskare och militärer. Men bara en doktrin tryckt i imprimatur besitter den auktoritet som krävs för att den skall hörsammas, att få mottagarna att tro på densamma. Det andra perspektivet tar sin utgångspunkt i den civil-militära relationen där det inte är ovanligt att politiska omständigheter väger tyngre än de militära. Doktrinen är därmed inte enbart en produkt av militära sakliga och kulturella resonemang, utan kan också vara en produkt av auktoritära politiska styrningar.93 Som i sin tur också gör anspråk på att ange vad som måste. Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 56, 156. Ibid. 91 Høiback, ”Military Doctrine”, 127. 92 Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 146. 93 Ibid. 89 90. Sida 20 av 62.

(21) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 göras. Fortsättningsvis är det första perspektivet som denna studie utgår ifrån, att doktrinen utgör den föreskrivna metoden. Teori Varje doktrin behöver ett inslag av teori och rationalitet för att vara relevant. Något som anger det rätta förfaringssättet. Teori är särskilt nödvändigt för att tala om varför vi bör göra på ett specifikt sätt för att åtgärden skall kunna tolkas korrekt och ge maximal effekt. Om doktrinen enkom förmedlar hur utan motiv riskerar den att bli dogmatisk utan utrymme för tillämpning i varierande situationer. Den väpnade stridens komplexitet, reflexivet och kamp gör det dock svårt att ange en ofelbar föreskrift för hur seger uppnås. Det krävs därför att doktrinen tydliggör skälen bakom direktiven för att en chef självständigt skall kunna tillämpa doktrinen under varierande omständigheter.94 Kultur För att en doktrin skall tas emot väl och omsättas i verklig handling måste den accepteras av dess mottagare, den måste knyta an till den rådande militära kulturen.95 Om skillnaden blir för stor mellan doktrinen och mottagarnas kultur riskerar doktrinen att enkom bli en pappersprodukt utan upplevd relevans. Utifrån det resonemanget borde även mindre skillnader kunna påverka hur doktrinen utövas utan att den nödvändigtvis ses som utan relevans. Med kultur menar Høiback det som i mänskliga relationer är socialt och inte biologiskt överfört samt inte har en rationell utgångspunkt (a-rationell).96 Kulturen är inte bara en konstituerande del av doktrinen enligt Høiback, den har också inflytande på vilket sätt en doktrin utövas.97 Till exempel en armé med stor tolerans för initiativ kommer tillämpa doktrinen annorlunda en armé med låg tolerans för initiativ. Därmed kan kultur och doktrin förstärka varandra i både positiv och negativ mening.98 3.3. Kritik mot teorin. Det har riktats kritik mot Høibacks teori som dels menar att den är allt för utilitaristisk utan att kunna ge svar på om en doktrin håller hög kvalité, det vill säga den mäter inte om doktrinen fungerar som det är tänkt i väpnad strid. Dels att den är utrerat rationalistisk. Høiback, ”The Anatomy of Doctrine and Ways to Keep It Fit”, 189. Ibid. 96 Høiback, Understanding military doctrine: A multidisciplinary approach, 104. 97 Høiback, ”Military Doctrine”, 127. 98 Ibid. 94 95. Sida 21 av 62.

(22) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 och bortser från de konstruktivistiska tankarna om kulturens påverkan på doktrinen. 99 Istället menar kritikerna att doktrinen bör utvärderas utifrån hur väl den fungerar som en tro som skapar mening och ontologisk säkerhet hos organisationens medlemmar.100 Kritiken utgår ifrån att Høiback menar att doktrinen kan vara ett verktyg för att leda, utbilda och förändra en militär organisation.101 Dock nämner kritikerna inte Høibacks treenighet bestående av rationalitet, kultur och auktoritet som är de fundament som möjliggör nämnda verktyg enligt Høiback. Ej heller att Høiback själv liknar doktrin vid en religiös tro och menar att det är en tämligen passande beskrivning på en doktrin.102 Denna kritik påverkar dock inte teorins användbarhet i denna studie då studien inte ämnar att utvärdera om den valda doktrinen verkligen fungerar i väpnad strid. Høibacks teori bedöms också inom ramen för denna uppsats omhänderta det konstruktivistiska perspektivet på ett för studien godtagbart sätt genom att kultur är en av de teoretiska utgångspunkterna. 3.4. Metod. Motivet till att använda fokusgruppsdiskussioner i denna studie är att få tillgång till officerarnas kollektiva förståelse av hur de uppfattar och resonerar kring uppdragstaktik som doktrin och se skillnader i vad som sägs och vad som görs. Den valda metoden i denna studie utgår främst från Synneve Dahlin-Ivanoff och Kristina Holmgrens teoretiska samt praktiska perspektiv på fokusgrupper. De är två forskare vid Göteborgs Universitet som använt fokusgrupper i flertalet studier inom bland annat samhälls- och vårdvetenskap. 103 Användandet av fokusgrupper i studiet av andra professioner talar för att det även är en lämplig metod för att studera officersprofessionen.. Ångstrom och Widen, ”Religion or Reason? Exploring Alternative Ways to Measure the Quality of Doctrine”, 201. 100 Ibid., 205. 101 Ibid., 201. 102 Høiback, ”What is Doctrine?”, 885,894. 103 Synneve Dahlin-Ivanoff och Kristina Holmgren, Fokusgrupper, 1:1 (Lund: Studentlitteratur, 2017). 99. Sida 22 av 62.

(23) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 Inledningsvis beskrivs fokusgruppen som metod samt dess teoretiska utgångspunkt. Därefter följer en redovisning av studiens genomförande av fokusgruppsdiskussioner innehållande förberedelser, genomförande och analys. Slutligen diskuteras metodens styrkor och svagheter. 3.5. Fokusgruppsdiskussioner. Fokusgrupper är användbara för att förstå skillnaden mellan vad människor säger och vad de gör.104 Metoden lämpar sig väl för att studera attityder, värderingar och komplexa problem som uppstår i social interaktion.105 Likt ledning av militära förband. Genom att använda sig av fokusgrupper ges möjligheten att se världen utifrån deltagarnas perspektiv, och inte bara ta reda på hur de tänker utan även varför de tänker som de gör. Det möjliggörs i de diskussioner som uppstår mellan deltagarna där olika synpunkter ventileras varpå deras perspektiv tydliggörs. Utifrån sin expertkunskap ställer de frågor till varandra, ifrågasätter och belyser nya perspektiv på ett för fokusgrupper unikt sätt. På så vis ges forskaren möjlighet till att förstå hur människor ser på sin egen verklighet och bättre möjlighet till att förstå skillnaden mellan vad som sägs och vad som görs.106 Detta gör att fokusgrupper är en lämplig metod för studiens syfte att undersöka hur uppdragstaktik utövas i Armén som en aspekt av doktrin och spänningen mellan å ena sidan vara en värdefull anvisning och å andra sidan inte bli en dogm. Då är det just officerarnas gemensamma attityder, värderingar och tankar kring doktrin som framkommer i diskussion med andra som är av intresse då doktrin utövas i en gemensam verklighet. 3.6. Fokusgruppens vetenskapsteoretiska utgångspunkt. En viktig utgångspunkt för att använda sig av fokusgrupper är att: ”Varje typ av forskningsmetod är en intervention som på något sätt gör intrång i vår förståelse av världen.”107 Det är därmed svårt att nå kunskap på ett helt och fullt objektivt sätt utan att bli påverkad av den tolkande processen eller från egna förutfattade meningar. Istället utgår metoden från att människor genererar sin egen kunskap i samspel med andra.108 Ibid., 30. Ingrid Hylander, ”Fokusgrupper som kvalitativ datainsamlingsmetod” (Instituitonen för beteendevetenskap Linköpings univerisitet, 2001), 1, 8. 106 Dahlin-Ivanoff och Holmgren, Fokusgrupper, 30. 107 Ibid., 28. 108 Ibid., 17. 104 105. Sida 23 av 62.

(24) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 Fokusgrupper ger kunskap som är byggd på kollektiva erfarenheter och på den kollektiva förståelsen av deltagarnas synpunkter som genereras under gruppdiskussionen.109 Den syftar inte till att uppnå kunskap genom att studera individuella uttalanden. Fokusgrupper som metod utgår från att verkligheten är en gemensam upplevelse och att människor inte lever åtskilt från varandra. Den kan därmed beskrivas som en empirisk induktiv metod där ny kunskap genereras till följd av mänsklig interaktion.110 Fokusgrupper syftar inte till att uppnå konsensus i någon fråga under diskussionen, istället eftersträvas en miljö där en mångfald av idéer och synpunkter lyfts fram utan tvång. Genom att uppmuntra till diskussion inom gruppen om olika synsätt, erfarenheter och åsikter framkommer nya berikande perspektiv för studien.111 Arbetet med fokusgrupper består av fem kärnkomponenter som tillsammans skall möjliggöra att kunskap växer fram ur diskussionen. De utgår från samtliga ifrån den vetenskapsteoretiska iden att kunskap kan genereras utifrån en kollektiv förståelse av deltagarnas synpunkter.112 Dessa är: . Människor interagerar med varandra. . Gemensamhet och delad erfarenhet. . En tillåtande miljö. . Ge makt åt deltagarna. . Skapa medvetenhet. Människor interagerar med varandra innebär att stimulera ett samspel mellan deltagarna för att få fram så många åsikter och synpunkter som möjligt om det aktuella ämnet för studien. Det är den delade erfarenheten tillsammans med de kollektiva utlåtanden som utgör basen för förståelsen av det som studeras. I och med det är det viktigt att förstå innebörden av diskussionen utifrån sammanhanget för att kunna göra en rättvis tolkning.113. David och Sutton, Samhällsvetenskaplig metod, 124. Dahlin-Ivanoff och Holmgren, Fokusgrupper, 18. 111 Ibid., 30. 112 Ibid., 18. 113 Ibid., 19. 109 110. Sida 24 av 62.

(25) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 Gemensamhet och delad erfarenhet har som utgångspunkt att deltagarna är en del av en homogen grupp och har något gemensamt som är av intresse för studien. Det är viktigt att det ges möjlighet för deltagarna att bidra med skillnader. Det uppnås utöver ett öppet samtalsklimat med att fokusgruppen har en heterogenitet mellan deltagarna. Förutom deltagarna spelar här gruppledaren en viktig roll, där denne skall främja en interaktion och diskussion mellan deltagarna snarare än att intervjua gruppen.114 En tillåtande miljö innebär att skapa en fruktbar diskussion där innebörderna kan växa fram i samtalet mellan deltagarna. Detta är gruppledarens roll och ansvar. Denne har alltid en påverkan på detta och måste därför aktivt skapa en tillåtande miljö för olika ståndpunkter i diskussionen.115 Ge makt åt deltagarna är ett sätt att minska eller balansera gruppledarens påverkan på diskussionen. Genom att deltagarna är en del av en grupp experter på sitt område tillsammans med fokusgruppens kollektiva karaktär möjliggör att lättare utrycka både negativa och positiva åsikter. Förståelsen om att dela samma erfarenheter som andra gör att deltagarna inser att deras åsikter är rättmätiga och giltiga. På så vis får deltagarna större kontroll över diskussionens innehåll och utövande än vad som är fallet vid en intervju mellan två personer. Företrädesrätten förskjuts således från forskaren till deltagarna.116 Att skapa medvetenhet är den sista kärnkomponenten av fokusgrupper. Det utgår från att fokusgruppen är en heuristisk process. Det vill säga att studerandet av något givet leder till upptäckten av något nytt. Innebörden är då att deltagarna i fokusgruppen kan bli medvetna om att deras individuella problem kan vara allmänna, och att i den påföljande diskussionen kan åsikter ändras till följd av utbytet av erfarenheter. På så vis ökar medvetenheten kring det studien avser.117 3.7. Genomförande. I studien genomfördes totalt sex stycken fokusgruppgruppintervjuer med sammanlagt 29 officerare ur Armén. Uppdelningen var fyra gruppintervjuer med sammanlagt 22 deltagare. Ibid., 21. Ibid., 23. 116 Ibid., 24–25. 117 Ibid., 27–28. 114 115. Sida 25 av 62.

(26) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 ur TakA, en grupp om fyra stabsofficerare respektive en grupp om tre deltagare ur arméledningen från Arméstaben. Urvalet skedde av dem själva utifrån frivillighet att deltaga med styrningen 4-6 i varje fokusgrupp med så stor spridning av förbandstillhörighet och funktioner som möjligt. Undantaget var gruppen ur arméledningen till följd av det begränsade urvalet.. Homogeniteten bestod i att samtliga deltagare var yrkesofficerare ur Armén med erfarenhet av att utöva uppdragstaktik både som chef och som underställd på taktisk nivå. Heterogeniteten bestod i att det dels var en skillnad mellan fokusgrupperna ur TakA och ur Arméstaben. Spridningen bestod där i av tjänstgöringstid i yrket och av tjänstgöring i olika taktiska nivåer. Dels bestod den i att det var en spridning inom samtliga grupper i form av truppslagstillhörighet, placeringsort och funktioner. Representerade var infanteri, jägarförband, pansar och luftvärn, samt ledning, logistik och underrättelsefunktionen. Sammantaget utgör urvalet en relativt bred representation av målgruppen arméofficerare än vad som hade varit möjligt med enskilda intervjuer. Fokusgruppdiskussionerna genomfördes med TakA i Markstridsskolans lokaler i Skövde, och med deltagare ur Arméstaben i deras egna lokaler i Enköping. Således genomfördes diskussionerna i för deltagarna välbekanta miljöer vilket torde ha en positiv påverkan på diskussionen. Varje fokusgruppsdiskussion var omkring en timme lång och utgick utifrån en intervjuguide på tre teman, auktoritet, teori och kultur i form av öppna nyckelfrågor. Författaren av denna studie var i samtliga fall gruppledare (G) och ansvarade för ett gott samtalsklimat genom att bland annat fördela ordet och uppmuntra till åsiktsutbyten mellan deltagarna (D1-7). Ofta behövdes inte alla frågor ur guiden ställas då deltagarna spontant ledde in samtalet på ämnet. En hög grad av samstämmighet i åsikter i diskussionerna mellan grupperna talar för att en hög grad av mättnad uppnåddes efter sex genomförda gruppdiskussioner. Deltagarna informerades av studiens etiska riktlinjer i samband med rekryteringen och i uppstarten av gruppdiskussionen. Med samtliga deltagares medgivande spelades fokusgruppdiskussionerna in digitalt. Därefter transkriberades diskussionerna ordagrant av författaren.. Sida 26 av 62.

(27) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 Analysen skedde i fyra steg i en för studien anpassas version av Dahlin-Ivanoff och Holmgrens beskriva metod för analys av fokusgruppdiskussioner.118 I första steget söktes återkommande perspektiv utifrån teman auktoritet, teori och kultur i det transkriberade materialet. Därefter i steg två sorterades materialet i varje perspektiv utifrån respektive indikatorer i operationaliseringen. I det tredje steget sammanfattades och abstraherades den sorterade rådatan för att slutligen i det fjärde steget tolkas och formuleras till färdig text form av resultat och slutsatser. I alla stegen av analysen nyttjades de inspelade intervjuerna som komplement till transkriberingarna för att det som sades skulle tolkas i rätt sammanhang. 3.8. Metoddiskussion. Även om fokusgruppdiskussioner är väl lämpade för denna studie finns det som i alla metoder överväganden som bör beaktas. Det första är att den inte bör användas för att göra generaliseringar i ren statistisk mening efter som metoden inte bygger på en kvantitativ slutledning.119 Istället bör det i detta sammanhang talas om överförbarhet, det vill säga om resultatet av studien går att överföra från ett sammanhang, till ett annat likartat sammanhang. Bedömningen av överförbarheten utgår ifrån en utförlig presentation av analys genom kärnfulla beskrivningar av teman och kategorier som stärks med citat direkt ur gruppdiskussionerna.120 Därmed är metoden tillsammans med att den är kollektiv i sin natur lämplig för att undersöka hur svenska arméofficerare förhåller sig till doktrin. Det andra är att den som leder fokusgruppen i denna studie själv är officer med liknande bakgrund och erfarenheter som fokusgrupperna. Fördelen med detta är att gruppledaren i detta fall, i kraft av sin militära bakgrund, har lätt att överkomma en stor del av de utmaningar som andra utan militär förståelse kan stå inför. Det kan till exempel röra sig om misstänksamhet från deltagarna, språkliga barriärer eller inte minst byråkratiska trösklar.121 Utmaningen ligger i balansera detta mot att inte bli ett ombud för organisationens intresse eller maktstruktur. Det kan motverkas genom ett öppet och vetenskapligt. Ibid., 70–76. Ibid., 35. 120 Dahlin-Ivanoff och Holmgren, Fokusgrupper. 121 Eyal Ben-Ari och Yagil Levy, ”Getting Access To The Field, Insider/outsider Persectives”, i Routledge Handbook of Research Methods in Military Studies, red. Joseph Soeters, Patricia M. Shields, och Sebastiaan Rietjens (New York: Routledge, 2016), 12–13. 118 119. Sida 27 av 62.

(28) Marcus Rosened. 2020-06-25. SA Master HOP 12 förhållningssätt i alla aspekter av studien.122 Gruppledaren bör inte heller vara en expert inom sitt ämne då det kan ha en hämmande effekt på diskussionerna.123 Särskilt viktigt var detta att beakta i diskussionerna med TakA då författaren av denna studie både formellt hade högre grad än deltagarna och informellt hade mer erfarenhet. Detta avhjälptes i så stor utsträckning som möjligt med ett informellt bemötande, genom att civila kläder bars av gruppledaren samt en ödmjuk och öppen attityd från den samme under diskussionerna. Särskild vikt lades vid att inte verka ifrågasättande utan i stället verka intresserad i de följdfrågor som ställdes under diskussionerna. För det tredje har fokusgruppsdiskussioner ofta används av marknadsundersökningar och politiska partier och på så vis misstänkliggjorts som en ytlig metod, som är enkel att missbruka i form av urval, styrning av diskussionen och tolkning i av svaren. Även om sådant missbruk förekommit är det inte så att andra metoder är utan likande manipulation. Det visar på att problemet ligger hos användaren och inte hos metoden i sig självt.124 Sammanfattningsvis är det viktigt i denna typ av studie att betrakta forskarens reflexivet. Med det menas att i alla delar av arbetet med studien uppmärksamma forskarens förförståelse och det som format den samma, inklusive forskarens egna person och hur detta sammantaget kan ha påverkat studiens resultat.125 Inte minst är detta viktigt i studiet av det militära maktmedlet då det är en central institution i de flesta samhällen som tar emot stora mängder materiella och icke materiella resurser, och viktigast av allt, är den organisation som är bemyndigad att använda organiserat väpnad våld.126. I planering och genomförandet av studien följdes Vetenskapsrådets anvisningar för god forskningssed.127 Fokus har i detta avseende varit att visa hänsyn och skydda de som möjliggjort denna studie, fokusgruppernas deltagare, mot skada. I praktiken innebar detta. Ibid., 16. Dahlin-Ivanoff och Holmgren, Fokusgrupper, 49. 124 David och Sutton, Samhällsvetenskaplig metod, 125. 125 Peregrine Schwartz Shea och Dvora Yanow, Interpretive research design, concepts and processes (New York: Routledge, 2012), 100. 126 Eyal Ben-Ari, ”Reflexivity Potentially ’dangerous liaisons’”, i Routledge Handbook of Research Methods in Military Studies, red. Joseph Soeters, Patricia M. Shields, och Sebastiaan Rietjens (New York: Routledge, 2016), 37. 127 Vetenskapsrådet, God forskningssed (Stockholm: Vetenskapsrådet, 2017). 122 123. Sida 28 av 62.

No results found