Lärobok i Militärteknik, vol. 9 : Teori och metod

Lärobok i

Militärteknik,

vol. 9

Teori och metod

Stefan Axberg Kent Andersson Martin Bang Nils Bruzelius Peter Bull Per Eliasson Marika Ericson Mikael Hagenbo Gunnar Hult Eva Jensen Hans Liwång Lars Löfgren Martin Norsell Åke Sivertun C-G Svantesson Bengt Vretblad

Författare: Stefan Axberg, Kent Andersson, Martin Bang, Nils Bruzelius, Peter Bull, Per Eliasson, Marika Ericson, Mikael Hagenbo, Gunnar Hult, Eva Jensen, Hans Liwång, Lars Löfgren, Martin Norsell, Åke Sivertun, C-G Svantesson, Bengt Vretblad Illustrationer: Martin Ek, Eken Produktion

Lärobok i Militärteknik nr. 9

© Försvarshögskolan och författarna 2013

Mångfaldigandet av innehållet i denna bok är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av Försvarshögskolan.

Bokens innehåll har granskats och godkänts av Militärvetenskapliga institutionens publikationsråd.

Serieredaktör: Stefan Axberg Projektledare: Per Eliasson Redaktör: Stefan Axberg

Bitr. redaktörer: Nils Bruzelius, Kent Andersson Grafisk form och teknisk redigering: Ulrika Sjöström Tryck: Elanders, Vällingby 2013

Första upplagan, första tryckningen, december 2013 ISSN 1654-4838

Förord 7 Inledning 9

Centrala begrepp 13

Allmänt om begrepp 13

Begreppet militär nytta 14

Begreppet risk 16

Begreppet system 19

Begreppet förmåga 21

Militärteknikens bakgrund och postulat 23

Militärteknikens bakgrund 23

Militärteknikens postulat 25

Teorier och problemställningar 35

Metodologier 43 Allmänt 43

Militärteknik och metodologi 43

Nomotetisk och ideografisk 45

Induktiva, deduktiva och abduktiva härledningar 47

Kvantitativa och/eller kvalitativa metoder 52

Multimetod och metodtriangulering 53

Utgångspunkter för militärtekniska studier 55

Operationsanalys (OA), Systemanalys

– (SA) och Systems Engineering (SE) 55

Design av system 57

Arkitekturarbetet 59

Socioteknologisk metodik 61

Cognitive engineering 61

Cognitive systems engineering (CSE)

Värdering av system 64 Värdering av teknikområden 82 Metoder 93 Modellering (MoS) 93 Simulering (MoS) 99 Optimering 103 Krigsspel 106 Scenariometoder 112

Matematisk analys – logiskt resonemang 112

Multimålmetoder 114 SWOT-analys 116

Känslighets- och variationsanalys 118

Morfologisk analys 120

Riskanalys 121

Strategiska överväganden 125

Inledning 125

Att ”köpa från hyllan” 125

Innovationsaspekter 126

Den europeiska marknaden för försvarsmateriel 128

Politiska aspekter 129

Makt, intressen och rationalitet 129

Politisk marknadsföring 130

Lag, moral och militärteknik 130

Efterord 137 Litteratur 139

Om författarna 143

Serien ”Lärobok i Militärteknik” 145

There are over two thousand years of experience to tell us that the only thing harder than getting a new idea into the military mind is to get an old out. Basil H. Liddell Hart Vi lever i en föränderlig värld där även krigets karaktär förändras; dess kon-sekvenser är dock lika ohyggliga som tidigare. Hoten är nya och ofta dolda. Traditionella fronter försvinner, nationalstater är sedan länge inte de enda par-terna vid konflikter. Kunskap om och förståelse av de militära arbetsredskapens funktion och nyttjande utgör en viktig framgångsfaktor för dagens och mor-gondagens officer. Verktygen är till helt övervägande del av teknisk art. Denna nära koppling mellan teknik, taktik och operationer behöver betonas inom offi-cersutbildningen. Detta sker genom ämnet Militärteknik som är den vetenskap som beskriver och förklarar hur tekniken inverkar på militär verksamhet på alla nivåer och hur officersprofessionen påverkar och påverkas av tekniken. Ämnet tillhör således den grupp av ämnen som benämns designvetenskaper.

Lärobok i Militärteknik, LIM, är uppdelad i flera volymer. Skilda områden redovisas i separata bokvolymer för att vid behov snabbt kunna revideras utan att hela boken för den delen måste omarbetas. Likaså möjliggör denna struktur att nya och för officersprofessionen viktiga teknikområden snabbt och enkelt kan ingå i läroboken genom att addera nya volymer.

Denna nionde volym, benämnd Teori och Metod, behandlar centrala be-grepp, teorier och postulat samt metoder för värdering av teknik och består av ett antal texter författade av forskare och lärare vid den militärtekniska avdel-ningen. Då militärteknik är ett akademiskt ämne under vardande finns givetvis flera brister och ofullständigheter i det som nu presenteras. Volymen utgörs

således till stora delar av ett kompilat av publicerade och opublicerade militär-tekniska texter och kan sägas utgöra militärteknikens ”state of the art”. För att göra boken mer tillgänglig (den riktar sig främst till de som inlett sin officers-utbildning) så har särskild uppmärksamhet ägnats åt illustrationer liksom att referenser uteslutits i den löpande texten; de återfinnes samlade i bokens slut.

Studiet av teknik för militära syften ger nödvändig teknisk förståelse lik-som kunskaper inom relevanta och aktuella teknikområden. Detta skapar för-utsättningar för att förstå interaktionen mellan teknik och militär verksamhet. Militärtekniken utgör länken mellan den rena teknikkunskapen och dess till-lämpningar inom officersprofessionen och jag hoppas att denna volym kommer att tillföra dagens och morgondagens officerare kunskaper och intellektuella redskap till fromma för såväl karriär som försvarsmakt.

Stockholm i december 2013 Stefan Axberg

Den som läst Sun Tzu, Krigskonsten vet att krigets natur är tidlös och att office-rens moral, ledarskap, mod och list är och förblir central för dennes förmåga att nå framgång på slagfältet.

Teknikutvecklingen och de nya möjligheter som denna medför har grad-vis transformerat officersprofessionen till ett multidisciplinärt yrke med starka tekniska inslag. Följaktligen har behovet av nya kunskaper, analytiska verktyg och en teknisk insikt växt sig allt starkare och 1998 inrättades vid Försvarshög-skolan en professur i ämnet militärteknik. Två år senare förordnades landets förste professor i ämnet med särskild inriktning mot relationen teknik, taktik och operationer. Militärtekniken utgör i dag tillsammans med ämnet krigsve-tenskap kärnan i officersutbildningen och återfinns på alla akademiska nivåer.

Förhållandet mellan krigsvetenskapen och militärtekniken utgör härvid en nyckelfråga och det är sedan lång tid känt att dessa områden är nära förbundna med varandra. Det är dock inte alltid så att det är de möjligheter vilka tekni-ken skapar som utgör militärteknitekni-kens viktigaste bidrag i denna relation, utan ibland är det kunskapen om de begränsningar vilka tekniken sätter som utgör det betydelsefulla bidraget. Taktisk/ operativ och strategisk utveckling har ej säl-lan styrts av medvetandet av ny teknologi och förmågan att förstå dess använd-ning. Även tillämpningar och kombinationer av befintlig teknik kan initiera taktiksprång och nya doktriner.

Militärtekniken blickar således framåt och studerar det som ännu inte finns i syfte att ge officeren de verktyg som hon/han behöver för att uppnå de mål som formulerats av uppdragsgivaren. Ämnet kan därför sägas tillhöra den grupp av ämnen som benämns designvetenskaper.

Militärteknik är det ämne som dels studerar teknik specifik för militära syf-ten, dels studerar teknikens inverkan på taktik och operationer. Ämnet behand-lar frågor som berör officerens förmåga att utöva sin profession.

Figur 1. Officeren och dennes verktyg – från Sun Tzu till dagens officer.

Ämnet definieras som den vetenskap som beskriver och förklarar hur tekniken inverkar på militär verksamhet på alla nivåer och hur officersprofessionen påverkar och påverkas av tekniken. Militärtekniken har sin grund i flera olika ämnen från skilda discipliner och förenar samhällsvetenskapens förståelse av den militära profes-sionen med naturvetenskapens fundament och ingenjörsvetenskapens påbyggnad och dynamik.

I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att tekniken per se inte kan lösa några militära problem, utan det är teknikens inverkan på officerspro-fessionen som utgör ämnets kärna.

Som följd av militärteknikens tvärvetenskaplighet och dess skilda perspektiv studeras och utvecklas ämnet med stöd av både natur-, samhälls-, och ingen-jörsvetenskaper. De metoder vilka traditionellt tillämpats är främst kvantita-tiva. Matematik, statistik, tekniska experiment, modellering och simulering är exempel på sådana metoder. Behovet av att studera teknik i verksamhet, även historiskt, och interaktionen teknik – taktik, illustrerar tydligt vikten av ett tvärvetenskapligt arbetssätt och innebär att även kvalitativa metoder behövs. Teorianknytningen är således väsentlig vid studium av relationen mellan teknis-ka system och männisteknis-kan (officeren). Områdets öteknis-kade bredd medför därmed att stor teoretisk medvetenhet behövs samt att perspektiv och teori tydliggörs.

Figur 2. Teknik och teknologi.

Det räcker följaktligen inte med att betrakta militärtekniska spörsmål ur en-dast ett perspektiv, utan flera perspektiv måste beaktas. Sålunda styr de grund-läggande naturlagarna det som ingenjören utvecklar och som sedan officeren utnyttjar i sin profession. Vid utveckling, och användning av teknik saknas däremot detta slags lagbundenhet eftersom både sociala och kulturella förhål-landen har en tydlig inverkan. Om detta inte beaktas kan följden bli väl speci-ficerade tekniska lösningar men utan nytta, till synes slumpmässigt utformade och ökad risk för felaktiga utvecklingsbeslut kan få förödande konsekvenser vid teknikens användning. Vid forskning behövs motsvarande insikter och metoder för att kunna upptäcka och förstå komplex utveckling och verksamhet.

Forskningen inom det militärtekniska området är tillämpad och i allmänhet tvärvetenskaplig med samarbete mellan företrädare för olika vetenskaper och mellan forskare och officerare. Styrande för forskningen är snarare militärveten-skapligt orienterade problem med helhetssyn än den ämnesmässiga teori- och metodutvecklingen. De möjligheter som teknikutvecklingen skapar utgör ett

Teknikutveckling

Laserteknologi

Teknologi

Utveckling, kombination och tillämpning av teknik under påverkan av ekonomiska, sociala och kulturella faktorer. Miltärteknik innefattar både teknik och teknologi.

Halvledar-teknik

viktigt fält för forskningen. Det är lika viktigt att utveckla officerens förmåga att fatta beslut på bättre underlag genom att kritiskt pröva och eventuellt ut-nyttja ny teknik, som att denne kan medverka vid utveckling av samt utut-nyttja tekniska beslutsstöd.

Teknikpåverkan förekommer såväl på stridsteknisk, taktisk/operativ som på militärstrategisk nivå. Den är mest tydlig och mätbar på lägre nivåer, t.ex. när ett eller flera tekniska system av motståndaren sätts ur spel genom bekämpning, störning, vilseledande information etc. och man genom att använda sig av en kombination av teknisk och taktisk kompetens vidtar såväl omedelbara åtgär-der (taktikanpassning) som åtgäråtgär-der på längre sikt (taktikutveckling). Med god kunskap om verktygen, d.v.s. allt från vapen och plattformar till informations- och ledningssystem samt principer för att bedriva strid på olika nivåer kan den väpnade striden föras framgångsrikt. Teknikpåverkan ökar dock på militärstra-tegisk nivå och är då ofta knuten till väsentliga teknologiska utvecklingssteg.

I ämnet militärteknik innefattas såväl teknik som teknologi. Tekniken per se styrs av naturvetenskapens lagbundenhet genom de s.k. naturlagarna, medan teknologi är utveckling och tillämpning av teknik under påverkan av ekono-miska, sociala och kulturella faktorer.

Utbildning inom ämnet militärteknik syftar till att ge de studerande de kun-skaper och verktyg som är nödvändiga för att kunna förstå teknikens inverkan, såväl möjligheter som begränsningar, på all militär verksamhet.

There is no greater impediment to the advancement of knowledge than the ambiguity of words.

Thomas Reid

Allmänt om begrepp

I det dagliga livet uppkommer sällan problem om vad någon åsyftar när en plutonchef säger att införandet av en ny lättare kulspruta på plutonen gav stor militär nytta. Om däremot en utredning ska göras där ”nyttan” av att införa en ny kulspruta ska bedömas behöver läsaren veta exakt vad författaren av rap-porten menar med begreppet ”nytta” för att han eller hon ska förstå raprap-porten och slutsatserna. Väl definierade begrepp är nödvändiga verktyg för att vi ska kunna kommunicera.

Tänkande involverar alltid språk. Språk är i sig en uppsättning symboler och regler. Inom forskning är en av de centrala symbolerna som används olika begrepp. Begrepp är en mental symbol för ett objekt, en företeelse, en egenskap eller ett beteendemässigt fenomen. Ett begrepp innehåller mer än det fysiska el-ler abstrakta objekt som avses. Begreppen tenderar även att ändra betydelse över tiden och ett begrepp kan svänga från att vara något negativt till positivt laddat. Ibland utsätts begreppen för manipulation såsom i politiken där kampen står om tolkningsföreträde av begrepp som frihet, demokrati, människovärde mm.

Begrepp uppfyller fyra centrala funktioner;

• De ger ett gemensamt språk, vilket möjliggör kommunikation.

• Begreppen ger forskaren/utredaren ett perspektiv från vilket han eller hon kan välja att se fenomenet.

• Begreppen möjliggör även klassificering samt generaliseringar.

• Viktigast är dock att de utgör grundkomponenterna i våra teorier, de defi-nierar teorins innehåll och egenskaper.

Begreppen definieras därmed utifrån ett syfte. Då syftet kan variera går det inte att säga att det finns ett enda rätt sätt att definiera ett begrepp. Det kan dock finnas begrepp som redan är väldefinierade. Främst vid utredningsarbeten finns det en stor fördel att använda de definitioner som är allmänt accepterade ifall sådana finnes. Det bör dock nämnas att det emellertid hör till intellektuell hederlighet att nämna om ett begrepp har olika definitioner och att man redo-visar vilken av definitionerna som man själv valt att använda.

Begreppet militär nytta

Vad menas med militär nytta? Ta t.ex. ett utpräglat stealthflygplan som det amerikanska F-117 Nighthawk, operativt mellan 1983 och 2008, som hade låga fartresurser, låg lastkapacitet och dålig manöverförmåga men var utfor-mat så att sannolikheten att upptäcka det med radar var mycket liten. Denna egenskap visade sig vara värdefull vid bekämpning av irakiskt luftvärn under det första Irakkriget 1991. Med det irakiska luftvärnshotet undanröjt kunde amerikanerna därefter använda mer effektiva attackflygplan för fortsatt mark-målsbekämpning. Den militära nyttan med F-117 kan således sägas ha varit stor så länge uppgiften var mycket specifik – utgörande endast en liten del av spektret av möjliga uppgifter för ett stridsflygplan – medan detta flygplan skulle ha varit i det närmaste oanvändbart för t.ex. luftförsvarsoperationer. Som jäm-förelse kan tas JAS 39 Gripen som istället är utformat för att balansera kraven på egenskaper för uppgifter inom såväl luftförsvars-, markmåls- som spaningso-perationer. Dess radarmålarea är liten, genom signaturanpassningsåtgärder och kanske framförallt dess lilla storlek, men radarmålarean är större än den för F-117. Å andra sidan är dess utformning lämplig för överljudsfart och kraftiga manövrer. JAS 39 Gripen kan därför anses ha nytta över ett större spektrum av uppgifter, även om den inte skulle nått samma effekt som F-117 i samma situa-tion. I Figur 3 illustreras den här aspekten av nytta som arean under kurvan.

Figur 3. Flygplan med förmåga att lösa flera uppgifter contra flygplan med en specialiserad förmåga. Den militära nyttan avspeglar sig som ytan innesluten i respektive kurva.

Om resurserna är begränsade kan en lösning med ett bredare användnings-område anses ha större militär nytta än en specialiserad lösning. Om större ekonomiska och personella resurser finns tillgängliga kan ett antal specialiserade enheter, för jakt, attack och spaning, tillsammans ge en totalt sett större militär nytta.

I exemplet med stridsflygplan är det förbehållet några få av världens rikaste nationer att ha en typ av stridsflygplan specialiserat för varje tänkbart flygupp-drag. Om det ska vara rationellt att ha ett militärt verkansmedel med mycket specialiserad förmåga krävs en övergripande kapacitet hos aktören att kunna forma stridsfältet så att förmågan kommer till nytta. Annars finns risken att motståndaren taktikanpassar och gör den specifika förmågan irrelevant och då har den specifika förmågan låg militär nytta. Mot den bakgrunden inses att ett och samma verkansmedel torde ha olika nytta för olika aktörer. Sverige har inte automatiskt nytta av alla verkansmedel som USA utvecklar och inlemmar i sin arsenal. Nyttan är beroende av behovet hos den aktör som mäter den.

Ett helt annat, men belysande exempel på militär nytta, är det tillsatsma-skineri som svenska ubåtar är utrustat med. Tillsatsmatillsatsma-skineriet gör det möjligt för ubåten att operera inom ett område mer än en vecka utan att snorkla. En

Jakt Spaning Attack EFFEKT U P P G I F T E R

Militär nytta

ubåt utan tillsatsmaskineri måste ladda batterierna, snorkla, under ett par tim-mar varannan dag. Tillsatsmaskineriets militära nytta är således beroende av hotet mot en snorklande ubåt – är hotet mot den snorklande ubåten stort är tillsatsmaskineriets militära nytta betydande. Finns det däremot inget hot mot en snorklande ubåt är tillsatsmaskineriets militära nytta negativ eftersom till-satsmaskineriet är kostsamt, gör ubåten större och kräver en större besättning.

Låt oss anta att vi använder rationellt beslutsfattande för att hitta den bästa möjliga lösningen på ett problem, det vill säga att hitta den lösning som har op-timal nytta för oss. Då kommer en analys av problemet att leda till krav på öns-kad effekt hos lösningen. Men för att lösningen ska vara möjlig krävs också att vi har råd med den, annars kommer ingen effekt att levereras. Störst nytta har alltså den lösning som levererar mest av önskad effekt och som vi har råd med. Vid t.ex. en studie av valet av koncept för ett framtida verkanssystem är det naturligt att ta hänsyn till verkanssystemets kostnad i pengar, vanligtvis dess totala livscykelkostnad för utveckling, anskaffning, drift och avveckling. I samband med styrkegenerering inför en viss operation är troligen andra mått på kostnad mer relevanta. Den kan naturligtvis mätas i alla former av resurs-förbrukning. Det finns t.ex. vanligtvis ett personaltak på en militär insats vilket gör att kostnaden för en viss lösning på ett behov lämpligen mäts i det antal per-soner som krävs för att leverera lösningens effekt. Om andra typer av resurser är gränssättande: mängd bränsle, antal reservdelar, ammunition, kan det således i den aktuella beslutssituationen vara relevant att mäta lösningens kostnad i dessa storheter. Olika lösningar på militära problem är också normalt förknip-pade med olika stora risker för att inte uppnå insatsens mål. Riskerna kan vara av olika karaktär: från frågor om vissa förutsättningar uppnås i tid, till frågor om motståndarens agerande eller möjliga politiska reaktioner. I dessa fall kan det också vara relevant att mäta lösningens kostnad i den risk aktören tar för att implementera lösningen. Nytta har alltså en kostnadsdimension, men mäts inte alltid i pengar.

”Militär nytta”

Militär verksamhet kräver en betydande mängd tekniska system och artefakter (mänsk-ligt tillverkade ting, artificiella produkter eller effekter). Någon eller några av dessa sägs ha militär nytta om de bidrar till att målen för en militär insats kan nås till lägre kostnad. Kostnadsbegreppet har sällan enbart ekonomisk karaktär och kan omfatta så skilda ting som t.ex. sparade liv eller politiska risker.

en avhållande faktor. Tyvärr ser vi allt som oftast att det inte fungerar så. Den mänskliga viljan att trotsa faran och deltaga i krig verkar vara lika stor nu som tidigare.

Figur 4. Begreppet risk. Tabellen anger till höger faktiska, uppmätta risker medan den till vänster ger i normer accepterade risker för några olika fall (Fritt efter Pfitzer et al. 2004).

För att kunna beskriva farans storlek måste vi använda oss av begreppet risk, väl medvetna om att fara och risk inte är samma sak. Risk är ett mått

Begreppet risk

10

10

10

10

10

10

10

Rysk Roulett Bergsbestigning, toppar >8 000 m (1950–2003) Astronauter, rymdprogrammet NASA (–1998) Nyckelpersonal UK kärnkraftverk Arbete i ammuni-tionsförråd, UK Arbete i ammuni-tionsförråd, US Israel – kritiska stridsinsatser

Kommersiell fiskfångst (Alaska)

Trädfällning, US (–1993) Skärmflygning, US (2000–02) Droger Motortrafik, US (2000–02) Stridshandl. marinkåren, US (1980–1998) Stridshandlingar, US Navy (1980–1998) Stridshandlingar, US Air Force (1980–1998) Stridshandlingar alla vapengrenar, US (1980–1998) Gruvindustrier, US (2000–02) Amerikansk fotboll (1995–96) Drunkna i badkaret, US (1992–94) Verklig risk Officiellt accepterade risknivåer

Risk för ”tredje man” vid svensk ammuni-tionshantering

Kommersiell fisk-fångst, US (–1993)

på de skadliga konsekvenserna av en framtida händelse. Motsatsen, ett mått på de gynnsamma konsekvenserna, kallas för chans. Om man utsätter sig för livsfara, deltager i en strid, är risken att dödas omvänt proportionell mot chan-sen att överleva. Vid strid är därmed summan av risken att dödas och chanchan-sen att överleva alltid lika med ett. Optimisten ser i kriget chanser till belöningar, plundring och berömmelse. Pessimisten fruktar för sitt liv, är rädd för att bli invalidiserad och är medveten om flyktingarnas elände.

En risk kan relateras till en tidperiod exv. årlig risk att dödas eller till en viss händelse (t.ex. att dödas genom att åka nerför Niagarafallen i en tunna, jämför figur 4).

Man noterar, att accepterade risker är högre, ofta mycket högre, i självvald verksamhet – ”frivilliga faror” – jämfört med den fara man utsätts för ofrivil-ligt. Acceptabel risk kan ha ett värde i fredstid och ett helt annat i kris eller krig. Det är också uppenbart att man är beredd att acceptera större risker i ett försvarskrig där nationens öde står på spel än under en fredbevarande operation i främmande land.

Vietnamkriget (1962–76) var det första krig som kunde följas på TV. USA:s befolkning blev därmed medveten om krigets brutala verklighet. Motståndet mot kriget växte. Detta ledde till en annorlunda värdering – inte minst av kost-nader i människoliv. Medan USA:s förluster under Vietnamkrigets många år var av samma storleksordning som en dags förluster under slaget vid Somme (1916) var reaktionerna inte jämförbara. Vietnamkriget pågick under lång tid och alla var mer eller mindre medvetna om vad som hände. Slaget vid Somme var över innan någon riktigt förstått vilken katastrof som inträffat.

För att rädda enskilda människors liv är samhället ofta berett att sätta in mycket stora resurser vilket visas t.ex. i samband med olyckor. När det blir fråga om att rädda människoliv mer generellt t.ex. genom att med olika åtgärder bringa ner olycksfallsrisker blir en värdering i ekonomiska termer ofta nöd-vändig. När risken för en hel population minskas och en oidentifierad individ räddas sägs ett statistiskt liv vara räddat. Värdet beror bl.a. på om faran varit frivillig eller ofrivillig, om den drabbade är ett barn, en vuxen eller en äldre. Hur händelsen går till och om faran är känd eller okänd kan också påverka.

Som en följd av ändrade värderingar av risken för att soldater skall dödas, anlitade USA i Irak i flera fall vaktbolag i stället för att sätta in reguljära styrkor – detta för att hålla de rent militära förlusterna nere. Analogt blir användning av förarlösa flygfarkoster, drönare, mer attraktiva än konventionella operationer genom att man inte riskerar ”egna” människoliv. Utöver monetära kostnader måste även legala och etiska aspekter vägas in.

”Risk”

Någon allmän och av alla accepterad definition av begreppet risk torde inte finnas. En vanlig och användbar definition är:

Begreppet risk kan ses som en funktion av sannolikheten för att en viss oönskad hän-delse inträffar och konsekvensen av att denna hänhän-delse inträffar.

Risk kan även definieras som:

Produkten av sannolikheten att riskkällan genererar ett problem och problemets be-dömda konsekvens.

Begreppet System

System finns av många olika slag och storlekar, till exempel solsystemet, system-bolaget och periodiska systemet. Läran om system kallas systemteori. Eftersom det finns många olika slag av system finns det även flera olika definitioner av begreppet system.

I Sverige har Försvarsmakten och Försvarets materielverk beslutat sig för att i systemarbete använda standarden ISO/IEC 15288. Denna standard gäl-ler för system som är skapade av människor. Systemen beskrivs i standarden som bestående av en eller flera ingående delar av: ”maskinvara, programvara, människor, processer (till exempel granskningsprocess), rutiner (till exempel operatörsinstruktioner), anläggningar och naturligt förekommande bestånds-delar (till exempel vatten, organismer, mineraler)”. Denna standard innehåller ett antal definitioner som på olika sätt underlättar den praktiska användningen av systembegreppet.

Vid operativ planering kan ett system vara det operativa planeringssystemet (en term som används i Nato Guidelines for Operational Planning – GOP), vars syfte är att stödja främjandet av en operationsplan. Elementen i detta pla-neringssystem är tjänster (aktiviteter) som uppfyller delar av planeringen.

Inom militärtekniken är det ändamålsenligt att använda systembegreppet för organisationer och artefakter som används i genomförandet av militära ope-rationer; t.ex. förband och tekniska system. Beroende av uppgift och syfte kan man välja ett system-i-fokus; d.v.s. det system som man för tillfället arbetar med. Ett system i fokus består av systemelement som i sin tur kan vara system bestående av produkter och tjänster.

Figur 5. System i fokus med exempel på systemelement.

Kring det system som är i fokus, finns andra system som kan vara stödjande (möjliggörande), samverkande eller motverkande (konkurrerande) system. Om systemet i fokus är attackflygplanet så ingår detta i ett större system som också innehåller stödsystem (möjliggörande system) för ledning, underrättelser, un-derhåll etc. Samverkande system kan vara markbundna vapensystem och mot-verkande system kan vara hotsystem som kan påverka systemet-i-fokus.

”System”

System är en sammansättning av samverkande element organiserade att uppnå ett eller flera uttalade syften (enl. ISO standard 15288)

Y t tr e s ys t e m g rä ns

Systemrelationer

Begreppet Förmåga

Begreppet förmåga kan förses med ett attribut vilka närmare beskriver vilken typ av förmåga som avses. Exempel på dylika attribut är; litterär, matematisk, fysisk, organisatorisk etc. Inom Försvarsmakten används ofta flera olika attribut tillsammans med begreppet förmåga.

Figur 6. Exempel på olika förmågor ställda mot ökande konfliktnivåer.

Gå högvakt Avslå väpnat angrepp

Begreppet förmåga relativt konfliktnivå

Hävda egen territoriell integritet

Övervaka eget territorium Bidra till en

En viktig del av den förmågeskapande verksamheten är den förmågeutveck-lande processen. Förmågeutveckling omfattar all aktivitet utöver ett statiskt vidmakthållande av ett förbands förmåga. Vanligen, men inte alltid, används begreppet vid utveckling och anskaffning av ny materiel till förbandet. För-svarsmaktens utvecklingsplan (FMUP) ger i det korta perspektivet (5 år) viss ledning, men i det längre perspektivet (10+ år) finns vanligen endast abstrakt formulerade förmågeambitioner att tillgå.

Det har gjorts försök att logiskt strukturera upp processen för förmågeut-veckling, och minimera utrymmet för ogenomtänkta och kortsiktiga lösningar. Dessa försök har dock alla drabbas av en dynamiskt föränderlig omvärld och en beredskap för ständiga förändringar av förmågearbetets inriktning måste alltid finnas.

Förmågenyttjande sker inom ett brett spektrum av militära insatser. Att avslå ett väpnat angrepp mot Sverige utgör den övre gränsen för förbandens insatsförmåga. En nivå under det väpnade angreppet ligger förbandets förmåga att deltaga i internationella insatser, den så kallade expeditionära förmågan. I sjunkande skala återfinns sedan insatser för att hävda Sveriges territoriella inte-gritet, spaning och underrättelseföretag, förbandens deltagande vid naturkata-strofer och större olyckshändelse ned till Högvakt och deltagande i statsceremo-nier, den så kallade ceremoniella förmågan.

”Förmåga”

Begreppet förmåga betyder att kunna utföra något och utföra det väl.

All militär verksamhet är antingen förmågeskapande, med detta attribut avses all den verksamhet som krävs för att producera ett militärt förband, eller förmågenyttjande, ett attribut som avser hur förbandet används i militära operationer.

Militärteknikens bakgrund

Stridsklubban utgör ett av de äldsta vapnen och utvecklades för att möta beho-vet av utökad räckvidd och för att ge en större kraft i slaget. Därigenom erhölls både färre egna skador och en ökad effekt på motståndaren i dåtidens närstrid. Stridsklubban som segrarens symbol antas tidigt, bl.a. av Wilhelm Erövraren efter slaget vid Hastings år 1066. Idag återfinns den i form av marskalkstaven buren av generalspersoner. Med rätta kan stridsklubban sägas vara militärtek-nikens symbol.

För att bättre förstå militärteknikens framväxt och utveckling behövs några inledande ord om kriget, dess natur och karaktär. Krig utkämpas mellan männ-iskor, inte mellan maskiner och styrs följaktligen av mänskliga beteenden och skilda kulturer. Ofta framhålls det att krigets natur är oförändrad, medan dess karaktär skiftar kontinuerligt i takt med teknikutvecklingen. Med rätta anses teknikens nya landvinningar vara den enskilt största pådrivande faktorn vad avser utvecklingen av militära operationer.

Det finns säkerligen många skilda och varierande skäl till uppkomsten av krig och allvarliga konflikter. Något förenklat kan man dock urskilja fem grundläggande orsaker, nämligen:

• Åsiktsskillnader • Tillgång till föda • Tillgång till färskvatten • Tillgång till energi • Interna politiska problem

Teknologiberoendet för dessa fem grundläggande konfliktorsaker har i för-enklad form sammanställts i figur. 7.

Skilda uppfattningar avseende religion, politisk ideologi, ekonomiska sys-tem etc. är kanske den mest anförda orsaken. En tillbakablick i historien visar på ett stort antal fall, t.ex. de nio medeltida korstågen under elvahundra- till trettonhundratalet och Trettioåriga kriget som egentligen utgjordes av ett antal religionskrig i centrala Europa mellan 1618–1648. Ett modernt exempel är de nutida, tämligen frekventa, terrordåden som de i USA den 11 september 2001.

Förvånande är att tillgång till rent färskvatten sällan diskuteras i dessa sam-manhang trots att rent och färskt vatten har en avgörande betydelse för såväl människan som för samhället i stort. Genom god tillgång av färskvatten skulle basala mänskliga behov såsom hygien och föda kunna mötas och därigenom kunde en bättre befolkningshälsa uppnås, förutsatt att tekniskt know-how för rening och distribution tillsammans med lämplig infrastruktur finns inom lan-det ifråga. Emellertid så föreligger en stor brist på färskvatten sett ur ett globalt perspektiv. Något mindre än åtta promille av jordens samlade vattentillgångar är tjänliga för biologiskt landlevande organismer. Därtill kommer att fördel-ningen av färskvatten över jorden är mycket ojämn och att det råder stor global skillnad i hur man tillvaratar och nyttjar färskvattenresurserna. I de s.k. utveck-lade länderna nyttjas färskvatten i hög utsträckning till transport av avfall (från toaletter, tvätt- och diskmaskiner och dylikt) medan det för ca två tredjedelar av jordens befolkning råder brist på eller saknas tillgång till rent färskvatten. Kontroll av teknologi för vattenhantering och -distribution utgör ett starkt po-litiskt vapen, som ännu inte utnyttjats till fullo, förutom i Mellanöstern där det nyttjats under lång tid.

Figur 7. Förenklad sammanställning över inverkan på vissa grundorsaker till krig och konflikter av teknik

Åsikter Färskvatten Energi Föda Politik

Grund-orsak Baseras på Teknisk inverkan Religion Ideologi Nationalism Geospatial fördelning Tillgång till infrastruktur Geospatial fördelning av råvaror Teknisk know how Tillgång till rent vatten Energi Infrastruktur Varierande orsaker

Tillgång till energi – innefattande råvaror och tekniska innovationer liksom teknologi för dess prospektering, utvinning, produktion och distribution – har fått en allt ökad betydelse och därigenom stärkts i dess roll som en grundor-sak till uppkomsten av krig och kris. Sentida exempel är många t.ex. Suez-kriget 1956, FalklandsSuez-kriget 1982, de USA-ledda militära operationerna Desert Storm 1991 och Iraqi Freedom 2003 och Georgien – Ryssland kriget 2008. Även dragningen av den ryska Nord-Stream gasledningen i Östersjön har rest säkerhetspolitiska frågor

Militärteknikens postulat

Postulat kan sägas vara specialfallet av axiom; postulat är begränsat till ämnet/ disciplinen medan ett axiom är generellt gällande. Ett postulat är ett påstående, ofta självklart, som i sig ej leds i bevis utan bidrar tillsammans med andra lat till att forma en teori. I detta kapitel formuleras några militärtekniska postu-lat, redovisningen är inte fullständig, det går att formulera ytterligare postupostu-lat, ej heller är postulaten oomtvistade.

Krigets karaktär förändras i takt med teknikutvecklingen

När grupper av människor blev bofasta och började bruka jorden skapade de också resurser, främst i form av spannmål, vilka måste försvaras. De tidiga kri-gen handlade om att försöka erövra resurser som skapats av andra. För att för-svara sig byggde de bofasta människorna befästningar där man kunde skydda sig själv och sina förråd. Jordbruket skapade även ett överskott vilket kunde bland mycket annat användas till att utrusta och hålla soldater, primärt till försvar men de kunde även användas till anfall på närliggande samhällen. De framgångsrika kunde utöka sitt område och efterhand bildades stater vilka kunde utrusta arméer för försvar och anfallskrig. Staterna låg regelbundet i krig med varandra, nya stater uppstod och gamla gick under. Interna motsättningar, inbördeskrig, var en vanlig anledning till undergång men en stat kunde också erövras av en motståndare med en ny och överlägsen teknik.

Domesticeringen, tämjandet, av vildhästen och byggandet av hästdragna stridsvagnar är tidigt exempel på en ny teknik vilken radikalt förändrade krigfö-ringen. Stridsvagnen gav taktisk överlägsenhet på slagfältet. Tillgång till vagnar innebar även att man fick föra fram mat och furage (foder till hästarna) till en belägringsarmé. Belägringsarmén kunde därmed hålla ut längre än de beläg-rade, en operativ fördel. Angriparen hade således ett tekniskt övertag gentemot försvararen.

Förmågan att tillverka kroppsskydd, hjälmar, bröstplåtar och benskydd, av metall, först brons sedan stål, innebar ett stort taktiskt framsteg. Nu kunde

soldaten stå kvar på slagfältet för att på nära håll döda de hästar som drog strids-vagnarna. Stridsvagnens betydelse minskade men väl bepansrade fotsoldater i tät formering upprätthöll förmågan till anfallsstrid. Förmågan att konstruera tunga belägringsmaskiner, katapulter, murbräckor och anfallstorn, försvårade också möjligheten att långsiktigt försvara fasta anläggningar. Anfall var fortfa-rande bästa försvar.

Stigbygeln, en till synes trivial uppfinning, kom att radikalt förändra stri-den. Så länge man red utan stigbygel kunde kavalleriet bara utnyttja lätta vapen, pilbåge, spjut och andra kastvapen. Stötvapen, det vill säga lansar kunde inte användas, ty även om ryttaren framgångsrikt träffade motståndaren med sin lans, så skulle han själv samtidigt kastas ur sadeln. Stigbygeln ändrade på detta, nu kunde en bepansrad riddare hålla sig kvar på hästryggen och under närstrid kunde han stå upp i stigbyglarna och utdela kraftiga slag med svärd eller strids-klubba.

Långbågen och krutet gjorde snabbt slut på riddarepoken. Inte nog med att man fick en porté (längsta räckvidd för att uppnå verkan i målet), som översteg motståndarens, och en förmåga att skjuta igenom den kraftigaste rustning, med kanoner kunde även riddarborgar förstöras. Kanoner var inledningsvis endast lämpade för stationär krigföring. Man släpade fram kanoner till en befästning och sedan besköt man denna till dess murarna föll samman. Att föra med sig tunga bronskanoner på slagfältet var riskabelt, sannolikheten att de skulle stå på rätt ställe var låg och risken att motståndaren erövrade dem uppenbar. Lättare kanoner av stål ökade möjligheten att ge truppen eldunderstöd på slagfältet.

Kanonen förändrade även striden till sjöss, tidigare hade man under strid försökt ramma motståndarens fartyg och om detta misslyckats övergått till änt-ring och strid man mot man. Kanoner krävde större, stabilare och mer sjövär-diga fartyg. Dessa fartyg kunde vara ute till havs under lång tid och man kunde försvara sig mot pirater och sjörövare. Europeiska sjöfarare började utforska världen, grunda handelsstationer, bilda kolonier och skapa imperier.

Järnvägen kom att påverka krigföringen, främst på strategisk nivå. Med ett utbyggt järnvägsnät blev det möjligt att koncentrera och underhålla stora truppstyrkor till den plats där man sökte ett avgörande. ”Bygg järnvägar, inte befästningar” var ett motto som kom att prägla den tyska militärstrategin under lång tid. På taktisk nivå fick järnvägen begränsad inverkan även om special-byggda ”pansartåg” ibland deltog i striderna.

Den industriella revolutionen innebar att vapentillverkningen övergick från att vara ett hantverk till att bli en industriell verksamhet. Nya mer effektiva va-pen kunde massproduceras. Kulsprutor och repetergevär gjorde det riskabelt för soldaten att uppträda på slagfältet. Defensiven fick ett temporärt övertag över anfallskriget. Motordrivna fordon, stridsvagnar, skulle dock snart återupprätta

Flygmaskinen öppnade upp en ny dimension i krigföringen. Detta fick stor påverkan hur kriget fördes på alla nivåer, taktiskt när flygplan stred med varan-dra, operativt när de lämnade understöd till markförbanden och strategiskt när de bekämpade motståndarens civilbefolkning med avsikt att bryta stridsviljan. Flyg baserat ombord på hangarskepp kunde sänka de största slagskepp varför striden till sjöss återigen förändrade sin karaktär. Flygfällda kärnvapen sattes in för att snabbt avsluta ett världskrig.

Tekniken inverkar på alla militära nivåer

Att tydligt visa hur tekniken påverkar krigföringen på strategisk, operativ och taktisk nivå görs bäst genom exempel. På den strategiska nivån är exemplen kärnvapen och signalspaning.

Kärnvapen är strategiska vapen vars främsta syfte är att avskräcka motstån-daren från att angripa och därmed vara fredsbevarade. Det finns visserligen ”taktiska” kärnvapen för användning på slagfältet men dessa har aldrig kommit till användning och de har efter Kalla Krigets slut minskat i antal och betydelse. Kärnvapnens förmåga att förhindra krig har hitintills visat sig vara god.

Andra världskriget slutade efter bombningen av Hiroshima och Nagasaki och sedan dess har vi varit förskonade från ”stora” krig. Kärnvapen kan inte ensamma tillskrivas denna positiva utveckling men det går inte heller att bortse från deras fredsbevarande förmåga. Nedrustning, minskning av antalet

kärn-vapen, måste anses som positiv, främst på grund av de betydande eko-nomiska resurser som därmed frigörs och som kan utnyttjas mer pro-duktivt. Den positiva effekten av en fullstän-dig avrustning av alla kärnvapen är däremot tveksam, dels upphör deras fredsbevarande förmåga, dels kan vi aldrig avlägsna kunskapen om hur man tillverkar kärnvapen. I en kärnvapen-fri värld kan den grupp eller stat som återupptar tillverkningen av kärnvapen snabbt tillskansa sig en strategisk överlägsenhet som är oönskad av övriga.

Signalspaning, det vill säga teknik för att forcera och läsa motståndarens radiosamband, är en strategisk resurs. Det krävs vanligtvis en kraftsamling av nationens samlade förmågor för att med framgång forcera motståndarens

sam-bandssystem. Vidare begränsar den stränga sekretessen, som måste omge verk-samheten, hur långt ned i organisationen som resultatet av signalspaningen kan delges. Det finns många exempel på värdet av framgångsrik signalspaning, Den brittiska forceringen av det tyska sambandsystemet ”Ultra” under andra världs-kriget är kanske det mest kända. De allierade hade med stor sannolikhet vunnit kriget även utan denna forcering men det hade tagit längre tid, krävt större resurser och ett ökat antalet stupade soldater.

Direkt avgörande betydelse (utan signalspaning hade det sannolikt inte inträffat) hade signalspaningen däremot för det kommunistiska maktöverta-gandet i Kina. Den drygt tusen mil långa förflyttning från Jiangxi till Shaanxi

som genomfördes av det kinesiska Röda ar-mén mellan 16 oktober 1934 och 19 oktober 1935, kallas allmänt för ”Den långa marschen”. Detta namn är en för-skönande omskrivning av den flykt som det egentligen handlade om. Den Röda Armén hade kommit i besitt-ning av några radioap-parater, radiooperatö-rer och kryptosystem från motståndarsidan. Man kunde därför följa Nationella arméns radiotrafik och undvika kontakt med de arméförband som sändes fram för att finna och förinta de flyende kommunisterna. Den kommunistiska par-tiledningen och några tusen soldater överlevde, resten är historia. Att vikten av spaning i alla medier består även i framtiden och är av strategisk betydelse torde vara en rimlig förutsägelse.

På operativ nivå kan flygunderstöd och helikoptertransporter tjäna som

teknikexempel. Fältartilleriets uppgift är att lämna eldunderstöd under både

försvars- och anfallsstrid. Artilleriet har dock vissa begränsningar utöver syste-mets porté. Vid anfallsstrid kan det uppstå problem med att följa med och un-derstödja anfallsrörelsen framåt. Även om pjäserna har givits ökad rörlighet kan svårighet med att föra fram tillräckligt med ammunition begränsa möjligheten till understöd. Vid försvarsstrid är motståndarens artilleribekämpning något som begränsar möjligheten till långvarigt och ihållande eldunderstöd av de egna förbanden. Markmålsbekämpning med flyg undanröjer många av dessa begränsningar. Arméförbanden behöver av denna anledning sådana system för

Helikoptertransporter har på ett avgörande sätt förbättrat markförbandens operativa rörlighet. Med helikoptrar kan man på ett helt nytt sätt både sätta in och dra ut förband i stridzonen. Helikoptrar kan lämna eldunderstöd, föra fram förnödenheter, utföra stridspaning och evakuera sårade. Helikoptersystem är dock kostsamma, fordrar omfattande underhållsorganisation och har en förhål-landevis låg tillgänglighet.

På taktisk nivå är eldhandvapnens förbättrade precision och riktmedel ett tydligt exempel på hur tekniken påverkar striden. Så länge precisionen var låg och riktmedlen primitiva kunde motståndaren bekämpas endast på korta stridsavstånd. Soldaterna drillades i att inte skjuta förrän de såg motståndaren i ”vitögat”. Striden ge-nomfördes upprättstå-ende, i tät gruppering, dagtid, på öppna fält. Nya typer av eldhand-vapen tvingade fram en spridd gruppering, dold framryckning och eldgivning med soldaten liggande ned i skydd. Denna nya taktik innebar i sin tur att soldaterna ofta kom nära varandra innan upptäckt, närstrid med bajonetter blev ett vanligt inslag i striden. Snabbskjutande eldhandvapen med kort räckvidd, kulsprutepistoler, introducerades för närstrid i skyttegravar, bebyggelse och skogsterräng. Med mörkerriktmedel blev det möjligt att strida även nattetid, tidigare hade man visserligen kunnat rycka fram i skydd av mörker men taktiken var normalt att överraskande överfalla fienden med första gryningsljuset. Mörkerriktmedel ger en stor taktisk fördel till den sida som har denna typ av riktmedel.

Icke dödande vapen har tagits fram för att möjliggöra insats på lägre konfliktnivå än krig. Även om soldaten alltid har rätt att tillgripa dödligt våld i självförsvar så finns det ofta en önskan att lösa en konflikt utan att döda motståndaren. Gummikulor, tårgas och chockgranater ger soldaten en möjlighet till graderad vapeninsats utan att höja konfliktnivån.

Bristande teknikförståelse medför minskande operativa möjligheter

Ett klassiskt exempel på bristande teknikförståelse vilket ledde till teknologiska överraskningar på slagfältet är Yom Kippur-kriget 1973 (se LIM 8). Efter det att egyptiska arméförband den 7 oktober överraskande gått över Suezkanalen

byggde man upp en defensiv försvarslinje i Sinai med förband utrustade med ett stort antal pansarvärnsvapen, däribland den då moderna Sagger-missilen av Sovjetisk tillverkning. Sagger-missilen hade en räckvidd på tretusen meter, var trådstyrd och en första generationens (CLOS – Command to Line of Sight) pansarvärnsrobot. Missilen sågs första gången på första majparaden i Moskva 1967. Den levererades till alla länder i Warszawapakten och till andra politiska allierade till Sovjetunionen, många arabländer inkluderat.

1967, under sexdagarskriget, hade Israel mött egyptiska förband beväpnade med Snapper-missiler, ett tidigt och ej helt lyckat sovjetiskt försök att utveckla en pansarvärnsrobot. Erfarenheten från detta krig var att det egyptiska infante-riet skulle ge upp och fly i samma ögonblick som Israels stridsvagnar dök upp på slagfältet. Detta födde idén att man kanske inte behövde infanteri och artil-leri som följde och understödde stridsvagnarnas anfall. De inledande israeliska motanfallen med renodlade pansarförband utan adekvat understöd gav stora förluster och anfallen avbröts i väntan på att fullständiga arméförband av divi-sionsstorlek hade hunnit mobiliseras.

Efter en vecka, den 15 oktober, var man redo. De egyptiska pansarvärnsför-banden neutraliserades av artilleri och infanteriförband. Två israelitiska pansar-divisioner gick över Suezkanalen och inringade hela den tredje egyptiska armén.

Kriget avbröts den 22 oktober efter det att FN:s säkerhetsråd enhälligt hade antagit en resolution om vapenstillestånd.

Att utmana en teknisk överlägsen motståndare och att förlita sig på att ett tekniskt vapensystem, t.ex. Sagger-missiler, skall framkalla ett operativt genom-brott tyder på bristande teknikförståelse.

Asymmetri är inte en vinstgaranti för den tekniskt överlägsne

Vid symmetriska konflikter då båda parter använder liknande typer av förband, pansar, flyg, infanteri osv. har den tekniskt överlägsne en stor operativ fördel. Vid asymmetriska konflikter då parterna utnyttjar asymmetriska typer av för-band och stridsteknik är inte teknisk överlägsenhet lika utslagsgivande. Ett tyd-ligt exempel härpå är Vietnamkriget. Den tekniskt överlägsne, USA, använde bombflyg, helikoptrar, artilleri och pansar mot en motståndare som utnyttjade eldhandvapen och granatkastare i ett gerillakrig. De amerikanska ”segrarna” var illusioner, visserligen dödade man i striderna alltid betydligt fler motståndare än vad man själv förlorade. Men då motparten, Nordvietnam, var okänslig för förluster i människoliv fortsatte kampen år efter år. När man dessutom genom propaganda lyckats få opinionen att tro att det var en sydvietnamesisk befriel-serörelse, Vietcong eller FNL, som stred för landets självständighet i stället för den nordvietnamesiska invasion det egentligen rörde sig om, gav USA till slut

själv. Detta försvar bröt snart samman och nordvietnamesiska stridsvagnar rull-lade in på Saigons gator den 30 april 1975.

Tekniska framsteg har alltid en militär nytta

Nya tekniska prototyper och artefakter har ofta tagits fram för civilt bruk men fått sitt verkliga genombrott först när ett militärt behov uppstått och ekonomis-ka medel kunnat disponeras för vidare teknisk utveckling. Ingenjören Nikolaus Otto tog patent på explosionsmotorn 1876. Men det var under första världs-kriget den blev så tillförlitlig att den kunde användas för att driva stridsvagnar och flygmaskiner. Flygmaskinen hade för övrigt först utvecklats av bröderna Wright, vilka genomförde den första flygningen med ett motordrivet plan år 1903. Inledningsvis var motordrivna flygmaskiner något för excentriska flygen-tusiaster utan vare sig kommersiellt eller militärt värde. Världskriget innebar en mycket snabb teknisk utveckling, jakt och bombflygplan såg dagen ljus. Efter kriget började man kommersiellt utnyttja flygmaskiner, först för posttranspor-ter men sedan även för att transporposttranspor-tera betalande passagerare. Marconi sände ett trådlöst meddelande 1897 och radion revolutionerade därefter den marina krigföringen. Att det var möjligt att utvinna energi genom att fissionera, sön-derdela, uranatomer upptäckte man 1938. Styrt av det pågående världskriget inriktade man sig på att utveckla ett vapen, atombomben, för att först därefter utveckla en civil energiproduktion i kärnkraftverk. Kärnvapen är måhända inte ett militärt vapen utan ett politiskt, men icke förty intar det en särställning från slutet av andra världskriget. Mikrovågstekniken som möjliggjorde radarn var känd från tidigt 1900-tal, men fick sitt genombrott först under andra världs-kriget. Penicillinet framställdes av Alexander Fleming 1928 men det dröjde ca 15 år innan de resurser som erfordrades för en storskalig produktion fanns till-gängliga genom de allierades krigsbudget. Penicillinet fick stor betydelse för krigföringen då endast de allierade styrkorna hade tillgång till det.

Albert Einstein 1879–1955 Alexander Fleming 1881–1955 Nikolaus Otto 1832–1891

1:a världskriget 2:a världskriget

2:a världskriget 2:a världskriget Desert storm

2:a världskriget

Explosionsmotorn Den trådlösa telegrafen, radion

Guglielmo Marconi

1874–1937

Sprängämnen, stridsgaser

Wernher von Braun

1912–1977

Raketen Penicillinet GPS

Kriget som äggkläckningsmaskin

Fritz Haber

1868–1934

Krig har ofta fungerat som idéernas äggkläckningsmaskiner. Idén har funnits men det är först när behovet och pengarna kommit som den slagit igenom.

Den militära teknikens utveckling har successivt ändrat karaktär från att un-der de bägge världskrigen, liksom unun-der kalla kriget, huvudsakligen fokuserat på fysiska vapen och bemannade plattformar avsedda för krigföring på de kon-ventionella arenorna mark, sjö och luft till en mer indirekt krigföring medelst informations- och sensorteknologi s.l. som möjliggjort obemannade (konven-tionella) system liksom vapnens förändrade karaktär och verkan. Därigenom har den moderna målkatalogen radikalt utökats jämfört med tidigare perioder.

Figur 9. Dagens databrus gårdagens krutrök?

Krigets dimmor idag och igår

se lika lite av slagfältet som generalen på kullen innan det röksvaga krutet skingrade dimmorna.

Fram till mitten av 1800-talet hade den militäre befälhavaren besvär med att leda sina förband i fält, eftersom den ogenomträngliga röken från svartkrutet blockerade överblick och underrättelseinhämtning. Med införandet av det rök-svaga krutet förändrades detta radikalt – det var dåtidens IT-revolution – och befälhavaren kunde nu se igenom krigets dimmor. Idag, drygt 150 år därefter och med en IT-teknik etablerad sedan några decennier, är förhållandet det mot-satta. Numera gäller att sålla och identifiera viktig information ur det nästan obegränsade informationsflöde som dagens IT-teknologi oavbrutet förser oss med.

Det var inte förrän under första världskriget som ett vetenskapligt grundat försök gjordes att kvantifiera problemet kvalitet kontra kvantitet i militära ope-rationer. Denna typ av försök gjordes först av William F Lanchester, en brittisk ingenjör som var verksam inom många områden. Man bör dock komma ihåg, att resultaten av Lanchesters forskning inte bör tillämpas utanför sina ramar. Det är uppenbart, att nästan varje verklig militär operation är avsevärt mer komplicerad, än vad matematiska modeller kan hantera. Ekvationerna kan med andra ord bara användas för mycket enkla scenarier.

Tekniken i sig orsakar inte militära konflikter

Argumentet att det finns en korrelation mellan antalet vapen och risken för en militär konflikt mellan stater är inte ovanligt att möta. Detta argument har dock svagt empiriskt stöd. Ett exempel på motsatsen är upprustningen av det svenska försvaret efter andra världskriget. Trots att vi under en period hade 12 arméfördelningar, 50 flygdivisioner och två kryssareskadrar hotade vi ingen an-nan nation. Målsättningen för det starka försvaret var att minska krigsrisken i norra Europa.

Militära artefakter/vapen agerar inte självständigt, det finns alltid ett beslut taget av en människa om att vapnet skall användas. Även om en mina kan de-tonera när dess sensorer upptäcker och klassificerar ett lämpligt mål, har minan tidigare, ibland långt tidigare, lagts på plats och armerats genom ett mänskligt beslut. Även argumentet att moderna vapen skulle öka risken för ett omfat-tande dödande har svag grund. Precisionsvapen orsakar mindre förödelse än ett urskillningslöst bombardemang och det dödades fler personer med knivar och andra handredskap i Rwanda än vad det gjordes i Japan med två atombomber.

En målsättning med militär teknik är att ta fram robusta och tillförlitliga vapen vilka kan användas vid olika konfliktnivåer och inte orsakar onödig förö-delse och lidande.

Militärteknik är ett akademiskt ämne under vardande. De yttre attributen för ett nytt ämne kan populärt sägas var en professor och en lärobok. Därtill behövs en teori som förklaringsmodell till företeelser och observationer inom ämnet.

En teori kan vara en samling av antaganden och påståenden som utöver att förklara fenomen även kan förutsäga sådana. En teori kan vara antingen empi-risk, d.v.s. är partiellt eller helt baserad på observationer, eller deduktiv, d.v.s. logiskt grundad.

Traditionellt har synen på teknik inom Försvarsmakten präglats av en upp-delning i olika kategorier av militär personal. Teknikern har varit den som han-terar tekniken och officeren den som hanhan-terar operationen. Detta har varit en behaglig uppdelning som givetvis fungerat så länge man inte behövt utöva pro-fessionen fullt ut och som dessutom givit officeren en ursäkt att slippa bry sig om den kunskapsmässigt krävande tekniken.

Ämnet militärteknik utgår från en helt annan syn, nämligen den att tekniska system är officerens arbetsredskap och att en förståelse för dessa verktyg är cen-tral för att kunna utöva professionen framgångsrikt; en person utan kunskap om de instrument som ingår i den orkester han eller hon är satt att dirigera får det, liksom auditoriet, besvärligt. Det är heller inte ens säkert att kompositio-nen känns igen. En sådan brist på kunskap är olycklig och kan aldrig försvaras (sic!), i synnerhet när det gäller så allvarliga ting som krig och därmed relaterad verksamhet. Detta synsätt leder till formuleringen av den första militärtekniska teorin: Hur tekniken förstås och tillämpas styr utfallet av alla militära operationer.

Den första militärtekniska teorin:

Teknologiska framsteg, från stridsyxan via hjulet till massproduktion och kärnklyvning, har nästan undantagslöst nyttjats även för militära syften. Genom att tillämpa mer avancerad och möjligen även ny och annan teknik än den motståndaren förfogar över, kan man erhålla avgörande fördelar på taktisk och operativ nivå. Under 1900-talet kom utvecklingen av militär teknik att få en strategisk betydelse – det långräckviddiga bombflyget och dito missiler kunde nå och skada motståndarens hela samhällsstruktur och inte som tidi-gare, begränsas till den militära delen. Utvecklingen av massförstörelsevapen bidrog givetvis till detta. Ett känt exempel är Trinity, den första kärnvapenex-plosionen 16 juli 1945, som tre veckor senare fick sin tillämpning för att ända andra världskriget. Strategic Defense Initiative (SDI eller populärt Star Wars-projektet) är ett annat exempel på hur ny teknik använts för strategiska syften, nämligen att bidra till dåvarande Sovjetunionens sönderfall.

Genom historien finns en mångfald exempel hur ny teknik använts i militä-ra sammanhang. I LIM vol. 8 redovisas exempel på bristande teknisk förståelse och därtill kopplade militära misslyckanden.

Exempel på motsatsen kan här illustreras genom de militära framgångar som nåddes genom en militär förståelse av ny teknik i Storbritannien. Under 1930-talet bedrevs en omfattande forskningsverksamhet rörande luftförsvar. Verksamheten skedde utefter flera parallella spår varav särskilt ett, radartek-niken, kom att få en avgörande betydelse vid försvaret av Storbritannien. Det skulle dock dröja 5–6 år innan tekniken fullt ut var användbar. Det luftförsvars-system som då byggdes upp var resultatet av en nära samverkan mellan fors-kare och flygofficerare. Systemet byggdes för att fylla de krav vilka framtagits med hjälp av tidig operationsanalys genomförd inom det brittiska flygvapnet. Förutom den nya radartekniken integrerades radiotelefoni och radiopejling i systemet, vilket, ställt mot dåtidens systemkunskap, måste betecknas som ett imponerande arbete. Luftförsvaret erhöll härvid såväl tidig förvarning som lä-gesbestämning av fientligt flyg. Luftförsvarssystemet innefattade även förmåga att via radiotelefoni leda jaktflyget mot anflygande fientligt flyg. Förståelsen och det militära utnyttjandet av denna nya teknik visade sig vara av avgörande betydelse för ”the Battle of Britain”.

Figur 10. Det framgångsrika luftförsvarssystem som byggdes upp i Storbritannien under andra världskriget var resultatet av en nära samverkan mellan forskare och flygofficerare.

Nätverket

Uppgifterna från lägre nivåer samlades i en central ledning varifrån informationen sedan fördelades ner i organisationen. Till var och en efter hans behov. I sektorskontrollen gavs startorder till flygplanen som även kunde få info i luften.

Radarstation

Grupphögkvarter Luftvärn

Observationsplats

Radarstationer Sammanställningsrum

En med föregående exempel samtida tillämpning som bidrog till att de stra-tegiskt viktiga försörjningslinjerna till Europa kunde hållas öppna var att man förstod den militära nyttan av att införa ny teknik – radar – på spanings- och bombflygplan vilka därigenom erhöll en förmåga att kunna lokalisera bl.a. ubå-tar i ytlägen trots dålig sikt och mörker. Före 1943 hann en tysk ubåt i genom-snitt sänka drygt 20 allierade fartyg innan de allierade kunde sänka den, medan motsvarande siffra från och med 1943 decimerades till färre än 2. Orsakerna till detta var säkerligen flera, bl.a. att de allierade samlade och i någon mån skyddade fartygen genom konvojer. Huvudorsaken anses dock vara införandet av högupplösande radar på spanings- och attackflygplan. Detta medförde att de dåtida ubåtarna, vilka mer korrekt borde ha kallats dykbåtar, ej längre kunde nyttja mörker och dålig sikt i tidigare omfattning för att i ytläge ladda sina bat-terier, varför den taktiska fördelen med ett dolt uppträdande i undervattensläge avsevärt reducerades.

Teknikens påverkan finns alltså på stridsteknisk, taktisk/operativ som stra-tegisk nivå. Påverkan är mest tydlig och mätbar på lägre nivåer, t.ex. när ett eller flera tekniska system av motståndaren sätts ur spel genom störning, vilse-ledande information etc. och man genom att använda sig av en kombination av teknisk och taktisk kompetens genomför erforderlig taktikanpassning. Med god kunskap om verktygen, d.v.s. allt från vapen och plattformar till informa-tions- och ledningssystem samt principer för att bedriva strid på olika nivåer kan den väpnade striden föras framgångsrikt på alla nivåer. Teknikens påverkan ökar dock på strategisk nivå och är då ofta knuten till väsentliga teknologiska utvecklingssteg.

Så har t.ex. utveckling av handeldvapen sin primära hemvist inom den stridstekniska domänen medan tillförandet av luftoberoende maskineri på kon-ventionella ubåtar hör hemma såväl på den operativa som på den strategiska domänen. Aggressiva IT-system torde kunna rymmas inom alla domäner, möj-ligen med undantag för den stridstekniska.

Vetenskapliga studier kan endast genomföras om studieobjektet uppvisar lagbundenheter. Ofta är det svårt att finna sådana, eftersom man för att lyckas måste studera objektet utifrån en eller flera specifika aspekter och därtill med ”rätt” upplösning. Teknikpåverkan skulle kunna karakteriseras av att ha ett unikt läge inom ett antal domäner av den väpnade striden, såsom den stridstek-niska, den taktiska, den operativa och den strategiska. En grundläggande fråga för militärtekniken är därför att finna sådana lagbundenheter och knyta dem till rätta domäner av den väpnade striden. Detta ger grunden för den andra militärtekniska teorin: Ett tekniskt system kan beskrivas genom dess läge inom en eller flera domäner av den väpnade striden.

Den andra militärtekniska teorin:

Ett tekniskt system kan beskrivas genom dess läge inom en eller flera domäner av den väpnade striden.

Figur 11. Förenklad bild som illustrerar att ett tekniskt system kan beskrivas inom flera av stridens domäner men enbart ha ett läge avseende inverkan på officersprofessionen liksom teknisk nivå.

Samhällets utveckling och förändring kan tydliggöras av informationstek-nologins utveckling och alltmer ökande betydelse. Militärt kan effekten av IT-områdets snabba utveckling illustreras av ammunitionsutvecklingen från ostyrda bomber via styrda robotar till så kallade smarta vapen vilka själva har förmåga att identifiera och styra mot ett utpekat mål. Om man studerar an-talet vapeninsatser som över tiden erfordrats för att uppnå ett givet mål, t.ex. oskadliggöra en bro, slå ut en befäst kommandocentral etc. så kan man något förenklat illustrera inverkan av denna, huvudsakligen, civila teknikutveckling. Flera sådana studier finns i tillgänglig litteratur och i öppna källor. Sådana jäm-förelser blir dock av uppenbara skäl inte särskilt noggranna, då exakta uppgifter om vapentyp och antal som nyttjas i varje enskilt fall ej är allmänt tillgängliga, men den bild som växer fram genom att sammanställa uppgifter i öppna källor indikerar dock ett samband mellan vapnens teknologiska nivå och antal som erfordras. Ju mer avancerade vapen, desto färre erfordras för en given uppgift. Därmed inte sagt att den totala insatsen blir billigare eller ens effektivare, då avancerade vapensystem ofta ställer höga systemmässiga krav och inte alltid är

Radar Kul-spruta Kärn-vapen Kontroll av teknik export Teknisk

nivå officersprofessionenInverkan på

lika robusta som låg-teknologiska vapen. Betydelsen av teknisk förståelse hos ansvariga officerare skall heller inte negligeras, liksom att frågan är mer kompli-cerad än vad som redogjorts för, bl.a. har ju skydd och motverkan i allmänhet förändrats över tiden.

Figur 12. Den civila IT-utvecklingen återspeglas i en ökande vapenteknisk precision.

En annan effekt av samhällets teknologiska utveckling är överflödet av in-formation och snabbheten med vilken sådan inin-formation kan spridas. Detta är inte odelat positivt utan officeren måste kunna extrahera kunskap ur formationen. Om informationen inte analyseras och inordnas i en robust in-formationsstruktur, utgör informationsflödet en belastning vid militär besluts-fattning. Systemanalys, verifiering, validering och ackreditering är härvid några tillämpbara verktyg. En nära samverkan med den civila delen av samhället för kvalificerad kunskapsuppbyggnad inom dessa områden kombinerad med en kritisk lyhördhet inför ny teknik och tekniksprång kan bidra till att skapa framgång för morgondagens officerskår. Ur detta resonemang kan vi härleda den tredje militärtekniska teorin; Teknikens inverkan på officersprofessionen följer

samhällets utveckling och förändring.

Enstaka 1950 1960 1970 1980 1990 2000 Tiotal Hundratals Tusentals Ostyrda vapen

Teknisk utveckling – precision

Förenklad och ungefärlig bild över antal vapeninsatser som över tiden, med utvecklad teknologi, erfordras för att uppnå ett givet mål.

Styrda vapen

?

Figur 13. Illustration av relationen mellan militärteknisk forskning och militär insats.

Specialförband

Drönare

Det globala skuggkriget

2. Spaning och

underättelser

3. Insats

En dödlig attack med drönare eller specialförband är toppen av ett isberg vars bas utgörs av forskning och avancerade spaningsmetoder.

• • • Trådlös kommu-nikation Spanings-UAV Satellit Nanosensorer

Bakom varje insats finns en omfattande underrättelse-operation med hemliga agenter och special-förband.

Ett nätverk från små nästan osynliga sensorer till satelliter kartlägger området.

Attack från drönare eller specialförband.

SIGINT/COMINT – signal och

kommunikationsspaning

IMINT – satellit- och flygfoto HUMINT -

underrättelsein-hämtning människa mot människa HQ

DARPA

Basen för drönarattackerna är en enorm planerings- och forskningsinsats som resulterat i ett system att i hemlighet kunna spåra och följa personer, clande-stine tagging, trackning and locating project, CTTL.

Det finns redan nu ett stort antal för detta unga ämne väsentliga frågeställ-ningar att studera och söka svar på. En selektering av dessa är dock nödvändig för att kortsiktigt samordna och inrikta ämnets begränsade forskningsresurser och därigenom säkra ämnets långsiktiga utveckling. I rutan nedan har samlats tre frågeställningar vilka alla är centrala för ämnets utveckling och inom vars ram den militärtekniska forskningen bör rymmas för överskådlig tid.

Centrala militärtekniska forskningsfrågor: Hur mäta och kvantifiera militär nytta?

Den pågående teknikutvecklingens militära nytta – hur förutse den militärspecifika inne-börden av teknikutvecklingen?

Hur inverkar en ökad människa-datorinteraktion (HCI) på militär verksamhet? Den tredje militärtekniska teorin:

Allmänt

Det är inte ovanligt att det som ryms inom begreppen metod och metodologi uppfattas olika inom skilda vetenskapliga discipliner. Det är heller inte ovanligt att de semantiskt lika orden metod och metodologi förväxlas.

Med metod menas ett vetenskapligt tillvägagångssätt för att lösa ett problem eller besvara en frågeställning. Metodologi däremot är läran om metoder s.l. och är ett vetenskapsteoretiskt begrepp som syftar till att i generella termer återge (deskriptivt eller normativt) vad som är utmärkande den specifika disciplinens vetenskapliga tillvägagångssätt.

Militärteknik och metodologi

Militärteknik är ett ämne där problemet står i fokus, inte metoden. Det finns därmed inga unika militärtekniska metoder. Det finns dock metoder och verk­ tyg som är mer lämpade och används mer frekvent inom militärtekniken.

Militärtekniken tar sin utgångspunkt i ett problem eller en fråga för att därefter gå vidare med att se vilka delfrågor som behöver besvaras och vilken, om någon, empiri som behövs. Problemet styr däremot inte helt valet av metod då problemet i sig sällan ger direktiv på hur man ska samla in data utan det är de metodologiska valen som styr. När behovet av empiri är fastställt och vilka argument den kan ge, kan valet av metod börja. Detta synsätt kontrasterar mot ämnen som matematisk statistik eller redovisning där metoden är i fokus och därmed styr frågan.

Naturvetenskapen kännetecknas av viljan att kvantifiera de fenomen man studerar. Likaså att man ska kunna upprepa ett experiment eller verifiera en