ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för Beteende-, Social- och Rättsvetenskap Rättsvetenskapsprogrammet med internationell inriktning Rättsvetenskap C – Folkrätt
Vt 2006
Skyddet av egendom
&
Rätten till domstolsprövning,
Fallet Yusuf
Författare: Emelie Blomkvist och Stefan Rotmil
Handledare: Maria Eriksson
Innehåll
1. INLEDNING ... 4
1.1 Bakgrund ... 4
1.2 Frågeställning ... 4
1.3 Syfte... 5
1.4 Metod ... 5
1.5 Avgränsning... 6
2. SKYDDET FÖR EGENDOM ... 7
2.1 FN:s Universella deklaration och andra universella regleringar
…….7
2.2 Regionala regleringar,
Europakonventionen för mänskliga rättigheter
Tilläggsprotokoll 1 artikel 1 ……….
92.2.1 INLEDNING...9
2.2.2 VAD RÄKNAS SOM EGENDOM IDAG?...10
2.2.2.1 Konkret egendom ...10
2.2.2.2 Intellektuell egendom ...11
2.2.3 STATERS MÖJLIGHET TILL INGRIPANDE I SKYDDET AV EGENDOM ...12
2.2.3.1 Ingripande av egendomsskyddet enligt regel 2...12
2.2.3.2 Ingripande av egendomsskyddet enligt regel 3...13
2.2.3.3 Allmänna intresset och Proportionalitet ...14
2.2.3.3.1 Allmänna intresset...14
2.2.3.3.2 Proportionalitet...15
3.1 Universella regleringar
...173.1.1 FN:s UNIVERSELLA DEKLARATION OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA ...17
3.1.2 FN:s KONVENTION OM MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER ...19
3.2 Europakonventionen och rätten till domstolsprövning
...203.2.1 RELEVANTA STADGANDEN INOM EU/EG-RÄTTEN ...21
3.2.1.1 Europakonventionen för mänskliga rättigheter artikel 6 ...21
3.2.1.2 Tröskelkriterier ...22
3.2.1.3 Principer inom EKMR artikel 6 (1)...22
3.2.1.3.1 Artikel 6 (1) ...23
3.2.2 DOMSTOLSPRÖVNINGENS OMFATTNING...24
3.2.2.1 Rätten till domstolsprövning vid rättsliga hinder ...24
3.2.2.2 Rätten till domstolsprövning vid praktiska hinder ...25
3.2.2.3 Civila rättigheter och skyldigheter ...25
4. FALLET ... 27
4.1 Bakgrund ... 27
4.1.1 EU:S FÖRSTAINSTANSRÄTT ...285. ANALYS ... 30
5.1 Diskussion ... 33
5.2 Slutsats ... 34
6. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 36
1. INLEDNING
1.1
Bakgrund
Genom en förordning som antogs i EU:s ministerråd i september 2001 frystes tillgångarna för tre svenskar med somalisk härkomst då dessa misstänktes vara delaktiga i terrorverksamhet. Två av de misstänkta har sedan avförts från förordningen och den 21 september 2005 fick den kvarvarande, Ahmed Yusuf, sin sak prövad i EU:s förstainstansrätt. Hans tillgångar har frusits enligt den resolution som flertalet individer och organisationer begärt ogillandet utav.1 Det än så länge interministiska beslut från EU:s förstainstans anser att EU är skyldig att följa de beslut som tas av FN:s säkerhetsråd samt att detta innebär att EU har behörighet att frysa tillgångar för enskilda individer och att det inte strider mot den klagandes universella mänskliga rättigheter. Ahmed Yusuf har överklagat och ifrågasatt detta beslut. Hans ombud menar bl.a. att beslutet strider mot Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna2 då Yusuf varken får ta del av grunderna till anklagelserna mot honom eller bestrida dem.3
Det är oumbärligt för en demokratis existens att rätten till domstolsprövning efterlevs och för upprätthållandet av en rättsstat innebär rätten till domstolsprövning ett fundament. Denna rättighet stipuleras i olika form i flertalet universella avtal. Essensen är dock att varje individ har rätt till domstolsprövning i frågor som rör dennes fri- och rättigheter eller då denne är anklagad för brott. Hypotetiskt kan processen runt Yusufs ärende kränka denna rättighet då han varken få ta del av anklagelserna mot honom eller bestrida dessa.
1.2 Frågeställning
Uppsatsen ämnar svara på hur skyddet av egendom ser ut samt vad rätten till domstolsprövning innebär i ett internationellt perspektiv. För att mer adekvat kunna beskriva detta ämnas göra nertramp i lagtext, praxis samt i doktrin gällande rätten till
1 Dom i mål T-306/01, 2005-09-21.
2
Europeiska konventionen om skydd för de Mänskliga rättigheterna och de Grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950. (ETS 5-1950).
3http://www.eu-upplysningen.se/templates/EUU/NewsArticleTemplate____3537.aspx, läst 2006-03-28, kontrollerad 2006-05-28.
domstolsprövning och skyddet av egendom. Det kommer även diskuteras på vilket sätt en stat kan gå in och störa en individs åtnjutande av sin egendom. Slutligen kommer ett aktuellt och relevant fall, T-306/01, mellan Yusuf och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen att redogöras för, dessutom kommer utfallet kompareras med det som framkommit enligt lagtext, praxis och doktrin vilken fastställer egendomsskyddet samt rätten till domstolsprövning?
1.3 Syfte
Denna uppsats syftar till att klargöra för bestämmelser enligt Europakonventionen rörande skyddet för egendom samt rätt till domstolsprövning. För att ge en så tydlig bild som möjligt kommer, förutom Europakonventionens regleringar, även väsentliga universella regleringar att redogöras för. Dessutom åsyftas att diskutera det gällande rättslägets komplexitet i ljuset av ett autentiskt fall, Yusuf och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen4.
1.4 Metod
Metoden i denna uppsats är av rättsdogmatisk karaktär,5 och bygger på de traditionella rättskällorna i folkrätten. Dessa kommer att tolkas i överrensstämmelse med artikel 38 i internationella domstolens stadga.
Artikel 38 i Internationella domstolens stadga
Domstolen, vars uppgift är att i överensstämmelse med internationell rätt avgöra sådana tvister, som hänskjutas till densamma, skall tillämpa
a. allmänna eller speciella internationella överenskommelser, vilka fastställa av de tvistande staterna uttryckligen erkända regler;
b. internationell sedvänja, utgörande bevis för en allmän praxis, godtagen såsom gällande rätt;
c. allmänna, av de civiliserade folken erkända rättsgrundsatser; d. med förbehåll för bestämmelsen i artikel 59 rättsliga
avgöranden och de olika ländernas mest sakkunniga författares lärosatser, såsom hjälpmedel för fastställande av gällande rätt.
(författarens kursivering)
4 Mål T-306/01.
5 Peczenik, Aleksander, Juridikens teori och metod : en introduktion till allmän rättslära, Fritz, Stockholm 1995, s. 33.
Vid bearbetning av internationella avtal kommer Wienkonventionens 31 artikel att tillämpas. Eventuell tolkning kommer att ske på ett objektivt och kontextuellt sätt, hänsyn till syfte och ändamål kommer likaså att tas i åtanke.
1.5 Avgränsningar
Uppsatsen behandlar rätten till domstolsprövning främst i enighet med
Europakonventionen. För att få en klar och övergriplig bild över rättsläget kommer även andra regleringar som rör rätten till domstolsprövning att tangeras. Dock kommer fokus att ligga på regleringen i Europakonventionen artikel 6. Europakonventionen och Europadomstolen kommer endast att beröras i förhållande till frågeställningen. Till följd av
denna avgränsning kommer uppsatsen inte att redogöra för exempelvis
Europakonventionens alla artiklar och inte heller närmare hur Europadomstolens arbete fungerar eller vad deras avvisningsregler innebär. Slutligen kommer det aktuella fallets utgång och omständigheter inte diskuteras i större utsträckning än de som ryms inom ramen för uppsatsens syfte och frågeställning. Under diskussionen gällande egendom kommer enbart relationen mellan individ och föremål, Rights in rem, tas upp och analyseras.
2. SKYDDET FÖR EGENDOM
2.1 FN:s Universella deklaration och andra universella regleringar
Det första internationella dokumentet som tar upp frågan gällande skydd av egendom är FN:s Universella Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna från 1948. Denna artikel var väldigt omdiskuterad när deklarationen skrevs. Vissa stater ansåg till och med att artikeln var meningslös för äganderätten redan reglerades så extensivt på en nationell nivå.6 Två exempel av utkast till dagens artikel nämnde ”personal property”7 samt enbart egendom som ”meets the essential needs of decent living, that helps to maintain the dignity of the individual and of home”.8 Den sista texten som till slut godkändes av Generalförsamlingen i FN är den vi idag kan läsa i deklarationens 17:e artikel:
1. Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra.
2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom9
Den tolkningen av artikel 17 punkt 1 som kommit att gälla innebär ett skydd för dem som redan innehar egendom oavsett folkslag eller klass,10 men den ger ingen rätt att inskaffa sig någon egendom.11 ”I förening med andra” i slutet av punkt 1 lades till efter förslag från dåvarande Sovjetunionen12 och var menat att täcka sådana förhållanden av kollektiva äganden som existerade i de Sovjetiska bondesamhällena på den tiden. Läser man artikel 17 punkt 1 i samband med de tidigare utkasten får man en bild av att skyddet av egendom enbart skall täcka det mest nödvändiga för att man skall kunna leva.
Garantin i artikel 17 punkt 2 mot godtyckligt berövande är som bäst ett generellt skydd och egentligen ett ganska svagt sådant. Staters förmåga att kringgå skyddet förefaller sig rätt
6 Rosas, Allan: The Strength of Diversity: Human Rights and Pluralist Democracy, Martinus Nijhoff Publishers Dordrecht/Boston/London 1992 s.136-137.
7 Har inte hittat någon definition av vad som ansågs vara ”personal property”.
8 Çoban, Ali Riza: Protection of property rights within the European Convention on Human Rights, Ashgate Dartmouth 2004 s. 126.
9 Översättning till svenska taget från http://www.unhchr.ch. 10
Waldron, Jeremy: The Right to Private Property, Oxford University Press 1988 s. 21. Waldron refererar till slavarbetare. Slavar tilläts inte ha privata ägodelar utan till och med deras kläder tillhörde slavägarna. Waldron menar att även den lägsta av klasser och oavsett kön genom deklarationen skall ha rätt till sin egendom. 11 Rosas, A. s. 137.
lätt i den mån att det enda som kan tänkas krävas är en lag eller ett officiellt påbud som ger staten rätt att beröva individen dess egendom.13
Det största problemet med den Universella deklarationen ända sedan sin födsel är att den per definition inte är juridiskt bindande14, deklarationen fungerar mera som ett moraliskt rättesnöre för stater. Att bryta mot en artikel kan alltså inte leda till någon internationell domstol med juridiska påföljder, men det kan leda till dålig publicitet bland de andra staterna med resultat av möjliga politiska sanktioner som påföljd. För mer uttömmande diskussion gällande Universella deklarationens status, se 3.1.1.
Efter att Universella deklarationen erkänts föreslog Kommissionen för mänskliga rättigheter en sammansatt text med rättigheter som skulle innehålla en deklaration, ett lagligt kontrakt och instruktioner för implementering.15 Det blev långdragna diskussioner gällande texten och till slut bestämde FN:s Generalförsamling 1952 att två skilda konventioner skulle skapas, Internationella konventionen för medborgerliga och politiska rättigheter samt Internationella konventionen för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICCPR och ICESCR)16. Det tog ytterligare 14 år innan de två konventionerna presenterades för generalförsamlingen. Vad som är intressant att se med de två konventionerna är att ingen av dem innehåller något explicit skydd av egendom, de har däremot flertalet artiklar som indirekt kan relatera till egendom.17 Dessa två huvudkonventioner må sakna regleringar för skyddet av egendom, men många av de specialkonventioner som idag finns reglerar skyddet av egendom. Exempel på sådana konventioner är 1951 års Konvention angående flyktingars rättsliga ställning artikel 13, CEDAW-konventionen18 artikel 16 m.fl. Dessa speciella konventioner skapades för att hindra diskriminering av de folkgrupper som tas upp av respektive konvention, vilket i sig gör att det skydd av egendom som tas upp snarare är till för att skydda dessa grupper mot
13 Rosas, A. s. 137.
14 Textbook on International Human Rights s 39. 15
Textbook on International Human Rights s 45.
16 International Covenant on Civil and Political Rights samt International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights.
17 För mer information om mera specifika artiklar se Rosas. s 138. 18 Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor.
diskriminering i fall ett skydd av egendom skulle finnas än ger gruppen ett specifikt egendoms skydd. 19
2.2 Regionala regleringar,
Europakonventionen för mänskliga rättigheter
Tilläggsprotokoll 1 artikel 1
Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt till sin egendom.
Ingen får berövas sin egendom annat än i den allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser
Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte på en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.20
2.2.1 INLEDNING
Europarådet skapade Europakonventionen för Mänskliga Rättigheter, som innehöll 10 rättigheter tagna från FN:s Universella deklaration samt ett rättsystem för att försvara dess rättigheter.21 Sedan Europakonventionens ratificering har ett antal tilläggsprotokoll skapats, och i det första tilläggsprotokollets 1:a22 artikel finns skyddet av egendom. I likhet med diskussionerna bakom artikel 17 i FN:s Universella deklaration diskuterades P1-1 noggrant. Storbritannien var en ledande motståndare redan från början, som ansåg att internationella regler skulle bli problematiska då varje land hade väldigt olika regler gällande egendom. Länder med lång katolsk historia som t ex Frankrike ansåg däremot att ett skydd av egendom var viktigt för att kunna utveckla individens och familjens rättigheter.23 Tilläggsprotokoll 1 trädde till slut i kraft 18 Maj 1954 och åtföljs idag av 42 stater i Europa.24
19 Rosas. A. s. 139.
20 Svensk översättning inhämtad från http://www.echr.coe.int/echr. 21 http://www.hri.ca/fortherecord2000/euro2000/vol1/appendix1.htm. 22 Vidare benämnt P1-1.
23
Rosas. A. s. 141.
24 Albanien, Armenien, Azerbaijan, Belgien, Bosnien Hercegovina, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Georgien, Grekland, Kroatien, Island, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Moldavien, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Ryssland, San Marino, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern samt Österrike.
Skyddet gäller enbart existerande eller förlorad egendom. Den ger inte en rätt att införskaffa egendom. Marckx v. Belgium25 handlade om en flicka som föddes till ensamstående mor. När den ensamstående modern dog nekades flickan arv enligt Belgisk lag. Målet gick upp i Europadomstolen som fastslog att P1-1 inte var gällande i detta fall, då artikeln enbart skyddar ”rätten till respekt till sin egendom”.
2.2.2 VAD RÄKNAS SOM EGENDOM IDAG?
Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt till sin egendom. De två frågor man bör ställa sig är: Vad anses som egendom? Kan rena finansiella tillgångar anses som egendom och därmed falla inom skyddet för egendom?
2.2.2.1 Konkret egendom
De två officiella språken som Europakonventionen först skrevs på är franska och engelska. Vid tolkning av texten är det dessa två språk som gäller. Skillnaden mellan dessa två språk i P1-1 är i artikelns första mening. Den engelska textens första mening talar om ”possessions”26 medan den franska texten talar om ”biens”27. Storbritannien anförde i fallet Wiggins v. United Kingdom att ”possessions” var lösa ägodelar, egendom som individen själv kan flytta på ett eller annat vis. Kommissionen godtog inte denna förklaring utan refererade till den franska texten och sa att egendom var konkret egendom som är både flyttbar och oflyttbar.28 Fallet Sporrong and Lönnroth v. Sweden29, ett förövrigt väldigt känt fall inom detta specifika område som Domstolen ofta refererar tillbaka till i andra fall, diskuterade frågan gällande förlängda tider för expropriation. Utan att här gå in på vidare detaljer om själva fallet fastställde Europadomstolen att bostäder faller inom skyddet av egendom. Även tryckplåtar och tryckta upplagor av böcker hos ett boktryckeri anses skyddas av P1-1.30 I Agosi v. the United Kingdom hävdade det tyskregistrerade smältföretaget Agosi, som även handhar guld och silver, att Storbritannien ingripit i deras
25 Marckx v. Belgium App No. 6833/74. 26
Nordstedts Svensk/Engelska Ordbok översätter till egendom, ägodelar, tillhörigheter. 27 Prismas Franska ordbok översätter till egendom.
28 Wiggins v. United Kingdom App No. 7456/76 s 40. 29 Sporrong and Lönnroth v. Sweden App No. 7151/75. 30 Handyside v. the United Kingdom App No 5493/72.
rätt till respekt för deras egendom. När Agosi försökt återta Krugerrands31 från en misslyckad affärsuppgörelse fick de reda på att den brittiska tullen beslagtagit mynten när köparna försökt att smuggla in mynten i England, där de är förbjudna enligt lag.32 Matos e Silva, Lda., and Others v. Portugal tog upp frågan gällande en del mark som av staten förvandlats till naturreservat. Fallet tog upp hinder av utveckling på den resterande marken där kärandena fortfarande hade kontroll, men hindrades att fullt ut kunna nyttja sin egendom. Domstolen ansåg att detta föll inom gränserna för P1-1 och att Portugal brutit med bestämmelserna.33 I fallet Öneryildiz v. Turkey diskuterade Europadomstolen om en bosättning på statligt ägd mark kunde anses som egendom och skyddas enligt P1-1 trots att byggnadsförbud gällde på markområdet. Domstolen sa att i normalfall så skulle inte en sådan bosättning anses som skyddbar enligt artikel 1 men i det här fallet hade de statliga myndigheterna känt till bosättningarna i nästan 5 år utan att ha vidtagit åtgärder. Detta ansåg domstolen räckte för att bosättningen skulle falla inom skyddet av egendom.34 Stran Greek Refineries and Stratis Andreadis v. Greece35 tar upp just frågan ifall pengar faller inom skyddet för egendom. Efter ett projekt som skulle ha gjorts i samarbete med den grekiska regeringen lagts ner krävde företaget den grekiska staten på pengar, dels återbördande av pengar och dels kompensation. En skiljedom gjordes i ärendet och den grekiska staten dömdes att betala. Staten vägrade betala och målet gick upp till Europadomstolen som dömde att företagets rätt till pengarna ansågs falla inom skyddet av egendom. Lydelsen ”egendom” i P1-1 har en autonom innebörd, och det är Europadomstolens uppgift att från fall till fall avgöra vad som kan falla inom skyddsbegreppet i paragrafen.
2.2.2.2 Intellektuell egendom
Fallen Gasus36 och Bayeler37 tar upp diskussionen gällande kontrakt och andra tillgångar. Domstolen vidhöll i dessa fall att ”egendom” i P1-1 har en autonom innebörd som inte bara
31 Krugerrand är Sydafrikanska guldmynt av otroligt högt värde. 32 Agosi v. The United Kingdom App No. 91118/80 para 49 33 Matos e Silva, Lda., and others v. Portugal App No. 15777/89 34
Öneryildiz v. Turkey App No. 48939/99
35 Stran Greek Refinerres and Stratis Andreadis v. Greece App No. 13427/87
36 Gasus Dosier- und Fördertechnik GmbH v. the Netherlands App No. 15375/89. Gällde ett säljkontrakt av en cementblandare med sagd blandare som säkerhet om full betalning var omöjlig.
gäller konkreta föremål utan även vissa andra intressen och rätter som berör ekonomiska tillgångar. Denna autonoma innebörd gäller i dagsläget även för patent38, copyrights39 och trademarks40.
Med de senaste årens framgångar inom biogenetiken har diskussioner om möjlighet att patentera mänskligt genetiskt DNA som inte längre sitter ihop med personen uppmärksammats alltmer. I dagsläget finns det inga speciella regleringar, och något fall av detta slag har inte kommit upp i Europadomstolen än. Men definitionen egendom är som tidigare sagt autonom. Det är upp till Europadomstolen att avgöra vad som anses som egendom i varje nytt fall.
2.2.3 STATERS MÖJLIGHET TILL INGRIPANDE I SKYDDET AV EGENDOM
För att kunna utröna ifall en stat haft rätt att åsidosätta skyddet använder Europadomstolen sig av en princip. Denna princip används av Europadomstolen i nästan alla fall som tar upp frågor gällande artikel 1.41
1:a regeln är insatt i första styckets första mening i artikeln och är menad att ge ett generellt skydd av egendom.
2:a regeln som finns att hitta i första styckets andra mening i artikeln tar itu med berövande av egendom och under vilka förutsättningar detta kan anses tillåtet. 3:a regeln står att finna i andra stycket och den tar itu med staters rätt att kontrollera nyttjandet av egendom i det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och dylikt.
Europadomstolen har dock sagt att en stats ingripande i en privatpersons nyttjande av sin egendom fortfarande kan anses som laglig enligt artikeln även om ingripande inte faller inom regel 2 eller 3. Men domstolen menar då att man noga måste balansera mellan dels kraven på det allmännas bästa och skyddet för individens rättigheter. Denna balansgång genomsyrar förövrigt hela Europakonventionen, inte bara P1-1.42
38 Smith Kline and French Laboratories ltd v. Netherlands App No. 12633/87.
39 A.D v. Netherlands App No. 21962/93 samt Aral, Tekin and Aral v. Turkey App No. 24563/94. 40
Anehuser-Bush Inc. v. Portugal App No. 73049/01 para 52. Gällande trademark registrering. Domstolen ansåg att
skydd förelåg för trademark, dock först efter att sista registrering skett i enligt Stats inhemska patentlag.
41 För exempel se: Handyside v. the United Kingdom App No. 5493/72, Sporrong and Lönnroth v. Sweden App No. 7151/75;7152/75 samt tidigare nämnda rättsfall.
2.2.3.1 Ingripande av egendomsskyddet enligt regel 2
Ett berövande enligt den andra regeln kan endast ske på lagligt vis i fall det är för det allmännas bästa och är föreskrivet i lag under de förutsättningar som är föreskrivna i folkrättens grundsatser. Med berövande menas att en ägares rättigheter gällande en viss egendom upphör att existera antingen genom konfiskering av sagda egendom eller genom förstörelse av den.43 Ifall de svenska myndigheterna fullföljt expropriationen i fallet Sporrong skulle det ha inneburit ett berövande i enlighet med P1-1.44 I Jahn and Others v. Germany diskuterades återlämnande av mark till staten enligt nationell lag. Europadomstolen fastställde att ett berövande av egendom skett enligt första paragrafen i P1-1. Domstolen anförde även att brott gentemot P1-1 ej förelåg, detta med grunden att återlämnande reglerades i nationell lag.45
2.2.3.2 Ingripande av egendomsskyddet enligt regel 3
Störande av egendomsskydd enligt den tredje regeln innebär att staten går in och kontrollerar individens egendom. Vad som krävs är dock skriven lag för det allmännas bästa eller för att införskaffa skatter, andra pålagor eller böter och viten. I fallet Handyside v. the United Kingdom gick staten in och kontrollerade egendom i form av ett tillfälligt berövande för att ”skydda den allmänna moralen” i enlighet med P1-1 stycke 2. Egendomen förstördes till slut på order av nationell domstol vilket ledde till att individen helt berövades sin egendom. Detta borde i normalfall ha fallit inom berövandeklausulen i P1-1s andra mening men i detta fall föll den inom ramen för stycke 2 då det gällde ett skydd för det allmännas bästa.46 I ett liknande fall, Agosi v. the United Kingdom,47 tog de brittiska myndigheterna beslag på en uppsättning Krugerrands som smugglats in i landet. I likhet med fallet Handyside gällde fallet ett berövande av egendom. Men precis som med föregående fall existerar en kontroll av egendom i den brittiska lagen. I Sporrong and Lönnroth v. Sweden tog den svenska staten kontroll över ett antal fastigheter i form av expropriationstillstånd som hindrade ägarna från att reparera och bygga om fastigheterna. Domstolen ansåg att sådana förbud föll inom lydelsen ”reglera nyttjandet av egendom”. I
43
Çoban, Ali Riza s 175.
44 Sporrong and Lönnroth v. Sweden App No. 7151/75 para 62-63.
45 Jahn and Others v. Germany App No. 46720/99, 72203/01 samt 72552/01. 46 Handyside v. the United Kingdom App No. 5493/72 para. 62-63.
det här fallet gällde det dock enbart expropriations tillstånd, en faktisk expropriation skedde aldrig.48 Gasus-fallet49 tog upp frågan gällande beslagtagande av egendom för säkerställandet av inskaffande av skatt. Gasus Dosier- und Fördertechnik GmbH var ett tyskt företag som sålde en cementblandare till ett Nederländskt företag vid namn Atlas Junior Beton B.V. I kontraktet stod det att Gasus erhöll ägarskap till att full betalning skett. 1980 beslagtog den nederländska kronofogden Atlas tillgångar, inklusive cementblandaren. Efter upprepade försök att återta cementblandaren gick Gasus Dosier- und Fördertechnik till Europadomstolen och klagade på skattemyndigheternas beslagtagande av cementblandaren. Domstolen vidhöll efter lång diskussion att beslagtagandet av cementblandaren var legitimt enligt P1-1 stycke 2.
2.2.3.3 Allmänna intresset och Proportionalitet
2.2.3.3.1 Allmänna intresset
Den engelska texten talar om ”public interest” och ”general interest”. Domstolen fastställde i fallet James att det inte finns någon fundamental förklaring för vad som kunde anses som allmänna intresset, utan tillåter den demokratiska staten att avgöra så länge beslutet inte totalt saknar grund. Varför det är så beror på att de nationella författarna har bättre förståelse vad som kan anses ligga i det allmänna intresset i sitt land än vad en internationell domstol kan göra då man måste tänka på de politiska, ekonomiska och sociala förhållandena som råder i varje land.50 I fallet Beyeler51 vägrade den italienska staten exporttillstånd av en Vincent van Gogh tavla och hänförde att tavlan inte fick lämna Italien på grund av att det skulle skada det kulturella arvet i landet om tavlan skulle exporteras. Målet gick till Europadomstolen som sa att de nationella myndigheterna innehar en bred ”margin of appreciation” 52 vid avgöranden gällande vad som kan anses ligga i det allmännas bästa.53 Detta kan även påvisas i fallen Handyside v. the United Kingdom och Agosi v the United Kingdom där de brittiska myndigheterna skapat kontrollerande lagar för att skydda det allmänna intresset. Av de fall som stått att finna har
48 Sporrong and Lönnroth v. Sweden App No. 7151/75;7152/75.
49 Gasus Dosier- und Fördertechnik GmbH v. the Netherlands App No. 15375/89. 50
James and Others v. the United Kingdom App No. 8793/79 para 46. 51 Beyeler v. Italy App No. 33202/96.
52 Margin of appreciation ger staten en uppskattningsmarginal där de till en viss gräns själva kan avgöra i vissa frågor.
Europadomstolen har aldrig dömt att kontroll av egendom inte varit i det allmänna intresset men domstolen har i enstaka fall varit skeptisk till de nationella myndigheternas argument, de har dock i de fallen avstått från att döma.54
2.2.3.3.2 Proportionalitet
Vad som är viktigt att tänka på när man använder sig av lydelsen ”allmänna intresset” är proportionalitet. Som skrivits ovan lämnar Europadomstolen i princip över avgörandet av vad som kan falla inom det allmänna intresset till de nationella myndigheterna. Det domstolen dock tittar på är proportionaliteten mellan individens rättigheter och den restriktion som gjorts i det specifika fallet. Denna proportionalitet som finns i P1-1 har vuxit fram genom praxis som Marckx v. Belgium55, Sporrong and Lönnroth v. Sweden56 och Lithgow and Others v. the United Kingdom57 men går som en röd linje genom hela Europakonventionen, inte bara P1-1, och kan även ses i sådana fall som Soering v. the United Kingdom. Soering satt i brittiskt fängelse i väntan på utlämning till USA för dödstraff. Europadomstolen sa i detta fall att Europakonventionen genomsyras av ett balanssökande mellan det allmänna intresset och individens rättigheter.58 Denna proportionalitetsprincip kräver att störandet måste vara lämpligt och nödvändigt för att nå det sökta målet, och får inte vara övervägande tungt. Lämpligheten och nödvändigheten är ett skydd mot godtyckliga störanden när staten skall välja tillvägagångssätt för att uppnå sina mål, vilket leder till att om metoden strider mot någon rättighet och inte är lämplig för målet, så är den inte tillåten. Det kan även handla om ett övervägande tungt störande för individen när staten använder sig av en tyngre metod trots att det finns möjligheter att uppnå målet på ett lättare vis, så anses det som ett otillbörligt störande.59
54 Çoban, Ali Riza s. 202. 55
Marckx v. Belgium App No. 6833/74 para 33.
56 Sporrong and Lönnroth v. Sweden App No. 7151/75 para 69.
57 Lithgow and Others v. the United Kingdom App No. 9006/80 para 120. 58 Soering v. the United Kingdom App No. 14038/88 para 89.
3. RÄTTEN TILL DOMSTOLSPRÖVNING
Rätten till domstolsprövning är en viktig förutsättning för upprätthållandet av en rättsstat. Regleringarna angående rätten till domstolsprövning återfinns i de flesta handlingar och dokument rörande mänskliga rättigheter, likaså omnämns denna rättighet en hel del inom den humanitära rätten.60 Principen om en rättvis och opartisk domstolsprövning har dock fått olika utformning i olika internationella regleringar. Definitionen av principen till domstolsprövning kan variera stort från användare till användare. En av de främsta inom doktrinen på detta område, Cappelletti, definierar rätten till domstolsprövning i samstämmighet med uttrycket ”access to justice”.61 Han menar att denna ”tillgång till rättsskipning” samt det faktum att tillkomsten av beslutsfattande ickejuridiska organ ökar påverkan och styr rätten till domstolsprövning utvecklat skilda synsätt på principen. Det ena synsättet är vidare och går i stort ut på att allt fler beslut fattas av ickejuridiska organ, dessa kan bestå av administrativa myndigheter, särskilt inrättade tribunaler etc. Det andra synsättet, som är av mer prohibitiv karaktär menar att ett ovillkorligt domstolskrav måste ställas på beslutsfattande organ.62 Cappelletti menar vidare att bedömningen mellan en ökad tillång samt ökad kvalité på rättvisan kan vara svår. Han anser därför att ett samhälle i utveckling är i behov av ständig dialog gällande den utveckling som sker. För att säkra individuell rättvisa samtidigt som samhället utvecklats kollektiva och socialt krävs samarbete. Cappelletti menar att i en värld som våran, när den politiska kampen mellan centrala kostnader vilka leder omfördelning av olika slag är en avgörande del av debatten, är det viktigt att ha ekonomiska resurser för att tillgång till rättvisa ska avse envar. Han understryker vidare att man på samma gång inte får glömma de demokratiska värden och de grundläggande rättigheter som tillgång till rättvisa är ett villkor för.63
60 Exempel på dessa regleringar är bl.a. artikel 10 i 1948 års Universella deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 14 i 1966 års Internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 8 i den
Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter och artikel 7 i Afrikanska stadgan för människans och folkets rättigheter. Inom den humanitära rätten är Genèvekonventionen från 1949 tillsammans med tilläggsprotokoll från 1977 den mest relevanta källan.
61 Cappelletti, Mauro, The Judicial Process in Comparative Perspective, Clarendon Press 1989, s. 222 62 Ibid. s. 223
Den svenska översättningen och ordet rättsskipning har getts en relativt vid innebörd och inte enbart inneburit domstolsprocess.64
3.1.1 UNIVERSELLA REGLERINGAR
De flesta internationella traktat innehåller någon form av reglering rörande domstolsprövning. I följande kapitel kommer dock fokus ligga på de instrument som innehåller de ursprungliga internationella regleringarna angående rätten till domstolsprövning. Dessa är artikel 10 i FN:s Universella deklaration65 samt artikel 14 i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter66. Dock kan exempelvis Barnkonventionen67 samt Tortyrkonventionen68 nämnas som två universella regleringar som innehåller stipuleranden kring rätten till domstolsprövning. Barnkonventionen innehåller bl.a. utförliga bestämmelser om hur barn som är misstänkta eller åtalade för brott ska behandlas inför och under en pågående rättegång.69 Tortyrkonventionen inrymmer flertalet stadganden rörande rätt till domstolsprövning, bl.a. fastställs att bevis som framkommit efter tortyr inte får användas i en efterföljande rättegång.70 Förutom konventionsbaserade regleringar finns ytterligare dokument i form av resolutioner som berör olika områden gällande rätten till en korrekt och rättvis rättegång. Dokumenten skiljer sig från konventionsreglerade såtillvida att de inte förbinder de stater som samtyckt till innehållet. Dessa texter kan dock fylla en viktig funktion då de ger en fingervisning och vägledning i den folkrättsliga rättsbildningen på det aktuella området.71
3.1.1.2 FN:s Universella deklaration om de mänskliga rättigheterna
FN:s Universella deklaration, artikel 10, stadgar att:
64 Lindblom, Per Henrik, Progressiv process. Spridda uppsatser om domstolsprocessen och samhällsutvecklingen. Iustus Förlag 2000, s. 305
65
Universal Declaration of Human Rights, G.A. res. 217A (III), U.N. Doc A/810 at 71 (1948).
66 International Convenant on Civil and Political Rights. New York, 16 december 1966; undertecknad av Sverige den 29 september 1967. (Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter)
67 Convention on the Rights of the Cild, New York 20 November 1989. (Barnkonventionen)
68 Convention against Torture and other cruel, inhumane or degrading treatment or punishment, New York 10 December 1984. (Tortyrkonventionen)
69 Barnkonventionen artikel 40 70 Tortyrkonventionen artikel 15
71Strömberg, Håkan, Melander, Göran, Folkrätt, 6:e upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2003, s. 20-21, se Basic Principles of the Role of Lawyers, Standard minimum Rules for the Treatment of Prisoners mf.
Envar är under full likställdhet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott.72
Denna artikel var den första folkrättsliga regleringen rörande rätten till domstolsprövning och ligger också till grund för efterföljande universella och regionala regleringar. Tröskelkriterierna i ovan artikel är som synes tämligen vida. Fastställande av rättigheter och skyldigheter, samt anklagelse för brott skall fastställas vid opartisk och oavhängig domstol. Artikeln är skriven på ett sätt som gör att man får uppfattningen att rätten till domstolsprövning ska gälla så fort en individs rättigheter och skyldigheter ska fastställas samt när det rör sig om anklagelse till brott. Tanken med artikeln är att den ska vara en principförklaring och alltså inte juridiskt bindande. Dock har hela deklarationens eventuella jus cogens73 status diskuterats samt den sedvanliga74 aspekten av den. En jus
cogens status kan förefalla svår att fastslå då de flesta stadganden är allt för oidentifierade
och vida. Artikel 10 kan dock, tillsammans med artikel 14 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, anses ha sedvanerättslig status då den senare behandlar samma rättighet dock mer detaljerat.75 En eventuellt jus cogens status skulle innebära att regleringen är absolut samt att inga andra avtal än senare jus cogens bestämmelser kan inskränka den. Skulle rättigheten falla inom en sedvanerättslig status skulle detta medföra att stater som inte ratificerat konventionen ändå skulle vara bunden av den/de regel vilken anses som sedvanerättsliga. Samtidigt som denna regler, genom traktat, kan avtalas bort parter emellan. Dock kan den mer avgränsade formuleringen i artikel 14 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter tala emot att artikel 10 (ovan) skulle vara sedvanerättsligt bindande då artikel 14, tillsammans med senare regleringar inte är lika långtgående när det gäller individens rättsskydd. Lex specialis, som i detta fall, får
72
http://www.unhchr.ch/udhr/lang/swd.htm, läst 2006-03-20, kontrollerad 2006-05-28
73
Begreppet jus cogens definieras vanligen genom hänvisning till 1969 års Wienkonvention om traktaträtten, artikel 53: [A jus cogens norm] is a norm accepted and recognized by the international community of States as a whole as
a norm from which no derogation is permitted and which can be modified only by a subsequent norm of general international law having the same character.
74
Sedvanerätt är internationellt oskrivna regler som uppkommer då stater handlar och uttalar sig i olika frågor. Två kriterier måste vara uppfyllda för att något skall anses vara sedvanerätt. Det ska dels finnas ett handlingsmönster som staterna iakttar samtidigt ska staterna uttryckligen ha sagt att detta mönster är en del av gällande rätt, det vill säga de ska ge uttryck för en så kallad rättsuppfattning, eller opinio iuris.
då företräde framför legi generali.76 När det gäller det senare tröskelkriteriet, anklagelse om brott, är det detsamma i efterföljande konventioner. Detta innebär att svårigheter i tolkning uteblivit liksom otydligheten i jämförelse med ursprungsdokumentet, FN:s Universella deklaration.77
3.1.1.3 FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
Som nämns ovan har artikel 14 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter sitt ursprung i den Universella deklarationens 10 artikel. Regleringen skiljer sig från den i artikel 10 i deklarationen i och med att den har tydligare specificerade tröskelvärden, dessutom innehåller den en uppdelning och reglering av vilka rättsgarantier som ska gälla. Huvuddelen av artikel 14 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter rör minimirättigheter vid brottsmål och tröskelkriterierna är koncentrerade till artikelns första paragraf:
1. Alla skall vara lika inför domstolarna. Envar skall, när det gäller att pröva anklagelse mot honom för brott eller hans rättigheter och skyldig beter i tvistemål, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inför en behörig, oavhängig och opartisk domstol, som inrättats enligt lag.
Artikeln stipulerar att alla ska vara lika inför domstolar. En ren textuell tolkning av artikelns första paragraf leder till slutsatsen att den är tillämplig då det är fråga om anklagelse för brott samt rättigheter och skyldigheter i civila tvister. FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter har utvecklat ett omfattande material rörande den aktuella artikeln. De flesta frågor som Kommittén behandlat har berört de processuella krav som, vid anklagelse om brott, måste vara uppfyllda enligt artikeln. Rätten till biträde liksom rätten till prövning inom rimlig tid är frågor som ofta varit uppe till granskning inom Kommittén. Man har då bl.a. uttalat sig om att begreppet rimlig tid är beroende utav flertalet faktorer. Beaktning skall tas till parternas enskilda situation och behov.78
76 Shaw, Malkom N., International Law, Fifth Edition, Cambridge University Press 2003. s. 116 Den mer speciella regeln får företräde framför den mer generella.
77 Lillich, s. 143
3.2 Europakonventionen och rätten till domstolsprövning
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna79 (EKMR) arbetades fram av Europarådet och undertecknades den 4 november 1950. Sverige ratificerade Konventionen år 1953. Den inkorporerades emellertid inte med svensk rätt förrän år 1994, genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.80 Att främja respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är Europakonventionens främsta syfte. Dessa rättigheter och friheter har sin grund i principen rule of law.81 Denna princip ämnar i första hand att förhindra den offentliga makten att utöva sin makt godtyckligt och skönsmässigt.82. På samma sätt som rätten är en del av Sveriges nationella rätt är EG-domstolen ett inhemskt rättsmedel.83 Enligt 2 § anslutningslagen84 gäller EU:s fördrag i Sverige och enligt 3 § har Sverige överlåtit beslutsbefogenheter enligt vad som gäller av fördragen till EG. EG-domstolen upprättades genom EG-fördraget och har genom anslutningslagen upprättats på sätt som likställs med svenska domstolar i övrigt. Medlemsstaternas domstolar är bundna av Europadomstolens domar. Vid sidan om Europadomstolen finns förstainstansrätten, vilken dömer i mål mellan individer eller företag och EU:s institutioner, dessa domar kan sedan överklagas till Europadomstolen. Genom Nicefördraget har även förstainstansrätten fått möjlighet att lämna förhandsavgöranden till nationella domstolar enligt föreskrifter i EG-domstolens stadga.85
79
Europeiska konventionen om skydd för de Mänskliga rättigheterna och de Grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950. (ETS 5-1950)
80 Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2 uppl., Norstedts juridik Stockholm 2002, s. 36, 41.
81 Golder v. the United Kingdom – 4451/70 (21.2.75) 82
van Dijk, P och van Hoof, G.J.H, Theory and Practice of the European Convention on Human
Rights, 3. uppl., Kluwer, Haag 1998, s. 1-3.
83 11 kap. 1 § 2 st Regeringsformen
84 Lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. 85 Danelius, s. 24, 29.
3.2.1 RELEVANTA STADGANDEN INOM EU/EG-RÄTTEN
De EG-rättsliga regleringarna rörande rätten domstolsprövning har medfört att viss hänsyn måste tas till effektivitet genom den så kallade effektivitetsprincipen.86 Närmare innebär den att varje medborgare inom den Europeiska Unionen ska kunna få en EG-rättslig fråga prövad inom det nationella domstolsväsendet, detta för att ge EG-rätten genomslagskraft även på nationell nivå. I EG-domstolens praxis har rättsskyddsprincipen sammanfogats till de grundläggande rättigheterna som återfinns i artikel 6 och 13 EKMR. EG-domstolen har i praxis fastslagit att gemenskapsrätten inte få bidra till att mänskiga rättigheter som skyddas genom nationell lagstiftning får åsidosättas.87 Vidare har praxis fastställt att de grundläggande rättigheterna utgör en del av de allmänna rättsprinciper vilka domstolen är tvungen att tillförsäkra.88
3.2.1.1 Europakonventionen artikel 6
Artikel 6 (1) lyder:
Rätt till en rättvis rättegång
1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får utestängas från förhandlingen eller en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när offentlighet skulle skada rättvisans intresse.
Tröskelkriterierna som avgör artikelns tillämplighet fastställer alltså att tvister om civila rättigheter och skyldigheter skall anses falla under den. Likaså skall frågor som rör anklagelse om brott gör att artikeln blir gällande. Artikelns första del (1) tillämpas på sådana förfaringssätt som har med civila rättigheter eller skyldigheter eller då någon är
86 Effektivitetsprincipen är generell rättsprincip och EG-domstolen har därför utvecklat en rättsskyddsprincip med effektivitetsprincipen som grund, Stauder v. staden Ulm, 29/69 s. 419.
87 Stauder v. staden Ulm, 29/69 s. 419 88 Nold mot kommissionen, Rec. 1974
anklagad för ett brott. De två efterföljande delarna av artikeln (2-3) tillämpas däremot enbart vid anklagelse om brott.89
Begreppen civil tvist och en anklagelse om brott i artikel 6 är autonoma, vilket innebär att de skall ges en självständig och allmängiltig tolkning.90 Rättigheterna i artikel 6 är absoluta i det avseendet att inga inskränkningar medges uttryckligen i artikeln, samt att inskränkningar i individens rättigheter inte får urholkas till den grad att rättigheten bortfaller.91
3.2.1.2 Tröskelkriterier
Tolkningen av begreppet tröskelkriterier har varit föremål för utveckling inom såväl Europadomstolen som Kommissionen, vilket inneburit att artikelns tillämpningsområde liksom artikels omfattning utökats. I sin praxis har Europadomstolen utvecklat att artikelns tillämplighet avser civila rättigheter och skyldigheter under förutsättning att: i) det föreligger en seriös tvist mellan en enskild person och en annan person eller en myndighet, ii) att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten samt iii) att denna rättighet kan karakteriseras som en civil rättighet.92 Rent textuellt utläses det att tvisten måste röra en rättighet som har sin grund i nationell rätt ur den franska versionen av 6 (1), detta då den engelska versionen saknar detta rekvisit. För att artikeln skall tillämpas krävs att klaganden hävdar anspråk under den nationella rätten. Således tillförsäkras skyddet för redan existerande rättigheter, och inga nya rättigheter, vilka saknar grund i nationell lagstiftning, skapas.93
3.2.1.3 Principer inom EKMR artikel 6 (1)
Artikel 6(1) inrymmer flertalet principer vilka tillsammans bildar ramen för vad som utgör grunden för en rättvis rättegång. Den tilltalade får exempelvis inte ha sämre möjligheter än åklagaren att föra sin talan inför domstol. Denna princip brukar benämnas principen om
89
van Dijk, P och van Hoof, G.J.H, s. 392 90Danelius, s. 146
91 Engel and Others v. the Netherlands – 5100/71 (8.6.76 and 23.11.76) 92 Danelius, s. 134
parternas likställighet.94 Detta innebär följaktligen bl.a. att parterna skall ges möjlighet att opponera sig mot motpartens argument och att parterna skall ha samma möjlighet att kalla vittnen samt sakkunniga till rättegången.95 Principen om parternas likställdhet har relativt nära anknytning till principen om ett kontradiktoriskt förfarande.96 Detta innebär kort att båda parter ska få kännedom om allt material i processen och parterna skall också ges möjlighet att framföra sina åsikter rörande detta material.97 Detsamma gäller i stor bevisningen i den aktuella processen, båda parter ska ha lika stor chans att åberopa bevisning samt ifrågasätta motpartens bevisning.98
Det finns några principer utöver de ovan nämnda, dessa kan utläsas ur artikel 6(1) eller ur Europadomstolens praxis. Däribland rätten till en rättegång inom skälig tid, rätten till ett muntligt förfarande samt rätten att inte behöva uttala sig i rättegången.99 Vad gäller rätten till rättegång inom skälig tid har Europadomstolen genom praxis uttalat sig att en process100 på 5 år och 6 månader strider mot denna rättighet.101
3.2.1.3.1 Artikel 6 (1)
Här stipuleras att den enskilda har rätt till processuella garantier när det gäller domstolsförfarandet, indirekt innebär detta även rätt till domstolsprövning. Här fastställs också rätten till en rättvis rättegång vilken ska bl.a. bestå av noggrann och opartisk genomgång av yrkande, grunder och bevis.102 Några vidare krav som skall vara uppfyllda för att en rättgång ska anses vara rättvis enligt Europakonventionen har Europadomstolen inte valt att återge. Tanken är istället att varje falls överrensstämmighet ska prövas gentemot Europakonventionen. I stort sett innebär detta att en rättgång som delvis brustit i vissa avseenden ändå kan ses som rättvis i det stora hela.103
94
van Dijk, P och van Hoof, G.J.H, s. 430-432.
95 Schenk v. Switzerland – 10862/84 (12.7.88), Vidal v. Belgium – 12351/86 (22.4.92) 96 Feldbrugge v. the Netherlands – 8562/79 (29.5.86)
97 Ankerl v. Switzerland – 17748/91 (23.10.96) 98 Danelius, s. 195
99
Werner v. Austria – 21835/93 (24.11.97), Heaney and McGuinness v. Ireland - 34720/97 (21.12.00)
100 från det att ansökan inlämnades till det att förstainstansrätten meddelade dom.
101 Baustahlgewebe GmbH mot Europeiska gemenskapernas kommissionC-185/95 P (17.12.98) 102 Kraska v. Switzerland – 1394/88 (19.4.93)
Vid en ren textuell tolkning av artikelns första stycke dyker en relativt central fråga upp. Innefattar artikeln en rätt att få till stånd en domstolsprövning eller är artikeln endast tillämplig i de fall där domstolsprövningen redan är garanterad i nationell lagstiftning? Se avsnitt 4.2.1.2.
3.2.2 DOMSTOLSPRÖVNINGENS OMFATTNING
Domstolen har fastslagit att rätten till domstolsprövning inte gör någon åtskillnad mellan rätts- och sakfrågor, den gäller för civila ärenden samt för straffrättsliga anklagelser.104 Rätten till domstolsprövning är dock inte en absolut rättighet, den kan inskränkas förutsatt att vissa omständigheter råder. Europadomstolen har genom praxis fastslagit att denna inskränkning måste ha ett legitimt syfte och det måste finnas en viss proportionalitet mellan medel och mål. I det aktuella målet som rörde expropriation uttalade domstolen att
nödvändigheten av sanktionen eller den ingripande åtgärden skall bedömas utifrån hur starkt allmänhetens intresse är och om intresset kan uppnås på annat sätt.105 Samtidigt har konstateras att själva grundrättigheten i rätten till domstolsprövning inte får försvagas, trots att vissa inskränkningar får företas. Detta menar domstolen skulle innebära att vissa brister när det gäller rätten till domstolsprövning skulle kunna förekomma samtidigt som den samlade bilden alltjämt skulle förbli en oinskränkt sådan.106 Genom praxis har även vissa organisationers immunitet mot domstolsprövning fastslagits, FN:s säkerhetsråd är en av dessa vilken begränsar rätten till domstolsprövning i och med sin immunitet.107
3.2.2.1 Rätten till domstolsprövning vid rättsliga hinder
Europadomstolen fastställde 1979 att rätten till domstolsprövning gäller också när det föreligger rättsliga hinder för prövning i internationell rätt. Detta ansågs vara fallet då den nationella lagstiftningen inbegrep rätten till domstolsprövning av frågan, dock undantog klaganden möjligheten att pröva sin rätt, processinhabilitet. Likaså applicerades rätten till domstolsprövning på sådana fall då den nationella lagstiftningen inte innefattar någon som
104 Danelius, s. 161
105 Lithgow and Others v. the United Kingdom – 9262/81 (8.7.86)
106 Ashingdane v. the United Kingdom – 8225/78 (28.5.85), Osman v. the United Kingdom – 2345/94 (28.10.98)
helst chans till domstolsprövning. Att inte kunna få sin sak prövad i nationell domstol, ansågs i aktuella fall utgöra ett hinder för rätten till domstolsprövning.108
3.2.2.2 Rätten till domstolsprövning vid praktiska hinder
Golder-fallet som avgjordes av Domstolen 1975 kom att spela en avgörande roll på frågan om Europakonventionens artikel 6(1) inkluderar rätt att inleda domstolsprövning då praktiska hinder förekommer. Fallet rörde det praktiska hindret att konsultera juridiskt ombud. Europadomstolen konstaterade i det aktuella fallet att artikel 6 inte direkt uttrycker huruvida det ska finnas rätt till domstolsprövning, men att det vid närmare reflektion kan man utläsa att så vore fallet.109
Konkret kom Golder-fallet att innebära att rätten till domstolsprövning uttrycklig kom att intolkas under Europakonventionens artikel 6 (1). Den fråga som Europadomstolen kom att avgöra var huruvida artikeln inkluderar rätten till domstolsprövning i de fall där denna rättighet inte kan begagnas p.g.a. att praktiska hinder föreligger. Artikel 6 (1) anses vara kränkt i de fall då praktiska hinder inskränker möjligheten till domstolsprövning då den aktuella frågan är av civil karaktär. Domstolens kommentar till varför artikel 6 (1) inkluderar rätten till domstolsprövning har sin utgångspunkt i den möjlighet att domstolsprövning berövas i fall då nationell lagstiftning redan garanterar denna möjlighet. Detta stöds av den princip att ett civilt anspråk måste kunna underställas domare.110 Som nämnts tidigare kom Golder-fallet reellt att aktualisera den situation som uppkommer då klaganden ej fått tillträde till domstolen av praktiska skäl, domen uttalar sig sålunda inte om huruvida avsaknad av en laglig rätt till domstolsprövning utgör en kränkning av rätten till domstolsprövning.111
3.2.2.3 Civila rättigheter och skyldigheter
Som tidigare nämnts skall den omtvistade rättigheten vara av civil karaktär. Till en början uppfattades detta, av vissa medlemsstater, innebära privat karaktär, alltså inte tvister
108 Winterwerp v. the Netherlands – 6301/73 (24.10.79) 109 Golder v. the United Kingdom – 4451/70 (21.2.75) 110 Ibid.
mellan enskilda och staten, dock kom praxis att visa annat.112 Vid tolkning av dessa tröskelkriterier har Europadomstolen utgått från skillnaden mellan privaträttsliga och offentligrättsliga frågor. Privata rättigheter och civila rättigheter är att anse som jämbördiga. En distinktion har här gjorts mot offentliga rättigheter, dock har man inte generellt fastställt för hur skillnaden mellan privaträttsliga samt offentligrättsliga frågor ska fastställas i fortsättningen.113
Europadomstolens praxis rörande tröskelkriterierna civila rättigheter och skyldigheter är omfattande. Framkommit har, att den omtvistade frågan måste vara av privaträttslig karaktär för att uppfylla det stipulerade tröskelkriteriet. Den sk. privaträttsliga karaktären kan delas in i två kategorier: angelägenheter mellan enskilda, och angelägenheter mellan enskild och staten.114 Europadomstolen har i praxis bl.a. konstaterat att flertalet frågor som faller in under den offentligrättsliga sfären fortfarande kan handla om civila rättigheter och sålunda medföra att artikel 6 är tillämpbar på nationella förfaranden. Ett talande exempel är de frågor som har med äganderätten att göra, exempelvis expropriation och bygglov, likaså faller frågor gällande tillstånd sammankopplade med näringsverksamhet under artikeln. Vidare faller vissa frågor inom familjerätten samt vissa bidrags- och avgiftsfrågor inom artikelns tillämpningsområde.115
112
Danelius, s. 138
113 Galligan, D.J., Due to process and Fair Procedures. Oxford University Press 1996, s. 216 114 Danelius, s. 139
115 Mårsäter, Olle, Folkrättsligt skydd av rätten till domstolsprövning, Uppsala Universitet, Uppsala, 2005, s. 220-221
4. FALLET
Genom en förordning som antogs i EU:s ministerråd i september 2001 frystes tillgångarna för tre svenskar med somaliskt härkomst då dessa misstänktes vara delaktiga i terrorverksamhet. Två av de misstänkta har sedan avförts från förordningen och den 21 september 2005 fick den kvarvarande, Ahmed Yusuf, sin sak prövad i EU:s första instansrätt. Den aktuella förordningen begränsade sig inte till sådana som direkt misstänktes för terrorism, utan även sådana personer eller institutioner som, enligt USA:s bedömning, ansågs bidra till att finansiera terroristisk verksamhet. Det var så Ahmed Yusuf hamnade på listan. Säkerhetsrådet uppmanade alla medlemsstater att frysa tillgångarna för dem som fanns på listan. I november 2001 beslutade EU att göra detta till EU-lag.116
4.1 Bakgrund
Enligt Förenta nationernas (FN) stadga är säkerhetsrådet ansvarigt när det gäller vidmakthållandet av internationell fred och säkerhet. Deras beslut skall sedan verkställas av FN:s medlemsstater, direkt och genom internationella organ, till vilka de är förbundna.117
I oktober 1999 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1267118 och enligt denna har säkerhetsrådet krävt ett omedelbart överlämnande av Usama bin Ladin. För att säkerhetsställa efterlevnaden av denna skyldighet föreskriver resolutionen även att alla stater skall spärra samtliga tillgångar samt finansiella medel vilka direkt eller indirekt ägs av talibaner. Säkerhetsrådet har i sin tur upprättat en kommitté med uppgift att säkerhetsställa medlemsstaternas efterlevnad av ovan nämnda resolution, en sk. sanktionskommitté.
Den 14 februari 2000 antogs EG förordning nr 337/2000 om flygförbud och spärrande av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan, detta med stöd
116 Dom i mål T-306/01, 2005-09-21 117 Strömberg, Melander s. 104 ff.
av artiklarna 60 och 301 EG förordning. Då man ansåg att gemenskapsåtgärder var nödvändiga för denna resolution antog man den 26 februari 2001 en allmän ståndpunkt om ytterligare restriktiva åtgärder mot talibanerna.119
I mars samma år antogs, med stöd av artikel 60 och 301 EG förordningen120, förordning 467/2001121 som i stort innebar en skärpning av flygförbudet samt en förlängning av frysandet av tillgångar och andra finansiella medel. Strax därefter utfärdades en förteckning över enheter och till dessa, knutna personer var tillgångar skall frysas i enighet med säkerhetsrådets resolutioner. Denna förteckning har sedan, vid ett antal tillfällen, kommit att ändrats och kompletterats.122 Säkerhetsrådet har därefter antagit flertalet resolutioner som i stort föreskriver det fortsatta användandet och tillämpandet av tidigare antagna resolutioner.123
4.1.1 EU:S FÖRSTAINSTANSRÄTT
Enligt dom i mål T-306/01 konstaterar EU:s förstainstansrätt att EU är skyldig att efterleva de beslut som tas av FN:s säkerhetsråd. Dessa står dessutom över såväl EKMR som EU-fördraget och därför ogillas talan. Förstainstansrätten menar bl.a. att trots att EG som den juridiska person i EU inte är medlem i FN är EG genom EG fördraget lika stark bunden av förpliktelserna genom FN stadgan som EU:s medlemsländer. Som ett resultat av detta anser sig förstainstansen vara behörig att pröva EU:s förordning i den mån som den ifrågasätter beslutet i FN:s säkerhetsråd. Förstainstansen anser emellertid ha befogenhet att
1192001/154/GUSP: ”Kapital och andra ekonomiska tillgångar som tillhör Usama Bin Laden och med honom
associerade individer och organ enligt [kommittén för sanktioner mot talibanerna] skall frysas, och kapital eller andra ekonomiska tillgångar skall inte göras tillgängliga för Usama Bin Laden och med honom associerade individer och organ enligt [kommittén för sanktioner mot talibanerna] på de villkor som föreskrivs i resolution 1333 (2000).”
120 Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen, med de ändringar som Amsterdamfördraget innebär, upprättat i Rom den 25 mars 1957.
121
Rådets förordning (EG) nr 467/2001 av den 6 mars 2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan och om upphävande av förordning (EG) nr 337/2000.
122 1267 (1999) och 1333 (2000) (se kommitténs meddelande AFG/131 SC/7028 av den 8 mars 2001). 123 Se bl.a. resolution 1333 (2000), 1390 (2002)
pröva legaliteten av EU:s förordning i förhållande till universella rättsliga normer inom folkrätten, vilka hör till jus cogens.124
I överensstämmelse med ovan nämnda universella rättsliga normer anser inte förstainstansen att frysningen av tillgångar innebär att någon av dessa rättigheter kränks. Detta motiveras bl.a. genom att den berörda har rätt att söka ekonomiska medel för att täcka vissa grundläggande utgifter. I den kontroversiella förordningen stadgas nämligen klart en möjlighet till reservation för att, på begäran av de berörda personerna, ge tillgång till sådana penningmedel som är nödvändiga för att täcka elementära utgifter. Dessa ingrepp menar förstainstansrätten följaktligen vare sig syftar eller leder till en omänsklig eller kränkande behandling. Dessutom menar man att den berörda, via nationella myndigheter, kan få beslutet omprövat, detta menar förstainstansrätten uppfyller rätten till försvar. Kort går det ut på att svensk myndighet kan ifrågasätta och uppmana FN:s Sanktionskommitté att avföra aktuella namn på listan.125
Vad gäller rätten till domstolsprövning betonade förstainstansrätten att man inte har i uppgift att kontrollera huruvida säkerhetsrådets resolutioner är kompatibla med de grundläggande rättigheterna, vilka skyddas av gemenskapsrätten. Inte heller har man ansvar för att granska proportionaliteten eller lämpligheten i de åtgärder som föreskrivs av säkerhetsrådet. Dock låter förstainstansrätten meddela att man har kontrollerat institutionernas agerande i ljuset av formell lagenlighet samt vissa formföreskrifter. Man har även undersökt legaliteten samt proportionaliteten i de vidtagna åtgärdernas förhållande till det som föreskrivs i säkerhetsrådets resolutioner. Slutligen har man också låtit avstämma lagenligheten i förordningen i förhållande till normer som ingår i jus
cogens.126
Då det helt saknas en internationell domstol som har till uppgift att pröva talan av sådana beslut vilka fattas av sanktionskommittén saknar den berörda, enligt förstainstansrätten,
124 Dom i mål T-306/01, 2005-09-21
125 Dom i mål T-306/01, 2005-09-21, Detta omprövningsförfarande har i förevarande mål lett till att frysningen av penningmedel hävts för två personer, Abdirisak Aden och Abdi Abdulaziz Ali.
tillgång till domstolsprövning. Dock menar man att denna brist av det rättsliga skyddet i sig inte stridet mot jus cogens. Rätten till domstolsprövning är, som nämnt i tidigare kapitel inte oinskränkt, bl.a. besitter säkerhetsrådet immunitet mot domstolsprövning. Förstinstansrätten tillägger att den berördas behov att få sin sak prövad av domstol inte är så stark att det bör prioriteras framför det allmänna intresset av internationell fred och säkerhet samt upprätthållandet av dessa.127
5. ANALYS
Den första frågan vi ställde oss var vad som kunde klassificeras som egendom och ifall Ahmed Yusufs finansiella tillgångar kan anses som egendom enligt P1-1. I avsnittet som tog upp konkret egendom diskuterades att egendom i P1-1 är både fast och lös egendom såsom mark, bostäder, mynt och böcker som endast ett par exempel. I flera av de fall som togs upp har Europadomstolen vidhållit att lydelsen egendom innehar en autonom innebörd och att det är domstolens uppgift att från fall till fall fastställa om egendom faller inom skyddet för P1-1. Det som krävs är att man kan ta hand om och disponera egendomen. På dessa väldigt enkla kriterier skulle finansiella tillgångar kunna falla inom ramen för skyddet av egendom även om det inte redan fastställts i fallet Stran Greek Refineries att till och med en så flyktig egendom som pengar kan falla inom P1-1.
Yusufs tillgångar frystes av den svenska staten men erhöll fortfarande ägandeskap av pengarna. Detta störande av egendom faller inom den andra paragrafen av P1-1 därför att det finns en skriven lag i form av EG förordning nr 337/2000 och den kontrollerar Yusufs tillgångar för att skydda det allmänna intresset snarare än enbart berövar Yusuf sina tillgångar. Som sagts tidigare låter Europadomstolen staten själv avgöra vad som faller inom det allmänna intresset på grund av att politiken och ekonomin i varje stat ter sig olika från varandra. Det domstolen däremot går in på och analyserar är proportionaliteten bakom kontrollen av individens egendom och det allmänna intresset i varje fall. I det här fallet har Ahmed Yusufs tillgångar frysts helt och hållet. Han har varit helt oförmögen att röra sina tillgångar, han har inte ens kunnat ta ut pengar för att handla mat och kläder eller betala räkningar. På grund av att han haft likvida medel på banken har han och hans familj inte
