VALPROCESSEN - BARA POLITISKT KÄBBEL? -En studie av negativ valretorik i fyra partiledardebatter 2014

V

ALPROCESSEN

-

BARA POLITISKT KÄBBEL

?

En studie av negativ valretorik i fyra partiledardebatter 2014

Majken Lemoine

Handledare: Daniel Drugge Seminariedatum: 2018-05-31 Statskunskap kandidatkurs

Abstract

This essay is studying the Parliament parties´ use of negative campaigning in party leader debates in the connected Swedish general election in 2014. The research questions in this essay are:

How does the use of negative campaigning appear in the Swedish party leader debates 2014? In what way does the use of negative campaigning differ due to:

- The time lasting until the election day?

- Whether the party is a government party or an opposition party? - The party’s latest result (positive or negative) in the polls? - The party’s position in the ideological left-right scale?

The method used to perform the study is a quantitative content analysis. The objects that are analyzed are four party leader debates connected to the general election 2014. The variables used in the research are Negative and Not negative (in the latest variable both positive and neutral messages are included). The debates analyzed are videos of the entire debates. The total speech time and the use of negative campaigning for each party is calculated in seconds and translated to percent (how many percent each party use to negative campaigning in total for each debate).

The results show that negative campaigning is more used during the election process than before it has started. There is no clear pattern between the use of negative campaigning and closeness of the election day. The political parties that are in opposition tend to use more negative campaigning than the parties that are in the government. The polls and the ideological left- right scale shows no significant pattern related to the use of negative campaigning.

1

Innehållsförteckning

2.3 Begreppet negative campaigning ... 9

2.4 Bakgrundsfaktorer inför valet 2014 ... 11

2.4.1 Politisk situation 2014 ... 11

3 Metod ... 11

3.1 Tillvägagångssätt ... 11

3.1.1 Kvantitativ innehållsanalys ... 12

3.1.2 Att mäta negativitet... 13

3.2 Material och urval ... 14

3.2.1 Opinionsundersökningar 2014 ... 15

3.2.2 Ideologiskala ... 16

4 Tillförlitlighet och begränsningar ... 17

4.1 Operationalisering ... 18

4.2 Reliabilitetstest ... 20

5 Resultat och analys ... 21

5.1 Opinionsundersökningar ... 21

5.2 Debatt I – SVT:s partiledardebatt i Agenda ... 22

5.2.1 Resultat ... 22

5.2.2 Analys av Debatt I ... 22

5.3 Debatt II – Aftonbladets partiledardebatt... 23

5.3.1 Resultat ... 24

2

5.4 Debatt III – Expressens partiledardebatt ... 25

5.4.1 Resultat ... 26

5.4.2 Analys av Debatt III... 26

5.5 Debatt IV - SVT:s Slutdebatt ... 27

5.5.1 Resultat ... 27

5.5.2 Analys av Debatt IV ... 28

5.6 Sammanställande analys ... 29

6 Slutsats och diskussion ... 31

6.1 Slutsatser ... 32

6.2 Diskussion ... 33

3

1 Inledning

I en demokratisk stat hålls regelbundna, allmänna val i syfte att utse den styrande makten. För att de valbara aktörerna ska vinna så många röster som möjligt för att kunna styra landet kan olika strategier användas i hur man ska föra sin valkampanj. En välkänd strategi i de amerikanska valen är att använda Negative campaigning (negativ valretorik) vilket i sin helhet handlar om att sprida negativa budskap om motståndaren. Denna typ av strategi är effektiv, då man kan få stor hjälp av mediala aktörer, vilka gärna fokuserar på just negativa budskap och dramatik (Jamieson, K. H. 1992).

Negativ valretorik är ett etablerat forskningsområde i USA (se t.ex. Lau, R. R. & Pomper, G. M. 2001, Kahn, K & Kenney, J, P. 1999, Grofman, B. & Skaperdas, S. 1995). Däremot är forskningen i området knapp i andra typer av politiska system, exempelvis i förhållande till skandinaviska sådana (Hansen, M. K. Pedersen R. T. 2008). Enligt en dansk studie som gjorts finns tendenser till att negativitet kan komma att öka i de kanaler av politisk kampanj som innebär direkt interaktion mellan politiker (Elmelund-Praestkaer, C. 2010 s. 137). En sådan typ av kanal i den politiska kampanjen kan vara debatter i allmänhet och politiska partiledardebatter i synnerhet.

Men vad tycker då väljarna om negativ valretorik? Hur blir det med de faktiska politiska budskapen som är så viktiga att förmedla i en politisk debatt? Vet väljarna vad de röstar på i en valprocess som använt en hög grad av negativ valretorik? Statistiska centralbyrån (SCB) publicerade 2010 en rapport som visar att så många väljare som 40% ansåg att det under 2010 års valprocess förekom för mycket ”partikäbbel” och dessutom instämde endast 9% i att processen varit saklig och informativ (SCB 2010).

Under nästa valprocess, 2014, kom begreppet Käbbel att få utrymme i svensk media. Ordet användes av flera olika politiska representanter, men mest utrymme fick antagligen Stefan Löfvens ”utbrott” mot Annie Lööf när de debatterar klimatet i partiledardebatten i TV4 den 11 september 2014. Löfven menar att de måste komma fram till vilka energibehov som finns innan de kan ta beslut i frågan medan Lööf menar att en sådan rapport redan finns, framtagen av Energimyndigheten. Samtidigt som hon försöker räcka över Energimyndighetens långsiktsprognos om planerad energiförbrukning i partiledardebatten, framför tusentals tv-tittare säger hon:

4

”Jag har skrivit ut den här långsiktsprognosen som Energimyndigheten tar fram. Du skulle väl kunna läsa den till imorgon och så kan du beskriva det för oss imorgon” (TV4 2014).

Löfven svarar följande medan han samtidigt försöker mota bort Lööf från platsen där han står:

”Det där är bara käbbel, det är bara käbbel, det är bara käbbel, du kan behålla den där” (TV4 2014).

Anledningen till att Lööf valde att räcka över utredningen till Löfven kan ha varit att påvisa för väljarna att Löfven inte är påläst och att han inte vet vad han talar om. Dessutom fick de väljare som inte såg debatten chans att se just denna frekvens om och om igen i på olika mediala plattformar, antagligen för att det var en så dramatisk scen. Lööfs budskap blev alltså så viralt tack vare den mediala törsten efter dramatik. I relation till SCB:s (2010) undersökning som beskriver missnöjet som finns hos väljarna i valprocesser kommer denna uppsats att analysera negativ valretorik i fyra olika partiledardebatter inför riksdagsvalet 2014.

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka eventuella variationer av användandet av negativ valretorik av de olika partirepresentanterna i partiledardebatter i Sverige under valåret 2014. Användandet av negativ valretorik studeras i förhållande till fyra olika hypoteser: Tid fram till valdagen, oppositionshypotesen, opinionshypotesen och ideologiskalehypotesen (vilka beskrivs närmare under avsnitt 2.1).

1.2 Frågeställningar

De frågeställningar som kommer att undersökas i uppsatsen är:

Hur ser förekomsten av negativ valretorik ut i de svenska partiledardebatterna 2014? På vilket sätt skiljer sig användandet av negativ valretorik beroende på:

- Hur lång tid det är fram till valdagen?

- Om partiet är ett regeringsparti eller ett oppositionsparti?

- Partiets senaste resultat (positivt eller negativt) i opinionsundersökningarna? - Partiets placering i den ideologiska höger-vänsterskalan?

5

1.3 Disposition

Uppsatsen inleds med en kort beskrivning av de avgränsningar som gjorts i valet av analysenheter. I nästkommande avsnitt behandlas de teoretiska utgångspunkter som vägleder uppsatsen. I avsnittet ingår tidigare forskning med två exempel, ett exempel från Danmark och ett från Nederländerna. Övriga teoretiska utgångspunkter som ingår i avsnittet är medians roll i valrörelser, förklaring och definitioner av begreppet negative campaigning/negativ valretorik och politisk situation inför valet 2014. I det tredje avsnittet behandlas de metodiska överväganden och val av tillvägagångssättet som används för att utföra analysen. Den metod som vägleder studien är en kvantitativ innehållsanalys. I metodavsnittet ingår dessutom beskrivningar om hur man mäter negativitet och vilka urval som görs för att bland annat besvara frågeställningarna om opinion och ideologisk vänster-, högerskala. I det fjärde avsnittet diskuteras uppsatsens begränsningar och tillförlitlighet, dessutom görs ett reliabilitetstest och dess resultat redovisas i korthet. I det femte avsnittet redovisas resultatet av debattanalyserna tillsammans med en analys av resultatet i förhållande till de frågeställningar som ställts. Därefter presenteras studiens slutsatser och diskussion.

1.4 Avgränsningar

I studien analyseras endast partiledardebatter i den politiska kampanjen i Sverige under valåret 2014. För att ge analysobjekten så stor likhet som möjligt analyseras inte de debatter där inte samtliga riksdagspartier varit representerade. Eftersom uppsatsen ämnar mäta samtliga partiers användning av negativitet behöver förutsättningarna vara lika för alla aktörer i analysobjekten. Rättviseaspekten skulle begränsas om debatter där inte alla partiledare varit närvarande skulle användas i förhållande till uppsatsens syfte. I studien behandlas inte de andra kanaler i politisk kampanj som kan ge påverkan på valets utfall, så som exempelvis artiklar, debattartiklar eller politiska reklamfilmer. Denna avgränsning gör att generaliserbarheten blir mindre då endast en av de kanaler som ingår i politisk kampanj behandlas, å andra sidan spetsas studien till och kan på så sätt dela upp politisk kampanj i olika kategorier, där partiledardebatter är en. Dessutom studeras endast en enda valprocess och inte flera. Genom detta val kan förståelsen av enskilda valprocesser bli större och möjligtvis inspirera till vidare studier i ämnet. Som nämnts i inledningen finns ett stort forskningsbehov i ämnet negativ valretorik eller negative

6

2 Teoretiska utgångspunkter

2.1 Tidigare forskning

Den forskning som tidigare utförts i ämnet är till stor del anpassad till det amerikanska politiska systemet, alltså ett två-partisystem (se t.ex. Lau & Pomper 2001, Kahn, K & Kenney, J, P. 1999, Grofman, B. & Skaperdas, S. 1995). Behovet av forskning på begreppet negativ valretorik anpassat till andra partisystem än två-partisystem är alltså stort.

Den redogörelse av tidigare forskning i ämnet negative campaigning / negativ valretorik som presenteras nedan ämnar inte vara heltäckande. Den forskning som redogörs för är till stor del lik den analys som kommer att utföras här. Forskningen utgår från två europeiska, politiska flerpartisystem och studerar, på ett eller annat sätt, förekomster av negativ valretorik i politiska processer i respektive kontexter. Med andra ord kommer upplägget i denna uppsats att likna det som använts i Walter och van der Burgs (2013) och Elmelund-Paestekaers (2010) forskning vilka kommer att redogöras för nedan.

2.1.1 Danmark

Christian Elmelund-Paestekaer (2010) har utfört en studie som fokuserar på negativ valretorik i det danska flerpartisystemet. Forskningen fokuserar på när danska partier väljer att använda negativ valretorik under valprocessen. Med andra ord: vilka kanaler och vilka omständigheter som kan tänkas spela in i valet av att använda negativitet. Metoden som används i studien är en kvantitativ innehållsanalys. Studien fokuserar på fyra olika parlamentsval och utgår från följande hypoteser:

- H1, Negativ valretorik är mer sällsynt i danska valkampanjer än i amerikanska.

- H2, De politiska utmanarna, oppositionspartier, använder mest negativ valretorik. De som tillhör regeringen är de mest positiva och stödpartier hamnar mellan dessa två. - H3, I valkampanjer används negativitet i större grad om partiet förväntas få ett dåligt

valresultat.

- H4, Partier som befinner sig långt till höger eller vänster på den traditionella höger-vänsterskalan tenderar att vara mer negativa än partier som befinner sig närmre mitten av skalan.

- H5, Ju fler partisympatisörer partiet har av väljarna, ju mer negativ blir partiets valretorik.

7 Studien utgår från olika mediala kanaler så som artiklar i olika former (debattartiklar, nyhetsartiklar), tv-reklamer (i form av partipresentationer) och slutdebatter. Resultatet visar bland annat att negativ valretorik används i både USA och i Danmark, dock i betydligt större utsträckning i amerikanska valprocesser än i danska. Opinionsundersökningar påverkar användandet av negativitet, dock i betydligt lägre grad än i de amerikanska valprocesserna. De kanaler som tillämpar mest negativ valretorik i Danmark är i debattformat (Elmelund-Paestekaer 2010).

2.1.2 Nederländerna

Annemarie S. Walter och Wouter van der Burg (2013) studerar negativ valretorik i det nederländska flerpartisystemet. Studien analyserar flera olika kampanjverktyg i 10 valkampanjer som utförts mellan åren 1981 och 2010.

Studien utgår från följande hypoteser:

- H1, Utmanarpartier är mer benägna att använda negativ valretorik än regerande partier. - H2, Partier som ligger dåligt till i opinionsundersökningar är i större grad benägna att

använda negativ valretorik än de partier som ligger bra till i undersökningarna.

- H3, Partier med många platser i parlamentet använder mindre negativ valretorik än de partier som har få platser.

- H4, Partier som befinner sig ideologimässigt i mitten av höger-vänsterskalan är mindre benägna att använda negativ valretorik än de partier som befinner sig på höger- eller vänsterkanterna.

- H5, Nyetablerade partier är mer benägna att använda negativ valretorik än etablerade partier.

- H6, Partier som har regeringserfarenheter är mindre benägna att använda negativ valretorik än de partier som har lite, eller ingen regeringserfarenhet.

I studien bekräftas hypotesen om att oppositionspartier är mer benägna att använda negativ valretorik än de regerande partierna. Negativ valretorik är vidare mest använt av partier som fått negativa resultat i opinionsundersökningar och som ligger långt ut i vänster-, högerskalan. Generellt sett verkar även utmanarpartier/nya partier använda sig av mer negativ retorik än etablerade partier. Negativ valretorik anses vara en mer riskabel strategi i ett flerpartisystem än

8 i ett tvåpartisystem för att det finns så pass mycket att förlora till andra partier (Walter & van der Burg 2013).

2.1.3 Hypoteser

Både Walter och van der Burg (2013) och Elmelund-Paestekaer (2010) använder hypoteser som handlar om opinion, opposition och ideologiskala (höger-vänsterskalan). Då hypoteserna verkar etablerade och använda av flera olika forskare kan relevansen av några av de frågeställningar som används i denna studie motiveras. Dessutom blir det intressant att testa om hypoteserna är gällande även i den svenska politiska kontexten.

Denna uppsats är tänkt att se om ett urval av de hypoteser som Walter och van der Burg (2013) och Elmelund-Paestekaer (2010) forskat kring stämmer även i den svenska modellen. Det resultat som erhålls är således antingen en bekräftelse eller ett bestridande av vad som framgår av den forskning som i dagsläget finns avseende negativ valretorik i partiledardebatter i flerpartisystem.

Fortsättningsvis kommer de tre hypoteser som testas i denna uppsats att kallas för följande: - Oppositionshypotesen: Oppositionspartier är mer benägna att använda negativ

valretorik än regeringspartier.

- Opinionshypotesen: De partier som ser ut att förlora i opinionsundersökningarna är mer benägna att använda en hög grad av negativ valretorik.

- Ideologiskalehypotesen: De partier som är placerade långt ut på en ideologiskala (vänster, - höger) är mer benägna att använda en hög grad av negativ valretorik.

2.2 Media i valrörelsen

En valrörelse kan beskrivas som den tid inför kommande val då politiken tydligt ökar i synlighet (Asp, K. & Bjerling, J. 2014, s. 27). Asp och Bjerling (2014, s. 8) menar även att en valrörelse endast pågår under en dryg månad innan valdagen, vilket även är en definition av valprocess som Walter och van der Burg (2013) använder sig av i sin studie. Asp och Bjerling (2014) beskriver att valprocessen har blivit allt mer viktig för partierna att vinna väljare då rörligheten mellan olika partier är betydligt större idag än den var under slutet av 1900-talet. Väljarna är

9 osäkra på var de ska lägga sina röster ända in i slutspurten av valprocessen. Det finns alltså mycket att vinna, såväl mycket att förlora under den mest intensiva perioden innan valet.1

De kanaler som används för att synliggöra politiken är olika och har utvecklats snabbt i takt med den tekniska och digitala utvecklingen under 1900-talet (Hague, R. & Harrop, M. 2013, ss. 112–115). Asp och Bjerling (2014) menar att det har utvecklats en treenig relation mellan politik, medborgare och media och att denna relation är beroende av alla aktörerna för att bli som mest effektiv. Media har alltså fått en stor påverkansroll i hur valprocessen ser ut och hur valresultatet blir (Asp & Bjerling 2014, s. 9).

Enligt Jamieson, K. H. (1992, ss. 24–25) fokuserar media oftast på dramatik, strategi och effekt. Det som verkar mest dramatiskt får alltså bäst slagkraft, vilket de olika mediala kanalerna tjänar pengar på. Ofta är det negativa budskap som får störst spridning och på så sätt blir det mediala fokusen ofta på negativa budskap. Dessutom menar Jamieson att dessa strategier underminerar den generella diskussionen under valkampanjerna som handlar om den faktiska politiken hos kandidaterna (Jamieson 1992, ss. 28–31) vilket även SCB:s (2010) undersökning som nämnts i inledningen kan bekräfta utifrån ett väljarperspektiv.

2.3 Begreppet negative campaigning

Vikten av att anpassa begreppet negative campaigning till den svenska flerpartipolitiken är betydande då den härstammar, och till största del används som forskningsbegrepp i amerikanska, eller andra politiska system, som endast handlar om två partier, två kandidater. En början till att anpassa begreppet är genom att använda den svenska översättningen, negativ

valretorik.

Några av de definitioner som gjorts till begreppet negative campaigning / negativ valretorik ser ut på följande sätt:

“[Negative campaigning] attacks the other candidate personally, the issues for which the other candidate stands, or the party of the other candidate” (Grofman, B. & Skaperdas, S. 1995, s. 49).

1 _{Detta skulle kunna vara en indikation på att negativiteten i debatter ökar ju närmre valdagen man kommer.} Beroende på hur mycket partiet har att vinna och förlora på det (vilket exempelvis skulle kunna ställas i relation till resultat i gällande opinionsundersökningar).

10

“[Negative campaigning] only means talking about the opponent – the (deficient) nature of his or her programs, accomplishments, qualifications, associates, and so on” (Lau, R. R. & Pomper, G. M. 2001, s. 73).

”Negative campaigning is not lying and stealing and cheating, it is criticizing the opponent” (Lau, R. R. & Pomper, G. M. 2001, s. 81).

Viktigt att påpeka är dock att dessa definitioner är skapade utifrån, just ett amerikanskt politiskt system, alltså i ett två-partisystem. Hansen, K. M. och Pedersen. R. T. (2007) menar att forskningen kring politisk kampanj är mycket begränsad till den amerikanska kontexten och behöver anpassas till andra politiska system. De använder då en definition av negative

campaigning av Sanders, P. och Norris, D. (2005) som kan tänkas fungera bättre i ett

flerparti-system. Det är denna definition som kommer att användas i denna uppsats:

”[negative campaigning is]criticising the record of the opposing party or parties; questioning the judgement, experience and probity of opposing leaders; and generating fear about what the future might hold if the opposing party or parties were in power” (Sanders, P. & Norris, D. 2005, s. 526).

Samtliga definitioner handlar om att kritisera, attackera och ifrågasätta motståndaren på olika sätt för att själv vinna fördelar. De budskap som framförs i syfte att kritisera, attackera och ifrågasätta motståndaren kan handla om både ideologi, politik och personliga egenskaper hos motståndaren eller motståndarna. Valet av att använda definitionen av negativ valretorik som Sanders och Norris (2005) gjortgjordes för att den passar in i ett flerpartisystem på ett bättre sätt än övriga definitioner.

Även om negativ valretorik kan ses som ett effektivt redskap till att vinna fördelar finns risker med en sådan metod. The Backlash-effect, eller the Boomerang-effekt kallas det fenomen som kan uppstå när användandet av negativ valretorik används på ett sådant sätt att det snarare skapar medkänslor för den som blir utsatt för kritiken än för den som riktar kritik mot sin motståndare (Walter, Van der Burg & van Praag 2014, s. 552).

11

2.4 Bakgrundsfaktorer inför valet 2014

För att kunna svara på frågeställningen som handlar om användandet av negativ valretorik i förhållande till om partiet är ett regeringsparti eller ett oppositionsparti behövs en redogörelse för den politiska situationen inför valet 2014. De partier som bildat regering i Sverige sedan valet 2010 var under denna period Moderaterna (M), Centerpartiet (C), Folkpartiet (FP) och Kristdemokraterna (KD) - Alliansen. De hade tillsammans 173 av de 345 riksdagsplatserna vilket utgjorde 49,6% av det totala antalet platser (SCB 2011). Detta betyder att politiken under denna mandatperiod varit svår att genomföra eftersom regeringen inte haft majoritet i riksdagen och därför behövt samarbeta med andra partier för att få igenom beslut. Sverigedemokraterna (SD) hade under samma mandatperiod haft 20 mandat i Riksdagen och därmed haft en vågmästarroll då de inte ingår i något politiskt block. Sverigedemokraterna, tillsammans med Socialdemokraterna (S), Miljöpartiet (MP) och Vänsterpartiet (V) var oppositionspartier inför valet 2014 (SCB 2011).

3 Metod

3.1 Tillvägagångssätt

I denna uppsats studeras användandet av negativ valretorik, vilket är studiens beroende variabel, i förhållande till fyra olika frågeställningar, vilka är de oberoende variablerna, inför riksdagsvalet 2014. Detta utförs genom att använda teoriprövande metod (Esaiasson et al. s. 89). De hypoteser som ligger som grund till uppsatsens frågeställningar prövas i förhållande till graden av användandet av negativ valretorik. Analysenheterna är valda med ett slumpmässigt delurval vilket ger en större generaliserbarhet än strategiska urval gör då de ”oftare resulterar i bättre miniatyrkopior av populationen” (Esaiasson et al. 2012, s. 172). De analysenheter som valts att studera är partiledardebatter som hållits i anslutning till riksdagsvalet 2014 och varit tillgängliga som videoklipp i hela stycken. Studien utförs genom att analysera totalt antal talade sekunder för respektive parti för att sedan analysera hur många av dessa sekunder som spenderas åt negativ valretorik för respektive parti. De avväganden som görs redogörs för i detta kapitel och i kapitel 4 (Tillförlitlighet och begränsningar) beskrivs hur de innehållsliga kategoriseringarna görs så systematiska och tydliga som möjligt (med hjälp av exempel). De resultat som uppmätts används för att få ett resultat avseende hur många procent av den totala taltiden som respektive partiledare använder åt negativ valretorik.

12

3.1.1 Kvantitativ innehållsanalys

I likhet med tidigare forskning (Elmelund-Paestekaer 2010) kommer metodmallen för denna uppsats att vara en kvantitativ innehållsanalys. En sådan typ av metod innehåller analysenheter som kan analyseras i siffror. Detta betyder att det måste finnas minst två enheter för att analysen ska kunna utföras. Modellen är användbar i studier där syftet är att urskilja förekomster av olika innehållsliga kategorier i någon form av material, som exempelvis en film. Genom den kvantitativa innehållsanalysen går att bland annat analysera hur stort utrymme en viss kategori får i materialet räknat i tid, en kategori kan exempelvis vara användande av olika retoriska knep, vilket i denna uppsats består av negativ valretorik. De innehållsliga enheterna måste oftast tolkas och preciseras för att kunna sättas in i rätt kategori och för att få validitet i studien (Esaiasson et.al 2012, ss.197–198).

Den kvantitativa innehållsanalysmetoden förekommer ofta i politisk kommunikations-forskning, vilket är en del av både det kommunikationsvetenskapliga och statsvetenskapliga området. Materialet som oftast är till grund för denna typ av forskning är framställningar av politiska budskap i bland annat TV och radio (Esaiasson et.al 2012, s. 198).

Analysenheterna i denna uppsats är de fyra partiledardebatter som sänts i anslutning till riksdagsvalet 2014 och beskrivs närmre nedan under avsnitt 3.2. Analysen består endast av två variabler: Negativt och Inte negativt. I den senare variabeln ingår alltså både positiva och neutrala budskap. De analysenheter som används (partiledardebatterna) väger lika tungt i studien då de liknar varandra till allra högsta grad. Det som skiljer dem åt är tidpunkterna de sändes (vilket även är en del i uppsatsens syfte att analysera), att debatterna till viss del har olika upplägg (vissa av debatterna innehåller moment och pausmoment som inte andra gör), att debattämnena som diskuteras skiljer sig något och att de är arrangerade av olika aktörer (kvällstidningar och public service-bolag). Sammantaget menar jag dock att dessa skillnader inte nödvändigtvis behöver bidra med att analysenheterna ska väga olika tungt för det som uppsatsen syftar till att analysera då det som analyseras alltid kommer från partiledarna och inte från programmet i sig.

En utmaning med en kvantitativ innehållsanalys är att det kan vara svårt att förstå innehållets betydelse i det material som undersöks. Att definiera och kategorisera de olika variablerna på ett tydligt sätt är ett kritiskt och problematiskt moment i forskningen. De ramar som sätts för definitioner och tolkningsutrymmen bör vara objektiva och systematiska för att få transparens

13 (Ekström & Larsson 2011, s. 121). Då denna analys endast innehåller två variabler är det lättare att kategorisera in materialet på ett tydligt sätt eftersom det inte finns några mellanting, grader eller typer av negativitet att definiera. Syftet med studien är att endast mäta förekomsten av negativ valretorik. Det innebär att det är irrelevant att ha med variabler som mäter olika grader eller former av negativ valretorik.

Studien utgår från de debatter där aktörerna består av enbart partiledare eller språkrör. I resultaten och analysen refereras dock till de partier för vilka partiledarna och språkrören företräder/representerar. Att hänvisa till partier istället för partiledare eller språkrör görs för att det i slutändan inte är de företrädande personernas situation, utan partiernas situation som är det intressanta i studien. Eftersom syftet och frågeställningarna fokuserar på partierna som aktörer är det viktigt att även analysen och behandlingen av resultaten gör detsamma. Det som förmedlas under debatterna kommer alltså att tolkas som åsikter för hela partiet som representanten står för och inte åsikter som kommer från representanten som person, även när det gäller kritik av motståndarens personlighetsdrag. När fler personer talar samtidigt räknas tid till alla inblandande som talar samtidigt.

3.1.2 Att mäta negativitet

Den metod som kommer att användas för att mäta negativitet utgår från två variabler; Negativt eller Inte negativt. Negativiteten innebär både negativ kritik om motståndarens politik, men även om kritik mot motståndaren som person. Däri ingår även direkt kritik och indirekt kritik (vilket kommer att beskrivas vidare under avsnitt 4). Denna kategorimodell är den som kommer att användas i uppsatsen och benämns nedan Två-kategorimodellen.

Det finns även andra sätt att placera in, kategorisera och mäta negativitet. Kim Fridkin Kahn och Patrick J. Kenneys (1999) har format en modell för detta. Modellen delar in det studerade objektet i en av tre möjliga kategorier, vilken författaren avgör: Inget negativt budskap (0),

mindre betoning av negativitet (1) eller stor betoning av negativitet (2) (Fridkin Kahn &

Kenneys 1999, ss. 879–880). Denna modell benämns nedan Tre-kategorimodellen. Negativiteten innebär dels negativ information om motståndarens politik, dels negativ information om motståndarens personlighetsdrag. Viktigt att påpeka är att Tre-kategorimodellen använts för att mäta negativitet i politisk reklam, vilket inte görs i denna studie utan istället kategoriseras negativitet i partiledardebatter procentuellt. Det finns även modeller som består av flera eller färre kategorier, som exempelvis Freedman & Goldsteins

14 (1999) modell (som kommer att kallas för Fem-kategorimodellen härifrån). De använder fem olika kategorier: bara positivt (1), i princip bara positivt (2), balans mellan positivt och negativt (3), till största del negativt (4) och bara negativt (5).

Valet av Två-kategorimodellen gjordes för att studien endast avser mäta negativitet och inte positivitet, vilket Fem-kategorimodellen gör. Valet av att inte mäta olika grader av negativitet, som i Tre-kategorimodellen, gjordes då en sådan bedömning skulle innebära att en detaljerad motivering. En sådan motivering blir problematiskt i ett sammanhang där parterna som medverkar i debatten ibland pratar samtidigt och ibland använder olika grader av negativitet i en och samma mening. Dessa faktorer medför att de olika definitionerna av mindre eller stor betoning på negativitet kan vara svårt att urskilja i en studie där tiden är så pass begränsad som denna. Om studien istället hade fokuserat på ”antal gånger” som respektive grad av negativ valretorik använts (och inte antal sekunder) hade det gått bättre att använda sig av tre-kategorimodellen.

Analysobjektet är TV-sända eller web-sända partiledardebatter, där samtliga riksdagspartier är representerade av antingen partiledare eller språkrör. Analysen av de valda partiledardebatterna görs genom att först och främst räkna hur mycket taltid, i hela sekunder, som varje partiledare får under debattens gång. Därefter räknas hur mycket tid, vilket också räknas i hela sekunder, som partiledaren ägnar till negativ valretorik. När dessa resultat finns färdiga uträknas även hur stor procentandel som respektive partiledare lägger på negativ valretorik.

3.2 Material och urval

Analysmaterialet har samlats in genom att ta del av publicerade videoklipp av hela debatterna. Beställningar från Kungliga Bibliotekets mediaarkiv har också förekommit i samband med insamlandet av analysmaterial. De debatter som inte fanns att tillgå i hela stycken då det klippts bort (kanske) betydande delar av en kandidats taltid eller tid av negativ valretorik behandlas inte i uppsatsen. Valet att bortse från dessa gjordes med hänsyn till att sådana klipp skulle ge studien ett osäkert resultat. Det klipp som bortsätts från är en partiledardebatt i TV4 några få dagar innan valet. Debatten finns inte publicerad i sin helhet utan är klippt i snuttar i förhållande till debattämne. Klippningen sker ofta mitt i någon av debattkandidaternas meningar vilket skulle försvaga hela studien som helhet om de användes.

15 De debatter som analyseras är partiledardebatten i SVT:s program Agenda som sändes den 4 maj 2014, Aftonbladets partiledardebatt som sändes den 2 september 2014, Expressens partiledardebatt som sändes den 3 september 2014 och SVT:s slutdebatt som sändes den 12 september 2014. Debatterna skiljer sig något åt i utformning. De debatter som arrangerats av kvällstidningarna, Expressen och Aftonbladet, innehåller fler olika pausmoment där man ställer ”snabbfrågor” och då debattörerna ska hålla upp en lapp för ja eller nej, vilket några av dem ibland får chans att kommentera. Under Aftonbladets snabbfrågepaus förekom negativ valretorik, men inte i Expressens snabbfrågepaus. Snabbfrågepauserna räknas med i både den totala taltiden i båda debatterna, och i den negativa valretoriken i dessa moment.

Valet av att endast studera partiledardebatter, och inte någon annan form av kampanjkanaler, gjordes för att det, enligt tidigare forskning (Elmelund-Praestkaer 2010 s. 137) är en typ av politisk kampanj som ofta innehåller mycket negativ valretorik och kan antas innehålla en av de största påverkansfaktorerna till valets utfall. Det finns mycket att vinna och förlora på användandet av negativ valretorik (Walter & van der Burg 2013) vilket gör det intressant att, i det forum där det används mest, studera vilken part som är mest benägen att använda det som strategi för att vinna röster.

3.2.1 Opinionsundersökningar 2014

För att besvara frågeställningen om användandet av negativ valretorik i förhållande till hur partiernas opinionsresultat sett ut används opinionsundersökningar som är gällande och senast publicerade inför debatten. Vid de tillfällen där det finns flera undersökningar publicerade samma dag väljs den undersökning som har den största tillfrågade populationen. De undersökningar som används är undersökningar från Skop, som publicerades den 2 maj 2014 (gäller för Debatt I), Novus, som publicerades den 1 september 2014 (gäller för både Debatt II och Debatt III) och Demoskop som publicerades den 12 september 2014 (gäller för Debatt IV). Utöver dessa tre opinionsundersökningar tillkommer en undersökning som gjorts av SCB och publicerats den 4 december 2013 för att kunna avgöra om partierna fått positiva eller negativa resultat i Debatt I. Valet av att använda SCB:s undersökning gjordes då det tillfrågats en betydligt större population i den undersökningen än det gjorts av övriga aktörer. SCB är dessutom en statlig myndighet med ansvar att tillgodose och sprida statlig statistik i Sverige (SCB 2018).

16 Denna insamlingsmetod skulle kunna göras på andra sätt. Ett exempel är att göra som Elmelund-Paestekaer (2010, s. 146) och Walter och van der Burg (2013, s. 377) som ställde opinionsundersökningarna i kontrast till tidigare valresultat för att bedöma om resultaten var positiva eller negativa för respektive parti. Valet att inte använda denna metod gjordes för att det inte visar på variationen av resultaten mellan debatterna. Det tillvägagångssätt som istället används kan se på skillnader som eventuellt finns mellan debatt-tillfällena (då opinionsresultaten från Debatt III jämförs med resultatet inför Debatt IV osv) som inte riktigt kan ses i samma grad med den metod som Elmelund-Paestekaer (2010, s. 146) och Walter och van der Burg (2013, s. 377) använt.

Samtliga offentligt publicerade opinionsundersökningar från och med år 2000 finns sammanställda i ett dokument av Novus (2018). I sammanställningen finns de opinionsundersökningar som kommer att användas. Resultatet av undersökningarna visas i tabellerna nedan (se under avsnitt 5.1, tabell 1, 2, 3 och 4). Den första tabellen visar resultaten som publicerades av SCB den 4 december 2013, den andra tabellen visar resultat från en undersökning publicerad den 2 maj 2014, den tredje tabellen visar resultaten från undersökningen som publicerades den 1 september 2014 och den fjärde undersökningen publicerades den 12 september 2014. Anledningen till att flera undersökningar används är för att kunna se om resultaten är positiva eller negativa i förhållande till föregående opinionsresultat inför debatterna.

3.2.2 Ideologiskala

För att besvara frågeställningen gällande användande av negativ valretorik i förhållande till partiets placering i en vänster-, högerskala redogörs nedan för en sådan skala. Skalan utgör grunden till analysen som handlar om användningen av negativ valretorik i förhållande till var på skalan ett parti är beläget (ideologiskalehypotesen). Staffan Betnér (2017) har studerat svenska väljares uppfattningar om höger-vänsterskalan. Han använder data från EES Voter Study 2014 i syfte att visa hur riksdagspartierna placeras ut på skalan. Hur partierna placeras på skalan framgår av bilden nedan.

17

Bild 1. Riksdagspartiernas placering i vänster-, högerskala

(Staffan Betnér 2017)

Bilden ovan illustrerar hur riksdagspartierna placerades i en ideologiskala i förhållande till höger och vänster. Den data som Betnér (2017) använt för att framställa uppställningen är framtagen det år som den valprocess som uppsatsen behandlar ägde rum. Det parti som benämns med ”L” i bilden är det dåvarande Folkpartiet (som idag heter Liberalerna). En liknande metod för att bedöma partiernas placering i ideologiskalan har använts av Walter och van der Burg (2013, s. 378).

Ett annat sätt att modellera partiernas placering i ideologisk vänster-, högerskala är att använda samma metod som Elmelund-Paestekaer (2010, s. 146). Han kategoriserar in samtliga partier i en av tre möjliga kategorier. Eventuella rangordningar i respektive modell tas inte hänsyn till. Valet av att inte använda denna metod gjordes för att kunna se just den rangordning som inte syns i Elmelund-Paestekaers (2010) modell. Anledningen till att valet gjordes att kunna se i vilken rangordning partierna placeras i skalan är för att kunna ge resultatet en så precis förklaring som möjligt, om resultatet exempelvis skulle visa att de två partier som ligger allra längst ut i kanterna använder den största andelen negativ valretorik skulle bevisningen för att anta denna hypotes bli starkare. Enligt ideologiskalehypotesen skulle de partier som använder den största andelen negativ valretorik vara Moderaterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet (eventuellt även Kristdemokraterna) då de ligger längst ifrån mitten av skalan.

4 Tillförlitlighet och begränsningar

För att nå validitet i studien är det viktigt att översättningen från teoretisk nivå till operationell nivå blir korrekt. Det är med andra ord viktigt att se till att studien mäter det som är avsett (Esaiasson et al. 2012, s. 57). Det blir, i denna studie, viktigt att hitta systematiska ramar till hur sekvenser i debatterna ska placeras. Även om det endast finns två olika kategorier att placera det analyserade materialet i finns svårigheter i att förutse alla de komponenter som kan påverka avvägningen i att kategorisera materialet på dess ”rätta” plats enligt den metodiska ram som

18 används. Trots hög grad av systematik och teoretisk ram blir således varje sekvens ett övervägande i debattanalyserna, vilket kräver en tydlig operationalisering. Visserligen finns den definition, av Sanders, P. och Norris, D. (2005

)

negativ är ibland tydligt i förhållande till definitionen som används, men i vissa fall kan gränsen

mellan negativt och neutralt vara svåravvägd. Exempelvis kan en sekvens, eller en mening innehålla både negativ- och neutral valretorik. När aktörerna exempelvis använder förminskande eller ironiska uttryck spelar det stor roll hur uttalandet uppfattas av den som studerar materialet. De negativa budskap som (möjligtvis) ligger bakom vissa uttalanden kan alltså uppfattas olika av olika människor.

4.1 Operationalisering

För att operationalisera Negativt och Inte negativt visas nedan en operationaliseringstabell av vad som, i denna uppsats, betraktas ingå i de olika variablerna. Därefter redogörs för ett antal exempel som förhoppningsvis ska ge klarhet i hur överväganden görs i kategoriseringen av materialet.

Tabell 1. Operationaliseringstabell

Negativt Inte negativt

Direkt negativitet

- Kritik av politik - Kritik av person

- Exempel på politiska misslyckanden

Neutralitet

- Fakta utan betoning på någon form av kritik eller beröm

- Påstående utan kritik eller beröm

Indirekt negativitet

- ”Gömd” kritik (beroende av sammanhanget) - Ironi

- Kontrastering

Positivitet

- Beröm av egen eller annan politik

- Beröm av person

- Exempel på politiska framgångar

I denna uppsats mäts en sekvens som negativ när den innehåller antingen direkt eller indirekt negativitet. I den indirekta negativiteten ingår budskap som kan anses vara ”dolda” av exempelvis ironi eller att sammanhanget får en mening att bli negativ utan att den behöver tolkas så i andra sammanhang. Några exempel på vad som i uppsatsen räknas som Negativt är om partiledarna kontrasterar sig med andra, använder ironi för att förminska eller på annat sätt kritisera motståndare, använder exempel som ”bevisar” motståndarens politiska misslyckanden eller ”dåliga” politik, om de lägger ord i munnen på varandra eller ställer frågor i syfte att bevisa

19 negativa egenskaper hos motståndaren eller motståndarna. Ett konkret exempel på indirekt negativitet, så som den kommer att ses i denna uppsats, är när Annie Lööf (C) räcker över Energimyndighetens långsiktsprognos till Stefan Löfven (S) i en debatt i TV4 (vilken kan kännas igen från uppsatsens inledning) och säger:

”Jag har skrivit ut den här långsiktsprognosen som energimyndigheten tar fram, du skulle väl kunna läsa den till imorgon och så kan du beskriva det för oss imorgon” (TV4 2014).

Vad som avses i meningen tolkas som indirekt negativitet i bemärkelsen att Lööf vill få Löfven att framstå som icke-påläst och motbevisa honom i frågan de debatterar. Ett budskap kan alltså uppfattas som neutralt i förhållande till de ord som sägs, men däremot uppfattas som negativt när det analyseras i dess sammanhang. Detta exempel visar således en dimension av negativitet som kan ligga gömt om det blir taget ur sitt sammanhang.

Ett exempel på ett uttalande där det både finns inslag av neutralitet (dvs Inte negativt) och direkt negativitet är i ett uttalande där Jimmie Åkesson (SD) kallar Stefan Löfven (S) för hycklare i Agendas partiledardebatt den 4 maj 2014:

”Jag håller med Stefan Löfvens beskrivning, men jag vill ändå hävda att Stefan Löfven hycklar i det här. Man hade chansen när EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, antogs då hade den socialdemokratiska gruppen i parlamentet och socialdemokraterna i Sverige chansen att ställa krav på t.ex. laval-dom och liknande, […] det gjorde man inte, man betraktade det som en total omöjlighet, man ställde inte de här kraven och nu kommer man försent.” (SVT 2014)

Uttalandet börjar med att Åkesson menar att han ”håller med om Stefan Löfvens beskrivning” vilket kategoriseras som Inte negativt. Resterande delar av uttalandet tolkas som Negativt och som direkt negativitet då uttalandet tydligt pekar på Socialdemokraternas misslyckanden. Dessutom kallar Åkesson Löfven för hycklare vilket kan ses som ett personligt påhopp i negativ bemärkelse. För att tydliggöra innebär det beskrivna exemplet att den negativa tiden börjar räknas från och med att Åkesson säger att han ändå vill hävda att ”Löfven hycklar i det här”. Exemplet som redogörs för nedan kommer från samma debatt som ovan och uttalandet är i anslutning till Åkessons uttalande. Citatet nedan kommer från Jonas Sjöstedt (V).

20

”Ja, Jimmie Åkesson kallade just Stefan Löfven för hycklare. Jag tycker att du ska passa dig för att använda det ordet i det här sammanhanget. Du har suttit i Riksdagen och röstat för deras politik (alliansen) […]. Du är för att förstöra lagen om anställningsskydd, du har ingenting att göra med att försvara fackliga rättigheter. Du röstar ju med högern aktivt för att underminera och riva ner fackliga rättigheter. Det är motsatsen till att försvara kollektivavtalet.” (SVT 2014)

Uttalandet av Sjöstedt tolkas som Negativt. Till en början säger Sjöstedt att ”Jimmie Åkesson kallade just Stefan Löfven för hycklare”, vilket tolkas som indirekt negativitet då det som sägs efter denna mening tolkas som en kritik av påhoppet som Åkesson tidigare riktade mot Löfven. Därefter följer en kritik som klassas in som direkt negativt då Sjöstedt kritiserar Sverigedemokraternas politik genom att peka ut Åkesson som person. För att tydliggöra tolkas hela uttalandet som citerats ovan som Negativt.

4.2 Reliabilitetstest

I kvantitativa innehållsanalyser bör ett reliabilitetstest genomföras, vilket innebär att kodningar och uträkningar kontrolleras återigen i syfte att få ett nytt resultat som förhoppningsvis liknar det första resultatet till stor del. Testet behöver inte omfatta hela det material som studien behandlar utan bara en del av det. Reliabilitetstest bör göras för att kunna påvisa att det resultat som redovisas är trovärdigt. I studier där materialet har ett större bedömningsmoment, som i att bedöma positiva eller negativa variabler får man ”ofta nöja sig med en lägre grad av överensstämmelse” enligt Esaiasson et al. (2012, s. 208).

Det reliabilitetstest som utförts omfattar hela materialet av Debatt I, dvs. den debatt som sändes av SVT i programmet Agenda den 4 maj 2014. Testet gjordes på detta material för att det var det som blev analyserat först. Enligt Esaiasson et al. (2012) kan det vara bra att test-analysera en viss del av materialet innan man tar till sig hela materielat. Någon test-analys gjordes inte i denna uppsats vilket skulle kunna indikera att det material som blivit analyserat först kan ha en lägre tillförlitlighet än det som analyserats när metoden varit väl etablerad hos den studerande parten. Resultatet av testet visar att reliabiliteten av totalt antal sekunder av negativ valretorik sammanlagt av alla partier stämmer till 89,4%. Dessutom stämmer fördelningen av varje partis användning av negativ valretorik i storleksordning i stort, med ett fåtal undantag, vilket ses som ett bra resultat.

21

5 Resultat och analys

I detta kapitel redovisas de resultat som sammanställts för att kunna utföra analysen. Till att börja med redovisas de opinionsundersökningar som sammanställts för att kunna besvara forskningsfrågan om opinionsresultat. Därefter redovisas samtliga debattanalyser med tillhörande delanalyser. Sedan sammanställs delanalyserna i en sammanställande analys som behandlar samtliga analysenheter.

5.1 Opinionsundersökningar

Tabell 2. Opinionsundersökning 4 december 2013 - SCB

M FP C KD S V MP SD

25,5 5,4 4,7 4,1 34,3 6,7 8,8 9,3

39,7 49,8 9,3

Tabell 3. Opinionsundersökning 2 maj 2014 - Skop

M FP C KD S V MP SD

23,4 7,8 4,5 2,7 34,9 6,4 10,7 7,3

38,4 52 7,3

Tabell 4. Opinionsundersökning 1 september 2014 - Novus

M FP C KD S V MP SD

23,3 6,4 5,3 4,4 30,2 7,1 9,6 10,6

39,4 46,9 10,6

Tabell 5. Opinionsundersökning 12 september 2014 - Demoskop

M FP C KD S V MP SD

20,9 5,9 6,8 4,9 29,2 7,2 9,7 10,2

38,5 46,1 10,2

(Novus 2018)

De siffror som visas avser respektive partiers resultat i procent enligt den opinionsundersökning som finns refererad till. Under dessa siffror visas den totala andel procent som respektive politiskt block fått enligt samma källa.

22

5.2 Debatt I – SVT:s partiledardebatt i Agenda

Den första analysenheten är en partiledardebatt som hölls i SVT:s program Agenda den 4 maj 2014, alltså drygt fyra månader innan valdagen. Samtliga riksdagspartiers partiledare är representerade och de ämnen som debatteras är försvaret, öppna gränser, jobben, skola, vård och klimat. Debatten är delad i två delar då programmet hade avbrott för en nyhetssändning. Detta är ingenting som anses begränsa debattanalysen som helhet då alla uttalanden och all taltid finns publicerat (i två olika klipp).

5.2.1 Resultat

Tabell 6. Sammanställning av resultat i Debatt I

Parti S M SD C V FP MP KD

Total taltid (sek) 1008 880 494 604 611 618 585 591

Total tid av negativ valretorik (sek)

298 180 120 272 356 171 258 144

Procent negativ valretorik

29,5% 20,4% 24,2% 45,0% 58,2% 27,6% 44,1% 24,3%

Tabell 7. Användandet av negativ valretorik för opposition och regering i Debatt I

Total taltid Total tid av negativ valretorik % negativ valretorik

Oppositionspartier S, MP, V, SD 2698 s 1032 s 38,2 % Regeringspartier M, C, FP, KD 2693 s 767 s 28,4 % 5.2.2 Analys av Debatt I

Analysen av debatten i Agenda den 4 maj 2014 (se Tabell 4) visar att Vänsterpartiet använt mest negativ valretorik i förhållande till den totala taltiden under debatten, nämligen 58,2%. Därefter kommer Centerpartiet med 45% och Miljöpartiet med 44,1% negativ valretorik. De som använde minst negativ valretorik i förhållande till total taltid var Moderaterna med 20,4% och Sverigedemokraterna (24,2%) tätt följt av Kristdemokraterna (24,3%).

Debatten hölls fyra månader innan valdagen. Enligt Asp och Bjerling (2014) har alltså valprocessen inte hunnit starta, vilket skulle kunna betyda att negativiteten kan vara mindre förekommande i denna debatt än i de debatter som genomförs under valprocessen, vilka kommer att analyseras nedan. Sammanlagt användes 33,3% av den totala taltiden av samtliga

23 partier åt negativ valretorik. Oppositionspartierna använde sammanlagt 38,2% negativ valretorik och regeringspartierna 28,4% (se Tabell 5). Detta går i linje med oppositionshypotesen som använts av Walter och van der Burg (2013) och Elmelund-Paestekaer (2010) som handlar om att oppositionspartier använder mer negativ valretorik än regeringspartier.

Enligt de opinionsundersökningar som använts i den här uppsatsen hade endast Folkpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet fått positiva resultat och resterande partier fått negativa resultat. Detta skulle, enligt Opinionshypotesen, kunna indikera att resterande partier (M, C, KD, V, SD) skulle använda en större del negativ valretorik än de partier som fått positiva resultat i opinionen. Detta bekräftas dessvärre inte i någon hög grad då ett av de partier som fått positiva resultat var det parti som använde tredje mest negativ valretorik (MP). Dessutom var Centerpartiets negativa resultat marginellt. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hade fått betydligt mer negativa resultat än Centerpartiet, men var fortfarande inte de partier som använde den största delen negativ valretorik utan snarare tvärt om.

Enligt ideologiskalehypotesen skulle de partier som befinner sig längst ut åt höger och vänster vara de partier som använder mest negativ valretorik. Enligt Bild 1 befinner sig Moderaterna längst ut på högerkanten följt av Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, vilket i detta fall inte stämmer överens med hypotesen som menar att sådana partier använder mer negativ valretorik då dessa tre partier är de som använt den betydligt lägsta andelen. Däremot Ligger Vänsterpartiet, med god marginal, längst ut till vänster vilket går i linje med hypotesen.

5.3 Debatt II – Aftonbladets partiledardebatt

Nästa analysobjekt är en partiledardebatt som publicerats och hållits av Aftonbladet. Filmen publicerades den 2 september 2014. De ämnen som tas upp i debatten är: skola, jobb, miljö, jämställdhet och invandring. Samtliga riksdagspartier är representerade av partiledare eller språkrör. Under debatten låter programledaren partiledarna hålla upp Ja- eller Nej-skyltar som svar på tre korta frågor, sammanlagt tre gånger under debattens gång. Till dessa omröstningar från partiledarnas sida får vissa möjlighet att kommentera sin röst/sitt svar. Dessa sekunder är medräknade i den totala taltiden då de till viss del innehåller negativ valretorik (dock i liten utsträckning). I slutet av debatten ställs en fråga till Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) av en sportjournalist huruvida man ska kunna, med politikens hjälp, behålla svenska

24 idrottare i Sverige längre. Svaren av de två partiledarna är av liknande karaktär. De håller med varandra i stor utsträckning och blir snarare en paus i debatten än en del i den. Därför räknas dessa sekunder inte med i den totala taltiden, även för att samtliga parter i debatten inte fick samma möjligheter att svara. Debattledaren låter alla partiledare hålla en 30 sekunder lång monolog i slutet av debatten om varför väljarna ska rösta på deras partier. Vissa av dessa tal innehöll negativ valretorik men har inte räknats med i analysen då jag personligen inte anser att det är en del av debatten i sig. Detta för att den kandidat som kan komma att bli kritiserad inte har något utrymme att ge svar på kritiken.

5.3.1 Resultat

Tabell 8. Sammanställning av resultat i Debatt II

Parti S M SD C V FP MP KD

Total taltid (sek) 695 662 379 526 439 640 550 496

Total tid av negativ valretorik (sek)

347 135 212 192 277 291 358 184

Procent negativ valretorik

47,8% 19,5% 55,9% 35,1% 63,0% 44% 65,0% 34,7%

Tabell 9. Användandet av negativ valretorik för opposition och regering i Debatt II

Total taltid Total tid av negativ valretorik % negativ valretorik

Oppositionspartier S, MP, V, SD 2063 s 1194 s 57,8 % Regeringspartier M, C, FP, KD 2324 s 802 s 34,5 % 5.3.2 Analys av Debatt II

I Aftonbladets debatt den 1 september 2014 använde Miljöpartiet mest negativ valretorik i förhållande till den totala taltiden, nämligen 65,0% (se Tabell 6). Därefter kommer Vänsterpartiet med 63,0% och Sverigedemokraterna med 55,9% negativ valretorik. Moderaterna använde klart minst negativ valretorik med 19,5% följt av Kristdemokraterna med 34,7% och Centerpartiet med 35,1%.

I debatten förekom negativ valretorik till 45,4% totalt vilket är betydligt mer än i Debatt I med 33,3%. Detta kan indikera att negativitetanvändningen ökar ju närmre valdagen debatten äger rum. Oppositionspartierna använde även i denna debatt mer negativ valretorik än

25 regeringspartierna (se Tabell 7) med 57,8% respektive 34,5% vilket går i linje med Oppositionshypotesen.

Opinionsundersökningsresultaten inför denna debatt (se Tabell 3 och Tabell 4) visar att de som fått positiva resultat var Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Resterande partier (M, FP, S, MP) hade fått negativa resultat. Enligt Opinionshypotesen skulle detta betyda att de som använt mest negativ valretorik är Moderaterna, Folkpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Detta stämmer endast överens med Miljöpartiets grad av negativ valretorik. Sverigedemokraterna hade inför Debatt II fått mycket positiva resultat i opinionen men använt den tredje största andelen negativ valretorik i debatten.

Det parti som placeras längst till vänster på ideologiskalan (V– Se Bild 1.) använde bland de högsta andelarna negativ valretorik i debatten, vilket går i linje med ideologiskalehypotesen. Däremot användes den absolut högsta andelen negativ valretorik av Miljöpartiet, vilket, enligt skalan som används i uppsatsen, är placerat nära mitten av skalan, vilket inte stämmer överens med hypotesen. De partier som ligger längst till höger i skalan (KD, SD, M – se Bild 1.) använde både den minsta och en av de högsta andelarna negativ valretorik vilket heller inte kan bevisa hypotesens relevans.

5.4 Debatt III – Expressens partiledardebatt

Debatt nummer tre är sänd och publicerad av Expressen den 3 september 2014. De teman som debatteras är jobb, skola, vård och invandring. Direktfrågor, i form av sakfrågor, ställda av medborgare, där det exempelvis kan handla om hur man ska se till att öka läraryrkets status, har beaktats då de innehåller politiska ställningstaganden och handlar om stora politiska ämnen. Däremot ställs även frågor av barn ett antal gånger under debatten. De frågor som ställs är inte så tydligt politiskt förankrade, det handlar med andra ord om frågor som varför man måste gå upp så tidigt för att gå till skolan eller liknande. Ofta är debattörerna överens i svaren på dessa frågor vilket parti de än representerar och har snarare effekten av en paus i debatten för att höja stämningen än en del i den politiska diskussionen. Dessa moment räknas därför inte med i den totala taltiden hos debattörerna. Även i denna debatt förekommer ”snabbfrågor” där debattörerna får hålla upp en lapp för ja eller nej. Svaren får sedan kommenteras av några av

26 debattörerna. Dessa moment har, i likhet med Aftonbladets debatt, räknats med i den totala taltiden.

5.4.1 Resultat

Tabell 10. Sammanställning av resultat i Debatt III

Parti S M SD C V FP MP KD

Total taltid (sek) 690 706 359 375 523 501 382 573

Total tid av negativ valretorik (sek)

296 96 243 196 307 170 215 144

Procent negativ valretorik

42,8% 13,5% 67,6% 52,2% 58,6% 33,9% 56,2% 25,1%

Tabell 11. Användandet av negativ valretorik för opposition och regering i Debatt III

Total taltid Total tid av negativ valretorik % negativ valretorik

Oppositionspartier S, MP, V, SD 1954 s 1061 s 54,2 % Regeringspartier M, C, FP, KD 2155 s 606 s 28,1 %

5.4.2 Analys av Debatt III

Det parti som använt högst andel negativ valretorik i denna debatt (se Tabell 8) är Sverigedemokraterna med 67,6% följt av Vänsterpartiet med 58,6% och Miljöpartiet med 56,2%. De partier som använt minst negativ valretorik är Moderaterna med 13,5%, Kristdemokraterna med 25,1% och Folkpartiet med 33,9%. I debatten förekom negativ valretorik till totalt 40,5%. Oppositionspartierna använde sammanlagt negativ valretorik till 54,2% varav regeringspartierna 28,1% negativ valretorik (se Tabell 9), vilket stämmer överens med oppositionshypotesen.

Enligt den gällande opinionsundersökningen (se Tabell 2 och Tabell 3) hade Sverigedemokraterna fått mycket positiva resultat vilket, enligt opinionshypotesen skulle betyda att detta parti skulle använda sig av en lägre andel negativ valretorik i förhållande till de partier som fått negativa resultat. Resultatet i detta fall strider direkt mot denna hypotes i Sverigedemokraternas fall. Det stämmer heller inte överens i Moderaternas och Folkpartiets fall då de fått negativa resultat i opinionen men fortfarande använder några av de minsta andelarna negativ valretorik. Dessutom kan Socialdemokraterna antas använda en av de största andelarna negativ valretorik då de fått mycket negativa resultat i opinionen i förhållande till

27 andra partier. Socialdemokraterna använde visserligen en stor del av taltiden åt negativ valretorik men högst andel hade de inte. Däremot fick Kristdemokraterna mycket positiva resultat och använde, i linje med opinionshypotesen, en av de minsta andelarna negativ valretorik.

I denna debatt användes de högsta andelarna negativ valretorik av två partier som placerats långt ut i ideologiskalan (V och SD, se Bild 1) vilket kan anses gå i linje med ideologiskalehypotesen. Däremot var två av de partier som placeras längst ut till höger i skalan (M och KD, se Bild 1) de partier som använde minst andel negativ valretorik vilket ger hypotesen en lägre förklaringskraft.

5.5 Debatt IV - SVT:s Slutdebatt

Den fjärde analysenheten är SVT:s slutdebatt den 12 september 2014 vilket är två dagar innan valet. Samtliga partiledare var närvarande och de ämnen som debatterades var jämställdhet, bostäder, jobb, klimat, välfärd, skola, flyktingar och försvar. Inga moment i debatten avviker från normalt debattklimat och hela debatten analyseras således.

5.5.1 Resultat

Tabell 12. Sammanställning av resultat i Debatt IV

Parti S M SD C V FP MP KD

Total taltid (sek) 1008 899 842 746 806 904 841 732

Total tid av negativ valretorik (sek)

218 260 528 246 381 420 500 169

Procent negativ valretorik

21,6% 28,9% 62,7% 32,9% 47,2% 46,4% 59,4% 23,0%

Tabell 13. Användandet av negativ valretorik för opposition och regering i Debatt IV

Total taltid Total tid av negativ valretorik % negativ valretorik

Oppositionspartier S, MP, V, SD 3497 s 1627 s 46,5% Regeringspartier M, C, FP, KD 3281 s 1095 s 33,3%

28

5.5.2 Analys av Debatt IV

Det parti som använde mest negativ valretorik (se Tabell 10) var Sverigedemokraterna med 62,7% följt av Miljöpartiet med 59,4% och Vänsterpartiet med 47,2%. Det parti som använde minst negativ valretorik i denna debatt var Socialdemokraterna med 21,6% följt av Kristdemokraterna med 23,0% och Moderaterna med 28,9%. I debatten som helhet förekom negativ valretorik till 40,1% vilket är något mindre än i debatt II och III. Även i denna debatt använde oppositionspartierna mer negativ valretorik än regeringspartierna med 46,5% respektive 33,3% (se Tabell 11) vilket stämmer överens med oppositionshypotesen. Dock blir det intressant att se att Socialdemokraterna använt betydligt mindre negativ valretorik i denna debatt än i de andra. Här skulle rädslan för The Backlash-effect kunna vara en förklaring (Walter, Van der Burg & van Praag 2014, s. 552).

Opinionsundersökningen som ligger till grund för Debatt IV visar att de partier som fått positiva resultat var Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Resterande partier (M, FP, S, SD) hade således fått negativa resultat i undersökningen (se Tabell 3 och

Tabell 4). Detta skulle, enligt opinionshypotesen kunna betyda att Moderaterna, Folkpartiet,

Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna skulle komma att använda en större andel negativ valretorik än övriga partier. Detta stämmer endast i Sverigedemokraternas fall. De övriga partier som använde den största delen negativ valretorik (MP och V) hade fått positiva opinionsresultat.

Ideologiskalehypotesens förklaringsgrad i denna analysenhet är relativt låg då inget av de partier som ligger allra längst ut till antingen höger eller vänster (se Bild 1.) var det parti som använde den största andelen negativ valretorik. Dessutom använde Moderaterna och Kristdemokraterna några av de minsta andelarna negativ valretorik, medan de båda två ligger relativt långt ut i skalan i förhållande till resterande partier. Moderaterna ligger t.ex. längst ut till höger och tätt följt av Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna (Betnér 2017). Å andra sidan användes den största andelen negativitet av Sverigedemokraterna som ligger näst längst ut i skalan, dessutom användes den tredje största andelen negativ valretorik av Vänsterpartiet som ligger längst ut till vänster, vilket går i linje med ideologiskalehypotesen. Frågan är dock om resultatet snarare bekräftar oppositionshypotesen då det finns tydliga mönster för att kunna argumentera för att den hypotesen är gällande.

29

5.6 Sammanställande analys

Tabell 14. Sammanställning av negativ valretorik i samtliga debatter

Parti S M SD C V FP MP KD tot. neg.

Debatt I 29,5% 20,4% 24,2% 45% 58,2% 27,6% 44,1% 24,3% 33,3%

Debatt II 47,8% 19,5% 55,9% 35,1% 63,0% 44% 65,0% 34,7% 45,4%

Debatt III 42,8% 13,5% 67,6% 52,2% 58,6% 33,9% 56,2% 25,1% 40,5%

Debatt IV 21,6% 28,9% 62,7% 32,9% 47,2% 46,4% 59,4% 23,0% 40,1%

Tabellen visar en sammanställning av de resultat som visas ovan i hur många procent som varje parti använder åt negativ valretorik i de olika debatterna. Dessutom visas ett resultat av den totala andel negativ valretorik som använts av samtliga partier under respektive debatt.

Enligt tabellen ovan användes den lägsta andelen negativ valretorik i Debatt I (33,3%), vilken, enligt Asp och Bjerlings (2014) definition ligger utanför valprocessen. Det är även denna debatt som hållits längst från valdagen, nämligen dryga fyra månader innan. Debatt II visar den högsta användningen av negativ valretorik med 45,4%. Därefter kommer Debatt III och Debatt IV med 40,5% och 40,1%. Angående den frågeställning som handlar om hur negativiteten eventuellt skiljer sig i användning ju närmre valdagen debatten hålls, kan man se att negativiteten ökar i användning när valprocessen kommit igång, vilken den gjort i de tre sista debatterna enligt Asp och Bjerlings (2014) definition. De tre sista debatterna innehöll drygt 40% negativ valretorik i kontrast till den debatt som hölls i maj där användandet var 33,3%. Däremot går inte att se att användningen av negativ valretorik skulle öka ju närmre valdagen man kommer i övrigt då användningen sjunkit marginellt från Debatt II till Debatt IV.

Användandet av negativ valretorik kan anses bero på om partiet tillhör ett oppositionsparti eller ett regeringsparti för att det genomgående resultatet i alla fyra analysenheter visar att oppositionspartierna använt störst del negativ valretorik i samtliga debatter (se Tabell 7, Tabell

30

Tabell 15. Rankning av användandet av negativ valretorik för respektive parti i respektive debatt

Debatt I Debatt II _{Debatt III Debatt IV}

Högst V MP SD SD C V V MP MP SD MP V S S C FP FP FP S C KD C FP M SD KD KD KD Lägst M M M S Regeringspartier Oppositionspartier

Tabell 15 visar en sammanställning av andelen negativ valretorik som använts av respektive

parti i respektive debatt. Partierna rankas från högst andel användning till lägst andel användning av negativ valretorik. Dessutom visas om partiet är ett regeringsparti eller ett oppositionsparti.

I Tabell 15 visas partiernas placering i förhållande till hur mycket negativ valretorik de använt i samtliga debatter. Bilden visar ett tydligt mönster. I samtliga fyra debatter befinner sig minst tre av fyra oppositionspartier i den övre delen av skalan som visar på högst och lägst grad av användandet av negativ valretorik. Dessutom är den som använt den största andelen negativ valretorik ett oppositionsparti i samtliga debatter.

Tabell 16. Sammanställning av regeringspartiernas och oppositionspartiernas användande av negativ valretorik per debatt

Debatt I Debatt II Debatt III Debatt IV Regeringspartier 28,4 % 34,5 % 28,1 % 33,3 %

Oppositionspartier 38,2 % 57,8 % 54,2 % 46,5 %

Tabell 16 visar att regeringspartierna använde minst negativ valretorik i Debatt III. Det finns

således inget samband i att negativiteten ökar eller minskar i användande ju närmre valdagen debatten hålls i förhållande till regeringspartiernas ställning i politiken. Regeringspartiernas