Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete
CG1009 Examensarbete, kandidat, klassisk musik, 15 hp
2020 Konstnärlig kandidatexamen
Institutionen för klassisk musik
Den portabla digitalorgeln
Hur en egen digitalorgel kan underlätta för en
konserterande organist
Kevin Lembke
Handledare: Incca Rasmusson Examinator: Peter Berlind Carlson
Sammanfattning
Piporgeln har länge varit det dominerande instrumentet i kyrkan. Digitalorgelns intåg är en förnyelse som främst tillkom på grund av ekonomiska och praktiska skäl. Digitalorgeln har gått från att vara undantag till norm. I denna uppsats ska jag undersöka hur denna
strukturförändring påverkar en konserterande organist. Jag jämför förutsättningar i att framföra en konsert på en egen digitalorgel kontra en fast installerad piporgel. Detta
undersöks dels genom en jämförelse mellan instrumenten, samt en konsert med en egenbyggd digitalorgel tillsammans med en stråkorkester. Under processens gång visar det sig att
digitalorgeln fungerar som ett bra komplement på platser där en piporgel vore en omöjlighet, men den fungerar också som ett helt nytt instrument.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
2 Syfte ... 1
3 Bakgrund ... 2
3.1 Vad är en piporgel? ... 2
3.1.1 Spelbordets koppling till orgelhuset ... 3
3.1.2 Verkindelning ... 3
3.1.3 Stämma orglar ... 4
3.2 Vad är en digitalorgel? ... 4
3.3 Hur gör en konserterande organist? ... 5
3.3.1 Cameron Carpenter ... 6
3.4 Min egen digitalorgel ... 7
3.5 Francis Poulenc och verket ... 9
4 Metod, resultat och diskussion ... 10
4.1 Praktiska skillnader ... 10
4.1.1 Övergripande jämförelser ... 10
4.1.2 Arkitektur ... 12
4.1.3 Förberedelser... 12
4.1.4 Spel med andra ... 13
4.2 Tre positioner ... 14 4.2.3 Imitationssvårigheter ... 14 4.2.4 Kontext ... 15 4.3 Min konsert ... 15 4.4 Möjligheterna idag ... 16 5 Slutord ... 17 6 Referenser ... 19 7 Bilaga 1 ... 20
1 Inledning
Digitalorglar är något man stöter på ganska ofta idag som yrkesverksam organist. Många av de församlingar som har haft piporglar i sina kyrkor ersätter dem ofta med de digitala. Även konserthus väljer ofta att gå den digitala vägen. Är det för den lägre inköpskostnaden? Mindre underhåll? Platsbrist? Eller för de ökade möjligheterna med ett större och flexiblare
instrument?
Frågan är vilka fördelar de har jämtemot en piporgel. Detta är vad jag har undersökt i den här uppsatsen. Hur pass bra kan man få en digitalorgel att fungera och kan den ersätta en
piporgel?
Jag genomför undersökningen genom att presentera olika egenskaper hos digitalorglar
respektive piporglar för att därefter diskutera problematiken och skepticismen som finns, men även möjligheterna och alternativen. Jag introducerar även den digitalorgel som jag har byggt och använder denna som exempel. Som ljudkomplement till denna uppsats använder jag Francis Poulencs Orgelkonsert i g-moll, ett stycke för orgel, stråkorkester och pukor som ljudexempel samt exempel på utförandepraxis. Jag har valt att inte analysera vare sig Poulenc eller stycket i uppsatsen, utan fokuserat på digitalorgeln och övriga frågeställningar. Detta framfördes live, som ett ljudexempel för frågeställningen, i Kungasalen på Kungliga Musikhögskolan.
2 Syfte
Syftet med detta arbete är att jämföra förutsättningar för att framföra en konsert med en egen medtagen digitalorgel jämfört med en fast installerad piporgel. Dessa förutsättningar
analyseras ur både organistens och publikens perspektiv. Följande ska undersökas:
Går det att ersätta piporgel med digitalorgel?
Fungerar digitalorgeln som ett substitut för piporgeln eller fungerar den som ett helt nytt instrument?
3 Bakgrund
I detta kapitel går jag igenom hur en piporgel och dess delar fungerar, och därefter hur en digitalorgel fungerar. Sedan redogörs hur en traditionellt konserterande organist gör idag, och detta kontrasteras med Cameron Carpenter som är unik då han konserterar med en egen digitalorgel. Fortsättningsvis presenteras min egenkonstruerade digitalorgel, och slutligen beskrivs den typ av orgel som Francis Poulencs Orgelkonsert i g-moll skrevs för. Stycket är mitt ljudkomplement till uppsatsen.
3.1 Vad är en piporgel?
Piporglar är komplexa instrument med en rik historia, där de tidigaste exemplen härstammar från 250-talet f.Kr. (Tobin, 2001) Grundprincipen för hur orgeln fungerar har dock varit likartad under hela dess historia, och kan i korthet beskrivas som ”blåsinstrument som förses med luft genom ett bälgverk och spelas med tangenter. Ljudet alstras i pipor.”. (Davidsson, u.å.) I följande beskrivning har facktermer använts sparsamt.
En orgel består av två delar: Spelbord och orgelhus. Spelbordet är från den plats man spelar orgeln, och består av en uppsättning klaviaturer (manualer), pedaler (taster) samt reglage (register). Orgelhuset huserar orgelns pipor, luftlådor och bälgar. Orgeln fungerar på så sätt att luft pumpas in i bälgarna som hamnar under tryck. Denna luft leds via luftkanaler från
bälgarna till väderlådan. När en tangent på klaviaturen trycks ned så öppnas ventiler i väderlådan som släpper in luft till förutbestämda pipor som då ljuder. Vilka register man aktiverat avgör vilka pipor som kommer att ljuda när en tangent blir nedtryckt. (Åberg, 1997) Orgelhuset är oftast placerad på en läktare, och tar då upp en betydande del av läktarens yta. Dess fasad är oftast konstnärligt utsmyckad med pipor i centrum, vilket ger ett mäktigt intryck. Anledningen till att orgeln placeras högt upp är att dess ljud inte låter särskilt bra på nära håll. Eftersom en orgel innehåller många utspridda pipor så krävs rymd för att låta ljudet studsa och blandas ihop. Särskilt i större orglar så kan avståndet mellan olika pipor vara stort. Dessutom kan pipor placerade långt bak i orgelhuset sprida majoriteten av sitt ljud ut i
rummet via taket. Kyrkor är ofta byggda av sten eller trä och har en väldigt stor akustik. Sådan akustik uppskattas ofta inte vid tal eller vid andra instrumentkonstellationer, men är ideal för orgeln. Uppfattningen av ljudet är helt annorlunda om du står precis framför orgelverket eller tio meter bort, oftast ger distans den korrekta och mest balanserade ljudbilden. (Hellsten, 2002)
Orgelns pipor finns i orgelhuset och är uppdelad i olika stämmor. En stämma är en rad av pipor av samma typ, en pipa för varje tangent, vanligtvis mellan 56 och 61 stycken. Det finns även stämmor med fler än en pipa per tangent, så kallade mixturer, som brukar vara orgelns klangkrona. När man registrerar så aktiverar man olika sammansättningar av stämmor för att
få olika ljud. Det finns många olika sorts pipor låter olika. De brukas delas upp i två kategorier: labialpipor och tungpipor (rörverk). (Åberg, 1997)
3.1.1 Spelbordets koppling till orgelhuset
Orgelns spelbord kan vara placerat mitt i, längst fram i fasaden, eller i ett fast monterat fristående spelbord precis framför fasaden. Genom historien så har man manövrerat orgeln genom olika varianter av tangentöverföringar (trakturer). Den historiska och kanske den vanligaste variant av traktur är den mekaniska. Metoden innebär att tangenternas rörelser överförs mekaniskt till ventilen i luftlådan via abstrakter. (Hellsten, 2002) Denna metod anses oftast ge mest kontroll över hur luften påverkar pipan.
När 1900-talets teknik utvecklade sig kunde man nu överföra tangenternas tryckningar på annat sätt, och detta möjliggjorde flyttbara spelbord på andra platser i rummet. Dessa sätt var bland annat via pneumatik (med hjälp av tryckluft) eller elektriska signaler till en dragmagnet, eller en kombination av båda dessa. (Hellsten, 2002) Dessa sätt ger mindre direktkontroll över ventilens öppning, och organisten tvingas nyansera sitt spel på annat sätt.
3.1.2 Verkindelning
Orgeln är uppdelad i olika verk. Ett verk består av en uppsättning av olika stämmor. De är självständiga från varandra och spelas oftast från olika manualer. De är olika stora och är placerade på olika platser. Varje orgel kan ha ett till ett flertal olika verk, olika kombinationer av verken här nedan. Viktigast här är att poängtera att ingen orgel är den andra lik, både sett till verkuppbyggnad och vilka stämmor som finns i dem. Följande uppdelning görs av Hellsten (2002, s. 11).
Huvudverket är som det antyder, viktigast och även starkast.
Ryggpositivet är placerat bakom organisten, alltså närmare ut i salen.
Bröstverket är ofta placerat precis ovanför organisten i fasadens bröstmynning. Detta brukar innehålla flera små stämmor av lägre fot-tal, det vill säga pipor som är kortare och därmed alstrar högre toner.
Öververket är placerat över huvudverket.
Svällverket är placerat i ett skåp med öppningsbara luckor som man kan manövrera genom en trampa vid spelbordet och därvid få en effekt av crescendo eller diminuendo.
Det finns även ekoverk eller fjärrverk, som ofta är placerade längre bort, kanske på en vind och ska låta väldigt avlägset eller ”himmelskt”.
Pedalverket är det man spelar med fötterna på pedalens taster. Ofta har detta verk de allra största piporna.
3.1.3 Stämma orglar
Orgelns pipor är väldigt känsliga för temperatur och luftfuktighet. Minsta gradskillnad kan ändra tonhöjden. Pipor kan vara byggda olika och bestå av olika material. Vissa är i trä och andra är i så kallad orgelmetall, vilket är en blandning av tenn och bly. Eftersom pipornas material kan skilja sig så mycket, så innebär det även att förändringar i temperatur och luftfuktighet kommer påverka dem olika mycket. Bland annat kan orgeln lätt bli ostämd om dessa faktorer skiljer sig mot det förhållande som rådde då orgeln stämdes. (Hellsten, 2002) En orgelbyggare har kunskapen att stämma en orgel, vilket är ett arbete som tar flera dagar om man gör en generalstämning. Detta är både kostsamt och tidskrävande. En orgelbyggare har även möjligheten att intonera orgeln mot rummet. Det gör man genom att fysiskt ändra varje enskild pipa och på så sätt justera dess karaktär. Detta är något som alltid görs när en ny orgel installeras. Man intonerar den alltså för att passa in i rummet. Förutom en orgels
disposition så är intonationen det som mest påverkar hur välklingande den är. En orgel som klingar väldigt starkt eller har ”spottiga” ansatser skulle kunna åtgärdas med en omintonering. Sen har även luftbälgarna en lika stor påverkan på orgeln ljud, beroende på hur högt lufttryck de har.
En orgel kräver ständigt underhåll för att fungera väl, allt från att generalstämma alla pipor vart tionde år, till att reparera torkat läder eller justera mekanik. Samtidigt så kan en väl underhållen orgel hålla väldigt länge.
Att bygga en ny orgel är kostsamt och innebär ofta en investering på flera miljoner. Förutom materialkostnaden så krävs många arbetstimmar för planering och konstruktion. Resultatet blir ett hantverksmässigt instrument byggt för rummet den ska stå i. Det innebär att orgeln är disponerad till rummets storlek, ritad arkitektoniskt vacker och anpassad, platsbyggd av hantverkare samt intonerad till idealet.
3.2 Vad är en digitalorgel?
Digitalorglar tillkom i slutet av 90-talet med syftet att vara ett instrument som simulerar ljudet hos en piporgel så realistiskt som möjligt. Dessa var en utveckling från de tidigare analoga orglarna som kom på 60-talet, där ljudalstringen skedde med hjälp av komponenter som resistorer och kondensatorer. Digitalorgelns ljudalstring sker av en dator där ljudet kan återges på två sätt, antingen att datorn gör ljudet i stunden genom algoritmer, eller det mer vanliga, att det är inspelade ljud från riktiga pipor som sedan återges genom högtalare. Den senare
metoden kallas för sampling. Med åren så har datortekniken och komponenter blivit mycket mer effektiva och billigare. Detta har även lett till att ljudkvalitén på dagens digitalorglar ökat.
Bland annat har mer detaljerad sampling blivit enklare att producera, vilket ger ett ljud med större detaljrikedom än tidigare.
För att simulera ljudet från tusentals pipor bör en digitalorgel bestå av flertalet högtalare. Man brukar säga att en piporgels stämmor inte är så starka i sig, utan det är kombinationen av alla de olika stämmor som ger orgeln dess breda klang. Så bör även fallet vara med en
digitalorgel. Ju fler högtalare som man sprider alla ljudkällor i, desto bredare ljud. En digitalorgel har flera manualer och verk likt en piporgel. Dessa kan man välja att spela upp i alla högtalare, eller att dela upp högtalarna för vissa verk så de kan låta från olika platser där högtalarna är placerade.
Digitalorgelns spelbord är väldigt likt piporgelns. Man har registerandrag, pedal och klaviatur. Klaviaturen här kan däremot aldrig vara mekanisk, eftersom det krävs en MIDI-signal för att föra över tangenttryckningarna till datorn som styr ljudet. Själva tangentmekaniken blir ersatt med en återkopplande fjäder eller en låtsasventil för att få till en tryckpunkt i klaviaturens spelkänsla. Spelbordet däremot har inte krav på någon fast plats. Det kan i princip placeras vart som helst den får plats, så länge man har en lång kabel till där högtalarna är placerade (eller om högtalarna är placerade i spelbordet). Detta är en stor fördel med en digitalorgel. Den kan förflyttas enkelt och placeras i rum där en vanlig piporgel inte får plats eller inte finns.
Antalet stämmor i en digitalorgel kan mycket lättare justeras jämfört med en piporgel. Det går både att byta ut stämmor, samt att utöka med ännu fler genom en enkel mjukvaruinstallation. Varje enskild ton och stämma går att justera genom datorn i styrka och stämning, ibland även vissa andra skillnader som ansats och fyllighet, eller helt enkelt byta ut den mot ett annat ljud. Ett argument för digitalorgeln är att man får ett så mycket större instrument för samma
kostnad som vad en liten piporgel hade kostat. Tre digitala manualer kostar ungefär lika mycket som en enmanualig piporgel.
En digitalorgel behöver egentligen inget underhåll, man behöver inte stämma den och inte heller justera mekanik. Däremot så blir tekniken föråldrad ganska fort, och frågan är hur lång livstid datorkomponenterna har.
3.3 Hur gör en konserterande organist?
Ska man som organist göra en konsert på främmande plats så krävs det mycket förberedelse. Känner man inte till instrumentet innan så är det mycket som måste göras på plats. Allt från att känna in måtten på spelbordet, se till så att klaviaturerna har tillräckligt högt omfång, lära känna hur instrumentet fungerar i rummet och se till så att man får övningstid. Och kanske det mest tidskrävande, sätta registreringar. Alla orglar har olika stämmor och olika många
manualer och verk. En stämma kan heta samma sak som en annan, men ändå klinga helt annorlunda. Man måste alltså nästan göra en helinventering för sig själv för varje orgel man
kommer till. När man sätter registreringar så kan orgeln ibland ha ett så kallat
kombinationssystem som underlättar arbetet. Det är en dator i orgeln som gör att man kan förinställa sina registreringar. Detta gör man på plats vid orgeln, och sedan behöver man endast stega framåt med en knapp under konserten så får man de stämmor man förinställt. Vid en orgel utan ett sådant system måste man i sina noter skriva ut vilka stämmor man ska ta in och ut vid varje specifikt ställe, och då ha registranter, alltså medhjälpare som tar hand om att justera stämmorna. De bör även vara med när man repeterar för att få exakthet om det är snabba byten. Att sätta registreringar är väldigt tidskrävande och måste göras om för varje ny orgel man kommer till. Detta är det normala tillvägagångsättet för den vanlige konserterande organisten när hen ska spela på fastinstallerade piporglar.
3.3.1 Cameron Carpenter
Cameron Carpenter är ett exempel på en organist som turnerar med en egen digitalorgel. Han har byggt och anpassat sin egna orgel som han uteslutande spelar på. Det går att läsa följande om Carpenter på hans hemsida: ”Following a massive developmental effort spanning over a decade, Cameron Carpenter fulfilled his lifelong dream of creating a world-class, mobile, digitized organ. The International Touring Organ, built by Marshall & Ogletree LLC (Needham, Mass.) as their Opus 8, was debuted in Lincoln Center and the Vienna
Konzerthaus in 2014 and is now virtually the exclusive organ on which Carpenter performs.”. (Bacelar, u.å.)
Carpenter designade under ett årtionde sin egen digitalorgel, där man samplade stämmor från precis de orglar han ville ha. Det hela har blivit en sorts ”allt-i-ett”-orgel där han kan spela vilka ljud som helst, både ”vanliga” orgelstämmor och icke-traditionella stämmor. Han använder ofta ovanliga stämmor, ofta i snabba omregistreringar och där ljuden växlas hela tiden. På så utmanar han den rådande uppförandepraxis inom den klassiska orgelmusiken och det man vanligen framför på orgel. Han ser det mesta av orgelvärlden som konservativ, vill flytta ut orgeln ur kyrkorna och sprida den klassiska musiken till fler. Han resonerar bland annat att man inte köper biljetter till orgelkonserter för att höra orgeln, och inte heller för att lyssna på kompositioner av J. S. Bach. Istället köper man biljetter för att lyssna på att en viss organist spelar Bach på orgeln. (Wise, 2019) Med sin orgel får han möjligheten att spela stycken som inte skulle gå på en traditionell orgel.
En stor fördel med Carpenters orgel är möjligheten till turnerande. På endast några timmar kan orgeln packas ihop av ett team för att sedan transporteras i lastbilar till nästa konsertsal. Där kan orgeln igen packas upp och installeras på ytterligare tre timmar. Själva orgeln innefattar, förutom spelbordet, ett stort batteri av högtalare. Dessa är 72 stycken till antalet och arrangerade i 4-par. Vid installation placeras högtalarna på olika platser i rummet för verkuppdelning och för bästa möjliga akustik. Spelbordet placeras på en central plats på scenen. (Bacelar, u.å.)
En fördel med en personlig orgel är att man kan förbereda sig på bästa sätt som organist. Vanligtvis så måste man vara på plats i mycket god tid innan en konsert, lära känna sin orgel och sätta väldigt många registreringar (särskilt om man spelar som Carpenter). Men har man med sig sin egen orgel så kan allt redan vara gjort på förhand. Alla registreringar kan redan vara satta och man vet även hur alla stämmor låter. Väl på plats i konsertsalen kan man fokusera på det musikaliska uttrycket och hur orgeln låter och fungerar i rummet.
Carpenters orgel är det enda av sitt slag. Även om varje orgel i sig är unik, är det få som kan mäta sig med portabiliteten, funktionerna och det omfång av stämmor från olika stiltyper som hans instrument erbjuder. Carpenters orgel är som ett helt nytt instrument, men som
fortfarande har kapaciteten att spela en traditionell orgelrepertoar.
3.4 Min egen digitalorgel
Bygget med min egen orgel började sommaren 2016, då jag ville ha ett alternativ till alla de dyra digitalorglarna som fanns på marknaden. Genom att bygga de fysiska delarna själv kunde jag spara in mycket pengar, få en unik orgel att vara stolt över, och ett väldigt praktiskt övningsinstrument att ha hemma. Min digitalorgel (bild 1) består av ett spelbord tillsammans med en inbyggd dator. Spelbordet är konstruerat med datorutskurna MDF-skivor i olika
tjocklekar. Manualerna består av lågbudget-MIDI keyboards. Dessa valdes för att hålla ner kostnaderna, men mer avancerade varianter finns till högre pris. Keyboarden
krävde viss modifikation för att få plats i den tänkta MDF-ramen i tre nivåer (bild 2). Bland annat monterades deras plastchassi bort och tangenterna kortades av i framkant. Keyboardens kretskort behölls och de kopplades direkt med USB-inkoppling till en vanlig PC-dator. För pedaler så fick jag tag på en gammal pedal från en piporgel, som har modifierats genom snören som går till en ytterligare keyboard och trycker ner dess tangenter. Även denna keyboard kopplas till PCn med USB. Det hela har byggts i en möbel där manualerna
tillsammans med pedalerna monteras fast, tillsammans med svällpedaler, ljudkort, högtalare och en touchskärm (bild 3).
Tekniken bakom min orgel bygger på programvaran Hauptwerk som är installerad på PCn i orgeln. Till skillnad mot de vanliga
digitalorglarna så bygger Hauptwerk på att man laddar upp olika
samplingar av riktiga historiska orglar i deras originalakustik i datorn. Då kommer den orgelns stämmor upp på skärmen som du kan ändra genom att trycka på dem.
På det sättet så blir det som om man lyssnar på en inspelning av orgeln, fast man spelar på den själv. Huvudsyftet med Hauptwerk är att i hemmamiljö kunna spela på många olika sorters historiska orglar av olika stiltyper i dess originalakustik.
En inspelning av orgeln tillsammans med dess originalakustik kallas för en ”wet” inspelning. Det innebär att mikrofonerna som spelade in alla stämmor var placerade mitt i kyrkan och fångade även in all akustik på inspelningen. Det finns även det andra alternativet som är en ”dry” inspelning, dvs torr. Istället för att placera mikrofonerna mitt i kyrkan så placerar man dem precis framför varje individuell pipa (eller bara väldigt nära den sektionen). När man lyssnar på inspelningen så hör man
enbart den pipan utan akustiken i kyrkan. Man lyssnar på pipan som om den vore precis framför sig, som en riktig pipa skulle ha låtit. Det går även att få ett liknande resultat på en ”wet” inspelning, nämligen om man klipper bort akustiken som är på den
inspelningen, vilket är ett alternativ i programmet. Då låter det också som en torr pipa, men från ett mycket längre avstånd och utan pipans karaktär, som redan försvunnit i rummet innan den nådde mikrofonen. Detta är olika sätt att spela upp orgeln i programmet
Hauptwerk och de har olika syften.
Bild 2. Manualklavererna
Inspelningen med akustik är gjord för hemmabruk när man vill spela på orgeln som om det vore att sitta i kyrkan och spela på den där. Detta är bra i övningssyfte och för att få en uppfattning om hur instrument från olika tider låter. Spelar man detta genom högtalare i till exempel en kyrka, med akustik i rummet, så skulle detta inte alls låta bra. Det blir akustik på akustik, som inte kommer låta bra och verkligt. Det är där den torra versionen av orgeln kommer in. Spelar man den i kyrkan med akustik så agerar den mer som om det vore en riktig pipa, rummet tar hand om det torra ljudet som spelas och bearbetar det. En skillnad mot originalljudet är att detta blir som en helt ny orgel, och kommer inte låta likadant som den riktiga i sin originalakustik, då rummet har en stor påverkan på ljudet. En orgel kan klinga mycket bättre eller sämre i olika rum.
3.5 Francis Poulenc och verket
Som ljudkomplement till detta arbete så spelade jag på min digitalorgel en konsert med orkester i Kungasalen på Kungliga Musikhögskolan, vilket är en sal utan piporgel och krävde därför en digitalorgel. Verket som var huvudnumret var Francis Poulencs Orgelkonsert i g-moll för orgel, stråkar och pukor. Verket uruppfördes på en tidstypisk orgel byggd av
Artistide Cavaillé-Coll i franskromantisk eller symfonisk stil. Denna sorts orgel har oftast tre manualer, med Grand-Orgue som första manual, Positif som manual två, Récit som manual tre och Pédale.
Jag valde därför att genom Hauptwerk och min digitalorgel spela på en stor orgel av Cavaillé-Coll. Närmare bestämt den från katedralen Saint-Étienne i Caen, Frankrike, byggd 1885 (Disposition, se Bilaga 1). Orgeltypen kännetecknas av ett tutti som domineras av starka rörverk. Dessa härstammar från den klassiska franska orgeln och som nu kunde blandas med både mixturer och vida grundstämmor tack vare en stabilare luftförsörjning än tidigare. Man delade upp verken på flera väderlådor, där de starkare stämmorna placeras på egna lådor med högre lufttryck (Jeux de combinaison) och kan kopplas från och till genom spärrventiler som manövrerades med fottrampor ovanför pedalen. (Angerdal, 2011, s. 84)
4 Metod, resultat och diskussion
Jag genomför denna undersökning med att jämföra egenskaper hos digitalorglar respektive piporglar ur olika aspekter. Dels de sakliga skillnaderna: ljudalstring, stämmor och verk, portabilitet, spelbord, spelsätt, samt kostnad och livslängd. Dels hur dess arkitektur spelar roll, vilka förberedelser man behöver och hur spel med andra fungerar. Jag presenterar tre synsätt på hur digitalorgel ska ses i relation till piporgel, redogör för min konsert och slutligen resonerar om möjligheterna att turnera med digitalorgel idag.
Undersökningen görs främst genom reflektioner utifrån litteratur och egna erfarenheter.
4.1 Praktiska skillnader
Trots de många likheterna hos piporgeln och digitalorgeln, så skiljer de sig åt på många fundamentala sätt. Nedan följer en kortfattad jämförelse över skillnaderna i några viktiga aspekter.
4.1.1 Övergripande jämförelser
Ljudalstring: Ljudet från en digitalorgel alstras genom en vibration från ett membran i en högtalare, medan ljudet från en piporgel alstras genom resonerande luftströmmar i en pipa. Om flertalet ljud spelas upp i en digitalorgel så samsas det i samma högtalare. Det innebär att det totala ljudet av olika stämmor blandas ihop i datorn och vilket genereras i högtalaren. I en piporgel har varje ton en egen källa och är till det mesta oberoende av varandra. Det innebär att klangen skapas ute i rummet och beror bland annat på pipornas placering i orgelhuset. Stämmor och verk: En piporgels stämmor är fastinstallerade i orgelhuset och varje orgel har en unik sammansättning. Det är möjligt att bygga in fler stämmor, men det kostar mycket pengar och kräver lång planering. Piporgeln är också begränsad till rummets storlek, vilket innebär att man inte får plats med hur många pipor som helst. Varje rum har alltså en
begränsning på hur stor orgel den kan ha. En piporgel är ofta gammal och ett barn av sin tid. Det vill säga att blandningen av stämmor är tidstypisk och har en speciell klangstil som präglar hela instrumentet. Piporgeln är uppdelad i olika verk som har olika funktioner. Detta påverkar dels vilka stämmor som kan användas tillsammans på vissa manualer, men också hur piporna är placerade i orgelhuset. En digitalorgel har däremot en större frihet att sätta samman stämmor och ljud, då dessa endast behöver lagras som datorfiler. Det är också vanligt
förekommande med icke-orgelljud såsom klockspel och chimes. Instrumentet blir därför inte begränsat till rummets storlek, utan antalet stämmor blir i princip obegränsat. Flexibiliteten innebär också att ett och samma instrument kan spela ljud från flera orgeltyper. Exempelvis kan en digitalorgel ha både stämmor från en barockorgel och en biograforgel. Det ger dels möjligheten till autentiska framföranden av musik från en specifik epok, men också
möjligheten att blanda mellan stämmor från olika epoker på ett sätt som tidigare inte var möjligt.
Verkprincipen blir här ifrågasatt då dess funktion blir mer oviktig då man kan få vilka ljud var man vill och på vilken manual. Men man bör å andra sidan även se verkprincipen som viktig då det ger ett spritt ljud som fyller rummet och kommer från olika platser som kan vara viktigt för autenticiteten.
Portabilitet: En piporgel är oftast en fast installation i rummet den befinner sig i. Möjlighet till flytt är därför både opraktiskt och dyrt. Även om det är praktiskt möjligt att montera ner en mindre piporgel, så är det fortfarande ohållbart för upprepad förflyttning då pipstämningen är känslig för temperaturskillnader. En digitalorgel har fördelen att vara flexibel i sin placering, just för att den är lätt att montera och inte blir ostämd. Den kan även vara så pass liten att den kan monteras i udda utrymmen. Exempelvis kan en konsert hållas i en grotta eller en gammal reaktorhall.
Spelbord: Spelbordet hos en piporgel är för det mesta fastmonterat på läktaren tillsammans med orgelverket. Överföringen mellan spelbord och orgelverk är i dessa fall oftast mekanisk eller pneumatisk. Vissa piporglar har däremot ett elektriskt spelbord som ger möjlighet till fri placering av spelbordet långt ifrån orgelverket. Dessa brukar då stå på en scen eller framme i kyrkans kor. Med detta sätt så förlorar man dock närkontakten med ventilerna genom den mekaniska genomföringen, som då istället sker mer okänsligt av dragmagneter. Spelbordet hos en digitalorgel fungerar på ett liknande sätt som för en piporgel med elektriskt spelbord. Nackdelen är densamma med avsaknaden av närkontakten med ventilerna, men med samma fördel med ett helt fristående spelbord.
Spelsätt: Det kan vara en skillnad i spelsätt mellan en digitalorgel och piporgel, det gäller framförallt om den mekaniska orgeln. Då är den stora skillnaden anpassningen till
tonansatserna. Man kan inte trycka ner tangenten för långsamt eftersom man inte får en ren och klar ton om luften strömmar in till pipan för långsamt. Skulle piporgeln ha elektrisk överföring så skulle skillnaden vara mycket mindre. Däremot så kräver alltid en piporgel mer tid att fylla stora pipor med luft så de hinner få ett fullt klingande ljud. Man får spela i lite långsammare tempo och man behöver bland annat anpassa sitt staccato.
Kostnad och livslängd: Installation av en ny piporgel kräver mycket tid och pengar, och kan närmast liknas med en byggnadsmässig förändring av den sal den befinner sig i. Dessutom krävs resurser för underhåll av instrumentet i form av stämning och reparation för att upprätthålla dess livslängd. En väl underhållen piporgel kan däremot hålla i flera hundra år. En ny digitalorgel har ett betydligt billigare inköpspris samt kräver nästintill inget underhåll. Eftersom de är relativt nya instrument så är det inte helt lätt att avgöra deras potentiella livslängd. Och även om de håller länge, kommer deras kvalitet att vara densamma som modernare digitalorglar? Digitalorgeln är i stort sett en dator, vilka har en tendens att bli utdaterade efter ungefär tio år. Om man jämför en modern digitalorgel med en äldre så har det
skett en kvalitetsskillnad i framförallt ljudkvalitet. Kan man säga detsamma om en piporgel? Antagligen inte, kvalitén här bygger främst på kvalitén av hantverket. En äldre piporgel av god kvalitét kan alltså klinga bättre än en modern piporgel med sämre kvalitét.
4.1.2 Arkitektur
Man kan säga att orgeln är i tre delar: teknik – musik – arkitektur.
Även om arkitekturen är det minst väsentliga av dessa tre delar, så utgör den ändå det första intrycket man får av en orgel. Den är det första man möter och som ger betraktaren en uppfattning om det är en stor eller liten orgel, spretig eller mäktig. Fasaden är sinnebilden man fäster resten av orgelns egenskaper till. Arkitekturen speglar vilken stilepok orgeln är byggd i, både klangligt och utseendemässigt. Det är däremot inte alltid fasaden som avgör dess innehåll, då fasaden ofta kan vara äldre än innehållet. Även om fasaden är enormt viktig för lyssnarens intryck, så är innehållet desto viktigare, då det är orgelns klang och själ. Idealet är dock att fasaden ska förstärka orgelns uttryck.
Har man en digitalorgel så saknar den fasad, och då försvinner detta mycket viktiga element. Det fysiska intrycket blir icke-existerande och man får inga förväntningar. Det man istället möts av är ett spelbord och ett batteri av högtalare, vilket för över det arkitektoniska behovet till dessa. I vissa fall är högtalarna synliga, och då måste de lämna ett intryck, för att kunna skapa en känsla hos åhöraren. I andra fall är högtalarna gömda, och då blir fokus på
spelbordet och organisten. Här bör då spelbordet vara av hög arkitektonisk klass för att på något sätt ge ett avtryck. Skulle åhöraren inte ha några förväntningar på orgeln, har man då en fördel att kunna göra en hel förutsättningslös konsert utan värderingar.
4.1.3 Förberedelser
Ur förberedelsesynpunkt är det ett drömscenario att ha med sitt eget instrument.
Förutsättningarna blir då densamma som för många instrumentalister som har med sina egna instrument och övar in sig på dem, lär känna instrument och dess specifika beteende. En kringresande organist utan ett eget instrument måste göra detta om och om igen för varje orgel; se vilka stämmor som finns, hur många manualer, lyssna igenom stämmorna, ansatser, hur stämmorna klingar tillsammans, testa olika registreringar och kombinationer. Även hela stilepoken hos orgeln kan vara väldigt nischat ibland då orgelbeståndet består mycket av historiska, äldre orglar, som kan begränsa modernt repertoarspel och man tvingas göra anpassningar. Man bör även iaktta den långa förberedelsetid den krävs på plats med att förbereda och sätta sina registreringar, vilket kan ta många timmar för ett stort program. Ovissheten att komma till ett instrument man inte känner till kan ge ångest och en stor stress, när fokus egentligen bör ligga på själva musiken och det musikaliska framförandet. Kanske begränsar organisten sig på grund av detta och turnerar inte runt till så många ställen, utan håller sig till de orglar och platser han känner till, vilket förstör möjligheterna till kringresande och att upptäcka nya platser och rum.
Har man med sig en egen digitalorgel kan man styra över vilken orgeltyp man spelar på och uttrycka sin musikaliska intention mer helhjärtat. Får man en riktig fransk Cavaillé-Coll-orgel jämfört med en svensk orgelrörelseorgel från 60-talet så kommer det inte bara låta mer
autentiskt för den franskromantiska repertoaren, utan även organistens egna idéer om hur det ska låta kan komma fram. Även storleken på en mindre piporgel kan begränsa organistens orkestrering av stycken, så man har alla fördelar med en större orgel att ta fram vissa fraser och solostämmor. En annan fördel för organisten när man kan specificera sin orgeltyp är att man kan byta instrument man spelar på under en konsert, alltså byta till en annan samplad orgel, vilket skulle öppna dörrar till mycket mer repertoar. Att spela Bach på en barockorgel med oliksvävig temperering är idealiskt, och att kunna spela det samtidigt som Vierne på en fransk-symfonisk orgel under en och samma konsert går bara annars på ett fåtal platser som har flera specifika instrument. Digitalorgeln ger alltså smidighet och konstnärsfrihet.
4.1.4 Spel med andra
Man har däremot många fördelar med en digitalorgel när man spelar till exempel tillsammans med orkester, kör eller solister just för att man har så många justeringsmöjligheter och kan anpassa sig efter den ensemble och det rum man har. I en piporgel så är installationen helt fast, piporna är intonerade i en viss styrka så är det inte alltid säkert att den registreringen man vill ha fungerar i sammanhanget, den kan vara för stark eller svag. Då har man fördelen med digitalorgeln att man kan ändra både ljud och volym så att det bättre passar för
sammanhanget.
Man behöver inte heller begränsa sig till en viss repertoar, då en fast installerad orgel kan vara av barocktyp och därför inte alls fungera i större delen av repertoaren. Men den digitala anpassar man orgeln efter de verk och stilideal man vill, för att få fram ens egen musikaliska tolkning.
Man är väldigt flexibel i var man placerar spelbordet för bästa kontakt med dirigenten eller övriga musiker. Det finns många situationer i kyrkor där orgeln är placerad på läktaren och då måste både kör och orkester vara placerade där. Publiken sitter i bänkarna och tittar bortåt. Man måste då anpassa hela konserten att fungera i det sammanhanget, och vill man framföra någon musik framme i koret måste man göra det utan orgel för bästa resultat, alltså
kompromissa.
Även placering av högtalarna är flexibelt så att de andra musikerna inte får ljudet rakt i öronen, men ändå att man kan välja vart orgeln ska låta ifrån, likt som man placerar olika instrument i orkestern på olika platser. Digitalorgeln kan även få plats i vilken konsertsal eller annan plats som helst. Detta möjliggör konserter med orgel och orkester på så många fler konsertställen som inte annars var möjligt, och därtill kan sprida orgelkonsten till en ännu bredare publik.
4.2 Tre positioner
I slutändan så handlar ändå valet mellan piporgeln och digitalorgeln om sina egna preferenser och värderingar. Man kan sammanfatta i tre olika positioner.
Liberal – Man bejakar att det finns en skillnad mellan instrumenten och det gör ingenting. Digitalorgeln fungerar som ett nytt instrument och har nya uttryckssätt. Nya typer av stämmor utvecklar instrumentet. Digitalorgeln är en naturlig utveckling av piporgeln.
Pragmatisk – Digitalorgeln värde bestäms hur väl den efterliknar ljudet hos en piporgel. Ju mer likt det låter desto bättre digitalorgel.
Konservativ – Digitalorgeln är distinkt annorlunda från piporgeln och kan inte ersätta den. Anledningen beror inte på digitalorgelns imitationsförmåga av originalet, utan andra aspekter såsom ursprung, tradition och hantverk.
4.2.3 Imitationssvårigheter
För en person som har en pragmatisk inställning till digitalorgeln så behöver man fråga sig hur bra den kan imitera en piporgel. Bland annat vilka aspekter man vill försöka imitera och till vilken grad detta är möjligt. Som jag beskrev innan så alstras ljudet från en digitalorgel genom en vibration från ett membran i en högtalare, medan ljudet från en piporgel alstras genom resonerande luftströmmar i en pipa. Redan här har vi en fysisk skillnad på var ljudet kommer ifrån. Om flertalet ljud spelas upp i en digitalorgel så samsas det i samma högtalare, och det skapas ett summerat ljud i högtalaren. I en piporgel har varje ton en egen källa och är till det mesta oberoende av varandra och kommer ifrån olika platser i orgelhuset.
Uppenbarligen så uppstår det skillnader mellan digital och en piporgel som är mätbara. Dessa skillnader kan dock ses som minimala då man genom att använda många högtalare i en installation kan imitera detta någorlunda väl.
En annan skillnad är att piporgelns ljud blir levande dels genom vibrationer som sker när luften går igenom pipor, men även dess små variationer i tonhöjd från varje liten pipa som varierar för varje gång man spelar. Temperatur och luftfuktighet ändras hela tiden och detta påverkar instrumentet. Det betyder det att en piporgel aldrig riktigt är helt välstämd
(liksvävig) för att någon av alla hundratals pipor som ljuder samtidigt inte är på exakt samma tonhöjd och ger en svävning till ljudet. Detta är något som gör det hela mindre regelbundet, jämförelsevis med en digitalorgel som alltid är densamma. För en van lyssnare kan detta låta för stramt och konstgjort. Vissa digitalorglar försöker överbrygga denna egenskap, med att digitalt ändra tonhöjden på liknande sätt. Dessa påbyggnader har varierande resultat.
4.2.4 Kontext
Vilka aspekter hos piporgeln menar den konservativa är essentiella för piporgeln? Vad är det som går förlorat hos en digitalorgel trots ett identiskt ljud? Det handlar antagligen om
ursprung, både orgeln rent fysiskt men också musiken som skapas.
Varje piporgel bär med sig en historia om alla tidigare orglar som dess orgelbyggare har tagit inspiration från. Dess bälgar, pipor, tangentöverföringar, fasad, spelbord och mycket annat är resultatet av en lång hantverkstradition, där generation för generation har finslipat dess detaljer. Skiftet från en piporgel till digitalorgel är ett avbrott i den kedjan. Digitalorgeln vårdar inte den tradition som upprätthållits i århundranden eftersom den inte lyder under samma begränsningar. Detta avslöjas till exempel av att insidan av en digitalorgel inte berättar hur en piporgel fungerar. Piporglarnas konstruktion har begränsats av deras metod att skapa ljud genom pipor. Digitalorgeln begränsas av sitt sätt att skapa ljud på digitalt vis, alstrat genom högtalare. På så vis är samplade stämmor alltid kopior av något gammalt, och nya stämmor bryter traditionen eftersom begränsningarna är annorlunda. Det enda sättet att skapa nya stämmor är att konstruera fysiska nya piptyper, något som endast är möjligt för piporglar. Digitalorgeln kan ha sitt eget värde, men det blir som ett nytt instrument. Det är ingen
utveckling av piporgeln och de två blir alltså inte utbytbara utan att något går förlorat. Att ha den konservativa hållningen utesluter att man inte kan se digitalorgeln som ett
komplement. Det finns platser där det är opraktiskt eller omöjligt att ha piporglar, och då kan en digitalorgel fungera som ett substitut. Det är fortfarande viktigt att piporglar prioriteras framför digitalorglar när det är möjligt. Detta är viktigt eftersom det är enda sättet att fortsätta utveckla orgeln som instrument.
4.3 Min konsert
Min examenskonsert blev för mig en stor succé, det kom en stor och intresserad publik, orkestern spelade bra och orgeln lät över förväntan. Mitt mål var att få orgeln att låta så bra och likt en riktig piporgel som möjligt under denna konsert, och många sade sig vara
imponerade över hur bra den faktiskt lät. Att ha ljud från den franskromantiska orgeln på min konsert förstärkte känslan av styckets kontext och gav verket en bättre och mer tidstrogen tolkning. Att kunna använda just de stämmor som förespråkas i noterna är kompromisslöst. Som organist är man annars väldigt van att behöva kompromissa just för att orgeln inte räcker till i storlek eller låter annorlunda, oftast för att man saknar vissa karaktärsstämmor.
Orgeln var mjuk i sin klang, ganska svaga rörverk, men ändå med ett övertygande tutti. Vissa svaga partier med endast ett fåtal stämmor lät mindre homogent.
I efterhand så anser jag att jag skulle behövt mer tid på plats för riggning och intonering för att få det hela ännu bättre. I och med att orgelns klang blev såpass mjuk med svaga rörverk
fick jag det inte att låta enligt min tolkning, Om jag hade haft tid så skulle jag anpassa alla stämmor bättre till rummet för att kunna efterlikna den franskromantiska stilen.
Tekniken tog även mycket energi på bekostnad av själva spelandet. Kanske för att det var första gången detta genomfördes, det krävs verkligen att man justerar stämmorna och frekvenser i rummet i god tid, vilket jag inte var expert på. Eventuellt med rutin, eller bättre förberedelser i framtiden skulle det kunna gå mycket smidigare. Resultatet var ändå hyggligt, ingen katastrof och jag är ändå nöjd med mitt resultat. Detta var en priseffektiv lösning för att få till en orgelkonsert på en plats där det inte finns en orgel. Min egna digitalorgel
möjliggjorde att jag kunde genomföra konserten i Kungasalen på Kungliga Musikhögskolan. Det är skolans största konsertsal, och den enda platsen där som hade bra förutsättningar för denna konsert.
En person hörde av sig efter konserten och frågade hur min orgel fungerade och var ljudet kom ifrån. Han kände inte till tekniken för en orgel så bra, så han trodde att det var en riktig piporgel jag hade byggt och förstod inte varifrån ljudet kom. Han var helt övertygad att det var en piporgel han hörde. Detta är nog det bästa betyg man kan få för ett sådant här pilotprojekt.
4.4 Möjligheterna idag
Att ha sin egen digitalorgel och turnera med den är nog otänkbart för de flesta organister idag. Det är inte speciellt accepterat inom orgelvärlden där den äkta piporgeln är praxis. Inte heller är den vanlige organisten tillräckligt teknisk för att själv kunna göra en lyckad installation med flertalet högtalare som ska placeras rätt. Det innebär väldigt mycket riggning med många skrymmande, tunga delar som kräver transport och lastbil. Många timmar går åt installation och intonation. Skulle en enskild organist kunna turnera så?
Organister idag har ändå fördelen att endast behöva ta med sig sina orgelskor och noter, och då kan man sätta sig och börja jobba. Man kan nog inte spela konsert direkt, men man sitter ändå vid orgeln och lär känna den. Man ägnar mer tid åt det musikaliska på plats, än att tekniskt behöva installera en digitalorgel. Då frågar man sig vad som är mer värt? Å ena sidan behöva förbereda mer på plats med att sätta registreringar. Å andra sidan hålla på med fysiskt arbete och teknik på plats (där oförutsedda problem ofta uppstår), men att man då får det precis som man vill att det ska låta.
Man kan ställa sig frågan om det tar bort enkelheten som en organist ändå lever i idag. Är det värt den tid och energi det tar?
Den enormt stora fördelen att ha med sitt egna instrument är att man känner sin mekanik, likt en violinist känner sitt instrument utan och innan. Man har kunnat öva mycket och länge på detaljer som krävs just för det instrumentet man spelar på, istället för att komma en dag innan till ett helt nytt instrument där mått och anslagskänsla kan skilja.
Cameron Carpenter är en som förespråkar detta sätt. Dock så har han resurser som tillåter de utgifter som projektet innebär. Bland annat så har han teknisk personal som packar upp, packar ner och transporterar orgeln. Det är ett projekt som nästintill ingen annan har råd med eller möjlighet till. I Sverige finns det antagligen heller ingen marknad för det. Det skulle inte vara ekonomiskt lönsamt att ha ett sådant team. Enkelheten att endast anlita en organist försvinner helt och orgelkonsten blir istället väldigt dyr.
Carpenter menar ändå att den digitala innovationen ger så mycket mer till organisten och vad man kan göra med instrumentet. Även digitalorglarna är unika i förhållande till varann och ger så mycket mer möjligheter, och faktumet att den är digital är det som spelar minst roll i det hela, det viktigaste är musiken. (Wassenberg, 2018)
5 Slutord
Syftet med arbetet var att jämföra förutsättningar mellan att framföra en konsert med en egen medtagen digitalorgel jämfört med en fast installerad piporgel. Med min diskussion har jag presenterat problematiken med båda parter, men även också dess fördelar. En annan
frågeställning var också etikfrågan om en digitalorgel kan ersätta en riktig orgel, där det finns olika värderingar. Frågan är om man ska se digitalorgeln som ett substitut för piporgeln eller som ett eget, nytt instrument.
Med allt detta gjort skulle jag nog säga att det är ett eget instrument, men som ändå har målet att efterlikna den riktiga piporgeln, fast med möjligheterna framför sig. Av alla kvalitéer som digitalorgeln har, så är just det att den är digital det minst viktiga. Som Carpenter har sagt, han vill ta in orgeln i 2000-talet, och det gör han med bravur. Man ska använda dagens
förutsättningar och teknik till sin fördel, liksom man alltid gjort genom tiderna. Utvecklar man inte något så stannar utvecklingen. Orgeln som instrument bör få flera grenar på sitt träd. Orgeln har alltid utvecklats, från en primitiv vattenorgel på 250-talet f.Kr. till de instrument och den kunskap som finns idag, och den kommer fortsätta utvecklas lika långt fram i tiden, i vilken form det än blir. Framtidens teknik är det som sätter gränser, och orgelkonsten kommer föras vidare. Historien lever alltid kvar ändå, och snarare kommer mer och mer intresse även att finnas för äldre historiska instrument.
Man kan fundera på om var etablerad organist bör ha en digitalorgel som konsertinstrument eller inte. Man ska skapa de bästa förutsättningarna för sig själv, samtidigt som man utvecklar orgelkonsten och sprider musikens glädje, men tänka på vad som är viktigt för var stund och plats.
Då det ändå finns ett värde i befintliga instrument som är väl investerade i och en publik som uppskattar dessa, bör man inte glömma bort dem. Det kan kännas skamligt att komma med sin digitalorgel till en kyrka som har en stor välinvesterad orgel, samtidigt då som man lägger
mycket tid och pengar för att få dit digitalorgeln. Det är ingen lösning för den enskilde. Däremot i projektformer bör man ta digitalorgeln till de platser som saknar förutsättningar för en stor piporgel, till exempel stora salar, torg och grottor. Akustiken där kan vara fenomenal, eller väcka stor uppståndelse, men framförallt ge en riktigt bra konsertupplevelse. Det är det som är syftet med ett musikinstrument. Alla har olika syften för att gå på en konsert, vissa vill höra orgeln, andra organisten men det finns även de som bara kommer för sammanhanget.
6 Referenser
Angerdal, Lars (2011). Organistpraxis. Stockholm: Verbum. Bacelar, Sophia (u.å.). Cameron Carpenter. Hämtad 2020-05-31. https://www.cameroncarpenter.com/international-touring-organ-about Davidsson, Hans (u.å.). Orgel. I Nationalencyklopedin. Hämtad 2020-08-07. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/orgel
Hellsten, Hans (2002). Instrumentens drottning. Stockholm: Natur och Kultur.
Tobin, Henrik (2001). Musiken i Svenska kyrkans församlingar. Stockholm: Verbum. Wassenberg, Anya (2018). Cameron Carpenter’s radical proposition. I Ludwig van Toronto. Hämtad 2020-06-09.
https://www.ludwig-van.com/toronto/2018/04/11/interview-cameron-carpenters-radical-proposition/
Wise, Cat (2019). This musician is taking the sounds of the pipe organ on the road. I PBS NewsHour. Hämtad 2020-06-09.
https://www.pbs.org/newshour/show/this-musician-is-taking-the-sounds-of-the-pipe-organ-on-the-road
7 Bilaga 1
Claviers Jeux de Fonds Jeux d'Combinaison (virtually added stops)Jeux d'Extension
Grand Orgue 56 notes Montre 16 Bombarde 16 Bourdon 16 Trompette 8 Montre 8 Clairon 4 Gambe 8 Bourdon 8 Doublette 2
Flûte harmon. 8 Quinte 2 2/3
Prestant 4 Cornet V
Flûte octav. 4 Plein-Jeu VII
Positif
56 notes
Bourdon 16 Basson 16 Nasard 2 2/3
Montre 8 Cromorne 8 Tierce 1 3/5
Saliconal 8 Trompette 8 Unda maris 8 Cor de nuit 8 Prestant 4 Flûte douce 4 Carillon III
Récit
56 notesQuintaton 16 Bombarde 16 Nasard 2 2/3
Diapason 8 Trompette 8 Plein-Jeu
Viole de gambe 8 Clairon 4
Voix céleste 8
Flûte traver. 8 Cornet II-V
Flûte octav. 4 Octavin 2
Basson-hautbois 8 Clarinette 8 Voix humaine 8
Pédale
30 notesBourdon 32 Bombarde 16 Contrebombarde 32
Soubasse 16 Trompette 8 Contrebasse 16 Clairon 4 Grosse Flûte 8 Violoncelle 8 Bourdon doux 8 Flûte 4
Disposition över orgeln i katedralen Saint-Étienne i Caen, Frankrike, byggd 1885 av Artistide Cavaillé-Coll.
