ETT IVIODERN'f FLYGVAPENs
MÖJLIGHETER
Av kapten NILS KINDBERG, Stockholm
ANNU för kort tid sedan angåvo t. o. m. faekmännen flygets uppgift vara: »att bekämpa angriparens flygstridskrafter». Den dag som är har denna uppgift vidgats . .Man fordrar nu i åtskil-liga stater, att flygvapnet skall bereda ett verksamt skyeld mot varje slag av anfall, riktade mot det egna landets vitala intressen. Principen återfinnes, i olika formulering men med identiskt samma innehåll, bl. a. i brittiska och tyska regeringarnas senaste försvarsprogram. Uppenbart är, att flygvapnets uppgift, sådan den nu på ledande stormaktshåll ställes, fordrar större möjlig-heter till kraftutveckling hos flygvapnet iin tidigare samt att den nya principen, sådan den redan tillämpas, måste kraftigt påverka utvecklingen av flygvapnet även i de mindre nationerna.
Ett flygvapen, som skall bereda verksamt skydd mot varje slag av anfall, måste ~iga förmåga att verka mot alla slag av mM. Dess sammansättning och styrka måste oeksä vara sådana, att flygvapnet under lång tid kan effektivt och lllJlH"epat verka mot dessa. Gång på gång, åter och återigen krävas nya insiittanden av flygstridskrafterna. Insatta förband måste cHirvid snabbt av-lösas av andra, som äro mindre hårt ansträngda, och de först in-satta måste efter kort tids uppehåll för vila oeh översyn insättas på nytt. Ett ständigt återkommande till förnyade angrepp ända till dess att motsidans anfallsresurser förintats eller gjorts opera-tionsodugliga är ett av de drag, som främst karakterisera flyg-vapnets nutida användning.
Kravet, att flygvapnet skall bereda skydd mot varje slag av anfall, riktade mot landets vitala intressen, innehär för Sveriges del bl. a. följande:
Angriparens flygstridskrafter skola bekämpas och luftangrepp mot Sverige därigenom försvåras. Denna bekämpning av all-greppsflyget utföres i första hand av de egna operativa flygför-346
Ett modernt flygvapens möjligheter
banden, bombflottiljerna, genom flygbasbekämpning, d. v. s. bomb-angrepp mot de främre eller bakre flygbaser, varifrån mot oss riktade anfallsföretag genom luften utgå. Utförd med tillräcklig styrka och kontinuitet leder flygbasbekämpningen därtill, att motsidans anfallsfrekvens och anfallseffektivitet nedgår, var-igenom den totala verkan av de mot oss riktade flygföretagen minskas.
I andra hand bekämpas fiendens luftstridskrafter i luften,
genom insättande av jaktflottiljer till luftstrid mot angriparens bombförband, under det att dessa äro P"å väg till sina mål. På grund av bombflygplanens på senare år väsentligt ökade hastig-het löper man emellertid därvid betydande risk att de egna jakt-förbanden skola komma försent, d. v. s. att de icke vinna strids-känning med angriparens flyg förrän detta redan belagt sina mål med bomber. På grund av förbättrad instrumentering, utrustning och utbildning m. m. förmå bombförbanden numera också upp-träda under mörker och i osiktbart väder i en tidigare okänd ut-sträckning. En följd härav är, att försvarande jaktförband i många fall icke alls kunna påräkna att nå någon som helst strids-känning med anfallsflyget
Som en framtidsmöjlighet förestår att med utnyttjande av den moderna teknikens senaste förbättringar inom flygplanbeväp-ningens område införa en viss specialisering inom bombflygför-banden själva. Härigenom skulle då möjligheter skapas till ett omsättande av sjökrigets och sjöslagets principer å luftkrig-föringen och »luftslaget». Bl. a. tack vare den nutida radiotek-nikens utveckling har också det skisserade perspektivet ryckt närmare. Flygplanens ökade hastigheter göra dock än så länge sammantriiffandet i luften med angriparens »luftflotta» proble-matiskt. Bekämpningen av angreppsflygförbanden på marken under de tider, då de för tankning och översyn måste vistas vid sina baser, är för närvarande och sannolikt för lång tid framåt det säkraste sättet att skada och decimera en oss anfallande makts flygstridskrafter.
Ansätter den angripande ett invasionsföretag över havet mot Sverige, måste vid bekämpningen av detta företag även flygvap-net medverka, bl. a. genom de operativa flygförbandens insät-tande mot angriparens transportflotta och de sjöstridskrafter, som eskortera transportfartygen. I ett sådant läge måste den svenska krigsmaktens ledning avgöra, om den i det föregående
Nils Kindberg
behandlade förstahandsuppgiften för det svenska flyget, bekämp-ningen av angriparens flygstridskrafter i deras baser, temporärt kan släppas för insättande av vårt flyg mot de flytande målen, eventuellt även dessförinnan mot utgångspunkterna för över-skeppningsföretaget, mot inskeppningshamnarna och de till dessa ledande järnvägarna från det inre av fiendens land.
Vid insättandet av svenskt flyg mot en angripares sjöstrids-krafter och transportfartyg träda störtbombfällningens möjlig-heter i förgrunden. De flytande målen äro små, i vissa fall starkt försvarade av luftvärn .• störtbombfällningsmetoden (fällning av bomberna under brant dykning i mycket stor hastighet), de lätta bombflottiljerna;s speciella anfallstaktik, erbjuder avsevärt större träffsäkerhet än andra bombfällningsmetoder. Den har dessutom fördelen, att de anfallande flygplanen endast under en mycket kort tid, ett fåtal sekunder, be,finna sig inom det flenliga luft-värnets verkningsområde. Därigenom ökas utsikterna för att flyganfallet skall bli framgångsrikt. Kunna svenska bombför-band, i första hand lätta bombflottiljer i tillräckligt antal, på sådant sätt insättas mot angriparens fartyg, finnas otvivelaktigt, som många försök utomlands visat, goda utsikter att skada och decimera de stridskrafter, som tillsammans söka utföra Överskeppningsföretage t.
Skyddandet av sjöhandelsvägarna å de innanhav, som närmast beröra svenskt land, är också ett vitalt intresse. Den allmänna opinionen har på denna punkt blivit tämligen utförligt upplyst om sjöförsvarets möjligheter. Att ett modernt organiserat, väl-utrustat svenskt flygvapen också äger vissa möjligheter till med-verkan vid detta handelsskydd är däremot mindre känt i vårt land. T. o. m. i det brittiska världsriket, där sjöstridskrafterna av ålder tilldelats just denna uppgift, att skydda sjöhandeln, är åskådningen numera på glid. En markerad tendens att åt flyg-vapnet uppdraga sjöhandelsskyddet inom vattenområdena när-mast de brittiska öarna gör sig nu gällande. Även för denna upp-gift tagas lätta bombflottiljer i anspråk, baserade i land tämligen nära kusten. Tillkomsten av ett betydande antal nya flygför-band, förlagda vid imperiets »strategiska flygvägar», pekar dock på, att sj.öhandelsskydd med flyg även på långt avstånd från hem-landet är en brittisk realite t i vardande.
För Sveriges del kunna lätta bombflottiljer, baserade exempel-vis i Dal, Västergötland, Halland, Skåne och vid ostkusten, trygga
Ett modernt flyg~·apens möjligheter
sjöhandeln intill omkring 150 km. från Sveriges kuster. Otill-räckligheten hos det av regeringen föreslagna nya flygvapnet faller dock härvid genast i ögonen - den enda lätta bombflottilj, wm föreslagits till uppsättande, förslår uppenbarligen knappast till mer än en uppgift, medverkan vid bekämpningen av angri-parens flyg. Uppsättas flera lätta bombflottiljer, skulle den sven-ska flottan kunna få ett verksammare stöd i den uppgift att skydda sjöhandeln, som nu påvilar den. Våra utsikter till fri han-delsförbindelse och tillförsel utifrån under ett eventuellt krig skulle därigenom avsevärt ökas.
Stå fientliga landstridskrafter på svenskt område, skola kraven pä det svenska flygvapnets medverkan till angriparens fördri-vande höra till de mest aktuella. Möjligheterna till medverkan
h~irvid bliva emellertid- såsom i fråga om avvärjande av över-skeppningsföretag - främst beroende på läget, d. v. s. om fordran }lå bekämpandet av angriparens flyg medger, att de svenska operativa flygstridskrafterna, våra bombflottiljer, lösgöras för att direkt medverka i armens strid. År detta möjligt, kan ett modernt flygvapen lämna ett effektivt stöd genom bombföretag mot den an-gripande styrkans förbindelser, vare sig dessa utgöras av järn-vägar och landsjärn-vägar eller av transportfartyg, kompletterade av transportflyg. Därnäst uppställer sig behov av direkt ingripande med bombflygplan mot stabskvarter, trupper under vila, marsch och strid. I samband härmed finner även den s. k. attackflyg-ningen, anfall mot markmålen med kulspruteeld och lätta bomber från lägsta höjd sin förnämsta användning.
Det svenska flygvapnets medverkan vid operationer i svenskt land blir i vad rör flygoperationernas planläggning, mål och ut-förande väsentligt olika inom olika landsdelar och i olika lägen. Har fienden brutit in över norra landgränsen, erbjuder en be-kämpning av hans järnvägsförbindelser på andra sidan Bottniska viken de till synes största utsikterna att medverka vid den sven-ska lantarmens operationer för fördrivande av inkräktaren. Utan tillförsel är nämligen en i övre Norrland opererande arme täm-ligen snart räddningslöst förlorad. Har angriparen åter lyckats landsätta en armestyrka i Skåne, kräver läget med sannolikhet, att alla krafter koncentreras till snabbt omintetgörande av det farofyllda hotet mot denna ur svensk försörjningssynpunkt så betydelsefulla landsända. Våra operativa flygstridskrafter måste
da, måhända med temporärt eftersättande av flyg- och
Nils Ki.ndbcrg
delsebekämpningens uppgifter, tidigt insiittas - ja, t. o. m. riske-ras i det avgörande markslaget.
I fråga om de operativa element, vilka i första hand måste ingi1 i flygvapnet till tillräckligt antal, bombflottiljerna, krävas som främsta egenskaper stor hastighet, avsevärd lastförmåga och sådan räckvidd, att de i varje läge aktuella bombmålen kunna nås. V ad hastigheten beträffar ligga redan marschfarterna hos n t-ländska bombplan i många fall omkring 350-400 km.jtim. Våra bombflottiljer höra icke gå saktare.
Lastförmågan hos bombplanen måste vara sådan, att även de tyngsta bombslagen, med upptill 1,000 kg. bombvikt, kunna med-föras, åtminstone av de medeltunga flottiljerna. För tillräcklig verkan mot större samt mot Yissa små, starkt pansarskyddade mål är nämligen detta bombslag behövligt. Bjn militär räckvidd (praktisk aktionsradie) av 300-400 km. för de lätta bombflottil-jerna samt 600-700 km. för de medeltunga flottiljerna är önskvärd.
Som en nödvändig betingelse för god Yerkan av bombflottiljer-nas företag framstår, att organ för bombföretagens förberedande genom spaning för flyget självt nödvändigtvis måste skapas. Det operativa flyget hör förfoga över spaningsförband med åt-minstone samma räckvidd som bombförhanden. De användas för fotografisk och annan utspaning av anfallsmålen, innan bomh-flyget sättes in och måste förses med de biista Hinkbara möj-ligheter till snabb radiorapportering. Exempelvis i flygbasbe-kämpningen är det av Yikt att snabbt få veta, om och vilka av fiendens flygbaser som äro belagda. Insättandet av bombflyg till förstöring av järnvägs- och landsviigsförhindelser röner inverkan av vilka broar m. m. som iiro luftvärnsskyddade. T. o. m. anflyg-ningsvägarna för fiendens bombförhand kunna i viRsa fall ut-spanaR av eget spaningsflyg, där luftbevakningen på marken till följd av moln m. m. slår slint. Organ för strategisk flygspaning, hiirmed förstått såväl spaning för den egna krigsledningen som för de operativa flygförbandens, bomhflottiljernas, riikning iiro som framgår av det sagda en nödvändig beståndRdel i ett modernt och rationellt organiserat svenskt flygvapen.
För bevarandet av möjligheter till kontinuerlig kraftutveckling måste omfattande åtgärder vidtagas för siikerstiiJlandet av en rörlig basering, med främre och bakre hassystem. En hög utveck-lingsnivå hos det civila flyget, med talrika flygstationer och land-ningsplatser i landets alla delar, iir diirvid av stort värde.
Ett modernt flygvapens möjligheter
Bl. a. kräver ett modernt flygvapen ett starkt och välordnat luftvärnsvapen till skydd av våra flygförbands operationsbaser. Till medverkan vid skyddandet av dessa för luftkrigföringen oundgängliga anläggningar hava luftvärnskanon- och luftvärns-kulsprutebatterier till avsevärt antal prövats behövliga. Dess-värre är denna viktiga skyddsorganisation, såväl vad beträffar materiel som personal, f. n. i stor utsträckning obefintlig.
A v luftvärnsvapnen kunna de enklaste, kulsprutorna, endast verka mot flygare på nära håll och låg höjd, omkring 500 m. och därunder. De därnäst effektiva, automatkanonerna, med en kali-her av 25-40 mm., uppges äga verkan mot flygplan på ända till 3,000 m. höjd och hava bl. a. tillkommit för avvärjande av »stört-bombfällning». Vanliga luftvärnskanoner, med 75-105 mm. kali-her nå praktiskt taget flyghöjder upp till 6,000
a
8,000 m. Effek-tiviteten hos luftvärnets eldledningsmateriel och eldlednings-metoder har under åren efter världskriget icke minst i Sverige avsevärt förbättrats, medförande ökade utsikter till god verkan mot en angripares flyg.Det egna luftvärnet kan med fog betecknas som det egna flyg-vapnets bästa bundsförvant. Befintligheten av ett effektivt svenskt luftvärnsvapen är också en av betingelserna för ett svenskt flygvapens möjligheter att lösa sina krävande uppgifter i hela försvarets tjänst. Tillsammans kunna flygvapen och luft-värnsvapen betecknas som de aktiva luftförsvarsmedlen. A v dessa besitter flygvapnet stor rörlighet och lång räckvidd, luft-värnsvapnet åter ringa rörlighet och begränsad räckvidd. Intet-dera är umbärligt, båda äro nödvändiga.
Att det dessutom fordras vittomfattande anstalter för att skapa ett civilt luftskydd men att denna vitala fråga på ett bedrövligt sätt förhalats och ytterligare förhalas genom regeringsförslagets tilltänkta »utredningsåtgärder» skall till sist blott anmärkas. Luftskyddsåtgärder kräva år av förberedelser i fredstid. Man får ej glömma, att de möjligheter till fjärrverkan, som vi kräva av vårt eget flygvapen, redan äro tillfinnandes hos de främmande staters, vilka i detta sammanhang främst hava intresse. Det faktum, att ett luftkrig kan komma över oss som ett åskslag, förr än vi nu ana, borde om något påskynda organiserandet av ett effektivt luftförsvar.
Det moderna flygvapnet, givet tillräcklig omfattning i kvantita-tivt hänseende, med en väl säkerställd underhållstjänst och med
Nils Kindberg
de kvalitativa kraven väl tillgodosedda, är tack vare sina möjlig-heter till stor och långt nående verkan numera en av de primära faktorerna i det svenska försvarssystemet.
Utan tillgång till ett starkt flygvapen, kompletterat av luftvärn och civilluftskydd, riskera vi när som helst förödelse över land och folk.
Med ett starkt flygvapen åter, av modern organisation och med förstklassig teknisk och militär utrustning ökas utsikterna till fredens bevarande ävensom möjligheterna att i händelse av ofred framgångsrikt försvara Sverige. Möjligheter beredas därmed också att bevara vårt land för ofredens värsta hemsökelse - en stormakts terroriserande luftkrigföring - samt att bereda ett verksamt skydd mot varje slag av anfall, riktade mot Sveriges
