Examensarbete
Språkutveckling genom sagor i förskola
n
En undersökning om hur pedagogen med sagoarbete stimulerar
barns språkutveckling
Language development in preschool by using fairy tales
An examination of how the educator stimulates children's language
development by using fairy tales as basis
Irina Goussarova,
Svitlana Rado
Lärarutbildning
ULV- projekt
VT-2014
Handledare: Haukur Viggosson
2
Förord
Syftet med vårt arbete är att lyfta fram sagornas roll för barns språkutveckling och möjligheter till deras sociala, emotionella och språkliga stimulans. Med hjälp av en intervju undersöker vi hur förskollärare hjälper varje barn att utveckla sitt språk och skapa en positiv identitet genom sagan.
Vi genomförde fyra intervjuer i tre olika förskolor i bestämda tider. Platser och tider för intervjuer bokade vi på telefon på förhand.
För att skriva vårt arbete träffades vi ett flertal gånger på biblioteket för att finna aktuell litteratur för detta ämne. Vi diskuterade böcker genom att prata i Skype. Tillsammans med vår handledare Haukur Viggosson diskuterade vi strukturen av examenarbetet några gånger vid Malmöhögskolan. Vi fick hjälp och svar på våra frågor av Haukur.
Vi vill tacka alla inblandade i vårt examensarbete. Stort tack vill vi säga till alla de förskollärarna som svarade på intervjufrågorna och delade med oss sina åsikter om hur man arbetar med barnens språkutveckling genom sagor på förskolan.
3
Sammanfattning
I vårt arbete har vi studerat hur pedagoger på förskolan arbetar med sagor för att främja barnens språkutveckling. I den första delen har vi beskrivit forskningsbakgrund. Där tar vi olika forskares synpunkter och åsikter om hur sagan användas för att utveckla barnens språk. Vi beskrev syftet med vårt arbete och bestämde problematiken som vi skulle arbeta med.
I den andra delen redovisade vi vårt resultat utifrån våra genomförda intervjuer. Vi har använt oss av intervjuer för att få svar på de frågorna som vi var intresserade av. Vi besökte tre förskolor i två olika kommunen och intervjuade fyra förskollärare där. Vi ville få svar på frågorna i vilket syfte används sagan i förskolan, hur pedagoger arbetar med sagan och om sagan anses som ett viktigt hjälpmedel för att främja barnens språkutveckling. Vi samlade allt informationer från intervjuer, diskuterade och analyserade den. Informationen använde vi i vårt arbete.
Sammanställningen av intervjuer visar att pedagogerna arbetar med sagan på olika sätt och använder sagan med olika syften, men alla är medvetna om att detta arbete främjar barnens språkutveckling. Förskollärarna påstår att samtal, diskussion efter läsning har en stor vikt. Stor roll spelar också bokval, bokutställning på avdelning och läsmiljön i allmänhet. Pedagogerna poängterar att en bra läsare spelar en stor roll och är som en förbild för barnen. Förskollärare tycker att använda kroppsspråk, varierar tonläget, visa bilder är ett betydelsefullt moment för barnens språkutveckling. Pedagogerna arbetar med sagan ett tema eller med enskilda sagor. Förskollärarna visade vad de är bra på och vad de ville förbättra i sitt arbete.
Två av pedagogerna som hade intervjuer upptäckte att det var nyttigt att svara på våra frågor för att de fick tänka mer om hur man arbetar med sagor, fick analysera sitt arbete och hittade området som de skulle ändra eller förbättra.
4
Innehållsförteckning
1. Inledning
1.1. Bakgrund. 1.2. Styrdokument 1.3 Syfte 1.3. Problemprecisering2. Forskningsbakgrund.
2.1. Språkutveckling ur svenskt forskningsperspektiv
2.2. Olika syn på saga i barns tidiga språkutveckling i Waldorfpedagogiken, Reggio Emilia pedagogens filosofi och Montessoripedagogik
.
3. Bidragande faktorer till barns språkutveckling
3.1. Barns tal, - skriv och läsutveckling
3.2. Fysiska och sociala miljö i förskolan stimulerar språkutveckling 3.3. Språkutvecklande arbetssätt.
3.4. Högläsning och sagostund
3.5. Berättandets magi- vad betyder ordet ”saga”.
3.6. Val av sagor
3.7. Samtal kring saga och bildspråk 3.8. Att dramatisera sagor. Dockteater
3.9. Pedagogrollen och pedagogens dokumentation
4. Metodbeskrivning
4.1. Kvalitativ metod
4.2. Planering och förberedelse av intervjuer 4.3. Val av informatörer 4.4. Intervju 4.5. Utskrift av intervjuer 4.6. Etik 6 6 7 8 8 9 9 10 13 13 14 15 15 17 18 18 19 20 22 22 23 23 23 24 24
5
5. Resultatsammanställning av intervjuerna.
5.1. Förskollärare 1 5.2. Förskollärare 2 5.3. Förskollärare 3 5.4. Förskollärare 46. Analys
6.1. I vilken syfte används sagan i förskolan?
6.2. Anser sagan som ett verktyg för att främja barns språkutveckling? 6.3. Hur arbetar pedagogerna i förskolan med sagor för att utveckla barns språkutveckling?
7. Diskussion
7.1. Vilken vikt har läsning för barns språkutveckling? 7.2. Sagoläsning som ett avslappnande moment
7.3. Arbeta med sagor
7.4. Läsmiljön och böckernas placering 7.5. Samtal
7.6. Egna erfarenheter och reflektioner 7.7. Förslag till vidare forskning
8. Avslutning
Bilaga 1
25 25 26 27 29 30 30 31 32 33 33 34 35 35 36 36 39 39 436
1. Inledning
Vi är två blivande förskollärare som kompletterar våra lärarutbildningar vid ULV-projekt på Malmö högskola. Vi har valt att skriva ett examensarbete om sagans betydelse för språkutveckling i förskolan. Under några år har vi arbetat med barns språkutveckling genom att använda sagor, bilder, skapande, musik, dockteater samt annan dramatisering. Sagorna har ett etiskt och moralisk budskap, klara och goda förebilder. Genom att arbeta med sagan på olika sätt skapar vi ett klimat, där barnen växer i sin sociala utveckling, övar sitt minne, memorerar sagorna, återberättar och framför berättelsen. När vi läser eller berättar sagor för barn, anser vi, att barnen identifierar sig med hjälten eller hjältinnan, i sina fantasier kämpar de mot det onda, får hjälp av goda krafter, och i den kampen vinner alltid det goda. Det betyder, att barnen själva få upptäcka omvärlden, reflektera och utvecklas genom sagor. Språk och självkänsla hos barnen utvecklas här parallellt med självmedvetenhet och känsla av personlig identitet. I vårt arbete har vi ett inspirerande arbetssätt, där saga kan genomsyra den pedagogiska verksamheten och följa läroplanens intentioner. Förskolans verksamhet grundas på förskolans läroplan (Skolverket, 2010), betonar att barns språkliga och kommunikativa förmåga är viktig och där den leken, kreativitet och ett lustfullt lärande hos alla barn.
1.1. Bakgrund
En saga är ett spännande och mångsidigt läromedel och har olika möjligheter, som bidrar till att stimulera barnen att utveckla sina olika språkfärdigheter, stärka elevernas självuppfattning och väcka upplevelseläsning. Ett arbete med sagor kan integrera olika ämnen till en helhet, öva olika färdigheter i funktionella sammanhang, koppla till barnens föreställningar till deras omvärld. Med sagoarbete får lärare stora möjligheter att stimulera barnets utforskande, nyfikenhet, fantasi, kreativitet och förmåga att finna spännande vägar som leder till språkutveckling.
Enligt Piaget, bygger barn upp sitt kunnande om sin omvärld och samordna sina uttrycksmedel. När barnet, till exempel, lyssnar till en saga, som handlar om något nytt, kan det förstå och uppfatta (assimilera) en viss del med hjälp av sina tidigare erfarenheter och begrepp. För att nå en djupare förståelse och utveckla nya begrepp, måste barnet också förändra och anpassa sitt tidigare vetande och tänkande på ett sådant sätt, att det nya kan
7
inordnas (Rigmor Lindö, 1986). Rigmor Lindö (1986) i sin bok ”Sagoskolan” framhåller vidare, att med en saga som utgångspunkt ger det efterföljande samtalet stoff åt barnens begreppsträning och språkutveckling, framför allt i förskolan och på lågstadiet. Att använda språket i samspel med andra genom samtal, rollspel och drama ökar inlevelseförmågan i andra föreställningar (Rigmor Lindö, 1986).
I vår undersökning vill vi få ett material och kunskap om sagans betydelse för barns språkutveckling. Utgångspunkten för denna studie är det socialkulturella perspektiv på språkutveckling och lärande genom saga. Vi har använt oss av den kvalitativa metoden, där vi intervjuade fyra förskollärare.
1.2. Styrdokument
I förskolans styrdokument står det: ” Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftliga världen. Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgår både innehåll och metod i förskolan strävan att främja barns utveckling och lärande”(Läroplan för förskolan, Skolverket, 2010).
Med dess mål:
”Förskolan ska sträva efter att varje barn
utvecklar sin identitet och känner trygghet i den;
utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att läka och lära;
utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga;
känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer;
utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler;
tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld;
utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv;
utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa;
8
utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelse, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama;
utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.”
1.3. Syfte
Syftet med arbetet är att lyfta fram sagornas roll för barns språkutveckling och möjligheter till deras sociala, emotionella och språkliga stimulans och med hjälp av en intervju undersöka hur lärare hjälper varje barn att utveckla sitt språk.
1.4. Problemprecisering
o I vilket syfte används en viss saga i förskolan? o Hur anser förskollärare att sagoläsning fungerar?
o Hur arbetar förskollärarna i förskolan med sagan för att främja barns språkutveckling?
9
2. Forskningsbakgrund
2.1. Språkutveckling ur ett svenskt forskningsperspektiv
Runt förra sekelskiftet uppstod en ny verksamhet i Sverige som var inspirerad av tysken Fröbel och kom att kallas för barnträdgården. Tanken bakom barnträdgårdarna var att barn behövde vara i pedagogiska miljöer, där det fanns kunnig personal med fokus på barns utveckling och var avsedda till att vara som ett hem för barnen. Att lära sig läs- och skrivinlärning tillhörde skolans uppgifter (Vallberg- Roth, 2002).
När det gäller ämnen som språkutveckling samt läs- och skrivinlärning, började dessa ämnen föras in i förskolan först någon gång mellan 1980- 1990 talet (Vallberg- Roth, 2002).
I förskolan skall barn ha möjlighet att utveckla ett rikt och nyanserat talspråk, sin förmåga att kommunicera med andra, att uttrycka tankar, utveckla ord och begreppsförråd, sin form att leka med ord, sitt intresse för skriftspråk och förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner (Pramling & Sheridan, 2006).
Svensk förskola har en läroplan som lyfter fram vikten av att stimulera barns språkutveckling med hjälp av olika material såsom böcker, lekar, dator, cd- skivor och sagostunder. I förskolan med allmän pedagogisk inriktning står det enskilda barnets språkutveckling i centrum. Lärarna använder sagor och berättelser, språkpåsar och ramsor, sånger och rim som hjälpmedel, för att barnen ska kunna utveckla ett rikt och nyanserat språk och öka sin förmåga att kommunicera. Lärare i den allmänna förskolan arbetar med ”Tidig registrering av språkutveckling” (förkortning- TRAS), för att genom dokumentation kunna följa barns språkutveckling. TRAS är ett observationsmaterial och avsett att användas i förskolan och för barn i åldrarna 2-5 år.
TRAS har åtta områden där fokus läggs på: 1. Språkförståelse 2. Språklig medvetenhet 3. Uttal 4. Ordproduktion 5. Meningsbyggnad 6. Samspel 7. Kommunikation
10
8. Uppmärksamhet
För att följa barns utveckling inom dessa områden, använder pedagogerna sig av ett cirkeldiagram där dessa områden ingår, dessa följs sedan under förskoletiden och på så sätt kan man följa barns utveckling inom dessa områden (TRASS- gruppen, 2005).
2.2. Olika syn på sagoläsning i tidig språkutveckling i Waldorfpedagogiken,
Reggio Emilia pedagogisk filosofi, Montessori pedagogiken
Allmän förskola, Reggio Emilia pedagogisk filosofi, Montessori och Waldorfpedagogik har en gemensam tanke med att barnet ska vara i centrum, alla barn har rättighet att gå i förskolan, där barn är kompetenta och kan lära sig olika färdigheter i förskolan, som, till exempel, att lära sig prata, kommunicera, samspela och uttrycka sig på olika sätt.
Waldorfpedagogiken har vuxit fram ur filosofen, pedagogen och naturvetaren Rudolf Steiners (1861- 1925) tankar om lärande och den antroposofiska människosynen, som han är upphovsman till. Pedagogiken utgår från en utvecklingspsykologisk syn på att barns mognad sker i olika faser. Den första perioden, före skolåldern, kretsar kring efterhärmning, lek och rörelse, där harmoni, estetik och rytm är viktiga grundstenar. I Waldorfpedagogerna påstår att läs- och skrivinlärning tillhör skolan. I waldorfskolan lär barnen sig genom att gå från bilden till bokstaven. Från och med år 2010 följer waldorfförskolor och waldorfskolor samma läroplan som alla andra (Tidningen Förskolan, 5/6/12).
Waldorfpedagogerna anser, att sagan har en betydelsefull roll i fostran av barn och lägger så stor vikt vid det talade ordet, att hela undervisningen byggs upp kring detta (Rigmor Lindö, 1987).
I Frans Carlgrens ” Waldorfpedagogiken – framtidsmodell?” säger författaren bl. a., att det krävs en betydande förberedelse för att berätta en saga. En äkta saga är en komplett psykologisk bilderbok med sitt eget sätt att berätta om människan. De får del av en människokunskap som ges uteslutande i symbolisk form. Carlgren framhåller vidare, att barn brukar älska sagor. Att vänja barnen vid ett sådant intensivt lyssnande, hör till de viktigaste inslagen i undervisningen. Den som lyssnar kan inte undgå att påverkas och bli medskapande i sin tankevärld. Barnen kommenterar, protesterar och frågar. Att lyssna på en saga är alltså utvecklande för det inre tänkandet och den yttre kommunikationen mellan individer.
11
Sagoberättande borde faktiskt vara ett av de viktigaste inslagen i hela vår barngruppfostran (Rigmor Lindö, 1987).
Barnpsykolog Loris Malaguzzi (1920-1994) och hans medarbetare började jobba och använda sin filosofi på det kommunala daghemmet i Reggio Emilia i Italien. I hans pedagogiska filosofi betonas ”människans alla sinnen - barnets ”hundra språk”. Med detta menade han, att alla våra uttrycksmedel, till exempel, saga, bild, konst, musik, rörelse är ett kommunikationsmedel mellan människor via språket, kroppsspråket osv., som hjälper att skapa gemensam mening och innebörd. Sagan här är ett viktig pedagogiskt hjälpmedel som gynnar språkutveckling. Pedagoger använder det muntliga berättandet, för att låta sagorna växa fram ur detta och uppmuntrar barnen att göra egna böcker. Tanken med Reggio Emilia pedagogik är citat av Loris Malaguzzi ”Låt tusen blommor blomma”. Enligt Lindö (1987) får barnen iaktta, undersöka och uttrycka sig i bild, musik, rörelse, dans, ord och dramaspråk, och besökare imponeras av barnens kreativitet och uttrycksförmåga. I Reggio Emilia inspirerade förskolor lägger stor fokus på barnets hela utveckling som mål. Lärare lägger grunden för läs- och skriv inlärning och anser att barn utvecklas inom detta område, till exempel, när barn lär sig bokstäverna och skriver sitt namn på saker.
Montessoripedagogikens grundare är den italienska läkaren och antropologen Maria Montessori (1870-1952). Inom montessoripedagogiken kan barnet utvecklas i sin egen takt och får utforska och lära sig av sina egna erfarenheter inom omgivningen. Montessoripedagogiken är en verksamhet som har en planerat aktivitet för språkutveckling, samt läs- och skrivinlärning. Montessoripedagoger rekommenderar att prata med barnet så mycket som möjligt och inkludera det i samtal, lära barnet nya ord, läsa och berätta.
När barnet sedan sitter i ditt knä, skriver Lesley Britton, och tittar på bilderna i boken, kommer det så småningom att lägga märke till orden och lära sig känna igen fler och fler. Montessoripedagogerna menar, att man ska engagera barnet i berättelsen genom att uppmuntra det till att ställa frågor och berätta för dig, vad som ska hända härnäst. Lesley Britton betonar, att barn tycker om att höra samma berättelse om och om igen (Lesley Britton, 1992).
Montessori-pedagogerna är ganska försiktiga i valet av sagor, de flesta barnböckerna för de yngre barnen som används i montessori ska gärna vara barnvänliga, realistiska och handla om vardagliga saker. De tror, att barn annars kan ta skada av fantasier om troll, monster och spöken. Det krävs en viss mognad, för att förstå fantasi som kommer utifrån, därför skulle en
12
montessorilärare aldrig säga att tomten finns på riktigt, då ljuger man för barnen, menar montessori (Tidningen ”Förskolan” 5-6/12, artikel ”Lika- men ändå så olika”).
3. Bidragande faktorer till barns språkutveckling
I det här kapitlet lyftas upp åsikter från olika författare om faktorer som bidrar till barnens språkutveckling. Utifrån litteratur beskrivas det hur nedanstående faktorerna påverkar barnens språkutveckling: fysiska och sociala miljön, arbetsätt, högläsning och sagostund, val av sagor, bildspråk, samtal omkring en saga. I kapitlet nämnas också om pedagogens roll för barnens språkutveckling.
3.1. Barns tal, -skriv, - och läsutveckling
Många författare visar i sina böcker att barnens tal-, skriv- och läsutveckling går hand i hand och påverkar varandra. Caroline Liberg (1993) menar, att skriftspråks- och talspråksinlärandet liknar varandra om man betraktar dem utifrån från ett språkligt perspektiv. Hon anser också, att de två stöder varandras utveckling (Minna Arvin, 2003). Fortfatarens forskning visar, att läs- och skrivinlärning går hand i hand. De är beroende av varandra, och de förstärker varandra och bildar en helhet tillsammans. Barnen skriver egna tankar, utifrån de texter de läser. Berättelse som läses fungerar som förebilder för barnens eget skrivande (Minna Arvin, 2003).
I litteratur lyftas också fram det att barnen lär sig språk på olika sätt och att en viktig roll i denna process spelar kommunikation och närmaste omgivning. Minna Arvin (2003) betonar, att talet utvecklas i levande språkliga sammanhang, i dialog med andra. Barnet varierar mellan att lyssna och att tala. Den språkliga kommunikationen har ett syfte, man talar, för att det finns någon som lyssnar, och att man lyssnar, för att det finns någon som talar. Alla delar av språket växer i ett ömsesidigt givande och tagande (Minna Arvin, 2003). I artikel
”Läsningens tre hemligheter” skriver Viveka Ljungström (2006), att barn lär sig läsa på många olika sätt och vid skiftande åldrar. En del lär sig själva, en dag bara meddelar de glatt, vad som står på skyltar, i böcker och tidningarnas rubriker. Andra barn behöver mycket inspiration, stöd och hjälp (Viveka Ljungström, 2006).
13
I sina böcker betonar författare, att en sagoläsning stimulerar utvecklingen av alla samtliga språkkomponenter. Susanna Ekström (2004) anser, att berätta sagor, rim och ramsor, sjunga och titta på bilder med yngre barn är stimulerande och ömsesidigt givande. Enligt Abrahamsson och Hyltenstam (2004), att ett samtal om berättelserna och sagorna som barn lyssnar på, utvecklar språket och ger nya erfarenheter och stimulans för fantasin och skapar en nyfikenhet inför det skrivna språket. Marie Lindhagen(1993) skriver, att sagoläsning ökar barns språkliga medvetenhet. Samtliga språkliga komponenter blir stimulerade genom sagoläsning. Genom att lyssna på sagor från goda uppläsare tillgodogör sig barnet olika språkliga uttrycks och framställningssätt, mer eller mindre medvetet. Läsning är språklig aktivitet, där särskild uppmärksamhet skall ägnas åt barns språkliga medvetenhet, vilket innebär, att barnet uppfattar språkets strukturer automatiskt och omedvetet. Att arbeta med sagor är lässtimulerande och betydande för den direkta läsinlärningen och stimulerar till fortsatt läsupplevelse och litteraturkännedom.
I litteratur av olika författare finns ofta påstående att det är svårare att lära sig skriva än att lära sig tala. Enligt Rigmor Lindö (1986) är det svårare att lära sig skriva än lära sig läsa och kräver hög abstraktionsförmåga. Det ”inre talet” är vid skrivning annorlunda är vid muntligt tal. Skrivet tal måste för att vara begripligt för andra vara utvecklat i sin fulla längt. Lindö tipsar vid de första skrivförsöken att anknyta till barnets naturliga uttrycksform- bilden. Barnet uppmanas att säga något om sin bild och läraren skriver det under teckningen. Även de språkligt understimulerade barnen kan lämna sitt bidrag och utveckla sitt språk i samtalsgruppen. Målet för språkträningen i förskolan är att hjälpa varje barn att utveckla sitt språk och skapa en positiv identiteten (Rigmor Lindö, 1986). Viveka Ljungström (2006) i sin artikel ”Läsnings tre hemligheter” betonar, att bilden är ofta inkörsporten till skrivandet. Många barn brukar göra sina skrivförsök, när de ritar. Ibland skriver de ”bokstäver” i teckningen, men ännu oftare berättar de om det, de ritar som en berättelse. Om en vuxen skriver ner, det barnet berättar och läser upp det högt, då får barnet koppling mellan tal, som blir skrift, och skrift, som blir tal. När barn börjar rita bokstavsliknande tecken som lekskrivning, är det en signal till omgivning om att nu är skrivandet på gång. Ett barn som får stöd och uppmuntran kommer snabbt att ta stora kliv i sin läs- och skrivutveckling (Viveka Ljungström, 2006). I sin tur tycker Carina Fast (2004), att lärare ska skapa situationer som känns meningsfulla och inspirerande, för att barns skrivglädje kunde utvecklas. Om varje barn bemöts på sin nivå, kommer deras skrivande att utvecklas, men på olika sätt och i olika takt. Barnen får, naturligtvis, inte lämnas utan stöd. Alla behöver handledning för att komma
14
vidare. Detta kräver goda kunskaper hos läraren om barns språk-, läs- och skrivutveckling (Carina Fast, 2004).
3.2. Fysiska och sociala miljön i förskolan stimulerar språkutveckling
Olika författare framhåller, att fysiska och sociala miljön i förskolan/skolan påverkar mycket barnens språkutveckling. I sina böcker beskriver de, att miljön måste vara stimulerande, lärande och inspirerande för språkutveckling. Dahlgren med flera (2004) framhåller vikten av att ordna en inbjudande och stimulerande läsmiljö på förskolan som skapar intresse och nyfikenhet hos barn. Miljö ska ha ett stillsamt och avgränsat rum med varierande böcker, där barnet kan sitta och läsa ensam eller tillsammans med en vuxen. Genom att bearbeta sagor och böcker med hjälp av en tematisk arbetssätt, kan olika estetiska uttrycksätt som dramatisering, bildskapande, inspiration till barns lek och återberättande användas. I sin tur menar Carina Fast (2004) med flera, att klassrum måste kunna skapa lust till många aktiviteter och locka till lärande, atmosfären ska utstråla tillåtelse och tilltro till barns kompetens. Det ska finnas ett utbud av roliga, spännande, intressanta och härliga böcker i varierande svårighetsgrad, ett stort utbud av sagor, berättelse, dikter och sånger (Carina Fast, 2004).
En viktig del av barnens språkutveckling ser författare i hur barns läsning och skrivning bemöts av vuxna. Enligt Minna Arvin (2003) kännetecknas en språkstimulerande miljö av att barns berättelse, läsning och skrivning bemöts med stor respekt, och att högläsning och samtal kring de lästa texterna går i ett meningsfullt sammanhang. Barnen har tillgång till papper, målarfärg, pennor, kritor, saxar och klister. Under dagarna skiftar de arbetssättet. Ibland arbetar barnen enskilt, ibland i små grupper och ibland alla tillsammans. För att detta ska fungera, måste möbleringen vara sådan, att det lätt går att ändra för att passa, det man just ska göra (Minna Arvin, 2003). Caroline Liberg (1993) har forskat i inlärningsgången hos förskolebarn som lär sig att läsa på egen hand eller med viss hjälp av sina föräldrar. Hon upptäckte, att många förskolebarn läste tidigt utan att de hade fått någon formell undervisning. Dessa barn hade vuxit upp i en språkmiljö. I sin tur Minna Arvin skriver (2003), att ett barn som utvecklas i en sådan miljö ofta får lyssna till sagor och berättelse. Det barnet har också tillgång till mängder av böcker och olika sorters papper och skrivmaterial,
15
barnets egna skriv- och läsaktiviteter uppmuntras, och barnet bemöts som en läsare och skribent (Minna Arvin, 2003).
3.3. Språkutvecklande arbetssätt
Inspiration till ett språkutvecklande arbetssätt finns i boken ” Lärande i sagans värld- om temaarbete i förskola och förskoleklass”, (2009). Annika Claesdotter- redaktör för boken anser, att alla pedagogerna har en gemensam arbetsplan och arbetar med sagor som grund för lärande och språkutveckling. Genom denna gemensamma profil kan lärare hitta något som motiverar och fångar barnens intresse, stärker samarbetet med varandra och lusten att utvecklas. Författare betonar, att när man pratar om att stimulera barns språkutveckling, handlar det ofta om rim, ramsor och sånger. Hon tror, att handdockan är ett fantastisk redskap för att locka barnen att prata och hitta glädjen i kommunikation.
I litteratur finns många exemplar om hur pedagoger arbetar i förskolan för att utveckla barnens språk. Till exempel skriver Ulla Lindgren (2011), att all inlärning ska ske genom lek, vara rolig och lustfylld och miljön ska vara positiv och uppskattande. Viktiga nyckelord i detta sammanhang är stöd, tid och tålamod. Den vuxne bör se det som en förmån att lotsa barnet in i språkets värld och bör lägga sig vinn om att passa såväl tid som övningar till barnets egna förutsättningar. Både barnet och den vuxne får härigenom många goda tillfällen att utvecklas tillsammans (Ulla Lindgren, 2011). Annika Claesdotter (2009) anser en saga som en metod att utveckla barnens språk. Hon skriver, att en saga blir som tema, en metod för att arbeta mot språkutvecklingsmålen i läroplanen, och man utgår hela tiden ifrån vilka utmaningar varje barngrupp behöver. Bodil Erberth och Viveka Rasmusson (1996) ser samtal, rim och berättelse som språkutvecklande arbetssätt. De påstår, att barnens språkutveckling är också mycket intressant att följa med hjälp av samtal, rim och berättelse. Man kan göra bandupptagningar av detta, så att barnen får höra sin egen röst. Dessutom tycker dem att kroppsspråket är ju barnens naturliga uttrycksform, och de kan uttrycka sig med kroppen och samspela med ljud och rörelse (Erberth, 1996).
16
3.4. Högläsning och sagostund
Högläsning samt sagostund spelar en stor roll i barnens språkutveckling. Rigmor Lindö (1986) skriver, att sagan är ett unikt medel för att stimulera barn med försenad språk- och begreppsutveckling. Ofta fungerar sagan, där alla andra försök att stimulera språkutveckling har slagit slint. Dessutom, enligt Ulla Lindgren (2011), ger högläsning också möjligheter till samtal om bilder, händelser och språk och så småningom även till reflektioner över det lästa. Därför bör även nya sagor och berättelse introduceras för att vidga barnens tankevärld. Ett bra sätt att få veta, hur barnet uppfattat en saga är att låta det återberätta sagan med egna ord (Ulla Lindgren, 2011). För de små barnen ger sagostunden utrymme för både koncentrerat lyssnande och delaktighet (Anna Falk, 2009). För barnen med andra modersmål, enligt Birgitta Ahlén, är det svårt att skriva och läsa. Detta beror på brist på ett svenskt ordförråd, svenska begrepp, annorlunda grammatik, uttalssvårigheter och stavning med mera. Högläsningen är ett viktigt moment för att stärka barns språkliga utveckling (Birgitta Ahlén, 2005).
Många författare påstår, att det är viktigt hur en pedagog läser/berättar t.ex. en saga. Till exempel, Minna Arvin (2004) skriver, att det är lycka att få låta sig trollbindas av en bra berättelse uppläst av en duktig läsare. En högläsning skapar en känsla av samhörighet mellan barnen. Barnen får gemensamt uppleva, hur berättelsen och stämningen växer fram. Det är en av anledningar till att lärarens högläsning är given genom hela inlärningstiden. Läraren kan anpassa läsningen till barnen och variera lässtund utifrån deras behov. Svåra ord kan få synonymer utan att själva läsningen avbryts. Ibland kan läraren stanna upp för att initiera samtal om texten för att försäkra sig om att alla förstår handlingen; att relatera till barnens egna erfarenheter och upplevelser; för att samtala om de känslor som berättelsen väcker hos barnen (Minna Arvin, 2004). I sin tur skriver Catharina Hansson (2006) i sin artikel ”Tips för lyckad högläsning”, att sagoberättare är den som trollbinder med sina historier och sin förmåga att berätta. Det viktigaste är oftast inte vad man läser, utan hur! Det finns ett mängt knep att ta till för att göra högläsningen mer engagerande och varierad för både barn och vuxen. Speciell för små barn är det bra att prata om boken efteråt, fråga barnet, vad som händer, och vad boken handlade om. Hur länge ett barn orkar eller vill lyssna kan variera enormt, även för samma barn. Sagoberättare kan använda en bilderbok eller pekbok för att prata om bilderna, få hitta rytmen i texten och sjunga texten på en egen favoritmelodi. Det kan
17
annars vara lätt att fastna i entonigt sätt att läsa. Tyst läsning kan vara ett komplement till högläsning för barn som börjat läsa själva (Catharina Hansson, 2006).
3.5. Berättandets magi - vad betyder ordet ”saga”
Ordet ”saga” betyder sagofolkligt traditionell berättelse om fantastiska händelser som följer viss förelagd form och har vissa givna teman samt nästan alltid lyckligt slut (Norstedts, 2006 ”Svenska ordbok”). Sagor fascinerar både stora och små, förmedlar en bro emellan människor. Ett barn eller en vuxen får uppleva en stund av fantasi, gemenskap, närvaro, närhet, glädje och magiska ögonblick. Sagan har magiska möjligheter att fånga barnens intresse till språket, berättande, skrivande, läsande, naturkunskap, matematik, teknik, historia och geografi. Lene Brok (2007) betonar barns behov av magi. Hon skriver, att ett litet barn tänker och känner inte på samma sätt som en vuxen. Barnets tänkande är mycket konkret, det innebär, att barnet inte tänker i gängse logisk bemärkelse, utan med intuition, känslor och utan tydlig gräns mellan fantasi och verklighet. Man kan också säga, att yngre barn tänker magiskt. Psykologen Jean Piaget menar, att yngre barns tänkande är magiskt och självcentrerat. Det betyder inte att barnet är egoistiskt, utan kan se världen enbart utifrån sitt eget perspektiv (Lene Brok, 2007).
Enligt Anna-Greta Magnusson Klints (2009) gynnar forskning, sagans flera barnvänliga drag språk- och personlighetsutvecklingen hos barn. Hon ser fem: fantastiken, dramatiken, handlingslogiken, poesin och längden. Magnusson Klint påvisar, att de fantastiska och mystiska dragen i texten gör, att barnen kan leva sig in i sagan med sin fantasi. Dramatiken skapar spänning i sagan. Handlingslogik hjälper till att presentera ett problem, en komplikation och slutligen. Poesin handlar om att sagan är både konst till innehåll och språk. Längden är barnvänlig: många sagor är korta och avrundade, de präglas av en språklig knapphet, problem presenteras kort och koncist och situationer och figurer är förenklade. Från generation till generation förs en berättelse vidare som har kommit från den muntliga traditionen och kallats folksaga. Folksagan är ett kulturarv som har ett optimistiskt budskap, och det upprepas i saga efter saga, där det hemska kommer att ända och ”så levde de lyckliga i alla dagar”.
Författarna som Buhler och Bettelheim håller med Brok och Magnusson Klint om att en folksaga har en stor vikt för barnen språkutveckling. Charlotte Buhler (1918) har påpekat, att
18
folksagan skildring svarar mot barns uppfattning av världen. Folksagans framställningsform- dess animism, polariserande världsbild (god - ond, ful - vacker) och klart tecknade figurer – svarar mot barnets tänkesätt. Sagan fascinerar, därför att den liknar världen sedd från barnets kognitiva utvecklingsnivå (Rigmor Lindö, 1987). Enligt Bruno Bettelheim (1975) genom att läsa innehållsrika sagor och berättelser ger vi barnet ett rikare språk, ett bättre ordförråd, och hjälper det att utveckla sin identitet och självkänsla.
Det finns i litteratur många exemplar om hur det är viktigt att berätta sagor. Britta Olofsson (2010) betonar, att berättandet för barn ger dem spänning och underhållning. När man berättar en saga utan bok, skapas en särskild sorts kontakt och gnista som kanske inte uppstår, när man läser.
3.6. Val av sagor
Pedagoger i förskolan/skolan har en stor ansvar för ett val av böckerna som pedagogerna bjuder barnen på. Forskare Carina Fast (2004) betonar, att alla barn ska uppmuntras att läsa. De behöver då lätt kunna hitta böcker som är lagom svåra. För att underlätta detta, kan de böcker man har i klassrummet sorteras efter svårighetersgrad och förvaras på ett överskådligt sätt, exempelvis i backar. För att varje barn ska kunna hitta något lockande, bör det i varje back finnas böcker med mycket skiftande innehåll. Efter att barnen med hjälp av läraren kommit fram till lämplig läsnivå, kan hon/han fritt välja böcker för sin individuella läsning (Carina Fast, 2004). Annika Claesdotter (2009) skriver, att vid temaarbetet utifrån en bok, pedagoger kan underlätta val av saga, om de tar fram fyra kriterier som stöd. Det allra viktigaste är, att sagan bygger på fantasi, för att väcka barns och pedagogens lust att lära. Inspirerande miljöer och fantasifulla figurer är mycket tacksamma att arbeta utifrån, till exempel, Elsa Beskows värld. Boken bör ha ett flertal karaktär med olika personligheter, som barnen kan identifiera sig med och ha som förebilder. Om boken utspelar sig i olika miljöer, gärna med ett inslag av resa, är det ett extra plus i kanten. Innan vi bestämmer oss för en saga, försäkrar vi oss också om, att vi kan arbeta med den utifrån ett genusperspektiv. De flesta sagor är inte författade utifrån ett genus tänkande, men vi kan hitta vägar till genusarbete i nästan alla ändå (Annika Claesdotter, 2009).
19
Bildspråk spelar en stor roll för att utveckla barnens fantasi, logik och språk. I Qvarsells artikel ”De många språken” hänvisas till flera forskare som stöder nyss nämnda teorier. Bruner betonar, att bild och verbalt språk har en stor vikt i en utvecklingsmässig ordning under förskoleperioden och ser skriftspråket som unikt i den kognitiva utvecklingen. Den sovjetiske forskaren Vygotsky ser också bilden som ett nödvändigt utvecklingssteg på vägen mot skriftspråket, som samtidigt är ett verktyg för tanken, helt överlägset både bilden och talet. Piaget har snarare en tendens att jämställa barnets samtliga språkliga funktioner (Rigmor Lindö, 1986).
Samtal kring en saga är ett viktigt moment i barnens språkutveckling. Genom samtalet förstår pedagog vad ett barn tycker om det som pedagogen har läst. Barnet kan utrycka sina känslor, fråga, reflektera och analysera det som barnet har hört. Enligt Minna Arvin (2004), är samtalet kring det lästa är ett av de viktigaste verktygen i arbetet med att utveckla barnen som läsare. Samtalen bidrar till utveckling på många olika sätt. Barnen utvecklas som läsare, men samtalen utvecklar även andra förmågor såsom tänkande och förmåga att uttrycka sig (Minna Arvin, 2004 ). Rigmor Lindö (1986) skriver, att det viktigaste är, att pedagog är lyhörd för barnens spontana lust att bearbeta tankar och känslor (Rigmor Lindö, 1986).
3.8. Att dramatisera sagor. Dockteater.
Barnen har alltid en stor intresse för att titta på en t.ex. dockteater. Det finns vissa barn som är intresserad av att dramatisera sagor. Pedagogens roll är att välja en lämplig saga och att hjälpa barnen att dramatisera den. Bodil Erberth (1996) hävdar, att sagor, till exempel, gamla folksagor, är mycket lämpliga att dramatisera, därför, att de har en rak och okomplicerad handling och ett för det mesta tydligt budskap. Förskolebarn fastnar ofta fören viss saga, som de vill höra om och om igen, och som de snart kan utantill. Det är ett ypperligt utgångsläge för dramatisering. Författaren beskriver hur pedagog arbetar med dramatisering. Man samlar barnen och föreslår dem att dramatisera sagan. Så diskuterar man med barnen om vilken händelse i sagan minns barn? Vad är mest spännande? Vilka personer skall barn ha med? Var utspelar det sig? Hur ser det ut där? Så fångar pedagog upp barnens initiativ och idéer och skriver upp dem. Utifrån detta gör man ett enkelt stolpmanus, där man skriver upp antal
20
scener, handling i dessa, roller, tidpunkt och spelplats. Naturligtvis, kan man välja ut en episod ur sagan och bara dramatisera den (Bodil Erberth, 1996).
Et stort intresse har barnen till handdockor och dockteater. Dockor gör en högläsning, sagostund och berättelse mer spännande och livlig. Karin Neuschuts (1984) skriver, att i arbete med dockor och dockteater lockas såväl barn som vuxna in i gesternas och språkets värld och uttrycksfullhet och lyssnande inlevelse. Hon säger, att i de enkla sagospelens stämningar av rörelse och färg få vår fantasi näring, vi växer utanför oss själva. Författaren berättar om hur en pedagog väljer saga och spelteknik, diskutera om på bilder, som sagan ställer fram, dels vilken rörelse som lever i sagan. När pojken ger sig ut i stora vida världen och då upplever en mängd äventyr, passar bordsteatern bra, för att visa just vandringen (över bordet). Hon påstår att sagor, som bygger på tokroliga dialoger, är som gjorda för handdockor eller tråddockor, att det finns många nordiska folksagor, som är korta och skämtsamma (Karin Neuschuts, 1984).
3.9. Pedagogens roll i sagoarbete och pedagogisk dokumentation
En stor roll i barnens språkutveckling spelar en pedagog. En förskollärare/lärare, som är en bra läsare, påverkar på barnens föreställningar om läsning och utvecklar barnens intresse för böcker. Söderbergh (1993) betonar, att barn som aldrig fått komma i kontakt med saga, har inte lätt att fångar av sagans innehåll. Författaren skriver, att läsaren har en viktig roll då pedagog måste fånga sina lyssnare, då är kroppsspråket, minspel och tonfallet viktiga aspekter, det är dessa som måste ändras i takt med sagans handling för att fånga lyssnarna. Söderbergh (1993) påstår, att den tidiga läsningen bidrar till en ökad spontanitet hos barnen vad gäller barnens lust att skriva och att bars språkliga utveckling skall utvecklas och integreras i barns lek och skapande.
En viktig fråga i ett pedagogiskt arbete är dokumentation. Genom barns dokumentation kan pedagogen följa barns utveckling, observera, analysera den och planera vidare verksamhet utifrån slutsatser ur tidigare arbete. Hillevi Lenz Tanguchi (2011) skriver, att pedagogisk dokumentation är ett verktyg som kan hjälpa oss att få syn på dessa individuella och gemensamma uttryck från barnen, med andra ord, det är ett förhållningssätt och en kommunikation. Författaren tycker, att en mycket konkret aspekt av pedagogisk
21
dokumentation som kommunikation är, att barnen kan kommunicera sin kunskap och sina erfarenheter till pedagogen via bilder, målningar, utsagor etc. Han fortsätter att barnen kommunicerar till pedagogen sina tankar och erfarenheter av, till exempel, tidsbegreppet eller maskars liv. Hillevi Lenz Tanguchi (2011) skriver i boken ”Varför pedagogisk dokumentation”, att via dokumentation kan pedagogerna också kommunicera tillbaka till barnen. Pedagogisk dokumentation används för att visa den inre och yttre miljön. Det visar på var man står i dagsläget. Detta kan göras på flera olika sätt genom, till exempel, observationscheman, fotografier med hjälp med videokamera eller med papper och penna. I sin tur Rigmor Lindö (1986) betonar, att varje barn är försett med en högst individuell uppsättning egenskaper och förmågor, som det gäller att upptäcka, kartlägga och utveckla. Hillevi Lenz Taguchi (2011) skriver, att det kan ställs 10 centrala begrepp som målsättningar för barnen: ansvar, mod, aktiv, nyfiken, insikt, fantasi, känslighet, vänskap, humör, tro och hopp. Han påstår att det är viktigt, att man ser målsättningarna som ständigt föränderliga och utvecklingsbara. Han betonar, att när man börjar arbeta med pedagogisk dokumentation, kan den allra första målsättningen för arbetet vara just det att försöka att dokumentera så mycket som möjligt av barnens arbete för att upptäcka vad det kan ge för insikter om barns lärande och den egna rollen som pedagog (”Varför pedagogisk dokumentation?”).
22
4. Metodbeskrivning
4.1 Kvalitativ metod
Vi har använt oss av den kvalitativa metoden, d.v.s. intervjuer, för att samla in data till undersökningen. Vi tycker att denna metod passar bäst för oss och därför bestämde vi oss att göra intervjuer bara med fyra pedagoger och samla detaljerade data om hur förskolläraren arbetar med sagor. Vi, som kom till Sverige från andra länder och andra utbildningssystem, vill veta så mycket som möjligt, hur den pedagogiska verksamheten fungerar på förskolor i detta land. Descombe (2000) hävdar, att när man väljer att använda intervju som metodval, genomförs undersökningen oftast med färre människor, än om man skulle välja att göra en enkätundersökning. Patel och Davidson (2003) menar att genom att använda sig i kvalitativa intervjuer kan man få uttömmande svar. Repstad (2007) menar, att kvalitativa metoder, observationer och intervjuer, är ideala när man skall göra en sådan här djup undersökning, då den ger direkt information om personens åsikter, uppfattningar och känslor (Repstad, 2007). Han påpekar också att en personlig intervju ger mer trovärdiga fakta. Vi håller med om detta. Dessutom tycker vi att intervjuer kräver bara en enkel utrustning och bygger på den konversationsfärdighet vi redan har. Den nästa fördelen att använda intervjuer är att man avtalar och inbokar en lämplig tid och en lämplig plats på förhand. Det passar jätte bra för oss, som arbetar och studerar samtidigt.
Vi valde att göra personliga intervjuer därför att vårt mål är att få information i detaljer hur varje enskild pedagog arbetar. Dessutom tycker vi att personliga intervjuer, har sina fördelar framför t.ex. gruppintervjuer eller fokusgrupper. Vi håller med Descombe, att en personlig intervju är lätt att arrangera, att lokalisera speciella idéer till vissa bestämda människor och att kontrollera (Descombe, 2000). Vi har valt semistrukturerade intervju eftersom vi ville få svar på frågor som vi är intresserade av och samtidigt vi strävade efter att våra informatörer talar mer utförligt om det ämne som vi tog upp. Descombe (2000) framhåller, att i semistrukturerade intervjuer har forskaren färdigformulerade frågor att ställa till informatören. Han tycker också att det är viktigt att man som intervjuare är flexibel, kan ställa frågor och låta informatören utveckla sina svar och idéer. Vi håller med detta.
23
4.2. Planering och förberedelse av intervjuer
Innan vi har börjat med att genomföra intervjuer satt vi och diskuterade vilka frågor vi ska ställa till informatörer för att samla data som behövs för vårt arbete. Till slut av vår diskussion fick vi en lista med frågor (se bilaga 1). Vi bestämde att använda de utvalda frågorna på intervjuer. Den nästa stegen var att bestämma hur vi ska genomföra intervjuer nämligen utrustning. Vi tycker att bandspelning är en bra metod för att samla in intervjudata eftersom den är enkelt att kontrolleras. Man kan lyssna på bandspelning många gånger för att inte missa några detaljer och det passar oss. Efter detta samtalade vi om med vem, när och var ska vi genomföra våra intervjuer. Det kommer vi beskriva i nästa stycke.
4.3 Val av informatörer
Vi var intresserade av att träffa pedagoger som har erfarenhet i arbete med sagor. En av pedagogerna var vår kollega. Hon arbetar i förskolan cirka 35 år och känner många pedagoger från olika förskolor i sin kommun. Efter intervjun med henne fick vi information för vårt arbete. Hon rekommenderade också pedagoger som vi kunde kontakta. Vi bokade våra besök på telefon. Vi förklarade vad för syfte vi har och berättade om vårt arbete. Vi har intervjuat sammanlagt fyra förskollärare på tre kommunala förskolor. I vårt arbete kommer de att kallas F1, F2, F3 och F4. Tre av de förskolorna ligger i samma kommun och den fjärde förskolan finns i en annan kommun. Alla pedagoger vi intervjuat är kvinnor i ålder 40-60 år och har lärarexamen. De har olika bakgrund och olika erfarenheter av pedagogiskt arbete, men de tycker alla att sagoläsning/läsning är en viktig del i barnens språkutveckling. Två av förskollärarna har gått en kurs som handlar om hur man arbetar med sagor på förskolan.
4.4. Intervju
Intervjuerna genomfördes personligt med pedagoger. Vi träffade F2, F3 och F4 var och en för sig enligt bokade tider och på bestämda platser. Som vi sa innan genomförde vi våra intervjuer och spelade in dem. Vi planerade inte att skicka intervjus frågor till informatörerna innan våra möten – vi ville få spontana svar, men två av de pedagogerna önskade att titta på frågor innan vårt möte. Vi gav dem frågorna i förväg. F1 kunde inte träffa oss som vi bestämde innan, men vi fick skriftliga svar på våra frågor.
Vi spelade upp tre intervjuer för att försäkra oss om att vi inte förbisett informationen och för att ta reda på om vi uppfattat och tolkat intervjun korrekt. Vi upplever att intervju är en mer
24
tillförlitlig metod för vårt syfte där man kan samtala med informatören kring frågorna och försäkra sig om att informanten uppfattat frågorna korrekt.
4.5. Utskrift av intervju
Vi bestämde att beskriva intervjuerna i detaljer. Vi lyssnade flera gånger efter intervjun och transkriberade ner information på data, sorterade ut det som var relevant för undersökningen. Vi bearbetade materialet direkt efter intervjuerna för att sedan läsa genom och analysera resultatet. Vi gjorde också våra egna anteckningar t.ex. vad vi tänkte, vad vi kände, hur vi reagerade på någon/något. Patel och Davisson (2003) menar, att vid kvalitativ bearbetning av textmaterialet är det viktigt att avsätta lång tid då textmaterialets måste läsas igenom flera gånger. I slutet av detta arbete fick vi detaljerade beskrivningar på alla fyra intervjuerna Vi presenterar dem i stycke 4.7.
4.6. Etik
Vi informerade pedagogerna om syftet, våra frågeställningar och upplyste dem om att den undersökningen behandlas konfidentiellt, att deras namn och namn på förskolor inte ska vissas för att skydda informanternas identitet. Enligt Stukat (2005) är det viktigt att utlova anonymitetsskydd för de personer som medverkat. Han menade, att det är av stor vikt att man meddelar personer vem som skall lyssna på inspelningen av intervjun. Det har vi gjort tydligt innan vi träffade förskollärarna.
25
5. Resultatsammanställning av intervjuer
Vi har sammanställt resultatet och tagit med fakta som vi ansåg var lämpligt och relevant för undersökningen. I det här avsnittet kommer vi att beskriva fyra intervjuerna. Den informationen som finns i beskrivningen använder vi också senare i analys och i disfusioner.
5.1. Förskollärare 1
Förskola 1 är en förskola med en avdelning med 18 barn. Det är en syskonsavdelning med barnen mellan ett och fem år. F1 har 25 års erfarenhet och medveten om att sagoläsning, sånger, ramsor och samtal främjar barns språkutveckling. Det finns inte ett speciellt rum eller en bestämd tid för sagoläsning. F1 föreslår en sagostund och de som vill lyssna på en saga är med. F1 läser sagor varje dag och det händer både på barnens och vuxnas initiativ. F1 läser sagor på morgonen, eftermiddagar och ibland även utomhus efter maten. Barnen talar om vilken bok eller saga de vill lyssna på och läser den då eller senare. Förskolläraren läser sagor både i en hel grupp och i en mindre grupp. F1 tycker att det går bäst att läsa i en mindre grupp.
F1 använder flanosagor och språkpåse i samlingen då alla barn vill vara med. I sitt arbete använder F1 pekböcker, sagor, berättelser och faktaböcker för att främja barns språkutveckling. F1 tycker att en stor betydelse har kroppsspråk och lämplig röst. Det gör läsning levande och mer spännande, tycker F1. Barnen är delaktiga i berättandet genom att peka, fråga och prata om det som de ser/hör.
Tillsammans med barnen går pedagoger till biblioteket och barnen väljer själva böcker efter intresse eller ett tema. Pedagoger väljer också böcker för att barnen ska få tillgång till en mångfald av språk och bilder. Böckerna ligger framme på en hylla så att de verkligen syns och är lätt tillgängliga. Barnen kan ta böckerna när som helst.
F1 använder sagor i sitt arbete som språkstimulans, för att roa, för att skapa avkoppling, för att lära fakta och socialt samspel. Matematik finns ofta med på olika sätt i sagor. I sitt arbete använder F1 olika typer av sagor och berättelse nämligen klassiska sagor, blandande barnböcker, pekböcker och faktaböcker. Blandande barnböcker läser F1 om diverse saker som händer i ett barns liv, t.ex. att känna igen sig i olika sammanhang och situationer. F1 använder
26
pekböcker för de yngsta barnen för att stimulera språket och öka ordförrådet. Faktaböcker väljs efter teman, efter visat intresse eller den som pedagoger vill att barnen ska få se.
För att involvera barnen i arbete med språkutveckling använder F1 flanosagor, språkpåsar, bokstavskort, barnens namn, samtalar med barnen, pratar/lyssnar på barnen och ger inte färdiga svar på frågor. F1 tycker att det är extra viktigt att visa bilder och prata tydligt med de barnen som har annat modersmål. Då främjar detta deras språkutveckling. F1 anser att sagor och berättelser spelar en stor roll i barnens språkutveckling. F1 säger: ”När man som pedagog även tycker att det är roligt så finns det goda chanser för en gynnsam språkutveckling hos barnen.”
5.2. Förskollärare 2
F2 arbetar i en förskola som har sex avdelningar (2 småbarns avdelningar, 3 syskons avdelningar och en resursavdelning) med 100 barn. Pedagogerna på förskolan är medvetna om att en av sagoläsningens syfte är att främja barnens språkutveckling F2 använder sagor varje dag efter maten plus spontant under dagen. F2 läser sagor för några stycken eller för hela gruppen. Det finns inte ett speciellt rum för sagoläsning. Den spontana läsningen sker överallt även ute. Den fungerar även som avslappnings moment och ett härligt tillfälle för barnen att vila/sova och återhämta sig. Barnen har varsin madrass och bestämda platser. F2 har samling med Sagofén en gång i vecka. Sagofén (en förskollärare) är en kvinna som tycker om att berätta, läsa och visa sagor. Samlingen med Sagofén har ritual. Sagofén har en gammal resväska som bara kan öppnas med trolleristav och ramsa. Sagofén är utklädd, hon delar in barnen efter ålder och tvärs över avdelningarna. Barnen blir insläppta i rummet av Sagofén. Läsningen med Sagofén sker i lekhallen bakom ett draperi.
F2 använder i sitt arbete flanosagor, bilder, påsar och det som finns i resväskan. F2 tycker att genom att läsa med olika röster gör hon sagan mer spännande och intressant och använder olika tonlägen och rörelse vid sagoläsning. Barnen kan lyssna på en saga på CD utan några bilder alls och rita sina egna bilder efter att de barnen har lyssnat klart. F2 tycker att barnen på så sätt utvecklar sin fantasi och sitt språk. F2 berättade att barnen kan vara delaktiga i berättandet t.ex. att göra ett nytt slut i sagan eller att berätta sagan/en del av saga för sina kompisar. Barnen kan vara med att plocka fram t.ex. bilder från en flanosaga eller kan göra egna bilder för sagor och berätta dem t.ex. på en samling.
27
På avdelningen där F2 arbetar har barnen möjlighet att välja böcker vid biblioteksbesök och de kan ta med sig en favoritsaga hemifrån. Böckerna på avdelningen placeras så att barnen kan lätt nå dem. F2 använder sagoläsning i olika syfte nämligen som ett hjälpmedel till språket när man samtalar kring bilder och innehåll, som en mysig stund på dagen, när barnet har behov av lite lugn och trygghet. F2 läser alla möjliga sorter av sagor – gamla traditionella, nya, med genusperspektiv eller för kunskap om t.ex. känslor. För att involvera barnen i arbete med språkutveckling använder F2 olika aktiviteter, t.ex. barnen gör egna böcker, sagobilder, sångböcker, skriver och ritar bokstäver, söker efter det som barnen intresserad av på en dator. I så fall kan barnen skriva på datorn själva eller med hjälp av F2. F2 tycker att koppla en bild till att uttala ord är viktigt för barnen som har annat modersmål och påstår att sagor och sång är det absolut bästa hjälpmedlet för språkutveckling.
5.3 Förskollärare 3
F3 arbetar på en avdelning med 21 barn och ligger i mitten av en stad. Det finns många lekplatser och parker runt omkring och barnen har möjlighet att leka där ofta. Pedagoger på förskolan är medvetna om att sagoläsning främjar barnens språkutveckling. F3 har arbetat med barn i cirka 40 år och har stor erfarenhetan i arbete med barns språkutveckling. F3 tycker att sagor, ramsor och sånger är bästa verktygen för språkutveckling. F3 har arbetat ofta med ett tema (just nu är det ”Spindel”). Sagor, faktaböcker och andra informationskällor är knutna till temat. Pedagoger på avdelningen läser för barnen varje dag några gånger om dagen.
För att främja barnens språkutveckling använder F3 flanosagor, mattesagor olika former och figurer, leksaker t.ex. mjuka djur och dockor eller kort med olika saker på. På avdelningen gör F3 inte sagoläsning direkt efter maten men F 3 varierar läsning med film. Barnen kommer ofta och ber de vuxna om att läsa. F3 tycker att när man arbetar med ett tema utvecklas barnens språk på olika nivåer och på olika håll. F3 säger att: ”Alla bitarna kommer in – färger, former, figurer o.s.v.” På avdelningen där F3 arbetar, finns inte ett speciellt rum för läsning men pedagogerna försöker att hitta ett lugnt hörn för att kunna ha överblick på de andra barnen medan de läser. Läsningen sker ofta ute och är då det knuten till dagens aktivitet. Det fungerar jättebra tycker F3. F3 läser äntligen för en liten grupp, större grupp, för ett barn eller för hela gruppen. F3 använder inte speciella ritualer för läsning utan det händer mer spontant. Som hjälpmedel använder F3 flanosagor, påsar, dockor och bilder. Det är bra att plocka fram
28
det som passar just här och nu, men F 3 föredrar att läsa en bok, visa bilder, samtala och diskutera efter läsning.
F3 tycker att berättarteknik är viktigt och att det krävs mycket av pedagogen F3 tror att flesta pedagoger försöker lägga ner mycket engagemang och känslor in i det som en saga handlar om. F3 själv anpassar sin röst beroende på vad hon läser för att göra läsning mer spännande och levande. I vissa situationer dramatiserar F 3 tillsammans med barn en saga som de läser. Barnen är också väldigt delaktiga om F3 t.ex. har en flanosaga. Barnen är även delaktiga när de läser en bok. F3 säger att hon har valt sin egen metod, när hon läser en bok. F3 berättar: ”När jag läser en bok vill jag gärna läsa boken först och sen kan vi läsa boken tillsammans med barnen och jag låter barnen att gå in och agera eller ta del av innehållet, men jag vill gärna att barnen ska lyssna först. Man måste försöka i alla fall. Annars kommer det mycket avbrott eftersom barnen hela tiden vill ställa lova frågor och prata mycket”. F3 tycker att det är viktigt att förklara för barnen att de bara ska lyssna, när hon läser första gång. F3 säger att. barnen på avdelningen är väldigt små idag och det är lätt att tappa koncentration när F3 läser och då måste hon gå tillbaks. F3 tycker, att det måste vara bra struktur vid läsning – nu väljer de en bok, lyssnar den och sen diskuterar, ställer frågor och berättar. Om F3 har en flanosaga, då arbetar hon på ett helt annat sätt.
Barnen har en påverkan, när det gäller valet av litteratur på biblioteket till 90 % tycker F3. En vuxen hjälper till, t.ex. om barnen arbetar med temat spindel, då väljer pedagogerna litteratur om spindlar tillsammans med barnen. F3 styr säkert lite grann beroende på vad man pratar om annars barnen är alltid med och väljer böcker på biblioteket. Det är viktigt att läsa valda böcker för barnen och diskutera omkring tycker F3. Många barn tycker att det är spännande att ta en bok och lämna den i korgen utan att titta vad det är för bok. Pedagoger försöker att uppmuntra barnen att titta på boken först. Man märker skillnaden mellan barnen som går länge på förskolan och de som börjar just nu, tycker F3. Hon menar, att de äldre barnen, som är vana att vara på biblioteket, är medvetna om vad man kan göra där, nämligen var böcker för barn finns, hur böcker placeras på hyllor (i alfabetiskt ordning), var man kan läsa böcker och var man kan leka med leksaker, vilka böcker får man låna och vilka böcker man får läsa bara på biblioteket. F3 berättar att förutom böcker från biblioteket finns många böcker på avdelningen. De ligger på några olika ställer och är tillgängliga för barnen.
F3 använder oftast sagoläsning för att få en lugn stund. För att involvera barnen i arbete med språkutveckling använder F3 ramsor, sagor och sånger. Det är beroende på vilken ålder F3 har
29
i en barngrupp. Just nu använder hon de stora böcker som illustrerar barnsånger. Barnen älskar dem. Dessutom använder F3 kort med namn. En pojke knäckte läs- och skrivkoden, när F3 med barnen pekade på bokstäver och plockade fram alfabets kort eller böcker med alfabet. Extra viktigt är det att visa bilder och prata tydligt för barnen som har ett annat modersmål. Det främjar språket. F3 tycker att pedagogerna inte var så bra på att låna böcker på barnens modersmål, men F3 tycker att det är bra att har de böckerna även om barnen inte kan läsa dem. Barnen kan se skriftspråk och känna den igen om de har böckerna hemma. Dessutom lär sig barnen genom vardagssituationer och upprepning är en viktig del i detta arbete anser F3.
5.4. Förskollärare 4
F4 arbetar i förskolan i mitten av en stad på en småbarnsavdelning. Förskolan har fyra avdelningar med 80 barn F 4 använder ofta sagor i sitt arbete och har en medveten tanke bakom sagoläsning. F 4 läser berättelser eller sagor varje dag. Det sker ofta i sammanband med en avslappningsstund efter lunch för att få en lugn stund. F4 läser både för en liten grupp och i en stor grupp. F4 påpekar att vissa dagar fungerar det bra i en stor grupp, vissa dagar i en mindre grupp och tvärtom. Det gäller inte bara lässtunden. Det gäller hela verksamheten - vissa dagar fungerar bättre än andra dagar. Barnen är ibland mer fokuserade och koncentrerade och tvärtom. F4 berättar att förritiden hade de bra läsningar. Hon menade att barnen var intresserade av högläsning och man såg att barnen var vana att lyssna på sagor, F4 anser att högläsning inte fungerar så bra i nutiden. F 4 tycker att det påverkar jätte mycket om föräldrar läser för barn hemma och att det syns på barnen. F 4 läser för barnen på olika platser, men oftast i ett rum (ett lagom stort rum med en mjuk matta på golvet där man kan vara i lugn och ro). Det finns inte speciella ritualer vid sagostunden. F4 använder i sitt arbete sagopåsar och dockor och tycker att röst och kroppsspråk spelar en stor roll.
F 4 berättar att barnen är delaktiga vissa gånger vid sagoläsningen. De kan plocka bort bilder av en flanosaga t.ex. eller plocka fram bilder från en påse. För att locka barnen att samtala använder F4 en ”magisk” sten. När man håller stenen, då pratar/berättar man och de andra barnen måste vara tysta. Alla barnen vill hålla stenen och den önskan tvingar barnen att prata. Det är också ett socialt samspel. Barnen lär sig att vänta på sin tur och det är viktigt tycker F4. Barnen är också delaktiga när det gäller att välja böcker på biblioteket. F4 säger att i vissa fall bestämmer pedagogerna och i vissa fall gör barnen det själva. Böckerna är tillgängliga för
30
barnen (det finns vanliga böcker för de större barnen och det finns böcker av tyg för de minsta barnen). Barnen kan lätt nå böckerna när som helst. F4 tycker att saga är en jätte bra medel för att utveckla barnens språk och fantasi. I sitt arbete använder F 4 olika sagor, Barbapapa (de arbetar med teman Barbapapa just nu), Astrid Lindgrens berättelser/sagor, serie om Alfons Åberg och olika andra. För att involvera barnen i arbete med språkutveckling F4 använder ramsor, sånger och sagor. Efter läsning berättar barnen (de som kan prata) själva. Det är svårt att göra detta för de små barnen, men de reagerar på en berättelse/saga genom att peka på bilder t.ex. F4 tycker att bilder spelar en stor roll för barnen under läsning. Ännu större roll spelar bilder för utländska barn, men F4 anser att man måste läsa också utan bilder för att barnen ska kunna göra sina egna bilder.
6. Analys
I den här delen av vårt arbete analyserar vi sammanställning av resultat utifrån vår problemformulering.
6.1. I vilken syfte används sagan i förskolan?
En sagoläsning används i olika syften i förskolan, nämligen för att roa, att avkoppla, att lära socialt samspel, fakta, matematik o.s.v., för att utöka ordförråd, att lära skriva, prata och lyssna, att träna barnens koncentrationsförmågor och uppmärksamhet. Enligt Pramling (1993) är det att litteraturen, i form av sagor och andra berättelse, ger nya erfarenheter och stimulans för fantasin. Hon påpekar vidare att det symboliska innehållet kan hjälpa barnen att bearbeta och förstå känslor, upplevelser och intryck och att litteratur skall fungera moraliskt utvecklande och ge barnen kunskap om det avlägsna och ovanliga och om udda och annorlunda människor. Som fortsättning av den tanken skriver Dejke (2006), att sagorna utvecklar barnens förmåga att lyssna och förstå ett länge händelseförlopp, att barnen vänjer sig vid lite längre meningar. Hon skriver vidare, att genom att vi läser och berättar för barnen vänder vi intresse och uppmärksamhet mot språket, orden som redskap för vår kommunikation.
De intervjuadepedagogerna håller med författaren. Intervjuerna visar att alla fyra förskollärare använder sagor som ett hjälpmedel för att utveckla barnens förmåga för koncentration och uppmärksamhet. Dessutom används sagor för att lära matte, social samspel, för att bredda
31
ordförråd och för att främja barnens språkutveckling. F1 använder sagor i olika syfte nämligen som språkstimulans, för att roa, för avkoppling, för att lära socialt samspel, fakta, matematik o.s.v. F2 använder sagoläsning som ett hjälpmedel för språkutveckling (samtal omkring bilder och innehåll, ordförråd) och som en mysig stund på dagen, när barnen behöver lite lugn och trygghet. F3 använder sagoläsning för att främja barnens språkutveckling, för att bredda ordförrådet. Sagostund används ofta för att få en lugn stund. F4 tycker att sagor är jättebra hjälpmedel för att utveckla barnens språk, för att träna barnens koncentrationsförmågor och uppmärksamhet. Sagoläsning används för att lugna barn när, för att lära barnen socialt samspel.
Pedagogerna har gemensamt att de använder sagoläsning som ett avslappningsmoment. Tre av förskollärarna använder ofta sagor för att arbeta med ett tema. Alla pedagogerna säger att de skulle läsa mer för barnen, om de skulle ha mer tid. I del 3.1 skriver vi om faktorer som bidrar till barns språkutveckling. De faktorerna är en lärande miljö och levande dialoger, berättelser och samtal, barns språkliga medvetenhet och barns nyfikenhet. Vi anser att de förskollärarna som vi träffade visade ett stort intresse i arbete med sagor. De arbetar med sagor på olika sätt, men grundtanken bakom arbetet är att främja barnens tal-, skriv- och läsutveckling.
6.2. Hur anser förskollärare att sagoläsning fungerar?
De intervjuade pedagogerna berättade om hur sagoläsning fungerar på deras arbetsplatser. Två av pedagoger svarade att de anser en saga är ett bra verktyg för att utveckla barnens språk. Två andra förskollärarna påstår att en saga är det bästa hjälpmedel för att främja barnens tal-, läs- och skrivutveckling. Enligt Svensson (2005) är det att böcker är bästa hjälpmedlet för att utveckla ett rikt språk hos barn. Han påstår också att det är viktigt att läsa sagor dagligen i förskolan och skolan, på detta sätt får barnen som inte får högläsning hemma ändå komma i kontakt med skriftspråket. De intervjuade förskollärarna har samma inställning till sagoläsning/litteraturläsning som Svensson.
