Barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad
– barns och föräldrars upplevelser
Anna Lund
Hanna Ohlin
Examensarbete, 15 högskolepoäng, magisterexamen i
Omvårdnad inom Specialistsjuksköterskeprogrammen
Jönköping, juni 2016
_________________________________________________________________
Hälsohögskolan
Avdelningen för omvårdnad
Pediatric nurses caring approach in pediatric oncology nursing
– childrens´ and parents´ experiences
Anna Lund
Hanna Ohlin
Nursing Science, Thesis, One year Master
15 Credits
Jönköping, June 2016
_________________________________________________________________
Jönköping University
School of Health and Welfare
Box 1026, SE-551 11 JÖNKÖPING
Sammanfattning
Bakgrund: Cancer är den vanligaste dödsorsaken hos barn och ungdomar under 15 år, men överlevanden har ökat vilket har lett till att barn och ungdomar måste genomgå flertalet långa sjukhusvistelser under cancerbehandlingen. De långa sjukhusvistelserna leder till att barnet träffar flertalet barnsjuksköterskor som har till uppgift att bemöta barnet på ett värdigt och respektfullt sätt.
Studiens syfte: Att belysa barns och föräldrars upplevelser av barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad, sex månader efter diagnostillfället.
Metod: Tio intervjuer genomfördes med barn i åldern ett till fem år samt deras föräldrar sex månader efter diagnostillfället. Materialet analyserades deduktivt utifrån Swansons Theory of Caring.
Resultat: Kontinuiteten inom barnonkologisk omvårdnad är betydelsefull och bör eftersträvas i större utsträckning. Barn och föräldrar upplever ett gott bemötande från barnsjuksköterskan, där
kommunikationen samt informationen är två av de viktigaste faktorerna för hur sjukdomstiden kommer att upplevas.
Slutsats: Hur barnsjuksköterskan bemöter barnet och dess familj är av stor betydelse för hur hela sjukdomstiden kommer att uppfattas.
Summary
Background: Cancer is the leading cause of death for children and adolescents under 15 years, but the survival rate has increased which has led to several long hospital stays during their cancer treatment. The long hospital stays lead to the child meeting several different pediatric nurses whose task is to respond to the child in a dignified and respectful manner.
Objective: The purpose of this study was to explore childrens´ and parents' experiences of peadiatric nurses caring approach in pediatric oncology nursing at six months post cancer diagnosis. Methods: Ten interviews were conducted with children aged one to five years and their parents six months after diagnosis. The material was analyzed with a deductive approach on the basis of Swanson Theory of Caring.
Results: Continuity in children's oncology nursing is important and should be pursued more widely. Children and parents feel that they receive good treatment from the pediatric nurses, where communication and information are two of the most important factors for how the period of illness will be experienced. Conclusions: How the pediatric nurse care for the child and its family is of great importance for how the whole illness will be experienced.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Det friska barnets vardag ... 1
Barnets utveckling ... 1
Omvårdnad av barnet ... 2
När ett barn får cancer ... 2
Det sjuka barnet och dess familj i sjukvården ... 3
Swansons Theory of Caring ... 3
Syfte ... 4
Metod ... 4
Design ... 4
Urval och datainsamling ... 5
Dataanalys ... 5
Etiska överväganden ... 6
Resultat ... 7
Maintaining belief ... 7
Knowing ... 7
Being with ... 8
Doing for ... 8
Enabling ... 9
Diskussion ... 9
Metoddiskussion ... 9
Resultatdiskussion ... 10
Slutsatser ... 12
Kliniska implikationer ... 12
Referenslista ... 13
1
Inledning
I Sverige insjuknar varje år omkring 250 barn och ungdomar under 15 år i cancer (Gustavsson, Kogner & Heyman, 2013). Majoriteten av dessa barn är mellan 1 till 6 år vid insjuknandet. Överlevanden är cirka 75 %, men cancer är idag den vanligaste dödsorsaken hos barn och ungdomar under 15 år (Gatta et al., 2009). Fokus inom omvårdnadsforskning låg förr på att beskriva familjers upplevelser av att förlora ett barn i cancer (Woodgate & Degner, 2003). Då överlevnaden har ökat har omvårdnadsforskningen ändrat riktning till att fokusera på det vardagliga livet med effekterna av cancerbehandling (Björk, Wiebe & Hallström, 2005; Woodgate & Degner, 2004). Den intensiva behandlingen leder till flera och ibland långa
sjukhusvistelser, smärtsamma ingrepp samt flertalet biverkningar. Leukemi, hjärntumörer samt övriga solida tumörer är de tre vanligaste cancersorterna hos barn. Cancer hos barn och ungdomar skiljer sig från cancer hos vuxna då cancer hos barn ofta är mer aggressiv och snabbväxande. Behandlingen är individuell och anpassas efter sjukdomen (Socialstyrelsen, 2013). Inom den barnonkologiska omvårdnaden är
bemötandet en av de viktigaste faktorerna för hur barnet och dess familj kommer uppleva vårdtiden (Farjou et al., 2014). För att främja ett gott bemötande inom barnonkologisk omvårdnad kan Swansons Theory of Caring användas som ett redskap i omvårdnadsarbetet (Swanson, 1991; Swanson, 1993).
Bakgrund
Det friska barnets vardag
I Sverige föds ca 110 000 barn varje år (Socialstyrelsen, 2015). Enligt barnkonventionen har varje barn rätt till lek, liv och utveckling (UNICEF, 2009). I Sverige går ca 84 % av barn mellan ett till fem år på förskola (Statistiska Centralbyrån, 2014). Förskolan är en del i barnets utbildning och ska enligt Skollagen (SFS 2010:800) stimulera barnets utveckling, lärande samt ge barnet en trygg omsorg utifrån en helhetssyn på barnet och dess behov. Förskolan ger barnet möjlighet att utvecklas genom att skapa, lära, utforska och samspela med andra barn och vuxna. Mellan åldern tre och sju år har barn rätt till 15 timmar kostnadsfri förskoletid per vecka.
Barnets utveckling
Ett barn mellan ett till två år kallas upptäckaren, vilket innebär att barnet börjar testa gränser och upptäcka sig själv. Barnet blir i denna ålder medvetet om vad som nyligen hänt och nej är ett viktigt ord. Åldern mellan två till sex år kallas många gånger den magiska åldern. Trotsstadiet är passerat och för barnet är allt nu möjligt. Barnet kan i denna ålder lägga enklare pussel, rita streck och känna igen sig själv på fotografier. Barnet har ett ordförråd som omfattar flera hundra ord och i slutet av denna åldersperiod kan barnet sätta ihop långa meningar. Barnet väljer i denna ålder egna vänner som de samverkar med. De förstår regler och rättvisa och kan beskydda andra, yngre barn (Lagercrantz, 2012). Barnets tankemässiga utveckling har beskrivits av utvecklingspsykologen Piaget och är än idag den utvecklingsteori som används. Det första stadiet benämns som det senso-motoriska stadiet och omfattar barnet i ålder noll till två år. Barnets tänkande är beroende av alla sinnesintryck och motoriska färdigheter. I början av stadiet är barnets upplevelser helt beroende av vad sinnena i samma stund kan ta in. Barnet lär sig så småningom att saker existerar även om de inte syns eller hörs. Piagets pre-operationella stadie sträcker sig mellan åldern två till sex år. Här ses tänkandet tydligt i fantasi och språk, barnet kan ha svårt att urskilja på fantasi och
verklighet. Barnet ses i detta steg som egocentriskt och kan enbart se världen ur sitt perspektiv. Barnet tror att omvärlden upplever samma sak som barnet och berättar inte alltid hur det mår då detta borde vara självklart (Piaget, 1976). Ett barn i åldern tre till sex år har en utvecklad kommunikation och den information som ges till barnet ska vara kort med en enkel förklaring (Tingberg, 2004). Barnet i denna ålderskategori vill gärna vara delaktig och med fördel kan lek vara en del av omvårdnaden för det sjuka barnet (da Silva & Cabral, 2015; Söderbäck, 2014; Tingberg, 2004). Då cancerbehandling många gånger leder till att barnet blir svagt och trött är det betydelsefullt att barnsjuksköterskan tillsammans med föräldrarna hjälper barnet att hitta nya vägar för lek (da Silva & Cabral, 2014). I all kontakt med barn bör barnsjuksköterskan befinna sig på barnets nivå rent kroppsligt och anpassa sitt tal efter barnet (Östberg, 2016).
2
Omvårdnad av barnet
Inom definitionen av omvårdnad finns fyra centrala konsensusbegrepp; vårdande, människa, miljö samt
hälsa. Dessa begrepp står alla i relation till varandra och skapar tillsammans ett livssammanhang
(Bergbom, 2012). Vårdandet är grunden i all omvårdnad och innefattar alla handlingar som barnsjuksköterskan utför i samråd med det sjuka barnet och dess familj (Fawcett, 2000).
Barnsjuksköterskans uppgift är att företräda barnet i alla omvårdnadshandlingar, betrakta barnets bästa i alla beslut samt att möjliggöra optimal delaktighet för barnet och familjen i omvårdnadsarbetet (Svensk sjuksköterskeförening, 2008; UNICEF, 2009). Under de senaste 20-30 åren har vården strävat efter att vara familjecentrerad, familjen ses idag som en resurs för både barnet och barnsjuksköterskan. Vården ska planeras runt hela familjen och alla familjemedlemmar ska ses som en del i vårdandet (Benzein, Hagberg & Saveman, 2012). Holm, Patterson och Gurney (2003) påvisar i sin studie vikten av familjecentrerat vårdande då föräldrarna besitter stor kunskap kring barnets omvårdnad och behandling.
Konsensusbegreppet människa syftar till barnet som insjuknat i cancer. Barnet ska bemötas med respekt, förståelse och integritet (NOBAB, 2012). Det är viktigt att ge barnet en möjlighet att berätta kring sina erfarenheter för att uppnå delaktighet och få barnet att känna sig respekterad som individ (Darcy, Knutsson, Huus & Enskär, 2014a). Barnet kan inte enbart betraktas ensamt utan ska även ses som en del i ett större sammanhang. Familj, närstående och vänner har alla en betydelsefull roll i barnets omgivning och är deltagare i vårdandet (Fawcett, 2000). Barnet har rätt att ha en förälder eller annan närstående hos sig under sjukhusvistelsen (NOBAB, 2012). Att barnets familj och närstående är delaktiga inom barnsjukvården bidrar till att en trygg miljö skapas kring barnet (Benzein et al., 2012).
Konsensusbegreppet miljö innefattar omgivningen som barnet befinner sig i, men inkluderar även människorna i barnets närhet (Meleis, 2011). Barn har rätt att vårdas tillsammans med andra barn på en avdelning som är anpassad för barn och ungdomar (NOBAB, 2012). I en studie där barn tillfrågats framkommer det att barn vill ha en sjukhusmiljö som är färgglad, ljus och mindre klinisk (Gibson, Aldiss, Horstman, Kumpunen & Richardson, 2010). Föräldrar till barn som insjuknat i cancer upplever barnet mer aktivt i leken när de är på sjukhus och möter jämnåriga barn med liknande sjukdom. Miljön på sjukhuset samt att det sjuka barnet har andra barn att interagera med bidrar till att lek främjas (Da Silva & Cabral, 2015). Att leka med jämnåriga på sjukhuset som har samma sjukdom och som genomgår liknande behandling bidrar till att det sjuka barnet att känner sig mindre ensamt (Darcy, Björk, Enskär & Knutsson, 2014b). Att skapa en miljö i hälso- och sjukvård som främjar utveckling av fysisk, psykisk, social och existentiell hälsa, är centralt i definitionen av omvårdnad. Att visa respekt för barnets värdighet, integritet och självbestämmande är även det centralt inom omvårdnad. Om dessa värden respekteras ges barnet möjlighet att uppleva hopp, tillit och känna mening. Ansvar, respekt och öppenhet för barnets situation och behov speglar barnsjuksköterskans värdegrund och hållning. Omvårdnadens mål är att främja hälsa och välbefinnande, förebygga ohälsa och lindra lindande (Dahlberg & Segesten, 2010; Svensk
Sjuksköterskeförening, 2014).
Hälsa är det fjärde och sista konsensusbegreppet (Fawcett, 2000). Hälsa är ett tillstånd av fysiskt, psykiskt
och socialt välbefinnande och inte nödvändigtvis frånvaro av sjukdom (WHO, 1948). En studie gjord på barn som överlevt cancer visar att sjukdomen och dess behandling har en stor inverkan på barnets fysiska, psykiska samt sociala välbefinnande. Det är därför angeläget att som barnsjuksköterska hjälpa barnet att få en förståelse för de erfarenheter cancern medfört (Li, Lopez, Joyce Chung, Ho & Chiu, 2013).
När ett barn får cancer
När ett barn får diagnosen cancer drabbas inte bara barnet, utan hela familjens värld förändras (Scott - Findlay & Chalmers, 2001). Många familjer upplever att deras värld rasar samman samtidigt som
vardagslivet tar en annan riktning och familjen blir plötsligt beroende av andra (Björk et al., 2005). Barnet med cancer upplever både en fysisk och psykisk stress relaterat till upprepade, smärtsamma procedurer samt behandlingar. Vanliga symtom efter behandling är illamående, trötthet, smärta samt nedstämdhet (Anderzén-Carlsson, Kihlgren, Svantesson & Sorlie, 2007; Gibson et al., 2010). När barn och föräldrar söker sjukvård hamnar de ofta i ett underläge då de behöver kunskapen som sjukvården besitter. För att barnet samt föräldrar ska uppleva att integriteten respekteras och att de får ett gott bemötande, krävs det att barnsjuksköterskan bemöter familjen på ett värdigt sätt, gör dem delaktiga i beslut och handlingar som rör barnet (Tingberg, 2004). En av de sex kärnkompetenserna för legitimerad sjuksköterska är personcentrerad
3
vård, vilket innebär att vården ska utformas och samordnas kring barnet och dess individuella behov, samt bevara barnets och dess familjs integritet och värdighet (McCane & McCormack, 2013). En studie av Holm et al. (2003) visar att familjen påverkas både socialt och emotionellt, vilket kräver en
individanpassad omvårdnad och professionellt stöd. För att familjen ska känna sig trygg ska barnsjuksköterskan vara nära, svara på familjens frågor och funderingar (da Silva Carvalho, Bastos Depianti, da Silva, de Aguiar & Moreira Monteiro, 2014). För att uppnå god omvårdnad är det viktigt att barnsjuksköterskan har en intuitiv känsla för situationen här och nu. Detta ställer krav på kompetens, kunskap, mod och förmåga att vara närvarande (Söderlund, 2012). Det är därmed avgörande att
barnsjuksköterskan arbetar evidensbaserat, vilket är en av kärnkompetenserna. Att arbeta evidensbaserat innebär att barnsjuksköterskan arbetar efter bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap, beprövad erfarenhet samt kunskap kring barnets situation och upplevelse (Willman, 2013). Barnsjuksköterskan ska kunna bemöta barnet i både glädje och sorg oavsett ålder, bakgrund, utvecklingsnivå och sjukdom. Ett bra bemötande innefattar förmågan att i första hand kommunicera med barnet på ett respektfullt och empatiskt sätt (Svensk Sjuksköterskeförening, 2008), vilket även belyses i barnkonventionen (UNICEF, 2009). När ett barn drabbas av cancer förändras barnets livssituation, det kan därmed vara av betydelse att barnet får behålla sin vardag i så stor utsträckning som möjligt. Att ha fortsatt kontakt med förskolan och att få närvara sporadiskt när det är möjligt under sin behandling beskrivs vara betydelsefullt för barn som lever med cancer (Darcy et al., 2014b). En av barnkonventionens fyra grundläggande principer beskriver att alla barn har rätt till liv och utveckling (UNICEF, 2009). I en studie av Gibson et al. (2010) belyser barn begränsningar och förändringar i det sociala och vardagliga liv som livet med cancern medför. Barnen upplever även en känsla av ensamhet (Darcy et al., 2014a). Att få kort eller små presenter från förskolan betyder mycket och påminner det sjuka barnet om att förskolan inte glömt barnet (Björk, Wiebe & Hallström, 2009). Behandlingen och förändringen i barnets vardagliga liv har en påverkan på barnets hälsa och välbefinnande (Dahlberg & Segesten, 2010). När en sjukdom påverkar barns vardagliga liv, utveckling och mognad löper barnet en större risk för fysiska, psykiska och sociala problem (Piaget, 1976).
Det sjuka barnet och dess familj i sjukvården
Förr i tiden förskönades information kring barnets sjukdom och prognos för att skydda barnet. Detta har successivt förändrats och forskning har påvisat att även barn har förståelse kring sin situation oavsett om de fått information eller inte (Jalmsell, 2015). Barnets förståelse kring sjukdomen beror dock inte bara på vad barnet förstår utan även på hela familjens relation till varandra (Björk et al., 2009). Att skapa en bra relation med sjukvårdspersonal (Björk, Nordström & Hallström, 2006), samt ha trygghet och stöd från föräldrar, beskrivs betydelsefullt för barnets välbefinnande (Björk et al., 2009; Gibson et al., 2010). Barn önskar ärliga besked där sanningen inte undanhålls, få information samtidigt som sina föräldrar samt att samtalen är balanserade med hopp och framtidsplan (Jalmsell, 2015). Barn och föräldrar har rätt till förståelig information om sjukdom och dess behandling utifrån barnets bästa (NOBAB, 2012; UNICEF, 2009) och barnet utgör själv den viktigaste informationskällan kring dem själva (Eiser & Morse, 2001).
Swansons Theory of Caring
Swansons Theory of Caring innefattar fem begrepp; maintaining belief, knowing, being with, doing for samt enabling. Dessa begrepp är ett redskap i omvårdnadsarbetet och skall underlätta och främja
kommunikationen mellan barnsjuksköterska och barnet. Maintaining belief är det första steget och grunden i processen. Detta steg beskriver hur viktigt det är att barnsjuksköterskan har en tro på barnets egen kapacitet och hjälpa denne att hitta en mening med att ta sig igenom svårigheter (Swanson, 1991; Swanson, 1993). En studie av Champagne (2008) visar på betydelsen av att som barnsjuksköterska lyssna in det svårt cancersjuka barnet. Det kan hjälpa barnet att hitta en mening och hålla kvar vid mål även i palliativ vård. Swanson (1991; 1993) poängterar att barnsjuksköterskan bör inge förtroende och hopp även i mycket svåra situationer.
Knowing ses som en strävan att skapa förståelse för barnets situation. Utgångspunkten för förståelsen är
barnets erfarenhet och upplevelse av den särskilda situationen. Det är betydelsefullt att inte ta något för givet utan istället lyssna noga på barnet och vara uppmärksam på signaler och kontinuerligt utvärdera dessa (Swanson, 1991; Swanson, 1993). I en studie av Weinstein och Henrich (2013) intervjuades
4
genom sin behandling. Det framkom viktigt att lyssna på barnets tankar kring behandlingen,
uppmärksamma de signaler barnet visade samt att ge barnet det känslomässiga stöd barnet efterfrågade.
Being with förklaras som att vara känslomässigt närvarande för barnet. Det innebär att dela känslor, både
glädje och sorg, utan att belasta barnet. Det är väsentligt att se och höra barnet och förstå hans/hennes erfarenheter och upplevelser, att som barnsjuksköterska finnas där, lyssna och ge av sin tid är betydande (Swanson, 1991; Swanson, 1993). Att som barnsjuksköterska vara närvarande för barnet och dess familj beskrivs som betydelsefullt även i de situationer då ett barn avlider. Samtidigt är det viktigt att
barnsjuksköterskan får det stöd han/hon behöver, då upplevelsen av förlust kan kännas stor då barnsjuksköterskan kommer nära familjen (Conte, 2014).
Doing for innebär de handlingar som är hjälpsamma, skyddande och ökar komforten för barnet. Handlingar
som barnet i normala fall hade utfört själv om han/hon hade haft möjlighet. Barnsjuksköterskans uppgift är att trösta, förutse behov samt skydda barnets intressen, samtidigt som hans/hennes värdighet och integritet bevaras (Swanson, 1991; Swanson, 1993). Darcy et al. (2014a) skriver att en relation mellan
barnsjuksköterskan och barnet, där barnet känner sig inkluderad och involverad i vården, leder till att barnet upplever att han/hon blir behandlad med respekt.
Enabling syftar till att underlätta för och stärka barnet när han/hon går igenom svåra händelser i livet.
Barnsjuksköterskan ska underlätta för barnet att växa, läka och, om möjligt, utföra egenvård. Det innebär att förklara, stödja, ge alternativ samt informera (Swanson, 1991; Swanson, 1993). En studie av Moore och Beckwitt (2006) visar att barnet och dess familj har ett behov av att själva läsa om den diagnos barnet har fått. Barnsjuksköterskan kan hjälpa familjen att hitta rätt informationskällor och samtidigt vara till hjälp genom att svara på frågor.
När ett barn drabbas av cancer drabbas inte bara barnet utan hela familjen och det vardagliga livet tar en tvär vändning. Familjen blir plötsligt i beroendeställning till hälso- och sjukvård och blir tvungna att tillbringa mycket tid på sjukhus. Barnsjuksköterskan ska ha förmågan att kunna bemöta det sjuka barnet oavsett ålder, bakgrund och utvecklingsnivå i både glädje och sorg. Ett bra bemötande innefattar att kommunicera med barnet på ett respektfullt och empatiskt sätt. Ett redskap för barnsjuksköterskan i omvårdnadsarbetet är Swansons Theory of Caring, vilket kan underlätta och främja ett gott bemötande mellan barnsjuksköterska och barnet. Hur det sjuka barnet och familjen blir bemötta av hälso- och sjukvårdspersonal under vårdtiden har visat sig vara av stor betydelse för hur hela vårdtiden kommer att upplevas.
Syfte
Belysa barns och föräldrars upplevelser av barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad, sex månader efter diagnostillfället.
Metod
Design
Kvalitativ intervjustudie som analyserades deduktivt (Elo & Kyngäs, 2008) utifrån Swansons Theory of Caring (1991; 1993) valdes som design för denna studie. Den kvalitativa designen har sitt ursprung i den holistiska traditionen och syftar till att studera människors levda erfarenheter av ett fenomen. Kvalitativ design valdes då författarna ville skapa en förståelse för och få en insikt i hur barn och familjer upplever barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad (Henricson & Billhult, 2012). En intervjustudie ger författarna möjlighet att förstå deltagarnas upplevda erfarenheter av en situation då deltagarna själva får beskriva sina upplevelser med egna ord (Danielsson, 2012a). Denna studie är en del av en longitudinell studie där intervjumaterial samlades in 3 till 9 veckor efter diagnostillfälle och sedan med 6- månaders intervall under en 3-års period (Darcy, 2015). Intervjuerna som analyserats till denna studie har skett 6 månader efter att barnet diagnostiserats med cancer.
5
Urval och datainsamling
Barn som behandlades vid barnonkologiskt centrum i västra Sverige valdes ut att delta i studien genom ett bekvämlighetsurval (Polit & Beck, 2012). Inklusionskriterier var barn mellan ett till sex år som fått sin första cancerdiagnos samt att barn och föräldrar kommunicerade på svenska. Alla typer av cancerdiagnoser inkluderades. Inledningsvis kontaktade forskaren barnsjuksköterskor på det barnonkologiska centrum där undersökning utfördes, vilka gav sitt medgivande att informera intresserade familjer om studien. De 28 intresserade familjerna fick skriftlig samt muntlig information kring studien av ansvarig barnsjuksköterska på barnonkologiskt centrum. De intresserade familjerna tackade ja till att bli kontaktade av forskaren via telefon för ytterligare information kring studien. När familjerna blivit kontaktade av forskaren tackade nio av de tillfrågade familjerna nej till att delta i studien. Ytterligare tre familjer avböjde deltagande på grund av svåra familjesituationer eller mycket sjukt barn, och tre familjer ändrade sig och tackade nej till deltagande innan första mötet. Totalt 13 barn i åldrarna ett till fem år tackade ja till att delta i studien och data samlades in år 2011. I följande studie har författarna tagit del av och analyserat tio intervjuer med barn och föräldrar. I tabell 1 ses en översikt över studiens deltagare samt var intervjuerna utfördes. Forskaren kontaktade återigen de 13 familjer som valt att delta via telefon inför datainsamlingstillfället för att ge information angående studien samt ställa frågan om fortsatt deltagande. Mellan intervjutillfället vid tre till nio veckor och sex månader efter diagnostillfället var det inget bortfall av deltagare till studien.
Tabell 1 Översikt över deltagare.
6 månader efter diagnos Deltagare Flickor Pojkar 7 3 Plats för intervju Hemma Sjukhus 5 5 Föräldrar som deltog i intervjuerna Mamma och pappa
Mamma Pappa
6 4 -
Sju pilotintervjuer genomfördes på friska barn i åldrarna tre till sex år för att undersöka hur frågorna skulle ställas på bästa sätt. Barnen blev informerade om att forskaren skulle komma i förväg av sina föräldrar och vad de skulle prata om. Forskaren och barnet pratade och lekte en kort stund i början av intervjuerna, för att försöka etablera ett förtroende, vilket belyses vara av betydelse i tidigare studier (Deatrick & Faux, 1991; Kortesluoma, Hentinen & Nikkonen, 2003). Barnet försäkrades om att det inte fanns några rätta eller felaktiga svar. Vid datainsamlingen intervjuades även föräldrarna för att utgöra ett komplement till barnets utsago. Föräldrarna blev informerade om att intervjun skulle ske på barnets eget initiativ och fokus låg på barnets erfarenheter, oavsett om barnet eller föräldrarna svarade på frågorna. Frågorna som användes vid intervjuerna i denna studie bestod av semistrukturerade öppna frågor. Intervjuerna inleddes med öppna frågor. Uttryckssymboler av glada samt ledsna ansikten användes som hjälpmedel för barnet att uttrycka sig. Intervjuerna med föräldrarna bestod av samma grundläggande frågor med fokus på barnets vardagliga erfarenheter. Tre av barnen i ålderskategorin ett till tre år deltog inte aktivt själva vid intervjun, ett barn som nästan var tre år deltog genom att lägga till egna kommentarer till föräldrarnas svar. Intervjuerna tog mellan 43-135 minuter.
Dataanalys
Intervjuerna är gjorda av en erfaren forskare inom omvårdnadsforskning med barn. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant. De transkriberade intervjuerna analyserades genom att använda en kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats utifrån Swansons Theory of Caring. En deduktiv ansats
rekommenderas då forskaren vill testa en teori gentemot verkligheten (Elo & Kyngäs, 2008). Analysen av det transkriberade materialet började genom att intervjuerna lästes enskilt av båda författarna ett antal gånger för att skapa en helhetsbild av och bekanta sig mer med materialet. I steg två markerade författarna
6
enskilt de meningsenheter som svarade på studiens syfte. Därefter, i steg tre, gick författarna gemensamt igenom meningsenheterna för att nå konsensus. Meningsenheterna kondenserades sedan i steg fyra från flera meningar till endast de väsentliga orden som var relevant till denna studies syfte. En kort notering som beskrev meningsenheterna samt intervju- och sidnummer gjordes i marginalen. I steg fem
utkristalliserades koder utifrån de kondenserade meningsenheterna med liknande innehåll, se exempel i tabell 2. I steg sex klippte författarna ut de kondenserade meningsenheterna. Kodningen utgjorde ett stöd för att få en förståelse för sammanhanget genom dess relation till texten (Danielsson, 2012b). Att koda meningsenheterna gav författarna möjlighet att betrakta och analysera texten på en högre logisk nivå (Graneheim & Lundman, 2004). I steg sju kategoriserades de kodade meningsenheterna utifrån de fem begreppen; Maintaining Belief, Knowing, Being with, Doing for and Enabling som tillsammans utgör Swansons Theory of Caring. Kategori är en samling av koder med liknande innehåll som fokuserar på likheter och skillnader (Danielsson, 2012b; Polit & Beck, 2012).
Tabell 2 Exempel på dataanalys.
Meningsbärande enhet Kondenserad meningsenhet
Kod Kategori
Det var också gulliga sköterskor som tog blodprov på gosedjuren
och provsvar…man satte mycket plåster och
CVK. Barnsjuksköterskan använde leken i omvårdnaden Lek i omvårdnadshandlingar Doing for
Etiska överväganden
Denna studie har godkänts av etisk prövningsnämnd i Linköping, Sverige (dnr 2010/343-31). Studien har följt Lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). Under studien har författarna tagit hänsyn till de fyra etiska principerna; rättvisa, autonomi, viljan att göra gott samt icke skada (Polit & Beck, 2014).
Inom forskningsvärlden ses barn som en extremt sårbar grupp. Barn är sårbara utifrån två aspekter, dels deras beroende av deras målsägande föräldrar och dels av deras utvecklingsnivå för förståelse. Trots sårbarheten av denna utsatta grupp är forskning med barn viktig för alla barn. Även om den anslutna forskningen inte direkt behöver gynna informanten (The British Pediatric Association, 1992). Forskning med barn är viktig men det finns en del försvårande förutsättningar som gör forskning med och på barn mer utmanande jämfört med forskning på vuxna. Svårigheterna kan bestå av att det kan vara ett relativt litet antal barn med allvarliga medicinska problem och behovet av att utveckla lämpliga utfallsmått. Forskarna kan även stöta på problem med komplexiteten i föräldrarnas engagemang och att skapa särskilda barnvänliga anpassningar i rutiner, inställningar och särskilda etiska och regulatoriska skydd (Field & Berman, 2004).
När forskning bedrivs inom vården är det av stor vikt att de fyra huvudkraven, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet, tas hänsyn till. Informationskravet
tillgodoseddes i denna studie då deltagarna gavs information kring den aktuella studiens syfte och att varje deltagare har rätt att själva bestämma över sin medverkan i studien (Vetenskapsrådet, 1990). Varje familj fick själva bestämma datum, tid och plats när datainsamlingen skulle genomföras samt att informationen anpassades på ett sätt så alla barn skulle förstå. Fem av intervjuerna genomfördes i barnets hem och de andra fem på sjukhus. Barnen blev informerade om att forskaren skulle komma i förväg av sina föräldrar och vad de skulle prata om (Deatrick & Faux, 1991). Vid varje tillfälle försäkrades barnet om att det inte fanns några svar som var rätt eller fel och barnens svar kompletterades med att forskarna intervjuade föräldrarna. Föräldrarna blev informerade om att intervjun skulle ske på barnets egna initiativ och fokus låg på barnets upplevelser, oavsett om barnet eller föräldrarna svarade på frågorna. För att tillgodose kravet på samtycke inhämtades både skriftligt och verbalt samtycke från barnets båda föräldrar vid intervjutillfället. Barnet gav muntligt sitt medgivande till deltagande i studien då barnet inte kunde ge ett skriftligt legalt medgivande. Under hela studien tillgodosågs konfidentialitetskravet, vilket innebär att uppgifter om alla deltagare hanterades med största konfidentialitet. Intervjuerna transkriberades och förvarades på ett sätt så att obehöriga inte kan ta del av dem. Nyttjandekravet tillgodosågs genom att deltagarna i studien
7
försäkrades om att insamlad data från intervjuerna endast skulle användas för forskningens ändamål (Vetenskapsrådet, 1990).
Studien har genom att visa respekt för barnets och hela familjens livssituation, följt de grundläggande etiska principerna. Barnet var med och svarade på de frågor de kunde och orkade, föräldrarna fanns med som ett komplement vilket visar att forskaren har visat respekt och behandlat barnet rättvist genom hela intervjuprocessen (Beauchamp & Childress, 1994). Författarna till denna magisteruppsats har båda flera års erfarenhet av att arbeta med prematura barn samt sjuka nyfödda barn, och har vana att möta familjer i kris. Författarna har inte arbetat med barn som insjuknat i cancer och har därav ingen förkunskap i ämnet.
Resultat
Barns och föräldrars upplevelser av barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad har analyserats deduktivt inom Swansons Theory of Caring, som resulterade i fem kategorier.
Maintaining belief
Föräldrarna känner barnet bäst, i intervjuerna framkom det att föräldrarna upplevde att
barnsjuksköterskan hade en tro på föräldrarnas egen kapacitet att sköta omvårdnaden kring barnet. Barnsjuksköterskan uttryckte enligt föräldrarna att föräldrarna kände sitt eget barn bäst.
Barnet deltog i omvårdnaden, barn och föräldrar uttryckte ett positivt bemötande till att barnet fick delta i
omvårdnadshandlingar, barnsjuksköterskan hade en tro på barnets egen kapacitet. Barnen fick hjälpa till att knäppa upp och stänga klämman samt vända på blodprover. Barnet fick även följa med och lämna de blodprover som tagits.
“I lördags så gick hon in i sköterskeexpeditionen och blev losskopplad och hon skulle ner och lämna blodprovet. “Jag vill följa med!””A
Knowing
Barnsjuksköterskan såg hela familjen, barn och föräldrar erfor att barnsjuksköterskan såg hela familjen
vilket ledde till att en bra relation skapades. Föräldrar upplevde att barnsjuksköterskan tittade och talade till barnet vilket ledde till ett bra bemötande. I en del av intervjuerna berättade föräldrarna att
barnsjuksköterskan på det lokala sjukhuset kontaktade familjen flera gånger när barnet behandlades på annat sjukhus, något som upplevdes positivt.
Barnets signaler tillgodosågs inte, i flera av intervjuerna berättade föräldrarna att barnsjuksköterskan
utförde procedurer utan att förklara eller informera vad som skulle hända samt att de inte frågade barnet om lov. Barnsjuksköterskan hade inte förståelse för barnets erfarenhet och upplevelse av situationen. En förälder berättade att läkarna inte gjorde något utan lov medan barnsjuksköterskan tog det för givet att barnet tillät en omvårdnadshandling. Föräldrarna uttryckte att barnsjuksköterskan inte såg barnet som en människa utan som ett objekt.
“Han är bara ett objekt.”H
Tryggheten är betydelsefull, föräldern upplevde ett positivt bemötande när barnsjuksköterskan erbjöd
avlastning nattetid vilket dock ledde till att barnet kände en otrygghet gentemot barnsjuksköterskan. I en del intervjuer upplevde föräldrarna en otrygghet då barnsjuksköterskan var stressad i sitt bemötande gentemot familjen.
Barn och föräldrar blev mestadels lyssnade på, föräldrar uttryckte i intervjuerna sina erfarenheter kring
barnsjuksköterskans förmåga att lyssna. De upplevde att barnsjuksköterskan lyssnade och gav familjen den uppmärksamhet de hade behov av. En familj erfor dock att de inte blev lyssnade på.
“Och sen känns det väldigt tillfredsställande att dom har lyssnat på oss. Det har man ju inte hört om
8
Being with
Barnet fick sina favoriter, i majoriteten av intervjuerna erfor föräldrarna att barnet hade sina favoriter bland
barnsjuksköterskorna. Barnsjuksköterskan gav av sin tid och fanns där för barnet, i både glädje och sorg. Föräldrarna påtalade att barnsjuksköterskan som bemötte barnet med ett glatt och positivt humör i de flesta fall bidrog till att barnet favoriserade dem. Barnet favoriserade även de barnsjuksköterskor som busade med dem och gav av sin tid. Barnet uttryckte en saknad av sin favoritbarnsjuksköterska när barnet befann sig i hemmet och hade då en längtan tillbaka till sjukhuset.
Tiden är en viktig aspekt, bemötandet från barnsjuksköterskan framhölls som avgörande i flertalet
intervjuer. Dock framkom det att bemötandet sviktade när barnsjuksköterskan var stressad och inte hade tid för barnet. Föräldrarna önskade att i större utsträckning få frågan hur familjen mådde.
“Jättegulliga sköterskor och så där och det är ju otroligt viktigt, bemötande, hur man börjar och hälsar på barnet och smyger igång en relation.”H
“Och en sköterska där hälsade inte ens på honom och sen liksom bara pang på och ingen känsla alls och sådär.” H
Barnsjuksköterskan var i de flesta fall glad, föräldrar upplevde barnsjuksköterskan som en varm person
som oftast var glad. En familj erfor att det var skillnad på bemötandet på barnavdelning jämfört med en vuxenavdelning, de upplevde ett mer positivt och glatt bemötande på barnavdelning. Det upplevdes även en skillnad i bemötandet på samma avdelning mellan olika barnsjuksköterskor, vilket i sin tur påverkade barnets bemötande tillbaka.
Doing for
Barnet uppskattade lek i samband med omvårdnadssituationen, när barnsjuksköterskan involverade lek i
sitt bemötande upplevde flertalet barn en glädje och föräldrarna såg hur en relation etablerades mellan barnsjuksköterskan och barnet. Föräldrarna upplevde ett positivt bemötande från barnsjuksköterskan efter att deras barn genomgått en operation och erhållit trakeostomi. Genom att sätta trakeostomi, plåster och CVK på gosedjur, gavs barnet en möjlighet att bearbeta och ställa frågor till barnsjuksköterskan.
Barnsjuksköterskan gav ett osäkert intryck, en del av de intervjuade föräldrarna hade erfarenhet av att
barnsjuksköterskan gav ett osäkert intryck i sitt bemötande. De upplevde att barnsjuksköterskan saknade kontroll över omvårdnadssituationen och blev rädda och därav undvek kontakt med familjen.
Kontinuiteten varierar, i flertalet av intervjuerna framkom det att kontinuitet var betydelsefullt samtidigt
som kontinuitet bör eftersträvas i större utsträckning enligt föräldrarna, då de upplevde att barnet kände en större trygghet om de kände igen barnsjuksköterskan. Föräldrarna upplevde en större kontinuitet på det lokala sjukhuset och på dagvården än på det större sjukhuset. En förälder beskrev det frustrerande när de inte fick läkare och barnsjuksköterskor som de tidigare haft, trots att de såg att de arbetade på avdelningen. Föräldrarna önskade mer fokus på kontinuitet i personalplaneringen på avdelningen.
Barnsjuksköterskan bemötte barnet varierande i omvårdnadshandlingar, i flera av intervjuerna framkom
det att barnsjuksköterskan arbetade varierande i olika omvårdnadshandlingar. Vissa barnsjuksköterskor var försiktigare med exempelvis CVK än andra. Det framkom även att barnsjuksköterskan försökte skydda barnet genom att gömma nålen vid provtagning, vilket resulterade i att barnet kände sig åsidosatt då barnet ville se. I en annan intervju upplevde föräldrar att barnsjuksköterskan begränsade barnet i leken när barnet ville utforska omgivningarna, barnsjuksköterskan upplevdes då vara för rädd och försiktig om barnet. Föräldrar erfor en skillnad i hur barnsjuksköterskan hanterade barnet i olika omvårdnadssituationer. Ibland bjöds barnet in att delta i omvårdnadsarbetet tillsammans med barnsjuksköterskan, i andra fall kom barnsjuksköterskan in i rummet och gjorde vad som skulle göras och gick sedan ut. Föräldrarna upplevde att en van barnsjuksköterska hade enklare att respektera familjens integritet exempelvis vid droppbyte på natten. En van barnsjuksköterska använde ficklampa och visste när droppet var klart, medan en ovan barnsjuksköterska i större utsträckning lät droppet larma och tände upp i rummet.
9
“Sen tycker jag ju att det är större respekt eller vad man ska säga...ja, men respekt för en person med integritet på dagvården.”A
Enabling
Kommunikationen och informationen var av varierande kvalité, kommunikationen mellan sjukhusen
påtalades vara bristfällig. Föräldrarna upplevde att informationen kring barnet inte kom fram till det sjukhus barnet flyttades till, vilket påverkade barnet negativt. Det påtalades i intervjun att
kommunikationen är en av de viktigaste faktorerna för att sjukhusvistelsen ska upplevas trygg och säker. I majoriteten av intervjuerna berättade föräldrarna kring deras upplevelse av information. Föräldrarna beskrev att barnsjuksköterskan var öppen och förklarade samt gav den information familjen var i behov av. Intervjuerna visade att familjen fick svar på de frågor de ställde, samtidigt som det poängterades att vården aldrig kan vara för noggrann när det gäller information kring olika utfall.
“Det fanns ingen anledning men dom var naturliga, dom ville inte dölja nåt. Dom ville vara öppna och sådär men ibland så berättas inte allt ändå, att man kanske inte tänker på vad man skulle kunna berätta.”H
I en del av intervjuerna uttryckte föräldrarna en större önskan om bättre information, främst när det kommer till förberedelse av barnet. Ett föräldrapar blev bemött som att de redan fått all information kring sitt barns operation, trots att de själva inte hade samma uppfattning.
Föräldrarna upplevde det frustrerande att bli bemött med ovisshet kring sitt barns sjukdom, dock förstod dem att barnsjuksköterskan inte kunde ge de svaren de behövde i alla lägen.
Stödet är viktigt, de intervjuade föräldrarna talade kring vikten av stöd från barnsjuksköterskan. Föräldrar
upplevde att de fick det stöd de hade behov av. Det talades kring vikten av att ha en kontaktsjuksköterska som föräldrarna kunde anförtro sig åt när de behövde stöd. Kontaktsjuksköterskan tog sig tid att sitta ner med familjen och förklara barnets sjukdomstid hittills samt gå igenom planeringen framåt. Föräldrar upplevde att de snabbt blev delaktiga i barnets omvårdnad, dock upplevde de att somliga
barnsjuksköterskor förlitade sig på föräldrarnas kunskap och tog då ett steg tillbaka.
“Medan andra ville lära sig och tog hand om oss för vi hade ju liksom...vi behövde ju också vård och så liksom, inte bara att nu är det ni som sköter allt fast ni är här på sjukhuset.” H
Diskussion
Metoddiskussion
En kvalitativ intervjustudie som analyserades deduktivt utifrån Swansons Theory of Caring valdes som design för denna studie. Metoden valdes då studiens syfte var att belysa barn och föräldrars upplevda erfarenheter av barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad. Innehållsanalysen utfördes på tio inspelade intervjuer där författarna tagit del av ordagrant transkriberade intervjuer. Wallengren och Henricson (2012) föreslår att forskning med kvalitativ metod beskrivs med begreppen trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet, vilka kommer användas i studiens metoddiskussion. Fortsatt skriver dem att det är viktigt att ha en helhetsbild under hela
forskningsprocessen, från första gången forskningsfrågan tas upp och genom hela arbetets gång.
Begreppet trovärdighet syftar till att insamlad data är sanningsenlig och att tolkningen av data gått rätt till. Begreppet innefattar även vald design samt valda deltagare (Polit & Beck, 2012). Pilotintervjuer gjordes på friska barn innan intervjuerna hölls med de barn som insjuknat i cancer och deras föräldrar. Detta stärker studiens trovärdighet då intervjufrågorna testades på barn innan intervjuer utfördes med barn som insjuknat i cancer och gav möjligt till korrigering om frågorna inte förstods under pilotintervjuerna. Författarna har inte själva närvarat vid intervjuerna och därav inte sett barnet och familjerna agera i samband med intervjutillfällena. Om materialet till denna studie har påverkats av att författarna inte varit närvarande vid intervjutillfällena är oklart. Dock kan trovärdigheten påverkats då författarna inte haft möjlighet att höra barnen och föräldrarnas nyanser och betoningar i språket. För att stärka resultatets trovärdighet har citat från intervjuerna använts för att ge läsaren möjlighet att själv läsa delar ur intervjuerna. Ett annat sätt att uppnå trovärdighet är att visa studiens deltagare de kategorier och kodade meningsenheter som
10
framkommit genom analysprocessen och låta dem ge feedback. I denna studie var detta ej möjligt, men författarna har diskuterat analysprocessen i handledningsgrupp för att öka trovärdighet (Polit & Beck, 2012).
Begreppet bekräftelsebarhet syftar till att det funnits en objektivitet genom hela forskningsprocessen. Författarnas förkunskap och egna erfarenheter har betydelse för hur textmaterialet kommer tolkas, därav har författarna till denna studie beskrivit sina förkunskaper i metoden. Båda författarna har erfarenhet av att arbeta med sjuka barn och dess familjer, vilket stärker bekräftelsebarheten då författarna har erfarenhet att möta familjer i kris. Ingen av författarna har någon förkunskap av att arbeta med barn som insjuknat i cancer, vilket kan minska bekräftelsebarheten, dock föreligger inga förutfattade meningar kring barnonkologisk omvårdnad (Polit & Beck, 2012). Inom omvårdnadsforskning finns det en medvetenhet kring att författarnas förförståelse har en betydande roll för forskningsprocessen (Priebe & Landström, 2012). Urval samt datainsamling är i denna studie noggrann beskriven vilket ökar bekräftelsebarheten. Urvalet till studien genomfördes genom ett bekvämlighetsurval, vilket enligt Polit och Beck (2012) inte anses vara en stark urvalsmetod, men är en vanlig metod i samband med intervjustudier. Då intervjuerna genomfördes i samband med ett större forskningsprojekt har intervjufrågorna inte utformats specifikt för denna studies syfte, vilket kan minska bekräftelsebarheten. En utmaning för författarna var det omfattande intervjumaterialet. Författarna upplevde det svårt att stundtals hålla helhetsbilden av intervjun under analysprocessen, vilket kan ha påverkat studiens bekräftelsebarhet. Enligt Elo och Kyngäs (2008) bör textmaterialet när en kvalitativ innehållsanalys används vara tillräckligt omfattande för att svara på studiens syfte, men begränsat nog för att forskaren ska kunna ha en helhetsblick över intervjumaterialet.
En kvalitativ innehållsanalys gör det möjligt att se intervjumaterialet från olika synvinklar under
analysprocessens gång. Graneheim och Lundman (2004) beskriver att en text alltid har flera innebörder och att det krävs tolkning när texten bearbetas. Därav har författarna gått tillbaka till originalutskrifterna av intervjuer för att säkerhetsställa att det ursprungliga innehållet inte förlorats under analysprocessen, vilket stärker resultatet. För att styrka studiens bekräftelsebarhet har det transkriberade materialet bearbetats både enskilt och tillsammans under analysprocessen. Studiens bekräftelsebarhet stärks av att författarna kommit fram till samma analysresultat under den enskilda analysen av det transkriberade materialet när författarna suttit ner tillsammans, jämfört och uppnått konsensus.
Under begreppet pålitlighet diskuteras om författarnas tidigare erfarenheter kan ha påverkat studiens datainsamling och dataanalys (Polit & Beck, 2012). Att intervjuerna genomfördes av en forskare med erfarenhet att intervjua barn stärker studiens pålitlighet. Då intervjuerna genomfördes sex månader efter diagnostillfället är de intervjuade barnen mitt uppe i pågående behandling och påverkade av sin sjukdom, vilket bidrog till att föräldrarna till stor del svarade på intervjufrågorna. Detta kan ha bidragit till minskad pålitlighet när det gäller barns erfarenhet av bemötande inom barnonkologisk omvårdnad. Då författarna till denna studie inte själva utfört intervjuerna är det oklart vilken teknisk utrustning som använts, vilket minskar pålitligheten.
Överförbarhet berör om studiens resultat går att överföra till andra grupper och situationer (Polit & Beck, 2012). Varje intervju med barn och föräldrar är unik, dock ses många gemensamma beröringspunkter. Detta stärker överförbarheten till andra familjer som befinner sig i liknande situationer, men även till familjer som generellt befinner sig i kris. Överförbarheten minskar då det i intervjuerna till stor del är föräldrarna som svarat och det är svårt att bedöma om föräldrarnas svar stämmer överens med barnens upplevelser av bemötande.
Resultatdiskussion
Barn och föräldrars upplevelser av barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad varierade. Resultatet visar att kontinuiteten inom den barnonkologiska omvårdnaden skiftade, men belyses av barn och föräldrar som betydelsefull. Barnen fick favoriter bland barnsjuksköterskorna och upplevde det positivt när barnsjuksköterskan gav av sin tid samt bemötte barnet med ett positivt humör. Tydlig
kommunikation samt informationen framkom vara betydande för att ett gott bemötande mellan barnsjuksköterska, barn och föräldrar skulle uppnås.
Kontinuitet inom barnonkologisk omvårdnad
Studiens resultat visar att föräldrar upplever att kontinuiteten är av stor betydelse och bör alltid eftersträvas då de upplever att barnet känner en större trygghet om barnsjuksköterskan är bekant vilket även bekräftas av Darcy et al. (2014a) och Neal et al. (2007). Kontinuiteten upplevs dock mer betydelsefull av föräldrar än
11
av vårdpersonal (von Essen, Enskär & Skolin, 2001). I denna studies resultat framkommer det främst hur föräldrarna upplever kontinuiteten men mindre hur barnen upplever den. I en studie där barn, föräldrar samt sjuksköterskor blivit tillfrågade kring vilka aspekter som upplevs som viktiga i omvårdnaden skiljde sig barnets svar från föräldrars och sjuksköterskors. Föräldrar och sjuksköterskor nämnde kontinuiteten som en viktig aspekt i omvårdnaden medan barnet inte tog upp kontinuiteten som betydelsefull (Enskär & von Essen, 2000). Swansons Theory of Caring och begreppet doing for syftar till de handlingar som barnsjuksköterskan utför för ökad komfort för barnet, där kontinuitet kan ses som en av de handlingar som skapar trygghet för barnet (Swanson, 1991; Swanson, 1993). Författarna anser att kontinuiteten bör eftersträvas i den mån det går på en barnavdelning. Samtidigt vet författarna, av erfarenhet, att vårda samma, svårt sjuka patient, under en längre tid även kan vara påfrestande för barnsjuksköterskan. Det kan därför vara befogat att som barnsjuksköterska få möjligheten att arbeta med andra patienter under en tid, vilket även belyses i en studie av Hilliard och Neill (2010). Samtidigt är det barnsjuksköterskans uppgift att bemöta barnet med respekt och förståelse och därmed tillgodose barnets behov av kontinuitet, vilket syftar till konsensusbegreppet människa (Wiklund Gustin & Bergbom, 2012).
Lek i omvårdnaden
Studiens resultat visar på att det sjuka barnet uppskattar lek i samband med omvårdnadssituationen. Förmågor hos barnsjuksköterskan som uppskattades av barnet var när hon/han gav av sin tid, var glad, positiv och bjöd in barnen till delaktighet och lek. En studie av Soares, da Silva, Cursino och Bezerra (2015) beskriver hur barnsjuksköterskor använder leken i omvårdnadsarbete med palliativa barn för att informera barnet kring procedurer eller sjukdom. Det ansågs av barnsjuksköterskan som positivt samtidigt som det många gånger inte fanns tillräckligt med tid, vilket även bekräftas i en studie av da Silva och Cabral (2015). Föräldrarna i denna studie upplevde att när barnsjuksköterskan involverade lek i sitt möte med barnet, skapades en starkare relation mellan barnet och barnsjuksköterskan. Att engagera barnet i leken innan eller under smärtsamma procedurer får barnet att inte tänka på vad som ligger framför dem och gör dem mindre rädda (Anderzén-Carlsson et al., 2007), vilket kan ses som en handling barnsjuksköterskan för att uppnå ett gott vårdande (Wiklund Gustin & Bergbom, 2012). Det är därmed av stor betydelse att det på en barnonkologisk avdelning arbetar specialistutbildad personal inom barn och- ungdomsmedicin som har förmågan att väva in leken i omvårdnaden av barnet, vilket även poängteras i NOBAB:s standard (NOBAB, 2012).
När lek används i omvårdnaden av barnet känner barnet en större trygghet och förtroende för
barnsjuksköterskan. Barnet anpassar sig bättre till sjukhusmiljön, känner sig trygga samt upplever mindre smärta. När barnsjuksköterskan involverar leken genom att exempelvis berätta en saga upplevs barnet snabbare förstå vad som behövs göras samt acceptera den planerade behandling (Depianti, da Silva, da Silva Carvalho & Monteiro, 2014). Swansons Theory of Caring och begreppet doing for kan här ses som ett hjälpmedel för barnsjuksköterskan att skydda barnets intressen samt trösta och förutse barnets behov. Genom att barnsjuksköterskan lyssnar in barnets intressen och sedan använder dessa i leken i
omvårdnadsarbete förutses barnets behov och leder till större trygghet hos barnet (Swanson, 1991; Swanson, 1993).
Kommunikation och information
Studiens resultat visar att kommunikation och information är de viktigaste faktorerna för att barn och föräldrar ska uppleva sjukhusvistelsen trygg och säker. Majoriteten av deltagarna i denna studie upplevde att barnsjuksköterskan gav den information familjen var i behov av, men att föräldrarna uttryckte en saknad av bättre information kring förberedelse av barnet. I en annan intervjustudie med föräldrar till barn med cancer belyses också vikten av information och stöd till föräldrarna för att de i sin tur ska kunna förbereda och bemöta sitt barn, men även syskon till det sjuka barnet (Maree, Parker, Kaplan & Oosthuizen, 2016). Att kunna bemöta barnet och dess familj på bästa sätt, ge information, stöd och optimal vård, ställer krav på barnsjuksköterskans kompetens och kommunikativa förmåga (Gill & Duffy, 2010). Ett öppet och ärligt informationsutbyte i alla interaktioner med föräldrar och barn anses ha stor betydelse i barnonkologisk omvårdnad och bidrar till en ökad förståelse, minskad oro, bättre samarbete och främjar förtroendefulla relationer samt minskar risken för missförstånd (Coyne, Amory, Gibson & Kiernang, 2016). Att som barnsjuksköterska bemöta barnet och familjen i den utsatta situationen de finner sig i kräver att
barnsjuksköterskan är både fysiskt och emotionellt närvarande, vilket benämns under begreppet being with i Swansons Theory of Caring (1993).
Föräldrarna är en central del i barnets cancerbehandling, då behandlingen i många fall är en kombination av att vara inlagd på sjukhus och vara i hemmet. Detta kan bidra till en oklarhet i roller, ansvar och befogenheter, vilket kan påverka föräldrarnas oro om de känner att de har otillräcklig information och kunskap för det de känner ansvar för (Clarke & Fletcher, 2003). Coyne et al. (2016) benämner
12
komplexiteten i informationsutbyte inom barnonkologisk vård, komplexiteten består främst av att
barnsjuksköterskan alltid måste ha ett öppet förhållningssätt mot den informationsutbytesstrategin familjen väljer. Barnsjuksköterskan måste konstant vara flexibel mot barn och föräldrars informationsbehov samt ge stöd vilket kan förenas med Swansons Theory of Caring och begreppet enabling (Swanson, 1991;
Swanson, 1993).
Slutsatser
Resultatet visar att barnsjuksköterskans bemötande inom barnonkologisk omvårdnad är av stor betydelse för hur hela sjukdomstiden kommer att uppfattas av det sjuka barnet samt dess familj. För att uppnå ett gott bemötande och en ökad trygghet hos barnet upplevdes kontinuiteten vara betydelsefull och bör eftersträvas i den mån det är möjligt på en barnonkologisk avdelning. Föräldrarna upplevde att de fick den information de var i behov av men påpekade att informationen kring förberedelsen av barnet inför
omvårdnadshandlingar samt kommunikationen mellan sjukhusen kunde varit bättre. För att som
barnsjuksköterska bemöta barnet och familjen på ett värdigt sätt kan Swansons Theory of Caring användas i omvårdnaden av barn som insjuknat i cancer.
Kliniska implikationer
Resultatet av denna studie kan förhoppningsvis bidra till ett bättre bemötande inom barnonkologisk omvårdnad men även inom all omvårdnad av barn och ungdomar. För att bidra till en bättre kontinuitet kan omvårdnadsansvarig sjuksköterska utses till varje barn. Att som barnsjuksköterska få möjlighet att träna på att ge ett gott bemötande i olika situationer exempelvis genom scenarioträning, kan vara en idé för den kliniska verksamheten. Författarna anser att fortsatt forskning på bemötande inom barnonkologisk omvårdnad är viktig då det i denna studie till stor del endast framkommer föräldrarnas upplevelser av bemötande och inte barnens. Genom ytterligare kunskap inom området kan barnsjuksköterskan bemöta barnet på ett sätt som barnet själv önskar.
13
Referenslista
Anderzén Carlsson, A., Kihlgren, M., Svantesson, M., & Sørlie, V. (2007). International pediatric nursing. Children's fear as experienced by the parents of children with cancer. Journal Of Pediatric Nursing, 22(3), 233-244 12p.
Beauchamp, T., & Childress, J. (1994). Principles of Biomedical Etics. New York & Oxford. Oxfort University Press.
Benzein, E., Hagberg, M., & Saveman, B-I. (2012). Att möta familjer inom vård och omsorg. Lund: Studentlitteratur.
Bergbom, I. (2012). Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp. I L. Wiklund Gustin & I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (s. 47-61). Lund: Studentlitteratur.
Björk, M., Nordström, B., & Hallström, I. (2006). Needs of young children with cancer during their initial hospitalization: an observational study. Journal Of Pediatric Oncology Nursing, 23(4), 210-219 10p. Björk, M., Wiebe, T., & Hallström, I. (2009). An everyday struggle-Swedish families' lived experiences during a child's cancer treatment. Journal Of Pediatric Nursing, 24(5), 423-432 10p.
doi:10.1016/j.pedn.2008.01.082
Björk, M., Wiebe, T., & Hallström, I. (2005). Striving to survive: families' lived experiences when a child is diagnosed with cancer. Journal Of Pediatric Oncology Nursing 22, no. 5: 265-275.
Champagne E. (2008). Living and dying: a window on Christian children’s spirituality. International
Journal of Children’s Spirituality 13, 253–263.
Clarke J.N., & Fletcher P. (2003). Communication issues faced by parents who have a child diagnosed with cancer. Journal of Pediatric Oncology Nursing
20, 175–19
Conte, T. M. (2014). The Lived Experience of Work-Related Loss and Grief Among Pediatric Oncology Nurses. Journal Of Hospice & Palliative Nursing, 16(1), 40-46 7p. doi:10.1097/NJH.0000000000000019 Coyne, I., Amory, A., Gibson, F., & Kiernan, G. (2016). Information-sharing between healthcare
professionals, parents and children with cancer: more than a matter of information exchange. European Journal of Cancer Care, 25, 141–156
Dahlberg, K., & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande. I teori och praxis. Stockholm: Natur och kultur. Danielsson, E. (2012a). Kvalitativ forskningsintervju. I M.Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod (s.163 - 176). Lund: Studentlitteratur.
Danielsson, E. (2012b). Kvalitativ innehållsanalys. I M.Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod (s.329 - 343). Lund: Studentlitteratur.
Darcy, L. (2015). The everyday life of young children through their cancer trajectory. (Doktorsavhandling, Hälsohögskolan i Jönköping).
Darcy, L., Björk, M., Enskär, K., & Knutsson, S. (2014b). The process of striving for an ordinary, everyday life, in young children living with cancer, at six months and one year post diagnosis. European
Journal of Oncology Nursing: 18(6) 605-612
Darcy, L., Knutsson, S., Huus, K., & Enskär, K. (2014a). The everyday life of the young child shortly after receiving a cancer diagnosis, from both children’s and parents perspectives. Cancer Nursing: 37(6) 445-456.
14
Deatrick, J., A., & Faux, S. A. (1991). Conducting qualitive studies with children and adolescents.
Qualitative Nursing Research: A contemporary dialogue, 203-223.
Depianti, J. B., da Silva, L. F., da Silva Carvalho, A., & Monteiro, A. M. (2014). Nursing perceptions of the benefits of ludicity on care practices for children with cancer: a descriptive study. Online Brazilian
Journal Of Nursing, 13(2), 154-161 8p.
Eiser, C., & Morse, R. (2001). A review of measures of quality of life for children with chronic illness.
Archives of Disease in Childhood, 84(3), 205-211.
Elo, S., & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing,
62(1), 107 - 115.
Enskär, K., & von Essen, L. (2000). Important aspects of care and assistance for children with cancer.
Journal Of Pediatric Oncology Nursing, 17(4), 239-249 11p.
von Essen, L., Enskär, K., & Skolin, I. (2001). Important aspects of care and assistance for parents of children, 0-18 years of age, on or off treatment for cancer. Parent and nurse perceptions. European Journal
Of Oncology Nursing, 5(4), 254-264 11p.
Farjou, G., Sinha, R., Dix, D., Shahbaz, A., Klaassen, R. J., & Klassen, A. F. (2014). Understanding the healthcare experiences of teenaged cancer patients and survivors. Child: Care, Health & Development,
40(5), 723-730 8p. doi:10.1111/cch.12109
Fawcett, J. (2000). Analysis and Evaluation of Contemporary Nursing Knowledge: Nursing Models and
Theories. Philadelphia: F.A. Davies Company.
Field, MJ., & Berman, RE. (2004). The ethical conduct of clinical research involving children. Institutes of medicine. Washington DC: National Academies Press.
Gatta, G., Zigon, G., Capocaccia, R., Coebergh, J., Desandes, E., Kaatsch, P.,… Stiller, C. (2009). Survival of European children and young adults with cancer diagnosed 1995-2002. European Journal Of Cancer,
45(6), 992-1005. doi:10.1016/j.ejca.2008.11.042
Gibson, F., Aldiss, S., Horstman, M., Kumpunen, S., & Richardson, A. (2010). Children and young people´s experiences of cancer care: a qualitative research study using participatory methods. International
Journal of Nursing Studies, 47(11), 1397-1407.
Gill, F., & Duffy, A. (2010). Caring for cancerpatients on non-specialist wards. British Journal of Nursing,
19(12), 761-767.
Gustavsson, G., Kogner, P., & Heyman, M. (2013) Childhood cancer incidence and survival in sweden 1984-2010. Stockholm:childhood cancer epidemologi research group. Karolinska institutet.
Graneheim, UH., & Lundman, B. (2004). "Qualitative content analysis in nursing research:
Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness." Nurse Education Today 24, 105-112. Henricson, M., & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. I M.Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och
metod (s.129 - 138). Lund: Studentlitteratur.
Hilliard, C., & O'Neill, M. (2010). Nurses' emotional experience of caring for children with burns. Journal
Of Clinical Nursing,19(19/20), 2907-2915 9p. doi:10.1111/j.1365-2702.2009.03177.x
Holm, K. E., Patterson, J. M., & Gurney, J. G. (2003). Parental involvement and family-centered care in the diagnostic and treatment faces of childhood cancer: Results from a qualitative study. Journal of Pediatric Oncology Nursing, 20, 301-313.
15
Jalmsell, L. (2015). Towards Good Palliation for Children with Cancer: Recognizing the Family and the
Value of Communication. (Doktorsavhandling, Uppsala universitet)
Kortesluoma, R., Hentinen, M., & Nikkonen, M. (2003). Conducting a qualitative child interview: methodological considerations. Journal of Advanced Nursing, 42(5), 434-441
Lagercrantz, H. (2012). Hjärnans och barnets utveckling och mognad. I K. Hanséus, H. Lagercrantz & T. Lindberg (Red.), Barnmedicin (s.62 - 68). Lund: Studentlitteratur.
Li, H. W., Lopez, V., Joyce Chung, O., Ho, K. Y., & Chiu, S. (2013). The impact of cancer on the physical, psychological and social well-being of childhood cancer survivors. European Journal Of Oncology
Nursing, 17(2), 214-219 6p. doi:10.1016/j.ejon.2012.07.010
McCane, T., & McCormack, B. (2013). Personcentrerad omvårdnad. I J. Leksell & M. Lepp (Red.),
Sjuksköterskans kärnkompetenser (s.81 - 110). Stockholm: Liber.
Maree, J. E., Parker, S., Kaplan, L., & Oosthuizen, J. (2016). The Information Needs of South African Parents of Children With Cancer. Journal Of Pediatric Oncology Nursing, 33(1), 9-17 9p. doi: 10.1177/1043454214563757
Meleis, A.I. (2011). Theoretical nursing: development and progress. (5. ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Moore, J., & Beckwitt, A. (2006). Self-care operations and nursing interventions for children with cancer and their parents.Nursing Science Quarterly, 19(2), 147-156 10p.
Neal, A., Frost, M., Kuhn, J., Green, A., Gance-Cleveland, B., & Kersten, R. (2007). Family centered care within an infant-toddler unit. Pediatric Nursing, 33(6), 481-487 7p.
NOBAB. (2012). Barns och ungdomars rätt på sjukhus. Hämtad 29 december, 2015, från http://plus.rjl.se/info_files/infosida36961/Barns_ungdomars_rattigheter_publ_131101.pdf Piaget, J. (1976). Piaget´s Theory. Berlin: Springer.
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2014). Essentials of nursing research: appraising evidence for nursing practice. (8. ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Polit, D.F., & Beck, C. T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing
practice. (9.ed.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Priebe, G., & Landström, C. (2012). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar – grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. Från idé till
examination inom omvårdnad (s. 31-50). Lund: Studentlitteratur.
UNICEF. (2009). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. Stockholm: UNICEF Sverige.
Scott-Findlay, S., & Chalmers, K. (2001). Rural families’ perspectives on having a child with cancer.
Journal of Pediatric Oncology Nursing, 18(5), 205-216.
SFS (2003:460). Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm:
Utbildningsdepartementet. Hämtad 2 februari, 2016, från https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460-om-etikprovning_sfs-2003-460/
SFS (2010:800). Skollagen. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Hämtad 29 februari, 2016, från http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/#K8
16
da Silva Carvalho, A., Bastos Depianti, J. R., da Silva, L. F., de Aguiar, R. B., & Moreira Monteiro, A. C. (2014). Reactions of family members of children diagnosed with cancer: a descriptive study. Online
Brazilian Journal Of Nursing, 13(3), 282-291 10p
da Silva, L. F., & Cabral, I. E. (2014). Cancer repercussions on play in children: Implications for nursing care. Texto & Contexto Enfermagem, 23(4), 935-943 9p. doi:10.1590/0104-07072014002380013 da Silva, L. F., & Cabral, I. E. (2015). Rescuing the pleasure of playing of child with cancer in a hospital setting. Revista Brasileira De Enfermagem, 68(3), 337-342 6p. doi:10.1590/0034-7167.2015680303i Soares, V. A., da Silva, L. F., Cursino, E. G., & Bezerra Goes, F. G. (2015). The use of playing by the nursing staff on palliative care for children with cancer. Revista Gaucha De Enfermagem, 35(3), 111-116 6p. doi:10.1590/1983-1447.2014.03.43224
Socialstyrelsen. (2013). Cancer i siffror 2013 - Populärvetenskapliga fakta om cancer. Hämtad 26 september, 2015, från https://www.socialstyrelsen.se/publikationer2013/2013-6-5
Socialstyrelsen. (2015). Graviditeter, förlossningar och nyfödda barn. Hämtad 11 april, 2016, från https://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-12-27
Statistiska Centralbyrån. (2014). De flesta barn i förskola – oavsett bakgrund. Hämtad 11 april, 2016, från http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/De-flesta-barn-i-forskola--oavsett-bakgrund/
Svensk Sjuksköterskeförening. (2008). Kompetensbeskrivning För legitimerad sjuksköterska med
specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar. Hämtad 5
oktober, 2015, från
http://www.swenurse.se/globalassets/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/barn_ssk_spec.kompetensbeskrivn.pdf Svensk Sjuksköterskeförening. (2014). Värdegrund för omvårdnad. Hämtad 29 december, 2015, från
http://www.swenurse.se/globalassets/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/vardegrund.for.omvardnad_2014.webb.pdf
Swanson, K. (1991). Empirical development of a middle range theory of caring. Nursing Research, 40(3), 161-166.
Swanson, K. (1993). Nursing as informed caring for the well-being of others. Image: Journal Of Nursing
Scholarship, 25(4), 352-357.
Söderbäck, M. (2014). Kommunikation med barn och unga i vården. Stockholm: Liber.
Söderlund, M. (2012). Vårdande. I L. Wiklund Gustin & I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i
teori och praktik (s. 115-128). Lund: Studentlitteratur.
The British Paediatric Association. (1992). Guidelines for the Ethical Conduct of Research Involving Children. Bulletin of Medical Ethics 80, 13-20.
Tingberg, B. (2004). Barn på sjukhus. I E. Bischofberger, G. Dahlquist, M. Edwinson Månsson, B. Tingberg & B-M. Ygge (Red.), Barnet i vården (s.33 - 56). Stockholm: Liber.
Vetenskapsrådet. (1990). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 1 februari, 2016, från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Wallengren, C., & Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat examensarbete. I M.Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod (s.481 - 498). Lund: Studentlitteratur.
17
Weinstein, A. G., & Henrich, C. C. (2013). Psychological interventions helping pediatric oncology patients cope with medical procedures: A nurse-centered approach. European Journal Of Oncology Nursing, 17(6), 726-731 6p. doi:10.1016/j.ejon.2013.04.003
Willman, A. (2013). Kärnkompetensen evidensbaserad omvårdnad. I J.Leksell & M. Lepp (Red.),
Sjuksköterskans kärnkompetenser (s.193 - 200). Stockholm: Liber.
Woodgate, R., & Degner, L. (2003). Expectations and beliefs about children's cancer symptoms: perspectives of children with cancer and their families. Oncology Nursing Forum, 30(3), 479-491. doi:10.1188/03.ONF.479-491
Woodgate, R., & Degner, L. (2004). Cancer symptom transition periods of children and families. Journal of Advanced Nursing, 46(4), 358-368.
World Health Organization (WHO). (1948). WHO definition of Health. Hämtad 3 mars, 2016, från http://www.who.int/about/definition/en/print.html
Östberg, M. (2016). Barns utveckling, tillväxt, näringsbehov och uppfödning. I M. Magnusson, M. Blennow, E. Hagelin & C. Sundelin (Red.), Barnhälsovård - att främja barns hälsa (s. 31-108). Stockholm: Liber.
