Juridiska institutionen
Höstterminen 2015
Examensarbete i straffrätt
30 högskolepoäng
Förbud mot terrorismresor
Hur Sverige bör implementera artikel 6.a i FN:s
säkerhetsråds resolution 2178
Författare: Erik Albano
Förkortningslista
BrB Brottsbalken.
EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. FATF Financial Action Task Force.
Finansieringslagen Lag (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall.
IS Islamiska staten.
Rekryteringslagen Lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet.
RF Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform.
SÄPO Säkerhetspolisen.
Terroristbrottslagen Lag (2003:148) om straff för terroristbrott.
1 PROLOG ... 1 2 INLEDNING ... 1 2.1 BAKGRUND ... 1 2.1.1 Introduktion ... 1 2.1.2 Världen ... 2 2.1.3 Sverige ... 2
2.1.4 Problem har sällan bara en lösning ... 3
2.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 3
2.3 AVGRÄNSNINGAR ... 4
2.4 METOD ... 4
2.5 MATERIAL ... 5
2.6 DEFINITION AV BEGREPP ... 5
3 DISPOSITION ... 6
4 FN:S RESOLUTION 2178 ... 6
4.1 BAKGRUND ... 6
4.2 STRAFFBELÄGGANDE AV S.K. TERRORISMRESOR ... 7
5 GÄLLANDE RÄTT ... 8
5.1 INLEDNING ... 8
5.2 TERRORISTBROTTSLAGEN ... 8
5.2.1 Allmänt om terroristbrottslagen ... 8
5.2.2 Vad som utgör terroristbrott ... 8
5.2.3 Resor och terroristbrottslagens osjälvständiga brottsformer ... 9
5.2.4 Förberedelse till brott enligt brottsbalken ... 10
5.2.5 Kan en resa innebära förberedelse till terroristbrott? ... 10
5.2.6 Försök till terroristbrott ... 13
5.2.7 Stämpling till terroristbrott ... 16
5.2.8 Sammanfattning – terroristbrottslagen ... 17
5.3 REKRYTERINGSLAGEN ... 17
5.3.1 Allmänt om lagen ... 17
5.3.2 Rekryteringslagen och terroristträning ... 18
5.3.3 Slutsatser ... 18
5.4 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER ... 19
6 GENOMFÖRANDE AV ARTIKEL 6.A I SVENSK RÄTT ... 20
6.1 INLEDNING ... 20
6.2 UTREDNINGSBETÄNKANDETS FÖRSLAG ... 20
7 STRAFFBELÄGGANDE AV TERRORISMRESOR ... 21
7.1 INLEDNING ... 21
7.2 VAD SOM AVSES MED BEGREPPET ”RESA” ... 21
7.2.1 Förflyttning över gränser ... 21
7.2.2 När har en resa påbörjats? ... 21
7.2.3 Ordalydelsetolkning av begreppet resa ... 22
7.2.4 Kriminalisering av förfältsgärningar ... 23
7.2.5 Risker med förfältskriminalisering ... 23
7.2.6 Sammanfattning och slutsatser ... 25
7.3 VILKEN TYP AV RESOR SKA UTGÖRA BROTT ... 25
7.3.1 Två typer av resor ... 25
7.3.2 Utredningsbetänkandets hårdare linje gällande hemvistfrågan ... 26
7.3.3 Alternativ till en hård linje ... 26
7.4 ÖVERSKJUTANDE UPPSÅT ... 27
7.4.1 Introduktion ... 27
7.4.3 Förberedelse till särskilt allvarlig brottslighet ... 29
7.4.4 Groominglagen ... 30
7.5 RISKER MED KRIMINALISERINGAR TIDIGT I FÖRFÄLTET ... 32
7.5.1 Introduktion ... 32
7.5.2 Faran med ökade preventionistiska tendenser. ... 32
7.5.3 Andra risker med förfältskriminalisering ... 34
7.5.4 Sammanfattning och slutsatser ... 35
7.6 INTERNATIONELL UTBLICK ... 35
7.6.1 De nordiska länderna ... 35
7.6.2 Frankrike ... 36
7.6.3 Storbritannien ... 37
7.6.4 Sammanfattning och slutsatser ... 37
7.7 PRINCIPEN OM ULTIMA RATIO ... 39
7.7.1 Förklaring av principen ... 39
7.7.2 Administrativa sanktioner ... 39
7.7.3 Indragning av medborgarskap som administrativ sanktion ... 40
7.7.4 Upplysning som alternativ till sanktioner ... 40
7.7.5 Sammanfattning och slutsatser ... 41
7.8 UTFORMNING AV DEN ”ALTERNATIVA REGELN” ... 42
7.8.1 Inledning ... 42
7.8.2 När en resa ska anses påbörjad ... 42
7.8.3 Uppsåtsbedömingen ... 42
7.8.4 Vilken typ av resor som träffas ... 43
7.8.5 Sanktionerna ... 43
7.8.6 Rättssäkerhet ... 44
7.8.7 Straffskalan ... 44
7.8.8 Inordnande av regeln i rekryteringslagen ... 44
7.8.9 Behov av ytterligare lagstiftning ... 45
8 AVSLUTANDE DISKUSSION ... 47
8.1 INLEDNING ... 47
8.2 GÄLLANDE SVENSK RÄTT ... 47
8.3 GENOMFÖRANDE I SVENSK RÄTT ... 47
KÄLL-‐ OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 49 OFFENTLIGT TRYCK ... 49 LITTERATUR ... 49 SVENSKA DOMSTOLAR ... 50 TIDNINGSARTIKLAR ... 50 RÄTTSAKTER FRÅN EU ... 50 RÄTTSAKTER FRÅN EUROPARÅDET ... 51
ÖVRIGA INTERNATIONELLA RÄTTSAKTER ... 51
FN:S RAPPORTER, SKRIVELSER OCH PROTOKOLL ... 51
ÖVRIGA ELEKTRONISKA DOKUMENT ... 51
1 Prolog
Adam är född och uppvuxen i Sverige. Hans familj är muslimer som invandrat på grund av oroligheter i hemlandet. Han har växt upp i en stor svensk stad, har många vänner och är duktig i skolan. När han går på gymnasiet blir han allt mer intresserad av sin religion och börjar kalla sig själv praktiserande. Tillsammans med vänner ser han filmer på Youtube från mellanöstern som väcker en vilja att hjälpa muslimer i dessa länder. Via inspelade föreläsningar på internet blir Adam påverkad av de budskap om heligt krig, ”Jihad”, som den amerikansk -‐ muslimske föreläsaren och imamen Anwar al-‐Awlaki förmedlar. 2012 tar Adam beslutet att tillsammans med vänner resa till Syrien för att bli heliga krigare, ”mujahedin”. Snart deltar vännerna i väpnade strider för en organisation med kopplingar till al-‐Qaida. Adam träffar då en av de personer som senare kommer att bli den högste generalen inom IS. När denne väl ansluter sig till IS följer Adam med honom för att delta i de väpnade konflikter organisationen inblandar sig i. Adam är övertygad om att varje god muslim borde stötta dessa
våldsbejakande fundamentalistiska gruppers verksamhet och mål. Under tiden han strider för dessa organisationer återkommer han flera gånger till Sverige, bl.a. för att vårdas för skador han ådragit sig vid striderna. Svenska
säkerhetspolisen misstänker att Adam har företagit de handlingar som ovan beskrivits men har stora svårigheter att leda detta i bevis för att på något sätt kunna straffa honom.
2 Inledning
2.1 Bakgrund
2.1.1 Introduktion
Berättelsen i prologen är starkt influerad av en intervju gjord av SVT:s program Uppdrag Granskning vilket tyder på en realistisk bild av vår tids verklighet.1
1 Uppdrag granskning 18 februari 2015. http://www.svt.se/ug/svenske-‐jihadisten-‐vet-‐inte-‐om-‐jag-‐dodat-‐ nagon.
I en rapport2 från oktober 2014 presenterade FN:s säkerhetsråd siffror
gällande mängden personer som reser för att understödja terrororganisationer med kopplingar till al-‐Qaida. Det framgår av rapporten att så många som 15 000 personer från 80 olika länder beräknas delta i dessa organisationers
verksamhet.3 Av information från SÄPO framgår att det fram till i maj 2015
beräknas att cirka 300 svenska medborgare har rest för att ansluta sig till dessa organisationer i Syrien och Irak.4 Många av dem återvänder till Sverige, vissa
reser tillbaka igen i samma ändamål och SÄPO bedömer att det finns risk för att flera personer företar dessa resor.5 Trots att många av de handlingar som dessa
personer antas begå i dessa länder är straffbara enligt svensk lag6 är brotten av
flera anledningar svåra att leda i bevis. 2.1.2 Världen
Under hösten 2014 antar FN:s säkerhetsråd enhälligt resolution 2178. I resolutionen uttrycker världssamfundet en ökad oro över det växande antalet terrorhandlingar och att allt fler personer reser för att delta i och understödja terrororganisationers verksamhet.7 Resolutionen syftar till att bemöta det hot
som personer som reser med dessa ändamål innebär. 2.1.3 Sverige
Kring årsskiftet 2014/2015 ökar medierapporteringen i Sverige om de brott mot mänskliga rättigheter och förstörande av kulturskatter som organisationen IS påstås vara skyldigt till. I tidningar och sociala medier pågår en tidvis livlig debatt om hur svenska medborgare som reser för att ansluta sig till
organisationen ska behandlas. Åsikterna spänner över hela spektret, från att stötta hemvändande IS-‐krigare genom att erbjuda psykologhjälp och arbete till att frånta personerna deras medborgarskap.
I bakgrunden av debatten arbetar den utredning som regeringen tillsatt för att undersöka hur den FN-‐resolution som tidigare beskrivits skall genomföras till svensk rätt. I mitten av juni 2015 presenterar utredningen sitt betänkande
2 S/2014/770 -‐ Security Council Report. 3 S/2014/770 -‐ Security Council Report, s 7. 4 SOU 2015:63, s 53.
5 Peste, SÄPO:s pressrum 13 juni & 13 augusti 2014.
6 Brott mot personer och brott mot allmänheten träffas i stor utsträckning av BrB. Begås sådana handlingar med terroristiska syften träffas de även av terroristbrottslagen.
och lagförslag. För att möta resolutionens krav föreslås flertalet nya straffbestämmelser i rekryteringslagen och finansieringslagen såsom bl.a. kriminalisering av genomförande, finansiering och organisering av resor till ett annat land än det land där personen är medborgare i avsikt att begå eller förbereda särskilt allvarlig brottslighet eller meddela eller motta utbildning för sådan brottslighet.
2.1.4 Problem har sällan bara en lösning
Det finns ett ordspråk som säger: ”Alla sätt är bra förutom de dåliga”.
Ordspråket kan tolkas på flera vis men jag tänker mig att det kan ge uttryck åt det faktum att det nästan alltid finns flera vägar till framgångar och att det först i efterhand går att veta vilka alternativ som givit bättre respektive sämre utfall. Dessa tankar går också att applicera på den problemlösning som krävs av Sverige för att uppfylla kraven som ställs genom resolution 2178. Naturligtvis löses inte denna uppgift genom någon slags gissningsförfarande utan det utredningsbetänkande som existerar ska passera genom ett flertal instanser innan riksdagen fattar beslut om dessa frågor. Därmed är det fortfarande oklart exakt hur resolutionens skyldigheter slutgiltigt kommer implementeras i svensk rätt. Sverige är heller inte ensamt gällande anpassningen till resolutionen. Andra FN-‐medlemsstater har kommit olika långt i arbetet och olikheter i de nationernas tankegångar för hur resolutionens krav bör mötas kan redan skönjas.
Sammantaget innebär detta, tillsammans angelägenheten att bekämpa de allvarliga hot som olika terrororganisationer utgör, att utforskande av
alternativa vägar för Sverige att nå resolutionens målsättningar är intressant.
2.2 Syfte och frågeställning
Detta arbete syftar till att undersöka hur Sverige kan uppfylla skyldigheterna enligt artikel 6.a i FN:s resolution 2178. Närmare bestämt kravet om att säkerställa att det i nationell lag stadgas om tillräckligt stränga
kriminaliseringar för att kunna lagföra och straffa personer som reser eller försöker resa från Sveriges territorium till en annan stat än den stat där de har sin hemvist eller är medborgare, i syfte att begå, planera, förbereda eller delta i terroristhandlingar, eller ge eller få terroristträning.
Den övergripande frågeställning som arbetet ska besvara är:
• Hur bör Sverige utforma sin lagstiftning för att möta resolutionens krav om kriminalisering av den sortens resor som nämns i arbetets syfte?
Därtill kommer ett antal kompletterande frågeställningar:
• Hur är existerande lagar på området beskaffade för att möta
resolutionskraven – Var finns luckorna nykriminaliseringen syftar till att täppa igen?
• Hur kan dessa luckor täppas igen och hur bör de utformas med hänsyn till grundläggande principer för kriminalisering förespråkade av lagstiftaren och i doktrin?8
2.3 Avgränsningar
Uppsatsen koncentrerar sig på det reseförbud som följer av artikel 6.a. Därför behandlas inte de övriga skyldigheter som följer av resolution 2178 såsom bl.a. kriminalisering av finansiering och organisering av ”terrorismresor”, eller hindrande av in-‐ eller genomresa av personer som misstänks resa för terrorismrelaterade ändamål.9 Arbetet kommer endast kortfattat beröra
skyldigheten om att kriminalisera mottagande av utbildning.10
De rekommendationer från organisationen FATF gällande motverkande av finansiering av terrororganisationer som Sverige åtagit sig att följa kommer heller inte att omfattas av detta arbete.
Uppsatsen kommer inte att utreda huruvida utökade möjligheter för användning av tvångsmedel bör tillåtas p.g.a. den nykriminalisering som förväntas följa av resolutionens krav.
Arbetet syftar inte till att överpröva slutsatsen i SOU 2015:63 -‐ Straffrättsliga åtgärder mot terrorismresor, gällande att ny lagstiftning krävs för att möta resolutionens krav.
2.4 Metod
Arbetet innehåller drag av fler än en metod. Till huvuddel hämtas
utgångspunkter för uppsatsen från lag, praxis, förarbeten och rättsdogmatisk
8 Prop 1994/95:23, s 52 ff. Asp, Ulväng & Jareborg 2011, s 70-‐71. 9 Artiklarna 6b, 6c och 8.
litteratur. Denna metod beskriver Jareborg som ”den traditionellt rättsdogmatiska metoden”.11
Arbetet bär även spår av komparativ metod. Detta eftersom skyldigheter härstammande från en internationell konvention ligger till grund för arbetets syfte varvid jämförelser med andra länders förhållningssätt och implementering av konventionen förtjänar att bli gjorda.12 Detta för att erhålla ett bredare
perspektiv gällande hur konventionen kan omsättas på ett nationellt plan.
2.5 Material
SOU 2015:63 har utgjort en stor inspirationskälla till detta arbete. Främst p.g.a. att arbetet utgår från de förslag som presenterats i denna utredning. I den inledande delen av arbetet som består i att analysera gällande rätt har stor del av efterforskningarna gjorts genom studerande av straffrättslig doktrin. Vid arbetets kärna, d.v.s. analysen av betänkandets förslag och utarbetandet av egna alternativ till dessa, har framförallt fördjupande doktrin gällande
förfältskriminalisering studerats. Den författare som ligger bakom stor del av denna fördjupande doktrin är Petter Asp.
Den viktigaste alternativa lösning som presenteras längre fram i arbetet har influerats i hög grad av Frankrikes och Storbritanniens lagar på området. Tyvärr har förarbeten till dessa lagar inte hittats. Istället är fakta om dessa två staters lagar hämtade ifrån ett sammanfattande avsnitt om utländsk rätt i SOU
2015:63.13 Trovärdigheten gällande utredningsbetänkandets fakta om de
utländska rättsordningarna bör vara god, särskilt som avsnittet är fritt från värderande resonemang.
2.6 Definition av begrepp
Terrorismresor: Resor där någon reser ut från det svenska territoriet och till ett annat land än ett land där personen har sin hemvist eller är medborgare som sker i syfte att dels utföra, planera, förbereda eller delta i terroristhandlingar, dels ge eller motta terroriststräning.14
Terroristhandling: FN har inte presenterat en definition av detta begrepp. SOU 2015:63 väljer att tolka begreppet terroristhandling såsom innebörden av
11 Jareborg, SvJT 2004, s 8.
12 Om komparativ metod vid tolkning av internationella avtal se Olsen, SvJT 2004, s 126. 13 SOU 2015:63, s 77 ff.
begreppet särskilt allvarlig brottslighet enligt rekryteringslagens 2 §. Detta p.g.a. att definitionen skapats med stöd av beslut från EU och Europarådet syftande till att definiera begreppet terroristhandling och terroristbrott.
3 Disposition
Inledningsvis beskrivs mycket kort det innehåll i resolution 2178 som givit upphov till kravet om nykriminalisering gällande s.k. terrorismresor.
Därefter analyseras gällande rätt på området och hur denna stämmer överens med FN-‐resolutionens krav om straffbeläggande av terrorismresor.
Därnäst analyseras utredningsbetänkandets förslag om hur de straffrättsliga åtagandena bör genomföras och i anknytning till detta utforskas tänkbara alternativa lösningar för att möta konventionens krav om att motverka terrorismresor.
Slutligen förs en avslutande diskussion för att belysa resultaten av undersökningen.
4 FN:s resolution 2178
4.1 Bakgrund
Resolutionen är från september 2014 och har antagits av FN:s säkerhetsråd i enlighet med FN-‐stadgans sjunde kapitel. Detta innebär att den är bindande för alla medlemsstater. I allmänhet framställs i resolutionen hur bekämpande av terrorism skall ske av FN:s medlemmar. Det beskrivs särskilt också en allvarsam farhåga över det hot som de personer som reser för att delta i terror-‐
organisationers verksamhet utgör. Dels genom att deras medverkan bidrar till att öka konflikternas kraft och varaktighet, men även genom att personerna kan utgöra ett hot mot sitt ursprungsland och andra länder de passerar på
genomresa. Oro uttrycks även för att personerna som förespråkar radikala ideologier kan använda dessa för att främja terrorism.15
Resolutionen består av 27 artiklar som var och en börjar med olika ord såsom att säkerhetsrådet: betonar, uppmanar, påminner, understryker, beslutar,
konstaterar, och liknande. Artiklarna förmedlar därmed en mängd budskap
gällande bekämpningen av terrorism.
I resolutionen bör artikel 6 anses vara den mest utmärkande. Detta då artikeln utgör en skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att vissa uppräknande handlingar kriminaliseras. Övriga artiklar i resolutionen ger nämligen inte upphov till förpliktelser av samma ingripande karaktär som det påbud som art. 6 innebär om anpassning av nationell straffrätt.
4.2 Straffbeläggande av s.k. terrorismresor
Detta arbete är koncentrerat till genomförandet av skyldigheterna som är kopplade till art. 6.a, d.v.s. kriminalisering av resor och försök till resor i syfte att begå, planera, förbereda eller delta i terroristhandlingar eller ge eller få terroristträning.
Artiklarna 6.b och c omfattar krav på straffbeläggande av finansiering och organiserande av ovan beskrivna resor. Dessa krav har avgränsats bort i syfte att skapa bättre koncentration för fortsatt framställning.
För tydlighetens skull citeras artikel 6.a nedan.16
”Säkerhetsrådet... beslutar att alla stater ska säkerställa att det i deras nationella lagar och andra författningar stadgas om tillräckligt allvarliga brott för att på̊ ett sätt som motsvarar brottets allvarliga beskaffenhet kunna lagföra och straffa
a) deras medborgare som reser eller försöker resa till en annan stat än den stat där den berörda personen har sin hemvist eller är medborgare, och andra personer som reser eller försöker resa från deras territorier till en annan stat än den stat där de har sin hemvist eller är medborgare, i syfte att begå, planera, förbereda eller delta i terroristhandlingar eller ge eller få terroristträning,”
När nu de skyldigheter som ligger till grund för arbetets tema har presenterats kan uppsatsen gå vidare till att analysera hur gällande rätt överensstämmer med dessa krav.
5 Gällande rätt
5.1 Inledning
I Sverige finns redan vissa författningar som tar sikte på terrorhandlingar och s.k. förfältsdelikt till dessa. Förfältsdelikt kan beskrivas som kriminaliserade handlingar som i sig inte orsakar skada men vilka orsakar konkret eller presumerad fara eller risk för att skadliga handlingar kan ske.17 Exempel på
sådana brott är t.ex. försök, förberedelse och stämpling till flera av de självständiga brotten i BrB.
Såsom beskrivits under rubrik 3 anser FN att personer som reser i syfte att delta i terrororganisationers verksamhet utgör en fara för att konflikterna ska öka i kraft. Därmed finns stora likheter med de förfältsdelikt som beskrivits ovan, d.v.s. att resan endast utgör fara eller risk för, men inte själv kan anses innebära en skadlig handling likt ett fullbordat terroristbrott.
I det följande kommer de två svenska lagar som bäst motsvarar vad som artikel 6.a i FN:s resolution 2178 avser att straffbelägga att behandlas. Detta för att identifiera de ”hål” som behöver täppas till för att Sverige ska uppfylla sina internationella skyldigheter.
5.2 Terroristbrottslagen
5.2.1 Allmänt om terroristbrottslagen
Artikel 6.a avser resor i syfte att begå, planera, förbereda eller delta i terroristhandlingar samt resor i syfte att ge eller få terroristträning.
Terrorhandlingar är kriminaliserade i svensk rätt genom terroristbrottslagen som infördes efter att EU fastställt en allmän definition av vad som i
medlemsländerna skall anses utgöra terroristbrott.18
5.2.2 Vad som utgör terroristbrott
De handlingar som omfattas av lagen, bl.a. mord, dråp och grov misshandel, är sådana som träffas också av andra svenska lagar. Syftet med denna
17 Asp 2005, s 11.
dubbelkriminalisering är att gärningar som begåtts i terrorsyfte ska kunna ge strängare straff.19
Av de gärningar som räknas upp i resolutionens artikel 6.a, ”terroristhandlingar eller ge eller få terroristträning”, träffas inte terroristträning av de uppräknade handlingarna som utgör brott enligt terroristbrottslagen. Dock omfattas givande av terroristträning av rekryteringslagen, mer om denna lag under rubrik 5.3.
För att terroristbrott ska anses förövat måste tre förutsättningar vara uppfyllda.20
i) Någon av de uppräknade handlingarna i lagen måste ha begåtts. ii) Avsikten med handlingen ska vara sådan som är typisk för
terrorhandlingar, såsom (bl.a.) att injaga fruktan hos befolkning, att tvinga mellanstatliga organisationer till visst handlande eller att destabilisera eller förstöra viktiga funktioner hos en stat eller mellanstatlig organisation.
iii) Handlingen ska allvarligt kunna skada en stat eller mellanstatlig organisation.
5.2.3 Resor och terroristbrottslagens osjälvständiga brottsformer
Farorna som följer av att personer reser för att ansluta sig till terrorgrupper har tidigare behandlats i uppsatsens bakgrund under rubrik 4.1. Med denna
bakgrund tycks syftet med den av FN begärda lagstiftningen vara att på ett tidigt stadium förebygga terrorhandlingar utförda eller understödda av personer som företagit sådana resor.21
Terroristbrottslagens 4 § stadgar om förfältsdelikten försök, förberedelse, eller stämpling till samt underlåtenhet att avslöja terroristbrott. För dessa handlingar döms till ansvar enligt 23 kap BrB. Bestämmelsen är inte territoriellt begränsad.
Med hänsyn till vad som tidigare anförts i kapitlets början gällande
ändamålet med förfältsdelikt (förebygga risk/fara för att skada uppstår) skulle man lätt kunna dra slutsatsen att existensen av 4 § borde räcka för att förebygga terrorhandlingar såsom resolutionen kräver.
19 Asp, Friberg, Jareborg & Ulväng 2012, s 52. 20 Terroristbrottslagen, 2-‐3 §§.
21 Gällande ändamålet med begärd lagstiftning se SOU 2015:63, s 66 samt ingressen till resolution 2178, särskilt s 2-‐3.
Men för att detta ska vara möjligt krävs att resor i syfte att begå någon av de handlingar som räknas upp i resolutionens artikel 6.a uppfyller de rekvisit som uppställs i 23 kap. BrB gällande försök, förberedelse eller stämpling till brott.
Nedan kommer detta att utredas.
5.2.4 Förberedelse till brott enligt brottsbalken
Reglerna i BrB 23:2 kräver att vissa förutsättningar uppfylls för att en förberedelsegärning ska vara straffbar. Dessa presenteras nedan:
i. Överskjutande uppsåt, d.v.s. att den som utför handlingen ska ha uppsåt att utföra eller främja ett brott.
a. Med brott avses fulländat brott i gärningsmannaskap. b. Det krävs inte uppsåt till ett specifikt brott, utan det räcker
med viss brottstyp, t.ex. terroristbrott.22
ii. För det brott som avses måste en regel om förberedelseansvar finnas. iii. En förberedelsegärning enligt a-‐b nedan måste ha utförts av
gärningsmannen.
a. Tagit emot eller lämnat pengar eller annat som betalning för brottet eller för att täcka kostnader för brottets utförande, eller b. skaffat, tillverkat, sammanställt, lämnat, tagit emot, förvarat,
transporterat eller tagit sådan befattning med något som varit särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid brottet.
iv. Brottet har inte nått upp till rekvisiten för fullbordan eller försök. v. Farerekvisitet i BrB 23:2 st.3 måste uppfyllas.
a. Detta innebär att om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa ska inte dömas till ansvar.
5.2.5 Kan en resa innebära förberedelse till terroristbrott? 5.2.5.1 Uppsåtskravet
Uppsåt bör bedömas på olika sätt beroende på om den förberedelsegärning som är aktuell är avslutad eller inte.23 Ett exempel på en avslutad förberedande
gärning är att någon sålt kartor över en brottsplats med uppsåt att främja brott.
22 Prop 2015:63, s 68.
I sådana fall används de vanliga formerna av uppsåtsbedömning: avsikts-‐, insikts-‐ eller likgiltighetsuppsåt.
En oavslutad förberedelsegärning, är en egenförberedelse som t.ex. att någon sammanställt sprängmedel med avsikt att detta senare ska användas av
densamme vid brott.24 En resa borde rimligen bedömas som en sådan
egenförberedelse, dvs. att resan görs för att senare utföra ett terroristbrott. Uppsåtsbedömningen vid oavslutade förberedelser kan inte göras med de vanliga uppsåtsformerna som nämnts ovan.25 Istället är det avgörande att
gärningsmannen vid tidpunkten för förberedelsehandlingen beslutat att senare begå den handling som bildar brottet.26 För uppsåtstäckning måste
gärningsmannen också vara medveten om att den kommande handlingen utgör brott.27
Vad som hittills utretts gällande hur uppsåtskravet vid förberedelse till brott är konstruerat gör att en resa rent ”lagtekniskt sett” kan uppfylla uppsåtkravet om den sker med syfte att begå en terroristhandling.
5.2.5.2 Föreskriftskravet
Förberedelseansvar är som tidigare behandlats föreskrivet i terroristbrottslagens 4 § och innebär därmed inget hinder. 5.2.5.3 Kravet om en utförd förberedelsegärning
Enligt BrB 23:2 1 st. innebär en förberedelsegärning att viss befattning med föremål sker. Denna befattning med föremål delas in i två typer.
Den första typen av förbredelsegärning gäller att någon lämnar eller tar emot pengar eller annat av värde. Detta kan ske antingen genom betalning för brottet eller som täckning av kostnaderna för det.
Ett fall som skulle kunna aktualiseras för detta arbete där sikte tas på just resor är att någon tar emot pengar eller annan egendom för att bekosta resan till platsen där terroristbrottet är tänkt att genomföras. Vad som dock innebär en svag punkt gällande denna brottskonstruktion är svårigheten att bevisa att avsikten med resan är att begå själva terroristhandlingen och inte att planera
24 Asp, Ulväng & Jareborg 2011, s 444.
25 Asp, Ulväng & Jareborg 2011, s 444. & NJA 2011 s. 627 26 Asp 2007, s 67 ff. & NJA 2011 s. 627
eller förbereda detsamma. Det brott som avses är nämligen fullbordat brott i gärningsmannaskap och därför är inte förberedelse till osjälvständiga brott kriminaliserat.28
Den andra typen av förberedelsegärning gäller befattning med ett föremål som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid brott. Med särskilt ägnade föremål menas såklart hjälpmedel som endast har nytta vid brott. Men, även föremål med som har tillåtet användningsområde kan utgöra sådana särskilt ägnade föremål, såsom vapen och sprängmedel. Saker som typiskt sett används vid brott såsom brytverktyg och knivar träffas också av stadgandet. I stort sett alla föremål som är av central betydelse för brottets genomförande kan faktiskt träffas. Dock ska hjälpmedlet typiskt sett vara lämpat för det aktuella brottet som t.ex. falska id-‐handlingar eller s.k. rånarluvor. Vardagliga föremål som kan användas vid brott ska inte träffas av regleringen om de inte modifierats just för det aktuella brottet såsom specialutrustade bilar eller liknande. Lagstiftaren har förklarat att vardagliga saker som mobiltelefoner eller datorer utgör sådana föremål som inte träffas av bestämmelsen om de inte ingår i en samling föremål speciellt avsedda att användas vid brottet.29
Att vardagliga ting inte utgör något särskilt ägnat föremål borde innebära att befattning med resehandlingar knappast kan anses träffas av denna typ av förberedelsegärning.
Lagen kräver dessutom att det särskilt ägnade föremålet ska användas vid brottet. 30 Detta faktum talar också mot att resehandlingen skulle kunna utgöra
sådant föremål då de inte alls används vid själva terroristbrottet, utan i ett tidigare skede. För att exemplifiera detta kan rättsfallet NJA 2007 s 774 kort refereras. I fallet bedömde HD att beställning av kortläsare och knappsatser som skulle användas vid s.k. skimming, kontokortsbedrägeri, inte innebar en förberedelsehandling i förhållande till bedrägeribrottet då dessa inte användes vid själva bedrägeriet utan enbart för att ”inhämta information och framställa de kort med vars hjälp bedrägeriet därefter skulle genomföras.”31
28 Asp, Ulväng & Jareborg 2011, s 447 f. & SOU 2015:63 s 68. 29 Prop 2000/01:85, s 41 f.
30 Asp, Ulväng & Jareborg 2011, s 451. 31 NJA 2007 s 774.
Sammanfattningsvis kan sägas att kravet på en begådd förberedelsegärning ofta innebär ett stort hinder för att bedöma en resa som en förberedelse till
terroristbrott. Med stöd i vad som ovan anförts om de två typerna av
förberedelsegärningar så är det enda fallet som faktiskt träffas då en person tar emot någon slags ekonomisk ersättning för bekostande av resan.
5.2.5.4 Farerekvisitet
För att dömas till ansvar till förberedelse för brott krävs att faran för brottets fullbordan varit större än ringa. Med det menas att det vid tidpunkten för förberedelsehandlingen32 inte varit uteslutet eller uppenbart osannolikt att
gärningsmannen skulle komma att fullborda brottet.33 I praxis är det ovanligt
att farerekvisitet används för att eliminera ansvar.34
Trots detta uttrycker SOU 2015:63 att rekvisitet likväl kan utgöra ett hinder för att anse att förberedelseansvar enligt BrB möter resolutionens krav.35 En
ståndpunkt som framstår som riktig med tanke på att resolutionen inte uttrycker att otjänliga försök att begå en terrorresa bör undantas från straff.
Sammanfattningsvis innebär farerekvisitet p.g.a. skälen ovan en, om än ofta obetydlig, flaskhals som ytterligare förminskar möjligheten att bedöma en resa som en förberedelse till terroristbrott.
5.2.6 Försök till terroristbrott 5.2.6.1 Introduktion
Terroristbrottslagens 4 § stadgar förutom förberedelseansvar också om ansvar för försök till terroristbrott. I det följande skall utredas hur detta lagrum
motsvarar kravet om bestraffande av resor med de syften som räknas upp i artikel 6.a i resolution 2178.
5.2.6.2 Uppsåtskravet
För att ens klassificera en resa som ett försök till terroristbrott krävs att gärningsmannen har uppsåt att föröva terroristbrott.36 Uppsåtsbedömningen
32 Asp 2007, s 180. 33 Asp 2007, s 194. 34 Ds 2009:17, s 75. 35 SOU 2015:63, s 69. 36 Wennberg 2010, s 241.
görs olika vid avslutade och oavslutade försök. Ett avslutat försök är för handen när gärningsmannen gjort allt som behövs för att fullborda brottet men ändå av någon anledning inte lyckats fullborda brottet. Denna typ bedömning kommer inte på tal vid granskningen av om en resa utgör försök till terroristbrott. Betraktas en resa däremot som en oavslutad försöksgärning grundas bedömningen om uppsåt förelegat på gärningsmannens avsikt med sitt
handlande vid tillfället. Att personen har beslutat sig för att göra vad som krävs för att nå fullbordan samt insett att detta innebär brott är tillräckligt för att uppsåt ska vara för handen.37
Sådana resor som resolutionens artikel 6.a avser är just de som sker med avsikt att begå terroristhandlingar. Därmed innebär existerandet av
uppsåtskravet i BrB:s försöksbestämmelse inget hinder för tillmötesgående av resolutionen.
5.2.6.3 Utförandet av brottet har påbörjats
För att försöksbestämmelsen ska kunna tillämpas måste brottet ha påbörjats. För att bestämma detta krävs att gärningsmannen nått försökspunkten,
innebärandes att förberedelser övergått till utförande.38 Kan en resa innebära
att försökspunkten i förhållande till ett terroristbrott har nåtts? Svaret på frågan beror på omständigheterna. För att konkretisera kan de tre typfall som
presenteras i Kriminalrättens grunder användas för att bedöma om en resa innebär att försökspunkten till terroristbrottet nåtts.
Det första typfallet är att någon håller på att begå handlingen som utgör brott, i vårt fall terroristhandlingen. Detta alternativ är därför inte aktuellt då själva resan inte utgör själva terroristhandlingen utan endast ett förberedande led.
Andra typfallet tar sikte på situationer där någon har utfört en
förberedelsehandling och är beredd att omedelbart förverkliga sitt uppsåt. Som exempel på detta kan omständigheterna i NJA 1990 s. 354 nämnas. I fallet ansåg HD att försökspunkten nåtts så tidigt som när en person anmält sin ankomst i en porttelefon till polishuset där han planerat att frita en häktad person. I fall med resor generellt skulle detta bedömningssätt medföra att försökspunkten
37 Wennberg 2010, s 244.
kan vara nådd vid företagandet av en resa i sådana fall där gärningsmannen har uppsåt att ombord på transportmedlet utföra en terrorhandling såsom t.ex. en flygkapning, självmordsbombning eller spridande av gift.
Målsättningen med artikel 6.a är dock som beskrivits tidigare i arbetet att motverka en annan sorts resor än den typ som ovan exemplifierats. Detta medför att det typfall som beskrivs i detta stycke, särskilt med tanke på vad HD uttalat i NJA 1995 s.405, svårligen kan träffa de resor som avses i artikel 6.a. I fallet ansågs inte försökspunkten uppnådd genom en bilresa till platsen där ett tilltänkt rån skulle företas. Vidare ansåg HD ansåg att fler handlingar fordrades för att rånet skulle anses vara påbörjat. Denna tolkning visar klart att en resa till en plats där det relaterade brottet är tänkt att ske inte i sig utgör en
försöksgärning.
Tredje typfallet där försökspunkten anses vara nådd utgörs av när
gärningsmannen inlett en förberedande handling som i sig själv innebär ett brott och strax därefter är tänkt att följas av det aktuella brottet. Då det gäller sådana resor som avses i vårt fall förefaller detta typfall som krystat men inte otänkbart. En möjlig situation skulle kunna vara när resan består i ett olovligt passerande av en landsgräns eller en resa som på ett eller annat sätt som utgör brott såsom kapning, hastighetsöverträdelse, olovlig körning eller liknande.
Sammanfattningsvis kan sägas att möjligheterna att klassificera en resa som en påbörjad terroristhandling framstår som långsökt, så länge det inte rör sig om en flygkapning, självmordsbombning ombord på ett transportmedel eller liknande. De typer av resor som artikel 6.a syftar till att bestraffa är inte av sådan karaktär och därför bör BrB:s försöksbestämmelse betraktas som otillräcklig för att möta artikelns krav på straffbeläggande av resor. 5.2.6.4 Farerekvisitet
För ansvar enligt försöksbestämmelsen krävs också att fara för brottets fullbordan förelegat vid tidpunkten för försökshandlingen eller att sådan fara varit utesluten av en tillfällighet.39 Bedömningen av om gärningen uppfyller
rekvisitet skiljer sig från den som görs vid förberedelseansvar och består som angetts i början av detta stycke av två delar. Med fara avses konkret fara
(existentiell möjlighet och plausibilitet) och i de fall konkret fara inte förelegat bedöms gärningsmannens objektiva inställning till brottets förverkligande.40
Bedömningen om farerekvisitet har uppfyllts är unikt i varje enskilt fall, men inget i rekvisitets konstruktion omöjliggör att försöksbestämmelsen tillämpas vid en resa med de syften som uppräknas i artikel 6.a. Däremot utgör rekvisitet en slags flaskhals som måste passeras för att en resa ska kunna bilda en
försöksgärning.
5.2.7 Stämpling till terroristbrott 5.2.7.1 BrB:s defintion
Stämpling innebär enligt BrB 23:2 st. 3 att någon i samråd med annan beslutar sig att begå brott, söker anstifta annan, eller åtar sig eller erbjuder sig att utföra brott. Likt ansvar för förberedelse till brott kräver stämpling uppsåt till
fullbordat brott samt att det farerekvisit som avhandlats ovan är uppfyllt. Det brott som stämplingen relaterar till avser fullbordat brott i gärningsmannaskap, vilket innebär att stämpling till exempelvis försök eller medverkan inte är kriminaliserat, något som likt övriga osjälvständiga brottsformer innebär att fler av de gärningar artikel 6.a avser att kriminalisera inte träffas (planera eller förbereda terroristhandlingar eller ge eller få terroristträning).
5.2.7.2 Stämplingsgärningen
Vad som ger stämplingsgärningen dess karaktär är att brottet förutsätter att minst två personer är inblandade för att ansvar ska aktualiseras. Detta innebär att regleringen endast kan användas i de fall en s.k. terrorismresa involverar mer än en person.
Såsom tidigare beskrivits innebär stämplingsgärningen att någon i samråd med annan beslutar sig att begå brott, söker anstifta annan, eller åtar sig eller erbjuder sig att utföra brott. Att en resa skulle kunna innebära någon av dessa gärningar är långsökt med hänsyn till ordalydelsen av BrB 23:2 st. 3. Trots detta är det inte helt uteslutet att en resa kan bestraffas med hjälp av stämplings-‐ bestämmelsen. Som exempel beskriver utredningsbetänkandet ett sådant fall där en resa sker i samråd med och/eller bistås av andra personer som ett led för
att slutgiltigt fullborda ett terroristbrott. 41 I ett sådant fall utgör inte själva
resan en stämplingsgärning, men när sådana kringgärdande omständigheter som just nämnts föreligger kan stämplingsbestämmelsen användas.
Slutsatsen av vad som ovan anförts är att stämplingsbestämmelsen kan användas för att täcka en del av de resor som artikel 6.a avser.
5.2.8 Sammanfattning – terroristbrottslagen
Möjligheterna att med hjälp av terroristbrottslagen fullt ut möta de krav om straffbeläggande som följer av artikel 6.a verkar inte fungera.
Till att börja med träffas inte givande och mottagande av terroristutbildning av lagens tillämpningsområde eftersom dessa handlingar inte är medtagna bland de gärningar som enligt lagen utgör terroristbrott.
Vidare har det i avsnittet visats att användning av de osjälvständiga
brottsformer som är kopplade till terroristbrottslagen endast kan komma till användning för att bestraffa en liten del av de resor som artikel 6.a inriktar sig på. Den bild som framträder när man förenklar de analyser som gjorts i detta avsnitt är att en resa ofta inte uppnår det nära samband till den fullbordade gärningen som krävs för att resan ska kunna utgöra brott. Även då
överskjutande uppsåt existerar kräver lagen i de allra flesta fall mer än företagandet av en resa för att terroristbrott ska vara för handen.
5.3 Rekryteringslagen
5.3.1 Allmänt om lagen
Lagen tillkom enligt sin första paragraf för att genomföra Europarådets konvention (2005) om förebyggande av terrorism och EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism (2008).
I lagen är begreppet särskilt allvarlig brottslighet centralt. Uppräkningen av de handlingar som utgör sådan särskilt allvarlig brottslighet är minst sagt diger och inrymmer i stort sett alla tänkbara former av handlingar som en
gärningsman med terroruppsåt skulle kunna företa.42 Exempel på handlingar
som inryms i begreppet särskilt allvarlig brottslighet enligt rekryteringslagen är bl.a: mord, dråp, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, grovt
41 SOU 2015:63, s 69. 42 Rekryteringslagens 2 §.
olaga tvång, mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage och spridande av gift eller smitta.
Lagen innehåller inte ansvarsbestämmelser för utförandet av sådan särskilt allvarlig brottslighet. Däremot inrymmer den straffbestämmelser för gärningar kopplade till sådana brott såsom: offentlig uppmaning till särskild allvarlig brottslighet, rekrytering till att begå/medverka till särskild allvarlig brottslighet och utbildning ägnad att användas för särskilt allvarlig brottslighet.
5.3.2 Rekryteringslagen och terroristträning
Artikel 6.a innehåller ett krav om straffbeläggande av resor i syfte att ge eller motta terroristträning. Den terroristträning som FN avser saknar definition, men begreppet utbildning för terrorism definieras i EU:s rambeslut och
Europarådets konvention som nämnts inledningsvis i detta avsnitt. I svensk rätt motsvaras denna definition av rekryteringslagens 5 §.43
Genom bestämmelsen kriminaliseras att meddela och försöka meddela instruktioner om tillverkning eller användning av sådana sprängämnen, vapen eller skadliga eller farliga ämnen som är särskilt ägnade att användas för särskilt allvarlig brottslighet, eller om andra metoder eller tekniker som är särskilt ägnade för sådant ändamål.
Att någon meddelat dessa instruktioner innebär att de nått fram till
adressaten. Att ha försökt meddela innebär att någon gjort vad som behövs men att instruktionen ändå inte nått mottagaren.44 Som exempel nämns att
instruktionerna hamnat på villovägar eller beslagtagits.45 Denna distinktion
tyder på att ”försökspunkten” för brottet ligger betydligt närmare själva instruerandet än en resa i syfte att instruera.
5.3.3 Slutsatser
Trots existensen av rekryteringslagens 5 § är den otillräcklig då det kommer till att möta kraven i artikel 6.a gällande terroristträning. Till att börja med täcker inte lagen mottagande av utbildning, vilket bör vara ett betydligt vanligare syfte med de resor som avses än att personer reser till ett annat land i rollen som utbildare.
43 SOU 2015:63, s 70. 44 Prop 2009/10:78, s 61.
