Biståndshandläggarens salutogena förhållningssätt i möten med utrikesfödda äldre

Biståndshandläggarens salutogena

förhållningssätt i möten med utrikesfödda äldre

Mia Muratagic och Jesika Smiljanic Socialt arbete - examensarbete, 15 hp. Socionomprogrammet

Care managers salutogenic approach in meetings with

foreign-born elderly

Abstract

Elderly people with a different cultural background than swedish is now a targeted group that is becoming more relevant in elderly care. The swedish elderly care has also focused much of the work to be carried out according to a salutogenic approach and several development projects in this perspective has been practiced in many parts of the country's municipalities. The purpose of this study was to create a greater understanding of the care managers work with foreign-born elderly people from a salutogenic approach. For us to be able to answer the purpose of the study we collected empirical material through semi-structured interviews from five care managers from two different municipalities in central Sweden. The results are presented and analyzed based on the collected empirical data that we then tied together with the key concepts and previous research. The results showed that the challenges that the care managers encounter in their salutogenic approach is the language deficiencies and demands for action because they differ from the Swedish culture. In the discussion we write our thought about the future development concidering the care managers work with foreign-born elderly.

Keywords: Care managers, elderly care, salutogenes, sense of coherence, foreign-born elderly, cultural differences

Sammanfattning

Äldre med en annan kulturell bakgrund än svenskt är idag en målgrupp som blir allt mer aktuell inom äldreomsorgen. Den svenska äldreomsorgen har även på senare år fokuserat mycket på att arbetet ska utföras genom ett salutogent förhållningssätt och flera utvecklingsprojekt inom perspektivet har utövats i flera delar av landets kommuner. Syftet med föreliggande studie var att skapa en ökad förståelse för biståndshandläggarens arbete med utrikesfödda äldre utifrån ett salutogent förhållningssätt. För att besvara studiens syfte inhämtas studiens empiri genom semistrukturerade intervjuer från fem biståndshandläggare från två olika kommuner i Mellansverige. Resultatet presenteras och analyseras utifrån insamlad empiri som binds ihop med centrala begrepp och tidigare forskning. Resultatet visar till att de utmaningar som biståndshandläggare stöter på utifrån sitt salutogena förhållningssätt är språkbrister och krav på insatser som skiljer sig från den svenska kulturen. Slutligen lyfts en diskussion om framtidens utveckling för biståndshandläggarens arbete med utrikesfödda äldre.

Nyckelord: Biståndshandläggare, äldreomsorg, salutogent, känsla av sammanhang, utrikesfödda äldre, kulturella skillnader.

Innehållsförteckning

1. Bakgrund...6

1.1 Syfte och frågeställningar...7

1.2 Centrala analysbegrepp...7

2. Teoretisk referensram...8

2.1 Salutogent perspektiv...8

3. Tidigare forskning...10

3.1 Biståndshandläggarens arbete med salutogena perspektiv...11

3.2 Biståndshandläggarnas arbete med utrikesfödda äldre...11

3.3 Tvärkulturella möten och etnisk identitet...13

4. Metod...14 4.1 Val av metod...14 4.2 Tillförlitlighet...14 4.3 Urval...15 4.4 Utformning av intervjuguide...16 4.5 Insamling av data...17

4.6 Databearbetning och analys...18

4.7 Etiska överväganden...19

5. Resultat och analys...19

5.1 Salutogent förhållningssätt tillämpat i socialt arbete...20

5.2 Biståndshandläggarens utmaningar i möten med utrikesfödda äldre...23

6. Diskussion...33 6.1 Resultatdiskussion...33 6.2 Metoddiskussion...35 7. Referenslista...37 Bilaga 1...40 Bilaga 2...41

Inledning

I Sverige ökar ständigt andelen utrikesfödda äldre och deras behov av vård och omsorg. Därför anses hälsa och bemötande vara i allt högre prioritet inom äldreomsorgen (Gaunt, 2002). Antonovsky (2005) belyser att hälsa och det salutogena är kopplade till varandra och att ett salutogent synsätt utgörs av att behålla eller öka individens hälsa.

I Socialstyrelsens lägesrapport (2016) redovisas att andelen utrikesfödda som är 65 år och äldre har ökat mellan åren 2001 och 2014. Mycket utav ökningen beror på de konflikter som sker i omvärlden men även att den generation som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare blivit allt mer aktuella inom äldreomsorgen. I och med att den äldre gruppen ökar i samhället råder det även ett större behov av socialtjänstinsatser. Enligt socialstyrelsens lägesrapport (2016) har flertalet äldre en risk för att hamna i sjukdomsförlopp vilket kan leda till förlorade kunskaper till att tala det sist-inlärda språket. Detta utgör en utmaning då äldreomsorgen behöver nya och proaktiva insatser för att säkerhetsställa att insatser som genomförs inom äldreomsorgen kan tillgodose de nya behoven som uppstår i och med det ökade antalet utrikesfödda. Dock belyser Socialstyrelsens lägesrapport (2016) att majoriteten av dessa senaste asylsökande är under 65 år men att det inom den närmsta tiden kommer utgöra ett inflytande där kraven kommer att påverka behoven inom äldreomsorgen senare i framtiden. I och med att utrikesfödda äldre är en grupp som den svenska äldreomsorgen kommer att ha mer och mer kontakt med ska detta dock inte ses som ett problem. Den del som dock anlänt på äldre dagar bor vanligen tillsammans med sina barn eller andra anhöriga som tar hand om dem (SOU 1997:76).

Val av uppsatsämne grundar sig i den erfarenhet vi har i vårt arbete som biståndshandläggare och ett intresse för arbetet med utrikesfödda äldre, då vi själva har utländsk bakgrund. Att vi valt att fokusera på biståndshandläggarnas salutogena förhållningssätt tillämpat i arbete med utrikesfödda äldre grundar sig i den aktuella situation vi befinner oss i, med dagens flyktingkris och de 50-60-70-tals arbetskraftsinvandrare som blir aktuella inom äldreomsorgen. Salutogent arbete, eller vad vi valt att benämna; förhållningssätt, är mycket aktuellt inom äldreomsorgen. Jönson och Harnett (2015) skriver om hur det salutogena kan se ut i verkligheten och beskriver att yrkesverksamma som arbetar utefter ett salutogent synsätt, inom äldreomsorgen, ska hjälpa äldre människor, oberoende av kulturell bakgrund, att fastställa sina problem och visa att en lösning finns så att de framstår som mer konstruktiva. Vi upplever att vårt valda ämne är av relevans för socialt arbete då detta fenomen kommer bli allt mer aktuellt och genom att fördjupa oss kan vi öka vår kunskap inför vår framtida yrkesprofession som socialarbetare.

1.

Bakgrund

Aron Antonovsky myntade begreppet salutogenes för mer än 30 år sedan. Syftet med det salutogena perspektivet är att fokus ska ligga på att lyfta fram det friska hos individen samt att sträva mot en så god hälsa som är möjligt genom att utnyttja de möjligheter som finns att tillgodose från individens egna resurser (Antonovsky, 2005). Det salutogena perspektivet är ett centralt begrepp i vår studie då vi vill skapa en ökad förståelse för biståndshandläggarens arbete med utrikesfödda äldre utifrån ett salutogent förhållningssätt.

I en tidigare studie av Johansson och Bergman (2014) belyser författarna att det i flera kommuner i Sverige för närvarande pågår ett arbete med att införa ett salutogent synsätt och arbetssätt inom äldreomsorgen. Detta genomförs för att betona vikten av att den äldre ska känna en känsla av sammanhang (KASAM) och mening för livet. Författarna belyser även att det salutogena synsättet har stöd i nationell äldrepolitik varav ett tydligt exempel finns i Socialtjänstlagen som angiver ’’att omsorgen ska leda till värdigt liv och välbefinnande för de äldre, vilket bygger på uppfattningen att vardagen ska vara begriplig, hanterbar och meningsfull’’ (Johansson & Bergman, 2014, s. 67). Det salutogena och synsättet om meningsfullhet finns även i Socialstyrelsens ’’vägledningsmaterial’’ om värdegrund för personal inom arbete med äldre.

En individs hälsa är ett tillstånd av fullkomlig psykisk, socialt och fysiskt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdomstillstånd. Individens hälsa är en samordnad del i människans livsvärld och kan understödjas genom känsla av sammanhang – KASAM. För att individen ska kunna uppnå en känsla av sammanhang krävs det att individen upplever situationen som begriplig, hanterbar och meningsfull. Att uppleva hälsa eller ohälsa är även en balsans mellan makt och ansvar och utrikesfödda äldre kan uppleva ohälsa i situationer där sociala omgivningar upplevs som enformiga, brist på ekonomiska resurser, kulturell distans och brister i sociala nätverk i det nyanlända landet (Hadziabdic & Sandström, 2006).

I samband med att den äldre behöver hjälp och stöd från en svensk myndighet är oftast det första mötet med en biståndshandläggare den äldre gör i samband med vård- och omsorgsinsatser. Biståndshandläggning inom den svenska äldreomsorgen är en behovsbedömningsprocess där varje äldre individ ansöker om omsorgsinsatser. Det mest centrala inom tilldelandet och administrationen av omsorgsinsatser är mötet mellan den äldre individen och biståndshandläggaren. Vad som skiljer sig från äldreomsorgen och andra verksamhetsområden inom socialtjänsten är att de ansökta insatserna är präglade av ’’servicekaraktär’’ för den äldre individen ska kunna bevara sin självständighet i den mån som är möjlig och önskvärt för att klara av sitt vardagliga liv (Torres, Olaison & Forssell, 2015). I möten mellan biståndshandläggare och den äldre är det viktigt att biståndshandläggaren är professionell och objektiv i möten oberoende av om det kan uppstå kulturskillnader. Övergeneralisering och föreställningar är viktigt att som biståndshandläggare koppla bort i möten där kulturskillnader kan uppstå för att minska risk för misstolkning och missförstånd. I ett sådant mångkulturellt land, som Sverige, bör omsorgen erhålla ett humanistiskt

förhållningsätt där det värnas om de kulturella skillnaderna. Genom detta förhållningssätt stärks och utvecklas relationer som är gemytliga och genuina mellan den äldre och biståndshandläggare (Hadziabdic & Sandström, 2006).

1.1

Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande studie är att genom en kvalitativ ansats skapa en ökad förståelse för biståndshandläggarens arbete med utrikesfödda äldre utifrån ett salutogent förhållningssätt. Frågeställningar

- Hur ser ett salutogent förhållningssätt ut inom biståndshandläggning?

- Stöter biståndshandläggare på utmaningar när de möter utrikesfödda äldre vad gäller kulturella skillnader (önskemål av behovsprövade insatser)?

- Hur kan biståndshandläggaren tillämpa ett salutogent förhållningssätt generellt i alla möten med utrikesfödda äldre, vilka förutsättningar finns det?

1.2

Centrala analysbegrepp

I föreliggande studie har vi valt att genomgående använda oss av begrepp som är ständigt återkommande och grunden för vårt teoretiska och empiriska underlag.

Utrikesfödda äldre

Torres (2010) menar att begreppet invandrarskap används för att beskriva den sociala position som icke-svenskar tillskrivs i det svenska samhället. Detta kan skapa en stark klyfta mellan ’’vi’’ och ’’de andra’’. Torres (2010) förklarar fortsättningsvis att etnicitet är den kulturella, språkliga och religiösa bakgrund som individer har vilket innebär att begreppet inte enbart innefattar ”de andra”. Författaren menar att begreppet invandrare ofta betraktas som motsatsen till grundsynen svensk och att invandrarskap oftast är förknippat med ojämställdhet, annorlunda, social isolering, utanförskap, främlingskap, kompetensbrist och traditionsbundenhet etc.

I föreliggande studie har vi valt att använda oss av Socialstyrelsens (2016) benämning av denna grupp som ”utrikesfödda äldre” som genomgående begrepp för vår valda målgrupp. Valet av nämnda begrepp grundar sig föreställningen av ett avspänt förhållningssätt samt behagliga kopplingar i vilket vi upplever att benämningen ’’utrikesfödda äldre’’ har. Benämningen ’’äldre utrikesfödda’’ valdes även för att bredda gruppen äldre som är födda utanför Sveriges gränser, således även äldre som invandrat till Sverige från övriga länder i Norden.

Biståndshandläggare

En biståndshandläggare är en yrkesprofessionell som arbetar för människor som ansöker om insatser (Börjeson, 2010). Biståndshandläggaren har en arbetsuppgift som framförallt ägnar sig åt att tolka och förstå lagstiftningen, och genom lagen ska biståndshandläggaren, som grund, fatta beslut om den eller de insatser som den äldre ansökt om. Biståndshandläggarens arbete grundar sig alltså inte åt att tillföra den äldre något sorts omsorgsarbete eller att leda en

äldreomsorgsverksamhet (Lindelöf & Rönnbäck, 2004). För att biståndshandläggarna ska kunna bedöma den äldres behov och skriva ett beslutsunderlag arbetar de efter lagstiftning och Socialtjänstlagen (SFS 2001:453). De omsorgsinsatser som beviljas och beslutas av biståndshandläggare i handläggningsprocessen utgår ifrån att den äldre har ett behov av service- och/eller omvårdnadsinsatser i vardagen för att denna skal uppnå en skälig levnadsnivå. Processen initieras av att den äldre ansöker om service- och omvårdnadsinsatser vilket t.ex. kan vara hemtjänst, korttidsvistelse eller boende i form av helinackordering1_. Biståndshandläggaren har sedan ett bedömningssamtal med den äldre för att göra en individuell bedömning av dennes behov för att kunna tillgodose vilka behov som anses behövas inom ramen för vård och omsorg (Lindelöf & Rönnbäck, 2004). Biståndssökaren har alltid rätt att under utredningen få information om vilka rättigheter denne har. Den biståndssökande har även rättigheter att överklaga de beslut som handläggarna fattar för att få sitt beslut omprövat i högre instans (Lindelöf & Rönnbäck, 2004).

Salutogent förhållningssätt

I föreliggande studie har vi valt att använda oss av begreppet förhållningssätt kopplat till biståndshandläggarens salutogena arbete. Begreppet förhållningssätt, anser vi, skapar ett bredare uttryck för biståndshandläggarens arbete då biståndshandläggaren i sin yrkesutövning inte enbart arbetar med det salutogena utan även förhåller sig till det genom att de anpassar sig efter situationer som kan uppstå och sitta nya sätt att möta den äldre, undgå från rutiner, uppmärksamma den äldres omgivning etc. Detta i sin tur gör att biståndshandläggaren har en yrkesutövning där det förutsätts att de ska ha omdöme, värderingar och synsätt samt personliga egenskaper som t.ex. flexibilitet, noggrannhet sällskaplighet. Därav blir det salutogena inte bara ett rutinmässigt arbetssätt utan ett förhållningssätt som följer med biståndshandläggaren som en röd tråd i sitt arbete.

2.

Teoretisk referensram

2.1

Salutogent perspektiv

Inom den svenska äldreomsorgen har intresset för det salutogena perspektivet ökat inom verksamheterna på senare år och flera utvecklingsprojekt inom perspektivet har utövats i flera delar av landets kommuner. Ett exempel på en kommun i Sverige är Göteborgs kommun, som valt att besluta att all äldreomsorg ska bedrivas utifrån ett salutogent förhållningssätt. En anledning till att det salutogena perspektivet blivit så pass aktuellt, de senaste åren, kan vara faktorer på att det finns utmaningar i den medicinska och fysiska syn på äldre individers behov, vilket i flera år har fullständigt dominerat den svenska äldreomsorgen (Storm & Pettersson, 2010).

Begreppet salutogenes kan användas på flera olika sätt och tolkningen av begreppet kan variera och ges i skiftande betydelser beroende på olika nivåer av olika aktörer som använder sig av begreppet salutogent. Johansson och Bergman (2014) utgick ifrån tolkningar av det salutogena inom äldreomsorgen utifrån hur olika kommuner i landet beskrev begreppet. En 1Äldreboende med helinackordering menas med att det finns tillgång till personal dygnet runt.

kommun menade att ett salutogent förhållningssätt var att ”personalen kommer att ha en mer coachande roll” varav en annan kommun menade att ett salutogent förhållningssätt uppfattas som att det handlar om att ’’sätta individen i centrum och utgå från ’det goda’’’ (Johansson & Bergman, 2014, s. 68).

Ett salutogent synsätt utgörs av en strävan efter att behålla individens känsla av hälsa genom att se till det friska hos individen trots påfrestande faktorer som individen kan uppleva eller har upplevt (Antonovsky, 2005). Det är vanligt att professionella i exempelvis äldreomsorgen eller barn och ungdomspsykiatrin tillämpar det salutogena synsättet på andra individer genom att se till de tre olika skyddsfaktorerna: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som tillsammans utgör individens känsla av sammanhang - KASAM. Antonovsky kom att definiera detta begrepp utifrån det salutogena synsättet, som baseras på hur högt eller lågt hälsotillstånd som människan befinner sig vara i. Antonovsky menar på att hälsa är förknippat med hög KASAM och ohälsa med låg KASAM (Westlund & Duckert, 2012; Green & Hult, 2006).

Begreppet begriplighet handlar om att individen känner att denne har förståelse och begriplighet inför vad som sker i dennes omgivning samt förstår av vilken anledning detta sker (Antonovsky, 2005). De som arbetar för andra individer, som vanligtvis är den yrkesprofessionella, bör därför sträva efter att i den mån som är möjlig kunna förklara för denne vid möten vad som sker och vad som komma skall för att individen begriper det som sker utanför dennes livsvärld (Green & Hult, 2006). Enligt Tamm (2012) kan denna information uppfattas som antingen ”brus” eller begripligt. Detta innebär att en individ med hög känsla av sammanhang, KASAM, kan hantera detta ”brus” och göra informationen begriplig. Tamm (2012) nämner även att informationen inte endast är positiv utan kan även vara icke önskvärd. En individ med hög känsla av sammanhang kan hantera och begripa denna icke önskvärda information.

Hanterbarhet handlar om att individen känner att denne har tillräckligt med resurser för att kunna hantera olika situationer i livet. Om individen känner att denne kan manövrera motgångar i livet har denne en hög känsla av sammanhang och inte känner sig överrumplad av yttre faktorer (Antonovsky, 2005). Tamm (2012) nämner att dessa resurser inte endast behöver vara yttre resurser så som pengar, vänner och Gud, individen kan även se sig själv och sin psykiska och fysiska hälsa som resurs. Här bör uppmärksammas att både den professionella och individen bör medhava resurser för att möta varandra. Den professionella bör ha förståelse för individer som är utrikesfödda och har en annan kultur samt kommer från ett land vars välfärdssamhället skiljer sig från det svenska. Detta innebär att den professionella behöver inta andra förberedelser och vara medveten om individens resurser för att kunna hantera mötet på ett bra sätt och på så vis öka individens KASAM. Vid rätt resurser har de båda parterna möjlighet till att hantera mötet på ett sätt där de båda känner sig förstådda, inte underlägsna (Green & Hult, 2006).

Den sista faktorn, meningsfullhet, handlar enligt Green och Hult (2006) om att individen bör känna en känslomässig mening för livet. När individen känner möjlighet till påverkan och

medverkan över sitt eget liv ökar även den känslomässiga meningen och även känslan av meningsfullhet. Tamm (2012) nämner att en individ med hög KASAM kan se motgångar i livet som värda att satsa energi och engagemang på och därmed ser livet som meningsfullt. Det salutogena perspektivet är intressant för vår studie då biståndshandläggare, enligt Storm och Pettersson (2010), belyser att det salutogena synsättet är ett lyft i handläggningsprocessen. Det är framförallt tre aspekter som det salutogena synsättet utgörs i biståndshandläggarnas arbete. Det första är att biståndshandläggaren ska se det friska i stället för det sjuka hos den äldre individen. Det andra är att biståndshandläggaren ska uppmärksamma den äldres livssituation och det tredje är att biståndshandläggaren, på bästa möjliga sätt, ska ge den äldre en meningsfull vardag med hjälp av sin auktoritära ställning. Hur biståndshandläggaren ska utföra detta, inom handläggningsprocessens praktik, är genom att fokusera på den äldres situation och önskemål. Här gäller det att biståndshandläggaren försöker förstå hur den äldre ser på dennes skada eller sjukdom i sin dagliga tillvaro. Därefter ska biståndshandläggaren belysa vad som går bra, se efter vilka lösningar den äldre har funnit för att underlätta sin situation samt vad den äldre behöver hjälp med. Det är även viktigt att som biståndshandläggare lyfta frågan om vad den äldre anser är viktigt i sitt välbefinnande och betydelse för sin värdighet. Även om den äldre svävar ut i andra diskussioner eller frågor, som inte rör biståndshandläggarens faktiska ärende, är det av vikt att utgå ifrån att det är viktigt för den äldre (Storm & Pettersson, 2010). Författarna belyser även att möjligheterna för att biståndshandläggaren ska kunna handlägga och dokumentera utifrån ett salutogent perspektiv måste det finnas en balans i arbetsfördelningen och en behaglig arbetsmiljö som inte är stresspåtaglig, vilket ibland kan vara en utmaning för verksamheterna.

Så väl viktigt och omfattande det är i det salutogena synsättet att fokusera på det friska hos individen kan det även vara oerhört utmanande. I Johansson och Bergmans (2014) studie belyser personalen som arbetar med äldre inom äldreomsorgen att det kan vara ett dilemma med att utnyttja begreppet i praktiken. Personalen menar på att det ibland kan vara svårt att fokusera på det friska när det faktiskt ofta är så att den äldre är väldigt sjuk och det blir nästintill omöjligt att tillämpa ett salutogent synsätt. Det är även ofta så att den äldre själv inte har viljan eller orken att få hjälp och då kan det även vara svårt för personal som jobbar med de äldre att tillämpa ett salutogent synsätt.

3.

Tidigare forskning

Vi har medvetet valt att inte belysa internationell forskning då den forskning som finns inom äldreomsorgen och salutogenes tar upp kvantitativ forskning om den äldres fysiska hälsa och ohälsa i förhållande till salutogenes och inte biståndshandläggarens arbete utifrån ett salutogent perspektiv med äldre. Detta anser vi inte är aktuellt för vår studie utifrån det syfte och frågeställningar då vi valt att fokuserar på biståndshandläggarens salutogena förhållningssätt i mötet med utrikesfödda äldre.

3.1

Biståndshandläggarens arbete med salutogena perspektiv

Hult (2008) belyser salutogenes utifrån Antonovskys begreppsteoretiska ansats vilket är att öka individens kompetens, motivation och hälsa utifrån ett ledar-perspektiv. Hult (2008) betonar ledarens positiva möjliga inflytande över de andra individer för att de ska uppnå en god livskvalité. Ledare kan i detta fall ses som en enda individ men även som en grupp och hela arbetsstyrkan som jobbar för goda levnadsvillkor för deras klienter. Hult (2008) beskriver det som att ledarna via ett salutogent förhållningssätt försöker lära individerna att ’’simma i livets flod’’ istället för att bygga staket runt om floden. Ledarna bör får individerna att känna kompetens, motivation, hälsa och välbefinnande i syfte att kunna begripa, hantera och känna meningsfullhet i sitt liv. Författarna beskriver då att individerna lättare kommer kunna ta sig ann svårigheter i livet och simma i livets flod.

Trots att de yrkesprofessionella enligt Hult (2008) försöker lära individerna simma i livets flod för att uppnå en god livskvalité så beskriver Johansson och Bergman (2014) i deras studie att oberoende av att den yrkesprofessionella ständigt strävar efter att öka den äldres livskvalité kan det uppstå svårigheter. Författarna belyser hur personal inom äldreomsorgen kan hjälpa äldre till att ta större initiativ till att främja den äldres vardag. Författarna förklarar, utifrån Antonovskys teori om salutogenes, att människan trots motgångar i livet har resurser till att leva ett hälsosamt liv på ett psykiskt och fysiskt plan. Dessa livserfarenheter lär människan av och i sin tur skapar en känsla av sammanhang som är hälsofrämjande. Författarna diskuterar dock att personal upplever ibland att det inte finns tillräckligt med personal för att kunna stötta upp de äldre med de insatser som de kanske skulle önskat.

Något annat som påverkar de salutogena arbetssättet är att de äldre som söker hjälp oftast är så pass gamla att det blir svårt att arbeta med friskfaktorer då de är så pass dåliga eller inte orkar/har viljan till att göra något. Sedan finns det andra som behöver mer hjälp och tar tid ifrån de andra äldre. På grund av få personal på plats får inte alla möjlighet till lika mycket stödjande insatser och motivation. Trots att de yrkesprofessionella strävar efter att tillgodose den äldre en god livskvalité och försöker lära individen att med sina egna psykiska resurser och verktyg lära sig ”simma i livets flod” finns det faktorer som kommer att komplicera den yrkesverksammas arbete utifrån det salutogena perspektivet som exempelvis tidsbrist (Hult, 2008; Johansson & Bergman, 2014).

3.2

Biståndshandläggarnas arbete med utrikesfödda äldre

Förutom faktorer som tidsbrist, som Johansson och Bergman (2014) uppger, kan även olika möten med klienter utmana yrkesverksammas salutogena arbetssätt. Allwood (2000) beskriver att yrkesverksamma kan se möten med personer med en annan kulturell bakgrund än svenskt som en utmaning. I interaktioner mellan biståndshandläggare och den äldre utrikesfödda är det därför viktigt att visa rättvisa, överseende och respekt. Detta ska medföra en minskad känsla för osäkerhet och fördomar mellan biståndshandläggaren och den äldre och underlättar kommunikationen och förståelsen för informationen för båda parter. Risken för missförstånd och fördomar minskar i samband med tydligt samspel och kommunikation mellan de två parterna. I mötet mellan biståndshandläggarna och den äldre kan den

tvärkulturella klyftan minskas och istället blir relationen och förståelsen ömsesidig. Detta leder till att utmaningarna inte blir lika stora i möten och kvalitén i arbetet och resultatet för den äldre blir vilket man önskat (Lindblom & Torres, 2011; Torres et al., 2015).

I Torres et al. (2015) kvalitativa studie, om biståndshandläggarnas möten med utrikesfödda äldre, nämner författarna att tvärkulturella möten inom biståndshandläggning för med utmaningar då det existerar en passivitet och osäkerhet vid biståndshandläggning av utrikesfödda äldre. Författarna menar på att utrikesfödda äldre kan ha särskilda behov och krav som måste tillgodoses vilket biståndshandläggarna då upplever en rädsla för orättvis beslutsbedömning. Utöver förstnämnda utmaningar belyser Allwood (2000) att möten mellan individer med annan kulturell bakgrund kan medföra komplikationer i kommunikationen, då kommunikationen skiljer sig i förståelse av information och av omvärlden. Torres et al. (2015) menar att biståndshandläggare har blivit mer medvetna om att möten med utrikesfödda äldre kan upplevas som en utmaning just på grund av kommunikationssvårigheterna. En vanlig utmaning som sker i dessa möten kan vara när språket utgör ett hinder för kommunikationen och en tolk behöver närvara vid mötet.

En annan utmaning som biståndshandläggarna även förmedlade till författarna var att anhöriga till den utrikesfödde äldre ställer höga förväntningar och krav på biståndshandläggaren. Detta resulterar till att biståndshandläggare upplever en ansträngning i det kulturella mötet då biståndshandläggaren måste vara pedagogisk och extra tydlig med vad denna förmedlar till den utrikesfödda äldre, samtidigt som biståndshandläggaren även ska förhålla sig till den tidsram denne har för mötet. Utmaningarna i dessa möten leder till att biståndshandläggarens medvetenhet ökar i att vara en aning mer försiktig med dennes fördomar om utrikesfödda äldre. I studien framkommer det även, just på grund av språkbristerna mellan den utrikesfödda äldre och biståndshandläggaren, att det tvärkulturella mötet upplevs som ett osäkert forum. För biståndshandläggaren kan det gälla osäkerheten om hur biståndshandläggaren ska hantera och förhålla sig i ett hembesök hos den utrikesfödda äldre (Torres et al., 2015).

Allwood (2000) förklarar att individer med en annan kulturell bakgrund har svårt för kommunikationen och förståelsen i mötet eftersom att språket i större utsträckning är så pass annorlunda i jämförelse med det som individerna är vana vid. Torres et al. (2015) förklarar att dessa språkliga brister ibland kan skapa en känsla av att den äldre inte aktivt vill bidra med synpunkter i mötet. Detta bidrar till att det blir svårt för biståndshandläggaren att utföra en klarspråkig bedömning i handläggningsprocessen. Författarna belyser att biståndshandläggarna som deltog i studien informerade om att de kände en osäkerhet med att ställa vissa frågor för att de inte skulle uppfattas som kränkande eller diskriminerande för den utrikesfödde äldre beroende på hur man framställde frågorna. Det kan handla om frågor kring den äldres religion, kultur och/eller etnicitet. Biståndshandläggare som intervjuades i studien underrättade att det upplevs att de utrikesfödda äldre har en överdriven respekt för deras auktoritet och att synen på att samarbeta upplevs som obekant. Slutligen drog författarna slutsatsen i sin forskning att de intervjuade biståndshandläggarna uppfattades som medvetna

över en obalans i maktförhållandena som finns mellan den utrikesfödda äldre och biståndshandläggarna i tvärkulturella möten.

3.3

Tvärkulturella möten och etnisk identitet

Tvärkulturella möten inom äldreomsorgen handlar enligt Torres och Magnusson (2010) om ett fysiskt interagerande mellan individer med olika kulturella och etniska bakgrunder. Vissa utrikesfödda äldre kan dock uppfatta det svenska systemet och den svenska kulturen som mycket bekymmersamt vilket kan försvåra mötet inom biståndshandläggningen. Bengtsson (2004) nämner exempel på kulturell skillnad som kan uppstå i sådana möten vilket är att det är mer naturligt förekommande för den äldre utrikesfödda att bli omhändertagen av sin familj och släkt än av myndigheter.

Torres et al. (2015) beskriver att detta tvärkulturella möte mellan biståndshandläggare och den äldre med en annan kulturell bakgrund kan skapa utmaningar över språkliga, etniska, religiösa och/eller kulturella gränser. Etnisk identitet är ett omfattande begrepp och för att förklara begreppet behöver man först börja med att klargöra begreppet etnicitets betydelse. Etnicitet handlar om individens ursprung och tillhörighet. Det kan betyda att individen har sitt ursprung och tillhörighet i att vara dansk, finsk, somalier, italienare, bosnisk eller svensk etc. Det innebär även ett meningsutbyte om ifall individen föds t.ex. till en svensk eller om man kan bli svensk, detta kan uppfattas olika beroende på hur individen själv klargör det.Etnicitet kan ofta associeras med kategorisering av människor utifrån deras religion, hudfärg, språk, ursprung etc. och på det sättet löper en större risk för diskriminering och rasism. Litteraturförfattaren Wikström (2009) ger en redogörelse av begreppet etnicitet som ”identifikation med och känsla av tillhörighet till en grupp som definierar sig själv i kulturella termer” (Wikström, 2009, s. 10).

I jämförelse med den förklaring av etnisk identitet som Torres et al. (2015) beskriver förklarar författaren Stier (2015) att etnisk identitet innebär ett konstaterande av individens ursprung och konstruktion av sin egen identitet. Ett exempel på en individs etniska identitet kan handla om en individs namn. Namnet är en del av ens identitet och som starkt kan associeras till ens ursprung och kultur. Författaren förklarar att Svensson som efternamn associeras som svenskt både för svenskfödda och utrikesfödda. Den etniska identiteten handlar inte bara om ens namn utan även om sociala kontexter vilket kan vara normer, samhörighet, umgänge, trygghet etc. Huvudsakligen innebär etnisk identitet om hur individen ser på sig själv och hur individen vill att andra i sin omgivning ska uppfatta denne. Genom att finna sig själv utvecklar individen sin etniska identitet.

Lidskog och Deniz (2009) förklarar att kultur är betydelsefullt för att vi som individer ska få förståelse och bedöma den värld vi lever i. En kultur omfattas av olika värderingar, sedvänjor, normer och förpliktelser genom sociala samspel med andra individer. Kultur har även en betydande roll i sociala- och maktrelationer, vad som är gott och ont, manligt och kvinnligt men också vad som är rätt och fel. Kultur speglar även en stor roll i individers tankesätt och handlingsutrymme.

I en jämförelsestudie av Hovde, Hallberg och Edberg (2008) angående utrikesfödda äldre (i detta fall födda utanför Nordens gränser) och de äldre som är födda inom Nordens gränser visar studien att de äldre som är utrikesfödda får mer hjälp av familj, släkt och närstående än de äldre som är födda inom Nordens gränser. Forskarna belyser att detta har med att utrikesfödda har en annan kultur av att ta hand om sina äldre än vad den som är född inom Nordens gränser har. Det belystes att utrikesfödda äldre i Sverige känner sig mer trygga med människor som ska vårda dem om de förstod sig på kulturen och talar samma språk. Författarna nämner i studien att vårdpersonal som har bristfällig kunskap om målgruppen som är utrikesfödda kunde ge till följd till att de utrikesfödda äldre riskerar att få orättvis vård. Författaren Lill (2007) tar upp i sin studie att biståndshandläggare upplever en osäkerhet kring att bedöma utrikesfödda äldres behov då begreppet ’’äldre invandrare’’ oftast associeras till en social grupp med svårigheter då det finns tydliga kulturella skillnader.

4.

Metod

I följande avsnitt beskrivs de olika tillvägagångssätt som utgör grunden till denna studie. Vi har valt att presentera metoden på ett sätt där vi nedan beskriver hur vi har använt oss av vårt material. Tillvägagångssätten som vi använt oss av presenteras i följande rubriker: val av metod, tillförlitlighet, urval, utformning av intervjuguide, insamling av data, databearbetning och analys och etiska överväganden.

4.1

Val av metod

Val av område med fokus på salutogent förhållningssätt bland äldre utrikesfödda är relativt outforskat. Bryman (2011) belyser att det är effektivt att använda en kvalitativ metod med intervjuer för att utöka kunskapen i ett område samt för att öka förståelse för ämnet för att sedan kunna sammanställa ett kvalitativt arbete. Vi har därför ansett att det är av effektivitet att använda en kvalitativ metod för att få svar på våra frågeställningar. Bryman (2011) belyser vikten av att använda en kvalitativ metod när fokus ligger på att sammanställa en studie i ord snarare än siffror. Författaren beskriver även vissa punkter som används i en kvalitativ metod så som kunskapsteoretisk ståndpunkt. Vid användning av en kvalitativ metod är det vanligt att författaren är ute efter en förståelse av den sociala verkligheten utifrån hur deltagarna i en viss miljö tolkar denna verklighet, vilket den kunskapsteoretiska ståndpunkten står för. Kvalitativa metoder används även när forskaren vill skapa en större och djupare förståelse för det som denne undersöker och fånga deltagarnas uppfattning (Bryman, 2011). Vi har tagit hänsyn till det författaren skriver om vid sammanställning av denna studie.

4.2

Tillförlitlighet

Gilje och Grimen (2007) förklarar att vi endast med bakgrund av vissa förutsättningar har möjlighet att förstå något annat. Dessa förutsättningar hjälper oss att förstå och göra information begriplig. Gilje och Grimen (2007) förklarar detta som förförståelse och att vi människor utan förförståelsen inte har möjlighet att förstå händelser eller företeelser överhuvudtaget. Eftersom att vi har erfarenheter av att jobba som biståndshandläggare inom äldreomsorgen har vi varit medvetna om att vi inte bör väva in egna erfarenheter eller åsikter i

studien som skulle kunna förvränga studiens resultat. Vi är dock medvetna om att detta är en kvalitativ studie och därmed är det en del av mötet att skapa något tillsammans via utbyte av information och kunskap i ett samtal och samspel enligt Bryman (2011). Vi anser därför att det är svårt att inte påverka studien på ett eller annat sätt då arbetet är uppbyggt och producerat utefter ett kunskapsutbyte mellan oss och intervjupersonerna. Därför har vi under studiens gång tagit hänsyn till det som Gilje och Grimen (2007) beskriver som förförståelse när vi har sammanställt arbetet.

Bryman (2011) nämner även att tillförlitligheten är en viktig del i kvalitativa studier. Tillförlitligheten består av fyra delkriterier som kan tillämpas på kvalitativa studier. Vi har valt att lyfta två av de fyra då dessa är av relevans för vår kvalitativa studie. Det ena kriteriet som vi inte har valt att lyfta är överförbarhet och handlar om huruvida resultatet går att tillämpa och överföra på andra miljöer. Eftersom att detta är en kvalitativ studie anser vi att resultatet av studien är unikt för sitt syfte och därför är svårtillämpat på andra miljöer för att kunna visa till samma resultat. Eftersom att vi även valde våra informanter via ett icke slumpmässigt urval kan inte heller resultatet vara generaliserbart för alla biståndshandläggare i Sverige då urvalet inte är representativt för alla biståndshandläggare (Bryman, 2011). Det andra kriteriet som Bryman (2011) nämner som vi har valt att inte lyfta är objektivitet och handlar om att forskaren inte medvetet ska låta egna värderingar påverka undersökningen och resultatet. Eftersom att vi skriver en kvalitativ studie är det omöjligt för oss helt och hållet ta avstånd från egna erfarenheter och påverkan av intervjupersonerna. Vi har dock inte medvetet försökt att styra eller förvränga resultatet medvetet utifrån våra egna värderingar.

De två kriterier som vi har valt att lyfta är är trovärdighet och pålitlighet. Enligt Bryman (2011) innebär trovärdighet att forskarens teoretiska del ska stämma överens med den empiriska data som samlats in. Den information som vi har fått av intervjupersonerna har vi varit noggrant transkriberat och sedan analyserat för att vi sedan ska kunna koppla samman relevant teori med informationen. Pålitlighet är det andra kriteriet som beskrivs av Bryman (2011) som ett kriterium till att det finns en tillgänglig och fullständig redogörelse för de olika delar i forskningsprojektet bland annat problemformulering, val av undersökningspersoner och analys av data. Vi har därför varit noga med att, i alla delar, så tydligt som möjligt försöka framföra hur vi har gått tillväga för att kunna sammanställa uppsatsen.

4.3

Urval

Valet av antal intervjupersoner baserades på tidsramen som var given samt den mängd data som var nödvändig att samla in genom intervjuer för att kunna svara på vårt syfte. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att antalet intervjupersoner bör baseras på studiens syfte. Vidare bör intervjupersonerna inte vara så många så att inga ingående tolkningar kan göras. Antalet bör inte heller vara för litet då det blir svårt att se till skillnader eller generalisera mellan intervjupersonerna. Dessa riktlinjer tog vi hänsyn till vid val av antal deltagande och beslutade att inte mer än tio biståndshandläggare skulle hinna intervjuas, men inte mindre än tre.

Sammanlagt intervjuades fem biståndshandläggare från två olika kommuner, varav den ena kommunen var något större än den andra. Samtliga intervjupersoner var kvinnor som varit verksamma inom äldreomsorgen mellan 10-35 år. De biståndshandläggare som intervjuades i den något större kommunen hade fått något mer fördjupad kunskap om det salutogena synsättet via utbildning och dylikt som kommunen finansierat till skillnad från den lite mindre kommunen. Vad gäller erfarenheter av arbetet med utrikesfödda äldre varierade detta beroende på vilket område biståndshandläggaren utgick ifrån, där antalet utrikesfödda äldre kunde variera.

För att kunna väcka ett intresse för vår studie och skapa ett intresse till deltagande började vi med att skicka ut vårt informationsbrev till enhetschefer i sex olika kommuner i Mellansverige. Efter sju dagars väntetid utan svar från fyra enhetschefer bestämde vi att skicka ut ännu en påminnelse till dem. De två chefer som svarade på mailet meddelade att de skulle återkomma med svar om eventuella deltagare ville ställa upp. De fyra enhetscheferna i de olika kommunerna tog ingen kontakt med oss och vi valde därför att skicka ut ännu ett mail, vilket de inte svarade på. Vi tog då kontakt med biståndshandläggarna och skickade därför ut mail direkt till dem. En av de två enhetscheferna som svarade i början meddelade att eventuellt en biståndshandläggare ville vara med. Vi valde att ta fysisk kontakt med denna biståndshandläggare då mailkontakt inte var ett bra sätt att få kontakt på i och med att intresset inte var något vidare stort. Villkoren för deltagande från hennes sida var att få se på intervjuguiden innan intervjun skulle äga rum. Vi gick med på detta för att göra intervjupersonen bekväm men även för att vi var i behov av intervjupersoner. I och med besöket frågade vi de andra biståndshandläggarna som fanns på plats. De tvekade först men två personer valde att delta tillslut efter att vi kom med förslag att ge ut intervjuguiden i förväg. Den andra enhetschefen svarade inte och tog istället direkt kontakt via mail med biståndshandläggarna för det området. En biståndshandläggare svarade och meddelande tid för deltagande och vi skickade ut intervjuguide efter önskemål. När vi var på plats och skulle genomföra intervjun fick vi göra samma sak som i föregående kommun, att fråga andra biståndshandläggare som fanns på plats. Detta resulterade i att ytterligare två personer valde att delta om de fick möjlighet att kolla på intervjuguiden först. En informant från denna kommun tog kontakt med oss efter några dagar efter avstämd tid för intervju för att meddela att hon inte ville medverka på intervjun. Detta tog vi tog hänsyn till. Slutligen fick vi ihop fem intervjudeltagare till vår studie från olika kommuner i Mellansverige.

Det icke slumpmässiga urvalet av intervjupersoner utgörs av att den som intervjuar medvetet väljer specifika intervjupersoner för att kunna svara på ett syfte (Kvale & Brinkmann, 2014; Bryman, 2011). Vi tillämpade denna urvalsmetod då vi ville att intervjupersonerna skulle baseras på vårt i förväg bestämda syfte. Vi valde att intervjua biståndshandläggare för att det empiriska materialet skulle svara på och vara relevant för vårt syfte och våra frågeställningar

4.4

Utformning av intervjuguide

Den utformade intervjuguiden formulerades på så sätt att frågeställningarna skulle svara på och passa in på våra problemformuleringar och vårt syfte med studien vilket Kvale och Brinkmann (2014) anser är av vikt. Vi har valt att formulera våra frågor mer allmänt med

öppna frågor i intervjuguiden där intervjupersonerna inte behöver ta ställning till frågan, utan hade möjlighet att istället prata fritt kring frågan där åsikter och erfarenheter uppskattas. Våra frågor var även utformade på så vis att vi naturligt kunde ställa följdfrågor om så skulle behövas för att få ett mer djupgående svar. frågorna Valet av antalet frågor och omfattningen på dessa anpassades främst efter en rimlig tidsram på cirka 45 minuter. Vi ville även hålla oss till de frågeställningar som var högst relevanta för att kunna skriva en kvalitativ uppsats. Vi har från början gått in med den tanken att vi möjligtvis inte kommer att finna ett specifikt svar till vårt syfte eller våra frågeställningar. Detta tankesätt har då gett oss möjlighet att kunna se det empiriska materialet som en källa till kunskap och vidgad förståelse för uppsatsen och dess syfte som även Kvale och Brinkmann (2014) nämner är av vikt i kvalitativa studier. Gemensamt för alla deltagare var att de önskade ett utskick på intervjuguiden i förväg för att kunna förbereda sig. Detta var var ett villkor för deras deltagande vilket vi visade hänsyn till. För vidare diskussion kring konsekvenser och etiska överväganden för deltagarnas villkor om utlämnande av intervjuguide i förväg finnes under kapitel 6.1 metoddiskussion.

4.5

Insamling av data

Samtliga intervjuer tog plats på respektive biståndshandläggares arbetsplats. Två av intervjupersonerna intervjuades på deras kontor och resterande tre intervjuades i ett grupprum på deras arbetsplats. Vi valde att spela in samtliga intervjuer via ljudupptagning på smartphone för att ordagrant kunna transkribera det som informanterna uttalade sig om men även för att inte missa eller glömma viktig och relevant fakta. Vi båda satt med under samtliga intervjuer och turades om att ställa frågor till intervjupersonerna. Vi turades även om att ställa följdfrågor när vi tyckte att det behövdes då exempelvis informanten inte var tillräckligt tydlig i sitt svar och vi inte förstod svaret. Vid transkribering valde vi att fördela antalet intervjuer mellan oss för att kunna hantera arbetet på ett effektivt sätt tidsmässigt. Uppdelningen såg ut på så sätt att en av oss transkriberade tre intervjuer och den andra två. Sedan läste vi igenom samtliga intervjuer i form av de klara transkriberingarna. Vi läste både de transkriberade intervjuer som vi hade transkriberat själva och de som vi inte transkriberat. Vi läste igenom samtliga transkriberade intervjuer för att kunna få en helhetsbild av det empiriska materialet och skapa en gemensam förståelse.

Svensson (2015) beskriver tolkningen av den empiriska data som något som måste hanteras på ett sätt där tolkningen blir meningsfull, trovärdig och relevant. Vi har tagit till oss detta vid transkribering och tolkning så att tolkningen blir meningsfull, trovärdig och relevant i förhållande till de frågor och de syfte som vi framfört samt byggt vår uppsats på.

Vi har valt att genomföra våra intervjuer genom en semistrukturerad intervjuform vilket enligt Bryman (2011) innebär att intervjupersonerna svarar på i förväg bestämda frågor som är allmänt formulerade men är inriktade på ett specifikt tema. Dessa frågor kan kallas en intervjuguide, vilket vi har valt att kalla den, och frågorna behöver inte besvaras i ordning. Enligt Bryman (2011) är följdfrågor och uppföljningsfrågor betydande i semistrukturerade

intervjuer vilket vi har tagit vara på och använt oss av under intervjuerna för att få djupare information i det som har varit av relevans för studiens syfte.

4.6

Databearbetning och analys

För att kunna sammanställa den data vi fått in på bästa sätt har vi valt att använda oss av tematisk analys för att bearbeta insamlad data. Enligt Bryman (2011) ligger fokus i en tematisk analys vid vad som sägs och inte hur det sägs och det har vi även vi valt att lägga fokus på vid transkribering när vi har kopplat relevant information från intervjuerna till teorier från litteratur. Kvale och Brinkmann (2014) nämner även att en tematisk analys görs i vissa fall för att klargöra syftet med hjälp av intervjuer där man söker kunskap om en social situation. Vi har genom intervjuer sökt kunskap från biståndshandläggare om äldre utrikesfödda för att kunna klargöra det salutogena förhållningssättet för denna grupp.

Kvale och Brinkmann (2014) benämner den tematiska analysen som meningskoncentrering där analysen redovisas i fem steg. Vi har valt att redovisa Kvale och Brinkmanns fem steg genom att i det första steget läsa igenom vårt intervjumaterial för att få en tydligare helhetsbild av all data från samtliga informanter. Vi läste allt material som transkriberats och sedan diskuterade vi detta insamlade material för att få en helhetsbild av materialet. I det andra steget försökte vi finna de naturliga meningsenheterna av informationen från intervjupersonerna. Vi försökte hitta meningar eller ord som ofta upprepades av intervjupersonerna. I det tredje steget kortade vi ned dessa naturliga meningsenheter från informanterna och utgjorde begripliga teman för dessa för att lättare finna kärnan i deras naturliga meningsenheter. Vi färglade de relevanta teman som vi kunde hitta. Vi gjorde så att olika ord eller meningar hade olika teman och olika färg för att vi lättare skulle kunna hitta likheter och skillnader i de olika uttalanden som gjorts. Efter att vi hade färglagt de olika meningsenheterna och relevanta orden kunde vi urskilja två huvudteman: salutogent förhållningssätt tillämpat i socialt arbete och biståndshandläggarens utmaningar i möten med utrikesfödda äldre. Vi hittade även underteman för dessa huvudteman efter att vi hade granskat de teman som vi färglagt. I det fjärde steget stämde vi av så att dessa teman som vi valt ut och belyst skulle vara relevant för uppsatsens syfte och frågeställningar. I det femte steget sammanfördes de noga utvalda teman för att vi sedan skulle kunna sammanställa som en beskrivande text i resultatet, därför delade vi upp de underteman som vi hittat till de två huvudteman. Till det första temat, salutogent förhållningssätt tillämpat i socialt arbete, valde vi att ha underteman som blev: svårtolkat begrepp samt att tänka salutogent och känsla av sammanhang - KASAM. I det andra huvudtemat, biståndshandläggarens utmaningar i möten med utrikesfödda äldre, valde vi att ha underteman som vi kallar utmaningar i kommunikationen, lagar och riktlinjer suddar ut skillnader i biståndshandläggningen, förändringar över tid med olika behov och anhörigas inflytande över den äldre.

I vår uppsats har vi valt att citera ur intervjupersonernas uttalanden i samtalet till de olika teman och till den beskrivande texten. Detta för att ytterligare belysa vad som sagts och komplettera de olika teman så att det blir mer begripligt i resultatet (Kvale & Brinkmann, 2014). I vissa citat har vi valt att ta med när intervjupersonen pausar i några sekunder vilket vi anger i form av … (tre punkter). Vissa citat ansåg vi kunde vara svåra att förstå för läsaren,

som tagna ur sin kontext. Därav använde vi hakparenteser som använts för författarens eget klargörande. Vidare i resultatet när vi citerar intervjupersonerna lade vi till markeringen /…/ för att markera avbrott, brytning och vid förkortningar samt avhopp i citat. Vi har även ytterst varsamt omformulerat talspråk till skrivspråk i citaten.

4.7

Etiska överväganden

Inom kvalitativa undersökningar där intervjuer utgör data är det enligt Bryman (2011) viktigt att tänka på att behandla den insamlade data på ett etiskt korrekt sätt. Bryman (2011) beskriver fyra etiska principer som är viktiga att följa som vi har tagit hänsyn till vid våra intervjuer: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Vid vår första kontakt via informationsbrevet och vid intervjuerna var vi noga med att informera om dessa etiska principer. Vi har tillämpat informationskravet genom att vi i informationsbrevet, innan vi började intervjuerna, informerade om syftet med vår kandidatuppsats och att deltagandet är frivilligt. Deltagarna hade själva rätten att bestämma medverkan och var medvetna om detta då vi informerade om samtyckeskravet. Vi tillämpade nyttjandekravet på det sätt att vi i slutet på vårat informationsbrev informerade om att insamlad data och information inte kommer att användas till något annat än i syfte om att vi ska kunna framställa kandidatuppsatsen. Utöver information och data kommer inte uppgifter om intervjupersonerna kunna identifieras eller vara tillgängliga för någon annan än oss som skrivit uppsatsen vilket är vikten i konfidentialitetskravet (Bryman, 2011).

Sandman och Kjellström (2013) beskriver även att etik handlar om hur vi bör leva vår liv och hur vi bör agera och bete oss mot andra ur ett positivt perspektiv. När vi väljer att faktiskt agera etiskt korrekt kallas det moral. De nämner även ordet autonomi kopplat till etik och förklarar att ordet innebär självbestämmande, att människan har rätt enligt lag att bestämma över sig själv, så långt hälsan tillåter och människan är i handlingseffektivt tillstånd. Sandman och Kjellström (2013) nämner även normer inom etiken vilket kan ses som riktlinjer på hur vi bör agera på implicita eller oskrivna normer som finns i en kommun, stad eller grupp människor. När vi skickade ut mail och inte fick något svar efter ett antal försök valde vi att ta hänsyn till att enhetscheferna och deras personal medvetet gjorde ett självbestämt val att inte delta. Vi respekterade deras val och tog hänsyn till oskrivna normer att inte vidare föra någon kontakt efter tillräckliga försök eftersom att vi skrev att deltagandet var frivilligt.

5.

Resultat och analys

I resultat- och analysavsnittet presenteras de teman som kunnat urskiljas ur intervjuer som utförts inom ramen för föreliggande studie. Resultatet har analyserats med utgångspunkt i den teoretiska referensramen samt tidigare forskning. Vi strävar efter att söka samband mellan intervjuerna och teorin samt tidigare forskning, samt vad som utmärker det salutogena förhållningssättet i biståndshandläggarnas arbete med utrikesfödda äldre. I föreliggande studie har vi valt att ge varje intervjuperson benämning A till E utan inbördes ordning för att de inte ska kunna identifieras och för att skydda deras integritet och anonymitet.

5.1

Salutogent

förhållningssätt tillämpat i socialt arbete

I dagens äldreomsorg är tanken om en salutogen äldreomsorg aktuell. Trots detta finns det mycket få studier om det salutogena perspektivets betydelse och konsekvenser i praktiken inom äldreomsorgen (Johansson & Bergman, 2014). Johansson och Bergman (2014) påvisar i sin studie att det salutogena medför vissa frågetecken i vad begreppet egentligen betyder. Samtidigt som personalen i deras studie uppger att de känner igen begreppet, menar de att det finns oklarheter i hur de arbetar med begreppet i sitt dagliga arbete. Även Gassne (2008) belyser att det finns en kunskapslucka om vad ett salutogent perspektiv innebär i socialt arbete.

Gemensamt för alla intervjupersoner var att de i början av intervjun, innan vi började med inspelningen, ville försäkra sig om vad ordet salutogent innebar. Vi förklarade att när den professionella jobbar med andra individer, utifrån ett salutogent förhållningssätt, ser man till det friska hos individen. Vi förklarade även att det innebär att hjälpa individen öka och behålla hälsan genom att få individerna medvetna om och jobba för skyddsfaktorerna: meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet under livet (Green & Hult, 2006). Samtliga kunde associera med detta begrepp mycket tydligare efter att vi förklarat det för dem. Även de intervjupersoner som hade gått en utbildning om salutogent ville ha en förklaring för att försäkra sig om innebörden. Efter vår förklaring av begreppet blev det tydligare för dem att de arbetar efter ett salutogent förhållningssätt trots att de inte alltid nyttjar den begreppsbestämningen. I stället för att endast använda definitionen salutogent drog intervjupersonerna ibland paralleller mellan begreppet salutogent förhållningssätt till andra begrepp så som värdegrund, äldres behov i centrum, lagar och riktlinjer, bemötande, respekt, begripligt och hanterbart, delaktighet samt sammanhang. Intervjuperson E och C uttrycker sig på följande sätt när de får frågan om vad det salutogena begreppet betyder för dem och hur dem tillämpar det i arbetet:

Det är viktigt med bemötande, respekt, den enskilde ska känna sig trygg och bekväm i mötet, lyssna in, guida, informera så att det blir begripligt och hanterbart, delaktighet (Intervjuperson E).

/.../ vi har ju gått värdegrundsutbildning och vi pratar mycket om värdegrund. Vi pratar inte så mycket om det här salutogena förhållningssättet egentligen förutom det här att man bevarar det friska men att…det är ju mer värdegrund liksom att möta personen och vad den vill och vad den kan och så. Vi försöker se till värdegrunden att personen hänger med och försöker komma till tals och så va att kunna utveckla sina insatser, oavsett om man är svensk eller om man kommer från ett annat land (Intervjuperson C).

Dessa citatutdrag visar till hur tankarna kring salutogent skiljer sig mellan olika biståndshandläggare och hur de tolkar begreppet olika. I grund och botten gäller det att tillgodose den äldres individuella behov och att se till individen. Det kan vara svårt för biståndshandläggare att tillämpa det salutogena i möten med utrikesfödda äldre när de själva inte förstår innebörden.

Att tänka salutogent och känsla av sammanhang - KASAM

Westlund (refererad i Johansson & Bergman, 2014) tar upp hur ett salutogent arbetssätt bör se ut för biståndshandläggare i fem olika steg. I det första steget avser ett salutogent arbetssätt att öka insatser i hemmet istället för att erbjuda den äldre en plats på ett äldreboende. Det andra steget fokuserar på vårdplanering i hemmet hos den äldre efter sjukhusvistelse istället för på sjukhuset. Detta för att den patogena sjukhusmiljön utmärks av att vårdpersonal och anhöriga styr den äldres vård- och omsorgsbehov än vad den äldre egentligen är i behov av. Det tredje steget har som utgångspunkt i att fokusera på den äldres behov i stället för ”handlingsmönster och institutionella rutiner”. Fjärde steget fokuserar på att arbeta på ett funktionsstödjande arbetssätt för att ge den äldre verktyg till att hjälpa sig själv ’’hjälp till självhjälp’’. Slutligen i det femte steget uppmuntras den äldre till en sysselsatt livsstil. Författarna påpekar att personalen som ska arbeta utifrån ett salutogent arbetssätt även behöver strukturella förutsättningar, utöver det Westerlund nämnt i sina fem steg. Dessa strukturella förutsättningar kan vara kompetens, tillräcklig bemanning, stödjande ledning, hjälpmedel etc. (Johansson & Bergman, 2014).

De biståndshandläggare som intervjuades nämnde inte specifikt dessa fem steg men samtliga informanter ansåg att de jobbar efter ett salutogent synsätt även om de inte tillämpade just ordet salutogent i alla sammanhang och inte alltid ser till friskfaktorer i utredningarna i första hand. De nämner istället att de försöker uppmuntra den äldre till att försöka klara av vardagliga moment i sitt hem snarare än att bevilja annat boende då den äldre har den kapaciteten att i viss mån vara självständig.

Intervjupersonerna uppger att salutogent förhållningssätt används som ett tankesätt i dokumentationen i utredningar. I utredningarna innefattar det salutogena även att dokumentera och lyfta fram det som den äldre klarar av att utföra, utöver sin sjukdomssituation. Intervjupersonerna menar att de, genom att lyfta det friska i utredningarna, även tillför den äldre en meningsfullhet och begriplighet i sin livssituation vilket kan främja känslan av sammanhang.

Jag tror det är viktigt för de äldre att man visar det att man vill förstå. Sen är det också salutogent att se till personens förmågor och styrkor och så att man utgår ifrån det och inte bara problemen från början. Det kan jag tycka också, med svenskfödda äldre, att man utgår ifrån att de behöver hjälp med något istället för att se vad de klarar av. Men de kan vara svårt att se…de vill oftast att vi kommer med lösningar och presentationer på vad de behöver. Jag brukar då inleda med att berätta anledningen till varför vi träffats och frågar då hur de tänker själva. Detta för att försöka lyssna innan vi kommer med lösningar. Att de säger vad de tänker innan de blir märkta av vad vi har att säga. Det tycker jag är viktigt. Sen tänker jag på det här med att be om lov om att informera. Det är inte alltid alla vill bli informerade om allt. Utan man ber om lov att informera om exempelvis äldreboende (Intervjuperson A).

Intervjuperson A är i sina möten noga med att se till behoven snarare än att komma med förslag på vilken insats som kan erbjudas. Hon betonar vikten av att upprätthålla det friska hos individen genom att låta individen själv bedöma sitt behov av hjälp snarare än att komma med lösningar som att låta individen flytta till annat boende. Detta styrker Westlund

(refererad i Johansson & Bergman, 2014) är ett salutogent arbetssätt i det första och fjärde steget.

Intervjuperson D nämner är att hon tänker efter ett salutogent förhållningssätt genom att hon utför samtal och möten i den äldres hem, där den friska och självständiga äldre tydligare ses snarare än att fatta beslut på sjukhus då det salutogena hos individen förkastas, vilket Westlund (refererad i Johansson & Bergman, 2014) styrker i det andra steget. Intervjuperson D belyser en situation där hon vårdplanerar i hemmet efter den äldres sjukhusvistelse. Hon belyser vikten av att se det salutogena i den äldres hemmiljö och vilka faktorer som kan vara bra att uppmärksamma och belysa i utredningen. Hon nämner även att inte tillgodose den äldre med insatser för att förenkla den äldres vardag, på grund av dennes höga ålder, utan att den äldre ska kunna utföra vardagliga sysslor då denne faktiskt klarar av det på egen hand. Detta är en del av ’’hjälp till självhjälp’’.

Det är ju väldigt lätt att tänka på det som man kanske inte kan. Vi tänker ju lite så: ’Det här kan du inte och det här kan vi kompensera med’. Men man märker ju, under samtalets gång, vad dem faktisk fixar att göra och man ser ju på hembesök, om man är uppmärksam. Man ser ju att ’där i köket ser det ut som att det ligger några grytor som är på gång’ och då tänker man att personen kan ju fixa det här med att laga mat, man ser ju det. Man märker under samtalets gång att personen säger ibland det som den fixar och sådant där. Det är klart om någon säger sådant här att: ’Ja, jag lagar mat och jag tycker att det funkar bra och jag klarar att städa’. Det är klart, då säger vi inte att: ’Ska vi inte hjälpa dig istället för det verkar jobbigt för dig nu att göra det här?’ och det ska vi faktiskt vara noga med att få med, de saker som de faktiskt klarar att göra i utredningen. Men det är lätt att glömma det ibland. Det är lätt att rada upp saker som inte går (Intervjuperson D).

I diskussioner om det salutogena förhållningssättet nämner samtliga intervjupersoner att det är väldigt lätt att i första hand fokusera på den äldres sjuka och nedsatta förmågor. Biståndshandläggarna arbetar utifrån att bistå den äldre med behovsprövade insatser för att den äldre ska klara av sin dagliga livsföring. Därför är det lätt att fokusera på insatser som ska kompensera det den äldre inte kan utföra på egen hand.

/…/ vare sig det gäller personer som är utlandsfödda eller svenska äldre så ser man ofta tyvärr till det sjuka, man gör ju det. Man har klarat sig själv och så har man fått en stroke exempelvis och nu klarar han inte det och inte det och inte det men han klarar kanske att äta själv och ta på sig på överkroppen men inte underkroppen (Intervjuperson C).

Det nämns även att det finns vissa hinder till att fokusera på det friska hos den äldre då ibland andra auktoriteter är inblandade vid vårdplaneringar eller hembesök:

/…/ hela vårt system, det måste jag säga, med hälso- och sjukvård…vi är väldigt styrda av det så att det är inte alltid så lätt att tillämpa det friska (Intervjuperson C).

Intervjuperson C menar att sjukvårdspersonal fokuserar på det den äldre inte kan göra och på den äldres sjukdomssituation för att tillförsäkras om att den äldre får den hjälp denne behöver för att kunna återgå till sitt hem så fort som möjligt. Det är därför lätt att förkasta det friska vid vårdplaneringar. Vilket även Westlund (refererad i Johansson & Bergman, 2014) nämner i ovanstående steg om att den patogena sjukhusmiljön karakteriseras av att vårdpersonal kan styra den äldres vård- och omsorgsbehov än vad den äldre egentligen är i behov av.

5.2

Biståndshandläggarens

Utmaningar i kommunikationen

Intervjupersonerna nämner genomgående i intervjuerna att den störta utmaningen för att tillämpa det salutogena förhållningssättet i möten med utrikesfödda äldre är språkliga hinder. Anledningen till att intervjupersonerna upplevde språket som den största utmaningen är för att kommunikationen är en viktig del för att den äldre ska känna delaktighet, begripa situationen för att sedan kunna hantera informationen som tas upp i mötet. För att kunna hantera en situation måste situationen göras begriplig och därför kan problematik uppstå i form av missförstånd och misstankar för biståndshandläggarens arbete. Samtliga intervjupersoner styrker att språket är den största faktorn till att mötet mellan den äldre och biståndshandläggaren ska bli till ett genuint och sunt möte för båda parter. Framförallt är fokus på att den utrikesfödda äldre ska få ett så gott utbyte av mötet som möjligen kan ges. När den äldre känner en känsla av möjlighet till påverkan över sitt liv, i det goda mötet, ökar känslan av meningsfullhet. Den äldre känner då att livet är värt att satsa energi och engagemang för. Torres et al. (2015) styrker på att utrikesfödda äldre kan upplevas som passiva inför mötet med biståndshandläggaren vilket dels berodde på språkhinder och okunskap. Detta vill biståndshandläggarna motarbeta genom att kompensera de språkhinder som kan uppstå med annan kommunikation för att visa på att biståndshandläggaren bekräftar den äldre genom kroppsspråk eller lätt kroppskontakt.

Ne, men alltså skillnaden är väl egentligen att med den utrikesfödda att man får inte den här direkta kontakten, man får inte det här mötet. Det upplever jag är den största skillnaden. Jag kan få det med ögonkontakt och man kan ta lite på dem såhär ”klapp på axeln” men det är inte samma sak. Det är ju mötet som vi jobbar med och samtalet. Man får göra det bästa utav det, men det fattas…(Intervjuperson E).

I möten med utrikesfödda äldre kan biståndshandläggare göra på olika sätt vid kommunikationssvårigheter. Ibland används en extern tolk eller så använder den äldre sig av anhörig eller personal från hemtjänstgruppen som talar samma språk som den äldre. Dock bör biståndshandläggaren vara sparsam med att be en anhörig att tolka den äldres uttalanden då flera biståndshandläggare upplever det som en mindre bra lösning. När den anhöriga tolkar kan det uppstå en stor risk för subjektiv och förvrängd tolkning av vad den äldre vill ha sagt. Det mest ultimata är att använda en extern tolk eftersom att tolkningen då blir mer objektiv utan att informationen påverkas av anhörigas personliga önskemål och tolkningar (Bennsäter & Palmér, 2007). Flera utav våra intervjupersoner nämner just att användningen av en tolk vid möten är ett bättre alternativ än att ha en anhörig som tolkar. Intervjupersonerna nämner även