Stress hos barn i förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn- och ungdomsvetenskap

Examensarbete

15 högskolepoäng

Stress hos barn i förskolan

Stress among children in preschool

Sofia Karlsson

Lärarexamen 210hp

Barn- och ungdomsvetenskap 2009-01-19

Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Fredrik Nilsson

Abstract

Titel: Stress hos barn i förskolan

Titel: Stress among children in preschool Författare: Sofia Karlsson

Syftet med arbetet är att undersöka hur pedagoger uppfattar stress hos barn. Mina frågeställningar blir därav: Hur uppfattar pedagogerna negativ stress hos barn? Hur försöker pedagogerna hjälpa stressade barn och hur arbetar de stressförebyggande? För att svara på dessa frågor har jag valt att genomföra intervjuer med tre pedagoger som arbetar i förskolan. Jag har ställt fasta frågor och vid några tillfällen ställt följdfrågor för att få så detaljrika svar som möjligt. Resultatet visar på att alla pedagogerna hade reflekterat kring stressade barn, dock i olika omfattning. Pedagogerna hade alla uppfattat negativ stress i sina barngrupper och kunde mer eller mindre ge utförliga beskrivningar på orsaker till stress och hur stress yttrade sig. Pedagogerna var alla överens om att barn utsätts för mer stress ju större gruppen är, då barnen har fler att ha fungerande relationer med, samt att det är svårare för pedagogen att möta/se varje barn. Som förebyggande metod lyfte två pedagoger fram massage. Pedagogens eget beteende lyftes även fram här, då det ansågs att en lugn pedagog som inte själv är stressad skapar en lugn barngrupp med mindre stressade barn.

Innehållsförteckning

1 Inledning

1.1 Syfte och frågeställningar 8

3 Tidigare forskning

3.1 Begreppet stress 9

3.2 Orsak och yttring 11

3.2.1 Stressfaktorer 11

3.2.1.1 Gruppstorlek 12

3.2.1.2 Hög ljudnivå/Buller 13

3.2.2 Tecken på stress 13

3.2.3 Att förebygga stress 14

4 Metod

4.1 Val av metod 16

4.2 Intervju som metod 16

4.3 Urval och undersökningsgrupp 17

4.4 Genomförande 18

4.5 Forskningsetiska överväganden 18

5 Resultat och analys

5.1 Begreppet stress 20

5.2 Varför blir ett barn stressat 20

5.3 Resurser och möjligheter att möta barnet 22

5.4 Beteende 23

5.5 Arbeta på ett stressförebyggande sätt 24

5.6 Sammanfattande slutsatser 24

6 Avslutande diskussion

1 Inledning

I somras vikarierade jag på en förskola som ligger lite utanför Malmö. Jag satt och läste en bok för en grupp barn i fyraårsåldern. Boken handlade om ett djur som utförde olika sysslor, som att hoppa, gräva och springa. När jag frågade barnen om när man brukar springa svarade en pojke att det gör man när man inte hinner. Han associerade alltså springa med något man gör när man har bråttom, när man inte hinner. Jag hade trott att han skulle svara med en tanke i leken, men eftersom han associerade springa med tidsbrist föddes tanken till det här arbetet.

Vad är då stress för någonting? Jag har själv använt ordet många gånger ofta i samband med att jag haft bråttom med eller till något. Det är något jag, precis som pojken i berättelsen ovan, associerat med tidsbrist. Stress behöver dock inte vara något negativt, i situationer där vi exempelvis har mycket att göra kan stress vara positivt om vi känner att vi klarar av situationen, stress i det här sammanhanget kan vara något drivande. Stress blir negativt när den inte längre är drivande, då kraven på en är större än vad vi känner att vi klarar av (Ellneby, 1999).

Är stress då något som bara vuxna upplever eller i alla fall något som oftast inte förknippas med barn? Miller (1985) menar att området stress hos barn inte har uppmärksammats tillräckligt. En anledning till detta kan enligt Miller vara att det ofta är lätt att se tillbaka på sin egen barndom som en bekymmerfri tid. ”Eller också lindrar vi vår egen stress genom att klänga oss fast vid det barn som vi nostalgiskt skapar åt oss själva, även om det barnet är en fantasiprodukt” (Miller, 1985, s.11). Kanske har Miller rätt, kanske är det lättare att minnas de goda och härliga från barndomen, att se tillbaka på alla soliga sommardagar och inte minnas en enda regnig dag. Währborg (2002) tar upp en annan sida och menar att en anledning till att stress hos barn inte uppmärksammats tillräckligt är för att det inte finns mycket forskning kring stress hos barn. Detta på grund av att det är etiskt svårt att genomföra studier inom området, eftersom man inte vill utsätta barn för mer påfrestningar än de kanske redan har. Hur ser det då egentligen ut i förskolan, vad finns det för påfrestningar där?

1.1 Syfte och frågeställningar

Jag är intresserad av pedagogernas uppfattning om hur och varför barn blir stressade i förskolemiljö. Jag vill därför lyfta fram den fysiska miljön så som lokalens utformning och inredning, samt den sociala miljön som gruppstorleken. Jag har dock valt att inte närmare gå in på yttre faktorer som involverar och påverkas av barnets förhållanden utanför förskolan, som vid exempelvis arbetslöshet, skilsmässa och sjukdom, eftersom detta är något som pedagogerna inte kan påverka.

Mitt syfte är att undersöka hur pedagogerna uppfattar stress hos barn. Mina frågeställningar blir:

Hur uppfattar pedagogerna negativ stress hos barn?

3 Tidigare forskning

Jag har valt att framförallt utgå ifrån böcker och rapporter av Ellneby, Elkind, Miller, Währborg och Barnombudsmannen. Detta för att ge en bild av begreppet stress, vad som orsakar det och hur det yttrar sig hos barn i förskolan. Jag har valt ovanstående författare eftersom de ser på begreppet stress utifrån olika perspektiv och av den anledningen vill jag berätta och beskriva lite om författarna.

Ellneby är utbildad förskollärare, specialpedagog och talpedagog. 1999 kom hon ut med boken ”Om barn och stress”. Hon lyfter i sin bok fram det stressade barnet ur, som jag ser det, ett vardagsperspektiv. Barn behöver tid till reflektion, tid till lugn och ro för att kunna koncentrera sig men framför allt för att må bra. Ellneby tar upp vilka faktorer som kan göra barn stressade och hur man som pedagog i förskolan eller som förälder kan hjälpa barnen. Währborg är läkare och forskare. Han har inriktat sig på stress som bidragande orsak till sjukdomar. 2002 kom han ut med boken ”Stress och den nya

ohälsan”, där han framför allt tar upp stress ur ett medicinskt perspektiv. Miller har arbetat som kurator, lärare och rektor. 1985 kom hon ut med boken ”Stressade barn”, där hon bland annat försöker ge läsaren en bild av det stressade barnet genom olika berättelser. Elkind är barnpsykolog och 1984 kom han ut med boken ”Det hetsade

barnet”. Han tar upp hur barn stressas in i en vuxenvärld och ägnar ett par kapitel åt att

se på just små barn och stress, framför allt ur ett emotionellt perspektiv (Ellneby, 1999, Elkind, 1984, Miller, 1985, Währborg, 2002).

3.1 Begreppet stress

Ellneby (1999) nämner Hans Selye som den forskare och läkare som myntade begreppet stress, vilket var under 1940-talet. Han var även först med att skriva om barn i samband med stress. Enligt Ellneby såg Selye i första hand på stress hos barn som något föräldrar eller pedagoger i förskolan/skolan förorsakade genom att ställa för höga eller felaktiga krav på barnens prestationer och/eller förmågor. Vad innebär då ordet stress? Ovanstående författare har en överensstämmande definition av begreppet stress och här

har jag valt att använda mig av Miller. ”Stress är det sätt varpå vår själ och kropp reagerar på en stressfaktor” (Miller 1985, s.10). Både Miller och Ellneby anser att stress inte behöver vara en reaktion på något negativt. Vi behöver positiv stress, att exempelvis känna sig lite nervös är snarare en drivkraft än ett hinder. Ellneby (1999) beskriver i citatet nedan sambandet mellan negativ och positiv stress.

Om vi skulle ta bort all stress ur våra liv, skulle vi också ta bort drivkraften, utmaningen, det som för oss framåt och får oss att utvecklas. Ordet stress står för de reaktioner i kropp och själ som utlöses av en stark upplevelse eller påfrestning, oavsett om den är positiv eller negativ.(Ellneby, 1999, s.15)

Ellneby (1999) menar att barn upplever situationer på olika sätt utifrån sina erfarenheter och förmågor. Av den anledningen kan en situation som gör ett barn stressad inte behöva påverka ett annat barn. Barnombudsmannen (BR2003:02) presenterade rapporten Stress i barn och ungas vardag, där stress definieras så här: ”Stress eller negativ stress kan definieras som en obalans mellan de påfrestningar en människa utsätts för och de resurser och den kompetens han eller hon har att klara av situationen.” Precis som Ellneby lyfter Barnombudsmannen fram stress som något individuellt. Währborg (2002) anser i detta sammanhang att begreppet stress har blivit allt svårare att definiera, eftersom modern forskning, som exempelvis Ellneby, tar upp stress som något som kan variera från person till person.

Författarna jag använder mig av, Ellneby (1999), Elkind (1984), Miller (1985), Währborg (2002) och Barnombudsmannen (BR2003:02) ser på stress utifrån olika perspektiv, som exempelvis Währborg med ett medicinskt perspektiv. Författarna har ändå en ganska överensstämmande definition av begreppet stress, som kan sammanfattas i kroppens rektioner, fysiska eller psykiska på starka känslor eller upplevelser. Eftersom jag är intresserad av hur pedagogerna uppfattar negativ stress hos barn har jag valt att använda mig av barnombudsmannens ovanstående definition av negativ stress.

3.2 Orsak och yttring

3.2.1 Stressfaktorer

Det skulle vara lönlöst att försöka bota en människas huvudvärk om samtidigt någon slog den lidande personen i huvudet. Lika svårt är det att lindra ett barns stress om man inte förstår vad som orsakar den. (Ellneby, 1999, s.78)

För att ge en kortare övergripande bild av olika stressfaktorer hos barn har jag valt att inte enbart ta upp stressfaktorer som kan förekomma i förskolan. Jag kommer dock att ge den fysiska och sociala miljön i förskolan betydligt större utrymme, eftersom mitt syfte är att se på just dessa områden i förhållande till stress hos barn.

Ellneby har delat in stressfaktorer i olika områden, där hon tar upp hela barnets vardag, alltså både fysiska, sociala och psykologiska stressfaktorer. Währborg (2002) har i likhet med Ellneby även delat in stressfaktorer i olika områden, men han har koncentrerat sig på de sociala och psykologiska faktorerna. Några exempel på stressfaktorer enligt författarna är:

• Tidsbrist, vilket kan vara att hinna med aktiviteter, både på fritiden och i förskolan.

• Höga ljud/Buller.

• Många relationer, som exempelvis stora barngrupper eller byte av vikarier i barngruppen.

• Störning i barnens relation/förhållande, vilket kan vara barnets tankar och föreställningar om relationen, som exempelvis att pedagogen inte tycker om barnet. Det handlar alltså inte om vad pedagogen faktiskt tycker, utan om hur barnet tänker kring förhållandet.

• Olika former av separationer som påverkar barnet emotionellt, som exempelvis skilsmässa och byte av pedagog. (Ellneby, 1999 & Währborg, 2002)

Jag kommer att beröra punkterna tidsbrist och barnets många och olika relationer under rubriken ”Gruppstorlek”. Höga ljud och buller har den egna rubriken ”Hög ljudnivå/Buller”

3.2.1.1 Gruppstorlek

Barnombudsmannen tar i sin rapport, Stress i barn och ungas vardag från 2003, upp gruppstorlekens betydelse som orsak till stress, både genom barnantalet och genom antalet personal per barngrupp. Ellneby (1999) lyfter i likhet med barnombudsmannen fram en undersökning, som visar på att en koppling mellan gruppstorleken och stress hos barn. Undersökningen utfördes på 1980-talet där man mätte stresshormoner i urinen från barn på ett flertal förskoleavdelningar. Vid en period hade man fem barn per pedagog i barngruppen och vid en annan period var det tre barn per pedagog. Resultatet visade att under den period det var färre personal i barngruppen var också stresshormoner i urinen högre än när det var fler personal i barngruppen. Ellneby beskriver även gruppstorleken som betydelsefull då större barngrupper kräver att barnen skapar relationer och samspelar med allt fler, vilket kan vara en stressfaktor. Währborg (2002) går på samma linje som Ellneby och anser att eftersom barn har många och olika relationer som de ska förhålla sig till, även känslomässigt, så mår barn bättre av att vistas i mindre grupper. En annan aspekt som Ellneby (1999) tar upp är att större barngrupper kan medföra att personalen inte hinner se varje enskilt barn och skapa en bra kontakt/relation med det. I längden skulle detta då kunna medföra att personalen uppfattar ett barns som besvärligt, utan att se till vad som skulle kunna var orsaken till beteendet, vilket kan medföra att barnet inte får det stöd och uppmuntran den behöver. Man kan fundera över om pedagoger kan arbeta på ett stressförebyggande sätt i stora barngrupper, eller om en uppdelning av barnen i mindre grupper behövs för att, som Ellneby var inne på, ha möjlighet att möta/se varje barn? Detta är en fråga jag tänker belysa i mitt arbete.

3.2.1.2 Hög ljudnivå/Buller

Ellneby menar att barn använder sig av höga ljud för att visa på glädje, besvikelse osv. Att skrika, skälla eller skratta är en del av att vara barn och tillhör leken. Om man försöker tysta barnen i deras lek bromsar man även deras sinnesupplevelser. I detta sammanhang vill Ellneby lyfta fram att även om barn behöver få använda sig av sina röster i leken kan höga ljudnivåer vara skadligt. Författaren lyfter fram forskning som visat på det inte bara är hörseln som tar skada av höga ljudnivåer, utan att det även påverkar barns mentala och språkliga utveckling, exempelvis genom att barnen lätt blir irriterade eller har svårt att koncentrerar sig. Barn som har god förmåga till koncentration blir också mindre stressade och Ellneby menar att det därför är viktigt att försöka träna och förbättra barnens koncentration, exempelvis genom att låta barnen ha möjlighet till både rörelse och lek, samt lugn och vila. Det som då enligt författaren påverkar den höga ljudnivån är storleken på gruppen, antalet personal per barngrupp och hur förskolans lokal är utformad och inredd. Währborg (2002) lyfter i likhet med Ellneby fram att höga ljud kan påverkar koncentration. Ur ett medicinskt perspektiv kan även höga ljud/buller bland annat orsaka förhöjt blodtryck hos barn. Som påverkande orsak till höga ljud i skola/förskola ser författaren främst till lokalen och gruppens storlek, där stora grupper skapar högre ljudnivåer. En undran från min sida är hur pedagoger, med stora barngrupper, kan arbeta för en miljö med gynnande ljudnivå? Är det så att pedagogerna i verksamheten uppfattar en hög ljudnivå som stressande för barnen eller kanske för sig själva och hur arbetar de då i så fall utifrån det?

3.2.2 Tecken på stress

Elkind (1984) menar att ”stress är alltså varje extraordinärt krav på anpassning som tvingar oss att mobilisera vår energireserv utöver vad vi normalt förbrukar och fyller på under ett dygn” (Elkind, 1984, s.34). När kraven på anpassning är för stora blir vi stressade, detta gäller både för barn och vuxna. Författaren ger exempel på små barn som vistas långa dagar i förskolan och ständigt möter nya människor och miljöer, vilket ställer stora krav på anpassning. Detta kan vara väldigt stressande för barnet och visas ofta i ett beteende. Barnets beteenden kan alltså vara symptom på stress (Elkind, 1984).

Både Miller (1984) och Ellneby (1999) lyfter fram en nästan identisk lista på beteende hos barn som kan vara tecken på stress. Författarna menar att beteendena var för sig inte behöver uppfattas som varningssignaler, men om man som förälder eller pedagog kan uppfatta flera av dem hos ett barn bör det ses som att barnet är stressat. Några exempel är barn som har ett utåtagerande beteende, är impulsiva och har svårigheter att vara koncentrerad på en uppgift. Barn kan även reagera precis tvärt om, med ett håglöst/apatiskt beteende, de kan uppfattas som trötta och nedstämda. Barn reagerar helt enkelt olika på stress. En tanke från min sida är att om stress är något individuellt, både vad gäller situation och symptom, har pedagogerna ute i verksamheten möjlighet och resurser att upptäcka stress hos ett enskilt barn?

3.2.3 Att förebygga stress

”Det är lika viktigt för det lilla barnet att bli smekt och kramat som att få mat och värme” (Ellneby, 1999, s.133). Författaren lyfter med det här citatet fram betydelsen av närhet och beröring. Hon menar att beröring skapar trygghet och lugn hos barnet, samt att det även gynnar inlärning och en självständig utveckling hos barnet. ”Ju mer beröring och närhet ett barn får när det växer upp, desto mer självständigt blir det” (Ellneby, 1999, s.133).

Massage är en form av beröring och är något som blivit vanligare i barngrupper på förskolor, enligt Ellneby (1999). Författaren menar att pedagoger i barngrupper som använder sig av massage uppfattar sin barngrupp som lugnare, att barnen lättare kan koncentrera sig, samt att konflikter mellan barnen har minskat. Hur kan det komma sig att massage kan ha en sådan effekt? Författaren lyfter här fram forskning som visar på att när man blir masserad så tillverkar kroppen ett ”lugn och ro” hormon som i sin tur sänker ett stresshormon som finns i kroppen. Det gjordes även en undersökning, bland hundra barn under 6 månaders tid, som fick massage i sin barngrupp på förskolan.

Ellneby (1999) tar även upp inredningen av förskolans lokaler, som stressförebyggande metod. Hon menar att en hög ljudnivå kan sänkas genom att se till lokalens utformning och material. Hon tar bland annat upp att stora ytor ger en högre ljudnivå och för att motverka detta så kan man välja att dela upp större rum i mindre hörnor. Hon tar även i detta sammanhang upp användning av ljuddämpande material så som mattor och hjul eller filtfötter på möbler i lokalen. Detta för att minska de höga ljuden och därigenom förebygga stress (Ellneby, 1999).

4 Metod

4.1 Val av metod

Jag har valt en kvalitativ metod, då jag vill se djupare på hur ett fåtal pedagoger uppfattar och förebygger stress hos barn i förskolan. Detta arbetssätt ger ingen bred bild med konkret statistiskt över hur pedagoger tänker kring barn och stress, vilket en kvantitativ metod skulle ha gjort. Den kvantitativa metoden fångar upp fler personer, den har alltså en större bredd och används vanligtvis för att göra jämförelser, ofta i form av antal. Den kvalitativa metoden ger istället en djupare insikt i hur ett fåtal personer tänker och funderar kring ett område (Repstad, 1999).

4.2 Intervju som metod

Johansson & Svedner (2001) belyser två olika sätt att gå in i en intervju. Den strukturerade intervjun har oftast inte endast ett fast frågeområde utan även fasta frågor, som delvis kan innehålla fasta svarsalternativ. Författarna menar att diktafon kan användas för att fånga svaren, men vanligast är att man antecknar dem. I den kvalitativa intervjun finns fasta frågeområden, men inga fasta frågor. Anledningen till det är för att ge möjlighet att anpassa frågorna efter den intervjuade, samtidigt som det ges möjlighet till mer djupgående svar. Här menar författarna att man bör använda diktafon, för att inte missa något som sägs eller antyds samtidigt som man får en helhet över samtalet.

Jag har valt att ha fasta frågor, en form av intervjuguide. Frågorna är få, men övergripande för att ge möjlighet till mer utvecklande svar. Under intervjuerna har jag vid några tillfällen valt att frångå intervjuguiden, för att ställa följdfrågor och för att ge möjlighet till så detaljerade svar som möjligt. Jag har även valt att använda mig av

kvalitativa, så skulle jag vilja säga att jag hamnar mitt emellan dem. Jag följer den strukturerade då jag har fasta frågor, men eftersom jag använt mig av diktafon och har frångått de fasta intervjufrågorna för att ställa följdfrågor har jag även använt mig av den kvalitativa.

4.3 Urval och undersökningsgrupp

Jag har valt att genomföra intervjuer med tre pedagoger, som arbetar på tre olika förskolor. Två av pedagogerna arbetar i samma kommun, den tredje pedagogen arbetar i en närliggande kommun. Samtliga förskolor drivs kommunalt. Pedagogernas erfarenhet varierar från 4-17 år och samtliga pedagoger är utbildade förskollärare.

På förskolorna som ligger i samma kommun arbetar pedagogerna Anna och Pia. De arbetar båda åldersintegrerat, med barn från 1-5 år på samma avdelning. Båda pedagogerna har barngrupper om 18 barn och arbetar tillsammans med två kollegor. På förskolan i den närliggande kommunen arbetar pedagogen Hanna. Hon arbetar på en avdelning med 14 barn i åldrarna 1-3 år, även hon har två kollegor.

Jag kom i kontakt med pedagogerna genom att jag tidigare har vikarierat på förskolorna där Anna och Pia arbetar. På förskolan där Hanna arbetar har jag tidigare haft VFT-verksamhetsförlagd tid/praktik. Detta gör att jag har en relation till intervjupersonerna, vilket delvis skulle kunna påverka svaren negativt eller positivt. Negativt på så vis att eftersom de känner mig kan de anta att jag redan vet lite om hur de tänker och funderar kring området, vilket då skulle kunna medföra att svaren inte blir så utförliga. Det skulle även kunna ha en positiv effekt på så vis att det redan finns en relation och ett förtroende mellan oss, vilket skulle kunna medföra att intervjupersonen blir mer lättpratad.

4.4 Genomförande

Den första intervjun jag utförde ägde rum utanför förskolan. Jag och pedagogen satt avskilt i ett mindre rum, med varsin kopp te och diktafonen mellan oss på bordet. Intervjun pågick i ungefär 50 minuter. De två följande intervjuerna ägde rum på pedagogernas respektive förskola, efter arbetstid och pågick i ungefär 20 respektive 30 minuter. Under intervjuerna satt jag och pedagogen i ett avskilt rum i förskolans lokaler.

Eftersom pedagogerna har reflekterat i olika omfattning kring området barn och stress, varierade detaljrikedomen av svaren mellan pedagogerna. För att jag ville få så utförliga svar som möjligt valde jag därför att vid några tillfällen ställa specifika följdfrågor, som exempelvis om pedagogen trodde att gruppstorleken hade någon betydelse och i så fall vilken. Detta har givetvis påverkat intervjun på så vis att jag förde intervjupersonen in på ett visst område.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Jag har tagit del av Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom humanistisk –

samhällsvetenskaplig forskning (2002), som lyfter fram fyra huvudkrav. Det första är

informationskravet, som belyser vikten av att informera deltagarna om syftet med arbetet, i det här fallet intervjupersonerna, samt att deras deltagande är frivilligt och när som helst kan avbrytas. Det andra kravet är samtyckeskravet, vilket innebär att deltagarna själva får bestämma över hur länge de vill medverka och på vilka villkor. Det tredje kravet är konfidentialitetskravet vilket belyser vikten av att låta uppgifter som deltagarna lämnar vara anonyma. Det fjärde kravet är nyttjandekravet, vilket tar upp att uppgifter som lämnas endast får användas i arbetet.

namn. En av pedagogerna gjorde även jämförelser med barn från den egna barngruppen under intervjun, dessa namn kommer heller inte att nämnas.

5 Resultat och analys

Jag har valt att ha resultat och analys med koppling till mitt syfte och tidigare forskning för att kunna besvara mina frågeställningar. Jag har alltså valt att väva samman resultatet med analysen eftersom jag delvis tror att det kan göra det mer lättläst samtidigt som jag tror att det kan ge en tydligare bild av eventuella likheter och skillnader i pedagogernas tankar och reflektioner. Resultatet är uppdelat under följande rubriker: Begreppet stress, Varför blir ett barn stressat, Resurser och möjligheter att möta barnet, Beteende och Arbeta på ett stressförebyggande sätt. Jag kommer att redovisa resultatet av intervjuerna samtidigt som jag försöker svara på följande frågeställningar: Hur uppfattar pedagogerna negativ stress hos barn? Hur försöker pedagogerna hjälpa stressade barn och hur arbetar de stressförebyggande?

5.1 Begreppet stress

”Stress är när man inte hinner med” svarar Anna, nästan direkt efter att jag ställt frågan. Hon nämner även att det finns en positiv stress ”Ibland kan det ju va att man är lite för lat och då behöver man kanske liten sån där push så man hinner med.” Pia svarar precis som Anna att stress det är när man inte hinner med, hon går dock inte in och skiljer på positiv och negativ stress. När jag ställer frågan till Hanna, vad är begreppet stress för dig? Svarar hon efter en stunds tystnad att ”För min del är det väl då när man överskrider den gränsen då det inte är för att liksom komma framåt, när man börjar ta på sina extra resurser”. Precis som Anna så skiljer Hanna här på positiv och negativ stress.

hända, vad är det man gör efter att man ätit, jo då går vi och tvättar händerna.” Hanna fortsätter med att ge ett exempel från sin barngrupp. Efter en utevistelse på förmiddagen går en pojke direkt in och sätter sig på sin plats vid matbordet, för han vet att nu ska vi äta. Hanna menar att om hon hade ändrat på den rutinen, hade det stressat pojken, då man tar bort tryggheten med rutinen. Vidare menar Hanna att trygghet det skapas inte bara i rutiner, utan även i situationer och i relationer. Hon går inte närmare in på specifika situationer, men berör relationer i citatet nedan.

När det blir mycket sjukdomar och det blir mycket vikarier och frånvaron, det påverkar dom negativt. Det är viktigt nu när jag är borta mycket liksom att det är samma vikarier hela, hela tiden. Just för att motverka att det blir för många som de ska relatera till hela tiden.

Hanna är inne på det som både Währborg (2002) och Ellneby (1999) menar är en stressfaktor, att barn har många personer i sin närhet som de ska ha relationer med. Ellneby och Währborg tar även upp ljudnivån som orsak till stress, där de menar att en dämpad ljudnivå gynnar inlärning och koncentration. Ingen av pedagogerna lyfte fram den höga ljudnivån som direkt orsak till stress hos barn. Anna nämner dock att inköpt basmaterial, så som bord och stolar, är av ljuddämpande material. Hon berättar även att pedagogerna på avdelningen lägger mjuk plast i lådor och backar för att dämpa ljudet när klossar och liknande slängs ner i dem. Detta visar på att det finns en tanke kring den höga ljudnivån, även om den inte tas upp som direkt orsak till stress. Hanna nämner även den höga ljudnivån, dock inte som orsak till stress hos barnen, utan istället som orsak till stress hos pedagogerna. Under min praktik, som jag delvis haft i Hannas barngrupp, noterade jag en situation. I Hannas barngrupp, där barnen är mellan 1 och 2 år, var det snart lunch. Barnen satt vid matbordet och väntade på maten, plötsligt började ett av barnen slå med besticken i bordet. Barnen skapade snabbt ögonkontakt mellan sig och snart satt alla barnen och slog besticken i bordet. Jag frågade Hanna hur hon tänkte i den här situationen, om det var stressande för henne eller för barnen. ”I de situationer när de slår besticken i bordet, så är det deras sätt att kommunicera och deras kroppar att prata, men att det stressar oss vuxna.” Hanna menar alltså att situationen främst är stressande för pedagogerna. ”Men det är också där vilken referensram man har, för vår del vill vi ha lugn och ro”. Hanna är inne på det som Ellneby tar upp, att barn behöver få använda sig av ljud. För barn som inte har språket än, är ljud ett sätt att kommunicera med varandra. Hanna lyfter även fram att av just den anledningen är det

viktigt att inte avbryta barnen på ett sätt som kränker dem, utan att istället försöka leda bort deras uppmärksamhet.

5.3 Resurser och möjligheter att möta barnet

Både Anna och Hanna lyfter fram hur viktigt det är som pedagog att möta varje barn, att ta sig tid att se dem/uppmärksamma dem. Anna menar att vissa barn behöver den här bekräftelsen mer än andra. ”Nästan när man kommer in genom dörren måste man gå raka vägen fram till vissa barn, att man har sett dem, att man bekräftar dem.” Anna och Hanna anser båda att stora barngrupper gör det svårare för pedagogerna att möta varje barn, att kunna ge den där extra uppmärksamheten till alla barn varje dag. Alla tre pedagogerna är överens om att barn mår bäst i mindre grupper. De berättar alla att de ofta delar in barnen i mindre grupper vid olika aktiviteter, just för att se till att alla barn blir uppmärksammade. Hanna har satt en gräns för när hon anser att det blir för många barn, när det inte längre går att ha det där mötet med varje barn.

20 barn är alldeles för mycket, jag har också haft 20 barn, det är för mycket. När man kommer ner till 16 för då kan jag, då vet jag att jag kan ha haft ett möte med varje barn under dagen.

Hanna tar upp det som även Ellneby (1999) belyser, att stora barngrupper orsakar svårigheter att hinna med att ge alla barn den uppmärksamhet de behöver och att detta då kan stressa barnen. I detta sammanhang berättar Hanna om en grupp pojkar i fyraårsåldern, som hela tiden konkurrerade om pedagogernas uppmärksamhet, vem syntes och hördes mest. Pojkarna tillhörde en barngrupp på 20 barn med 3 pedagoger och Hanna menade att den stora barngruppen orsakade att pojkarna kände sig otrygga och var i behov av uppmärksamhet från pedagogerna. Pedagogerna hann helt enkelt inte med att möta alla barn. Situationen löstes genom att pedagogerna började dela upp

Hon sa att mer än fyra börjar det bli problem för en att hantera, att ha en bra kommunikation och relation till alla i den gruppen. Tänk då så många som barnen skall relatera till varje dag. Bara det kan stressa.

Hanna lyfter här upp att det inte bara handlar om att pedagogen skall hinna med alla barn, utan även att kommunikationen och relationen blir lidande om gruppen är för stor.

5.4 Beteende

Hur stress yttrar sig hos barn menar Pia kan vara svårt att se. Hon syftar då på att små barn kan ha svårt att uttrycka sig, eftersom de bland annat inte har talspråket än. Hon lyfter dock fram att stress kan visa sig genom att barn får ont i magen. Hanna lyfter även fram magont hos barn som tecken på stress. Hon tar även upp, i likhet med Ellneby (1999) och Miller (1984), att barn kan reagera olika på stress. ”Sen märker man ju på det lite äldre barnen att de har svårt att få ro i kroppen, kan inte koncentrera sig, springer runt, vissa blir ju ledsna.” Även Anna lyfter fram en bild av det stressade barnet, som väldigt aktivt och svårt med att vara koncentrerad på en uppgift. Det är ofta dessa barn som syns i en barngrupp, de barn som ses som är utåtagerande. Hur är det då med barnen som reagerar tvärtom, de barn som Ellneby (1999) och Miller (1985) beskriver som nedstämda och apatiska? Hanna lyfter fram de barn som blir ledsna och gråter genom ett exempel på en pojke som är väldigt ledsen på morgonen.

I hans fall var det ju när han hela tiden blir påmind om sin mamma när dom andra föräldrarna lämnar. Det är ju stress för honom. Att hela tiden bli påmind och få leva om dom här känslorna om och om igen.

Pojken Hanna beskriver visar på stress genom att vara ledsen och gråta. Jag skulle vilja säga att gråtande barn skapar uppmärksamhet hos pedagogen och är därmed ett beteende som syns och hörs i en barngrupp. Genom att se det på det viset passar inte beskrivningen av pojken in på det barn som Ellneby (1999) och Miller (1985) tar upp som apatiska och nedstämda. Därmed är det ingen av pedagogerna som direkt lyfter fram dessa beteende.

5.5 Arbeta på ett stressförebyggande sätt

Både Pia och Hanna tog upp att stressade pedagoger påverkar stress hos barnen. Hanna menar att ”Du kan inte leta i yttre faktorer för att förebygga stress, du måste förebygga det hos dig själv först”. Om pedagogerna spenderar tid på att försöka få en lugn i barngruppen genom att använda sin storhet och röst, kan detta istället ha en stressande effekt, då barn påverkas av den vuxnas beteende. Hanna berättar om en barngrupp hon tidigare arbetat med.

Det var en jättestor och jobbig barngrupp överhuvudtaget och vi fick jobba mycket med att dela upp dom och sånt, men när vi gick ner på deras nivå och såg dom in i ögonen, helt plötsligt bara på några veckor så ändrades ljudnivån. Bara genom att vi sluta skälla. Det var helt otroligt, men samtidigt fick vi anstränga oss jättemycket.

Hanna lyfter här fram pedagogernas eget beteende som förebyggande åtgärd. Hon pekar här på vikten av att sätta sig ner bland barnen, för att skapa lugn. Ljudnivån kan även sänkas om pedagogen själv tänker på hur hon använder sig egen röst.

Som stressförebyggande tar Anna upp massage. Hon ger exempel på massagebollar som finns på hennes avdelning. Bollarna är gjorda av gummi, med små gummipiggar som sticker ut runt hela bollen. Anna tar upp bollarna som ett bra redskap om man vill använda sig av massage i barngrupper, hon säger dock att de inte själv alltför ofta har massagestunder. Pia tar även upp massage som stressförebyggande metod och säger att hon själv har haft massage med barnen några gånger, det har då skett under det som hon kallar rörelse. Rörelse är en stund av gymnastik/idrott för de mindre barnen på förskolan.

Hanna, som skiljde på negativ och positiv stress. Den tredje pedagogen, Pia, pratade hela tiden utifrån negativ stress.

Hanna beskriver en tydlig bild av det stressade barnet och tar upp tidigare erfarenhet av stressade barn, både vad gäller hur barnet reagerar på stress och vilka situationer som kan stressa barnet. Genom sina exempel visar Hanna även på hur stress kan skilja sig från barn till barn, både genom symptom och situation. Hon lyfter framförallt fram en känsla av otrygghet hos barnet som främsta källan till stress. Pia ger ingen utförlig beskrivning av beteende hos det stressade barnet, utan berättar istället att hon anser att det kan vara svårt att upptäcka stressade barn, då yngre barn kan ha svårt att uttrycka sig i tal. Hon tar dock upp magont som symptom på stress. Anna ger en beskrivande bild av det stressade barnet. Hon lyfter framförallt fram det aktiva barnet, ett barn som behöver mycket uppmärksamhet och bekräftelse från pedagogen. Hon lyfter fram det stressade barnet som Miller (1984) och Ellneby (1999) beskriver som utåtagerande. Det stressade barnet som författarna beskriver som nedstämd och apatisk, är det ingen av pedagogerna som direkt berör. En tanke från min sida är att pedagogerna kanske inte berör dessa barn i någon större utsträckning för att de utåtagerande barnen syns och hörs mest och därmed kan ta ett större utrymme i barngruppen, vilket skulle kunna medföra att nedstämda barn hamnar i skymundan.

Pedagogernas reflektioner skiljde sig framförallt i omfattning, det som dock alla var överens om var gruppstorlekens betydelse. De menar att de föredrar mindre grupper, för att underlätta för barnen, både vad gäller relationsskapande, trygghet och uppmärksamhet.

Hur försöker pedagogerna hjälpa stressade barn och hur arbetar de stressförebyggande? Anna och Pia tar båda upp massage som hjälpmedel och som förebyggande metod, det är dock ingen av dem som kontinuerligt använder sig av metoden själv i sina barngrupper. Hanna och Pia tar även upp vikten av att förebygga stress hos pedagogen, innan man försöker förebygga det hos barnen. Hanna ger även exempel på hur eget agerande skapat lugn hos en högljudd barngrupp, hon trycker framförallt på ett lugn hos pedagogen, här kan rösten användas som ett verktyg, genom att då själv sänka sin ljudnivå.

Hanna, Anna och Pia tar alla upp gruppstorleken i förhållande till stress hos barn, ingen av dem tar dock upp en eventuell minskning av barngruppen eller ökning av antal personal per barngrupp som stressförebyggande metod. Det bör dock nämnas att pedagogerna tar upp en delning av den befintliga stora barngruppen mellan sig, men inte en minskning av barnantalet per pedagog. Pedagogerna lyfter istället fram det egna beteendet och agerande som metoder för att förebygga stress.

6 Avslutande diskussion

Jag valde att göra intervjuer med tre pedagoger på olika förskolor. Resultatet visar på att alla pedagogerna hade reflekterat kring negativ stress hos barn, även om omfattningen varierade. Eftersom jag under intervjuerna noterade att pedagogerna hade reflekterat i olika omfattning kring området barn och stress, vilket då påverkade deras utförlighet av svaren, valde jag att ställa följdfrågor som riktade sig mot ett visst område. Detta gjorde jag eftersom jag ville få så utförliga svar som möjligt. Exempelvis frågade jag en av pedagogerna om hon trodde att gruppstorleken hade någon betydelse och i så fall vilken. Jag är medveten om att jag på detta sätt riktade in pedagogen på ett visst område, men även om området på detta vis blev givet är svaren pedagogens egna reflektioner. Att reflektionerna mellan pedagogerna varierade visar sig även i resultatet då den pedagog som gav detaljrikast svar fick ta en större plats i resultatet. För att förhindra att en pedagog tar större plats i undersökningen skulle man kunna välja att intervjua fler pedagoger, detta är dock ingen garanti då det kan vara svårt att förutse hur lätt- eller svårpratade en person är.

Efter att nu ha avslutat detta arbete har jag funderat på hur en eventuell fortsättning på detta ämne skulle kunna se ut. Exempelvis skulle man kunna välja att smala av området och gå in på något specifikt som exempelvis höga ljud och dess betydelse.

Referenslista

Barnombudsmannen, (BR2003:02) Stress i barn och ungas vardag. http://www.bo.se

Tillgänglig: 2008-10-23

Ellneby (1999) Om barn och stress och vad vi kan göra åt det. Falköping: Natur och Kultur

Elkind (1984) Det hetsade barnet. Lund: Natur och Kultur

Johansson & Svedner (2001) Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsförlaget

Miller (1985) Stressande barn. Helsingborg: Forum

Repstad (1999) Närhet och distans: Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk – samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.