EXAMENSARBETE - KANDIDATNIVÅ
VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD
2020:30
Patienters upplevelse av fysisk aktivitet som
behandlingsmetod vid depression
En litteraturöversikt
Elin Ebanks
Feline Persson
Examensarbetets
titel: Patienters upplevelse av fysisk aktivitet som behandlingsmetod vid depression
Författare: Elin Ebanks och Feline Persson
Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad
Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng Utbildning: Sjuksköterskeutbildning GSJUK17h Handledare: Annika Billhult Karlsson
Examinator: Annelie Sundler
Sammanfattning
Att leva med en depression innebär även att leva med ett stort livslidande. Det är en diagnos som även ökar risken avsevärt för att drabbas av andra somatiska sjukdomar. Trots att det redan finns mycket forskning och evidens gällande att fysisk aktivitet motverkar psykisk ohälsa så fortsätter utveckling av depressioner och fysisk inaktivitet att öka. Syftet med studien är att belysa upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer som diagnostiserats med depression utifrån ett patientperspektiv. Arbetet är en
litteraturöversikt, där resultatet baseras på sju artiklar. Sammanställningen av de sju artiklarna landade slutligen i fem huvudteman; “Upplevda hinder”, “Upplevd
självkänsla”, “Omgivningens stöd”, “Känsla av meningsfullhet och sammanhang”, och “Att återfå kontrollen”. Resultatet visade på att patienter upplevde att den fysiska aktiviteten förde med sig positiva effekter som hjälpte dem att hantera sin depression samt ökade deras välbefinnande. Även om de flesta patienter upplevde positiva effekter av att vara mer fysiskt aktiva visade det sig inte ha någon effekt på patienter som led av svåra depressioner. I deras fall visade sig samtalsterapi och medicinering ge bättre effekt. Patienterna själv upplevde att stöd och motivation från anhöriga samt
sjukvårdspersonal var en viktig komponent för att den fysiska aktiviteten skulle bli av och hålla i sig.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1
Depression________________________________________________________________ 1
Symtom och diagnoskriterier _______________________________________________________ 2
Livslidande _______________________________________________________________ 2 Hälsa ____________________________________________________________________ 3 Att vårda med patientperspektivet i åtanke ____________________________________ 3
Motivation _____________________________________________________________________ 4
Fysiologiska effekter _______________________________________________________ 4 Fysisk aktivitet och depression _______________________________________________ 5 Hållbar utveckling _________________________________________________________ 5 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 5 SYFTE ______________________________________________________________ 6 METOD _____________________________________________________________ 6 Datainsamling _____________________________________________________________ 6 Dataanalys _______________________________________________________________ 6 Etiska ställningstaganden ___________________________________________________ 7 RESULTAT __________________________________________________________ 7 Upplevd självkänsla ________________________________________________________ 7 Upplevda hinder ___________________________________________________________ 8 Omgivningens stöd _________________________________________________________ 8 Att återfå kontrollen _______________________________________________________ 9 Känsla av meningsfullhet och sammanhang ___________________________________ 10
DISKUSSION _______________________________________________________ 10 Metoddiskussion __________________________________________________________ 10 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 11 Upplevd självkänsla _____________________________________________________________ 12 Upplevda hinder ________________________________________________________________ 12 Omgivningens stöd _____________________________________________________________ 12 Att återfå kontrollen _____________________________________________________________ 13 Känsla av meningsfullhet och sammanhang __________________________________________ 13 Koppling till vårdvetenskapliga begrepp _____________________________________________ 14
SLUTSATSER _______________________________________________________ 15
Kliniska implikationer _____________________________________________________ 15 Fortsatt forskning ________________________________________________________ 15
*Artiklar som använts i resultatet ________________________________________ 16 BILAGOR __________________________________________________________ 19
Bilaga 1: sökhistorik ______________________________________________________ 19 Bilaga 2: översikt över analyserade artiklar ___________________________________ 20
INLEDNING
Psykisk ohälsa är ett växande folkhälsoproblem i samhället. Hos kvinnor riskerar 50 procent att någon gång drabbas av depression och hos män ligger den siffran på 25 procent av alla män risker att någon gång drabbas av en depression som kräver behandling. Detta innebär att allmänsjuksköterskan i sin profession kommer träffa patienter som lider av depressioner som kräver att sjuksköterskan kan omhänderta dessa patienter ur ett omvårdnadsmässigt, socialt, psykologiskt och medicinskt perspektiv. Sjuksköterskan ansvarar för att identifiera psykisk ohälsa så att patienten kan få adekvata omvårdnadsåtgärder och behandling oavsett vilken vårdinstans patienten tillhör (Skärsäter 2009). Då författarparet har ett särskilt intresse för hur fysisk aktivitet påverkar depression hos den enskilda individen så kommer denna litteraturöversikt att belysa detta ur ett patientperspektiv.
BAKGRUND
Depression
Depression är en av de vanligaste orsakerna till psykisk ohälsa. Den huvudsakliga behandlingen mot milda till måttliga depressioner är medicinering. Depression hör till gruppen förstämningssyndrom, där ingår även dystymi och bipolär sjukdom. Det är av stor vikt att upptäcka, diagnostisera och behandla patienter med depression i tid, dels för att minska lidandet för patienten och dels för att minska kostnader och belastning på samhället, samt för att förhindra förtida död i suicid (Asp 2019).
Asp (2019) beskriver även att det finns en ärftlighet vid depression vilket gör att olika personer är olika sårbara för att utveckla diagnosen. Dessutom spelar sociala faktorer och miljö stor roll för utveckling av depression. Att utsättas för krisreaktioner tidigt i livet kan senare utvecklas till ett depressivt tillstånd. Olika neurodegenerativa processer, förändringar i monoamin-systemet, immunsystemet samt
hypofys-hypotalamus-binjurebarken kan också leda till utveckling av depressioner senare i livet. Prevalensen av depression kan se olika ut beroende på vilken åldersgrupp som
inbegrips. Hos barn diagnostiseras 1–2 procent med depression och hos tonåringar 5–8 procent. Depressioner är mer förekommande hos flickor än hos pojkar. Något som bör tas i beaktning är att cirka hälften av dessa tonåringar kommer att ha återkommande besvär av depression under sitt vuxna liv. Depressioner under tonåren kan påverka skola och relationer allvarligt och har en värre prognos än för de som har en depression som debuterar i vuxen ålder. Personer som har en depression som debuterar tidigt i tonåren löper högre risk för att senare drabbas av kardiovaskulära sjukdomar, kroppslig ohälsa samt för tidig död som följd av somatiska sjukdomar (Svantesson 2019).
Folkhälsomyndigheten (2019) beskriver att det finns en viss skillnad mellan könen, 24 procent av kvinnorna diagnostiserats med depression samtidigt som samma diagnos hamnar på 13 procent hos män. Det vill säga att kvinnor diagnostiseras med depression i högre utsträckning.
Förekomsten av depression hos personer över 65 är relativt låg (1–5 procent), däremot drabbas denna åldersgrupp i högre utsträckning (förekomst 10–15 procent) av mildare depressiva tillstånd. Trots att denna åldersgrupp är i behov av behandling och har en högre suicidrisk än yngre med samma diagnos, handläggs depression hos äldre i lägre grad av specialistpsykiatrin än andra åldersgrupper. Vanligast är att denna åldersgrupp istället hanteras av primärvården eller inom somatisk sjukvård. Graden av samsjuklighet hos äldre är också vanligt förekommande både på ett psykiatriskt och somatiskt plan. Det är därför viktigt att ta hänsyn till detta i mötet med äldre patienter (Ludvigsson 2020).
Symtom och diagnoskriterier
En depression karaktäriseras som minskat självförtroende, minskad självkänsla, skuldkänslor, självförebråelser, återkommande tankar på döden och självmord,
koncentrationsstörning, psykomotorisk hämning eller agitation, störda sömnvanor och aptitstörning. För att diagnostiseras med lindrig depression krävs att fyra av symtomen förekommer. För en medelsvår depression ska sex kriterier vara uppfyllda och för en svår depression krävs att totalt åtta kriterier uppfylls. En svår depression innebär ofta att personen är påtagligt funktionsnedsatt i vardagen och är i behov av att vårdas på
sjukhus. Det är inte ovanligt att svåra depressioner förekommer i kombination med andra psykotiska symtom såsom vanföreställningar och hallucinationer (Isacsson 2020). En person som är deprimerad kan känna ångest, irritation, ilska och bli upprörd och arg över småsaker. Kroppsliga besvär som besvär med magen, huvudvärk, värk i axlar och rygg, förlorad sexlust och sömnsvårigheter är vanligt förekommande vid depressioner (Holmer 2019).
Det finns en del somatiska och psykiatriska differentialdiagnoser som lätt kan förväxlas med depression som sjukvårdspersonal bör vara medvetna om vid utredning och
diagnostisering av depression. Somatiska sjukdomar såsom tyreoideasjukdomar, endokrinologiska sjukdomar, anemi, B12 brist, diabetes typ 2, Parkinson sjukdom, multipel skleros, hjärntumörer, epilepsi och encefalit kan uppvisa samma symtom som en person som är deprimerad. Om personen i fråga är påverkad av någon substans, så ska missbruksproblematiken åtgärdas innan medicinska eller psykoterapeutiska åtgärder mot depression sätts in (Isaksson 2020).
Livslidande
Att vara deprimerad innebär ett stort livslidande. Lidandet kan beskrivas som något komplext som kan upplevas olika från person till person. Lidandet kan också ses som en naturlig del av livet och kan grunda sig i många olika orsaker. Ett sjukdomsbesked, ett dödsfall, sociala konflikter, ekonomiska problem eller andra traumatiska händelser kan skapa ett stort lidande för människan. Detta innebär att sjuksköterskan oavsett
vårdinstans kommer att möta patienter som varit med om händelser som förändrat deras liv på något sätt. Det är svårt att definiera exakt vad ett lidande innebär trots att det historiskt sett har skrivits och talats mycket om det mänskliga lidandet. Lidandet tolkas på olika sätt i olika religioner, kulturer och samhällsklasser. Lidande kan beskrivas som något som gör psykiskt väldigt ont, men de kan också medföra en vilja att ge sitt lidande
en mening och ett sammanhang. Lidandet kan innebära att man inte är tillfreds eller kan acceptera sin livssituation såsom den är och att personen längtar efter en förändring. På så sätt kan depressioner och lidande förändra oss som människor (Ericsson 2015, s. 10). Sjuksköterskan kan genom att lyssna på patienten dela patientens lidande. Detta innebär att sjuksköterskan har en viktig roll att i sin profession bemöta patienten på ett vänligt, respektfullt och hjälpsamt sätt. Att bemöta patienter på ett bra sätt förutsätter att sjuksköterskan tar sig tid att samtala med patienten. Detta innebär att sjuksköterskan behöver vara medveten om hur hon tittar, talar, hälsar och förhåller sig i relation till patienten. Att som patient bli bemött på ett bra sätt kan innebär innebära en stor tröst för den lidande patienten (Fossum 2007, ss. 74–77).
Hälsa
Världshälsoorganisation (2008) definierar hälsa som ett mentalt, socialt och fysiskt välbefinnande och inte endast som en frånvaro av en sjukdom eller
funktionsnedsättning. Hälsa kan alltså uppnås trots närvaro av sjukdom eller
funktionsnedsättning. Eriksson (2015, ss. 9–10) beskriver att hälsa innebär en känsla av att känna sig hel och integrerad. Att uppleva hälsa är att känna sig tillfredsställd
kroppsligt, andligt och själsligt. Hälsa förklaras utifrån ett holistiskt perspektiv som att hälsa är sammanfogat med hela människan. Hälsa är ständigt kopplat till människans vardagliga liv och upplevelser. Hälsa ses inte som ett mål med livet utan som en resurs för att hantera de liv man har. Det finns hälsohinder som kan förhindra en människa att uppleva hälsa. Depression är ett hälsohinder som kan förhindra oss att känna att vi upplever hälsa. Yttre hälsohinder kan förklaras som yttre hinder som problem med vänner, familj och tillgångar. Inre hälsohinder beskrevs som en låg självkänsla, brist på självförtroende och självförebråelse. Det är sjuksköterskan ansvar att hjälpa och stötta patienten till att återfå hälsa och upprätthålla hälsan (Wiklund 2003).
Att vårda med patientperspektivet i åtanke
Enligt Kompetensbeskrivning för sjuksköterskor (2017) har sjuksköterskan ett ansvar att leda och utveckla vården. Sjuksköterskan ska även besitta kompetensen att på egen hand fatta kliniska beslut som kan leda till att personer kan förbättra, upprätthålla eller återfå sin hälsa. Enligt (SFS 2014:821) ska patientens delaktighet ligga till grund för hur omvårdnad och medicinsk behandling utformas inom hälso- och sjukvård. Detta innebär att all omvårdnad ska utgå från ett patientperspektiv.
Sjuksköterskan ansvarar för att göra patienten delaktig genom hela vårdprocessen, vilket innebär att patienten bör delta i planering och utvärdering av den egna
omvårdnaden. Utgångsläget bör vara att patienten är expert på sig själv och bör därmed ta ansvar och besluta om egna omvårdnadsåtgärder i den mån som de går. Att låta patienten vara delaktig i sin egen vård gör även patienten blir mer motiverad att leva på ett sätt som är gynnsamt för den egna hälsan (Larsson, Sahlsten, Segesten & Plos 2011).
Basal och specifik omvårdnad är sjuksköterskan främsta huvudområde. Konsten att vårda är ett mänskligt beteendemönster som finns naturligt hos människor. Att vårda en
annan människa kan beskrivas som förmågan att ansa, leka och lära för att åstadkomma en tillit och ett tillfredsställande, samt ett kroppsligt och andligt välbehag.
Sjuksköterskan ansvarar för att upprätthålla och stödja hälsoprocessen. Allt vårdande ska göras med värme, mjukhet och med hög kvalitet (Eriksson 2015, ss. 9–10).
En låg självkänsla är vanligt förekommande hos patienter som lider av depressioner. En låg självkänsla är dels ett symtom på depression, men det är också en faktor som kan leda till utveckling av depression. I mötet med en patient som lider av en depression är de viktigt att ta hänsyn till att personen kan ha en låg självkänsla och försöka hjälpa patienten till att öka sin självkänsla. Sjuksköterskan bör utgå från patientens tidigare erfarenheter och förutsättningar när eller han eller hon möter och vårdar denne (Knapen et al. 2015)
Motivation
Det finns ett flertal faktor som påverkar en människas vilja att utföra fysisk aktivitet. Det som påverkar om en aktivitet blir utförd eller inte präglas av psykiska faktorer. Ur ett patientperspektiv innebär detta att patienten behöver återfå en tilltro till sin egen förmåga, återfå en vilja och att patienten har en förståelse för vad den fysiska aktiviteten kan förändra hos en patient med en depression. Psykiska faktorer såsom personens humör, känslor och sinnesstämning har också visat sig påverka handlingens utförande i form av fysisk aktivitet. Sociala faktorer såsom vanor, bostad, ekonomi och miljö påverkar också om fysisk aktivitet blir utförd eller inte (Rydholm-Hedman 2009).
Fysiologiska effekter
Fysisk aktivitet beskrivs som livsviktigt för hälsan och för att minimera risken för att drabbas av sjukdomar och dö i förtid. Fysisk aktivitet påverkar hälsan positivt både mentalt och fysiskt. Vid fysisk aktivitet frisätts hormoner som serotonin, dopamin och endorfiner, dessa hormoner gör att vi känner oss gladare och får ett ökat psykiskt välmående och minskade depressiva besvär. Den mentala hälsan påverkas på ett sådan sätt att vi får bättre minne, högre koncentrationsförmåga, högre prestationsförmåga och större benägenheten att kunna lösa problem (Brydolf 2017).
Hjärnan är plastisk, vilket innebär att den är formbar och förändras under livets gång beroende på nya livserfarenheter och levnadsvanor. Hjärnans anatomiska uppbyggnad skapar nya förbindelser mellan nervceller beroende på hur vi lever (Hjärnfonden 2019). Konditionsträning ökar hjärnans funktion, inlärning, minne och effektivitet. Personer som utövar regelbunden fysisk aktivitet uppvisar ett högre studieresultat, har högre betyg på akademisk nivå och uppvisar en bättre självkontroll (Erickson, Hillman & Arthur 2015).
Fysisk aktivitet och depression
Enligt Asp (2019) bör personer med lindrig depression uppmuntras till regelbunden fysisk aktivitet eftersom detta har en dokumenterad påvisad antidepressiv effekt.
Andersson, Hovland, Kjellman, Taube och Martinsen (2015) lyfter den positiva effekten fysisk aktivitet har på depressioner. Tillsammans med fysisk aktivitet lyfts två olika sorters samtalsterapi och antidepressiva läkemedel som de mest lämpliga
behandlingsmetoderna för depressioner.
Erickson, Hillman och Arthur (2015) beskriver i sin forskning att måttlig fysisk aktivitet skulle medföra en bättre livskvalitet, ett mindre livslidande och en mindre ekonomisk påfrestning på vården. Författarna påtalar även att 2.5 timmar måttlig fysisk aktivitet i veckan med påtaglig höjning av andning och puls medför stora hälsofrämjande
effekterna. Personer som utför aerob konditionsträning deltog i en högre studienivå och hade högre betyg på akademisk nivå. Samtliga nämnda faktorer påverkade patienternas självkänsla och socioekonomiska status på ett positivt plan.
Hållbar utveckling
Ett av united nations development programe:s (UNDP) globala mål är att främja god hälsa och välbefinnande för alla. I detta mål omnämns också delmålet att minska dödlighet till följd av icke smittsamma sjukdomar samt främja mental hälsa. Det är något som skulle gynna samhällets utveckling på ett större plan samt öka människors möjlighet att känna välbefinnande (UNDP 2015). Larsson et al. (2011). beskriver att sjuksköterskans arbete ska präglas av ett etiskt förhållningssätt med hållbar utveckling i åtanke. Genom att vårda på ett etiskt och hållbart sätt arbetar sjuksköterskan
förebyggande både för individen samt på ett globalt plan.
PROBLEMFORMULERING
Depression är en av de mest kostsamma sjukdomarna i västvärlden. Att vara deprimerad innebär ett stort livslidande och ökar risken avsevärt för att drabbas av andra somatiska sjukdomar. Trots att det redan finns mycket forskning och evidens gällande att fysisk aktivitet motverkar depressioner så fortsätter utveckling av depressioner och fysisk inaktivitet att öka. Allmänsjuksköterskan kommer i sin yrkesroll oavsett vårdinstans att möta patienter som lider av en depression och är fysiskt inaktiva. Genom att göra en litteratursökning framkom det att en systematisk översikt på ämnet inte genomförs sedan 2016. Detta visar på ett glapp av sammanställda data inom fältet samt behov av en mer aktuell sammanställning av upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer som lider av depressioner. Genom att ta reda på och lyfta patienternas individuella upplevelser förser det vårdpersonal med vital information inför mötet med patienten. Det kan bidra till en djupare förståelse till vad den fysiska aktiviteten kan förändra hos patienter som lider av en depression.
SYFTE
Syftet med studien är att undersöka upplevelserna av fysisk aktivitet hos personer som lever med depression utifrån ett patientperspektiv.
METOD
Den valda metoden är en litteraturöversikt som är beskriven av Friberg (2017 ss. 115– 121). Den kännetecknas av att skapa en överblick över den kunskap som finns inom ett särskilt vårdvetenskapligt fält eller lyfta fram ett problem inom områden där sjuksköterskan är verksam, vilket kan resultera i lärdomar om det praktiska vårdarbetet. En litteraturöversikt kan användas för att skapa en översikt över ett visst område inför en empirisk studie eller för att skapa en överblick över den generella kunskapen som finns inom ett visst område. Den allmänna litteraturöversikten innebär att metodiskt välja ut litteratur som stämmer överens med studiens syfte, som sedan granskas och analyseras. Vid en litteraturöversikt kan både kvantitativa och kvalitativa artiklar användas.
Datainsamling
Sökning av data har skett via databaserna Cinahl och Pubmed. Huvudsakliga sökord som har används är physical activity, depression and nursing. På grund av att sökorden resulterade i ett extremt stort antal artiklar begränsades sökningen genom att använda sökordet allintitle för att endast få artiklar vars titel stämmer överens med syftet med vår litteraturöversikt. Detta resulterade i 7 artiklar (se Bilaga 1 för sökhistorik).
Inklusionskriterier i studien var vuxna personer över 18 år som hade depressiva besvär. Artiklarna skulle vara originalartiklar och peer reviewed och publicerade från år 2010 och framåt. Exklusionskriterier i studien var personer som lider av en depression i kombination med somatiska sjukdomar, då de i sig kan vara ett hinder för att kunna utföra fysisk aktivitet.
Dataanalys
Artiklarna vi valt att studera i denna litteraturöversikt är analyserade i enlighet med Fribergs analyssteg (2017, ss. 148–150). Valda artiklar har lästs igenom noggrant för att förstå dess mening och sammanhang. Vi har gått igenom alla artiklar och sammanställt dess syfte, perspektiv, metod, resultat och diskussion (se Bilaga 2 för sammanställning). Efter sammanställningen jämfördes likheter och skillnader i teoretiska utgångspunkter, metodologiska tillvägagångssätt, syften och resultat. Artiklarnas likheter och skillnader diskuterades mellan författarparet för att sedan komma fram till ett gemensamt resultat. Vi har valt att inkludera kvalitativa och kvantitativa artiklar i denna studie. Vi har använt oss av markeringspennor för att få en bättre överblick av artiklarnas likheter och skillnader. Artiklarna har lästs igenom ett flertal gånger, med fokus på studiernas resultat. Resultat från de granskade vetenskapliga artiklar har sammanställts till fem teman.
Etiska ställningstaganden
All forskning som bedrivs är nödvändig för utveckling på både samhällsnivå och individnivå. Det finns krav på att forskarna förhåller sig till forskningsetiska principer som finns gällande individskyddskravet, som innefattar informationskrav,
samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav. De forskningsetiska principerna är till för att försäkra att studien är gjord på ett etiskt godkänt sätt (Vetenskapsrådet 2017). Författarna bör under forskningsprocessens gång ha en forskningsetisk reflektion. Författarna har ett eget etiskt ansvar att forskningen inte vilseför läsaren till studien eller att arbetet presenteras på ett sådant sätt att deltagarna i studien drabbas på ett negativt sätt (CODEX, 2017). Forskarna bör reflektera över hur studien kan motverka förutfattade meningar och fördomar, samt undvika att förtryckta grupper eller individer blir försummade av studien (Vetenskapsrådet 2017). Ur ett etiskt perspektiv bör forskningsprocessen vara utformad på ett sådant sätt att den ökar
kunskapen och att det ur någon aspekt medför förbättrade levnadsvillkor för en individ eller grupp (Olsson & Sörensen 2011 ss. 40–41). Vår strävan med studien är att inga personer ska bli försummade av denna studie. Vi har under forskningsprocessens gång tagit hänsyn till att litteraturöversikten inte ska vara integritetskränkande eller kränka en redan utsatt grupp. De inkluderande studierna ska även ha haft etiskt godkännande
RESULTAT
Utifrån de analyserade artiklarna kom författarna fram till fem övergripande teman. Se tabell 1.
Tabell 1. Resultat utifrån teman och subteman. Kategorier
Upplevd självkänsla Upplevda hinder Omgivningens stöd Att återfå kontrollen
Känsla av meningsfullhet och sammanhang
Upplevd självkänsla
Majoriteten av patienter som lider av en depression beskriver fysisk aktivitet som en bra och rolig aktivitet. Patienternas egen upplevelse var att fysisk aktivitet ökade deras välbefinnande och gav dem en bättre självkänsla. Patienter med depression beskriver att fysisk aktivitet hjälpte dem att släppa negativa känslor och tankar, samt att inte fastna i destruktiva sinnesstämningar. (Cullen & Mccann 2015).
Patienter med depressiva besvär förklarade att träningen gjorde att de kände sig mentalt starkare och att medförde att de kände ett lugn i kroppen. Ökningen av fysisk aktivitet gjorde att patienterna upplevde att de blev snällare mot sig själva och att de började ta hand om sig själva på ett bättre sätt, vilket ökade deras självkänsla. Ett flertal patienter beskrev även att träningen gjorde dem snällare mot sin omgivning (Picket, Kendrick & Yardley 2017; Azar, Ball, Salmon & Cleland 2010).
Upplevda hinder
Det finns ett flertal punkter som patienter upplevde som ett hinder för komma igång och upprätthålla en aktiv livsstil. Patienter med låg motivation och låg självkänsla visade sig ha svårare att upprätthålla fysiska aktiviteter. De patienter som tidigare i livet haft dåliga erfarenheter i relation till fysiska aktiviteter eller uttryckte att fysisk aktivitet var en tråkig aktivitet visade sig vara mindre benägna till att vilja utföra någon typ av fysisk träning. En del patienter som upplevt utanförskap eller mobbning i samband med fysisk aktivitet som barn visar en mindre vilja till att träna i vuxen ålder. Ett flertal patienter beskrev även att bristen på tid och att träningen var lågt prioriterad i deras liv var största hindret för att upprätthålla någon typ av fysisk aktivitet (Azar et al. 2010).
En minoritet av patienterna beskriver att träningen förstärkte en känsla av misslyckande och en känsla av att inte klara av saker. De deltagare som var negativt inställda till fysisk aktivitet beskrev att det som krävdes för att de skulle utföra fysisk aktivitet var att det fanns någon som stöttade och uppmuntrade dem till att utföra den fysiska aktiviteten (Cullen & Mccann 2015). Även Searle et al. (2011) beskriver att patienter som erkänner sig ha en låg motivation och självkänsla upplever att det kan vara ett hinder för att den fysiska aktiviteten ska utföras.
Utfallet av fysisk aktivitet som behandlingsmetod visade sig variera beroende på graden av depression patienten levde med. Bonsaksen och Lerdal (2011) utförde en studie på 18 personer som vårdades på en sluten psykiatrisk avdelning. Resultatet av studien visade att patienter med svår depression inte upplevde något ökat välbefinnande eller någon minskning av sina depressiva besvär efter påbörjad fysisk aktivitet. Författarna menar att detta med största sannolikhet beror på graden av psykiatrisk sjukdom som dessa personer levde med. Patienter som led av svår depression hade en upplevelse av att medicinsk behandling och samtalsterapi var en mer effektiv behandlingsmetod än fysisk aktivitet. Searle et al. (2011) påtalar att ett flertal patienter uttryckte att mediciner ökade deras självkänsla och välbefinnande på ett sådant sätt att de fick motivation till att börja träna.
Omgivningens stöd
Azar et al. (2010) beskriver hur personer som växer upp i hem med familjemedlemmar som utför regelbunden fysisk aktivitet har visat sig ha enklare att hitta motivation till träning senare i livet. De menar att motivationen skiljer sig något mellan kvinnor och män. Kvinnor som deltog i en kvalitativ studie medgav att det som motiverade dem till att utföra fysisk aktivitet delvis var att kunna hålla koll på sin vikt, bekräftelsen av att se hälsosam ut och att få positiva komplimanger om sin kropp. Det som påverkade kvinnor
till att utföra fysisk aktivitet trots depressiva symtom var ett socialt grupptryck. Om personer i patientens omgivning tränade och inspirerade till träning var chanserna större att fler personer tränade. Personer som upplevde en stöttning från omgivningen gällande den fysiska aktiviteten kände sig mer benägna att utföra fysisk aktivitet (Azar et al. 2010).
Det har visat sig vara av stor vikt att patienter som lider av depression får stöttning och uppmuntran för att träningen ska bli utförd. Många patienter beskrev att det önskade mer tid för samtal angående träning för att kunna bryta upplevelsen av att de gick igenom allt ensam. Att samtala kring träning ledde till att patienten kände en ökad tillit till vårdgivaren. Patienter som led av depression önskade att sjuksköterskan i det vårdande samtalet inte var dömande och hade en vänlig attityd i bemötandet med patienten. Om sjuksköterskan lyckades visa ett genuint intresse av att vilja hjälpa patienten så ökade chanserna att träningen blev utförd (Searle et al. 2011). Searle et al. (2014) menar att de flesta patienter önskade stöttning av en sjuksköterska och att det var bemötandet som patienten fick från sjuksköterskan som medgav störst resultat gällande utförd träning. Patienterna kände sig mer bekväma och motiverade till att börja träna om de fick ett trevligt bemötande och om sjuksköterskan visade empati, förståelse och en vänlighet i samtalet med patienten.
Att återfå kontrollen
Många patienter beskrev att ökad eller påbörjad fysiska aktivitet ledde till en känsla av att återfå kontrollen över sitt eget liv. Den fysiska aktiviteten i sig visade sig vara startskottet för en förändrad livsstil hos många patienter. De upplevde att de sov bättre, åt mer hälsosam mat och hade lättare för socialt samspel. De beskrev även att de kände en stolthet över att vara delaktiga i sitt eget tillfrisknande. Ett fåtal patienter beskrev att de inte upplevde en förbättring gällande sina depressiva besvär. De patienter som inte blev hjälpta av ökad fysisk aktivitet beskrev att träningen inte fallit dem i smaken, varit tråkig eller lett till blandade känslor (Kendrick, Pickett & Yardley 2017).
Searle et al (2011) beskriver i sin kvalitativa studie hur lågintensiv fysisk aktivitet visade sig medföra ett flertal positiva aspekter för den upplevda hälsan. De patienter som påbörjade lågintensiv träning rapporterade att de fick lättare att delta i sociala relationer, att de fick en bättre sömnkvalitet och en hälsosammare kosthållning som i sin tur ledde till en förbättrad fysisk form. Rutinerna som den fysiska aktiviteten hade medfört hos patienterna som deltog ledde till att de kände sig mer tillfreds med sin tillvaro. Cullen och Mccann (2015) beskriver att en påbörjad träning hjälpte patienterna att skapa bättre rutiner och en mer strukturerad vardag.
Det blev även tydligt att personerna som var mer fysiskt aktiva upplevde att det var lättare att vara trevliga när de befann sig i sociala situationer, de upplevde även att deras initiativförmåga förbättrades och att det blev enklare att ta kontakt med vänner igen. Isoleringen som de upplevt under depressionen minskade i takt med att de hade lättare att ta för sig i sociala situationer. Det beskrevs av deltagarna som en känsla av att ta sig tillbaka ut i verkligheten (Searle et al. 2014).
Känsla av meningsfullhet och sammanhang
Det visade sig finnas stark evidens för att fysisk aktivitet minskar riskerna för att drabbas av depressioner. Ett flertal personer beskriver att träning och fysisk aktivitet ökar deras känsla av meningsfullhet och att livet återfick en betydelse. Patienters upplevelse av påbörjade fysisk aktivitet var att de upplevde en känsla av sammanhang och tillhörighet. Träningen medförde att patienterna fick de lättare att tillhöra en grupp och socialisera sig med andra. Fysisk aktivitet hjälpte även patienterna att distrahera sig från negativa känslor och tankar, vilket minskade patienternas depressiva symtom (Searle et al. 2011; Adamson, Yang och Motl 2016).
Adamson, Yang och Motl (2016) undersökte två olika grupper, där den ena gruppen som utförde regelbunden fysisk aktivitet och den andra gruppen var betydligt mer stillasittande. Resultatet visade att de patienter som utövade fysisk aktivitet kände sig lugnare och mer tillfreds med sin tillvaro efter att ha utfört träningen. De patienter som tränade regelbundet beskrev även att deras oro och ångest minskade direkt efter
träningen. Patienterna beskrev även deras allmänna välbefinnande ökade i samband med påbörjad aktivitet.
Den fysiska aktiviteten möjliggjorde även en ökad kontakt med människor i sin omgivning vilket bidrog till en känsla av att befinna sig i ett sammanhang och att vara värdefull för andra (Searle et al. 2014; Kendrick, Pickett & Yardley 2017). Det blev även tydligt att personerna som var mer fysiskt aktiva upplevde att det var lättare att vara trevliga när de befann sig i sociala situationer. Patienterna beskrev även att
de upplevde att deras initiativförmåga förbättrades och att det blev enklare att ta kontakt med vänner igen. Isoleringen som de upplevt under depressionen minskade i takt med att de hade lättare att ta för sig i sociala sammanhang. Deltagarna beskrev att de kändes som att komma tillbaka ut i verkligheten (Searle et al. 2014). Patienter som varit
stillasittande uppmätte en svårare grad av depression och självskattade sig själva med en högre ångest och oro. Kroppsligt och mental oro och negativa tankar om sig själv var mer vanligt förekommande hos de patienter som var fysisk inaktiva (Searle et al. 2011; Adamson, Yang & Motl 2016).
DISKUSSION
Metoddiskussion
Författarparet ansåg att en litteraturöversikt var en lämplig metod för att besvara studiens syfte. Det finns redan mycket evidens på att fysisk aktivitet är en hälsofrämjande behandlingsmetod mot psykisk ohälsa, få studier saknar dock ett vårdvetenskapligt perspektiv vilket ledde till att vi ville sammanställa och belysa det ämnet ur en vårdvetenskaplig kontext. Syftet med studien var att synliggöra upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer som diagnostiserats med depression utifrån ett
patientperspektiv. Det finns en hel del befintlig forskning att tillgå och arbetet skulle genomföras inom en begränsad tidsram, författarna bestämde sig då för att en
litteraturöversikt var lämplig. Utgångspunkten var att utgå ifrån kvalitativa artiklar eftersom det var upplevelsen av fysisk aktivitet som efterfrågades. För att få ett bredare
perspektiv som inte enbart bestod av intervjuer valde författarna att inkludera även kvantitativa artiklar.Med detta som utgångsläge har det dykt upp subjektiva upplevelser både från vårdtagarens och vårdgivarnas erfarenheter av fysisk aktivitet i relation till depression. De erfarenheter som varit en del av resultatet i flertalet inhämtade artiklar, har gett värdefull insikt i vad effekterna av fysisk aktivitet kan framkalla för känslor hos utövaren. Det har även visat hur vårdpersonal ser på fysisk aktivitet som behandling när det gäller depression. Polit och Beck (2012 ss. 266–280) menar att subjektiva
upplevelser spelar en viktig roll i ett arbete eftersom det kan bidra till en möjlighet att förstå ett fenomen på ett djupare plan än tidigare.
Litteraturöversikten bygger på sju vetenskapliga artiklar. Det hade varit positivt för arbetet om mer artiklar hade kunnat sammanställas för att få en bättre överblick över det valda ämnet. Sett till tidsramarna för arbetet samt svårigheten med att hitta artiklar om patienters upplevelser av fysisk aktivitet vid depression fattades ändå beslutet att gå vidare med sju artiklar.
Inklusionskriterier för litteraturöversikten var vuxna personer över 18 år med depressiva besvär. Exklusionskriterier var personer under 18 år samt vuxna med andra somatiska sjukdomar. Begränsningen ansågs lämplig eftersom tonåren kan vara en tid fylld av komplexitet och svåra känslor, en pågående depression under tonåren kan se relativt annorlunda ut jämfört med en depression i vuxen ålder. Med andra somatiska sjukdomar kommer även andra känslor. Det ansågs därför lämpligt att inom tidsramarna för arbetet inte inkludera personer med både depression och somatiska sjukdomar. Ekebergh (2015, ss. 74) beskriver hur förändringar kring den levda kroppen kan leda till många funderingar och känslor som framkallar en utsatthet och en längtan till det som var för individen.
En positiv aspekt med studien är att artiklarna är samlade från olika delar av världen. Detta visar på ett globalt intresse för ämnet och är även en indikation på en vilja att förstå mer kring sambandet mellan depression och fysisk aktivitet. De flesta artiklarna har sitt ursprung i i-länder men en artikel från ett u-land är även inkluderad i arbetet. Detta visar på ett intresse för fenomenet som sträcker sig över både kulturella och ekonomiska gränser.
Resultatdiskussion
Uppsatsens syfte var att undersöka vad patienter som levde med depression hade för upplevelser av fysisk aktivitet. Resultatet visade att majoriteten av patienternas upplevelser var positiv. Den fysiska aktiviteten blev ett verktyg för patienterna att återkoppla med vänner och familj, bygga upp sin självkänsla samt känna mindre oro och ångest. Det visade sig även finnas en minoritet som inte upplevde en skillnad i sitt mående relaterat till fysisk aktivitet. Det kunde bero på ett generellt intresse av träning, att träningen förknippades med en prestationspress eller att patienten led av en mycket svår depression.
Upplevd självkänsla
Det framkom i resultatet att fysisk aktivitet hade en direkt påverkan på patientens upplevda självkänsla. Patienter som lever med en depression har i många fall en redan påverkad självkänsla som är viktig att ta med i ekvationen när fysisk aktivitet ska rekommenderas till patienten. Om det inte hanteras med försiktighet och
rekommenderas utefter patientens egna förmågor skulle den fysiska aktiviteten kunna kännas övermäktig och få patienten att känna sig misslyckad. Enligt Larsson et al. (2011 s. 7) bör utgångsläget vara att patienten är expert på sig själv och vården borde därför utformas efter patienten och dennes egna erfarenheter.
Upplevda hinder
Det blev tydligt i resultatet att patientens uppfattning av sig själva utgav ett hinder när det kom till att utföra fysisk aktivitet. Patienten själv var rädd för att misslyckas och upplevde att fysisk aktivitet bidrog till känslan av att inte klara av saker. Ytterligare faktorer som hindrade patienterna var tidsbrist, ett ointresse av fysisk aktivitet generellt eller en mycket svår depression (Cullen & Mccann 2015). Vid rädsla för att misslyckas, tidsbrist eller ointresse kan sjuksköterskan vara till stor hjälp för att stötta och
uppmuntra patienten.
Knapen et al. (2015) beskriver vikten av att utgå från patientens befintliga resurser och tidigare erfarenheter i mötet. Författarna lyfter att det är något som är viktigt att ha i åtanke när vården utformas så att den passar för just den patienten.
Vid en mycket svår depression är det fastställt att medicinering och samtalsterapi är de bäst fungerande behandlingsmetoderna (Bonsaksen & Lerdal 2011). Det är något som är viktigt att ha med sig som sjuksköterska. Fysisk aktivitet är välfungerande vid depression, men inte för alla. Författarparet anser inte att fysisk aktivitet ska ersätta någon annan behandlingsmetod mot psykisk sjukdom, utan att det endast är en del av eller ett komplement till behandlingen mot psykisk ohälsa, vars syfte är att stärka patientens självkänsla och höja dennes livskvalitet
Omgivningens stöd
Efter att studerat en rad vetenskapliga artiklar inom ämnet fysisk aktivitet och depression så blev det tydligt att även de patienter som är positivt inställda till fysisk aktivitet behöver stöttning och uppföljning i sin träning för att träningen ska bli utförd. Att som sjuksköterska endast informera om fysisk aktivitet och på vilket sätt det kan förbättra patientens livskvalitet inte alltid är tillräckligt. Många patienter uttryckte behovet av stöd, motivation och uppföljning eftersom detta ledde till att det blev enklare att utföra träningspasset. Det gjorde även att patienterna kände sig sedda och
omhändertagna av vårdpersonalen. Det bör dock tas i beaktning att en så omfattande uppföljning och bevakning av individen kan anses påfrestande på den redan tungt belastade vården.
En studie där en del av deltagarna fick bära klockor som mätte mängden och
intensiteten av träning hos deltagarna under studiens gång, visade att de patienter som bar klockan utförde mer fysisk aktivitet (Erickson, Hillman & Kramer 2015). Även detta är ett bevis på att patienter är i behov av uppföljning för att den fysiska aktiviteten ska bli av. I studien som nämndes ovan var tillvägagångssätten modernt och relativt lättstyrt. På grund av att samhället digitaliseras ständigt skulle det i framtiden kunna möjliggöra för enklare uppföljning av patienterna, istället för ett nytt fysiskt möte vid varje tillfälle. Det skulle kunna spara på vårdens resurser och samtidigt erbjuda patienten en vård som denne föredrar och känner sig trygg med.
Czosneka et al. (2019) beskriver att fysisk aktivitet har positiva effekter på den psykiska hälsan, både ur ett kort- och långtidsperspektiv. Det presenterar även att gruppträning är mest effektivt för att motivera personer till träning. Gruppträning kan vara ett sätt för patienten att få placeras i ett sammanhang. Där kan den fysiska aktiviteten förknippas med en gemenskap och samtidigt bli av på ett strukturerat sätt.
Att återfå kontrollen
Resultatet visade att patienter som började utföra fysisk aktivitet upplevde att de återfick kontrollen över sitt liv. De framgick att det inte bara var träningen i sig som motverkade depressionen utan att det var förändringar i deras levnadsvanor. Att börja träna
medförde att patienterna började ändra sina rutiner, vilket medförde att patienterna åt och sov bättre än innan påbörjad träning. Basala behov såsom att sova, äta och röra på sig blev tillfredsställda genom att patienterna började träna. Fysisk aktivitet resulterade i att patienterna socialisera sig med andra människor mer, vilket bröt isolering och
ensamhet hos dessa patienter. (Kendrick, Pickett & Yardley 2017). Att sjuksköterskan uppmuntrar patienten till fysisk aktivitet kan beskrivas som att hjälpa patienten att hjälpa sig själv. Alla de studier som är granskade i denna uppsats saknar dock en beskrivande anamnes om patienterna som deltagit i studierna. Det hade varit fördelaktigt att veta lite övergripande om patientens bakgrund, som exempelvis om patienten är överviktig, underviktig eller har en ätstörning. Tidigare levnadsvanor är intressant information i studerandet om vilka patienter som upplever sig bli bäst hjälpta av att påbörja fysisk aktivitet. Det är sjuksköterskans ansvarsområde att ta kliniska beslut som är hälsofrämjande för patienten, vilket kan tolkas som att sjuksköterskan ansvarar för att ha en helhetsbild av patienten och individanpassa träningen efter patientens förutsättningar och tidigare erfarenheter.
Känsla av meningsfullhet och sammanhang
Det framkom i resultatet att patienterna som tränade mycket uppvisade mindre
depressiva symtom än de patienter som var stillasittande (Searle et al. 2014; Kendrick, Pickett & Yardley 2017). De är därav till stor fördel att sjuksköterskan uppmanar och stöttar patienten till att utföra fysisk aktivitet. Att känna en känsla av meningsfullhet och tillhöra ett sammanhang tolkar författarparet som en viktig hörnsten för att kunna må bra och minska sina depressiva besvär. Sjuksköterskan har en viktig roll i att samtala med patienten och bemöta patienten på ett respektfullt sätt för att kunna få en större
förståelse och en bättre helhetsbild av patienten. Att uppmana patienten till att gå två promenader i veckan för att sedan följa upp hur det har gått är en bra början för de patienter som är väldigt fysiskt inaktiva. Det är inte meningen att alla människor ska utför samma träning eller träna på samma nivå, utan träningen ska individanpassas utefter patientens behov och kapacitet.
Kunskap om vad fysisk aktivitet medför för patientens hälsa är till stor hjälp för sjuksköterskan som ska motivera patienten. Vi vet efter detta arbetes gång att inaktiva patienter har en större benägenhet till att utveckla depressioner och må psykiskt dåligt. Det är därav viktigt att sjuksköterskan även i mötet med patienter som har en somatisk sjukdom reflekterar över hur långvarig fysisk inaktivitet påverkar risken för att utveckla en depression. Som författarparet tidigare nämnt så är somatisk sjukdom en vanlig bidragande orsak till att patienter blir deprimerade. Fysisk inaktivitet ökar risk för isolering, brist på meningsfullhet och brist på sammanhang, vilket innebär att sjuksköterskan med fördel bör reflektera över vilka konsekvenser detta innebär för patienter som är långvarigt fysiskt inaktiva och hur sjuksköterskan kan hjälpa patienten att känna meningsfullhet igen.
Koppling till vårdvetenskapliga begrepp
Det framkommer i resultatet att fysisk aktivitet på flera olika sätt kan få patienten att känna meningsfullhet och välbefinnande och därigenom minska dennes livslidande. Ericsson (2015, s. 10) beskriver hur livslidandet på vissa sätt kan förändra individen och upplevelsen han eller hon har av sig själv.
Den fysiska aktiviteten kan bli extra viktig för en person som upplever den sortens existentiella livslidande eftersom det blir ett verktyg som hjälper individen hitta tillbaka till personen han eller hon var innan depressionen. Som sjuksköterska kan det vara en viktig motivation att förmedla till patienten, att denne genom egna medel har möjlighet att förbättra sin livskvalité.
Hos patienten själv har den fysiska aktiviteten kopplat till depression och den upplevda hälsan även visat sig ha stor påverkan. Världshälsoorganisationen (2008) beskriver att hälsa kan uppnås trots närvaro av sjukdom. Det kanske är precis så det måste vara för en patient som lever med en depression. Det första steget mot en förbättrad hälsa behöver tas i närvaron av sjukdom. Kendrick, Pickett och Yardley (2017) beskriver hur en rad positiva beteendemönster ofta tas upp i samband med fysisk aktivitet. Bättre sovvanor, bättre kosthållning samt ett rikare socialt liv är alla faktorer som spelar in i patientens upplevda hälsa och mående. Genom att försöka förmedla hur bred inverkan fysisk aktivitet skulle ha på individens både kroppsliga och mentala hälsa skulle det kunna bidra till att fler känner sig manade att ge det en chans.
SLUTSATSER
Litteraturöversikten har studerat sambandet mellan fysisk aktivitet och depression, samt de upplevelser som fysisk aktivitet medför för den enskilda patienten. Studien utgår ifrån ett patientperspektiv. I litteraturöversikten framkom det att samtlig forskning är kommit till slutsatsen att fysisk aktivitet medför positiva hälsoeffekter för den psykiska hälsan, trots detta så tillämpas fysisk aktivitet inte i tillräckligt stor utsträckning i praktiken. Litteraturöversikten hjälper till att öka kunskapen om effekterna av fysisk aktivitet och hur det påverkar hälsan, samt minska den ekonomiska belastningen som västvärldens mest kostsamma sjukdom medför.
Kliniska implikationer
Sjuksköterskan bör i mötet med patienten ha en helhetssyn över patientens
hälsosituation för att kunna identifiera, stötta och uppmuntra patienter med psykisk ohälsa till fysisk aktivitet. Målet för sjuksköterskan är att kunna identifiera psykisk ohälsa i ett tidigt stadium för att kunna minska utvecklingen av psykisk ohälsa, samt behandla patienten i tid och öka patientens livskvalité.
· Sjuksköterskan behöver följa upp träningen för att öka chanserna att patienten utför träningen.
· Det behöver finnas tydliga riktlinjer för hur sjuksköterskan ska följa upp och stötta patienten till fysisk aktivitet. Riktlinjerna bör vara utformade efter den vårdinstans sjuksköterskan arbetar.
· Det behövs en ökad kunskap för sjuksköterskor om psykisk ohälsa.
· Sjuksköterskan behöver mer tid för vårdande samtal för att få en tillräcklig helhetsbild av patientens hälsoproblematik och för att kunna förebygga utvecklingen av psykisk ohälsa och minska samhällets kostnader.
Fortsatt forskning
Vår förhoppning är att fortsatt forskning fokuserar på hur sjuksköterskan kan
implementera fysisk aktivitet i vardagen hos patienter som lider av psykisk ohälsa på ett sådant sätt att den faktiskt blir utförd. Vi hoppas även att mer forskning studerar vad det är som gör att flickor har en större benägenhet till att utveckla depressioner, den typen av forskning skulle gynna samhället ur ett jämställdhetsperspektiv.
REFERENSER
*Artiklar som använts i resultatet
*Adamson, B., Yang, Y. & Motl, R. (2016). Association between compliance with physical activity guidelines, sedentary behavior and depressive symptoms. Preventive medicine. Volume 91, ss. 152-157. doi: 10.1016
Andersson, E., Hovland, A., Kjellman, B., Taube, J & Martinsen, E. (2015). Fysisk aktivitet lika bra som KBT eller läkemedel vid depression. Läkartidningen. Volym 112. Asp, M. (2019). Depression hos vuxna. Internetmedicin.
https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=140 [2020-03-12]
*Azar, D., Ball, K., Salmon, J. & Cleland, V.J. (2010). Physical activity correlates in young women with depressive symptoms: A qualitative study. The International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity, 7(3) ss. 1-11.
doi.org/10.1186/1479-5868-7-3
*Bonsaksen, T & Lerdal, A. (2012). Relationships between physical activity, symptoms and quality of life among inpatients with severe mental illness. British Journal of Occupational Therapy, 75(2): ss. 69-75. doi: 10 .427 6/0 308 02 21 2X13 28 Brydolf, J. (2017). FAR- fysisk aktivitet på recept. Vårdguiden, 1177.
https://www.1177.se/Dalarna/liv--halsa/traning-och-fysisk-halsa/far--fysisk-aktivitet-pa-recept/ [2020-03-25]
CODEX. (2017). Regler och riktlinjer för forskning - forskarens etik. http://www.codex.vr.se/forskarensetik.shtml [2020-03-10]
*Cullen, C. & Mccann, E. (2015). Exploring the role of physical activity for people diagnosed with serious mental illness in Ireland. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing. 22(1), ss.58-64. doi: 10.1111/jpm.12179
Czosnek,L., Cormie, P., Zopf, E., Stubbs, B. & Rosenbaum, S. (2019). Health benefits, safety and cost of physical activity interventions for mental health conditions: A meta-review to inform translation efforts. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing. https://doi.org/10.1016/j.mhpa.2018.11.001
Edberg, A-K & Wijk, H. (2019). Omvårdnadens grunder: hälsa och ohälsa. Studentlitteratur AB, Lund.
Ekebergh, M. (2015b). Att förstå patienten ur ett livsvärldsperspektiv. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för omvårdnad. Stockholm: Liber, ss. 66–75.
Erickson,K., Hillman, C. & Kramer, A. (2015). Physical activity, brain, and cognition. Behavioral Sciences. ss. 27–32. doi:10.1016
Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Upplaga nr 3:1. Lund: Studentlitteratur AB. Folkhälsomyndigheten (2019). Depression, ett stort folkhälsoproblem som kan förebyggas.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och- press/nyhetsarkiv/2017/april/depression-ett-stort-folkhalsoproblem-som-kan-forebyggas/[2020-03-12]
Fossum, B. (2007). Kommunikation, samtal och bemötande i vården. Lund: Studentlitteratur AB
Hjärnfonden (2019). Om hjärnan. https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/ [2020-03-14]
Holmer, E. (2019). Depression. Vårdguiden, 1177.
https://www.1177.se/Dalarna/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/depression/ [2020-03-25]
Ludvigsson, M. (2020). Depression hos äldre. Internetmedicin. https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=172 [2020-03-09] Isacsson, J. (2020). Schizofreni. Internetmedicin
https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=1253 [2020-03-25]
Larsson, I.E., Sahlsten, M.J.M., Segesten, K. & Plos, K.A.E. (2011). Patients’ perception of nurses’ behavior that influence patient participation in nursing care: a critical incident study. Nursing Research and Practice, ss. 1-8.
doi.org/10.1155/2011/534060
Olsson, H & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen- kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber.
*Pickett, K., Kendrick, T., & Yardley, L. (2017). “A forward movement into life”: A qualitative study of how, why and when physical activity may benefit depression. Mental Health and Physical Activity, 12, ss. 100–109. doi: 10.1016/j.mhpa.2017.03.004
Polit, D.F. and Beck, C.T. (2012). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. 9th Edition, Lippincott, Williams & Wilkins, Philadelphia.
Svantesson, A. (2019). Depression hos tonåringar. Internetmedicin. https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=172 [2020-03-12]
*Searle, A., Calnan, M., Lewis, G., Campbell, J., Taylor, A. & Turner, K. (2011). Patients´ views of physical activity as treatment for depression: a quality study. British Journal of General Practice, 61(585) ss. 149–156. doi: 10.3399/bjgp11X567054.
*Searle, A., Haase, A. M., Chalder, M., Fox, K. R., Taylor, A. H., Lewis, G., & Turner, K. M. (2014). Participant's experiences of facilitated physical activity for the
management of depression in primary care. Journal of health psychology, 19(11), ss. 143–144. doi: 10.1177/1359105313493648
SFS 2014:821. Patientlagen. Stockholm: Socialdepartementet.
Skärsäter, I. (2009). Psykisk ohälsa. I Edberg, A-K. & Wijk, H. (red). Omvårdnadens
grunder: hälsa och ohälsa. Lund: Studentlitteratur AB.
Svensk sjuksköterskeförening (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-
svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf [2020-03-12]
Knapen, J,. Stanton, R., Probst, M., De Hert, M., Van Winkel, R., Myin-Germeys, I., Vancampfort, D., Kinyanda, E. & Mugisha, J. (2015). A quantitative assessment of the views of mental health professionals on exercise for people with mental illness:
perspectives from a low-resource setting. African health sciences, 19(2), ss. 2172-2182 doi: 10.4314/ahs.v19i2.42 [2020-03-10]
Wiklund, L. (2003). Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur och kultur. Vetenskapsrådet (2017). Forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.
Världshälsoorganisationen (2008). Svensk bedömning av multilaterala organisationer. https://www.regeringen.se/49c842/contentassets/ca2ecf234d214181a4ef508945d5c562/ varldshalsoorganisationen-who
United Nations Development Programme. (2015). Globala målen. https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/ [2020-04-25]
BILAGOR
Bilaga 1: sökhistorik
Databas Sökord Avgränsning Antal
träffar Antal lästa abstract Antal valda artiklar CINAHL
2020-03-10
“Depression AND
“Physical Activity” Peer reviewed 2010-2020 8072 0 0 CINAHL 2020-03-10 “Depression AND “Physical Activity” AND “Caring” Peer reviewed 2010-2020 100 11 2 CINAHL 2020-03-10 2020-05-04 “Depression AND “Physical Activity” AND “Patient experience” Peer reviewed 2010-2020 344 14 4 PUBMED 2020-03-12 “Depression AND
“Physical Activity” Peer reviewed 2010-2020 22652 0 0 PUBMED 2020-03-12 2020-05-04 “Depression AND “Physical Activity” AND “Patient experience” Peer reviewed 2010-2020 547 9 3 PUBMED 2020-05-04 “Depression AND “Physical Activity” AND “Patient view”
Peer reviewed 2010-2020
Bilaga 2: översikt över analyserade artiklar
Artikel Syfte Metod och design Resultat
Titel: Association between compliance with physical activity guidelines, sedentary behavior and depressive symptoms Författare: Adamson, B., Yang, Y. & Motl, R. Tidsskrift: Preventive medicine Årtal: 2016 Ursprung: USA Att undersöka sambandet mellan en stillasittande livsstil och risken för att utveckla depressioner. En kvalitativ intervjustudie Datainsamling och urval Personer över 18 år. Personer som är mer stillasittande löper högst risk för att utveckla depressioner. De finns ett starkt samband mellan att utföra fysiska aktivitet och ett ökat välbefinnande. Titel: Physical activity correlates in young women with depressive symptoms. Författare: Azar, D., Ball, K., Salmon, J & Cleland V. Tidsskrift: BMS, US national Library of medicine. Årtal: 2010 Syfte Att samla in djupgående information om sambandet mellan fysisk aktivitet och kvinnor med och utan en depression.
Metod och design En kvalitativ studie. Studien bestod av en-mot-en semistrukturerade intervjuer. Datainsamling Urval 40 unga kvinnor mellan 18–30 år deltog i studien. 20 led av en depression och 20 saknade depressiva symtom. Resultat Kvinnor med depressiva symtom beskrev ofta negativa upplevelser i kombination med fysiska aktivitet. Depressioner visade fler hinder för att utföra fysisk aktivitet, hade lägre själveffektivitet. Det var även negativt påverkade av deras omgivnings inaktivitet
Ursprung: Australien Titel: Relationships between physical activity, symptoms and quality of life among inpatients with severe mental illness. Författare Bonsaksen, T & Lerdal, A. Tidsskrift: British Journal of Occupational Therapy Årtal: 2012 Ursprung: Norge Syfte Undersöka vad fysisk aktivitet hade för effekt på patienter som vårdades inom slutenvården samt hur de patienterna upplevde det.
Metod och design Tvärsnittsstudie. Datainsamling och Urval
I studien deltog 18 patienter som vårdas för svåra psykiatriska problem på en slutenvårdsavdelning. Resultat Svåra psykiatriska sjukdomar korrelerade med lågt välbefinnande. Det visade sig att fysisk aktivitet inte bidrog till att öka välbefinnandet eller minska ångest/psykisk ohälsa hos deltagarna. Titel:
Exploring the role of physical activity for people diagnosed with serious mental illness in Ireland Författare: Cullen, C. & Mccann, E. Tidsskrift: Årtal: 2015 Ursprung: Irland Syfte Att undersöka människors subjektiva upplevelser som diagnostiserats med allvarlig psykisk sjukdom i relation till fysisk aktivitet
Metod och design En kvalitativ studie. Datainsamling och urval Deltagarna i studien var inskrivna på en öppenvårdsmottagning. De intervjuades om deras åsikter angående fysisk aktivitet.
Resultat Fysisk aktivitet ansågs av
deltagarna som en rolig aktivitet som ökade patienternas känsla av välbefinnande. Fysisk aktivitet gav positiva känslor och medförde struktur och rutiner till vardagen. Några patienter
upplevde det som en mer gynnsam behandlingsmetod än arbetsterapi. Sociala
interaktioner ökade och känsla av sammanhang. Titel:
“A forward movement into life”: A qualitative study of how, why and when physical activity may benefit depression Författare: Pickett, K., Kendrick, T., & Yardley, L. Tidsskrift: Mental Health and Physical Activity Årtal: 2017 Ursprung: England Syfte Att ta reda på hur, när och på vilket sätt fysisk aktivitet hjälper vid depression
Metod och design Kvalitativ studie ur ett konstruktivt epistemologiskt perspektiv Datainsamling Urval 26 Individer från en specifik vårdklinik intervjuades Resultat En majoritet av deltagarna (23 av 26) fick ut något positivt av fysisk aktivitet kopplat till deras depression. De fick tack vare det bland annat ökad självkänsla, mer energi samt bättre sömn Titel: Patients´ views of physical activity as treatment for depression: a quality study Författare: Searle, A., Calnan, M., Lewis, G., Campbell, J., Taylor, A. & Turner, K. Tidsskrift: British Journal of General Practice Årtal: 2011 Ursprung: England Syfte Att utforska patienters upplevelser av fysisk aktivitet som behandling vid depressioner i primärvården.
Metod och design Studien är en kvalitativ studie, som är randomiserad kontrollerad studie. Datainsamling Urval Fördjupade intervjuer hölls med 33 patienter gällande deras upplevelser av fysisk aktivitet som behandlingsmetod. Resultat Patienterna i studien ansåg fysisk aktivitet som en accepterad behandling för depression. Patienterna beskrev att de förbättrade deras humör, blev distraherade från negativa känslor och fick en känsla av
Titel: Participant's experiences of facilitated physical activity for the management of depression in primary care. Författare: Searle, A., Haase, A. M., Chalder, M., Fox, K. R., Taylor, A. H., Lewis, G., & Turner, K. M. Tidsskrift: Journal of health psychology Årtal: 2014 Ursprung: England Syfte Att undersöka deltagarnas upplevelse av fysisk aktivitet som behandling mot depressioner inom primärvården.
Metod och design En kvalitativ studie, baserad på
självbestämnings-teorin och motiverande intervjuer. Datainsamling och Urval 19 deltagare intervjuades på fyra månader och 12 deltagare intervjuades åtta månader senare
Resultat Fysisk aktivitet visade sig vara viktigt för en bra återhämtning, hitta en identitet och få ett
