”Eleverna gör bara dumheter för att provocera, de vill inte driva någon debatt egentligen” - En undersökning om provokativa bilders plats i bildundervisning

1

Malmö Högskola

Lärarutbildningen

Examensarbete

”Eleverna gör bara dumheter för att provocera,

de vill inte driva någon debatt egentligen”

- En undersökning om provokativa bilders plats i

bildundervisning

"Students just do stupid things to provoke, they do not want

to drive any debate really"

- A study on provocative image's location in Art Education

Louann Söderstjerna

Bild och visuellt lärande

Examensarbete Handledare: Gunilla Welwert

3

Sammanfattning

Syftet med min studie är att få en inblick i provokativa bilders betydelse och plats i

bildundervisningen. Detta med fokus på bildlärare och bildlärares hantering av bilder som kan uppfattas som provocerande eller kränkande.

Denna studie har varit en ingång till att få svar på mina funderingar. Jag har med hjälp av kvalitativ metod haft intervjuer med bildlärare kring provokativa elev- och samhällsbilder. Resultatet visar att samhällsbilder som anses vara provokativa tar en större plats i

bildundervisningen än elevernas provokativa bilder och jag anser att det kan vara så för att det kan vara lättare att distansera sig från samhällets provokativa bilder än elevbilder. För att analysera mitt resultat har jag använt mig av Sociokulturellt lärande och visuell kultur som teoretiska utgångspunkter.

Nyckelord: Bildundervisning, Bildsamtal, Gränsöverskridande, Provokation, Provokativa

4

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 6-7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 7

2. Teoretisk bakgrund ... 8-13 2.1. Kursplan bild ... 8

2.1.1 Skolans värdegrund ... 8-9 2.1.2 Provokativa bilder inom konsten ... 9-11 2.1.3 Reklam och propaganda ... 11-12 2.2 Bildens tysta budskap ... 12-13 3. Teoretiska utgångspunkter ... 14-16 3.1 Sociokulturellt lärande ... 14-15 3.1.1 Visuell kultur ... 15-16 4. Metod ... 17-20 4.1 Kvalitativ metod ... 17 4.1.1 Intervju ... 17

4.1.2 Intervju över internet ... 18

4.2 Urvalsgrupp ... 18 4.3 Genomförande ... 18-19 4.4 Forskningsetik ... 19 4.5 Databearbetning ... 19-20 4.6 Studiens tillförlitlighet... 20 5. Resultat ... 21-25 5.1 Intervjupersonernas uppfattning om provokativa bilder ... 21-22 5.1.1 Hur intervjupersonerna tycker att de kan arbeta med provokativa bilder... 22-24 5.1.2 Hur intervjupersonerna behandlar elevernas bilder som kan anses vara provokativa ... 24-25 6. Analys och teoretisk tolkning ... 26-28 6.1 Kulturell tillhörighet ... 26

6.2 Fördelar med provokativa bilder ... 26-27 6.3 Vi lär oss tillsammans ... 27-28 7. Diskussion och avslut ... 29-31 8. Metoddiskussion ... 31

6

1. Inledning

Konstnärer har länge haft fritt utrymme för att uttrycka sig och vissa konstnärer har uttryckt sig starkare än andra. Många konstverk har uppmärksammats inom media genom begrepp som kontroversiell konst och provocerande konst.

Några av de senaste konstnärer som har uppmärksammats i medierna är Anna Odell,

Elisabeth Ohlson Wallin, Lars Vilks och Carolina Falkholt. Odell med att spela psyksjuk och tänja på konstens gränser, Wallin med Ecce Homo, bilder där bibliska situationer omtolkas, Vilks med Muhammedteckningarna, teckningar som föreställer Profeten Muhammeds ansikte på en rondellhund och Falkholt med sina graffitimålningar och skulpturer av kvinnliga

könsorgan.

Jag läser till bildlärare och är nu i slutet av min utbildning. Under min praktik har jag fått uppleva elever som tecknat, vad vissa kan anse, provocerande bilder. Exempel är en bild på två män som har sex med varandra och där det står skrivet jävla bög på bilden. Jag har även sett bilder på personer som skär sig på kroppen och bilder där elever målat till Hitlers mustasch på ansiktsbilder. Det kan även förekomma våldsamma krigsbilder.

Detta har fått mig att fundera över vad som anses vara en provokativ bild och hur bildlärare ska förhålla sig till provokativa bilder i bildundervisningen.

I det centrala innehållet i styrdokumenten för bild (Skolverket, 2011) i grundskolans senare år står det att bildlärare ska behandla bilder som tar upp frågor om identitet, sexualitet, etnicitet och maktrelationer och hur eleverna kan framställa och utforma dessa perspektiv.

Det står även att en stor del av bildundervisningen ska ge plats åt att diskutera, analysera och kritiskt granska olika sorters bilder från olika tider och kulturer, både från Sverige, Europa och övriga världen. Det står ingenting om att bildlärare ska behandla provokativa bilder men det får mig att bli nyfiken på om lärare tar upp provokativa bilder? Hur samtalar lärare i så fall om dessa?

Vad jag fått erfara på min verksamhetsförlagda utbildning, VFU, är att det sällan samtalas om elevers bilder som ”sticker ut”, det vill säga, som kan anses vara provokativa. Som jag

upplever det tar lärare sällan upp samhällets provocerande bilder. Jag vill därför skaffa mig en uppfattning om detta. Undersökningen omfattar inte bilder som anses bryta mot svensk lag.

7

1.1 Syftet och frågeställningar

Varje dag omges vi av bilder som har till syfte att informera, underhålla, övertala och ge oss tilltalande och känslomässiga upplevelser (Skolverket 2011).

Syfte med min uppsats är att få en inblick i provokativa bilders betydelse och plats i bildundervisningen. Detta för att få en djupare förståelse om hur bildlärare hanterar provokativa elevbilder och om i så fall hur de arbetar med dessa.

Mina frågeställningar är:

Hur förhåller sig bildlärare till provokationer i elevers bilder?

8

2. Teoretisk bakgrund

I följande kapitel redogör jag för vad som ligger till grund för undersökningen.

Det finns en kort beskrivning för kursplanen i bild och en för skolans värdegrund utöver det beskrivs provokation inom konsten som är viktigt att känna till för att förstå studien. Jag avslutar kapitlet med tidigare forskning.

2.1 Kursplanen i bild

I kursplanen (Skolverket, 2011) för bildämnet står det att bilder spelar stor roll för hur människor tänker, lär sig och upplever sig själva och sin omvärld. Det står också att kunskapen om bilder och bildkommunikation är betydelsefull för att vi ska kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet. Genom att bearbeta olika typer av bilder kan vi utveckla vår kreativitet och vår förmåga att skapa bilder.

Ett syfte med bildämnet är att eleverna ska utveckla kunskaper om hur bilder skapas och hur de kan tolkas. Eleverna ska få en möjlighet till att utveckla kunskaper om hur de framställer och presenterar sina egna bilder med hjälp av olika metoder, material och uttrycksformer. De ska utveckla en förståelse för hur bildbudskap utformas i olika medier och de ska få

möjligheten i att diskutera och kritiskt granska de olika bildbudskapen. Undervisningen ska bidra till att eleverna får en utvecklad kunskap om bilder i olika kulturer, både historiskt och i nutiden. Denna kunskap om olika typer av bilder ska eleverna även få en möjlighet till att använda i sitt eget bildskapande (Skolverket, 2011).

I det centrala innehållet för bild årskurs 7-9 (Skolverket, 2011) beskrivs det bland annat att eleverna ska ges möjlighet till att analysera och diskutera bilder som berör frågor om identitet, sexualitet, etnicitet och maktrelationer. Men även hur dessa kan framställas och utformas. Det redogörs likaså för att läraren ska samtala om vilka rättigheter och skyldigheter, etik och värderingar det finns när det kommer till hantering av bilder, samt att läraren ska samtala om yttrandefrihet och integritet i medier och övriga sammanhang.

2.1.1 Skolans värdegrund

Gunilla Zackari och Fredrik Modigh (2000) skriver att begreppet värdegrund utgör en av grundpelarna i läroplanen och denna ska ligga till grund för all verksamhet i skolan.

9

Zackari och Modighs tolkning av begreppet värdegrund har sin fokus på ett demokratiskt och humanistiskt förhållningsätt bundna till ömsesidiga samtal och sociala relationer. De menar att det handlar om att utveckla en demokratisk mentalitet och förklarar det med hur man tilltalar varandra, vad man säger och hur man lyssnar till varandra. Syftet med värdegrunden är att den ska ligga till grund för värdediskussioner om människors likheter och olikheter. I mötet med människors likheter och olikheter lär vi oss av varandra, vi utvecklas och utmanas. Zackari och Modigh skriver att människor måste få mötas och pröva olika ståndpunkter utan att bli begränsade av olika kulturella traditioner.

De skriver att värdegrunden handlar om etiska och moraliska förhållningsätt och att dessa utvecklas när barn och ungas värderingar möter andras uppfattningar. Det är viktigt med samtal och dialog och sociala relationer och möten behöver komma till stånd för att vi ska främja demokratiska värden i skolan och därigenom motverka maktmissbruk.

Lgr11 (Skolverket, 2011) tar även upp att skolan ska främja en förståelse för andra och förmåga till att leva sig in i andras villkor och värderingar. Ett av skolans uppdrag är att överföra grundläggande värden och ge stöd till elevernas lärande för att förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska ge eleverna möjligheter att kunna orientera sig i en komplex verklighet där det finns ett storts informationsflöde, skolan ska även ge eleverna möjlighet att utveckla sin förmåga att kritiskt kunna granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. För att eleverna ska nå detta behöver läraren klargöra och diskutera det svenska samhällets värdegrund, öppet diskutera och redovisa skiljaktiga värderingar, uppfattningar och problem, ha ett aktivt arbete för att förebygga och motverka alla former av diskriminering och kränkande behandling.

2.1.2 Provokativa bilder inom konsten

Begreppet provocera förklaras i Nordstedts Plus-ordbok (1997) : ”genom utmanande

handlande framkalla, viss motreaktion”. Begreppet provokativ förklaras med: ”som utgör en motreaktion; person som (ofta) provocerar” (s. 871 ).

Ernst Billgren (2008) skriver att idén med en provokation är att reta upp någon och få denne att känna irritation eller vrede. Billgren (2008) skriver vidare att om en person verkligen vill provocera någon är det ganska lätt, men när det kommer till konstnärliga provokationer blir det svårare, speciellt om de riktas till en konstvan publik.

I en artikel i Konstvetaren skriver Sune Axelsson (2009) att provokationen är en konstnärs viktigaste instrument, då provokationer ställer frågor om vad konst egentligen är. Axelsson

10

(2009) menar att konstnären som använder sig av provokation får människor att vakna och börja fundera över sakers tillstånd men även att se verkligheten på ett nytt sätt. Han skriver vidare att provokation även kan kränka och såra någon och menar att om konsten är

tillräckligt provocerande så får konstnäraren en lätt och snabb ryktbarhet genom media.

Det finns många konstnärer som har ett syfte att provocera. En av dem är Elisabeth Ohlson Wallin. Den röda tråden som går genom hennes bilder är att beröra och synliggöra orättvisor och när något är fel för den enskilda människan. I en intervju med Wallin som Bengt Luthman på Kamera&Bild (2013) gjort skriver Luthman att Wallins tanke med sina bilder är att skapa debatt. Efter utställningen med Ecce Homo så skriver Luthman att det var då Wallin förstod att hon hade en möjlighet att väcka viktiga frågor med hjälp av sina bilder (2013). Bilder från Ecce Homo ger bibliska situationer en ny tolkning, där Jesus, bland annat, avbildas som homosexuell.

Anna- Carola Krausse (1998) skriver i boken Målarkonstens Historia att redan på 1800- talet fanns det konstnärer som gjorde konst som provocerade och bröt mot det traditionella

synsätten. Francisco De Goya, en spansk hovmålare, var en rebellisk konstnär som inte var rädd för att visa sin samhällskritik. Han målade bland annat Den klädda Maja och Den nakna

Maja. Två framställningar av en kvinna i samma ställning, den ena bilden med kläder och den

andra utan. Det som gjorde Den nakna Maja så särskild var att hon avbildades utan någon sorts allegorisk, religiös eller mytologisk täckmantel, vilket annars varit sättet att avbilda nakna kvinnor på. På så sätt bröt Goya mot den traditionella kvinnostudien och fick inställa sig hos inkvisitionsdomstolen 1814 för dessa skandalösa målningar.

En annan kontroversiell konstnär som Krausse (1998) tar upp var Edouard Manet, en man från övre medelklass i Paris och som målade bland annat verket Frukost i det gröna. När målningen ställdes ut år 1863 orsakade den en skandal. Målningen som föreställer en naken kvinna sittandes mellan två påklädda män uppfattades som anstötlig och ovärdig.

Krausse (1998) skriver även om Pablo Picasso som gjorde några målningar som upprörde. Hans mest berömda och mest skakande målning är den storslagna Guernica. I denna målning uttrycker Picasso den fasa, sorg och smärta som han kände efter ett bombattentat som den lilla spanska staden Guernica utsattes för år 1937. För honom var det självklart att kunna uttrycka och visa sin politiska uppfattning genom måleriet.

Axelsson (2009) talar om att konsten nog alltid har provocerat publiken i varierande grad då den har i uppgift att kommunicera med betraktaren och att stimulera betraktarens tankar och

11

känslor. Han menar även på att provokationskonsten bidragit med stor förändring av samhällets normer, moralbegrepp men även synen på sexualitet.

Billgren (2008) besvarar frågan om samhället bör satsa på ”normal” eller alternativ konst, han anser att de båda är beroende av en norm, utan norm finns det inget onormalt.

I dagens samhälle behövs det något extra för att en målning ska provocera menar Axelsson (2009), så som scener från pornografin, skändning av offentliga personer eller av heliga symboler.

Ovanstående exempel är bara inom en viss genre och del inom konsten. Givetvis kan man finna provokation inom andra genrer, exempelvis inom reklam, propaganda, satirteckningar etc.

2.1.3 Reklam och propaganda

Enligt Hasse Hanson m.fl. (2006) är reklam ett språk med ett uttalat mål, detta mål är att sälja. Många gånger måste reklamen påverka människors syn och inställning på sig själva och sin tillvaro för att kunna uppnå sitt syfte. Hanson m.fl. skriver att reklam också säljer identiteter, längtan, drömmar och förhoppningar och inte bara produkter. Lättast för att fånga människors intresse och låta dem övertalas är med hjälp av bilder menar Hanson m.fl. och därför finns det mycket reklam som förstärker sitt budskap med hjälp av bilder.

En förutsättning för att kunna övertala människor är att känna till hur de lever och tänker. De kan handla om vad de har för konsumtionsvanor, vad de har för uppfattning av mode, musik, idrott osv. Det gäller hela tiden för dem som vill göra reklam att hitta nya vägar för att skapa en bra relation till köparen och visa att konsumenten vet vad den vill ha.

Hanson m.fl. (2006) anser att reklamen är en betydande maktfaktor i det nutida västerländska samhället och att denna makt vilar på stora ekonomiska resurser.

Hanson m.fl. (2006) förklarar propaganda på så vis att den påverkar oss både öppet och dolt, den är ensidig och avstår från att presentera alternativa åsikter. Propaganda är inte ute efter att sälja produkter utan för att sprida idéer och föreställningar om världen. Precis som reklam så försöker propaganda byta skepnad för att lyckas nå ut och därför är den inte så lätt att känna igen. Hanson m.fl. (2006) skriver att samhällsforskare förklarar propaganda som en

kommunikation som syftar till att metodiskt påverka människor i kontroversiella

samhällsfrågor. Förr användes propaganda mycket i krigssituationer och idag används mest den politiska propagandan. Det provokativa språk som tidigare fanns i propagandan har ersätts med bilder och rubriker som påminner om vanlig reklam.

12

Yvonne Eriksson (2009) skriver om bildens trovärdighet och menar att man vanligtvis refererar till reklam-nyhets- och propagandabilder när det kommer till diskussionen om vad som är en trovärdig bild. Hon menar att det ibland finns en attraktion i att bli förförd och vilseledd i genrer som reklam och i viss mån äldre propagandabilder från Sovjetunionen. Eriksson menar att vi tar till oss nyhetsbilder och lockas av reklam och politisk retorik på ett okritiskt sätt fast vi för det mesta är medvetna om att vi ständigt utsätts för redigerade bilder. Oftast väljer fotografer och tidningsredaktörer medvetet att manipulera och redigera bilder så att de ska passa in och skapa effektiva bildberättelser. På detta sätt blir till exempel

tidningsbilden medskapare till en illusion om verkligheten som egentligen inte existerar utanför fotografiet. Reklambilder har många gånger samma dragningskraft på människor som konstbilden och ibland kan det vara bra att se på bilder med en ordlöshet då vi ibland måste tillåtas att betrakta och uppleva den innan vi går in och definierar vad vi ser och erfar.

2.2 Bilders tysta budskap

Forskning inom provokationer i bildämnet är ett svårfunnet ämne och därför väljer jag att lyfta fram forskning från Yvonne Eriksson och hennes bok Bildens tysta budskap som jag tycker lämpar sig till min studie.

Yvonne Erikson (2009) framhåller att för henne är bild ett samlingsnamn för visuella representationer som kan ha olika sorts utformningar och vara gjorda i olika tekniker. Hon beskriver det vidare som att en bild är en tvådimensionell återgivning av en tanke, föremål eller ett förlopp. Det som är särskilt för bilder är att de kan likna det som de vill avbilda, och att det enklast kan förklaras som en tvådimensionell bild på så sätt att den består av linjer, ytor och punkter. När dessa kombineras så bildas det något meningsfullt mönster som sedan kan tolkas som olika budskap.

Eriksson (2009) menar att det är viktigt att komma ihåg att en bild i sig inte innehåller någon form av information utan att det är med våra erfarenheter av det vi ser och hur vi tyder det som gör att vi tolkar tecknen i bilden. Hur vi tolkar bilden påverkar vad den får för innehåll, detta för att bilder vanligtvis är öppna för flera olika tolkningar. Oftast varierar bildens betydelse på grund av vilken kontext den förekommer i. Hon skriver vidare att bilder stimulerar andra sinnen än vad text gör. Med det menar hon att bildens symbolspråk skiljer sig från språkets symbolsystem där ett symbolsystem översätts till ett annat. Därför krävs det andra förmågor för att bilder ska kunna tolkas och förstås. Dessa förmågor är något vi måste

13

lära oss.

Eriksson (2009) tar upp semiotisk analys som en vanlig metod för att förstå meningar med bilder och på vilka sätt man kan förstå dessa. Genom semiotisk analys undersöker och tolkar man olika bildelement, det vill säga de betydelsebärande tecknen i bilden. Att analysera bilder kan ibland liknas med när man läser en text, man tar delar och i detta fall bildelement, som sedan sätts ihop till en helhet. Eriksson (2009) menar att många gånger är det dessa

bildelement som gör att bilden får en viss betydelse eller ett visst budskap.

Eriksson (2009) skriver att bilder kan väcka känslomässiga minnen i oss och påverka hur vi tar till oss ny information och menar att bilder har olika funktioner som beror på kontexten. Det vill säga att en och samma bild kan ha varierande betydelse beroende på vilket

sammanhang den visas i. ”Ofta är det inte förrän vi sätter ord på det vi ser som det verkligen framträder” (s. 190).

Eriksson (2009) anser att när vi tittar på bilder så ser vi oftast sådant vi redan känner till och det kan bli svårt att upptäcka nya saker att se. Det vi ser måste alltid analyseras för att kunna tolkas om till något meningsfullt. Skickligheten i att tolka bilder har en stor del med

uppmärksamheten att göra men givetvis också med våra erfarenheter menar Eriksson. Följden av att vi oftast ser sådant som är bekant blir att vi då tolkar bilder på ett sätt så att det bara överenskommer med våra egna föreställningar.

14

3. Teoretiska utgångspunkter

I detta kapitel skriver jag om två teoretiska utgångspunkter, sociokulturellt lärande och visuell kultur. De två utgångspunkterna ligger nära till min studies syfte och till min studies resultat, därför valde jag dem.

3.1 Sociokulturellt lärande

I Olga Dysthes (2003) bok Dialog, samspel och lärande, ligger fokus på lärandet i samspel med andra. Dysthe skriver att i det sociokulturella perspektivet läggs stor vikt vid kunskap som skapas i ett samarbete med andra människor. Dysthe tar upp sex centrala aspekter från den sociokulturella synen på lärande. Dessa är: lärande är situerat, lärande är i huvudsak socialt, lärande är distribuerat, lärande är medierat, språket är grundläggande och lärande är deltagande i en praxisgemenskap.

Det första Dysthe skriver om är att lärande är situerat och förklarar med att när en människa lär sig så är det hur den lär kopplat till situationen en grundläggande del.

Att lärandet huvudsakligen är socialt beskriver Dysthe som att det är samspelet med andra i en läromiljö som blir avgörande för vad som lärs och hur de lärs. Genom att lära sig delta i olika grupper är också en del av lärandet.

Dysthe (2003) menar kort att när lärandet är distribuerat betyder det att man lär sig

tillsammans. Eftersom kunskapen är uppdelad bland olika människor i en grupp så bidrar var och en med sin kunskap för att förstå uppgiften och för att tillsammans lösa ett problem. Dysthe (2003) utgår från Vygotskij som införde mediering i det pedagogiska tänkandet när de kommer till att lärandet är medierat. Att lärandet är medierat betyder därmed att man använder sig av verktyg eller redskap i läroprocesser. Denna kombination skapar helt nya utökade kognitiva och praktiska möjligheter. I sociokulturellt lärperspektiv betyder verktyg och redskap de intellektuella och praktiska resurser som vi har och hur vi använder oss av dem för att förstå vår omvärld. Dysthe (2003) påpekar att de viktigaste medierande redskapet människan har är språket, även om det finns många redskap som medierar lärande.

Den sista aspekten Dysthe tar upp är språk och kommunikation i ett sociokulturellt perspektiv, och menar på att lära sig kommunicera är att bli sociokulturell. Genom

kommunikationen får vi tillgång till en kulturell mångfald som hela tiden blir större. Ju större det blir desto mer lär vi oss att använda språket för att påverka andra och få dem att göra som vi vill men också så att vi formar oss själva. Det är utifrån kommunikativa processer

15

förutsättningarna för vårt lärande och utvecklig sker. Allt detta innebär att lärandet består av situationer, aktiviteter och samverkande individer. Dysthe (2003) skriver att lärandet inte kan ses som ett isolerat fenomen utan det pågår överallt och alltid, mening, kunskap och förståelse skapas genom interaktion med andra människor.

3.1.1 Visuell kultur

Visuell kultur är ett spår inom det sociokulturella perspektivet.

Enligt Anna Sparrman (2003) har visuell kultur, eller visuella kulturstudier vuxit fram genom ett tvärvetenskapligt intresse under de senaste decennierna, som ett växande forskningsfält. Forskningsfältet för visuell kultur är svårt att känneteckna och det beror på att det är så nytt och inrymmer så många olika perspektiv. Det finns några perspektiv som oftast är desamma för de flesta forskarna inom detta fält. Sparrman (2003) tar upp tre perspektiv. Det första är att forskare allmänt utgår från ett kulturbegrepp, som delvis innebär att kultur uppfattas som människors kommunikativa handlingar. Kulturer förstås genom spår som handlingarna har efterlämnat, till exempel bilder, symboler, kläder, landskap och texter. Genom detta kan man studera visuella aspekter hos en särskild kultur under en viss tid. Här är det viktigt att se det visuella i ett kulturellt och historiskt sammanhang.

Det andra är att vår vardagliga livserfarenhet till stor del är visuell och inte enbart är verbal. Det är våra värderingar, känslor, ideologier och budskap som för det mesta kommuniceras visuellt, eftersom allt omkring oss har visuell betydelse.

Det tredje är att visuell kommunikation tagit mer fart efter andra världskriget och att genomslagskraften hos visuella medier, digital kommunikation fått en större betydelse och ifrågasatts. Det visuella området ses nu mera inte som enbart en produkt av en särskild kultur utan också som en del av skapandet av en kultur och blir därför bidragande till konstruktionen av olika tankesätt både när det kommer till politik och till religiösa uppfattningar.

Sparrman (2006) förklarar kultur inom det visuella med att det är det sociala livet konstruerat av värderingar och idéer som människor skapar tillsammans och som de sedan lever efter. Hur vi organiserar livet är en del av det visuella och är en viktig del i hur vi skapar våra

individuella identiteter. Hur seendet kan förstås har med den tid vi lever i att göra men även hur platsen och rummet ser ut. Sparrman (2006) skriver att ens nationstillhörighet också har stor betydelse för hur människor ser på världen.

Sparrman (2003) anser att föreställningen om bildens betydelse inte egentligen har med själva bilden att göra utan att den uppstår mellan bilden, betraktaren och vilken social kontext den

16

befinner sig i. Därför kan en och samma bild få olika betydelser i olika situationer beroende på vem som tittar på den och hur bilden framställs.

Sparrman (2006) menar vidare att bilder alltid har haft stor kraft och att man talat om en rädsla för bildernas makt som grundar sig i en föreställning om att varje bild har en dold mening. Inom vissa traditioner tror man att det finns vissa budskap i bilder som vill lura människor till att till exempel konsumera. Men Sparrman (2003) ser de mer som att det är situationen i kombination med människors erfarenheter som ger bilden mening och värde och att bilders makt är något som diskuteras mellan en individ och bild eller en individ, bild och individ och att man bortser från en makt som kommer ”uppifrån” och som kan tvingas på människor.

17

4. Metod

I detta avsnitt skriver jag om kvalitativ forskningsmetod, intervju och internet intervju. Vidare skriver jag om urvalsgruppen, genomförandet, forskningsetik, databearbetning. Jag avslutar kapitlet med studiens tillförlitlighet.

4.1 Kvalitativ metod

Studien benämns som kvalitativ då jag vill ta reda på personers uppfattningar om provokativa bilder. Pål Repstad (2007) menar att med hjälp av kvalitativa metoder kan forskaren gå mer in på djupet. Jag vill i min studie undersöka närmare hur bildlärare förhåller sig till provokativa elev bilder och hur bildläraren arbetar med provokativa bilder och då blir den kvalitativa metoden ett bra tillvägagångsätt. Repstad (2007) skriver att i kvalitativ metod har forskaren och den miljö eller de personer som studeras ett nära förhållande. Han skriver att ett annat kännetecken för kvalitativ metod är att den är flexibel, jämfört med kvantitativ metod. I kvalitativ metod kan forskaren utnyttja den information som den får av en tillfällighet när den sedan går igenom sin datainsamling.

4.1.1 Intervju

Under min studie använder jag mig av intervju. Repstad (2007) anser att i en kvalitativ metod ska intervjun vara flexibel och att temat i stort sätt ska vara klart så att intervjupersonen kan styras varsamt i temats riktning. Repstad (2007) skriver att forskaren oftast har en

intervjumall med några huvudfrågor och några förberedda uppföljningsfrågor. Detta använder jag mig av, jag använder även mig av ljudupptagning för att lättare kunna bearbeta

intervjuerna, vilket Repstad rekommenderar till en kvalitativ intervju. Ryen (2004) menar att de inte är så enkelt att vara en god lyssnare vid en intervju om forskaren samtidigt ska göra antecknar och menar då att ett bra sätt kan vara att spela in intervjun. Hon rekommenderar även att föra anteckningar efteråt. Intervjun framställs, enligt Ryen (2004), som en lämplig metod för att skaffa äkta kunskap och för att upptäcka det verkliga jaget.

Repstad (2007) skriver att man inte ska ha för många intervjuer för att det lätt kan blir för ytligt i analysen, därför blir det oftast bättre att ha ett fåtal intervjuer så att analysen blir mer ingående. Han tar även upp att platsen är en viktig del i om intervjun blir bra eller dålig, och menar att det ska vara en plats där personen som ska intervjuas känner sig bekväm, till exempel sin arbetsplats.

18 4.1.2 Intervju över internet

Vad det gäller intervjuer över internet anser Repstad (2007) att de inte finns någon anledning till att avvisa detta sätt av lösning, men att man kan vara observant på att man kan förlora något i jämförelse med intervjuer som genomförs ansikte mot ansikte. Det som kan förloras är hur intervjupersonen är i sin naturliga kontext men även mycket av vad kroppsspråket

signalerar.

Ryen (2004) skriver att användningen av internet har gett många möjligheter inom forskningens värld, både att kunna hålla kontakten med personer som bor långt bort, men också genom att hitta och få tillgång till litteratur. Däremot stället internetforskning en del krav på både forskaren och på den som deltar menar Ryen, man ska ha tillgång till internet men även ha en teknisk kompetens.

Jag använder delvis en så kallad Skype konversation, och med det menas att jag har ett videosamtal med en av mina intervjupersoner. Skype konversationen blir även inspelad med hjälp av mobiltelefonen. Genom att kunna se personen jag intervjuar är detta mer likt en intervju ansikte mot ansikte.

4.2 Urvalsgrupp

Urvalsgruppen består av sex intervjupersoner, alla bildlärare på grundskolans senare år. Skolorna är belägna i södra Sverige. För att hitta mina intervjupersoner har jag tagit del av kontaktuppgifter som finns på intervjupersonernas respektive skolas hemsida. Därefter kontaktade jag skolan genom telefon och email för att få specifikt tag på bildlärarna. Personerna valde själva att vara med i studien och blev informerade och garanterades anonymitet och att insamlad data skulle hållas skyddad.

Jag valde att inte ta hänsyn till intervjupersonernas ålder, arbetslivserfarenhet eller kön för att jag inte tror att det hade påverkat resultatet. Därför sökte jag medvetet inte efter specifika kriterier.

4.3 Genomförande

Sammanlagt genomförde jag sex intervjuer. Intervjuernas längd är mellan 15-25 minuter långa. Längden på intervjuerna varierar beroende på hur mycket personerna har valt att delge. En av intervjuerna gjordes över Skype då intervjupersonen ville var med i studien men det fanns ingen chans att träffas. Resterande intervjuer genomfördes på intervjupersonernas

19

respektive skola/arbetsplats. Varje intervju spelades in med hjälp utav mobiltelefon. Det inspelade materialet transkriberades sedan och sammanställdes. Personerna har fått ta del utav det sammanställda resultatet baserat på intervjuerna.

4.4 Forskningsetik

I mitt arbete har jag tagit del av de fyra allmänna forskningsetiska principer som

Vetenskapsrådet (11-09-14, http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf) har som riktlinjer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. De fyra forskningsetiska principerna är följande;

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet - innebär att intervjupersonerna är informerade om att de kan när dem vill kan avbryta att vara med och att de ställer upp frivilligt.

Samtyckskravet – innebär att få samtycke från vårdnadshavare om intervjupersonerna är under femton år, vilket inte erfordras i denna studie. Det innebär även att personerna som intervjuats har samtyckt till att spela in intervjuerna och att det färdigställda resultatet godkänds av dem så det inte uppstår något missförstånd.

Konfidentialitetskravet – innebär att intervjupersonerna erhåller anonymitet och att en förbindelse om tystnadsplikt gäller. I denna studie får intervjupersonerna benämning via en siffra som inte har någon särskild ordning. Redogörelserna av intervjupersonernas

ställningstagande och uttalande kommer benämnas med denne eller intervjupersonen i ställer för han eller hon.

Nyttjandekravet – innebär att det material som är insamlat endast används för denna studie och garanteras att ej lämnas ut. Materialet kommer även raderas så fort studien är klar.

4.5 Databearbetning

Jag har i min databearbetning utgått från kvalitativ analysmetod. Repstad (2007) tar upp några exempel på hur man kan gå till väga för att analysera utifrån kvalitativ metod. Ett av dessa är att man försöker skaffa sig en helhets syn av sitt material, för att sedan gå in i detalj för att hitta mönster som sedan blir till hjälp i tolkningen. Repstad menar på att man måste vara öppen för att hitta det överraskande och sådant man inte tänkt sig hitta. Mönstren som hittats sätts sedan in i ett teoretiskt sammanhang som presenteras i analyskapitlet.

Jag inledde med att samla in data genom inspelade intervjuer. De inspelade materialet transkriberades. Detta medförde att det blev lättare för mig att sedan analysera. Genom att analysera mitt material fick jag fram synliga mönster som jag sedan delade upp i tre teman.

20

Dessa tre teman är: Intervjupersonernas uppfattning om provokativa bilder, Hur

intervjupersonerna tycker att de kan arbetar med provokativa bilder och Hur intervjupersonerna behandlar elevernas bilder som kan anses vara provokativa.

4.6 Studiens tillförlitlighet

Repstad (2007) skriver att man använder orden reliabilitet och validitet när de kommer till att uttrycka hur bra kvalitet det är på forskningen. Med reliabilitet menas pålitlighet och handlar om hur pålitlig informationen man fått fram i sin studie är, det handlar även hur pass bra man har lyckats att genomföra analysen så att den är utan felaktigheter och brister. När det

kommer till validitet så betyder det giltighet och handlar om det man undersöker verkligen har undersöks.

Jag har en förståelse för att min undersökning bara visar på hur en del bildlärare förhåller sig till provokativa bilder i bildundervisningen. En möjlighet till att förstärka min studie hade kunnat vara att observera lektioner där lärare använder sig av provokativa bilder i

bildundervisningen för att se om min förståelse för provokativa bilders betydelse och plats i bildundervisning hade förändrats eller stärkts.

21

5. Resultat

Resultatet är indelat i tre delar, Intervjupersonernas uppfattning om provokativa bilder, Hur intervjupersonerna tycker att de kan arbeta med provokativa bilder och Hur

intervjupersonerna behandlar elevers bilder som kan anses vara provocerande.

5.1 Intervjupersonernas uppfattning om provokativa bilder

Alla intervjupersoner ger liknande beskrivningar på vad provokativa bilder kan anses vara. De flesta beskrev det som att det var en bild som ville väcka känslor, uppröra eller gå utanför gränsen av vad som ansågs vara tillåtet i skolans värld.

Intervjuperson 6 ansåg att en provokativ bild vill ställa frågor som handlar om livet, etnicitet, könsroller och gränsöverskridande när det gällde kultur. Men menade även på att ”det kan ju också handla om reklam, att det, att man, provocerar för att få ut ett budskap”.

Intervjuperson 3 beskriver det som att det är en bild som går utanför ramarna av vad som normalt är tillåtet men menar att en bild är till för att trotsa och utmana. Intervjupersonen menar även att konst aldrig kan gå vidare om konstnärer inte utmanar den gamla synen och att det aldrig kan skapa något annat om vi är begränsade av det som är tillåtet.

Intervjuperson 4 förklarar att provokativa bilder leker med ”rätt och fel” och bilderna kan ibland visa hur verkligheten faktiskt ser ut, för att bilderna förstärker och vänder på saker för att väcka uppmärksamhet. Informant 4 delar på det privata och lärarrollens syn på provokativa bilder och förklarar att det handlar om att vi i olika sammanhang och inom olika kulturer reagerar på olika saker. Intervjupersonen anser att eleverna oftast provoceras av sådant som inte följer dagens ideal för hur personer bör vara.

Både intervjuperson 5 och 2 ansåg att en provokativ bild inte behövde uppröra eller väcka negativa känslor utan även positiva. Intervjuperson 5 uttryckte sig med ”ibland så kan det ju bara bra att bli berörd av någonting, att man behöver det och faktiskt reflekterar kring att alla har det inte på samma sätt”

22

När det kom till om det fanns motiv som var mer provocerande än andra så upplevde alla intervjupersoner att det fanns sådana och att ens bakgrund och kultur spelade stor roll i hur man ställde sig till vad som var mer eller mindre provocerande. Fyra av sex intervjupersoner nämnde att sexuella och våldsamma bilder kunde provocera mer än andra.

Sammanfattningsvis synliggörs det fyra större områden om vad intervjupersonerna definierar som provokativa bilder. Det är bilder som är emotionella, gränsöverskridande,

uppmärksamhetssökande och oftast bilder som är sexuella.

5.1.1 Hur intervjupersonerna tycker att de kan arbeta med provokativa bilder

Övervägande av intervjupersonerna samtalade om hur de kunde använda provokativa bilder i undervisningen och då fyra av intervjupersonerna arbetade utifrån exemplen som gavs.

Intervjuperson 4 gav exempel på hur denne brukar låta eleverna ställa sig i olika modellers poser, för att eleverna skulle inse att armarna på modellerna inte var lika långa i verkligheten och för att skapa diskussion om kvinnoideal. Intervjuperson 4 bruka även öppna upp

diskussioner om, homosexualitet, manligt och kvinnligt och om vad som är okej och inte okej att visa i en bild.

Intervjuperson 1 använde inte sig alls av provokativa bilder i sin undervisning men att det så fall skulle vara när de arbetade med reklam som det kunde uppstå provokativa bilder.

Flera intervjupersoner använde sig av reklam och bildanalys för att komma åt saker att

diskutera och låta eleverna få en syn på hur samhället egentligen kunde se ut. Intervjuperson 2 menade att lärare i bild kunde använda många olika metoder i arbetet med provokationer och såg inget hinder med att arbeta med provokativa bilder i bildundervisningen

Intervjuperson 6 hänvisade till läromålen för bildämnet och menade att med hjälp av

provokativa bilder kunde man sätta in eleverna om olika företeelser om världen i och med att provocerande bilder oftast ställde frågor som var ingångar till det.

Intervjuperson 5 använde sig inte så ofta av provokativa bilder i undervisningen men menade att denne hade provat att ha en jämförande bildanalys men mött motgångar. Intervjuperson 5 tyckte ändå på något sätt att det var viktigt att lyfta provokativa bilder för det ”låg väldigt rätt i tiden”. Intervjupersonen menade på att allting blev mer och mer extremt och att elever och lärare inte kunde leva i bubblan med fina bilder utan någonstans våga ta steget längre.

23

När jag frågade intervjupersonerna vad det fanns för fördelar och nackdelar med att lyfta bilder som kunde vara provocerande så hade fem av sex liknade svar. Intervjuperson 4 och 2 menade på att en av fördelarna var att väcka debatt. Genom att diskutera och lyfta provokativa bilder så kunde de ta upp ämnen som var svåra att komma åt annars, eleverna får tänka till en extra gång.

Intervjuperson 6 ansåg att en fördel var att aktuella ämnen som, ”att alla får vara som den är”, lyfts med hjälp utav provokativa bilder och gav exempel på ämnet könsroller.

Två intervjupersoner ansåg att en fördel var att göra eleverna medvetna om vilken makt bilder kunde ha och hur en del av elevernas identitet skapades utifrån den makten.

När det kom till nackdelarna menade några intervjupersoner att det kunde bli för stor

diskussion så att eleverna inte kunde hantera det och att de kunde bli för mycket känslor och att de lätt kunde bli oordning i klassrummet.

När något blir för obehagligt eller jobbigt är det lättare att skratta bort eller vimsa omkring. Man vet aldrig hur provokativa bilder slår i en klass. Man bör välja bilder noggrant för även om man vill provocera kan risken, vara stor att det går för långt, blir för mycket om eleverna är

oförberedda. (Intervjuperson 4)

Intervjuperson 6 fann att en nackdel var att det kunde skapas en kulturkrock då de fanns olika synsätt på vilka bilder som får synas eller inte på en bildlektion.

Vissa av intervjupersoner ansåg att de var svårt att veta hur de kunde lägga upp lektioner som inkluderade provokativa bilder. Oftast fick de utgå ifrån sig själva och sina egna värderingar och försöka känna in gruppen och anpassa sig efter den.

Sammanfattningsvis var intervjupersonernas arbetssätt varierande. Det kunde vara att ha bildanalyser till att låta eleverna stå modeller. Bilder som användes för att arbeta med provokativa bilder var oftast propaganda och reklam bilder, dessa bilder öppnade lättast upp till diskussioner som kunde handla om tillåtande - icke tillåtande bilder, att få syn på hur samhället och världen kunde se ut men även öppna upp för diskussioner om ideal.

Fördelarna med att arbeta med provokativa bilder var att man lyfter att alla får vara som den vill och ett sätt att göra eleverna medvetna om bilders makt.

24

Det fanns enligt intervjupersonerna även risker med att använda provokativa bilder då de kunde skapa kulturkrockar och bli förstora diskussioner som kunde spåra ur.

5.1.2 Hur intervjupersonerna behandlar elevernas bilder som kan anses vara provokativa

Övervägande intervjupersoner nämnde att eleverna oftast provocerade genom att teckna eller göra könsorgan. Enligt de intervjupersonerna så hade eleverna oftast inte någon större tanke bakom dessa bilder.

Intervjuperson 4 tyckte att det blev svårare att prata om elevernas bilder när de medvetet väljer att producera en bild som kan ha politisk anknytning eller något liknande.

Intervjuperson 4 brukade försöka förklara för eleverna vad det sänder ut för budskap och försökte ge dem en förståelse för hur andra kan känna när de ser bilderna.

Men det är svårt. Man vet inte riktigt vem de vill provocera. Är det läraren eller de andra eleverna? Gör de bilderna för att visa och känna samhörighet med andra i samma grupp eller beror det rent utav på okunskap? (Intervjuperson 4)

Intervjuperson 1 tänker att ”ibland gör eleverna bara dumheter för att provocera, de vill inte driva någon debatt egentligen”, men menar på att det definitivt finns bilder som inte lämpar sig i skolan miljö och gav ett exempel på en som hade tecknat en bild på en person som röker gräs.

Intervjuperson 3 anser att man kan undvika provokation genom att tillåta den också.

Det är tungt att ha en censur också, för ju mer jag censurerar ju mer vill de göra, ju mer jag kramar tvålen, så tappar jag den. (Intervjuperson3)

Intervjuperson 3 menar att denne inte upplevt så många provocerande bilder från elever och de bilder som uppkommit har varit väldigt oskyldiga så som könsorgan och säger att denne inte har en fungerande praktik på hur denne pratar om elevernas provokativa bilder.

Samtliga intervjupersoner tyckte att de var viktigt att försöka prata med eleverna och komma åt vad de har för tanke bakom sina bilder. Men även ge eleverna kunskap och förståelse för vad deras bilder sänder ut för budskap.

25

Intervjuperson 2 tyckte att det är viktigt att lyfta det som var bra i bilden även om den är provocerande och kan eleven stå för vad den gjort så tilläts bilden oftast. Intervjupersonen använde värdegrunden som riktmärke och menade på att man inte ska gå utanför den på grundskolan. Intervjupersonen menar på att en lärare inte ska vara rädd för att prata eller använda sig av provokativa bilder i skolan eftersom läraren hela tiden hjälper eleven med formativ bedömning och att eleverna då lätt kommer in på rätt spår.

Sammanfattningsvis upplevde intervjupersonerna att det kunde vara svårt att prata med en elev som gjort en medveten provokation med sin bild. Några intervjupersoner ansåg att eleverna inte hade någon större tanke bakom sina provokationer. Ibland kunde provokation undvikas om man tillät den med, menade en intervjuperson. Att ha ett aktivt samtal med eleverna om vad deras bilder sänder ut och för att komma åt tanken bakom elevernas bilder var viktigt i arbetet med hur de behandlar elevernas provokativa bilder som kan anses vara provokativa.

26

6. Analys och teoretisk tolkning

I detta kapitel analyserar jag mitt resultat genom mina teoretiska utgångspunkter sociokulturellt lärande och visuell kultur.

6.1 Kulturell tillhörighet

Allt omkring oss har visuell betydelse, många av våra vardagliga livserfarenheter är till en stor del visuell och inte bara verbalt säger Sparrman (2003). Det är våra känslor, värderingar, ideologier och budskap som mestadels kommunicerar visuellt.

Sparrman (2006) skriver att vår nationstillhörighet har en stor betydelse för hur vi människor ser på världen och hon förklarar att kultur inom det visuella handlar om det sociala livet som skapas genom värderingar och idéer. Det som vi människor sedan skapat tillsammans lever vi sedan efter och hur vi organiserar livet blir då en del av det visuella, det blir även en viktig del i hur vi skapar vår egen identitet.

Många av intervjupersonerna ansåg som Sparrman (2006) att det handlade om ens bakgrund och kultur när de kom till hur man ställde sig till vad som var mer eller mindre provocerande. Resultatet visade att sexuella och våldsamma bilder kunde provocera mer än andra. En av intervjupersonerna valde att dela på den privata rollens syn och lärarrollens syn när det kom till vad en provokativ bild kunde vara och ansåg att de handlar om att vi i olika sammanhang och inom olika kulturer reagerar på olika saker. Intervjupersonen nämnde även att denne tror att elever provoceras av sådant som inte följer idealet för hur man bör vara. Resultatet visade även på att det kunde skapas en kulturkrock då det kunde finnas olika syner på vilka bilder som fick synas eller inte synas på en bildlektion och fann detta som en nackdel till att visa provokativa bilder i bildundervisningen.

6.2 Fördelar med provokativa bilder

Uppfattningen om vad en bild har för betydelse har inte med själva bilden att göra anser Sparrman (2003), utan betydelsen uppstår i mellan bilden, betraktaren och vilken social kontext den befinner sig i.

Enligt resultatet vill en provokativ bild ställa frågor som handlar om livet, etnicitet, könsroller och gränsöverskridande när det gäller kultur. Det kan också handla om en bild som går

utanför ramarna av vad som normalt är tillåtet men menar att en bild är till för att trotsa och utmana. En intervjuperson menar även att konst aldrig kan gå vidare om konstnärer inte

27

utmanar den gamla synen och att det aldrig kan skapa något annat om vi är begränsade av det som är tillåtet. Resultatet visar vidare att provokativa bilder leker med ”rätt och fel” och att bilderna i emellanåt kan visa hur verkligheten faktiskt ser ut, då bilderna förstärker och vänder på saker för att väcka uppmärksamhet.

Sparrman (2003) förklarar att en och samma bild kan få olika betydelser i olika situationer beroende på vem som tittar på bilden och hur den framställs.

Dysthe (2003) menar att lärandet är distribuerat, man lär sig tillsammans helt enkelt. Eftersom kunskapen är uppdelad bland olika människor i en grupp så bidrar var och en med sin

kunskap för att lösa ett problem, eller för att tillsammans förstå en uppgift.

Genom att väcka debatt visade resultatet var en fördel med att lyfta provokativa bilder i bildundervisningen. Med hjälp av att diskutera och lyfta provokativa bilder så kunde intervjupersonerna ta upp ämnen som var svåra att komma åt annars, eleverna fick då tänka till en extra gång.

En annan fördel var att aktuella ämnen, som att alla får vara som den är, lyfts med hjälp utan provokativa bilder.

Bilder har alltid haft en stor kraft skriver Sparrman (2006). Det talas om en rädsla för bilders makt, denna makt grundar sig i en föreställning om att varje bild skulle bära på en dold mening. Inom vissa traditioner tror man att det finns vissa budskap i bilder som vill lura människor till att till exempel konsumera.

Sparrman (2006) anser att det är situationen i kombination med människors erfarenhet som ger bilden mening och ett värde. Bildens makt är då något som diskuteras mellan person och bilden eller mellan person, bild och person och bortser från en makt som kan tvingas på människor.

Resultatet visade att fördelar med att lyfta provokativa bilder var att göra eleverna medvetna om vilken makt bilder kunde ha och hur en del av elevernas identitet kunde skapas utifrån denna makt.

6.3 Vi lär oss tillsammans

Dysthe (2003) skriver att lärandet är huvudsakligen socialt, att det är samspelet med andra i en läromiljö, som blir avgörande för vad som lärs och hur det lärs. Att lära sig delta i olika grupper är också en del av lärandet och ett viktigt mål som skolan har samt att inkludera

28

eleverna i olika samhällen. Detta förklarar Dysthe (2003) med att man ska utrusta eleverna med kompetensen att använda begrepp och tankesätt så att de kan fungera i olika

sammanhang.

Resultatet visade att samtliga intervjupersoner tyckte att de var viktigt att försöka prata med eleverna och komma åt vad de har för tanke bakom sin bild. Men även ge eleverna förståelse för vad deras bilder sänder ut för budskap.

Dysthe (2003) utgår från Vygotskij som införde mediering i det pedagogiska tänkandet när de kommer till att lärandet är medierat. Att lärandet är medierat menas med att man använder sig av verktyg eller redskap i läroprocesser. I det sociokulturella lärperspektivet betyder verktyg och redskap, de intellektuella och praktiska resurser som vi har och hur vi använder oss av dem för att förstå vår omvärld. Flera av intervjupersoner använde sig av att visa reklambilder och ha bildanalyser för att komma åt saker att diskutera och genom det låta eleverna få en syn på hur samhället egentligen kunde se ut.

I resultatet hänvisar en intervjuperson till läromålen för bildämnet och menade på att med hjälp av provokativa bilder kunde man sätta in eleverna i olika företeelser om världen i och med att provocerande bilder oftast ställer frågor som är ingångar till det.

Dysthe (2003) skriver att lärandet pågår överallt och alltid, mening, kunskap och förståelse skapas genom interaktion med andra människor.

Resultatet visar liknade som Dysthe skriver då en intervjuperson anser att en lärare inte ska vara rädd i användandet av provokativa bilder i skolan eftersom läraren hela tiden hjälper eleven med formativ bedömning och leder eleverna på rätt spår.

29

7. Diskussion och avslutning

Resultatet visar att provokativa bilder kan ha en stor betydelse och plats i bildundervisningen. Hur stor betydelse och plats provokativa bilder har beror såklart på bildläraren. I min

undersökning framgår det att det är bara fyra av sex intervjupersoner som använder sig av provokativa bilder och dessa ger även exempel på hur de kan användas. Instämmande med Axelsson (2009) så menar intervjupersonerna att provokativa bilder kan komma åt saker att diskutera och låta eleverna få syn på hur samhället kan se ut. Samtidigt så menar personerna att när de kommer till elevernas provokativa bilder så visar sig ingen genomtänkt tanke. Detta gör mig förundrad, varför inte lyfta bilder som ligger eleverna varmt om hjärtat? Bilder som de faktiskt själv har producerat.

Genom att kommunicera med varandra så får vi, enligt Dysthe (2003) tillgång till en kulturell mångfald och där med lär vi oss att använda språket för att påverka och forma oss själva. Jag med intervjupersonerna tycker det är viktigt att tala om elevernas provokativa bilder. Via samtalet kan bildlärare få upp elevernas syn på hur det ska tänka i sitt bildskapande. Hur eleverna kan utvecklas och utmanas genom en gemensam diskussion om vad deras bilder sänder ut för signaler.

Kan det vara så att eleverna inte har en tanke om sina bilder så som Wallin eller Odell har, vilket då inte behöver betyda att det inte finns något djupare i deras bilder i alla fall. Bilderna får mig att fundera på varför, varför tecknas det exempelvis könsorgan? Är det för att uttrycka sin tillhörighet, uttrycka sin identitet, åsikt och position? Eller är det bara dumheter som en intervjuperson sa.

Kanske kommer jag få svar på dessa frågor när jag är verksam lärare, eller så kommer det alltid att finnas där i mina tankar.

Det händer något i oss när vi blir provocerade. Vi vill oftast göra något åt det, ställa mot frågor eller välja att ta bort det som är provocerande.

Flera av intervjupersonerna använde sig av reklambilder som kunde vara provocerande för att skapa diskussion. Som Hanson m.fl. (2006) skriver så har reklam ett syfte med att sälja identiteter, drömmar och förhoppningar och inte bara produkter. Det får mig att fundera på varför reklamens provokativa nakenhet kan lyftas upp men inte när eleverna tecknar liknande. Är skillnaden att reklamen vill sälja men inte eleverna? Det kanske har med att sälja sin identitet när elever väljer att teckna könsorgan. Även om jag som vuxen inte blir provocerad av bilder på könsorgan så vet jag av erfarenhet att det är många elever som blir det. Att tala om elevernas bilder visar sig vara svårt enligt intervjupersonerna och en menar att denne inte

30

har en fungerande praktik på hur man pratar om elevernas provokativa bilder. Jag tror att på samma sätt som en lärare talar om samhällets provokativa bilder kan lärare ha ett samtal om elevernas bilder. En lärare har enligt mig ett tolkningsföreträde om vad som är provokativt och kan med omsorg välja att lägga upp sitt samtal om både samhället och elevernas

provokativa bilder utan att sätta någon i kläm. En intervjuperson hade stött på en motreaktion av elever från en annan kultur och med en annan religiös bakgrund, när denne använde sig av provokativa bilder. I en sådan här situation hade jag lutat mig på skolans värdegrund och kursplanen för bildämnet (Skolverket 2011) där det står att ”kunskapen om bilder och

bildkommunikation är betydelsefulla för att vi ska kunna uttrycka våra egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet”. Situationen hade kunnat användas till en vettig värdediskussion om människor likheter och olikheter som Zackari och Modigh (2000) skriver är en av skolans värdegrunds huvudfunktion. Samtidigt hade samtalet om den provokativa bilden kunnat bidra med hur viktigt och bra det är att kunna uttrycka sina egna åsikter men även acceptera andras. Zackari och Modigh (2000) skriver även att människan måste få mötas och pröva olika ståndpunkter utan att bli begränsade av olika kulturella traditioner.

Studien visar att om man har en mer öppen diskussion om både elevers bilder som kan anses vara provokativa och konstens provokativa bilder så blir klassrummet mer fritt från fördomar på så sätt att där finns en öppen atmosfär mot varandra och det är okej att tycka olika. Samtidigt kan det finnas en risk med att lyfta en enskild elevs provokativa bild då eleven kan känna sig utsatt men är det därför man kanske inte bör lyfta elevers provokativa bilder?

Enligt mig så kan vem som helst provoceras av en bild eller målning och precis som det står i Lgr11 (Skolverket 2011) så möts vi varje dag av bilder som har ett syfte att informera,

övertala och ge oss tilltalande och känslomässiga upplevelser. Vissa av dessa bilder kan provocera och andra inte men det är viktigt att vi samtalar om bilderna och bearbetar dem så eleverna kan utveckla sin kreativitet och sin förmåga att skapa bilder. För vad händer om vi försöker att ta bort sådant som är svårt att prata om?

Syftet med studien var att få en inblick i provokativa bilders betydelse och plats i

bildundervisningen. I min undersökning har jag kommit fram till att samhällsbilder som anses vara provokativa tar en större plats i bildundervisningen än elevernas provokativa bilder och jag tror detta handlar om att det blir lättare för läraren att distansera sig från det som kan vara obehagligt att tala om ifall de gör det på ett mer samhällsperspektiv än att gå in i ett

31

individuellt perspektiv.

Kunskapen som jag utvecklat kan nu användas av både lärare och studenter som är nyfikna på provokativa bilders plats och betydelse i bildundervisningen.

Det är ett växande ämne att provocera och gå utanför ramarna om vad som anses vara okej och hela tiden möter vi (studenter och lärare) på saker som provocerar oss. Att ha ett öppet samtal om saker som kan vara provocerande tror jag är viktigt för att elever ska förstå att det är okej att få ha sin åsikt så länge man kan acceptera att andra kan ha en olik sådan.

8. Metoddiskussion

Jag valde att göra en intervjustudie och anser att det var en bra metod till mitt arbete. Att samla in elevers provokativa bilder för att analysera hade kanske också kunnat tillföra mer till min studie.

I efterhand hade jag valt att formulera om mina intervjufrågor så att de blev ännu mer

inriktade på elevernas provokativa bilder för att försöka förstå och få fram hur lärare samtalar om dessa. Risken som jag tror hade kunnat uppstå är att intervjupersonerna hade kunnat känna sig illa till mods då det är ett känsligt ämne.

En svårighet som jag upplevde var att få tag i intervjupersoner där av förekom ett

videosamtal, det som lätt kan försvinna genom ett videosamtal är hur intervjupersoner är i sin naturliga kontext och den fysiska kontakten.

Valet av intervjupersoner har jag i efterhand funderat på. Hur skulle resultatet se ut om det var bildlärarstudenter i stället för verksamma bildlärare. Hade det blivit en annan hantering och förståelse av provokativa bilder eller hade det blivit detsamma?

32

Referenslista

Billgren, Ernst (2008) Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor, Stockholm: Bokförlaget Langenskiöld

Dysthe, Olga (red) (2003) Dialog, samspel och lärande, Lund: Studentlitteratur AB

Eriksson, Yvonne (2009) Bildens tysta budskap, interaktion mellan bild och text, Falun: Nordstedts akademiska förlag

Hansson Hasse, Karlsson Sten-Gösta, Nordström Gert Z (2006) Seendets språk – Exempel

från konst, reklam, nyhetsförmedling och semiotisk teori, Lund: Studentlitteratur AB

Krausse, Anna-Carola (1998) Målarkonstens historia, från renässansen till idag, Tyskland: Könemann

Nordstedts (1997) PLUS – Svensk ordbok + uppslagsbok, Italien: Nordstedts förlag AB

Repstad, Pål (2007) Närhet och distans – Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap, Poland: Studentlitteratur

Ryen, Anne (2004) Kvalitativ intervju – från vetenskapsteori till fältstudier, Malmö: Liber AB

Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011

Sparrman, Anna (2006) Visuell kultur i barns vardagsliv – bilder, medier och praktiker, Linköping: Linköpings Tryckeri AB

Sparrman, Anna, Torell, Ultrika, Åhrén Snickare (Red.) (2003) Visuella spår, bilder i kultur-

33

Zackari & Modigh (2000) Värdegrundsboken, om samtal för den demokrati i skolan, Stockholm: Danagårds grafiska AB

Internetkällor

Axelsson Sune (2009) Provokationskonsten – gränssprängare och framgångsrecept,

Konstvetaren. Artikel hämtad:2014-10-03

http://www.akfeo.se/Sune%20Axelsson-PROVOKATIONEN%20INOM%20KONSTEN-2009-12-04-Web.pdf

Luthman Bengt (2013) "Jag förstår inte riktigt att alla är så upprörda", Kamera&Bild. Intervju i artikel hämtad: 2014-10-21

http://www.kamerabild.se/artiklar/intervjuer/jag-f-rst-r-inte-riktigt-att-alla-r-s-uppr-rda

Hemsidan; Elisabeth Ohlson Wallin (2014), Besökt: 2014-10-21 http://www.ohlson.se/?page_id=163

Vetenskapsrådet (1990) Hämtad: 2014-09-14 http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf