Hälsa och samhälle
UNDERSKÖTERSKA I
HEMVÅRDEN
EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE OM HUR
UNDERSKÖTERSKOR I HEMVÅRDEN SER PÅ
SIG SJÄLV SOM YRKESARBETARE.
ALEXANDRA VEDMAR
2
UNDERSKÖTERSKA I
HEMVÅRDEN
EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE OM HUR
UNDERSKÖTERSKOR I HEMVÅRDEN SER PÅ
SIG SJÄLV SOM YRKESARBETARE.
NURSINGPERSONELL IN HOMECARE, A
QUALATIVE INTERWIEVSTUDY CONCERNING
HOW NURSINGPERSONELL SEE THEM SELF
AS PROFFESSIONALLS.
ALEXANDRA VEDMAR
Vedmar, A. Undersköterska i Hemvården.
En kvalitativ intervjustudie om hur undersköterskor i hemvården ser på sig själv som yrkesarbetare.
Examensarbete i Socialt Arbete 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2006.
Uppsatsen beskriver hur undersköterskor i hemvården ser på sig själv som
yrkesarbetande undersköterskor samt varför de har valt att arbeta inom detta yrke. Deras uppfattning av deras arbete utifrån yrkets status i samhället, maktupplevelse på arbetsplatsen samt hur de klassdefinierar sitt yrke. Detta jämförs med
godtagbara teorier om respektabilitet och klassteori byggd på maktupplevelser.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 2 BAKGRUND 2 Modern klassdefinition 3 Respektabilitet 3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 4 TIDIGARE FORSKNING 6 METOD 8 Mitt forskningsintresse 8 Undersökningsform 8 Urval 8 Representativitet 8 Validitet 9 Reliabilitet 9 Datainsamling 9Databearbetning och dataanalys 10
RESULTAT 10
Presentation av respondenterna 10
Varför väljer man undersköterskeyrket 10
Upplevelser av yrket 12
Hur uppfattar man yrkets status 13
Klass definitioner 15
Makt på arbetsplatsen 15
Uppfattningar om den egna klasstillhörigheten 16
ANALYS 17
Varför väljer man yrket? 17
Upplevelser av yrket. 18
Hur uppfattar man yrkets status? 19
Klass definitioner 20
Makt på arbetsplatsen 21
Uppfattningar om den egna klasstillhörigheten. 22 Tidigare forskning 23
SAMMANFATTNING 23
Varför väljer man yrket? 23
Synen på sig själv och yrket 24
4
REFERENSLITTERATUR 26
BILAGOR 27
5
INLEDNING
Hemtjänsten idag är ett omdebatterat ämne i den svenska median. Nästan dagligen bombarderas vi med skräckhistorier om misskötta gamlingar och äldre som inte får den hjälp de behöver. Vi får hela tiden höra hur dålig den svenska omsorgen är trots att vi lever i ett land med ett av världens bästa välfärdssystem.
Någonstans i alla dessa diskussioner tycks en aktör demoniseras och glömmas bort för vad den är och dennas betydelse för välfärdssystemet. Denna aktör är undersköterskan i hemvården. Det är undersköterskan i hemvården som går hem och utför den hjälp man har fått bistånd till enligt lagen, undersköterskan i hemvården som svarar på klockan i det särskilda boendet.
Vad är det som gör att liknande skräckhistorier möjliggör en så utbredd misskreditering av en hel yrkeskår och varför präglas denna yrkeskår av ett så dåligt erkännande i form av låg status och dåliga löner. Detta är frågor som är svåra att få svar på eftersom det finns många tänkbara orsaker. Jag kommer i denna studie att koncentrera mig på hur undersköterskan själv ser på sitt yrke och vad är det som driver henne till att välja detta som yrke?
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
I min uppsats vill jag undersöka hur undersköterskor i hemvården ser på sig själv och sin plats i samhället som yrkesarbetande undersköterskor samt varför de har valt att arbeta inom detta yrke.
Med utgångspunkt i detta är mitt syfte med uppsatsen att explorativt undersöka hur undersköterskor i hemvården betraktar sig själv. Hur de tror att deras arbete påverkar hur deras omgivning ser på dem samt om dom tror att arbetets låga status i kombination med att det betraktas som ett arbetarklassyrke påverkar den dåliga löneutvecklingen som undersköterskeyrket har.
De frågeställningar som jag har valt är; - Varför väljer man detta yrke?
- Hur ser dessa kvinnor på sig själv och sitt yrke utifrån klassresonemang och syn på status?
BAKGRUND
Undersköterskeyrket speglas ofta i media som ett lågstatus yrke som vem som helst kan utföra. Är man arbetslös kan man genom arbetsförmedlingen snabbt få en utbildning till undersköterska. Detta är en del av de arbetsmarknadsåtgärder som arbetsförmedlingen tillhandahåller genom utbildningar.
Yrket kräver inte någon längre utbildning och den utbildning som finns att tillgå ligger på gymnasienivå. Om man tittar på flickor som väljer
omvårdnadsprogrammet på gymnasiet är det en vanlig föreställning att dessa ofta har lägre betyg än flickor som söker till vetenskapliga program, intagningsbetygen ligger generellt lägre än på de vetenskapliga programmen. Samma trend kan man uttyda på klassiska praktiska programmen som fordonsprogrammet. Här ligger också intagningspoängen generellt lägre än hos de vetenskapliga programmen.
6
I rapporten ”Kunskap som klassfråga” hävdar Anne-Marie Lindgren att gymnasieskolan är starkt segregerad och att ungdomar från segregerade områden och med låginkomstföräldrar i stor utsträckning väljer praktiska utbildningar som omvårdnadsprogrammet och fordonsprogrammet och att det är ungdomar från förhållanden med bättre ekonomi som väljer de teoretiska utbildningarna med avsikt att gå vidare till akademiska utbildningar. (Lindgren, 2002)
Hon nämner inte arbetarklass specifikt med om man jämför familjeförhållanden och arbetsförutsättningar med de definitioner som jag kommer att redogöra för ser man att de familjer som hon talar om uppfyller samma definitioner för vad som avses med definitionen arbetarklass.
Man pratar inte längre om arbetarklass i samma utsträckning som förr men de utmärkande dragen finns fortfarande kvar. Idag har alla möjlighet till att utbilda sig till högre yrken, men det är i den individuella grundläggande synen på sina egna utbildningsmöjligheter som klasskillnaderna ligger.
De gamla klassgränserna har luckrats upp, idag finns större möjligheter till klassresor1, men fortfarande finns förutsättningarna och begränsningarna kvar för hur en människa väljer att utbilda sig.
Jag är intresserad av huruvida undersköterskan identifierar sig med någon specifik klass. Det är då viktigt att definiera vad arbetarklass är för något och hur det kan tänkas påverka hennes syn på sig själv. Det jag är intresserad av att undersöka är hur undersköterskan själv ser på sin egen klasstillhörighet utifrån sitt yrke och varför man väljer att arbeta inom detta yrke.
Modern klassdefinition
En modern klass definition är den som E-O Wright har gjort. Han kopplar samman klasstillhörighet med tre typer av makt och kontroll i arbetet;
- Ägande av kapital
- Beslutanderätt över användandet av produktionsmedel - Rätt att bestämma över och kontrollera and ras arbetskraft.
Dessa tre typer beskriver dem som är högst upp i produktionshierarkin. Wright definierar därmed arbetarklassen som de lönearbetare som saknar inflytande i alla dessa avseenden.
”De som inte äger så mycket kapital att det ger makt; de som inte bestämmer när maskinerna de står vid ska startas eller stängas av: de som inte bestämmer över andra på arbetsplatsen” (Greider, 1998)
Undersköterskan blir enligt denna definition definierad som arbetarklass då hon oftast inte äger något större kapital som ger makt, undersköterskan tjänar inte så mycket. Hon bestämmer inte vem hon ska gå hem till och utföra sitt arbete, det är biståndsbedömmaren som beviljar insatser. Hon bestämmer heller inte över några av sina arbetskamrater, det är det chefen som gör. Vilket betyder att hon inte står speciellt högt upp i produktionshierarkin och därför definieras som arbetarklass då hon inte uppfyller någon av makt aspekterna i Wrights klassdefinition. Men hur uppfattar sig undersköterskorna själv? Hur uppfattar de själv sin makt på arbetsplatsen? Är det yrket som avgör hur man definierar sig själv?
1
7
Respektabilitet
Beverly Skeggs beskriver i sin bok ”Att bli respektabel” ett fenomen som hon kallar respektabilitet. Respektabiliteten avgör hur vi förhåller oss till andra människor i olika situationer utifrån ett värdesperspektiv. Det är grundat på den normaliserade och idealiserade bilden på medelklassen som en slags gyllene medel väg som eftersträvas.
Medelklassens värderingar och sätt att vara och vilka materiella ting de omger sig mer har blivit ett värde man ska leva upp till för att vara ”fin”. Skeggs menar att detta inte hade uppstått om inte de ”lägre” klasserna hade beskrivits som sämre. Skeggs använder orden ”farlig”, ”revolutionär” och "patologisk”. (Skeggs, 1997)
Skeggs beskriver närmare att respektabiliteten är något man bara bryr sig om man inte tillhör den idealiserade gruppen, tillhör man den normaliserade och
respekterade gruppen behöver man inte bevisa att man gör det eftersom man redan gör det i omgivningens ögon. (Skeggs, 1997)
Skeggs menar att respektabiliteten skapade som ett redskap för över- och
medelklass att stävja arbetarklassen och undvika att denna gjorde revolution mot de rådande betingelserna. Genom att skapa en bild av den goda, uppfostrande medelklassen och genom lagstiftning lyckades man med konststycket att foga in arbetarklassens unga flickor i så kallade hemarbetes skolor där de fostrades till goda och dugliga hemmafruar åt arbetarklassens män. Kvinnan ansågs som samhällets uppbringare och det låg på henne att vidhålla det duktiga idealet och förhindra samhällets förfall. När barnen var utflugna och kvinnan inte längre behövde tillbringa all sin tid i hemmet var vården det yrke där man antogs ha mest meriter. Man var fostrad till goda husmödrar och man hade erfarenhet av att vårda. Man hade alltså de egenskaper som behövdes inom hemvården. Detta är värderingar som har levt kvar i våra dagar efter själva syftet med
respektabiliteten har glömts bort. Dessa värden präglar fortfarande stora grupper av kvinnor och deras syn på sig själva.
Trots att man vill leva upp till medelklassens ideal har det uppstått trots från dessa kvinnor. Detta märker man i uttryck som att man inte ska tro att man är något för att man har råd till det där lilla extra, man ser med förakt på den där kvinnan som tror att hon är så fin. Viljan att leva respektabelt och trotset mot medelklassen hamnar ständigt i konflikt.
Återvänder man till de kvinnor som arbetar som hemvårdare ser man exempelvis trotset i mötet med biståndshandläggaren. Biståndsbedömaren beslutar om vad hemvårdaren ska utföra hos den som söker biståndet. Biståndsbedömmaren hamnar därmed i en makt position inte bara mot den som söker biståndet utan även mot hemvårdaren.
Även om det formellt sett inte är biståndsbedömmaren som är chef över hemvårdaren är det ändå biståndsbedömmaren som avgör vad som ska göras. Konflikten blir att hemvårdaren ser biståndsbedömmaren som i visa fall
överflödig t.ex. när det behövs ett beslut för att dra av ett sängö verkast på kvällen till en man som inte har det i sin biståndsbild. Hemvårdaren kan då uppfatta biståndsbedömmaren som ett medel för samhället att reglera henne och vad hon får eller inte får göra på sitt arbete. Detta kan man koppla till E-O Wrights definition av klass utifrån hur stor makt man har på sin arbetsplats.
8
för hemvårdaren bestämmer övre ekonomin och över hemvårdarens arbetskamrater.
Men hur ser det ut i verkligheten, bakom alla försök att definiera yrkets klass och status. Hur ser undersköterskorna själva på sitt arbete och sin egen
klasstillhörighet?
TIDIGARE FORSKNING
Klassfrågor och klassdefinitioner ses ofta idag som något omodernt och förlegat. Ämnet ses inte som något lukrativt ämne att forska kring men trots detta så har vissa forskare ändå tagit med dessa perspektiv i sin forskning. Eftersom min uppsats handlar om undersköterskor som arbetar inom hemtjänst har jag sökt forskning kring hur omsorgsforskningen ser på klassidentifikationer.
Jag har valt att i min uppsats ta upp och diskutera den forskning som Renita Sörensdotter har gjort samt kort beskriva den forskning som Marta Szebehely har gjort på ämnet.
Renita Sörensdotter menar i sin artikel ”Heteronormativa yrkesval och
homosociala gruppnormer inom hemtjänsten” att det främst är kvinnor som
arbetar inom vård och omsorg. Hela arbetsmarknaden i Sverige menar hon är starkt könssegrerad i allmänhet och vårdyrket i synnerlighet.
Det finns även en sned arbetsfördelning mellan hushållsarbete och förvärvsarbete, där kvinnor i högre grad än män tar hand om hemmet och barn.
Hon menar att den könsindelade arbetsmarknaden kan i likhet med kärnfamiljens arbetsdelning sägas vara heteronormativ, med olika förväntningar utifrån kön. Alltså på samma sätt som manligt och kvinnligt delas upp i det egna hemmet så finns denna uppdelning även ute på arbetsmarknaden.
Arbetsfördelningen baseras på särskiljande av individer utifrån genusideologier, som i sin tur baseras på heterosexuella normer om vad en ”riktig kvinna”
respektive ”riktig man” förväntas vara och göra.
I den heteronormativa könsordningen tar kvinnor hand om andra, såväl vuxna som barn. Män tar i mindre grad hand om kvinnor och barn och väldigt sällan om andra män.
Faktumet att kvinnor i högre grad än män arbetar inom omsorgsyrken, visar enligt henne att omsorgsförmågan är kodad som en ”feminin” egenskap genom
kulturens grepp och det är genom att utöva denna som kvinnan bekräftar sin kvinnlighet. Hon menar att kvinnors kroppar kan i Michel Foucaults mening tolkas som att de genom kulturens grepp blivit formade till omsorgsfulla utövare. Omsorg, mjukhet och godhet länkas främst till heteronormativ feminitet, vilket gör att det ses som ”naturligt” för kvinnor att välja arbeten inom vård och omsorg. De blir därigenom sedda som ”riktiga” kvinnor (Sörensdotter, 2002).
Enligt Sörensdotter är omsorg som symbol för feminitet kontextberoende. Det är också kopplat till klass i den mening att arbetarklassens kvinnor i högre grad utför och förväntas utföra omsorgsarbete.
9
Att vara bra på omsorg kan ses som en del av det symboliska kapital dessa kvinnor har. Det är ett kapital som vidare kan utvecklas till att ge inkomster (om än låga).
Många av dem som arbetar som undersköterskor och vårdbiträden inom vård och omsorg uppger att ”de bara halkade in på yrket” och sedan blev kvar.
Många beskriver hemtjänstarbete som något de redan kan, eftersom de vet hur man städar och lagar mat.
Många av kvinnorna i studien har inte sökt sig till hemtjänsten för att de så gärna vill ge omsorg, utan snarare för att det är det jobb som finns. Även om det finns möjligheten till arbete inom exempelvis stålindustrin, anser inte kvinnorna industriarbete som ett valbart yrke, där arbetar deras män.
Det är inte enbart en slump vad en individ arbetar med. I den kultur vi föds in, lär vi in var vi hör hemma. Alltså kan vi här se att motivet bakom yrkesvalet kan ses i en köns - och klassdimension.
I hennes studie finns förstås även de som valt yrket för att de har en önskan om att arbeta med gamla. Ett flertal av dem som började arbete inom hemtjänst av en slump menar också att arbetet är givande och att det är en orsak till att de stannar kvar. (Sörensdotter, 2002)
Sörensdotter tar även upp i sin forskning att det finns en motvilja hos många av undersköterskorna att identifiera sig som någon lägre klass eller arbetarklass. Man använder sig av sin underskötersetitel för att hävda en högre nivå sin utbildning, och på så sätt undergräva den allmänna uppfattningen om att man i hemvården blir degraderade som städerskor.
Marta Szebehely beskriver i sin avhandling ”Vardagens organisering” att det mestadels är kvinnor som arbetar inom vårdyrket. Hon menar att det finns distinkta könsskillnader då kvinnan ofta fortsätter arbetet med omsorg, vård och skötseln av hemmet när hon kommer hem till sin familj. Hon beskriver det som kallas den anglosaxiska omsorgsforskningen som står för den informella
omsorgen dvs. den privata sfären eller familjen som ett ideal för den omsorg som utförs inom hemtjänsten. (Szebehely, 1995)
Hon beskriver närmare att man inom den anglosaxiska omsorgsforskningen även har börjat intressera sig för olika klassaspekter inom vårdyrket. Hon tar upp Hilary Graham självkritiska synpunkt att genom att fokusera på familjen har man över betonat könsskillnad och förbisett klassmässiga skillnader. Szebehely tar upp resonemanget som förts av Abel och Nilsson som menar att det uppstår en obalans inom omsorgsarbetet pga. klasskillnader mellan omsorgsgivarna och
omsorgstagarna. De menar att om omsorgsgivaren är status- och klassmässigt överordnad omsorgstagaren kan omsorgen likna social kontroll men är
förhållandena omvända utvecklas omsorgen mot personlig service, alltså liknande relationen mellan husbonden och tjänstefolket
10
METOD
Mitt forskningsintresse:
Jag vill sätta mig in i hur dessa kvinnor som jag ska intervjua tänker angående klasstillhörighet och deras status i samhället, inte hur vanligt förekommande dessa tankar är eller vad som gör att dessa fenomen finns. Jag är intresserad av är hur de tänker och pratar om detta. Utifrån den kunskapsstege som författarna till boken Sociologisk metodik beskriver är mitt forskningsintresse av ett utforskande slag. Mitt forskningsintresse i min uppsats är därför av ett explorativt slag eftersom jag vill utforska och upptäcka ett fenomen som jag inte vet så mycket om.
Undersökningsform:
I min studie har jag valt att intervjua fem undersköterskor i hemvården eftersom det är just denna kategori som jag är intresserad av. Eftersom mitt
forskningsintresse är explorativt har jag sökt upp just dem jag är intresserad av eftersom de är de enda som kan svara på mina frågeställningar.
Urval
Mina intervjuer är kvalitativa dvs. att jag har djupintervjuat ett mindre antal respondenter då jag måste begränsa studiens omfattning då det inte är möjligt att intervjua ett större antal respondenter pga. studiens tidsbegränsning. Jag har valt att begränsa mig till fem intervjuer av fem undersköterskor som alla arbetar inom hemtjänst.
I mitt val av respondenter har jag kontaktat två verksamhetschefer i olika hemvårdsdistrikt i den stad där jag valt att utföra studien. Valet av
hemvårdsdistrikt har skett slumpmässigt genom lottdragning. De utvalda
verksamhetscheferna har jag kontaktat, och informerat om studien samt bett dem att välja ut tre respektive två anställda hemvårdare som kan tänkas ge mig den informations som jag behöver. Jag har därmed med hjälp av verksamhetschefen utfört ett teoretiskt urval av mina respondenter då jag väljer var och en utifrån vilken typ av information de kan tänkas ge mig. (Gilje & Grimen, 1992) Eftersom mitt forskningsintresse är av ett utforskande slag har jag försökt hitta respondenter som kan ge mig mest information om mitt studieämne och fått hjälp med av verksamhetschefen då jag inte känner respondenterna i förväg.
(Rosengren & Arvidson, 2002)
Fördelen med detta urval är att jag kan få fram relevant data för min studie. För att få reda på hur respondenterna tänker och ser på sig själv måste jag gå ut och fråga just dem. (ibid.)
Jag har valt att dela upp min studie på två distrikt eftersom jag därigenom kan urskilja eventuella distrikts skillnader. Nackdelen med denna urvalmetod är att respondenterna kan känna sig utpekade då det är verksamhetschefen som väljer ut respondenter, men detta måste jag väga mot vilken information som jag behöver för min studie och informera respondenterna noggrant om att deras medverkan är helt frivillig för att undvika att de känner sig utpekade.
Representativitet
Jag kan inte hävda att min studie är representativ för befolkningen och att resultatet verkligen stämmer för dem jag har studerat? Hur ska jag kunna hävda
11
att mina fem intervjuer av fem respondenter är representativa för hela den svenska befolkningen. Det kan jag inte. Som författarna till Sociologisk metodik beskriver kan knappast en kvalitativ och utforskande studie bedömas utifrån validitet, reliabilitet och representativitet. Däremot kan jag säga att jag är intresserad av hur de respondenter som jag intervjuar tänker och jag kan föreställa mig att detta blir representativt för det samhälle där dessa kvinnor arbetar. . (Rosengren &
Arvidson, 2002)
Validitet
Validitet innebär att man i den studie som man har utfört har mätt det som man har sagt att man ska mäta och att det man har mätt kan anses som giltig. För att uppnå validitet kommer jag att under processen fram till den färdiga uppsatsen ägna mig åt det som Kvale kallar ”Validitet genom hantverksskicklighet” (Kvale, 1997) Han menar att validitet uppnås genom att ”Forskaren genom hela
forskningsprocessen arbetat professionellt utifrån en viss hållning och ett visst arbetssätt.”
Han beskriver att under hela processen måste man; ha ständig kontroll över vad det är man utforskar och kritiskt ifrågasätta sitt arbetssätt; man ska hela tiden ifrågasätta sina data så att inte fokus på studien flyttas; att hela tiden uppgradera sina teoretiska föreställningar. (Kvale, 1997)
Jag har under arbetets gång varit noga med att uppsatsen håller sig till de
frågeställningar som jag har och att jag genom mina intervjuer har försökt få svar som har besvarat dessa. Genom detta har jag uppnå tt en god validitet.
Reliabilitet
Att uppnå reliabilitet innebär att mina mätinstrument är tillförlitliga och inte har några slumpmässiga mätfel. För att jag ska uppnå en god reliabilitet är det viktigt att jag är noggrann både när jag utföra mina intervjuer och när jag ska analysera dem. (Rosengren & Arvidson, 2002).
Jag har arbetat med att utforma intervjuguiden för att den på bästa sätt ska kunna hjälpa mig att besvara mina frågeställningar. Genom att utföra intervjuer på två testrespondenter har jag kunnat utforma mitt mätinstrument på ett sätt så att frågeställningarna har varit lättförståliga och jag har kunnat samla in det material som jag har behövt för att kunna besvara mina frågeställningar
Datainsamling
Jag har intervjuat ett antal respondenter. Under intervjuerna har jag behövt ett undersökningsinstrument som har varit så tydligt och hanterbart att jag har kunnat få fram den informa tion som jag har behövt för att kunna besvara på mina
frågeställningar. Intervjuerna har varit personliga dvs. att jag har sökt upp respondenten på hennes arbetsplats och gjort intervjun där.
När jag gjort intervjuerna har jag haft en med mig en intervjuguide med frågeställningar som har kunnat besvara de frågeställningar jag vill ha svar på. Eftersom intervjuerna har varit personliga har jag valt en öppen riktad
intervjumetod eftersom jag ville ha respondentens subjektiva svar på mina specifika frågeområden. För att uppnå en god validitet respektive reliabilitet var jag hela tiden beredd att få respondenten att hålla sig till dessa frågeämnen samt att utforma frågeformuläret på ett tydligt sätt som överrensstämmer med studiens frågeställningar.
12
Under intervjuerna har jag vid vissa tillfällen märkt att jag använder andra
begrepp än respondenterna. Vid de tillfällen då jag märkte att vi pratade om olika saker fick jag stanna upp och försöka förklara närmare vad jag menade med mina begrepp så att vi pratade om samma saker.
Databearbetning och dataanalys
Jag har valt att fokusera på hur respondenterna svarade på frågeställningarna och jag kommer att redovisa detta genom att fragmentiskt citera respondenterna och analysera materialet därefter för att på så sätt öka validiteten och reliabiliteten på uppsatsen. Jag kommer att använda mig av en metod som kallas det fragmentiska pusslet för att på så sätt göra respondenterna synliga på ett mer konkret och tydligt sätt. (Nylén, 2005)
RESULTAT
Presentation av respondenterna
Respondenterna i intervjuerna har alla varit utbildade undersköterskor. De har alla utbildat sig som vuxna. Fyra av respondenterna arbetar inom regelrätt hemtjänst i samma stad och respondenterna kommer från två olika hemvårdsdistrikt. En av respondenterna arbetar på ett särskilt boende inom demensvården men har samma yrkesbeteckning som de fyra övriga.
Varför väljer man undersköterskeyrket!
Majoriteten av respondenterna säger att det har varit slumpen som har avgjort att de har hamnat inom vårdyrket.
R1: När min yngste son började i skolan behövde jag ett jobb! Dom behövde folk
som tog hand om gamla så jag hoppade på ett vikariat som senare förlängdes.
R5: Jag behövde jobb så jag ringde till en bekant till min man som var chef för ett
hemvårdsdistrikt och frågade om hon hade jobb till mig och det hade hon.
Två av respondenterna berättar att dom egentligen sökte andra jobb men att det var inom vården som jobben fanns och därför hamnade de där.
R3: Jag sökte jobb som barnsköterska men hittade inget, så jag tog ett sommar
vikariat på det stället jag är på nu och här har jag blivit kvar.
R2: Det var väl slumpen. Jag ringde runt och sökte jobb på olika ställen inom kök
men jag hittade inget. Till slut fick jag napp på ett ålderdomshem så jag började där fastän jag inte var så pigg på det just då.
Genom slumpen har dessa fyra respondenter råkat hamna inom yrket och sedan stannat kvar. Anledningen till att man har stannat kvar verkar ha varit för alla respondenter att man har trivts med sina arbeten och att man upplever att man får något positivt tillbaka.
13
R3:/.../ jag tyckte att arbetet var så roligt och det ger mig så mycket. Hade jag inte
trivts så bra hade jag aldrig stannat kvar.
R2: Jag blir glad av att jobba med de gamla. /…/ trots sin sjukdom har de så
mycket att berätta och man får höra så många livsberättelser.
R1: Jag känner att jag gör en skillnad för de gamla. Samhället behöver människor
som jag som tar han om folk.
R4: /…/ jag får ju så mycket igen av de gamla. Jag hjälper dem men samtidigt så
lär jag mig så mycket av dem.
En av respondenterna berättar att hon aktivt valde att arbeta inom vården. Hon skiljer sig därmed från de övriga som hamnade inom yrket genom en slump,. R4: När jag kom tillbaka till Sverige ville jag prova något annat. Jag funderade
ett tag sen bestämde jag mig för att ta hand om gamla. Så jag sökte här och fick en tjänst.
Under slutet av nittiotalet erbjöd man i den kommun som studien har skett i, en vidareutbildning till undersköterska för de som arbetade som vårdbiträden. Fyra av respondenterna berättar att de själva valde att gå undersköterskeutbildningen när kommunen erbjöd dem att läsa upp sin kompetens eller genom ett aktivt val genom komvux.
R3: Kommunen erbjöd oss att läsa vidare till undersköterskor och jag tyckte att
det verkade kul samtidigt som jag ville ta en paus från jobb. Så jag hoppade på det.”
R4: /…/jag kände att jag ville lära mig mer och vidareutveckla mig, så sa chefen
att kommunen hade en utbildning till undersköterska. Jag är alltid den som gillar nya utmaningar”
Respondent 2 hade jobbat som timanställd i ett par månader när hennes vikariat tog slut.
R2: /…/. Så hittade jag att man kunde bli usk på tre terminer genom komvux så
jag tänkte att det kunde jag ju prova på och på den vägen är det.
En av respondenterna beskriver att hon kände sig tvingad att läsa upp sin kompetens eftersom hon kände sig hotad med uppsägning om hon inte genomförde utbildningen.
R1: /…/tvingad att läsa till undersköterska, pga. neddragningar fick vi hot om
uppsägning om vi inte var undersköterskor.
I det arbetsklimat som rådde under den aktuella tidsperioden var hon rädd att förlora jobbet när de flesta av arbetskamraterna antingen var eller läste till undersköterskor. Neddragningar gjordes även under denna tid men respondenten blev inte berörd.
14
R1: jag hade ju jobbat där så länge, och chefen visste vad jag gick för. Så jag fick
tjänstledigt för att gå på vårdskolan.
Upplevelser av yrket.
Respondenterna beskriver alla att de trivs med sina yrken och att det ger utvecklar dem.
R2: /…/ det ger mig så mycket och jag känner att jag gör en skillnad. R3: Jag blir glad när jag möter de gamla! Och de blir glada att se mig!
Respondenterna beskriver att arbetet gör dem glada och att de känner sig behövda. R4: Jag känner arbetsglädje när jag går till jobb, och ännu viktigare så gör jag
det samma när jag går hem för dagen.
I mötet med de gamla beskriver alla respondenter att det är det som ger dem mest. Många beskriver att man känner att man gör en skillnad för den person som
behöver ens hjälp.
R1: /…/man blir samhällets ansikte mot de gamla, jag gör det som dom inte kan
själv/…/. Jag blir deras ögon, ben och händer.
Respondenterna beskriver att det finns en baksida med yrket och det är att man ibland kan träffar på vårdtagare som är aggressiva eller på andra sätt påfrestande. R2: Det blir jobbigt om dom blir arga och inte förstår vad man menar/.../ men det
är ju en del av deras sjukdom så man får luska lite med dem så dom lugnar ner sig.
Respondent 2 arbetar inom demensvården och möter aggressivitet nästan dagligen.
R2: Vi har en som alltid är arg, det är jobbigt att hela tiden ha den påfrestningen
på sig men på något sätt vänjer man sig och lär sig hantera det.
Även de andra respondenterna som arbetar inom regelrätt hemtjänst beskriver att de möter aggressiva människor i sitt yrke.
R1: Det finns ju dem som blir arga på oss, skäller och galer men jag brukar tänka
att det kanske jag också hade gjort om jag hade suttit i den situationen då jag varit beroende av andra människor.
R5: /…/ tja vad ska man göra om dom blir arga till exempel, man får vara ödmjuk
och visa att man bryr sig ändå. Många gånger får man bara svälja det och gå vidare.
R4: Ibland blir det lite irriterat men det får man försöka sätta sig över. Alla har vi
våra dåliga dagar, så är det bara.
Respondenterna berättar att i dessa situationer får man försöka se bortom konflikten och försöka göra sitt jobb så bra som möjligt ändå.
15
R3: /…/ Det är ju vårt jobb som ska göras. Vi får vara proffsiga helt enkelt. I många situationer i mötet med de äldre finns det ofta anhöriga med.
Relationerna till de anhöriga kan variera men fyra av respondenterna berättar att mötet men anhöriga för det mesta är positiva.
R2: Man blir så glad när det fungerar och man får höra att man har gjort något
bra.
R4: Man hjälper ju de anhöriga med genom att ta hand om deras äldre, och jag
känner att jag för det mesta blir uppskattad.
Respondenterna pratar även om negativa möten med anhöriga. R2: /…/och värre är att hans anhöriga hela tiden ger oss skulden.
Respondent 2 tar upp ämnet skuld och menar att hon tror att det ibland är pga. att de anhöriga känner skuld eftersom de inte själva kan eller vill ta hand om sina äldre och att det går ut över personalen.
R2: /.../ man känner igen beteendet när dom hela tiden påpekar och ifrågasätter
vad vi gör och hur vi gör det. /.../jag tror att dom känner sig skyldiga för att dom inte själv vill göra det.
R4: Fast visst finns det vissa som inte ser en som en tillgång utan snarare som en
inkräktare.
Respondent 1 berättar om den irritation som kan uppstå när det blir konflikt mellan vad anhöriga tycker att den gamla ska ha för hjälp och vad som är beviljat. Respondenten beskriver att det då blir hon som hamnar i skottlinjen när anhöriga luftar sitt missnöje.
R1:/.../Vad vårdtagaren och dennes anhöriga vill och vad som är bedömt att de
ska ha för hjälp och mitt i allt detta står jag som bara ska göra vad jag är tillsagd att göra!
Hur uppfattar man yrkets status?
Alla respondenter har fått frågan hur de själv ser på yrkets status och vad man tror att övriga samhället har för syn. De har alla vidhållit att trots att de själv tycker att yrket borde ha en högre status så tror man inte att deras omgivning har samma övertygelse.
R3: Statusen för undersköterskor tror jag var högre förr. Då ansågs det vara ett
fint yrke. Nu har vi blivit degraderade till hemvårdare/…/ får inte ens kalla oss undersköterskor fast vi är utbildade till det.
R5:. Jag tycker att det borde vara fint att vara hemvårdare, det är ju ändå vi som
tar hand om de gamla som har byggt samhället. Men jag tror inte att omgivningen tycker likadant.
16
Man kopplar samman yrkets status med den bild som massmedia matar samhället med och hur anhöriga och omgivningen bemöter dem som undersköterskor. R3: Jag tror inte att mitt arbete anses ha speciellt hög status/.../ det är nog
massmedias fel. Man visar allt som är negativt medan alla positiva sidor inte är intressanta att visa. Till slut tror folk på den bild som tidningarna ger.
Undersköterskorna själv tycker att yrket är ett bra arbete och att man behövs i samhället. Fokus läggs på den insats man gör och att man är nödvändig för samhället. Samtidigt som man framhåller vikten av sitt arbete tror man inte att samhället har samma bild över arbetet betydelse.
R2: Jag tror att folk som inte har arbetat inom vården tror att det är ganska
äckligt. Man fokuserar på de läskiga bitarna som att torka folk i ändan och mata och sånt. Man får en annan bild av det när man kommer in och ser verkligheten.
R5: /…/ tror att omgivningen, politiker och finare folk tycker att vårt jobb är ett skitjobb som man jobbar med när man inte har utbildat sig till något bättre jobb /…/ visst tycker dom säkert att vi gör ett jobb som behövs men jag tror inte att man tycker att det är ett fint jobb. Det är nog finare att jobba på kontor och så
R1: De anhöriga ser oss som pigor och de gamla som städerskor
Respondenterna kopplar samman synen på yrkets status med lönen. Man ser ett samband med lönen och synen på arbetet.
R1:. Jag tycker inte att mitt arbete har någon vidare status. Det ser man ju på
lönen. Jag har gått och slitet i så många år och nu är jag utsliten, kämpar
dagligen med läkare och försäkringskassan eftersom min kropp inte orkar längre
R2: Status ger dålig lön, det är ett tufft arbete med obekväma arbetstider. Arbetet
är väl mer ett lågstatus arbete än ett högstatus arbete. Man tänker väl ofta inte i de termerna. Men jo när jag tänker på det är det nog ett typiskt lågstatus arbete
Man ser en svårighet med att få unga människor till att utbilda sig till undersköterskor då lönen och yrkets status uppfattas som lågt.
R2: Vi har ju ingen bra lön, det är egentligen en pisslön vi går och slavar för och
det är svårt att få in nytt folk med de lönerna så jo visst påverkar det nog min lön Folk har ju ofta en ganska negativ syn på vad en hemvårdare gör får något
R3: Det är svårt att få in unga till vården. Dålig lön är nog en stor anledning till
att de inte vill jobba inom vården.
Alla respondenter är rörandes överens om att yrkets status behöver höjas, för att få upp lönerna och för att få unga att välja yrket. Man verkar tro att om bara lönerna höjs så ökar även statusen för deras yrke.
R3: Jag tror att man måste höja lönerna så följer statusen med./…/ och fokusera
17
Man vidhåller att man bör få betalt för den insatsen man gör för samhället men skyller samtidigt på politikernas syn på deras yrke.
R3: Vi borde uppskattas mer för vår arbetskunnighet. De flesta är ju jätteduktiga
på sitt jobb.
R4: Jag tycker vi borde ha högre status men politikerna verkar tycka att vi inte är
oumbärliga med tanke på vilken lön dom tycker att vi ska ha.
R4: Förr var det husmödrar som gick ut och arbetade frivilligt i vården när deras
barn var stora och jag tror att det fortfarande lite är den synen man har på oss, att det är någon form av frivilligt arbete vi utför.
Klass definitioner
Alla respondenter har försökt att definiera vad klass är och var eventuella skillnaderna ligger.
R1: Det borde väl bara finnas en klass men så ser ju inte verkligheten ut. Man kan
väl dela in klasser i dem som har pengar som kan köpa vad de vill och som har makt, den stora massan/…/medelklassen så att säga. Och sen de som är fattiga de som får slita för varje krona.
R2: /…/ de rika och politikerna som styr, sen är det vi medelsvensson och sist
kommer de fattiga som går och sliter för sin försörjning.
R3: Man kan väl använda den klassindelning som användes förr. Överklass,
medelklass och arbetarklass. Men medelklassen har nog blivit större tror jag och arbetarklassen har blivit fattigare.
R4: Man kan väl dela in det enligt klass ett, två och tre. Klass ett är de som är
arbetslösa och som inte kan arbeta, klass två är den så kallade medelklassen och klass tre är de rika och de som styr Sverige.
R5: Det är väl beroende på vilken inkomst man har. Det finns dom som har
mycket pengar och makt och andra som knappt kan sätta mat på bordet.
Man har alla definierat klass som något som skiljer människor ekonomiskt och efter hur mycket makt man har.
Makt på arbetsplatsen
Respondenterna beskriver att man inte har så mycket makt på arbetsplatsen. Man har inga befogenheter att styra över sina arbetskamrater eller vilka insatser man ska utföra i hemmen.
R2: /…/ det är klart att arbetet ska ju utföras och jag kan inte bestämma vad som
ska göras/…/ Jag kan ju inte säga till mina arbetskamrater vad dom ska göra, jag är ju inte boss!
18
R5: det blir ganska mycket skitsnack om någon försöker säga åt sina
arbetskamrater vad dom ska göra. Vi har några självutnämnda småbossar som försöker gör det men dom får i regel ganska dåligt anseende hos oss övriga.
Man beskriver att det är andra yrkesaktörer som styr deras arbete genom att bestämma var arbetet ska utföras, när insatserna ska göras och hur de ska utföras. R1: Alla bestämmer hur du ska jobba, chefen, biståndsbedömaren, sjukgymnast,
arbetsterapeut och ssk, alla bestämmer hur vårt arbete ska göras.
R2: /…/det är det biståndsbedömmaren och sjuksköterskan som avgör.
De aktörer som man uppfattar har mest makt över deras arbete är främst chefen, biståndsbedömare och sjuksköterskan, men även arbetsterapeuten och
sjukgymnasten har makt över deras arbete och bestämmer hur arbetet ska utföras. En av respondenterna beskriver att man har en viss makt beträffande vilka insatser en vårdtagare ska ha.
R4: /…/jag har ju en viss makt eftersom jag är den som går hem till de gamla och
jag kan säga till biståndsbedömaren vilka insatser som behövs i hemmet.
Hon beskriver även att det finns olika typer av makt i arbetet och hon står för en makt som är mer inofficiell.
R2: Visst är det andra som beslutar om insatserna och så men när jag går in i
någons hem får jag ju lite makt över dem eftersom dom blir beroende av mig.
Respondenten tar upp maktaspekten i mötet mellan vårdtagare och undersköterskan.
Respondenterna beskriver även att som upplever att dom har en viss makt över sitt arbete genom att dom själva i viss mån kan påverka sitt schema och hur deras arbetsvecka ska planeras.
R2: Jag tycker att jag har fått mer makt på arbetet. Jag styr ganska mycket själv
hur jag ska göra mitt jobb och när jag ska göra det.
Uppfattningar om den egna klasstillhörigheten.
Ingen av respondenterna vill påstå att undersköterskeyrket är ett arbetarklass yrke. Man beskriver det som tillhörande medelklassen eftersom man har en
undersköterskeutbildning.
R4: Jag tycker att undersköterskeyrket är ett medelklass yrke./…/ vi är en så stor
grupp i samhället att det vore konstigt om vi inte räknades till medelklassen.
R3: Jag tycker att har man en utbildning och man har ett jobb så borde man väl
räknas högre än dem utan utbildning. En städerska eller en fabriksarbetare har ju ingen utbildning och de är ju arbetare.
19
Den egna uppfattningen av klastillhörighet är skiftande men yrket verkar inte vara det som påverkar huruvida man identifierar sig som arbetarklass eller inte. Det är snarare vilken bakgrund man kommer ifrån som avgör vilken klass man anser sig tillhöra. Utifrån intervjuerna kan man uttyda vilka olika bakgrunder man har som påverkar hur man identifierar sig. Hos de fem respondenterna finns tre olika bakgrundmönster som jag har lyckats uttyda.
Respondent ett och fem kommer från arbetarklass bakgrund.
R1: Jag anser mig själv tillhöra arbetarklassen. Jag har vuxit upp med två
föräldrar som var statare och jag tycker nog att jag som undersköterska kan se mig som arbetarklass. Fast jag tror inte att det är så mycket mitt yrke som min bakgrund som avgör det.
R5: Mina föräldrar var arbetare utan någon utbildning så jag är väl arbetarbarn
kan jag väl säga. Fast sen jag läste upp till undersköterska tycker jag nog att jag har stigit lite på skalan.
Respondent 3 kommer också från en arbetarfamilj men hon identifierar sig som medelklass pga. sitt boende och sitt umgänge.
R4: Min man är arkitekt och vi bor i villa. Vi har det bra ekonomiskt och vi umgås
både med folk som har lite finare utbildningar och folk som har arbeten som motsvarar mitt jobb.
Respondent fyra skiljer sig från de övriga eftersom hon kommer från en akademikerfamilj vilket har påverkat hennes syn på sin klassuppfattning. R4: /…/min mor var barnpsykolog och min far var byggingenjör så de var
akademiker båda.
Men jag var inte intresserad att läsa när jag var ung.
R4: /…/men jag tycker nog att jag tillhör den övre medelklassen, jag är gift med en man som är chef och jag kommer från en bättre bakgrund än många av cheferna och de som bestämmer.
ANALYS
Varför man väljer yrket
Anledningen till att de flesta av respondenterna började arbeta inom vården var att de inte hittade andra arbeten. Ingen av respondenterna valde yrket som unga utan de har alla arbetat med andra saker tidigare. Man upplever att man halkade in i vården och att man sen blev kvar där av olika anledningar. Anledningar som har framkommit vid intervjuerna har varit likartade, att man trivdes med arbetet och att känslan av att man var bra på det man gjorde.
De har inte sökt sig till hemtjänsten för att de så gärna vill ge omsorg, utan snarare för att det var de jobben som fanns. Av respondenterna fanns det två som hade en tidigare utbildning men de kunde inte hitta några jobb som motsvarade deras utbildningar och därför sökte de inom vården. Dessa utbildningar låg på samma utbildningsnivå som undersköterskeutbildningen, alltså på gymnasienivå. Alla
20
respondenter är kvinnor och mödrar. De beskriver hemtjänstarbete som något de redan kunde eftersom de vet hur man städar och lagar mat. Eftersom man redan kunde sköta ett hem var det ganska enkelt att komma in och arbeta inom hemtjänsten eftersom det i regel innebar att man skulle utföra de mer praktiska insatserna såsom städ, tvätt och laga mat till de gamla. De praktiska insatser man upplevde att man inte kunde, lärde man sig ga nska snabbt.
Ett flertal av dem som började arbete inom hemtjänst av en slump menar också att arbetet är givande och att det är orsaken till att de stannar kvar. Man beskriver att man får mycket positiv feedback från både omsorgstagare och anhöriga vilket är anledningen till att man känner sig behövd i yrket. Man beskriver även en känsla av att man gör en samhällsinsats och att man gör en skillnad för många människor som annars inte skulle ha fått den hjälp som de behöver.
Alla respondenter är utbildade undersköterskor. Anledningen till att man valde att utbilda sig har hos fyra av de fem respondenterna varit ett frivilligt val. Man beskriver att kommunen erbjöd en kort utbildning och man såg en chans att vidareutveckla sig samt få möjlighet till ett lö nelyft. Något som beskrivs av respondenterna är att det som lockade med utbildningen var att den var kort och att mycket av det man lärde sig var kunskaper man redan hade. Man såg det mer som en paus från arbetet eftersom man redan hade sin tjänst att komma tillbaka till. Man såg det också som en cha ns att få mer avancerade arbetsuppgifter som kompetensen att utföra mer medicinska insatser som såromläggningar och mer avancerad medicingivning.
En av respondenterna berättar att hon kände sig tvingad till att läsa upp sin kompetens. Vårdyrket är ett område som ofta skakas av nedskärningar och
personalen får ofta höra att man ska spara in. Respondenten beskrev att hon kände att hennes arbete var hotat om hon inte utbildade sig vidare. Om detta är en reell bild av verkligheten och att det faktiskt förelåg en hotbild kan jag inte svara på men detta var hennes subjektiva känsla av sin situation.
Upplevelser av yrket
De första associationerna av arbetet är att det främst är positivt och givande. Respondenterna uttrycker att man utgör en skillnad för omsorgstagarna genom att finnas tillhands för att utföra de insatser som personen har blivit beviljad till av biståndsbedömmaren. En intressant aspekt är att dessa kvinnor ser sig som något av en samhällets stöttepelare. Man upplever att man genom att ta hand om gamla människor gör en enorm insats för samhället genom att avlasta anhöriga och ge pensionärerna en värdig hjälp på gamla dar. Man tycker att man gör ett bra jobb och att man är duktig på det man gör vilket man uppfattar uppskattas av
pensionärerna och omgivningen.
Som en av respondenterna uttrycker det känner hon arbetslust och blir glad av sitt arbete. Detta är genomgripande för alla respondenter och innefattar de första subjektiva affektionerna man känner inför sitt yrke. Denna arbetslust är anledningen till att många av respondenterna stannar kvar inom yrket.
21
På vissa arbetsplatser finns konflikter som påverkar ens uppfattning av arbetet. Konflikterna ligger ofta till grund till att många blir sjukskrivna och mår dåligt. Två av respondenterna har varit eller är långtidssjukskrivna som ett led till att det finns omfattande konflikter mellan chefer och arbetskamrater. Man ser det som samarbetssvårigheter och bristande ledning som ligger till grund för dessa konflikter.
En intressant aspekt är att de två respondenterna som är eller har varit långtidssjuka och därmed har varit borta från arbetet under lång tid är mer skeptiska mot ledningen och verkar ha mist tro på ledningens förmåga att lösa olika konflikter på arbetsplatsen. Här ser man en tydlig skillnad mot de övriga respondenterna som inte ens tar upp liknande konflikter i sitt resonemang. Man erkänner att det finns konflikter men de blir inte lika påtagliga i deras
resonemang.
Respondenterna pratar mycket om möten mellan henne och övriga aktörer inom omsorgen, vilket blir centralt i hur man uppfattar sitt yrke. Mötet mellan
undersköterskan och de olika aktörerna är det som förefaller allra viktigast i hur man anser sig på bästa sätt tillgodose omsorgstagarens olika behov. Man pratar här både om positiva och negativa möten och hur dessa påverkar
undersköterskans förhållnings sätt mot de inblandade aktörerna. Detta är möten med professionella såsom biståndsbedömmare, arbetsterapeut, sjukgymnast och sjuksköterska. Det är genom samarbetet mellan undersköterska och dessa aktörer som omsorgen om den gamla ska ske men respondenterna menar att det ofta blir konflikter mellan de olika parterna som påverkar deras arbetsklimat.
Man upplever att man ofta möter aggressivitet och irritation från omsorgstagare och anhöriga som ställer krav och framför klagomål som ibland kan verka orealistiska. Man beskriver att dessa situationer som arbetsamma även om man förklarar att man måste möta detta professionellt för att undvika att situationen urartar och får oproportionella proportioner. Anledningen till att konflikter uppstår i mötet mellan hemvårdare och omsorgstagare tror respondenterna beror på att omsorgstagaren i många fall känner sig utsatta och beroende samt att det ofta kommer många olika personal in i omsorgstagarens hem. Man tror att detta orsakar irritation och i vissa fall aggression från omsorgstagarens sida. Vid konflikter med anhöriga tror respondenternas att det i många fall är
skuldkänslor hos de anhöriga som är anledningen till att situationer kan uppstå. Skuld känslorna tror man uppstår när anhöriga känner skuld då de inte kan eller vill ta hand om sina gamla.
Hur uppfattar man yrkets status?
Respondenterna har fått svar på frågor gällande hur de uppfattar sitt yrkes status samt hur de tror att deras omgivning uppfattar detsamma.
Fyra av respondenterna säger att de tror att yrket har låg status och att detta påverkar hur omgivningen ser på deras yrke. Man tycker att yrket borde ha en högre status i samhället och detta kopplar man återigen till hur viktigt man tycker att arbetet är. Man menar att eftersom man gör en så stor samhällstjänst borde man bli uppskattad för det och få bekräftelse genom högre lön och yrkesanseende. Trots att man tycker att yrket borde ha högre status i samhället tror man inte att det i verkligheten har särskilt hög status. Detta tror man beror på olika faktorer.
22
Den bild som media framhävdar är en av anledningarna. Man påpekar att den bild som media visar av yrket ofta är negativ och påverkar hur omgivningen ser på yrket. Genom att yrket framställs på ett negativt sätt tror man att många unga undviker att utbilda sig till undersköterskor eftersom de genom media matas med negativa associationer om yrket.
Respondenterna hävdar att det är svårt att få unga människor att utbilda sig till undersköterskor eftersom yrket tycks ha en så låg status. Man tror att det ofta är unga som kanske inte kommer in på de teoretiska utbildningarna som väljer en undersköterska utbildning eftersom intagningsbetygen är lägre. Man menar även att många unga som kommer in på arbetet inte har någon utbildning alls inom vården utan tar det jobbet som finns att tillgå och eftersom det alltid behövs folk inom vården så hamnar man där. Detta tror man bidrar till yrkets låga status eftersom man kan arbeta som hemvårdare utan någon egentlig utbildning. En annan anledning till att yrket uppfattas som ett lågstatus arbete tror man är lönen. Alla respondenter ser ett samband med yrkets status och den lön man får. Man arbetar långa dagar på obekväma arbetstider och man får en som man
uppfattar det låg lön. Den låga lönen ser man som en bekräftelse av hur ledningen och politikerna ser på deras arbete. En fråga som väcktes på en av intervjuerna var om statusen följer lönen eller om lönen följer statusen. Respondenterna har haft svårt att bestämma sig för om det är lågstatus som ger dålig lön eller låg lön som ger låg status. Några har hävdat att det är politikernas syn på yrkets status som har bidragit till den låga lönen, andra hävdar att det är den låga lönen som ger den låga statusen.
Man kan fråga sig varför hemvårdare yrket har en så dålig status i samhället. Detta tror jag beror på samhällets syn på hemvårdare. En kort utbildning bidrar inte till det symboliska kapitalet vilket det anses fint att ha så mycket som möjligt av. Att det är kvinnor från arbetarklassen som till stor del är de som har dessa arbeten bidrar tror jag till att arbetet inte ges den uppskattning som det förtjänar. Det är ett servicearbete, arbetarkvinnorna servar medelklassen genom att ta hand om samhällets svaga.
Detta är en syn som jag tror lever kvar från förr när det var arbetarklassens kvinnor som arbetade för medelklassen som hembiträden, barnsköterskor och liknande.
Klass definitioner
Respondenterna har alla försökt att definiera vad klass är för något och vari eventuella klasskillnader ligger. Man kan av definitionerna tydligt se samma triangulära syn som traditionell klassteori beskriver. Man delar in folk i rika, medel rika/fattiga och fattiga. Man använder dock inte samma skiljebegrepp som traditionell klassanalys använder.
Uttrycket arbetarklass verkar förlegat och respondenterna definierar klass på ett nytt sätt. Samtidigt som den gamla överklassen har kommit att innefatta politiker har medelklassens omfattning ökat och man räknar även in yrken som tidigare betraktades som arbetarklassyrken. Man hävdar bestämt att undersköterskeyrket är ett medelklass yrke eftersom man tycker att det finns så många undersköterskor
23
att det är ett arbete som är normalt och därför ska räknas som medel. Kvantitet verkar spela en roll i hur man definierar yrket.
Denna bestämda åsikt kan man tolka utifrån Skeggs teori om respektabilitet. Enligt Skeggs är respektabilitet något som man efterstävar om man inte självklart uppfyller de allmänt godtagbara normerna för vad medelklass är.
Respektabiliteten är grundad på den normaliserade och idealiserade bilden på medelklassen som en slags gyllene medel väg som eftersträvas. (Skeggs, 1997) Något som tydligt framgår är att ingen av respondenterna vill identifiera yrket som ett arbetarklassyrke eftersom begreppet arbetarklass har en så negativ klang. Man sammankopplar begreppet med något dåligt och förnedrande vilket man inte vill kännas vid. Medelklassens värderingar och sätt att vara och vilka materiella ting de omger sig mer har blivit ett värde man ska leva upp till för att vara ”fin”. Skeggs menar att detta inte hade uppstått om inte de ”lägre” klasserna hade beskrivits som sämre. Respektabiliteten är något man bara bryr sig om man inte tillhör den idealiserade gruppen, tillhör man den normaliserade och respekterade gruppen behöver man inte bevisa att man gör det eftersom man redan gör det i omgivningens ögon. (Skeggs, 1997)
En betoningspunkt har även skiftats från att lägga fokus på pengar snarare än utbildning och yrke. Den gamla underklassen eller arbetarklassen har kommit att innefatta folk som inte har så stora tillgångar. Här har man räknat in arbetslösa, långtidssjuka och förtidspensionärer. Man tenderar även att definiera klass som något som påverkas av hur stor makt man har på sin arbetsplats.
Makt på arbetsplatsen
Genomgående i intervjuerna har man försökt framhävda att man har någon form av makt på arbetet. Denna makt beskrivs som möjligheten att påverka vilka insatser man anser att omsorgstagaren behöver. Man menar att genom att man har möjlighet att vidarebefordra behovet till biståndsbedömmare har man en form av makt. Denna makt hävdar jag är i stort en illusion då den bara innebär att man kan försöka påverka ett bistånd, inte ta beslut om det. Biståndsbedömaren är den som beslutar om vad hemvårdaren ska utföra hos den som söker biståndet och är därför den som innehar makten. Utöver möjligheten att påverka biståndet anser man sig inte ha så stor makt eftersom det hela tiden är andra aktörer och yrkeskategorier som bestämmer vad undersköterskan ska göra.
Biståndsbedömmaren hamnar därmed i en makt position inte bara mot den som söker biståndet utan även mot hemvårdaren då denne beslutar vad som ska göras och om biståndet bifalls eller ej.
Även om det formellt sett inte är biståndsbedömmaren som är chef över hemvårdaren är det ändå biståndsbedömmaren som avgör vad undersköterskan ska göra. Konflikten blir att hemvårdaren ser biståndsbedömmaren som i visa fall överflödig t.ex. när det behövs ett beslut för att dra av ett sängöverkast på kvällen till en man som inte har det i sin biståndsbild. Hemvårdaren kan då uppfatta biståndsbedömmaren som ett medel för samhället att reglera henne och vad hon får eller inte får göra på sitt arbete, en uppfattning som även delas av
respondenterna.
Respondenterna menar vidare att trots man inte har någon formell makt över sina arbetskamrater så har man fortfarande möjlighet att genom samarbete försöka
24
påverka varandra att göra arbetet så effektivt och kvalitetsmässigt som möjligt. Men även här är makten bara symboliskt då det är arbetsledare som har den egentliga makten att bestämma över de anställda. Det är även arbetsledaren som fördelar personalen så att bistånden kan utföras. Undersköterskan har därmed ingen beslutsrätt i hur arbetet skall utföras och av vem. De har bara en möjlighet att försöka påverka och diskutera med maktinnehavaren för att på bästa sätt utföra insatsen.
Andra aktörer som man upplever har makt över ens arbete är sjuksköterskan, arbetsterapeuten och sjukgymnasten. Dessa aktörer styr även dom det arbete som undersköterskan ska utföra genom restriktioner angående medicingivning, arbetsmetoder och hjälpmedelshantering.
Detta kan man koppla till E-O Wrights definition av klass utifrån hur stor makt man har på sin arbetsplats. Wright kopplar samman klasstillhörighet med tre typer av makt och kontroll i arbetet; Ägande av kapital, beslutanderätt över användandet av produktionsmedel samt rätt att bestämma över och kontrollera andras
arbetskraft.
Dessa tre typer av makt beskriver i vilken klass arbetet skall klassas. Ju fler av dessa makt aspekter man uppfyller desto högre up på klasstegen kommer man enligt Wrights definition. Wright definierar därmed arbetarklassen som lönearbetare som saknar inflytande i alla dessa avseenden.
Efter vad respondenterna beskriver anser dom själv heller inte att de uppfyller dessa kategorier av makt. De inte har mängden kapital att påverka sitt arbete och de har inte befogenhet att bestämma hur, var och när arbetet skall utföras. Biståndsbedömaren beslutar om vilka insatser som sak utföras i hemmet, chefen för hemvårdaren bestämmer övre ekonomin och över hemvårdarens
arbetskamrater.
Uppfattningar om den egna klasstillhörigheten.
Undersköterskorna ser sig själv som medelklass och definierar sitt yrke som ett medelklassyrke.
Man vill inte identifirera sig som tillhörande arbetarklassen eller någon lägreklass utan man framhåller yrkets betydelse i samhället som något nödvändigt och att man därför inte ska definiera yrket som ett lågstatus arbete. Trots detta tror man ändå att samhället syn på deras yrke präglar av en lågstatus syn.
Skeggs beskriver detta fenomen genom respektabiliteten. Dessa kvinnor framhåller att de är medelklass samtidigt som man definierar sitt yrke som ett lågklass yrke
Respondenternas bakgrund har varit skiftande. Från att vara barn till sk. statare till att ha föräldrar med akademisk utbildning. Respondenter med bakgrund i
arbetarklassfamiljer tenderar i allt högre grad identifiera sig som arbetarklass oberoende av vilket yrke man har. Till skillnad från de respondenterna med bakgrund i familjer med högre utbildningar. Här identifierar man sig i större grad som medelklass och till och med övre medelklass. Skillnad syns även i av vilken anledning man valde yrket. De respondenter med arbetarklass bakgrund har valt yrket eftersom de inte hade någon utbildning sedan innan och tagit det arbete som fanns tillgängligt utifrån deras kunskaper, de respondenterna med
25
man kunde göra en insats för de gamla. Trots detta säger alla respondenter att de har börjat arbeta inom yrket av en slump.
Tidigare forskning
Klassfrågor och klassdefinitioner ses ofta idag som något omodernt och förlegat. Ämnet ses inte som något lukrativt ämne att forska kring men trots detta så har vissa forskare ändå tagit med dessa perspektiv i sin forskning. Eftersom min uppsats handlar om undersköterskor som arbetar inom hemtjänst har jag sökt forskning kring hur omsorgsforskningen ser på klassidentifikationer och hur tidigare forskning stämmer överrens med min empiri.
Min studie visar att det är majoriteten kvinnor som arbetar inom vården. Detta påstående stöds av båda Renita Sörensdotter som menar att ”hela
arbetsmarknaden i Sverige är starkt könssegregerad i allmänhet och vårdyrket i synnerlighet” Och av Marta Szebehely som säger att det mestadels är kvinnor
som arbetar inom vårdyrket.
Många av dem som arbetar som undersköterskor och vårdbiträden inom vård och omsorg uppger att ”de bara halkade in på yrket” och sedan blev kvar. Man
beskriver hemtjänstarbete som något de redan kan, eftersom de vet hur man städar och lagar mat. (Sörensdotter, 2002)
Samma påståenden har jag fått under min studie när jag har frågat varför de har valt arbetet.
I både Sörensdotters studie och i min har et funnits dem som valt yrket för att de har en önskan om att arbeta med gamla. Ett flertal av dem som började arbete inom hemtjänst av en slump menar också att arbetet är givande och att det är en orsak till att de stannar kvar. (Sörensdotter, 2002)
Sörensdotters studie visar även det resultatet som jag i min studie fick fram att undersköterskorna inte själva vill identifiera sig som någon arbetarklass. Klass är något som man inte tycker är relevant längre utan man identifierar sig med den stora massan eller någon modernare form av medelklass.
SAMMANFATTNING
I min uppsats har jag undersökt hur undersköterskor i hemvården ser på sig själv och sin plats i samhället som yrkesarbetande undersköterskor samt varför de har valt att arbeta inom detta yrke.
Detta innebär att jag har frågat dem om hur de uppfattar sitt arbete utifrån deras uppfattning av yrkets status i samhället, maktupplevelse på arbetsplatsen samt hur de klassdefinierar sitt yrke. Detta har jag jämfört med godtagbara teorier om respektabilitet och klassteori byggd på maktupplevelsen.
Jag har genom undersökningen kunnat besvara mina frågeställningar.
Varför man väljer yrket?
Anledningen till att man väljer ett yrke kan vara många. Av de kvinnor som jag har intervjuat har beskriver majoriteten att de valde arbetet av en slump och att man sedan har stannat kvar i yrket för at man har trivts. Min studie visar att det
26
även finns de som valt yrket för att de har en önskan om att arbeta med gamla men av studiens respondenter är det bara en av fem som har lagt fram detta som anledningen till hon började arbeta inom vården.
Jag tror att det i själva fallet är att anledningen till att man börjar arbeta inom vården är en kombination av slump och aktivt val. För att kunna arbeta inom vården behöver man någon form av vilja av att arbeta med männis kor och man måste vilja söka ett arbete för att får ett. Därför tror jag att alla respondenter faktiskt har valt att arbeta inom vården och att det är de omständigheter runt omkring som har gjort att man uppfattar valet som slumpmässig.
Synen på sig själv och yrket.
Den sista av mina frågeställningar har med vilje gjorts ganska luddig eftersom jag hade en avsikt med studien att låta undersköterskorna själva komma till tals och lägga fokus på det som dom tyckte var relevant. För att begränsa omfånget valde jag att fokusera frågorna utifrån syn på status och klass tillhörighet. Min
förförståelse var grundad på mina personliga uppfattningar och hur tidigare kurslitteratur har beskrivit undersköterskorna utifrån olika teorier.
I litteraturen har man i många fall beskrivit undersköterskor som kvinnor från arbetarklassen som arbetar inom yrket eftersom de redan har de vårdande egenskaper och värderingar som behövs i yrket. Man hävdar också att man identifierar sig med arbetarklass uppfattningar och ideal. (Skeggs, 1997) Eftersom jag själv tidigare har arbetat inom hemtjänst och är själv utbildad undersköterska blev jag intresserad av dessa diskussioner eftersom jag inte alls delade den uppfattningen. Därför blev det viktigt för mig att genom studien själv fråga undersköterskor om dom delade denna uppfattning eller om den bild som forskningslitteraturen framhävdade var riktig.
Min studie visar att man inte alls är statisk i sin identifikation med någon specifik klass. Respondenterna är inte ens överens när dom ska definiera vad klass är för något och har därmed svårt att klassdefiniera yrket. En del säger att det är ett arbetarklassyrke, någon att det är ett medelklass yrke. En respondent hävdar till och med att det tillhör den övre medelklassen. Något som tydligt syns i studien är att man inte längre definierar sin klasstillhörighet utifrån vilket yrke man innehar utan det är snarare ens bakgrund och uppväxt som färgar ens upplevelse av klass. I identifikationen av klass pratar man om olika makt aspekter i yrket. Man
framhävdar att man har någon form av maktförhållande mot vårdtagaren då man går in och utför insatserna i dennes hem. Samtidigt känner man att man inte har någon makt i själva produktionen mer än möjligheten att påverka sitt arbete. Studien har även behandlat undersköterskornas syn på yrkets status. Man hävdar generellt att yrket åtnjuter en relativt låg status från samhällets sida men att man önskar att anseendet hade ökat och det hade fått den bekräftelse som yrket enligt dem borde ha. Man upplever att man genom att ta hand om gamla människor gör en enorm insats för samhället genom att avlasta anhöriga och ge pensionärerna en värdig hjälp på gamla dar. Man tycker att man gör ett bra jobb och att man är duktig på det man gör vilket man uppfattar uppskattas av pensionärerna och omgivningen.
27
Jag sammanfattar min studie genom att säga att klass inte är något statiskt. Klass är något svår hanterligt och eftersom begreppen är så skiftande så är det svårt att diskutera då var och en ofta har en egen definition av klass och ett eget sätt att uttrycka sig om det. Klassdiskussioner är nog något är viktigt att föra men fokus borde ligga på att utjämna eventuell klasskillnad beträffande människor som inte kan försörja sig själv, inte ligga på att definiera vilka yrken eller folkskikt som ska fogas var.
Egna reflexioner.
Under studiens gång tycker jag att det har blivit påtagligt att jag som forskare ibland har ett annat utgångsläge än vad mina respondenter har haft. Jag har själv under en hel del år arbetat som undersköterska både inom regelrätt hemtjänst och inom demensvården och jag känner att jag genom att ha utbildat mig vidare och samlat på mig en hel del kunskap har skapat mig ett nytt paradigm som jag inte delar med mina tidigare kollegier.
Dessa erfarenheter borde gett mig en bra förmåga till att förstå och tolka den fakta som jag har fått genom respondenterna. Men jag har under studiens gång ibland känt att jag genom min utbildning har lagt mig till med nya begrepp och
föreställningar än vad som jag tidigare delade med mina kollegier, vilket jag ibland upplever som ett hinder när jag ska försöka sätta mig in och studera dessa kvinnor.
Mina föreställningar om hur en undersköterska är och under vilka omständigheter hon lever sitt liv har visat sig felaktiga. Om dessa föreställningar har berott på fördomar eller genom att jag har anammat den ofta negativa bild som media proklamerar lämnar jag helst osagt då det inte är relevant för uppsatsen. En annan aspekt som jag har funderat kring när jag valde uppsatsämne var hur tidigare kursers innehåll har påverkat mig att tro att det är en viss kategori av i synnerlighet kvinnor som väljer arbetet. Detta har sannerligen påverkat min förförståelse och har under arbetet ställt mig inför en hel del problem. Om min förförståelse är att alla undersköterskor tillhör arbetarklassen blir det
problematiskt när verkligheten förefaller vara annorlunda. Jag har tidigare i studien hävdat att jag inte kan anta att resultatet är gångbart och representativt på alla undersköterskor i landet eftersom jag bara har gjort fem intervjuer. Men jag hävda att den information jag har fått ifrån de fem respondenterna har varit representativt för just dessa fem och jag kan ha en tro att detta är representativt på övriga undersköterskor.
28
REFERENSLITTERATUR
Gilje, N & Grimen, H (1992) Samhällsvetenskapernas förutsättningar Göteborg: Daidalos
Greider, Göran (1998) Arbetarklassens återkomst. Smedjebacken: Albert Bonniers Förlag
Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur Lindgren, Anne-Marie (2002) Kunskap som klassfråga, Rapport från
Tankesmedjan Stockholm
Nylén, U (2005) Att presentera kvalitativ data. Malmö: Liber
Rosengren, K-E & Arvidson, P (2002) Sociologisk metodik. Malmö: Liber Skeggs, B (1997) Att bli respektabel. Göteborg: Daidalos
Starrin, B (1996) I: Svensson, P-G & Starrin, B (Red) Kvalitativa studier i teori
och praktik . Lund: Studentlitteratur
Starrin, B & Renck, B (1996) I: Svensson, P-G & Starrin, B (Red) Kvalitativa
studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur
Szebehely, M (1995) Vardagens organisering - om vårdbiträden och gamla i
hemtjänsten. Lund: Arkiv
Sörensdotter, R (2002) Heteronormativa yrkesval och homosociala gruppnormer
inom hemtjänsten. Konferenspaper presenterat på konferensen ”Vetenskap och
