Samverkan mellan föräldrar och profession – en studie om ICF i Barn- och Ungdomshabiliteringen
BAKGRUND
Barn och unga med kommunikationssvårigheter har oftast unika och omfattande behov. De är sannolikt beroende av i första hand sin nära omgivning med också av professionella med kunskap och kompetens inom språk och kommunikationsområdet. Det krävs mestadels individuella lösningar baserade på en gemensam värdegrund och hur kommunikation och språk utvecklas och stimuleras, vilka behov som föreligger och hur dessa konkretiseras i t ex olika former av individuella planer avseende språkbruk, målformulering, insats och
evaluering. Iakttagelser och erfarenheter från ett annat projekt ”Utveckling av kommunikation inom sociala nätverk” ger vid handen att sociala nätverk är unika i sin sammansättning, och där inte några generella lösningar blir funktionella för den enskilda familjen. Det enskilda barnets/ungdomens förutsättningar och behov gestaltar sig på varierande sätt. Inom varje enskilt nätverk har en flora av olika planer, från skola, habilitering och daglig verksamhet m. fl. redovisas och diskuterats. Det gemensamma för dem är diffusa mål, fokus på ”kropp” (i enlighet med ICF´s terminologi), brister och svårigheter, samt tveksamma samband mellan mål, insats och evaluering.
SYFTE
Med utgångspunkt i ovanstående beskrivning är syftet med föreliggande studie att beskriva, förklara och jämföra ICF´s centrala begrepp i ett samverkansperspektiv mellan föräldrar och yrkesverksamma samt vilket sätt begreppen synliggörs i habiliteringsplanering avseende barn och unga med komplexa kommunikativa behov.
Frågeområden som studien förväntas besvara:
• Hur uppfattar och uttrycker föräldrar klassifikationens centrala begrepp?
• Hur uppfattar och uttrycker yrkesverksamma inom habilitering klassifikationens centrala begrepp?
• Vilka likheter och skillnader framträder mellan yrkesverksammas och föräldrars uppfattningar?
• På vilket sätt synliggörs klassifikationens begrepp i befintliga habiliteringsplaneringar rörande barn och unga med komplexa kommunikativa behov?
METOD
Föreliggande undersökning handlar om individers och gruppers uppfattningar av en avgränsad aspekt av ICF´s klassifikation, nämligen begreppen aktivitet, delaktighet och
omgivningsfaktorer. Vilken relation finns mellan yrkesverksammas och vårdnadshavares uppfattningar gällande innebörden i en ny begreppsapparat? Hur gestaltas barns
förutsättningar och professionellas formuleringar i habiliteringsplaners texter? En användbar metod för att närma sig dessa beskrivningar är att stimulera berättandet. Av denna anledning konstruerades två vinjetter som grund för att beskriva begreppens innehåll och
användningsområde.
Datainsamling genomfördes i två steg:
• Tre fokussamtal genomfördes med yrkesverksamma och föräldrar var för sig. För att skapa den gemensamma kontexten presenterades den första vinjetten som deltagarna fick reflektera kring. Samtalen spelades in på ljudband.
• I två fokussamtal deltog yrkesverksamma och föräldrar i mixade grupper. Vi dessa samtal presenterades en ny vinjett baserad på resultatet av de första samtalen. Även dessa samtal spelades in på ljudband.
• De drygt 31 insamlade habiliteringsplaneringarna bearbetades i flera steg. RESULTAT
Resultatet visar att uppfattningarna skiljer sig beträffande:
- begreppen aktivitet, delaktighet, omgivningsfaktorer och personliga faktorer - vem som gör vad
- förväntningar - planering
- insatsers innehåll, utformning och tidpunkt
Analysen av habiliteringsplaneringarna visar en variation beträffande formuleringar av vardagsbeskrivningar, långsiktiga/kortsiktiga mål, insatser, uppföljning och utvärdering.
