Effektivitet Av Svenskt Utvecklingsbistånd : En studie om utvecklingsbistånd utifrån biståndsorganisationers syn medZimbabwe som exempel

Effektivitet av svenskt utvecklingsbistånd

En studie om utvecklingsbistånd utifrån biståndsorganisationers syn med

Zimbabwe som exempel

Författare: Mine Lon & Sumaia Ahmed Examinator: Maarja Saar

Program: Internationellt arbete med inriktning Globala studier Kurs: Examensarbete i Globala studier, 15 hp

JÖNKÖPING UNIVERSITY Bachelor Thesis, 15 credits School of Education and Communication Spring 2021 International work – Global studies

ABSTRACT

__________________________________________________________________________ Mine Lon & Sumaia Ahmed Pages: 30

Effectiveness of Swedish development aid

A study of development aid from the perspective of aid agencies using Zimbabwe as an example ___________________________________________________________________________ This qualitative study focused on the effectiveness of Swedish development aid in Zimbabwe, based on the organizations' views and how the aid organizations work with development in the country. A total of four semi-structured interviews were conducted with qualified development workers representing Swedish development organizations and partner organizations in Zimba-bwe from, Diakonia, ZimbaZimba-bwe Women's Resource Centre & Network, Afrikagrupperna and Unionen. The results have shown that there is a positive impact of development aid despite the challenges in the country. We have presented in this essay the positive and identifiable changes that aid agencies have accomplished in various cities in Zimbabwe. The conclusion of this study is, for the opportunities created by aid agencies to be sustainable, the government should wel-come the civil society actors and the private sector that have the resources to complement those that the government does not have. As well as create a good policy environment in which gov-ernment and civil society can cooperate.

___________________________________________________________________________

Keywords: Development aid in Zimbabwe. Aid effectiveness. Impact of Swedish development aid. Challenges in development work. Politicization of development work.

___________________________________________________________________________

Mailing Address Visiting Address Telephone

School of Education Gjuterigatan 25 036-101000 and Communication

Box 1026 551 11 Jönköping

JÖNKÖPING UNIVERSITY Kandidatuppsats, 15 hp Högskolan för lärande och kommunikation VT21 Internationellt arbete – globala studier

Sammanfattning

Mine Lon & Sumaia Ahmed Antal sidor: 30

Effektivitet av svenskt utvecklingsbistånd

En studie om utvecklingsbistånd utifrån biståndsorganisationers syn med Zimbabwe som ex-empel

Denna kvalitativa studie fokuserade på effektiviteten av svenskt utvecklingsbistånd i Zimbabwe utifrån på organisationernas synpunkter samt hur de arbetar med utvecklingen i landet. Sam-manlagt genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer med kvalificerade biståndsarbetare som representerade svenska utvecklingsorganisationer och partnerorganisationer i Zimbabwe. Dessa organisationer var Diakonia, Zimbabwe Women's Resource Center & Network, Afri-kagrupperna och Unionen. Resultaten har visat att det finns positiva och identifierbara inverkan av utvecklingsbistånd trots utmaningarna i landet. Dessutom presenteras i denna uppsats de förändringar som biståndsorganisationerna har genomfört i olika städer i Zimbabwe. Slutsatsen som studien har kommit fram till är, för att de möjligheter som biståndsorgan skapar ska vara hållbara bör regeringen välkomna aktörerna i det civila samhället och den privata sektorn som har resurser för att komplettera det som regeringen inte har. Samt skapa en bra politisk miljö där regeringen och det civila samhället kan samarbeta.

__________________________________________________________________________ Nyckelord: Utvecklingsbistånd i Zimbabwe. Biståndseffektivitet. Effekter av svenskt utveckl-ingsbistånd. Utmaningar i utvecklingsarbete. Politisering av utvecklingsarbete.

___________________________________________________________________________

Postadress Besöksadress Telefon

Skolan för lärande Gjuterigatan 25 036-101000 och kommunikation

Box 1026

Innehållsförteckning

2.1. Historiskt bakgrund av svenskt utländskt bistånd. ... 3

2.2. Svenskt utvecklingsbistånd i Zimbabwe ... 4

3. Tidigare forskning och teoretiska ramverk ... 5

3.1 Hur mäts effektivitet av utländskt bistånd? ... 5

3.2.Utvecklings biståndsorganisationernas syn på effektivitet ... 5

3.3. Effektivitet av utländskt bistånd ur ett socialt perspektiv ... 7

3.4. Effektivitet av utländskt bistånd ur ett ekonomiskt perspektiv ... 8

3.5. Effektivitet av utländskt bistånd ur ett politiskt perspektiv ... 8

3.6. Utländskt bistånd i Zimbabwe från 1980–2000-talet. ... 9

4.Metod ... 10 4.1. Val av metod ...10 4.2. Urval ...10 4.3. Genomförande ...11 4.4. Etiska övervägande ...12 4.5. Tolkning av materialet ...13 4.6. Metodkritik ...13 5. Resultat ... 14

5.1. Strategier av bistånds givarorganisationer...14

5.2. Partnerorganisationers arbetssätt och inriktningar på utvecklingsarbete ...17

5.3. Positiv påverkan av svenskt utvecklingsbistånd ...19

5.4. Utmaningar som organisationerna står inför och hur det påverkar lokala samhällen. ...20

5.4.1. Politisering av utvecklingsarbete i Zimbabwe ...21

5.5. Aspekter som biståndsorganisationerna vill ta med sig till framtida utvecklingsarbete ...22

6. Analys och Diskussion ... 23

8. Vidare forskning ... 29

9. Referenser ... 30

Bilaga 1

Bilaga 2

1

1. Inledning

Utländskt bistånd har funnits i flera decennier. Det var efter andra världskriget det börjades med syftet att hjälpa krigsdrabbade europeiska länder att bygga upp sina länder igen. Sedan dess har utländskt bistånd blivit centralt för utvecklingspolitiken i västländerna med målet att främja utvecklingen i fattiga länder. Williams (2015) definierar utländskt bistånd som överföring av internationellt kapital, varor eller tjänster från ett land eller en internationell organisation till ett mottagarland eller dess befolkning. Stödet kan vara i form av ekonomiska resurser eller råvaror i form av mat, teknisk rådgivning eller utbildning. Vidare kan det vara av militär art eller akut humanitärt bistånd, som exempelvis stöd efter en naturkatastrof. Den vanligaste typen av bi-stånd är officiellt utvecklingsbibi-stånd (ODA), som syftar till att främja mottagarlandets utveckl-ing och bekämpa fattigdom.

Trots att fattigdomsbekämpning är ett gemensamt globalt mål verkar det finnas kontroverser om tillvägagångssättet. Det har länge funnits en debatt om utvecklingsbiståndets effektivitet där olika för- och nackdelar lyfts fram med dess påverkan. Vissa ifrågasätter och betraktar biståndet som ineffektivt och ett hinder för den ekonomiska tillväxten. Det har heller inte bidragit till utvecklingen av mottagarländerna. Dambisa Moyo, exempelvis hävdar att biståndet inte bara är ineffektivt utan till och med skadligt i det långa loppet. Det förlamar landets ekonomi och ökar antalet korrupta statsledare. Dessutom gör det folket mera beroende av bistånd. Moyo hävdar vidare att biståndspengarna från de utvecklade länderna till utvecklingsländerna under de senaste femtio åren, inte har lyckats bidra till hållbar ekonomisk tillväxt och minskning av fattigdomen (Moyo, 2009).

Andra som Kosack menar att det finns en positiv effekt av utländskt bistånd i demokratiska länder när det gäller livskvaliteten. Dock kan biståndet visa sig vara icke-effektivt i auktoritära länder (Kosack, 2003 refererad i Wenke, 2016).

Hanteringen och effektiviteten av bistånd uppmärksammas då och då i media, vilket nästan alltid skapar debatt. I en debattartikel i Nya Wermlands-Tidningen skriver Hannah Stutzinsky, ordföranden för Moderata studenter i Göteborg, att Sverige satsar mycket på bistånd men det ger inte något (Concord, 2020). I en ledartext i Bohusläningen kritiserar Joakim Broman utri-kesminister Ann Linde där Linde betonar effektiviteten av det svenska utvecklingsbiståndet. Broman menar att ingen riktigt vet vilket resultat biståndspengarna har gett utöver det

2

humanitära stödet. Trots att många miljarder kronor har spenderats på bistånd kan inte rege-ringen peka på någon konkret förbättring (Broman, 2020).

Media har gång på gång kritiserat bristerna relaterade till det svenska utvecklingsbiståndet. Karlsson och Sjöstedt (2018) hävdar att pengarna antingen försvinner i fickorna på korrupta ledare eller i vissa fall lett till förödande resultat. I stället för att fokusera på befolkningens behov här i Sverige där utsatta människor inte får sina behov tillgodosedda, har stora summor av det svenska folkets skattepengar gått till att indirekt finansiera kontraproduktiva och sedes-lösa projekt som går emot svenska värderingar, exempelvis terrorism och förföljelse av homo-sexuella. De argumenterar att många områden prioriteras som inte gynnar de svenska medbor-garna, istället för biståndsbudgeten bör fördelas ordentligt för att gynna svenska skattebetalares intressen och finansiera projekt som ger resultat.

Lancaster (2009) belyser att det finns olika ståndpunkter om biståndets effektivitet och påver-kan mellan ”resursfundamentalister” och ”marknadsfundamentalister”. Å ena sidan ifrågasätter “marknads fundamentalister” utländskt bistånds påverkan på utvecklingen. Å andra sidan anser “resursfundamentalisterna” att biståndsbudgeten för utveckling av fattiga länder inte är tillräck-lig. Utvecklingen nås genom att öka budgeten till biståndet. Utöver det hävdar “resursfunda-mentalisterna’’ att utvecklingen inte endast beror på ekonomiska resurser. Snarare krävs det reformer av ekonomiska, politisk och social karaktär. Även mänskliga faktorer bör inkluderas i utvecklingsplanen. Omständigheterna som bidrar alternativt hindrar utveckling varierar emel-lertid från land till land. Effektiviteten av utländskt bistånd på internationell nivå har tidigare studerats men inte på lokal- och landnivå. För att utvecklingsbistånd ska bidra till en hållbar utveckling behöver man se över de effekterna på lokal nivå som vidare kan påverka effektivitet på landnivå och även på internationell nivå. I denna studie ligger fokus på att undersöka effek-tiviteten av svenskt utvecklingsbistånd med Zimbabwe som exempel.

1.1. Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka svenskt utvecklingsbistånd i Zimbabwe utifrån or-ganisationers syn och hur biståndsorganisationerna jobbar med utvecklingen i landet.

1.2. Frågeställningar

•På vilket sätt arbetar biståndsorganisationerna med utvecklingsfrågor?

•Hur har det svenska utvecklingsbiståndet bidragit till utvecklingen av Zimbabwe utifrån orga-nisationernas syn?

3 1.3. Avgränsningar

Det finns två typer av bistånd, nämligen utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Humanitärt bistånd är tillfällig nödhjälp i nödsituationer vid till exempel, naturkatastrofer och svält. Målet är att lindra mänskligt lidande. Utvecklingsbistånd är en långsiktig stödutveckling av andra länder, bekämpning av fattigdom samt att arbeta för att länder ska bli mer demokratiska (Sida, 2021). Det bistånd som diskuteras i denna uppsats är utvecklingsbistånd, och vi har valt att avgränsa oss till ett land istället för två eller flera på grund av praktiska skäl och studiens längd Då vi villa studera endast land och hur olika utvecklingsbiståndsorganisationer jobbar i det valda landet. Det land som diskuteras i studien är Zimbabwe. Första valde vi organisationer sedan efter valet av organisationer var det viktigt att också välja ett gemensamt land som valda organisationer arbetade i. Det är därför vi valde Zimbabwe då alla organisationer var verk-samma i landet. Vi har intervjuat två svenska organisationer och deras partnerorganisationer för denna studie vilket sammanlagt blev fyra organisationer. Dock var målet att intervjua sex eller mer biståndsorganisationer men två organisationer har tackat nej sista minuten och det var för sent för att kontakta andra organisationer. Då i vår erfarenhet skulle det minst fyra dagar till en vecka för organisationerna att svara på e-postmeddelanden. På grund av detta och ont om tid har vi bestämt oss för att intervjua fyra organisationer istället.

2. Bakgrund

I detta avsnitt presenterar vi hur svenskt utländsk biståndspolitik utvecklats och svenskt ut-vecklingsbistånd i Zimbabwe.

2.1. Historiskt bakgrund av svenskt utländskt bistånd.

Sverige har haft internationellt samarbete alltsedan andra världskrigets slut i form av kultur- och studieutbyte för att sprida kunskap om Sverige och skapa förtroende för Sverige i världen. Intresset i Sverige att ge bistånd väcktes under 1950-talet och då började Sverige med att ge bistånd till olika länder. Detta ledde till att Sveriges regering fattade beslut om att bilda Nämn-den för Internationellt Bistånd, NIB i början av 1960-talet som sedan utvecklades vidare till Styrelsen för internationellt Utvecklingssamarbete, Sida (Svenska Institutet, u.å).

I samband med bildandet av NIB, kom den första propositionen som berörde biståndspolitik 1962. Den hade det övergripande målet att minska fattigdomen i världen. Målet bestod av 3 delmål, vilka var (1) att bidra till produktionsökning, (2) att medverka till en samhällsutveckling politiskt demokratiskt och (3) att medverka till social utjämning. Under de första sex åren efter

4

propositionen tillkomst, låg fokus på tillväxt biståndspolitiskt. Därefter lades det till ett fjärde delmål under 1968, nämligen (4) politiskt och ekonomiskt oberoende. Under 1970-talet kom fördelningsmålet och oberoendemålet att ha större betydelse än tidigare. I mitten av 1980-talet anpassades Sveriges biståndspolitik efter de globala trenderna, IMF:s och Världsbankens struk-turanpassningsprogram. Ekonomisk tillväxt stod i centrum igen. Under samma tid kom Brunt-landrapporten, mera precist 1987. Mycket tyngd lades på miljöfrågorna. Dessa ledde fram till det femte delmålet i propositionen under 1988. Det fokuserade på (5) hushållning med naturre-surser och omsorg om miljön. Under 1990-talet föll stort fokus på demokratisering på grund av Sovjetunionens implodering. Samtidigt debatterades jämställdhetsfrågor i Sverige och lades det sjätte delmålet till om (6) jämställdhet mellan kvinnor och män i Sveriges biståndspolitik (Odén & Wohlgemuth, 2011).

Sveriges biståndspolicy har förändrats över tid till följd av förändringar i världsordningen, i den internationella politiska ekonomin och även inom forskningen gällande bistånd. Vilka av de biståndspolitiska delmålen som ska prioriteras i svenska biståndet har också förändrats i takt med förändringar av trenderna inom den globala biståndspolicyn och ökande samarbetet mellan olika aktörerna i det svenska och internationella bistånd (Odén & Wohlgemuth, 2011).

2.2. Svenskt utvecklingsbistånd i Zimbabwe

Zimbabwe blev självständigt 1980 och Robert Mugabe kom till makten som första premiärmi-nister (1980–1987). Han blev sedan president. När han avgick 2017 efter 37 år som Zimbabwes president, var landet i dåligt skick med växande ekonomiska problem och befann sig i stort behov av humanitärt bistånd (Sida, 2021).

En stor del av befolkningen har svårt att vara självförsörjande och situationen rörande mänsk-liga rättigheter och demokrati har blivit sämre. Enligt Sida lever en stor del av landets befolk-ning under fattigdomsgränsen samtidigt som den fortsätter att öka. De områden som fokuseras i det svenska utvecklingsbiståndet till Zimbabwe är demokrati, mänskliga rättigheter, rättssta-tens principer och jämlik hälsa samt hållbar försörjning, miljö, klimat och energi. Bristande respekt för demokrati och förtryck av den politiska oppositionen samt kränkningar av mänsk-liga rättigheter är utmaningar som förekommer i landet. Det är kvinnor och barn som är mest drabbde. Landet beslutade om lika rättigheter för kvinnor och män i sin konstitution 2013 men det dröjer länge innan landet är jämställt och demokratiskt. Det tog ett viktigt steg mot demo-kratisering när regeringen bjöd in internationella valobservatörer för att övervaka valet. Landet

5

har den högsta skriv och läskunnigheten i regionen på 89 %. En majoritet av barnen går i skolan (Sida, 2021).

3. Tidigare forskning och teoretiska ramverk

Tidigare forskning har fokuserat på effektivitet av utländskt bistånd på internationell nivå men inte med avseende på enskilda länder. De flesta studier har valt att studera utländskt bistånd generellt med dess effekt på den ekonomiska tillväxten, socialt och politiskt.

3.1 Hur mäts effektivitet av utländskt bistånd?

Lancaster (2009) skriver att det fortfarande är svårt att utvärdera effektiviteten av utländskt bistånd trots att många miljarder dollar har spenderats på det. Syftet och målet med utländskt bistånd varierar mellan givarländer och har även förändrats över tid. De flesta givarländer ger bistånd för att främja utveckling i fattiga länder. Utveckling kännetecknas vanligtvis av ökad en nationalinkomst som leder till att fattigdomen går tillbaka.

De första decennierna efter tillkomsten av utländskt bistånd har den haft en inriktning att se effektivitet av det genom att sammanställa utvärderingen med ”inputs”, alltså biståndsinsatsen. Utvärderingen fokuserade mest på ”outputs” som är det direkta resultatet av biståndets åtgärder och har inte tagit hänsyn till hur resultaten påverkar andra faktorer. Det har varit svårare att mäta det långsiktiga resultatet, alltså ”impact” som biståndet skulle generera (Mahembe och Odhiambo, 2020).

Artikeln Aid effectiveness and The Paris Declaration: A mismatch between ownership and Re-sult-Based Management visar två huvudfunktioner i biståndsarkitekturen. För det första ska givarländerna anpassa sig och harmonisera sina ansträngningar till mottagarlandets utveckl-ingsstrategi och betonar ”ownership”. Den andra funktionen är att resultatbaserad förvaltning (results-based management) ska tillämpas maximalt inom den internationella utvecklingspoli-tiken, vilket betyder att bistånd ska ges utifrån styrkan av mottagarlandets politik och kontrol-lerbara resultat (Sjöstedt, 2013).

3.2.Utvecklings biståndsorganisationernas syn på effektivitet

Bland de stora utvecklingsbiståndorganisationerna finns det en växande uppfattning om att samarbete med lokala institutioner inte tillräckligt mycket så att utvecklingsländerna skulle skapa sin egen “hållbar kapacitet”. Organisationer hävdar att det blir mer framgångsrika i ut-vecklingsprojekt om biståndsorganisationer stödjer för att utveckla “kapaciteten” i

6

utvecklingsländerna. Världsbanken har även konstaterat att hållbara resultatet som har fått ge-nom utvecklingsbistånd under de senaste fyra decennierna är relativt låg. Den största anled-ningen är brist på “ownership” för utvecklingen hos de berörda parterna. Därför Världsbanken som i hög grad påverkar utvecklingspolitiken har påbörjat en rörelse som avser utveckling bi-ståndsorganisationerna att ta ställning till “project ownership”. Detta betyder att effektivitet av utvecklingsbiståndprojekt eller program endast kan ökas när mottagarna verkligen vill “äga” dem i första hand (Kuhl, 2009).

Kuhl (2009) använder kapacitetutvecklings konceptet i sin artikel som användes globalt som en modell av utvecklingsbiståndorganisationer. Termen kapacitetutvecklingsinitiativ ses som att givarorganisationer stödjer människor och lokala organisationer för att utöka sin egen kapa-citet. I kapacitetsutvecklings kontextet avser begreppet "kapacitet" alla de förmågor som krävs för att ta ansvar för utvecklingen av den egna miljön.

Det finns ingen universell syn på utvecklingseffektivitet (development effectiveness). Emeller-tid finns det en bred samsyn mellan biståndsaktörer om definitionen utvecklingseffektivitet. Vilket refererar till förmågan att uppnå det förväntade resultat genom bistånd. En definition kan dock härledas från en oberoende utvärdering från 2008-deklarationen, vilket leder så här: “de-velopment effectiveness is arrangement for the planning, management and deployment of aid that is efficient, reduces transaction cost and is targeted towards development outcomes, in-cluding poverty reduction”. Definitionen fokuserar på de tekniska aspekterna av att tillhanda-hålla bistånd, men granskarna anser att biståndet antas vara utvecklingsorienterat. Fokus ligger på att se till att insatserna är relevanta för utvecklingsmålen snarare än på de faktiska resultaten i sig. Biståndsorganisationer, särskilt multilaterala biståndsorganisationer, ser ofta effektivite-ten i utvecklingsbistånd gällande effektiviteeffektivite-ten i deras policy, program, planer eller förverkli-gandet av fastställda organisatoriska målen. Till exempel, Världsbankens effektivitetsgransk-ning 2005 granskade institutionens organisatoriska resultat och prestationer på alla nivåer ge-nom Världsbankens globala program, nationella planer och enskilda projekt (Världsbanken, 2005). I 2008 års rapport utvärderades också framstegen i fråga om utvecklingsmålen, resulta-ten av projekt och nationella program och Världsbankens arbete som syftar till för att bidra den globala allmänna nyttigheter (Kindornay, S., & Morton, B., 2011).

Enligt Kindornay, S., & Morton, B (2011) gör vissa utvecklings biståndsaktörer inte större skillnad mellan bistånd (aid) och utvecklingseffektivitet (development effectiveness). Asian

7

Development Bank (ADB) använder båda termerna synonymt med varandra och menar att

ut-vecklingseffektivitet hänvisar till bistånds effektiviteten i det utländska biståndet. Sedan början av 1990-talet har Världsbanken publicerat en rad olika artiklar om utvecklingseffektivitet, men större delen av debatten har genomsyrats av principerna och språket om utvecklingseffektivitet som nu finns i Parisdeklarationen. Inter-American Development Bank (IDB) bygger sitt ram-verk på OECD-DAC: s definition av effektivitet, nämligen, i vilken utsträckning målen för veckling åtgärderna har uppnåtts för den avsedda förändringen. Vidare hävdar den att den ut-värderar effektiviteten av sitt utvecklingsarbete baserat på att göra vad som är rätt och att göra rätt.

3.3. Effektivitet av utländskt bistånd ur ett socialt perspektiv

I en studie av Mahembe och Odhiambo (2020) drar forskarna slutsatsen att statistiskt har ut-ländskt bistånd haft en betydande fattigdomsreducerande effekt, och resultaten är tydligt i fat-tigdomsbekämpningen. Jämfört med multilateralt bistånd har bilateralt bistånd haft en stor in-verkan på fattigdomsminskningen.

Utländskt bistånd har haft positiv inverkan på människors liv i utvecklingsländerna genom att det har försett dem med vaccin mot sjukdomar som exempelvis polio och smittkoppor och gett läkemedel till behandling av HIV/AIDS. Dessutom har barnadödligheten minskat i fattiga län-der. Tack vare utländskt bistånd har befolkningen fått en förbättrad livskvalitet, till exempel har de fått att öka sina inkomster, spela en aktiv roll i landets utveckling och hjälpa sig själva samt sina familjer (Lancaster, 2009).

En annan positiv påverkan av utländskt bistånd är förbättrad utbildning, främst gällande grund-utbildning där biståndet bidra till att minska antalet analfabeter. Finansiering av grund-utbildning har möjliggjort för flickor i fattiga länder att få utbildning som de annars inte skulle ha fått. Till följd av detta har flickor inte bara fått utbildning utan bättre möjligheter att skaffa inkomst till sin egen familj och bidra till hushållets ekonomi. När det gäller jordbruket, har det genomgått en omfattande förvandling genom den gröna revolutionen. Länder i Asien och Latinamerika har fått kraftig ökning i produktionen. Många fattiga människor i Indien skulle ha dött av svält om de inte fått stöd av jordbruket (Lancaster, 2009).

8

3.4. Effektivitet av utländskt bistånd ur ett ekonomiskt perspektiv

Det har varit mycket kritik att utländska bistånd inte har lyckats främja ekonomiska och poli-tiska reformer i fattiga länder. Det har inte varit lätt att få stora förändringar och positiv inverkan i mottagarländerna genom bistånd. Det har varit mycket lättare att använda biståndsinsatser för att bidra till förändringar i ett begränsat geografiskt område under en begränsad tid. Många biståndsprojekt har haft problem med hållbarhet och visat sig vara ohållbara på långt sikt (Lan-caster, 2009).

En undersökning genomförd av Feeny 2005 analyserades data under perioden 1965–1999. Denna visade att programstöd (Program Aid) inte påverkade den ekonomiska tillväxten på en långt sikt i Papua Nya Guinea. Istället projektstöd (Project Aid) har varit mer effektivt och bidrog till landets ekonomiska tillväxt. Enligt Mahembe och Odhiambo (2020) visar studierna om effektivitet av utvecklingsbistånd att bistånd huvudsakligen använts för att finansiera den offentlig konsumtionen, vilket förklarar varför det inte har bidragit till någon betydande positiv inverkan på den ekonomiska tillväxten. Det hävdas i dessa studier att ekonomisk tillväxt, of-fentliga utgifter till förmån för fattiga och makroekonomiska stabiliseringseffekter är några av de sätt genom vilka bistånd kan påverka fattigdomsbekämpningen.

3.5. Effektivitet av utländskt bistånd ur ett politiskt perspektiv

Mahembe och Odhiambo (2020) identifierar några utmaningar för en framgångsrik utveckling i fattiga länder. Första utmaningen är en korrupt eller inkompetent ledare som missbrukar sin makt för egen vinning vilket gör det omöjligt för invånarna att hålla sina ledare ansvariga. Den andra utmaningen ligger i omedelbar konsumtion snarare än Investering. Detta är emellertid en följd av fattigdomen som råder i dessa länder. Forskarna menar att med hjälp av en god politisk miljö och fungerande institutioner kan utländskt bistånd leda till förändring och påskynda fat-tigdomsminskningen.

I artikeln Does Foreign aid help betonar Djankov, Montalvo och Reynal-Querol (2006) att ut-ländskt bistånd inte har bidragit till en positiv effekt i mottagarländernas demokratiska inställ-ning och ekonomiska tillväxt. Eftersom det mesta av utländskt bistånd i form av bidrag är obe-roende av om mottagarlandet är demokratiskt eller ej och dessutom finns det ingen drivkraft hos regeringarna att ställa krav på kontroll av biståndspengarna. Författarna stryker under att utländskt bistånd i form av resurser har skadat mottagarlandets politiska institutioner. Då syftet med bistånd var att makthavarna, det vill säga regeringen skulle försöka bedriva verksamheter

9

för att använda dessa resurser på bästa sätt. I en annan studie som fokuserar på den differentiella effekten av politik om biståndets effektivitet, konstaterar forskarna att utländskt bistånd funge-rar bättre i en miljö där det finns goda politiska lösningar (Djankov, Montalvo & Reynal-Querol, 2006). Även empirisk forskning som genomfördes av Världsbanken under 1998, har bevisat att utländskt bistånd var mycket effektivare i en bättre politisk miljö (Janjua, Muham-mad & Usman, 2018).

3.6. Utländskt bistånd i Zimbabwe från 1980–2000-talet.

Zimbabwes prestation sedan självständigheten 1980 har varit blandat, vilket återspeglas i den politiska spänning och de ogynnsamma väderförhållanden som har hämmat jordbruksprodukt-ionen. Under 1980- och 1990-talen upplevde landet sin starkaste tillväxttakt efter självständig-heten med en bruttonationalprodukt (BNP) som ökade med cirka 5,5 % högre än genomsnittet för afrikanska länder söder om Sahara och en befolkningstillväxt på 3 %.

Från självständigheten till år 2000 fick Zimbabwe utländskt bistånd från stora ekonomier som Japan, Australien, Brasilien, Taiwan, Indien och Kina och från andra afrikanska länder som Botswana, Sydafrika, Namibia och Swaziland. Trots att landet fått stora mängder av utländskt bistånd har det varit ineffektivt och inte producerat positiva resultat. Detta beror på den ökande skulden från kolonialtiden och på grund av det styrande regerings dåliga förvaltning av kredit, bidrag och tekniskt stöd som landet fått. Biståndet användes inte för att finansiera viktiga sek-torer som social infrastruktur, tjänster, ekonomisk infrastruktur, produktion, råvarustöd och all-mänt programstöd, skuldlättnad, nödhjälp och administrativt, vilket lett till att dessa sektorer försummade.

Medan Zimbabwe åtnjöt en betydande tillväxt på 1980-talet, upplevde landet en kraftig ned-gång i den ekonomiska tillväxten på 1990-talet. På grund av krisen under ledning av den po-pulistiska politiken slutade biståndsgivarna att bevilja stöd och eftersom Zimbabwe förlitade sig på utländskt stöd ledde detta till landets ekonomi kollapsade. Multilaterala finansinstitut införde sanktioner mot Zimbabwe. Sanktionerna gjorde att landet inte var kvalificerad för eko-nomiskt och tekniskt stöd. Detta resulterade i att landet isolerades efter 2000-talet vilket ledde till att den ekonomiska krisen i landet förvärrades (Moyo & Mafuso, 2017). Fattigdomsindexet (The Human Poverty Index, HPI) minskade avsevärt i fem provinser av tio provinser under perioderna 1995 och 2001, medan HPI i fyra provinser förbättrades obetydligt och var oföränd-rats inom en provins. Index för mänsklig utveckling (Human Development Index, HDI) sjönk

10

betydligt i 4 av 10 provinser och i fyra provinser växte det obetydligt. I en provins var det oförändrad (Chikowore, 2010).

4.Metod

I detta avsnitt presenteras de metoder som använts i undersökningen, urval, metodkritik och hur data analyserats.

4.1. Val av metod

För denna studie användes huvudsakligen en kvalitativ metod, nämligen intervjuer. Anled-ningar till att vi använder en kvalitativ metod i form av intervjuer för att samla in vårt empiriska material är att för få en djupare förståelse av utvecklingsbistånd i Zimbabwe, respondenternas erfarenhet av att jobba med utvecklingsbistånd och deras syn på hur svenska utvecklingsbistånd påverkat utvecklingen.

I studien används en semistrukturerad intervju där forskaren kan vara flexibel vilket innebär att frågorna i intervjuguiden inte behöver tas upp i samma ordning som de är skrivna och att frå-geställningen och följdfrågorna förekommer beroende på hur situationen ser ut. Man kan an-passa efter respondenternas svar och låta intervjun följa upp intressanta och viktiga tema som intervjupersonerna lyfter fram under intervjuns gång. Dessutom kan man ta upp nya frågor och formulera om frågorna. En uppföljningsintervju kan utföras om det behövs, exempelvis om forskarna anser att informationen är otillräcklig för en grundlig analys eller om de hör något intressant som man vill bygga vidare på (Bryman, 2018).

4.2. Urval

I denna undersökning används en målinriktad urvalsstrategi, vilket innebär att individer, platser eller organisationer väljs baserat på den relevans de har för undersökningen (Bryman, 2018). För denna studie var svenska biståndsorganisationer som jobbar med utvecklingsbistånd i Zim-babwe av relevans. Därför har vi valt att intervjua de fyra svenska organisationerna och deras partnerorganisationer som är inkluderad i undersökningen. Vi har valt att intervjua fyra perso-ner från både givarorganisatioperso-ner (svenska biståndsorganisatioperso-ner) och mottagarorganisatioperso-ner (lokala partnerorganisationer). En respondent från vardera två svenska organisationer och en från vardera två partnerorganisationer i Zimbabwe eftersom vi ville få en insikt från båda sidor hur svenskt utvecklingsbistånd ser ut i Zimbabwe och hur det påverkat den lokala befolkningen.

11 4.3. Genomförande

Organisationerna var valda genom att, vi mejlade 10 svenska biståndsorganisationer som ger finansiering till partnerorganisationerna i Zimbabwe. Vi har endast fått svar från två svenska biståndsorganisationer och deras lokala partnerorganisationer, vilket totalt blev fyra organisat-ioner. Dessa organisationer var: Diakonia, Afrikagrupperna, och deras partnerorganisatorganisat-ioner. I mejlet presenterade vi oss själva, syftet med studien samt en önskan om att vi skulle vilja inter-vjua några personer från deras organisation. Personer vi kontaktade var ansvarige för svenska givarorganisationerna i Sverige och regionchefen för partnerorganisationen i Zimbabwe. Detta gjorde vi för att underlätta proceduren så att dessa personer kunde koppla oss till rätt personer för att intervjua.

Deltagarna fick intervjufrågorna i förväg så att de kunde förbereda sig inför intervjun. Innan intervjun påbörjades informerades deltagarna i förhand om att vi skulle spela in intervjun men att det endast skulle användas i undersökningen. Vi berättade även om syftet med intervjun samt hur intervjun var upplagd. Procedurer vi följde presenteras utförligt i Bilaga 2. Vi som forskare är medvetna om att vår förförståelse och kunskap inom ämnet kan påverka processen. Vi kan inte helt och hållet utgå från vår förförståelse inom ämnet under forsknings-processen. Vi prioriterade lyhördhet under intervjuns gång så att vi som forskaren inte skulle styra deltagarna utan att de kunde svara och uttrycka sina åsikter och uppfattningar fritt beträf-fande ämnet samt uppmärksamma viktigaste aspekterna som de ville lyfta fram under intervjun och följa upp dessa. Vi intervjuade respondenterna på engelska då de begärt det. Språket är en av de faktorer som påverkar kommunikation mellan oss vilket i sin tur påverkar analysen av data.

Alla intervjuer hölls i form av videosamtal online genom Zoom och Microsoft teams som är inter-netbaserade kommunikationsprogram och tog från 35minuter till 45min. Intervjun utfördes på engelska språket. Organisationerna har specifikt bett om att utföra intervjun på engelska. Bland de anställda fanns personer från Zimbabwe (zimbabwier) och av den anledningen intervjuade vi deltagarna på engelska. Intervjun Intervjun spelades in med mobiltelefon för att senare tran-skriberas och analyseras. Innan intervjun började frågade vi respondenten om vi fick tillstånd att spela in intervjun samt att presentera honom/henne på ett avidentifierat sätt. Intervjufrågorna presenteras i Bilaga 1.

Vi valde att spela in istället för att anteckna för att under intervjun är det viktigt att fånga upp vad respondenten säger och hur de uttrycker sig. För att få med detta i analysen är det viktigt

12

att forskaren inkluderar en fullständig redogörelse av de utbyten den fullständiga kommunikat-ionen under intervjun. Det är sedan lätt att få fram de för analysen intressanta aspekterna. De intervjuades svar och kommentarer är nämligen svårt att fånga upp genom anteckningar. Dess-utom är det viktigt att inte bli distraherad av behovet att anteckna i stället för att vara uppmärk-sam under intervjuns gång. En nackdel finns det dock med metoden, nämligen att den kan skapa en känsla av ångest bland deltagarna. Därför bör intervjuaren be den intervjuade om tillstånd att få spela in (Bryman, 2018).

4.4. Etiska övervägande

När det gäller etiska övervägande utgick vi ifrån de fyra riktlinjer för forskare som Kvale och Brinkmann (2009) diskuterat, nämligen: informerat samtycke, konfidentialitet och konsekven-ser samt forskarens roll. Informerat samtycke innebär att forskaren informerar deltagarna om forskningens syfte och talar om vad intervjun ska handla om samt vem som får tillgång till intervjun. Detta innebär också att deltagarna informeras om att alla deltagare själva har rätt att bestämma över sin medverkan och rätt att avbryta deltagandet när som helst (Kvale & Brink-mann, 2009). Vi skrev om syftet med studien redan i första mejlet till organisationerna. Efter vi fått svar från några av de organisationerna skickade vi intervjufrågorna till dem. I det mejlet inkluderade vi även studiens syfte. Innan intervjuerna startade, informerade vi ytterligare en gång om syftet och anledningen till att vi valt just de respondenterna. Alla deltagare Informe-rades alltså i förväg om intervjuns syfte och tackade ja till att deltaga. I denna studie Inhämtades samtycke muntligt då alla deltagare är över 15 år.

Konfidentialitet i forskning innebär att alla personliga uppgifter ska hanteras på sådant sätt att ingen obehörig kan ta del av dem. Deltagarna måste godkänna den information som kan iden-tifieras vid publicering. Dessutom måste forskaren meddela vem som får tillgång till informat-ionen. Forskarna måste se till att skydda deltagarnas integritet när deras uttalande i en enskild intervjun publiceras (Kvale & Brinkmann, 2009). Innan vi startade intervjun informerades del-tagarna om att vi skulle spela in den och att den senare skulle transkriberas och analyseras. Dessutom hade deltagarna informerats om att det insamlade materialet endast skulle användas i forskningssyfte. Vi frågade även om deltagarna eller deras organisation ville vara anonyma. De flesta gav sin tillåtelse. Det var inte heller något problem med att publicera deras uttalanden uttalande. Eftersom det de sa i intervjun var offentlig och fanns på organisationens hemsida. Endast en deltagare från en partnerorganisation ville vara anonym för både sig själv och

13

organisationen. Vi har därför valt att ge fiktivt namn för den partnerorganisationen och kalla det Unionen.

Att bedöma konsekvenserna av forskningen utgör är också en av de etiska riktlinjerna som Kvale och Brinkmann (2009) tar upp i sin bok. Denna innebär att forskarna måste se till att risken att skada deltagarna efter undersökningen är så liten som möjlig. Vi är medvetna om att de enskilda uttalandena kan skapa konflikt inom samma organisation och även mellan givaror-ganisationerna (svenska orgivaror-ganisationerna) och mottagarorgivaror-ganisationerna (lokala partnerorgani-sationer). I denna studie har vi fått några av organisationernas tillstånd att bli identifierad. För dem som inte vill bli identifierad har vi valt att inte använda riktiga organisations namn i ana-lysen så att den enskildes uttalanden inte kan direkt identifierad och istället valt att använda det fiktiva namnet Unionen.

Eftersom intervjuer som kvalitativ metod i forskning är interaktiv som inriktar sig på samspelet mellan intervjuaren och intervjupersonen och den kunskap som konstrueras genom det samspe-let, är forskarens roll en av de avgörande faktorerna för forskningens kvalitet i de etiska beslut som fattas undersökningens gång. Att uppnå hög vetenskaplig kvalitet i sin forskning är ett de etiska kraven som ställs på forskar. Detta innebär att resultaten som publiceras ska vara kon-trollerbara, rätta och representativa för forskningsområdet så nära som möjligt (Kvale & Brink-mann, 2009).

4.5. Tolkning av materialet

Vi har använt tematisk analys där vi har skapat olika teman och subteman genom att noggrann läsa igenom de transkriberade texterna (Bryman, 2018). Vi har markerat texterna efter dess relevans till studiens syfte och frågeställning. Totalt har det skapats elva teman. Därefter place-rade vi de teman i ett antal huvudkategorier. Efter denna process har vi fått fram fem kategorier som utgjorde resultatet.

4.6. Metodkritik

En kvalitativ har den fördelen att mångtydiga och detaljerade data samlas in. Det som är bra är det är möjligt att få svar av den intervjuade som kan tolkas brett. Den har även nackdelar. För det första har forskaren själv den viktigaste rollen vid datainsamlingen vilket lätt kan leda till att forskarens eget intresse och uppfattningen styr hela Studien kan alltså bli för subjektiv (Bry-man, 2018). På grund av detta är det ytterst viktigt att forskaren utformar en intervjuguide och tolkar svaren ur en objektiv synvinkel. Forskarens intresse får ej vinkla frågorna i en önskad riktning. Det är dessutom viktigt att inte styra respondenterna för mycket under intervjun.

14

För denna studie formulerades frågorna till intervjuguiden (presenteras i Bilaga 1) utifrån upp-satsens syfte och knuten till tidigare forskning och litteratur inom ämnet. Intervjufrågorna var enkla att förstå vilket minskade risken att de inte skulle svara. Därför användes ett vardagligt språk. Bryman (2018) föreslår att intervjufrågorna inte bör vara fackspråkliga utan mera all-dagligt språk med ett fokus på att uppnå kunskap och intresse inom ämnet. Han poängtera även om att inte ställa ledande frågor utan frågorna ska ställas utifrån respondenternas perspektiv. Ytterligare en svårighet med en kvalitativ undersökning är att det är svårt att uppfylla en god extern validitet som mäter flexibiliteten i en studie samtidigt som en intern validitet upprätthålls Detta innebär att bevisa att ett orsakssamband finns generellt baserat på studien. Det måste kunna generaliseras resultatet till en annan population eller situation men också presentera en slutsats som inte kan förklaras med alternativa tolkningar. Detta i vissa fall är extremt svårt (Bryman, 2018).

En nackdel aspekt av att använda intervju som insamlingsmetod är att den är mer tidskrävande än kvantitativa metoder. Först måste man förbereda frågorna på ett systematiskt korrekt och relevant sätt för god reliabilitet. För att få en bra intervju, krävs det också att den hålls live, vilket innebär att man behöver hitta en lämplig tid då respondenterna kan närvara. Till sist måste de kvalitativa svaren tolkas av forskarna och det relevanta tas med i analysen. Detta är svårare än kvantitativa undersökningar där data är i statistisk form och enkelt kan sammanfattas.

5. Resultat

I detta avsnitt presenteras resultatet av intervjuerna från de fyra olika biståndsorganisationer. Resultatet är uppdelat utifrån fem rubriker.

Det svenska utvecklingsstödet i Zimbabwe syftar till att ge stöd till de områden där behovet är störst. Det ger stöd både till myndigheter och till civila samhället. Stödet finansierar aktiviteter inom olika områden som förbättrar befolkningens levnadsförhållanden men tillhandahåller också möjligheter som annars inte skulle finnas för vanliga medborgare i Zimbabwe. Begreppet utvecklingsbistånd har politiserats. Däremot är utvecklingsstödet ett medel som kommer in i landet från en annan källa, land eller givarland. För Zimbabwe kommer detta främst genom ambassader som Sveriges ambassad i Zimbabwe och civila organisationer i samhället.

5.1. Strategier av bistånds givarorganisationer

Fokusområdet för organisationerna är kvinnors ekonomiska rättigheter, sexuell reproduktiv hälsa, jämställdhet och demokrati. De två svenska biståndsorganisationerna, Diakonia och

15

Afrikagrupperna använder partnerskapsmodellen, vilket innebär att givarorganisationer arbetar genom partnerorganisationer, organisationerna i det lokala civilsamhället. Regionale direktorn för Diakonia-Zimbabwe berättar i intervjun att personalen på Diakonia inte implementera akti-viteter direkt i samhället. De arbetar genom lokala organisationer som är deras partner eftersom de anser att de lokala partnerorganisationerna känner till Zimbabwes situation bättre än Diako-nia. Det är dessa lokala civilsamhällesorganisationer som ansvarar för planering, genomfö-rande, övervakning och sedan utvärdering av projektet med stöd från Diakonia. Den regionale programansvarige för Afrikagrupperna i Sydafrika förklarar att organisationen inte använder ”Top-down approach” utan de ger finansiering till lokala partnerorganisationer som hjälper samhällen att utvecklas.

En huvudstrategi för Diakonia är kapacitetsuppbyggnad av lokala partnerorganisationer och ett av de huvudsakliga stöden för organisationen är organisationsutveckling och organisatorisk ka-pacitetsuppbyggnad. Diakonias största intresse är att se till att de lokala organisationerna i ci-vilsamhället är starka, effektiva och självständigt kan agera. Det andra stödet är resursmobili-sering bland partnerna så att de kan samla in mer resurser, utöver vad Diakonia ger dem. Dia-konia stödjer även samarbetspartnerna genom att samordna med andra organisationer i civil-samhället, samarbeta med dem och bygga nätverk för att de ska bli effektivare. Direktorn för Diakonia-Zimbabwe uttrycker sig så här: “because as an individual organization, you may not just achieve the development on your own without collaborating with other civil society organ-izations”.

Diakonia har tillhandahållit projektstödsfinansiering (project aid) som finansierat en specifik aktivitet i organisationen där partnern ansökt om finansiering för en specifik grupp människor, specifikt område, specifikt distrikt eller en specifik tidsram för projektet. Diakonia har emeller-tid ändrat strategi som börjar från 2021 och går fem år framöver, Diakonia kommer att ge part-nerorganisationerna programstöd eller kärnfinansiering (program aid or core funding) i stället för projektfinansiering. I en programfinansiering stödjer man partnerorganisationens på alla strategiska plan och där får de definierar sina egna prioriteringar. Anledningen till att Diakonia ändrar sin strategi från projektfinansiering till programstöds-/kärnfinansiering är att organisat-ionen vill bygga upp partnerorganisationernas självständighet och stödja hela organisatorganisat-ionen ifråga i stället för vissa delar av organisationen. Den får även möjlighet att bestämma vilka program de ska driva. ”We feel that it's more sustainable that way”, säger den regionale di-rekorn Diakonia-Zimbabwe.

16

Diakonia tittar på typ av organisation, organisations syfte, typ av projekt som de registrerat. Att se till organisationens mission och vision är också en viktig del för att se till om det finns en koppling mellan organisationen ifråga och Diakonias värderingar vilket kan leda till ett part-nerskap med den organisationen. Diakonia kontrollerar också om det finns fungerande styrelse och administration i organisationen samt hur deras aktiviteter fungerar ute på fältet. Diakonia stödjer rättighetsinnehavarna i Zimbabwe och deras huvudsakliga målgrupp är kvinnor och ungdomar, speciellt marginaliserade kvinnor och ungdomar. Därför tittar de även på om orga-nisationen fokuserar på någon av dessa grupper.

En av de viktigaste strategierna som Afrikagrupperna använder är partnerskapsmodellen där man arbetar med partnerorganisationer i det civila samhället. Den andra strategin är mobilise-ring som medverkar till att underlätta mobilisemobilise-ring av människor, särskilt kvinnor, unga kvinnor i synnerhet och ungdomar i allmänhet. Afrikagrupperna tillhandahåller utrymmen och skapar plattformar för dessa grupper att samlas och definiera sina problem och hitta möjliga lösningar på egen hand. Till exempel, organisationen har gett stöd till “Africa book development

organi-zation”, där en grupp av kvinnor samlas och läser litteratur som de har valt tillsammans. En

fråga som diskuteras kan vara sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter, bristande tillgång till hälsovård och Zimbabwes konstitution. Målet för stödet är att skapa utrymme för kvinnor att diskutera frågor som påverkar dem och även kämpa för demokrati. Påverkansarbete (advocacy) är också en av de strategier som Afrikagrupperna använder sig av, där de tillsammans med deras samarbetspartner förespråkar för mera progressiva lagar. Afrikagrupperna ger mer av program-stöd där partnern kan använda pengarna i enlighet med sin egen budget. Sedan rapporterar sam-arbetspartnern till Afrikagrupperna i enlighet med deras egen institutionella rapporteringskrav. Afrikagrupperna arbetar med organisationer som har registrerat sig i enlighet med lagarna i Zimbabwe. Afrikagrupperna ger programstöd till partnerorganisationer, då partnern kan arbeta utifrån sina strategier. Afrikagrupperna söker efter partner som kan skapa legitimt partnerskap innan de tillhandahåller pengar. De ställer alla frågor gällande intern styrning, intern ekonomisk ansvarsskyldighet och transparens och intressenters engagemang. Efter pengarna har tillhanda-hållits besöker Afrikagrupperna partnerorganisationerna och några av de lokala samhällen som partnerorganisationerna arbetar i, minst två gånger om året. Program officer uttrycker att” when you go out to visit and you observe what is happening in the communities, it becomes easier to pick issues, as you listen and observe. That helped us a lot”.

17

5.2. Partnerorganisationers arbetssätt och inriktningar på utvecklingsarbete En av partnerorganisationen, Zimbabwe Women's Resource Center and Network (ZWRCN) in-riktar sig främst på genusresponsiv budgetering (gender responsive budgeting). De program som organisationen utformar och utvecklar baseras på detta. Kapacitetsuppbyggnad är också en av strategierna som organisationen använder. Organisationen bygger upp kapaciteten för lokala myndigheter genom att utbilda de lokala myndigheterna så att de förstår samhällets behov och prioritera kvinnornas behov. Organisationen jobbar inte bara på lokal nivå utan också på nat-ionell nivå när det gäller genusrelaterade budgetering. De engagerar sig för att påverka proces-sen före, under och efter budgeten på alla departement och avdelningar så att den nationella budgeten svarar upp mot kvinnornas och de olika marginaliserade gruppernas behov. En re-spondent från organisationen sager: “We work with both the demand and the supply”. På

”de-mand” sidan arbetar organisationen med den lokala befolkningen så att de kan begära

ansvars-skyldighet, öppenhet och tillhandahållande av tjänster hos de lokala myndigheterna. På ”supply” sidan arbetar organisationen med kommunerna för att de lokala myndigheterna ska tillhandahålla de efterfrågade tjänsterna och komma med budget som inbegriper dessa tjänster. ZWRCN arbetar för närvarande med tre stora projekt. Det första är ett 3-årigt projekt som fo-kuserar på lokal styrning, tillhandahållande av tjänster, transparens och ansvarsskyldighet på lokal myndighetsnivå. Organisationen samarbetar med lokala myndigheter i olika samhällen och jobbar med att utbilda cirka 50–100 kvinnor i varje samhälle. Målet är att kvinnorna i dessa samhällen ska engagera sig i konstruktivt med lokala myndigheter och tala för sina rättigheter och tillhandahållande av tjänster som är viktiga för samhället.

Ett annat projekt som organisationen har arbetat med är ”Trace funding project” som haft fokus enbart på att tillhandahålla ”service” och arbetat med att få ett bra och effektivt system av ”ser-vice” i Zimbabwe såsom tillgång till vatten, vård, faciliteter och bra vägar. I det tredje projektet arbetar organisationen med att se till att det finns genusresponsivitet i alla olika system och strukturer. Organisationen samarbetar med olika ”stakeholders” såsom poliser, affärsmän, fö-retagare, lastbilschaufförer och tulltjänstemän. Syftet är att inkludera alla nyckelaktörer i pro-cessen så att det ske förändringar i hela samhället. Organisationen arbetar med vad de kallar en ”system mapping” vilket innebär att man gör en kartläggning av olika ”stakeholders” för att se på vilket sätt dessa’’stakeholders’’ påverkar projektet på ett positivt eller negativ sätt.

Den andra partnerorganisationen, Unionen arbetar med att förbättra jordbrukarnas levnads- och arbetsvillkor och att uppnå jämställdhet mellan alla arbetare, män och kvinnor. En av

18

strategierna som organisationen använder är uppföljning av framsteg genom ansvarsutkrä-vande, vilket innebär att organisationen kommunicerar och ger information till alla

”stakehol-der”, partners och målgrupper. Den ansvarige för denna organisation förklarar i intervjun på

följande sätt: “We use what we call the “bottom-up approach” in terms of getting information from our members and also the second criteria is analysis”. Organisationen tar hänsyn till mål-gruppen innan de startar ett nytt projekt och går till dem för att få information från målmål-gruppen. Denna information analyseras sedan. Eftersom organisationen även arbetar som fackförening och representerar en grupp arbetare i hela Zimbabwe, besöker organisationen alla områdena i landet, där de har medlemmar och samtalar med dem. Organisationen arbetar även med olika typer av grupper därför är samarbete och flexibilitet bland strategierna som de använder sig av. Båda partnerorganisationerna använder sig av lärdomar från tidigare projektimplementering där de tittar på tidigare erfarenheter, rekommendationer och identifiera brister. Organisationer tittar även på vilka områden de bör koncentrera sig på hur de kan kopplas till det arbete som redan görs. Den ena organisationen har ”Theory of change ” för varje projekt och använder

”educa-tor’s table” för att spåra om andra projekt har lyckats eller inte och kan komma med milstolpar

för nytt projekt. Organisationen gör även det den kallar för ”baseline service”. Organisationen besöker samhällen och samlar olika ”stakeholders” och berättar om projektet och lyssna på den lokala befolkningen för att få information om vilka prioriterade områden som den vill fokusera och de viktigaste positiva förändringar som den vill se som resultat av projektet. Med andra ord innebär det att förstärka ”ownership” eftersom det är den lokala befolkningen som kommer att vara med i processen och ”äger” projektet.

För att bidra till hållbart utvecklingsarbete i Zimbabwe samarbetar partnerorganisationerna med regeringen och olika kommissioner. Till exempel, arbetar ZWRCN med antikorruptionskom-missionen, genuskommissionen och även med parlamentet. I parlamentet arbetar de medfokus på kvinnorna när det gäller nationell budgetering. Organisationen väljer inte slumpmässigt ett område när de ska implementera ett nytt projekt utan inhämtar rekommendationer från rege-ringen. Organisationen identifierar också regeringens prioriteringar och tittar sedan på hur deras projekt kan möta regeringens prioriteringar och utforma projektet så att det svarar mot dessa. Den ansvarige för partnerorganisationen säger att organisationen även arbetar med kvinnor och flickor i jordbrukssamhället för jämställdhet eftersom detta är en viktig del av hållbar utveckling Organisationen arbetar också tillsammans med regeringen som är en av deras största

19

”stakeholder”. Den samarbetar med arbetsmarknadsministrar för att bevaka att genomförandet av arbetslagarna uppnås.

5.3. Positiv påverkan av svenskt utvecklingsbistånd

Diakonias partnerorganisation ZWRCN lyfter fram de positiva förändringar som organisat-ionen har åstadkommit i några städer. I staden Sharani har organisatorganisat-ionen lyckats ordna ett samarbete med den lokala befolkningen och de lokala gruvarbetarna. Enligt ZWRCN den lokala befolkningen dragit nytta av gruvarbetarnas hjälp. Gruvarbetarna har fått i uppdrag att reparera vägar, ordna gatubelysning, regelrätta marknader och mataffärer i samarbete med kommunen. I staden Bulawas har organisationen tillsammans med kommunalfullmäktige sett till att toalet-ter byggts för kvinnor och funktionshindrade. I staden Harare har organisationen drivit igenom att vakter garanterar säkerheten för kvinnorna då de hämtar vatten. Organisationens arbete är i allmänhet genusresponsiv budgetering, vilket resulterar i dess största positiva påverkan. Arbetet började 2005 men det är först nu resultatet syns. Dock är resultatet på regeringsnivå.

Afrikagrupperna är en annan organisation som har åstadkommit positiva förändringar i det lo-kala samhället. Bland de lolo-kala partnerorganisationer som Afrikagrupperna stödjer är’’Africa

book development organization’’. Denna organisation består av en grupp kvinnor som har målet

att avskaffa patriarkatet och den negativa effekten det har på samhället och även kämpa för demokrati. Medlemmarna kommer tillsammans för att läsa litteratur som de har valt tillsam-mans och för att diskutera för dem angelägna frågor. Vidare diskuterar de hur de kan gå till ministeriet som frågan gäller och kräva att deras rättigheter i enlighet med konstitutionen re-spekteras. Litteraturläsningen och diskussionen hjälper dem att vidta åtgärder och och ta frågan vidare till deras representant i parlamentet som kan driva den där. Den programansvarige för Afrikagrupperna i Zimbabwe menar att i slutändan handlar det om att om kvinnorna utsätts för könsbaserat våld hemma eller något annat kan de arbeta som grupp för att bekämpa och komma på ett sätt att hantera den fråga de står inför.

Det andra positiva förändringsområdet som åstadkommits är av Diakonia där medvetenhet hos rättighetsinnehavarna (right holders), det vill säga kvinnor och ungdomar har ökat. Enligt Dia-konia kan de nu delta i lokala utvecklingsprocesser och hävda sina rättigheter hos lokala myn-digheter och mynmyn-digheter på distriktnivå. De kan engagera sig själva utan organisationens med-verkan. Rättighetsinnehavarna kan föra sin egen talan, sitt eget engagemang och sin egen dialog med distrikts myndigheterna. Ett annat område är att myndigheterna och beslutsfattarna har

20

blivit mer lyhörda är fråga om stödet till den lokala befolkningen. Enligt Diakonia har vissa lokala myndigheter reagerat positivt och blivit bättre på att svara på folkets behov, såsom vat-tenförsörjning förbättrade kliniker och hälsocenter såväl som lokala strukturer. Dessutom åter-speglas rättighetshavarnas prioriteringar i den lokala myndighetens budget för att säkerställa deras behov. Dessa förändringar är emellertid lokaliserade och begränsade på distriktsnivå. Or-ganisationen hävdar att tack vare de ovan nämnda positiva förändringarna, har människorna som deltog i projektet möjligheten att kommunicera och kräva sina rättigheter.

Unionen har arbetat för att förbättra kvinnors deltagande i olika fackliga strukturer. Innan den började sitt påverkansarbete brukade kvinnorna inte delta, exempelvis i arbetarkommittén på arbetsplatsen. Kvinnor i jordbruket brukade inte delta eller ta uppdrag att till exempel vara ord-förande eller sekreterare för arbetarkommittén. De brukade rösta i val men nominera män för att de var rädda att ta ledande positioner. Men efter massiv lobbyverksamhet och påtryckningar hos regeringen, kan nu kvinnor delta och ta positioner i fackliga strukturer som arbetarkom-mitté, filialkommitté och verkställande kommitté. Nu går kvinnor vidare och nominerar andra kvinnor innehar några av de positioner som traditionellt dominerades av män. Till exempel är ordföranden (vice president) för facket är en kvinna.

5.4. Utmaningar som organisationerna står inför och hur det påverkar lokala samhällen.

Bland utmaningarna som ZWRCN möter som organisation är kortvariga projekt som på en månad eller två. Generellt brukar dessa projekt inte ge bra resultat då det inte finns tillräckligt med tid att följa projektets framsteg. Resultat från lobbyverksamhet och påverkansarbete kan inte ses omedelbart vilket gör det svårt för de som en organisation att spåra det positiva och negativa med det specifika projektet på kort tid.

Andra utmaningar är att givarorganisationer drar sig ur Zimbabwe och inte tillhandahåller bi-ståndspengar på grund av det instabila politiska läget i landet. Detta gör att det blir en svår tid för de lokala organisationerna då resurserna i landet minskat och påverkar effektiviteten av utvecklingsarbetet. Dessutom har det påverkat samarbetet mellan de lokala organisationerna, och gett upphov till konkurrens om resurser och finansiering av projekt.

Även resursfördelning är bland utmaningarna som organisationen möter. Ibland skapar organi-sationer initiativ för ett projekt men på grund av brist på resurser kan projektet komma att läggas

21

ned innan man når målet. Organisationen måste då sätta in mekanismer för att se till att projektet blir hållbart. Den andra stora utmaningen gäller den nationella budgetprocessen. Resursersför-delningen är inte tillräckliga för att stödja det genusresponsiva initiativet, till exempel budgeten för hälsovård och sjukvård för organisationen bör ligga på 15 % men ligger fortfarande på 11– 12 %.

En av Afrikagruppernas främsta problem är finansiering. Partnerorganisationerna rapporter att pengarna de får inte längre räcker för att täcka behoven hos målgruppen och resurserna ibland matchar inte behovet som finns. Ekonomin i Zimbabwe är i en kris. Det är lågkonjunktur och den drabbar de utbildade ungdomarna. Den regional direktorn för Diakonia uttrycker det på följandet sätt: “They don’t get jobs then they become ineffective in terms of how far they can engage with the government. They are in a vulnerable situation economically and politically”. 5.4.1. Politisering av utvecklingsarbete i Zimbabwe

Några av utmaningar som ZWRCN stöter på är politiska spänningar. Som nation har Zimbabwe olika politiska partier och partierna har olika politiska syn. Ibland när civila samhällen genom-för ett projekt måste de vara tydliga med deras politiska ståndpunkt som organisation. Afri-kagrupperna upplever även politiska spänningar och att vara missförstådd är ett hinder för deras arbete. De menar att detta beror främst på att samhället är polariserat och ger upphov till mot-reaktioner. Afrikagrupperna motsätter sig de för landet negativa beslut som regeringen tar och också genomför. Den regionalansvarige för Afrikagrupperna kommenterar: '' Smetimes we can be viewed as enemies. Where if you are not a friend of the government it means we are an enemy of the government. But if you are a civil society player you cannot be afraid of the government all the time because you are fighting for things that the government should provide but don’t always provide.''

Även den landansvarige för Diakonia menar att den polariserade politiska miljön i Zimbabwe mellan det styrande partiet och oppositionspartierna är utmanande för utvecklingsarbetet. Det styrande partiet kom till makten På ett kontroversiellt sätt i det senaste valet och oppositions-partierna erkänner inte landets styrande regering. När samhället är polariserat påverkar det gra-den av samverkan och dialog i utvecklingsarbetet vilket i sin tur påverkar det civila samhällets delaktighet. Detta leder till att i en sådan miljön är det svårt att bedriva ett hållbart utvecklings-arbete.

22

Regeringen i Zimbabwe är auktoritär, där ansvarsskyldighet saknas från regeringen och det finns utbredd korruption som leder till bristande leverans. Enligt Diakonia, respekteras inte fol-kets rättigheter. Det är en pågående kamp mellan medborgarna och regeringen. Å ena sidan hävdar medborgarna sina rättigheter och å andra sidan finns regeringen som ibland inte levere-rar dessa rättigheter. Rättighetsinnehavarna har andra prioriteringar än regeringen. De är tydliga med att de vill ha tillgång till vatten, tillgång till jobb, infrastruktur och så vidare. Det civila samhället gör sin del för att se till att dessa krav uppfylls. Reaktionen från centralregeringen är emellertid annorlunda. Som ett svar på dessa krav har staten stiftat lagar som begränsar det civila samhället vilket påverkat hållbarheten i det arbete som det civila samhället gör.

Den repressiva miljön i Zimbabwe är mycket utmanande för det civila samhället eftersom det finns omfattande restriktioner i lagstiftningen som förhindrar förbättringar av folks levnadsför-hållande. Regeringen har till exempel infört restriktioner för offentliga möten. Organisationen måste få ett polisintyg innan de kan ordna ett offentligt möte. Ibland kan de få ett sådant intyg men det är inte förutsägbart. Lokala biståndsorganisationer övervakas alltid av polis när de or-ganiserar aktiviteter i samhället. Regeringen misstänker att lokala biståndsorganisationer var-ken är bra för landet som helhet eller för individen.

5.5. Aspekter som biståndsorganisationerna vill ta med sig till framtida utveckl-ingsarbete

Programansvarige för ZWRCN anser för att en organisation ska kunna ha ett framgångsrikt projekt är det alltid viktigt att förstå den kulturella och strukturella mångfalden i en viss gemen-skap innan organisationen genomför ett projekt. I Zimbabwe finns det olika kulturella bak-grund. Det är därför viktigt att förstå språket och kulturen i gruppen projektet ska genomföras. En respondent menar att det för biståndsorganisationer även är viktigt att inkludera traditionella ledare i projektplaneringen, eftersom de förstår samhället mycket bättre än en främling. De kan dessutom ge sin syn på förväntningar på projektet och om det kommer bli framgång eller inte. Den programansvarige rekommenderar också att göra en uppskattning av ekonomin för just den tid som projektet löper. Detta är viktigt för att inte göra ekonomiska felbedömningar av delar av projektet. Det är också viktigt att i planeringen vara medveten om den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i.

Den regionale programansvarige för Afrikagrupperna understryker att det är viktigt att arbetat utifrån ett mänskligt rättighetsperspektiv. Biståndsorganisationer borde inte arbeta utifrån ett “charity approach” då blir biståndet inte bara ineffektivt utan skadligt i det långa loppet, förstör

23

samhället och skapar beroende. Utvecklingsbistånd som kommer från civilsamhällets organi-sationer från givarlandet till en annan civilsamhällesorganisation i mottagarlandet är mer an-vändbart. Det är mer praktiskt eftersom detta bistånd är flexibelt och tillåter det civila samhället att arbeta med utvecklingsfrågor som myndigheterna inte skulle arbeta med och det hjälper relativt marginaliserade människor som i allmänhet inte nås av myndigheter.

Att dokumentera projektdeltagarnas upplevelse av projektet är också viktig. Deras berättelser och upplevelser har inte dokumenterats även om mycket arbete gjorts genom åren. Om det dokumenterades var det för akademiska och forskningsändamål. Respondenten kommenterar ‘’I think people's stories, people telling their own stories, experiences and their journey could inspire aid organizations to adapt projects to the needs and wishes of the target group, instead of coming up with a pre-complete plan’’. Annan viktig aspekt är att möjliggöra en miljö där deltagarna inklusive det civila samhället kan arbeta utan rädsla, anser regionschefen för Diako-nia. När det gäller partnerskap måste regeringen arbeta tillsammans med det civila samhället och måste arbeta tillsammans med den privata sektorn. I Zimbabwe väljer regeringen selektivt med vem som de vill samarbeta med.

Då man arbetar med “Top-down approach” finns det endast regeringen som bestämmer över processen, vilket inte är hållbart eftersom folket inte kommer att äga processerna. Det är viktigt att medborgarna är aktivt engagerade, att folk är medvetna om sina rättigheter och att de kan engagera sig på ett öppet sätt tillsammans med sin regering. Regeringen bör respektera andra berörda parters roll istället för att påstå att den kan lösa alla problem på egen hand utan att andra berörda parter deltar. Det är också viktigt att det civila samhället samarbetar med intressenter (stakeholders) så att man kan ha dialog, planera, besluta tillsammans även om det är en nationell budget. Medborgarna ska vara engagerade i budgetprocesserna så att resultatet förbättras. Be-slut tagna av staten bör baseras på verkligheten och verkliga behov hos folket.

6. Analys och Diskussion

I detta kapitel relateras det insamlade data teori och tidigare forskning inom området. Diskuss-ionen är indelat utifrån rubrikerna ”hur organisationerna arbetar med utvecklingsbistånd”, ”På-verkan av utvecklingsbistånd på det lokala samhället” och ” Den politiska miljön och utveckl-ingsarbete”.

24

6.1. Hur organisationerna arbetar med utvecklingsbistånd

Resultat av denna studie visar att partnerskapsmodellen är den viktigaste arbetsmetoden för båda svenska givarorganisationer. De stödjer lokala partnerorganisationer i det civila samhället istället för att de själva genomför projekt i landet. Deras största stöd till de lokala organisation-erna i civilsamhället är kapacitetsuppbyggnad (capacity building) med målet att de självständigt kan engagera sig. Både Diakonia och Afrikagrupperna föredrar att ge program-stöd eller kärn-finansiering (program aid or core funding) där man stödjer partnerorganisation-ens strategiska plan i stället för att stödja en del av organisationerna. De anser detta vara mera hållbart eftersom De på detta sätt kan bygga upp organisationernas självständighet. Sjöstedt (2013) lägger också tonvikt på ”ownership” i sin forskning och påpekar att biståndsgivare ska samordna sina insat-ser till mottagarlandets utvecklingsstrategi samt att bevilja bistånd utifrån deras strategi. För att lokala befolkningen ska kunna äga sitt projekt, är det viktigt att givarorganisationer inte kom-mer med ”färdiga recept”. Det vill säga att givarlandet eller givarorganisation inte skapar pro-jekt på egen hand för mottagarlandet. Det lokala civilsamhället ska själva skapa sina propro-jektba- projektba-serade på befolkningens behov och de ska gynna det lokala samhället.

För att förstärka ”ownership” i det lokala samhället använder partnerorganisationerna

“bottom-up approach” och “baseline service” som viktiga arbetsmetoder när de implementerar projekt.

Organisationerna tar hänsyn till information och åsikter från olika ”stakeholders” och den lo-kala befolkningen eftersom det är den lolo-kala befolkningen som ska äga projektet och det är därför viktigt att de är aktivt engagerade. Kuhl (2009) hänvisar också att utvecklings bistånds-organisationer har utvecklat nya sätt att arbeta inom utvecklings biståndsarbete senaste decen-nier. “ Kapacitet utveckling” och “ ownership” är de viktigaste arbetssätt för att det blir effektiv och hållbar inom utveckling biståndsarbete, vilket stämmer in med vår forskning där de valda organisationer jobbar mycket med dessa sättet. Att utvecklingsbistånd blir mer effektivare är det viktigt att mottagarna “ägar” alla processerna i utvecklingsprojekt eller program samt att utöka kapacitet som krävs för att ta ansvar för utvecklingen av den egna miljön.

Att arbeta utifrån ett mänskligt rättighetsperspektiv och ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt är viktigt för biståndsorganisationer, visar denna studie. Enligt resultatet är det inte hållbart att arbeta utifrån ”Top-down approach” eller “Charity approach” därför att detta kommer att skapa ett långsiktigt beroende som är skadligt för samhället. Moyo (2009) hävdar att utvecklingsbi-ståndet under de senaste 50 åren varit ineffektiva och skapat beroende i utvecklingsländerna. Lancaster (2009) menar också att biståndsprojekten haft problem när det gäller hållbarhet och