LÄRARPROGRAMMET
Skolidrottens betydelse
En studie om gymnasieelevers fysiska aktivitetsvanor
Joakim Kumlemark
Bengt Näslund
Examensarbete 15 poäng Höstterminen 2007
Handledare: Carl-Johan Nordblom Humanvetenskapliga institutionen
Arbetets art:
Examensarbete, 15p
Lärarprogrammet
Titel:
Skolidrottens betydelse
Författare:
Joakim Kumlemark, Bengt Näslund
Handledare:
Carl-Johan Nordblom
ABSTRAKT
Syftet med denna uppsats är att undersöka gymnasieelevers fysiska aktivitetsvanor. Ämnet idrott och hälsas utveckling i Sverige ligger som en grund i arbetet samt vilka effekter den fysiska aktiviteten har, både för individens välbefinnande men också för samhället vi lever i. Studien omfattar totalt 82 elever och genomfördes på en gymnasieskola i Kalmar. Undersökningen är en kvantitativ studie som utfördes med enkäter, bestående av 8 frågor. Resultatet visar att majoriteten anser att skolidrotten är betydelsefull. Vidare visar resultatet på stora könsskillnader då fler killar vill ha mer idrott i skolan, medan fler tjejer anser att fysisk aktivitet på fritiden är mycket viktig. Undersökningen visar även att majoriteten av eleverna anser att idrotten i skolan har betydelse för deras egen hälsa. Nästan hälften av killarna anser att skolidrotten har en positiv inverkan på övriga studieresultat medan det bara är drygt var tredje tjej som anser likadant.
1 INTRODUKTION ... 3 2 SYFTE ... 4 2.1 Frågeställningar ... 4 3 BAKGRUND ... 5 3.1 Skolidrottens historik ... 5 3.1.1 LGY 65 ... 8 3.1.2 Kursplan Idrott 1987 ... 9 3.1.3 LPF 94 ... 9 3.1.4 Timfördelning ... 10 3.2 Fysisk aktivitet ... 11
3.2.1 Vad är fysisk aktivitet? ... 11
3.2.2 Varför fysisk aktivitet? ... 12
3.2.3 Ekonomiska kostnader ... 15
3.2.4 Konsekvenser på övriga studieresultat ... 15
4 METOD ... 17
4.1 Urval och mätinstrument ... 17
4.2 Procedur och bortfall ... 17
4.3 Databearbetning och problematik ... 18
5 RESULTAT ... 19
5.1 Enkätresultat ... 19
5.2 Analys ... 24
6 DISKUSSION ... 25
1
INTRODUKTION
Idrott och hälsas vara eller icke vara och vilka förutsättningar ämnet skapar är en mer eller mindre ständigt pågående debatt i samhället. Ämnet idrott i skolan har sedan 1950- talet reducerats allt mer, detta trots att livsstilen blivit mer av stillasittande karaktär samt att insikten av fysisk aktivitet ökat i samhället.1 Då åtskilliga forskningsrapporter visar på positiva effekter av fysisk aktivitet borde väl ämnet utökas istället för att minskas? Motsägelsen talar här sitt tydliga språk. Idrottsundervisningen i skolan syftar till samma värdegrund och avser att förmedla samma värden som framhålls i läroplanen lika mycket som övriga ämnen.2 Problemet som ämnet idrott och hälsa står inför idag är att det tycks finnas en uppfattning om att ämnet inte är bildande. Detta ger i sin tur intrycket att det inte skulle vara lika viktigt som teoretiska ämnen.3 Frågan man får ställa sig i
detta sammanhang är naturligtvis, är det verkligen så? Effekterna och betydelsen av ämnet idrott i skolan handlar om så mycket mer än om fysisk aktivitet. Hälsofrågan har på senare tid tagit större plats i undervisningen och med det bidragit till att debatten skärpts om hur vilket samhälle vi vill leva i. Ett av våra samhällsproblem idag är att allt fler barn och ungdomar är överviktiga. Det finns givetvis ingen enkel lösning på detta samhällsproblem. Men genom idrottsundervisningen i skolan och chansen till att stimulera eleverna till att bedriva fysisk aktivitet även på fritiden är en del på vägen för att komma till bukt med detta problem.
Vi hoppas med denna uppsats kunna spegla verkligheten utav idrottsämnets betydelse för eleverna, samtidigt som effekterna utav fysisk aktivitet och ämnets historiska utveckling har betydelse för att få en så heltäckande bild som möjligt skolidrotten.
1 Ekberg. J-E., Erberth. B. Fysisk bildning – om ämnet idrott och hälsa. (2000) 2 Ekberg. J-E., Erberth. B. (2000)
2
SYFTE
Syftet i denna studie är att undersöka elevers fysiska aktivitet i och utanför skolan samt att påvisa effekterna av fysisk aktivitet.
2.1
Frågeställningar
Vi har i denna studie arbetat efter följande frågeställningar: Anser eleverna att skolidrotten påverkar övriga studieresultat? Har skolidrotten någon betydelse för elevernas egen hälsa?
3
BAKGRUND
3.1
Skolidrottens historik
Gymnastiken i Sverige har sin grundare i Per Henrik Ling (1776-1839) och år 1813 grundades Gymnastiska Centralinstitutet (GCI) i Stockholm. Vid GCI, nuvarande gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), utvecklades Linggymnastiken och det dröjde inte länge innan Lings tankar och idéer blev uppskattade i Sverige.4
GCI, som grundades på Lings initiativ, var det första institut i Sverige som utbildade gymnastiklärare. Linggymnastiken bestod av en rad olika kroppsövningar och delades in i fyra olika discipliner:
• Pedagogiska grunder – förstå sin egen kropp. • Militärgymnastik – kampbetonad gymnastik. • Medikal – benämns även som sjukgymnastik.
• Estetisk – åskådliggöra sitt inre väsen, tankar P-H Ling 1776- 1839
och känslor.
Denna indelning hade stor genomslagskraft och dominerade den svenska gymnastiken långt in på 1900- talet. Linggymnastiken baserade sig på en god kroppskännedom där varje rörelse har en bestämd effekt på en viss kroppsdel. Han betonade också vikten av att varje rörelse måste vara precisa samt för att uppnå bästa effekt måste varje rörelse utföras mycket noggrant.5 Ling påpekade också att det var av yttersta betydelse att
gymnastikundervisningen bedrevs utav utbildade lärare för att undvika skaderisk.6
Grunden för Linggymnastiken finns bl.a. i patriotismen och revanschlustan efter att Sverige år 1809 förlorat Finland. Ling var också starkt påverkad av de fornnordiska idealen och höll hårt fast vid sina principer gällande att gymnastiken skulle grundas på kunskap om anatomisk- och fysiologisk vetenskap.7 Gymnastiken var inte avsedd för
4 www.gih.se/historik.
5 Ekberg. J-E., Erberth. B. (2000)
6 Annerstedt. C. Idrottslärarna och idrottsämnet. (1995) 7 Annerstedt. C. m.fl. (2001)
flickor utan främst för pojkar och dess militärgymnastik, och nedan följer ett citat kring Lings tankar om flickgymnastik:
”Qvinnan behöfver helsa såväl som mannen, ja ännu mera efter hon skall i sitt lif nära ett annat lif. Qvinnans anatomiska förhållande är analogt med mannens, hennes psykologiska anlag fodra dock en lindrigare behandling. Skönhetslagen grundar sig på
den rena livsidén och får icke missbrukas. Qvinnans runda former få icke öfvergå till den kantighet och knölighet som mannens former hafva.”8
I folkskolestadgan från 1842 finns det föreskrifter om att gymnastiken skulle införas i folkskolan och att undervisningen även skulle gälla flickor. Utvecklingen gick dessvärre långsammare än väntat och en trolig anledning tros ligga i att det först år 1864 utexaminerades kvinnliga lärare från GCI. Ling menade att om kroppen var i harmoni
skapades förutsättningar för hälsa medan om kroppen var i obalans skapades ohälsa. P. H Lings son, Hjalmar Ling (1820-1886), var professor i pedagogisk gymnastik och
fortsatte i sin fars fotspår. Han utvecklade faderns tankegångar till en mer detaljerad rörelseförteckning, en slags mönsterlektion kallad dagövningen. Hjalmar Ling vidareutvecklade den ursprungliga Linggymnastiken till en mer anpassad variant efter kön och ålder. Det var inte många under 1800- talet som uttalade sig positivt angående gymnastikens införande för flickor, Hjalmar Ling var en av få. Hjalmar intresserade sig främst inom den pedagogiska delen av gymnastiken och ägnade mycket tid åt att utveckla inredningen och redskapen i gymnastiksalarna. Den klassiska ribbstolen är ett av de redskap som han införde. Under 1920- talet började man dra ner på det svenska försvaret vilket då hade till följd att de militäriska inslagen minskade i gymnastikundervisningen. Lek och idrott introducerades mer allt eftersom och namnet
gymnastik med lek och idrott infördes i 1928 års läroverksstadga. Både i Sverige och
många andra europeiska länder fördes nu en debatt huruvida gymnastiken skulle bygga på konstruerade kroppsövningar eller om rörelse skulle ske naturligt efter lek och idrott. Linganhängarna kritiserade den funktionella idrotten och menade att idrottsrörelsens övningar inte var vetenskapliga. Linggymnastiken dominerade ända fram till 1950- talet
och brytningen kom genom forskning där fysiologiska behov och konditionsträning blev viktiga begrepp. Nu var det istället hälsa, kondition och styrka som styrde idrottsämnet och undervisningen.9
En annan avgörande faktor som kom till att bidra till svensk gymnastiks utformning var kvinnliga gymnastikpedagoger. Pionjären hette Elli Björkstén (1870-1947) och hon utvecklade gymnastiken till en mer naturlig rörelsegymnastik, ofta i samband med musikaliska stycken. Detta var något som Maja Carlquist (1884-1968) byggde vidare på och hon utformade rörelsesätt som utgick ifrån att, med minsta möjliga spänning, utföra rörelser med en naturlig rytm. Utvecklingen för idrottsämnet tar fart och år 1970 bildades olika idrottsgymnasium runt om i landet där elever kan få specialundervisning i vissa idrottsgrenar samtidigt som eleverna erhåller sin gymnasiekompetens.10
Claes Annerstedt har i sin analys av den svenska skolidrotten över ett historiskt perspektiv delat in utvecklingen i olika faser och nedan följer en kort beskrivning av dessa:
Etableringsfasen 1813-1860
Denna fas kännetecknas av dåliga villkor i form av material till att bedriva undervisning samt begränsad eller ingen tillgång alls till gymnastiksalar. Kursböcker eller särskilda anvisningar för hur undervisning ska bedrivas är här sällsynt utan fasen utgår helt och hållet efter P-H Lings tankesätt och idéer.
Militära fasen 1860-1890
Skolgymnastiken karaktäriseras i denna fas av soldatträning och undervisningen bedrivs ofta på skolgårdar eller i klassrummen. Fasen kännetecknas också utav Hjalmar Lings synsätt på gymnastiken där pedagogiska inslag är av stort intresse. Här sker även det första ställningstagandet mot Lingianismen.
Stabiliseringsfasen 1890-1912
Under denna period stabiliseras och kanske framför allt legitimeras riktlinjerna utefter Hjalmar Lings synsätt på ämnet. Förutsättningarna i form av material och tillgång till salar förbättras och leken införs allt mer under denna fas. Flickgymnastiken börjar nu också ta fart och kvinnliga lärare blir fler och fler.
9 Ekberg. J-E., Erberth. B. (2000) 10 Annerstedt. C. (1995)
Brytningsfasen 1912-1950
Gymnastiken ersätts allt mer utav idrott, lek och spel och Svenska Skolidrottsförbundet bildas år 1915. Under denna fas sker den största förändringen, från en ensidig undervisning i form av gymnastiska rörelser, till en mer allsidig och varierande undervisning.
Fysiologiska fasen 1950-1970
Undervisningen bygger på att eleverna konditionstränas i olika former och under denna fas blir musiken ett allt mer tydligare redskap i ämnet.
Osäkerhetsfasen 1970-1994
Osäkerhetsfasen kännetecknas av att målsättningen inom idrottsämnet breddats, vilket innebär att skolidrotten även ska bidra med att eleverna utvecklar fysiska, psykiska, sociala samt estetiska färdigheter.11 Annerstedt bedömer att tiden efter 1970 präglas av
en allt mer ovisshet för vilka mål och riktlinjer som ska gälla för idrottsämnet.12
Hälsofasen 1994-
Ämnet byter ännu en gång namn, från Idrott till Idrott och hälsa. Namnbytet hade för avsikt att framhäva ämnets förändring till ett tydligare hälsoperspektiv. Tanken är att eleverna ska inse vikten av den egna livsstilen för hälsan.13
Då denna uppsats syftar till att undersöka gymnasium elevers fysiska aktivitet följer nedan utvecklingen av ämnet idrott på gymnasium nivå. Vi har valt att titta närmare på 1965 års läroplan (Lgy65), 1987 års reviderade kurplan för ämnet idrott samt den senaste läroplanen för gymnasiet (Lpf94).
3.1.1
LGY 65
I läroplanen för gymnasiet (Lgy 65) kan man läsa att målsättningen för ämnet idrott är att undervisningen ska vara konditionsbefrämjande samt att undervisningen ska vara allsidig. Vidare ska undervisningen bedrivas på ett sätt så att intresse och förståelse ökar för fysisk aktivitet. Undervisningen ska även individualiseras och det ska riktas särskild uppmärksamhet till handikappade elever. Lgy 65 visar också på vissa könsskillnader där
11 Annerstedt. C. (1995)
12 Ekberg. J-E., Erberth. B. (2000) 13 Annerstedt. C. m.fl. (2001)
gymnastik med eller utan musik är en lämplig rörelseform för flickor medan för pojkar bör undervisningen ha samma syfte men inte fokuseras till någon speciell övningsform. Konditionsträning bör också anpassas efter kön men också efter fysik och träningstillstånd.14 Ämnet delas in i tio olika huvudmoment, t.ex. bollspel och dans, där varje moment har sin egen beskrivning om vad som bör ingå i undervisningen.15 Läroplanen för gymnasiet år 1970 (Lgy70) skiljer sig inte i någon större utsträckning från Lgy65 och idrottsämnet har även samma huvudmoment. Målsättningsfrågorna är här också desamma som för Lgy65.16
3.1.2
Kursplan Idrott 1987
Det dröjde ändå till 1987 innan gymnasieskolan fick en reviderad kursplan. Jämfört med den tidigare läroplanen Lgy70, ligger den största skillnaden i att idrotten nu skulle omfattas av en baskurs, lika för alla, en linjekurs som skulle vara anpassad efter den utbildning eleven gick samt en intressekurs som syftade till elevens egna verksamma val. Huvudmomenten ändras nu från tio och sammanförs till fem nya huvudområden: träningslära, idrottsaktiviteter, friluftsaktiviteter, rörelse/rytm och dans samt ergonomi. Eleverna får nu större inflytande i undervisningen då innehållet för de olika områdena ska planeras av läraren tillsammans med eleverna.17
3.1.3
LPF 94
Ämnet byter namn till Idrott och hälsa och bygger på målstyrning. Läroplanen fastställer mål att uppnå och sträva efter, men tillvägagångssättet ansvarar den enskilda läraren för i samråd med sina elever, för.18 I Lpf94 kan man läsa att hälsoperspektivet utifrån fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande är grundläggande delar för ämnet. Idrott och hälsa ska stimulera eleverna till att utveckla medvetenhet om den egna kroppen och dess betydelse för hälsan. Ämnet är indelad i tre olika kurser, Idrott och hälsa A, Idrott och
14 Annerstedt. C. (1995) 15 Läroplan för gymnasiet (1967) 16 Annerstedt. C. (1995)
17 Engström. L-M., Redelius. K. Pedagogiska perspektiv på idrott. (2005) 18 Annerstedt. C. m.fl. (2001)
hälsa B samt Ergonomi. Idrott och hälsa B och kursen Ergonomi är valbara kurser medans idrott och hälsa A är en kärnämneskurs. I läroplanen kan man också läsa att skolan ska sträva efter att ge eleverna förutsättningar till att utöva fysiska aktiviteter.19 Det sistnämnda är ett tillägg sedan frågan om barn och ungdomars hälsa lyftes i samband med valrörelsen 2002, och sedan 2003 ska alltså skolan också verka för att eleverna stimuleras till daglig fysisk aktivitet.20
3.1.4
Timfördelning
Trots samstämmig expertis har idrottsundervisningen i skolan minskat dramatiskt under årens lopp. Detta har lett till att Sverige ligger näst sist bland länder i Europa gällande antalet idrottstimmar i skolan. Utvecklingen för timantalet i idrottsundervisningen för gymnasiet har historiskt, sett lite annorlunda ut. År 1928 skulle eleverna ha idrottsundervisningen tre till fyra gånger i veckan. På 1940-talet bedrevs det idrottsundervisning tre timmar per vecka samt att det då också införde idrottsdagar. Under denna tidsperiod hade man tio till tolv idrottsdagar per läsår. År 1980 hade man också tre timmar idrott per vecka men antalet idrottsdagar hade nu förkortats till mellan fyra till sex dagar per läsår. Idrottsundervisningen fortsätter att minska och år 2000 har nu antalet timmar för idrotten i skolan reducerats till en timme per vecka med tillhörande två till fyra idrottsdagar. Antalet idrottsdagar var tidigare fristående från idrottsämnet men nu tas tid från idrottsundervisningen för idrottsdagarna. Utvecklingen har alltså gått från fyra timmar per vecka (1940), till en timme per vecka (2000).21
Det pågår, och har så gjorts under ganska lång tid, en debatt om skolidrottens betydelse. En insändare till DN-Debatt 2002-08-20 från Sjöström, Ekelund och Yngve påstår att skolidrotten inte alls har någon större betydelse för barn och ungdomar. De anser att eleverna under en idrottslektion är mycket lite fysiskt aktiva, ibland så lite som 10 minuter under en 60 minuters lektion. De påstår även att det inte finns några bevis på att den fysiska aktiviteten verkligen påverkar elevernas hälsa och välbefinnande. De vill
19 www.skolverket.se Lpf94 20 http://www.rf.se/t3.asp?p=13729 21 http://www.rf.se/t3.asp?p=13729
även att ämnet Idrott och hälsa ska få mindre lektionstimmar än vad det redan har. Att fördubbla antalet timmar är inte någon lösning för dem.22
3.2
Fysisk aktivitet
I följande text kommer vi nu att förklara varför fysisk aktivitet är så viktig för barn, ungdomar och vuxna. Vi kommer att göra detta utifrån både ett fysiskt- och ett psykiskt perspektiv.
3.2.1
Vad är fysisk aktivitet?
”Fysisk aktivitet definieras som kroppsrörelser som ger energiförbrukning utöver den
ämnesomsättning som upprätthåller kroppsfunktionerna.”23
Fysisk aktivitet är så mycket mer än idrottsutövning. Hit räknas alltså nästan all fysisk aktivitet. När man talar om fysisk aktivitet brukar man nämna tre olika dimensioner. Dessa är: varaktighet (hur länge), frekvens (hur ofta) och intensitet (hur stor ansträngningsgrad).24 Den aktivitet som utövas i skolorna är mer inriktade som
motionsaktivitet. Just ordet motion betyder att det är en mer planerad och strukturerad fysisk aktivitet.25 I skolämnet Idrott och Hälsa kommer även begreppet hälsa med. Detta kom till i och med Lpo-94. Det finns olika definitioner på just ordet hälsa och Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver ordet hälsa på följande sätt.
”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller handikapp.”26
Inom begreppet ”hälsa” finns det även flera underrubriker. Några exempel kan vara:
fysisk hälsa, psykisk hälsa, emotionell hälsa, social hälsa, andlig hälsa och samhällsbetingad hälsa.
22 Dagens Nyheter (2002-08-20)
23 Rasmussen. F. (red). Fysisk aktivitet, matvanor, övervikt och självkänsla bland ungdomar. (2004) s. 21 24 Ekberg. J-E., Erberth. B. Fysisk bildning – om ämnet idrott och hälsa. (2000)
25 Rasmussen. F. (red). (2004) s. 21
Fysisk hälsa är inriktad mot kroppens mekaniska funktioner, t.ex. motorik och
kroppsbyggnad.
Psykisk hälsa handlar om förmågan att kunna tänka klart och sammanhängande.
Emotionell hälsa är förmågan att uppleva känslor som rädsla, glädje, sorg, vrede och att
uttrycka dessa känslor på ett lämpligt sätt. Emotionell hälsa innefattar även förmågan att hantera stress, spänning, depression och ångest.
Social hälsa är förmågan att skapa och upprätthålla relationer till andra människor. Den andliga hälsan kan tolkas som en religiös hälsa, men kan även innefatta livsfilosofi
och att känna ett lugn i sin själ.
Samhällsbetingad hälsa är hälsa som inte är på individnivå. Det är omöjligt att vara frisk
i ett ”sjukt” samhälle som inte har resurser att tillgodose fysiska samt emotionella behov.27
3.2.2
Varför fysisk aktivitet?
Det finns tidigare vetenskapliga studier gjorda på just vilken effekt fysisk aktivitet har på människan. T.ex. ”COMPASS”, Faskunger och Hemmingsson (2005), Johansson och
Skiöld (2000). Det har blivit vetenskapligt bevisat (se bilaga1) att rätt form och rätt
mängd fysisk aktivitet har mycket goda effekter, såsom bättre fysisk och psykisk hälsa, hos barn, ungdomar och vuxna. Givetvis är det mycket individuellt, men övergripande rekommendationer har gjorts för Sverige och Norden.
”Alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter. Intensiteten bör vara åtminstone måttlig, till exempel rask promenad. Ytterligare
hälsoeffekt kan erhållas om man utöver detta ökar den dagliga mängden eller intensiteten.”28
27 www.luth.se
För barn och ungdomar har följande rekommendation gjorts.
”Minst 60 minuter fysisk aktivitet varje dag rekommenderas. Aktiviteten bör inkludera både måttlig och hård aktivitet.”29
WHO har en övergripande rekommendation för hela världen som skiljer sig lite från den som fastslagits i Norden. De rekommenderar för ungdomar 30 minuters fysisk aktivitet på måttlig nivå per dag, samt ytterligare 20 minuters hård fysisk aktivitet 3ggr/vecka. Det finns många positiva konsekvenser av fysisk aktivitet. Fysiskt sett så blir kroppen starkare, du motverkar osteoporos (benskörhet) och lederna blir smidigare. Man håller blodtrycket på en lagom nivå och håller hjärta och blodkärl friska. Genom regelbunden fysisk aktivitet sänker man även blodsockerhalten och förebygger typ-2 diabetes. Ryggbesvären minskar då man får bättre syreförsörjning i diskarna. Fettförbränningen ökar och man motverkar på detta sätt fetma. Risken för hjärt- kärlsjukdomar minskar. Även de psykosociala effekterna blir positivt påverkade. Man blir gladare av fysisk aktivitet, och detta kan motverka olika depressioner. Det motverkar sömnproblem och stärker självkänslan. Man stressar av och träffar nya människor och livskvaliteten höjs.30
31
Ungdomar i Sverige idag utövar inte tillräckligt med fysisk aktivitet enligt rekommendationerna från bl.a. WHO. Detta konstateras genom flera olika studier som har gjorts. En stor studie (COMPASS – Community-based study of physical activity, life style and self-esteem in Swedish school children) påvisar att 28,8 % av ungdomarna inte klarade rekommendationen om minst 60 minuters fysisk aktivitet/dag. Skillnaderna mellan könen var dock ganska stora då 35,8 % av flickorna inte nådde upp till rekommendationen, jämfört med 22,2 % av pojkarna. Detta kan få mycket stora konsekvenser i framtiden, t.ex. fetma, problem med leder och skelett och psykisk ohälsa.323334 WHO uppskattar att de som ovan nämnda “ickesmittsamma” sjukdomarna år 2020 kommer att stå för över 70 % av den globala sjukdomsbördan.
29 Nordiska Rådet. (2004)
30 B. Johansson, G. Skiöld, “Idrott och Hälsa”, (2000)
31 J. Faskunger, E. Hemmingsson, ”Vardagsmotion – Vägen till hållbar hälsa”, (2005) 32 Rasmussen. F. (red). (2004)
Det finns även forskning gjord av Vetenskapsrådet som säger att närmare 40 % av barn i nio-tioårsåldern inte når upp till rekommendationerna om högre fysisk aktivitet minst två gånger per vecka. Hos 11-12-åringarna var siffran 25 %, och hos 15-6-åringarna var den 30 %. De menar även att dessa ungdomar inte heller får ut särskilt mycket utav idrottsundervisningen, och riskerar att även bli fysiskt inaktiva som vuxna. Påföljderna av detta kan leda till stora hälsomässiga risker.35
Socialstyrelsen påpekar i sin rapport från 2005 att två av tre svenska ungdomar är för lite fysiskt aktiva. Den påvisar att barn och unga vuxna är mindre och mindre fysiskt aktiva, och att både den fysiska och psykiska ohälsan har ökat. De menar att andelen ungdomar som på ett eller annat sätt haft psykosomatiska besvär, t.ex. magont, yrsel, sömnbesvär eller huvudvärk minst en gång i veckan, ökat kontinuerligt sedan mitten av 80-talet. 20-30 % av pojkarna ansåg att de haft sådana besvär, och 20-30-40 % av flickorna. Även vikten hos ungdomarna har ökat. Mellan åren 1981 – 1993 ökade medelvikten hos 18-åringarna med 1,8kg. Totalt mellan 1962 och 1993 hade medelvikten ökat med 6kg, och trenden har inte avtagit sedan dess.36 Socialstyrelsens rapport (2005) påvisar även att antalet överviktiga ungdomar har fördubblats sedan mitten av 80-talet.37
I ”COMPASS” menar man att 11,2 % av flickorna, och 14,5 % av pojkarna i åldrarna 15-16år var överviktiga. Antalet elever som klassades med problemet fetma var 3,3 % hos flickorna, och 3,7 % hos pojkarna. Detta är uträknat utifrån ungdomarnas BMI (Body Mass Index).38
34 J. Faskunger, E. Hemmingsson. (2005)
35 Vetenskapsrådet. Utbildningsvetenskap 2005. (2005) 36 Holm. L-E. m.fl. Vårt behov av rörelse. (1996) 37 Socialstyrelsen. Folkhälsorapport. (2005) 38 Rasmussen. F. (red). (2004)
BMI = Vikt (kg) dividerat med längd (m) i kvadrat. WHO definierar kroppsvikt och olika grader av övervikt utifrån följande BMI:
BMI BMI
- Undervikt < 18,4 - Fetma, grad I 30–34,9 - Normalvikt 18,5–24,9 - Fetma, grad II 35–39,9 - Övervikt 25–29,9 - Fetma, grad III 40+
3.2.3
Ekonomiska kostnader
Fysisk och psykisk ohälsa kostar väldigt mycket pengar. Övervikt, fetma och dess följdsjukdomar beräknades 1995 kosta 6 miljarder kronor årligen, detta på grund av sjukskrivningar, förtidspensioner, arbetsfrånvaro m.m. År 1999 skrevs därutöver bantningsmedlet Xenical ut för ca en halv miljard kronor. Kostnaderna för hjärt- kärlsjukdomar når upp till ca 20 miljarder per år. Ryggont kostar ca 20 miljarder och psykisk ohälsa 45 miljarder. Genom rätt kost och regelbunden fysisk aktivitet kan man minska riskerna och kostnaderna för en sjukdom som åldersdiabetes, som kostar 7 miljarder kronor. Benbrott, som en följd av benskörhet, sker ca 65.000 ggr per år och uppskattas till en kostnad av 250.000 – 300.000 kronor per patient. Många av dessa kostnader skulle kunna sänkas med hjälp av god kost och regelbunden fysisk aktivitet.39 Vad beror det då på att ungdomarnas både fysiska och psykiska besvär har ökat? Teorierna är många, och en förklaring kan ligga i att ungdomarna numera tittar mer på TV och sitter långa stunder stillasittandes framför datorerna. Spontanidrotten bland ungdomar har minskat, och man har numera mer stillasittande intressen. Holm, m.fl. (1996) pekar även på det minskandet antal timmarna Idrott och hälsa i skolorna påverkar ungdomarna negativt. Genom att öka deras fysiska aktivitet i skolmiljön sporras ungdomarna till att även aktivera sig på sin fritid. Detta kräver stort engagemang och samarbete såväl mellan skolämnena och föreningslivet.40
3.2.4
Effekter på övriga studieresultat
Att vara fysiskt aktiv både under skoltid och på sin fritid påverkar de övriga studieresultaten. Det finns skolor som använder sig av idrottsämnet som draghjälp för andra ämnen, t.ex. svenska och matematik. Undersökningar har gjorts på skolor där olika försök med ökad fysisk aktivitet hos skolungdomar använts. Bunkeflomodellen är kanske den vanligaste och mest använda modellen. Den går ut på att eleverna har fysisk aktivitet som ett obligatoriskt inslag i skoldagen varje dag. Samarbetet mellan skolan
39 Hultgren. S. Sätt skolan i rörelse. (2001) 40 Holm. L-E., m.fl. (1996)
och de lokala idrottsföreningarna är mycket viktig.41 Detta projekt har utvärderats, och det har visat sig att de som följt denna modell fått högre resultat än de som inte använt sig av den på de nationella proven i ämnena Svenska och Matematik.42
41 www.bunkeflomodellen.com
4
METOD
För att få svar på våra frågeställningar har vi genomfört en kvantitativ enkätundersökning. Trost (2007) menar lite förenklat att en kvantitativ studie är en studie som handlar om siffror och antal.43 Fördelen med en enkätstudie jämfört med intervjustudie är att man kan generalisera resultaten samt att det ger mer kraft till undersökningen.44 Enligt Alan Bryman (2002) så är enkätfrågor av en styrande karaktär
just för att man ska kunna jämföra svaren från undersökningsdeltagarna.45 Det är inte bra att använda sig av flera decimaler vid uträkning av resultat. Ibland kan det vara bättre att avrunda till hela tal eller till och med hela tiotal.46 Detta har vi använt oss utav när vi sammanställt till de olika diagrammen och i analysen.
4.1
Urval och mätinstrument
Då uppsatsen syftar till att undersöka gymnasieelevers fysiska aktivitet vände vi oss till en gymnasieskola i södra Sverige. Enkätundersökningen bestod av totalt 82 elever, där könsfördelningen var 63 tjejer och 19 killar. Undersökningen utgjordes av fem olika klasser varav dessa representerade fyra olika program/inriktningar.
Enkäten är ett eget konstruerat mätinstrument där frågorna är framtagna efter relevans för undersökningen och med utgångspunkt efter syfte och frågeställning. Enkäten har inte validitets eller reliabilitets testats utan genomgick endast en pilotstudie. Pilotstudien utgjordes av 14 gymnasium elever där samtliga var eniga om att inga enkätfrågor kunde misstolkas. Enkäten består av 8 stycken frågor.
4.2
Procedur och bortfall
Vi tog kontakt med en av idrottslärarna på gymnasieskolan och fick klartecken att genomföra enkäten. Undersökningen genomfördes i anslutning till lektionens början och
43 Trost. J. Enkätboken (2007)
44 Stukát. S. Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. (2005) 45 Bryman. A. Samhällsvetenskapliga metoder. (2002)
samtliga klasser fick information om enkäten och dess syfte. På enkäten (se bilaga2) fanns även en allmän information samt en kort instruktion för ifyllande av enkäten. I en av undersökningsgrupperna var det en deltagare som inte kryssat i kön men denna deltagare ingår ändå i studien då dennes grupp enbart bestod av tjejer. Totalt sett i de 5 klasser där vi gjort enkätundersökning går det 104 elever. Antalet elever närvarande vid enkätundersökningen var 82st. Detta innebär ett bortfall på 22 elever (21,2 %).
4.3
Databearbetning och problematik
All data har bearbetats för hand och sammanställts till diagram i Microsoft Office Excel 2007.
I frågan om eleverna vill ha mer idrott i skolan, blev det svårt att tolka om eleverna var nöjda med de antal timmar de redan har, eller om de faktiskt ville ha mindre idrott i skolan.
5
RESULTAT
I vår enkät ville vi undersöka ungdomars syn på sin fysiska aktivitet, samt mängden av fysisk aktivitet i och utanför skolan.
Enkäten bestod av åtta frågor (se Bilaga 2), varav de tre första frågorna hade en skala från 1-5 där 1 var ”Inte alls viktig” och 5 var ”Mycket viktig”. Alternativt ”Inte alls aktiv” och ”Mycket aktiv”. De nästkommande fyra frågorna hade alternativen ”Ja”, ”Nej” och ”Vet ej”. Den sista frågan handlar om hur mycket fysisk aktivitet de utövar på sin fritid. Siffrorna i diagrammets Y-axel visar antalet elever, och X-axeln visar de olika svarsalternativen. Alla procentsiffror vi redovisar är avrundade till en decimal.
5.1
Enkätresultat
Tabell 1. Elevers inställning till skolidrotten
Hur betydelsefull anser du att idrotten i skolan är? 4 8 12 19 39 2 7 11 17 26 2 1 1 2 13 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 Inte alls viktig 2 3 4 Mycket viktig Summa Tjejer Killar Tabell 1).
Här ville vi veta hur betydelsefull idrotten i skolan är för eleverna. Resultatet blev att 70,7 % svarade något av de två högsta alternativen. Antalet elever som gjorde detta var 58st. Mest positiva som svarat antingen 4 eller 5 var killarna, 78,9 %, jämfört med tjejerna 68,3 %. Det man också kan lägga märke till är att 14,2 % av tjejerna och 15,8 % av killarna har svarat något av de två lägsta alternativen.
Tabell 2. Elevernas aktivitet under idrottslektionerna Hur aktiv anser du dig vara under
idrottslektionerna? 2 6 16 40 18 1 5 14 31 12 1 1 2 9 6 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 Inte alls aktiv 2 3 4 Mycket aktiv Summa Tjejer Killar Tabell 2).
När det gäller de positiva svaren (4 & 5 på X-skalan) har vi här fått exakt samma antal och procent som på fråga 1. De som svarat en etta eller tvåa skiljer sig dock från fråga 1. Det är endast 2 elever (2,4 %) som inte är aktiva alls under lektionerna, men sammanlagt med svarsalternativ ett och två blir det 9,5 % tjejer och 10,5 % killar som anser sig som lite aktiva eller inte aktiva alls under lektionerna.
Tabell 3. Synen på fysisk aktivitet i sin vardag
Anser du att det är viktigt med fysisk aktivitet i din vardag? 1 7 12 19 43 1 5 11 14 32 0 2 1 5 11 0 10 20 30 40 50 Inte alls viktig 2 3 4 Mycket viktig Summa Tjejer Killar Tabell 3).
Från tabell 3 kan vi avläsa att det inte är någon utav killarna som tycker att fysisk aktivitet på fritiden är helt onödigt. Däremot tycker färre killar att det är mycket viktigt med fysisk aktivitet på fritiden jämfört med under skoltid. Tjejerna tycker dock tvärt om. Här är det fler som tycker att det är mycket viktigt med fysisk aktivitet på fritiden
jämfört med i skolan (jfr. med tabell 1.). Totalt sett kan vi se att 75,6 % av eleverna har svarat inom de två högsta svarsalternativen, och 9,8 % inom de två lägsta.
Tabell 4. Mer idrott i skolan?
Vill du ha mer idrott i skolan?
36 38 8 22 33 8 14 5 0 0 10 20 30 40 1 2 3 Ja Nej Vet ej Summa Tjejer Killar Tabell 4).
Här kan vi se en tydlig skillnad mellan tjejer och killars inställning till skolidrott. Hela 73,7 % av killarna vill ha mer idrott i skolan, medan endast 34,9 % av tjejerna vill detsamma. Det är fler tjejer som inte vill ha mer idrott i skolan än de som vill ha mer. Av killarna vill nästan två av tre ha mer idrott i skolan.
Tabell 5. Skolidrott och hälsa
Anser du att skolidrotten har betydelse för din egen hälsa?
47 25 10 35 19 9 12 6 1 0 10 20 30 40 50 1 2 3 Ja Nej Vet ej Summa Tjejer Killar Tabell 5).
30,5 % av alla elever anser att skolidrotten inte har någon betydelse för deras egen hälsa. Skillnaderna procentuellt mellan tjejer och killar är mycket liten (tjejer 30,2 %, killar 31,6 %).
Däremot skiljer det sig lite mera när det gäller antalet som anser att skolidrotten påverkar hälsan (tjejer 55,6 %, killar 63,2 %).
Tabell 6. Skolidrottens påverkan av övriga studieresultat Upplever du att skolidrotten påverkar dina
övriga studieresultat positivt?
29 21 32 20 17 26 9 4 6 0 10 20 30 40 1 2 3 Ja Nej Vet ej Summa Tjejer Killar Tabell 6).
På frågan om skolidrotten påverkar elevernas övriga studieresultat positivt kan vi se att nästan 40 % av eleverna svarat ”Vet ej”. Det är 10,3 % fler tjejer som svarat ”Vet ej” än killar. Det skiljer sig ganska stort mellan killar och tjejer när det gäller de som svarat ”Ja”. 31,7 % av tjejerna anser att skolidrotten påverkar de övriga studieresultaten. Medan hela 47,4 % av killarna anser detsamma. Tillsammans är det 25,6 % som inte upplever någon påverkan.
Tabell 7. Fysisk aktivitet på fritiden
Ägnar du dig åt någon fysisk aktivitet på fritiden? (D.v.s. minst 30 min. rörelse som
ger ökad puls)
60 18 4 44 15 4 16 3 0 0 20 40 60 80 1 2 3 Ja Nej Vet ej Summa Tjejer Killar Tabell 7).
Vi har frågat om eleverna utövar någon fysisk aktivitet på fritiden, och kan här se att 73,2 % anser sig göra detta. Det är stor skillnad mellan tjejer och killar. Killarna säger
sig utöva mer fysisk aktivitet än tjejer (killar 84,2 %, tjejer 69,8 %). Det är 23,8 % av tjejerna, och 15,8 % av killarna som inte ägnar sig åt någon fysisk aktivitet alls på sin fritid.
Tabell 8 A. Hur ofta utövar du fysisk aktivitet på fritiden Om Ja, hur ofta?
21 29 8 18 18 22 8 15 3 7 6 3 0 5 10 15 20 25 30 35
1-2 ggr/vecka 3-4 ggr/vecka 5 ggr eller mer/vecka Ej fysiskt aktiva Summa Tjejer Killar Tabell 8 A).
Som följdfråga till fråga 7 har vi även frågat hur ofta de utför någon form av fysisk aktivitet på fritiden. Procentmässigt är det inte så stor skillnad mellan tjejer och killar av dem som är aktiva 3-4 ggr/vecka (tjejer 34,9 %, killar 36,8 %). Den största skillnaden är i kategorin ”5 ggr eller mer” där 12,7 % av tjejerna säger sig utöva fysisk aktivitet, och 31,6 % av killarna. Summan av dem som inte utövar någon fysisk aktivitet på sin fritid blir samma som i fråga 7. Man kan också utläsa att det är lika många killar som är fysiskt aktiva 1-2 ggr/veckan, som de som inte är fysiskt aktiva alls.
Nedan ser vi två tabeller som visar tjejernas och killarnas fysiska aktivitetsmängd i procent. Tabell 8 B. Tabell 8 C. Tjejer 28,6 34,9 12,7 23,8 1-2 ggr/vecka 3-4 gg/vecka 5 ggr eller mer Ej fysiskt aktiva Killar 15,8 36,8 31,6 15,8 1-2 ggr/vecka 3-4 gg/vecka 5 ggr eller mer Ej fysiskt aktiva
5.2
Analys
Vi kan i våra tabeller avläsa många olika intressanta resultat. I den första frågan om hur betydelsefull de tycker att idrotten i skolan är, kan man se att mer än 2/3 av eleverna tycker att det är betydelsefullt. Det är dock ett ganska högt antal elever som inte tycker det, ca 15 %. När vi sedan frågar eleverna hur aktiva de anser sig vara under idrottslektionerna är det ca 20 % som svarat medelalternativet. De flesta anser sig dock vara aktiva under lektionerna. I tabell 3 ser vi stora skillnader mellan tjejer och killar. Fler killar tycker att det är mycket viktigt med idrott i skolan än vad det är som tycker att det är mycket viktigt med fysisk aktivitet på fritiden. Ingen av killarna tyckte dock att det är helt oviktigt. Hos tjejerna är det tvärt om. Fler tjejer tycker det är mycket viktigt med fysisk aktivitet på fritiden än vad det är mycket viktigt under skoltid. Detta avspeglar sig även i tabell 4 där ca 75 % av alla killarna vill ha mer idrott i skolan, men bara ca 35 % av tjejerna vill detsamma. Av de tjejer som svarat ”Ja” eller ”Nej” är det 40 % som vill ha mer idrott och 60 % som inte vill ha det. Ca 30 % av alla eleverna anser att skolidrotten inte har någon betydelse för deras egen hälsa. Det är ca 10 % som är osäkra och ca 60 % som anser att den har det. Det är alltså bara ungefär hälften av eleverna som anser sig få positivt hälsomässigt gensvar av de fysiska aktiviteterna under lektionstid. När det gäller frågan om idrottslektionerna påverkar deras övriga studieresultat har ca 40 % av eleverna svarat ”Vet ej”. Ca 30 % av tjejerna har svarat ”Ja”, och ca 50 % av killarna har svarat detsamma. Är då eleverna fysiskt aktiva på sin fritid? Ca 75 % av alla elever anser sig utöva någon form av fysisk aktivitet på sin fritid. Killarna har fått ett något högre procentresultat än tjejerna då ca 85 % av dem anser sig göra detta jämfört med ca 70 % av tjejerna. Antalet elever som inte anser sig vara fysiskt aktiva är ganska hög. Ca 25 % av tjejerna och ca 15 % av killarna har svarat att de inte är fysiskt aktiva på sin fritid. Detta innebär alltså att nästan var fjärde tjej inte är fysiskt aktiv. Av de elever som är fysiskt aktiva så verkar de vara aktiva ganska ofta. Ca 30 % av alla killar anser sig vara aktiva 5 ggr eller mer/vecka. Vi kan också se att de killar som inte är aktiva och de som är aktiva 1-2 ggr/vecka får samma procentsiffra (ca 30 %) tillsammans. Av tjejerna är det ca 50 % som inte är fysiskt aktiva eller är aktiva 1-2 ggr/vecka.
6
DISKUSSION
Skolidrotten har under ett historiskt perspektiv åkt berg- och dalbana i både status och förekomst. En kort överblick på tidigare kurs- och läroplaner vittnar om att dagens idrottsundervisning blir allt kortare och dessutom färre till antalet. Som vi tidigare nämnt i uppsatsen har vår livsstil blivit av allt mer stillasittande karaktär samtidigt som insikten av fysisk aktivitet ökat. Kontentan av detta borde rimligtvis vara att satsa mer på idrott och hälsa och värna om barn och ungdomars hälsa och välbefinnande.
Statusen är kanske det största problemet för idrottsundervisningen då många anser att idrottsundervisningen inte anses bildande. Statusen behöver och måste höjas för att kunna bli ett erkänt ämne. Annerstedt menar att idrotten genom ett historiskt perspektiv genomgått olika faser där idrotten nu befinner sig i en hälsofas och att ämnet är ett populärt och uppskattat bland eleverna.47
I Lpf-94 kan man läsa att hälsoperspektivet ska vara grundläggande delar för ämnet och att insikten av den egna livsstilen för hälsan är av stor betydelse.48 Tanken är givetvis
god men det känns mer som att denna satsning är av estetisk utsträckning då man samtidigt minskar idrotten i skolan. Eftersom undervisningen har gått från klara direktiv till en mer målbaserad undervisning vilar nu ett ännu större ansvar på den enskilda idrottsläraren. Kunskap och engagemang är avgörande delar för att bidra till att eleverna får den utbildning som krävs för att leva ett hälsosammare liv. Då vi i tidigare avsnitt pekat på effekterna av fysisk aktivitet vet vi att fysisk inaktivitet inte bara drabbar den enskilda individen utan även samhället i övrigt. Ur ett politiskt perspektiv borde väl detta vara en tydlig signal när den fysiska inaktiviteten kostar samhället miljardbelopp varje år. Istället kunde man öka idrottsundervisningen och satsa mer på forskning om ämnet och då spara samhället dessa onödiga omkostnader.
Både skolan och samhället är i förändring och allt fler väljer att läsa vidare samtidigt som kraven ökar på en breddare och längre utbildning.49 Detta är ytterligare en aspekt för att bedriva idrottsundervisning i skolan. Elever som väljer att läsa vidare på universitet/högskola har inte längre någon idrottsundervisning utan nu ligger istället
47 Annerstedt. C. m.fl. (2001) 48 Lpf94
ansvaret på eleverna själva. Vår avsikt med detta resonemang bygger på att skolan har som ansvar att fostra eleverna i olika avseenden till att klara av ett framtida liv. Fysisk aktivitet är ett avseende och har många positiva effekter och en har en central del för att kunna prestera bra i kommande yrkesbanor. Idrott är som vilket annat ämnet, man måste lära sig och kunna förstå innebörden, för att uppskatta det fullt ut. Eftersom vi i Sverige har obligatorisk skolgång når man i stort sett alla barn och ungdomar och har därför möjligheten att kunna fostra barn och ungdomar fysiskt. Det handlar även om att som idrottslärare få chansen att sporra eleverna till att utöva fysisk aktivitet även på fritiden. Med den utveckling vi står inför idag, gällande barn och ungdomars nedåtgående trend för fysiska aktiviteter, är detta något som är allt viktigare och bör ta i bejakande. Idrotten skapar förutsättningar i ett livslångt perspektiv och bidrar till att vi lever i välmående samhällen.
Både Bunkeflomodellen och COMPASS- studien bekräftar vikten av fysisk aktivitet och vilka effekter fysisk aktivitet ger. Vi tycker det är skrämmande att läsa studier som visar att barn och ungdomar är överviktiga och att 15-16 åringar diagnostiseras med fetma. Fler kommuner och skolor borde anamma Bunkeflomodellen och systematiskt jobba för barn och ungdomars hälsa och välbefinnande. Utvärderingen av Bunkeflomodellen visar ju ändå klart och tydligt att fysisk aktivitet gynnar även övriga studieresultat. Med det i utgångspunkt borde väl alla som arbetar inom skolan jobba mer aktivt för detta eftersom det främjar elevers inlärning. Det är väl det vi vill att eleverna ska göra under skoltiden, att förstå och lära sig nya saker.
När det gäller insändaren i DN från Sjöström, Ekelund och Yngve tar vi starkt avstånd från deras påståenden om att den fysiska aktiviteten under skoltid inte skulle ha någon betydelse för elevernas välmående. Vi kan inte förstå hur dessa kan ha missat all forskning som gjorts kring detta ämne, och hur man tar avstånd från att sporra eleverna till att utöva fysisk aktivitet på deras fritid. De vill även minska lektionstimmarna i skolan. Kanske beror deras inställning till ämnet Idrott och hälsa på en dålig erfarenhet under deras egen uppväxttid? Dagens lärare är dock mycket mer pedagogiska och har mer övergripande kunskaper kring ämnet, än vad lärarna hade för t.ex. 30-40 år sedan. Lektionerna är mycket mer anpassade efter elevernas förutsättningar, och målet är nu att alla ska kunna vara med på idrottslektionerna, inte att prestera så bra som möjligt.
6.1
Diskussion kring resultatet
Som tidigare nämnt så gjordes enkätundersökningen i fem olika klasser med ett totalt elevantal på 104st elever. Närvarande under dessa fem tillfällen var dock endast 82st elever. 22st elever, eller 21,2 % av eleverna, var inte ens närvarande. Detta tycker vi är en mycket hög siffra. Det innebär att mer än var femte elev var frånvarande under dessa dagar. Läggs då antalet elever som var närvarande, men av någon anledning inte var ombytta för lektion, med till dessa så får vi ett högre antal. Upp mot var fjärde elev skulle då falla in i den kategorin.
I vår enkät kan vi tydligt se att det är fler killar än tjejer som har en positiv inställning till skolidrotten. De anser den vara mer betydelsefull än tjejerna och nästan tre fjärdedelar vill ha mer idrott i skolan. Tjejerna däremot vill inte ha mer idrott i skolan, och anser den fysiska aktiviteten på fritiden viktigare än den i skolan. Om man ska våga dra en slutsats utifrån detta så kanske idrottsundervisningens upplägg är mer attraktivt för killarna. En sak man dock måste ha i åtanke är hur man tolkar svaret ”Nej” på frågan om eleverna vill ha mer idrott i skolan. Innebär detta att de är nöjda med antalet lektionstimmar, eller vill de ha mindre idrott i skolan? Detta dilemma kanske hade kunnat undvikas genom en omformulering av frågan.
Antalet elever som svarat något av de två högsta alternativen i frågorna om hur betydelsefull skolidrotten är, och hur aktiva de är under lektionstid, är samma. Kanske kan man anta att de som anser den mest betydelsefull även är de som är mest aktiva under lektionerna. Det kan dock vara ganska svårt att själv uppskatta hur aktiv man är under en lektion. Givetvis beror det på vad för slags lektion det är, och vilken inställning eleven har till just den aktiviteten. På frågan om hur aktiva eleverna anser sig vara under lektionstillfället har nästan 20 % svarat mellanalternativet. Dessa kan då tänkas vara i riskzonen att falla nedåt i aktivitetsskalan. Det blir då mycket viktigt att idrottsläraren uppmärksammar dessa och uppmuntrar dem till den fysiska aktiviteten. Det är närmare 70 % som svarat något av de två högsta alternativen i ovan nämnda fråga. Detta kan man jämföra med fråga nr fem, som handlar om eleverna anser skolidrotten ha någon betydelse för deras egen hälsa, där ca 30 % svarat ”Nej”. Med den inställningen tror vi
att det kan vara svårt att uppmuntra eleverna till att vara delaktiga i den fysiska aktiviteten. Kanske borde eleverna få mer insikt i vilka positiva följder den fysiska aktiviteten har, eller är det dessa 30 % som har kunskaperna om den fysiska aktivitetens konsekvenser men som inte anser sig vara så aktiva under lektionerna?
På frågan om eleverna upplever att skolidrotten påverkar deras övriga studieresultat positivt, har nästan 50 % av killarna svarat ”Ja”, men bara närmare 30 % av tjejerna har svarat det samma. Kan detta bero på att killarna anser sig vara mer fysiskt aktiva under lektionerna än tjejerna? Vi måste dock vara mycket försiktiga med att dra slutsatser kring den här frågan, då närmare 40 % av alla elever har svarat ”Vet ej”. Kanske kan detta vara svårt att svara på utan att ha konkreta resultat att jämföra med. Viktigt är ändå att ca 35 % av alla elever anser att idrotten i skolan har en positiv påverkan. Vi tror att den här siffran skulle kunna ökas om det infördes daglig fysisk aktivitet på elevernas schema.
De två sista frågorna i enkäten handlar om eleverna ägnar sig åt någon fysisk aktivitet på fritiden, och i sådana fall, hur ofta? Här ser vi att närmare 25 % av tjejerna inte ägnar sig åt någon fysisk aktivitet på sin fritid. Motsvarande antal hos killarna var ca 15 %. Vi måste här se till de rekommendationer som gjorts av såväl WHO och Nordiska rådet. De säger att ungdomar bör vara fysiskt aktiva (d.v.s. rörelse som ger ökad puls) minst 60 min/dag.50 Ungefär 30 % av killarna säger sig inte vara fysiskt aktiva alls eller att de är fysiskt aktiva 1-2 ggr/vecka. Detta är inte alls tillräckligt enligt de ovan nämnda målen. Antalet tjejer som svarat motsvarande är över 50 %. Här kan vi dra många paralleller till den ökade ohälsan hos barn och ungdomar. Genom att inte ägna sig åt någon fysisk aktivitet ökar risken för ohälsa kraftigt. Majoriteten av eleverna når inte upp till de önskvärda målen, och det måste ske en förändring bland ungdomarna snarast. Givetvis är det inte enbart skolans ansvar, utan även föräldrarnas, men vi som lärare har ändå stor påverkningsförmåga.
Med dessa siffror i åtanke, har vi då råd med att skära ner antalet timmar skolidrott mera än vad som redan gjorts? I LPO-94 finns det tillägg som gjorts 2003 där skolan ska sträva mot att ge eleverna daglig fysisk aktivitet. Gymnasieskolan fick också ett
motsvarande tillägg, dock något förskönat. Även hälsofrågor ska uppmärksammas.51 Det kanske är dags att införa tydligare riktlinjer för denna fråga även för gymnasieskolan? Det finns undersökningar som gjorts på skolor där eleverna är fysiskt aktiva dagligen, som påvisar positiva resultat både på hälsan hos eleverna, och på de övriga studieresultaten. Låt detta vara till grund för vår strävan att utöka antalet schemalagda timmar för den fysiska aktiviteten i gymnasieskolan, som minskat med nästan 40 % sedan 1994.52
51 www.skolverket.se
REFERENSLISTA
Annerstedt. C. (1995). Idrottslärarna och idrottsämnet: Utveckling, mål, kompetens – ett
didaktiskt perspektiv. Diss. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Annerstedt. C. & Peitersen. B. & Rönholt. H. (2001). Idrottsundervisning - ämnet idrott
och hälsas didaktik. Multicare Förlag AB, Göteborg
Bryman. A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Liber
Ekberg. J-E., Erberth. B. (2000). Fysisk bildning – om ämnet Idrott och hälsa. Lund. Studentlitteratur.
Engström. L-M., Redelius. K. (2002). Pedagogiska perspektiv på idrott. Stockholm: HLS förlag.
Faskunger. J., Hemmingsson. E. (2005). Vardagsmotion – Vägen till hållbar hälsa. ScandBook AB. Falun.
Holm. L-E., m.fl. (1996). Vårt behov av rörelse. Lagerblads tryckeri AB. Karlshamn. Hultgren. S. (2001). Sätt skolan i rörelse. Novum Grafiska AB. Göteborg.
Johansson. B., Skiöld. G. (2000). Idrott och Hälsa. Esselte studium. Solna. Läroplan för gymnasiet. (1967). Monografi. Stockholm.
Nordiska Rådet. (2004). Nordic Nutrition Recommendations. 4. uppl. Integrating
nutrition and physical activity. Rapport Nord 2004:13. Köpenhamn.
Rasmussen. F. (red), Eriksson. M., Bokedal. C., Schäfer Elinder. L. (2004). Fysisk
aktivitet, matvanor, övervikt och självkänska bland ungdomar. Bulls
tryckeriaktiebolag. Halmstad.
Schäfer Elinder. L., Faskunger. J. (red). (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa. NRS Tryckeri, Huskvarna.
Socialstyrelsen. (2005). Folkhälsorapport. Edita Norstedts Tryckeri.
Stukát, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur
Svenska Läkaresällskapet. (2001). Fysisk aktivitet och hälsa – att ordinera träning på
recept. Pressmeddelande. 2001 nov 01.
Vetenskapsrådet. (2005). Utbildningsvetenskap 2005. CM Digitaltryck. Sverige
Tidskrifter
Tidskrift i Idrott och hälsa.( 2007/4). Litorapid Media AB. Kungsbacka Tidskrift i Idrott och hälsa.( 2007/7). Litorapid Media AB. Kungsbacka Dagens Nyheter – Debatt (2002-08-20)
Internetreferenser http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/7456A448-9F02-43F3-B776-D9CABCB727A9/6169/20051114.pdf (2007-12-12) http://www.gih.se/historik (2007-11-21) http://www.rf.se/t3.asp?p=13729 (2007-11-23) http://www.luth.se/org/stil/friskvard/vadarhalsa.htm (2007-12-12) http://www.lararnasriksforbund.se/lrweb/home.nsf/indexfrmset?readform&Url=http://w ww.lararnasriksforbund.se/lrweb/Home.nsf/bykey/ZALC-77UJVM?OpenDocument (2007-12-12) http://www.skolverket.se/publikationer?id=1069 (LPO-94) (2007-12-17) http://www.skolverket.se/publikationer?id=1071 (LPF-94) (2007-12-17)
BILAGA 1
Effekter av fysisk aktivitet:
Fysiska effekter:
• Du vilar hjärnan medan kroppen arbetar.
• Du blir pigg och mår bra på grund av att kroppen producerar endorfin. • Du får bättre kondition och orkar mer både fysiskt och psykiskt. • Du klarar skolan och fritiden lättare.
• Du återhämtar dig snabbare efter krävande arbete. • Du blir starkare i muskler, leder och skelett.
• Du får bättre rörlighet, balans och koordination och kan arbeta mer avspänt och effektivt.
• Du får mindre ryggbesvär eftersom du bland annat får bättre syreförsörjning i diskarna.
• Du håller hjärta och blodkärl friska och blodtrycket på en lagom nivå. • Du minskar risken för hjärt-kärl- sjukdomar
• Du håller lättare vikten.
• Du ökar förutsättningarna för att kunna leva aktivt även när du blir äldre. • Du sänker blodsockerhalten och förebygger typ-2 diabetes.
Psykosociala effekter:
• Du har roligt och blir gladare. (Motion kan motverka depressioner.) • Du får avkoppling och omväxling.
• Du stressar av.
• Du blir vän med din kropp. • Du stärker självkänslan.
• Du träffar kompisar och lär känna nya människor. • Du förbättrar sömnen.
• Du höjer livskvaliteten hos redan sjuka.5354
53 B. Johansson, G. Skiöld, “Idrott och Hälsa”, (2000)
BILAGA 2
Hej!Vi är två studenter som läser sista terminen på lärarutbildningen. Vi skulle behöva Din hjälp för att genomföra en enkätundersökning. Enkäten handlar om idrotten i skolan och om hur elever upplever skolidrotten. Alla svar Du lämnar behandlas konfidentiellt och vi är mycket tacksamma för din medverkan. Med vänlig hälsning Jocke och Bengt!
Program/inriktning_________________________ Ålder______ år
Kön Man Kvinna (Kryssa för rätt alternativ)
Ta ställning till följande påståenden och ringa in det alternativ som passar dig bäst. Hur betydelsefull anser du att idrotten i skolan är?
Mycket viktig Inte alls viktig 5 4 3 2 1
Hur aktiv anser du dig vara under idrottslektionerna? Mycket aktiv Inte alls aktiv
5 4 3 2 1
Anser du att det är viktigt med fysisk aktivitet i din vardag?
Mycket viktigt Inte alls viktigt 5 4 3 2 1
Ringa in följande alternativ som passar dig bäst! Vill du ha mer idrott i skolan?
Anser du att skolidrotten har betydelse för din egen hälsa?
Ja Nej Vet ej
Upplever du att skolidrotten påverkar dina övriga studieresultat positivt? Ja Nej Vet ej
Ägnar du dig åt någon fysisk aktivitet på fritiden? (D.v.s. minst 30 min. rörelse som ger ökad puls)
Ja Nej Vet ej
Om ja, hur ofta?
1-2ggr/vecka 3-4ggr/vecka 5ggr eller mer/vecka
