ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete Examensarbete Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2019 Elin Gustafsson Susanna Palm Handledare:
För att inte återfalla i brott
En integrativ forskningsöversikt om betydelsen av sociala relationer för kvinnor
som frigivits från fängelse
FÖR ATT INTE ÅTERFALLA I BROTT: EN INTEGRATIV FORSKNINGSÖVERSIKT OM BETYDELSEN AV SOCIALA RELATIONER FÖR KVINNOR SOM FRIGIVITS FRÅN FÄNGELSE
Elin Gustafsson, Susanna Palm Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2019
Sammanfattning
Följande studie är en integrativ forskningsöversikt som ämnar att undersöka sociala relationers betydelse för kvinnor som frigivits från fängelse och som befinner sig i en återintegreringsprocess. Syftet med studien är följaktligen att undersöka olika sociala relationers inverkan på kvinnor efter frigivning, hur dessa kan förklaras att motverka
kvinnors återfallsrisk samt hur vissa relationer kan förklaras vara mer gynnsamma än andra. Genom en systematisk litteratursökning har totalt 15 forskningsartiklar inkluderats, vilka efter en tematisk analys har resulterat i fyra olika teman. Dessa teman är familjerelationer, vänskapsrelationer, övriga relationer samt relationen till samhället. För analys av de olika teman används Turners teori om människans transaktionella behov, Nugent och Schinkels teori om avståendeformer samt Goffmans stigmateori. Forskning visar att majoriteten av de relationer som framkommit i tematiseringen kan ha både negativ och positiv inverkan på kvinnor efter frigivning. Slutsatser som kan göras är att kvinnors återfallsrisk kan tänkas öka i det fall som relationerna kan ses som destruktiva, det vill säga inte tillgodoser kvinnors transaktionella behov eller bidrar till kvinnors avståndstagande. Ytterligare slutsats är att kvinnors upplevelser av stigmatisering kan tänkas bero på det förvärvade stigmat, fläckar på den personliga karaktären. Slutligen diskuteras behovet av vidare forskning inom en nordisk kontext.
TO NOT RECIDIVATE IN CRIME: AN INTEGRATIVE REVIEW ABOUT THE IMPORTANCE OF SOCIAL RELATIONS FOR WOMEN WHO HAVE BEEN RELEASED FROM PRISON
Elin Gustafsson, Susanna Palm Örebro university,
School of Law,
Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay, 15 credits Spring 2019
Abstract
The following study is an integrative review which aim to examine the meaning of different social relationships for women upon reentry to society after incarceration. The purpose of this study is further to examine the role of different social relationships for women during reentry, how these can reduce recidivism in crime and why some relationships can be explained as more positive than others. Throughout a systematic review, 15 articles have been included in this study which resulted in four themes; family relationship, friendship, other relations and the relationship to society. The themes are analyzed by Turners theory about the human’s transactional needs, Nugent and Schinkels theory of desistance and Goffman’s theory of stigma. Research show that the majority of the relations that are being mentioned in the different themes can be both negative and positive for women after release. Conclusions that can be drawn is that women's recidivism rates can increase if the relationships are destructive and do not meet the women’s transactional needs or support their desistance from crime. Furthermore, women's experience of stigmatization can be explained by the stigma known deviations in personal traits. The need of further nordic research is discussed.
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till familj och vänner som under vårterminen givit både uppmuntran och stöd. Tack till vår handledare Per Åke Nylander som med sin erfarenhet och kunskaper bidragit med feedback under processens gång. Slutligen ett stort tack till varandra!
Tillsammans har vi kämpat oss igenom en period som varit fylld med både utmaningar, tårar och glädje.
/Elin & Susanna 2019-06-07
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Problemformulering ... 2
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
2. Tidigare forskningsöversikter ... 3
2.1 Female desistance: A review of the literature ... 3
2.2 Informal Social Support Among Returning Young Offenders: A Metasynthesis of the Literature ... 3
2.3 Gender differences and offender reentry ... 4
2.4 Life on the Outside: Returning Home after Incarceration ... 4
3. Metod ... 5
3.1 Integrativ forskningsöversikt ... 5
3.2 Systematisk litteratursökning ... 5
3.3 Inklusion- och exklusionskriterier ... 6
3.4 Dataanalysmetod ... 6 3.5 Validitet ... 7 3.6 Källkritik ... 7 3.7. Etiska överväganden ... 8 4. Teoretiska utgångspunkter ... 8 4.1 Transaktionella behov ... 8 4.2 Avståendeformer ... 9 4.3 Stigmateori ... 9 5. Resultat ... 10 6. Tematisk analys ... 14 6.1 Familjerelationer ... 14 6.2 Vänskapsrelationer ... 18 6.3 Övriga relationer ... 20 6.3.1 Andliga relationer ... 20
6.3.2 Professionella och ideella relationer ... 21
6.4 Relationen till samhället ... 22
7. Analys ... 23
7.1 Familjerelationer ... 23
7.2 Vänskapsrelationer ... 25
7.3 Övriga relationer ... 26
7.4 Relationen till samhället ... 28
8. Diskussion och slutsatser ... 29
1. Inledning
För personer som suttit i fängelse är tiden efter frigivning en utmanande period (Spjeldnes & Goodkind, 2009). En period som kan innebära psykisk ohälsa (Bakken & Visher, 2018), missbruksproblematik (Doherty, Forrester, Brazil & Matheson, 2014) samt att återgå till tidigare kriminella vänskapskretsar (Doherty et al., 2014; Berg & Cobbina, 2017). Vidare behöver dessa individer möta samhällets förväntningar och fördomar, vilket många gånger kan försvåra processen att bli återintegrerad i samhället (Pickering, 2014).
Återgångsprocessen till samhället efter en fängelsevistelse är därmed minst sagt en komplex process. En process som präglas av såväl individuella förutsättningar som kontextuella faktorer, vilka i sin tur skapar förutsättningar för huruvida individen lyckas ta avstånd från kriminalitet. Individuella faktorer kan i detta sammanhang handla om beslutsamheten att förändra sig själv och känna tilltro till sin egna förmåga att kunna förändra sin situation. Kontextuella faktorer kan istället handla om i vilken utsträckning som individen kan få socialt stöd från familjen, professionella och olika former av samhällsinsatser (Doherty et al., 2014).
För människor som frigivits från fängelse och som befinner sig i en återintegreringsprocess är relationen till andra och möjligheten till sociala insatser av särskild betydelse. I en idéskrift från brottsförebyggande rådet redogörs det för att olika aktörer i samhället har en viktig roll att bedriva ett brottsförebyggande arbete och därmed kunna bistå människor med olika hjälpinsatser. Ett brottsförebyggande arbete behöver genomsyras av att främja människors möjlighet till att återintegreras i samhället efter fängelsevistelse (Sallander & Alvant, 2012). Däremot beskriver Spjeldnes och Goodkind (2009) att synen på återintegrering tycks skilja sig åt mellan samhället och tidigare intagna. Målet med återintegrering är utifrån samhällets perspektiv att människor inte ska återfalla i brott och därmed bevara tryggheten i samhället. Fokus för de tidigare intagna kan istället vara att återförenas med sina familjemedlemmar och återetablera sig i samhället, exempelvis genom arbete (Spjeldnes & Goodkind, 2009). Ett brottsförebyggande arbete behöver därför fokusera på flertalet faktorer som enligt forskning påverkar individens avståndstagande från kriminalitet, varav en av dessa är att hjälpa
individen att “skapa ett stöttande socialt nätverk” (Justitiedepartementet, 2016:E, s. 7). Relationer utgör en viktig del i människors återintegreringsprocess och kan ha en avgörande roll för i vilken mån individen kan ta avstånd från brott. Relationer och olika sociala band kan fungera som en vändpunkt och kan i sin tur påverka individens handlande. Vändpunkter krävs för att bryta med en kriminell livsstil och ta avstånd från brott. Förändringar som kan uppstå i samband med en vändpunkt kan bidra till att individen får en förbättrad självbild och ökad självkontroll (Carlsson & Sarnecki, 2016). Barrick, Lattimore och Visher (2014)
uttrycker behovet av ytterligare forskning som klargör varför vissa relationer är mer gynnsamma än andra för individer som frigivits från fängelse. Mer konkret önskas att få förståelse för orsaken till varför vissa relationer förebygger återfall i brott medan andra snarare genererar återfall i brott.
Kvinnor som döms för brott och får avtjäna fängelsestraff i Sverige utgör en förhållandevis liten grupp. Av de lagföringsbeslut som genomfördes 2018 var det 17 % av dessa som
avsedde kvinnor. Under 2018 var det 898 kvinnor som dömdes till fängelsestraff (BRÅ, 2019a) och samma år frigavs 642 kvinnor från anstalt, respektive 7931 män (BRÅ, 2019b). Under året 2016 återföll 55 % i brott bland de kvinnor som haft någon form av
frihetsberövande åtgärd som exempelvis fängelsestraff (BRÅ, 2019c). Utöver att kvinnor som frigivits från fängelse är en förhållandevis liten grupp beskrivs kvinnor också vara en särskilt utsatt grupp i samhället med ett ännu större hjälpbehov än män som friges (Allen, 2018; Spjeldnes & Goodkind, 2009). Trots vikten och behovet av hjälpinsatser till individer efter frigivning beskriver riksrevisionen (2015) att det finns brister i arbetet med att förmedla insatser till nyligen frigivna individer.
Sallander och Alvant (2012) framhåller att det finns flera samhälleliga verksamheter som kan fylla en viktig funktion i det brottsförebyggande arbetet. Några av dessa är socialtjänsten, arbetsförmedlingen och frivården (Sallander & Alvant, 2012). Inom samtliga av dessa verksamheter kan det tänkas finnas verksamma socionomer som således kan påträffa målgruppen inom olika ärenden. I mötet med klienten blir kunskap om bemötande och sociala relationer en viktigt byggsten för att främja välbefinnande hos klienten samt bistå denne med goda återintegreringsmöjligheter. Utifrån förståelsen om målgruppens behov av ett gynnsamt socialt nätverk kan socionomen vara vägledande och stödjande för klienten under dennes återintegrering. Utifrån ovanstående redogörelse blir kvinnors återintegrering och skapandet av ett socialt nätverk ett relevant kunskapsområde att beakta inom det sociala arbetet.
1.1 Problemformulering
För personer som frigivits från fängelse kan sociala relationer alltså vara en viktig komponent som kan generera en lyckad återintegrering och minska risken för återfall i brott (Ju, 2016:E, s. 7). Dock finns det forskning som visar att relationer kan vara direkt destruktiva och snarare medföra att kvinnor återfaller i brott (Berg & Cobbina, 2017). Trots betydelsen av sociala relationer under kvinnors återintegrering tycks det finnas behov av att vidare beforska vad som påverkar att vissa relationer är mer gynnsamma än andra (Barrick et al., 2014). Av denna anledning blir det relevant att genomföra följande forskningsöversikt för att kartlägga och få en större förståelse för vilka relationer som verkar för kvinnors avståndstagande från brott efter frigivning.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med följande integrativa forskningsöversikt är att undersöka betydelsen av sociala relationer för kvinnor som blivit frigivna från fängelse och som befinner sig i en
återintegreringsprocess. För att besvara syftet har följande frågeställningar ställts: 1. Hur beskriver forskning att olika sociala relationer inverkar på kvinnor efter
frigivning från fängelse?
2. Hur kan de olika sociala relationerna förklaras verka för kvinnors avståndstagande för att inte återfalla i kriminalitet?
3. Hur kan vissa sociala relationer förklaras vara mer gynnsamma än andra för kvinnor som frigivits från fängelse?
2. Tidigare forskningsöversikter
I följande avsnitt kommer det redogöras för fyra forskningsöversikter som samtliga berör ämnet kriminalitet, frigivning samt faktorer som motverkar fortsatt brottslighet.
2.1 Female desistance: A review of the literature
Rodermond, Kruttschnitt, Slotboom och Bijleveld (2016) har gjort en integrativ systematisk forskningsöversikt med syfte att undersöka vilka olika faktorer som påverkar kvinnors avståndstagande från brott samt jämföra dessa med faktorer som påverkar mäns
avståndstagande. Forskningsöversikten inkluderar 44 studier som har gjorts i USA. Några av forskningsöversiktens slutsatser är att kvantitativa studier visar på att familj, moderskap och partnerskap är faktorer som påverkar kvinnors avståndstagande från brott. Andra faktorer som framhålls som betydelsefulla för att ta avstånd från kriminalitet är sysselsättning och hälsorelaterade faktorer. Den kvalitativa delen av forskningen bekräftar även den att fler av de ovanstående faktorerna har en bidragande effekt på avståndstagande. Moderskap, för att nämna en faktor, kan förmodas att både motivera till att ta avstånd från brott men också vara en bidragande faktor till fortsatt kriminalitet. Enligt den kvalitativa forskningen framkom att det som kunde tänkas bidra till att moderskapet var gynnsamt eller inte, kunde härledas till om mammorna ansåg att de hade kapacitet att hantera föräldraskapet. Att vara mamma tycks således vara mer gynnsamt i de fall som mamman upplever att hon har förmåga att ta hand om sitt barn till skillnad från om mamman stress som exempelvis finansiell oro. En annan faktor som var viktig för avståndstagande var att förändra sitt tankesätt. Något som kunde spela roll för detta var mammors insikt om behovet av att förändra sin livsstil till fördel för deras barn. Att både känna sig motiverad och kapabel till förändring var något som kvinnor uttryckt varit betydelsefullt för att avstå brott (Rodermond et al., 2016).
Rodermond et al. (2016) belyser att det utifrån forskningsöversikten framkommer flertal könsskillnader gällande avståndstagande från kriminalitet. En skillnad är att en god relation till familj och vänner tycks fylla en viktigare funktion för kvinnor i sitt avståndstagande än vad det gör för män. Föräldrarollen beskrivs även vara en positiv förändringsfaktor och mer gynnsam för kvinnor än för män. En ytterligare skillnad är att relationen till kriminella vänner har en större påverkan på män och deras förmåga att avstå från brott jämfört med kvinnor. Forskningsöversikten framhäver också att kvaliteten på relationerna spelar en avgörande roll för vilken påverkan relationen får för målgruppen (Rodermond et al., 2016).
2.2 Informal Social Support Among Returning Young Offenders: A Metasynthesis of the Literature
Martinez och Abrams (2013) har genomfört en metaanalys med syfte att undersöka vilken betydelsen som sociala relationer till familj och vänner har för unga lagöverträdare i åldrarna 14-24 och som befinner sig i en återintegreringsprocess. Metaanalysen baseras på 13
kvalitativa artiklar som genomförts mellan åren 1998 till 2010 i USA. Efter tematisering av den tidigare forskningen framkom två teman som är centrala för ungdomars återintegrering, vilka benämns som “walking the fine line” och “ties that bind” (Martinez & Abrams, 2013, s.
180). Temat “walking the fine line” framhåller de utmaningar som vänskapsrelationer kan innebära för unga lagöverträdare efter frigivning. Forskning lyfter att vänner kan ha både en negativ och positiv påverkan på ungdomen. Likväl som vänskapsrelationer kan orsaka att ungdomen fortsätter med kriminella handlingar kan vänskapsrelationer bidra med gemenskap och en känsla av tillhörighet, något som är viktiga byggstenar för återintegrering. Det andra temat, “ties that bind”, beskriver istället hur familjerelationer kan påverka ungdomens förmåga att upphöra med kriminella handlingar. Familjerelationer är den relation som genererar mest stöd till ungdomarna och bidrar med både materiellt- och emotionellt stöd. Däremot finns det risk för att familjen kan ha höga krav på ungdomen som i sin tur kan orsaka att ungdomen upplever negativ press i förhållande till familjens förväntningar. Den negativa pressen kan följaktligen leda till en motreaktion hos ungdomen. Familjens höga krav och press kan därför leda till att ungdomen återfaller i kriminalitet. Sammanfattningsvis framhåller Martinez och Abrams (2013) att tiden efter frigivning är komplex för ungdomar då individen ställs inför utmaningen att både försöka rota sig i en ny icke-kriminell identitet samtidigt som behovet av grupptillhörighet är stark hos individen. Ungdomarnas sociala relationer kan inte ses som dikotomier där relationer antingen är bra eller dåliga utan behöver betraktas som något mer komplext.
2.3 Gender differences and offender reentry
Spjeldnes och Goodkind (2009) har genomfört en litteraturöversikt där de har sammanställt forskning kring män och kvinnors återintegrering. Utifrån den sammanställda forskningen kunde konstateras att tiden efter frigivning är en kritisk period för både män och kvinnor. Svårigheter eller så kallade barriärer kan kopplas till såväl individuella- som strukturella faktorer och kan omfatta både psykisk- och fysisk ohälsa samt ekonomiska svårigheter. Vidare framkommer att kvinnor som frigivits från fängelse möter, i större utsträckning än män, flertaliga utmaningar och påvisar därför ett större behov av hjälpinsatser under denna process. Utmaningar som kvinnorna kan möta innefattar bland annat psykisk ohälsa, svårigheten med att få jobb och missbruksproblematik. Då kvinnor i större utsträckning än män också har vårdnaden om sina barn kan det även krävas extra stödinsatser för att hjälpa kvinnor att hantera sin föräldrasituation efter frigivning. Stödinsatser kan avse både
ekonomiskt hjälp men också känslomässigt stöd (Spjeldnes & Goodkind, 2009).
2.4 Life on the Outside: Returning Home after Incarceration
Visher och Travis (2011) har i sin artikel summerat forskning kring män och kvinnors återintegrering efter frigivning från fängelse. Syftet med artikeln var att belysa vilka
mekanismer som är verkningsfulla för en lyckad återintegrering. Författarna har använt både utvärderingar från olika återintegreringsprogram samt annan forskning på området.
Konklusioner som görs i artikeln är att målgruppen väntas möta flertalet utmaningar, däribland att återuppta relationen med familjen och skapa sig välfungerande och prosociala kontakter. Vidare nämns att den första tiden efter frigivning är en tid då många söker finna stabilitet, under omständigheter som kan vara kaotiska. I artikeln poängteras att en lyckad återintegrering till stor del handlar om att individen blir sammanlänkad till samhälleliga verksamheter som kan bistå med socialt stöd. Vidare framkommer att återfallsrisken kan förebyggas upp till 15-20% genom att erbjuda olika verkningsfulla återintegreringsprogram
till personer som efter frigivning har olika hjälpbehov. Program som specifikt främjar människors positiva kontakter till bland annat familj och andra föredetta intagna beskrivs vara gynnsamma för att motverka återfall i brott.
3. Metod
I följande metodavsnitt beskrivs genomförandet av studien samt tillvägagångssättet för insamling och analys av tidigare forskning. Vidare diskuteras etiska överväganden samt validitet för studien.
3.1 Integrativ forskningsöversikt
Följande studie är en integrativ forskningsöversikt. En integrativ forskningsöversikt ger en bred bild av det fenomen som ska undersökas då det inkluderar både kvalitativa samt kvantitativa studier (Booth, Papaioannou & Sutton, 2012). Med anledning av studiens syfte, som är att undersöka betydelsen av sociala relationer vid kvinnors återintegrering, är metoden integrativ forskningsöversikt relevant då den bidrar till en bred bild av fenomenet. Genom att inkludera både kvalitativ data som bidrar med förståelse för kvinnors upplevelser av
återintegrering, samt kvantitativ data som förklarar fenomenet, leder det till en bred
kunskapsöversikt över kvinnornas situation. Kvantitativa studier kunde exempelvis ge svar på om det fanns samband mellan olika relationer och återfall i brott, medan kvalitativa studier bidrog med förståelse för vad som påverkar sambandet.
3.2 Systematisk litteratursökning
Den fjärde april 2019 genomfördes en systematisk litteratursökning i databaserna Sociology Collection, PsycINFO, International Bibliography of the Social Sciences (IBSS), Social Services Abstract och Social Science Premium Collection. Databaserna fanns tillgängliga via Örebro universitetsbiblioteks hemsida och valdes utifrån att samtliga rörde ämnesområdet socialt arbete. Sökorden som användes var reintegration, reentry, prison, offender, inmate, delinquent, women och female. För att precisera sökningen genomfördes en såkallad boolsk sökning, där begrepp som AND och OR användes. Liknande sökning genomfördes även med svenska sökord, dock framkom inga träffar. En anledning till detta kan vara att det fanns ett begränsat utbud av svensk forskning som gjorts på området. Samtliga sökningar resulterade i totalt 773 träffar och samtliga av dessa var vetenskapligt granskade. Artiklarna selekterades först utifrån titel, därefter abstract och slutligen genom läsning i fulltext. 106 artiklars abstracts lästes utifrån det första formulerade syftet som var att studera kvinnors
återintegreringsprocess. För att avgränsa studieobjektet ytterligare specificerades syftet till att undersöka kvinnors återintegreringsprocess men utifrån en inriktning på sociala relationers betydelse för kvinnor som frigivits från fängelse. Efter den preciserade syftesformuleringen inkluderades 42 artiklar av de 106 artiklarna som selekterades utifrån den första
syftesformuleringen. Samtliga 42 artiklar lästes i fulltext och av dessa inkluderades totalt 15 artiklar i studien. Bland de 15 artiklarna var en kvantitativ, tio kvalitativa och fyra som baserats på en mixed method. För en ytterligare beskrivning av den systematiska litteratursökningen, se Figur 1 nedan.
Figur 1. Flödesschema över inkluderade artiklar
3.3 Inklusion- och exklusionskriterier
För att specificera den systematiska litteratursökningen formulerades det inledningsvis inklusion- och exklusionskriterier. Inklusion- och exklusionskriterier ämnar att precisera urvalet av den forskning som ska inkluderas i den egna studien (Booth, et al., 2012). Ett av inklusionskriterierna för litteratursökningen var att artiklarna skulle vara vetenskapligt granskade, detta på grund av att säkerställa en god kvalitet på forskningen. För att få en aktuell överblick över forskningsläget var ett ytterligare inklusionskriterium att artiklarna skulle ha publicerats inom de senaste fem åren. Vidare inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara författade på engelska och ha studerat kvinnor över 18 år och som blivit frigivna eller villkorligt frigivna från anstalt eller som avtjänat villkorlig dom. Vidare exkluderades dubbletter samt om studierna hade undersökt annan typ av återintegrering. Studier
exkluderades även om de var för långt ifrån studiens syfte samt hade ett övervägande fokus på kvinnors psykisk ohälsa eller missbruksproblematik. Artiklar exkluderades också i de fall som målgruppen fortfarande var intagna i fängelse eller om studierna inriktats på kvinnor som begått en viss typ av brottslighet. Anledningen till detta grundas i studiens syfte som ämnar få en generell bild av relationers betydelse för kvinnor efter frigivning, oberoende av vilket brott kvinnorna dömts för. Därför kunde studier som inriktades på endast en typ av brottslighet tänkas ge ett för snävt resultat.
3.4 Dataanalysmetod
Forskning som insamlades genom den systematiska litteratursökningen analyserades med hjälp av tematisk analys. Målet med tematisk analys är att få fördjupad kunskap om de fenomen som studeras (Hjerm & Lindgren, 2010) genom att organisera och strukturera den data som samlats in för att finna centrala och återkommande teman (Bryman, 2011). Tematisk analys genomförs i tre steg i form av kodning, tematisering och summering. Kodning innebär en grov strukturering av data medan tematisering innebär att sammanföra koder till gemensamma teman. Vidare följer summering vilken presenterar slutsatser som framkommit av analysen (Hjerm & Lindgren, 2010). Efter den systematiska
litteratursökningen sammanfattades artiklarna och centrala begrepp markerades som var relevanta utifrån studiens syfte och frågeställningar. De markerade begreppen användes som
koder och blev ett underlag för den tematiserande delen. Koderna som framkom var exempelvis familj, syskon, föräldrar, vänner, mentorer, terapeuter och partner. Koderna sammanfördes utifrån liknande kategorier vilket resulterade i fyra olika teman;
familjerelationer, vänskapsrelationer, övriga relationer samt relationen till samhället. Summering av de olika teman presenteras och diskuteras i resultat- och analysavsnittet.
3.5 Validitet
Validitet handlar i stort om huruvida en studie “mäter det man avser att mäta” (Hjerm & Lindgren, 2010, s. 133). Validitet är en av de aspekter som beaktas för att bedöma studiens kvalitet (Vetenskapsrådet, 2017). Vid en forskningsöversikt kan validitet handla om huruvida det funnits en systematik i urvalet av tidigare forskning. Artiklar bör således inte väljas för att bekräfta sin egen agenda, utan utifrån tydliga angivna kriterier. Något annat som också kan härledas till validitet är huruvida forskningsresultaten kan appliceras till en annan population i en annan miljö (Booth et al., 2012). Med hänvisning till detta har denna studie, liksom det redogjorts för ovan, genomfört en systematisk litteratursökning med definierade exklusion- och inklusionskriterier i sitt urval av forskningsstudier. I de fall som studier exempelvis har undersökt både män och kvinnors upplevelser av återintegrering och resultaten inte redovisats separat så har flertalet studier exkluderats. Anledningen till detta var för att undvika risken för feltolkning av forskningsresultat. Däremot har ett fåtal studier som undersökt både män och kvinnors återintegrering inkluderats med anledning av att studien ändå bedömts som relevant för studiens syfte. Det är även av intresse att nämna att samtliga studier som har inkluderats i forskningsöversikten har genomförts i USA och Kanada. Att enbart inkludera artiklar som genomförts i dessa länder kan göra det svårt att överföra resultaten till en svensk kontext på grund av att det kan tänkas finns kulturella och samhälleliga skillnader. Det har således inte varit ett aktivt val att enbart inkludera forskning från dessa länder.
Studierna har, i enlighet med den första frågeställningen, gett svar på hur olika sociala relationer kan inverka på kvinnor efter frigivning. De andra frågeställningarna hade en mer analyserande karaktär, vilket innebar att forskningen i sig inte gav direkta svaret på
frågeställningarna. För att kunna täcka de sistnämnda frågeställningarna var de teoretiska verktygen behjälpliga för att bringa förståelse och förklaring till hur de olika relationer kunde verka för kvinnors avståndstagande från kriminalitet samt varför vissa relationer var mer gynnsamma än andra. Resultatet och slutsatserna i denna forskningsöversikt tycks inte, på ett anmärkningsvärt sätt, avvika från tidigare forskningsöversikter. Däremot har de valda
teoretiska begreppen ej tillämpats i tidigare forskningsöversikter vilket kan tänkas bidra med nya perspektiv.
3.6 Källkritik
Underlaget för denna forskningsöversikt har liksom tidigare nämnts, utgjorts av tidigare forskning. Vetenskapsrådet framhåller att forskning som inkluderas i den egna studien bör vara av god kvalitet (Vetenskapsrådet, 2017). Av denna anledning har artiklarna som inkluderats i forskningsöversikten varit vetenskapligt granskade, detta för att säkerställa en hög kvalitet på forskningen. Utöver detta har det också vara väsentlig del att kritiskt granska tidigare forskning och dess resultat. Avseende de tidigare forskningsöversikterna var samtliga av dessa vetenskapligt granskade, däremot var det vissa av forskningsöversikterna som inte
presenterade ett tydligt metodavsnitt som exempelvis inte redogjorde antalet inkluderade artiklar. Trots bristande metodredovisning valdes dessa forskningsöversikter att användas i studien på grund av att de var vetenskapligt granskade och bidrog med relevant information som avsåg eller kunde relateras till studiens målgrupp. Vissa studier har i samband med vissa forskningsresultat använt termen “en del kvinnor” eller liknande beskrivningar, något som ibland gjort det svårtolkat att veta hur många forskningsdeltagare det avser. Det har därför av vikt att ha en medvetenhet om detta vid tolkningen av denna studies resultat.
3.7. Etiska överväganden
Forskningsetik är en väsentlig och central del i den egna forskningsprocessen
(Vetenskapsrådet, 2017). Centralt för följande forskningsöversikt har varit att arbeta utifrån ett förhållningssätt som inte bidrar till oredlighet i forskningsprocessen. Oredlighet innebär enligt Vetenskapsrådet (2017) att på felaktiga och ohederliga sätt framhålla både andras och den egna studiens forskningsresultat. Ett ohederligt sätt kan exempelvis handla om att förvränga eller plagiera tidigare forskningsresultat eller undanhålla information om studiens tillvägagångssätt och insamlade data (Vetenskapsrådet, 2017). För att förhindra att
information angående den egna forskningsprocessen undanhållits, som metodförfarandet och den systematiska litteratursökning, har de olika stegen i forskningsprocessen kontinuerligt dokumenterats. En ytterligare del i att förhindra ohederlighet genom plagiat har varit att försöka på ett tydligt och korrekt sätt redovisa de referenser som använts. För att motverka förvrängning av forskningsresultat har det varit gynnsamt med en ständig dialog för att på så sätt minska risken för feltolkning och språkförbistring, särskilt i avseende då samtliga artiklar varit författade på engelska. Gällande tolkning av tidigare studierna som baserats på kvinnors subjektiva upplevelser har det varit relevant att, i den mån det varit möjligt, citera kvinnors egna beskrivningar. Detta för att möjliggöra för läsaren att ta del av primärkällan och inte endast forskarens tolkningar.
4. Teoretiska utgångspunkter
Nedan följer de teoretiska utgångspunkter som kommer tillämpas för analys av det tematiserade forskningsresultatet. Dessa är Turners teori om människans transaktionella behov, Nugent och Schinkels teori om olika avståendeformer från kriminalitet samt Goffmans stigmateori.
4.1 Transaktionella behov
Turners teori om transaktionella behov befäster att människans handlingar styrs av olika drivkrafter i samspel med sin sociala omgivning. I relation till andra människor kan individen uppfylla sina transaktionella behov, vilka är en väsentlig del i människans liv. De fem typer av transaktionella behov som Turner nämner är; “bekräfta/verifiera självet, att få ut något givande av ett utbyte med andra, grupptillhörighet, tillit/förtroende och behov av fakticitet” (Flygare, 2018, s. 30). Att bekräfta och verifiera självet kan enligt teorin beskrivas utifrån tre nivåer som är kärnsjälvet, subidentitet och rollidentitet. Kärnsjälvet innebär att bilden av sig själv är stabil och inte påverkas av kontextuella faktorer. Subidenitet handlar om att individen innehar en självbild som kan kopplas och te sig annorlunda beroende på det
beskriver känslan av sig själv som skapas i förhållande till särskilda situationer. Alla tre nivåer behövs verifieras för att bidra till positiva känslor. Att bekräfta självet är det viktigaste av de transaktionella behoven för en individ. Att få ut något givande av ett utbyte med andra, påvisar människans behov av att bli tillfredsställd och erhålla något gynnsamt ifrån den relation som individen självt investerat i. Människans behov av grupptillhörighet handlar istället om att vara del i och inkluderas i ett sammanhang. Behov av att känna tillit/förtroende återspeglar människans flertaliga behov av att känna trygghet, bekräftelse, respekt och
förutsägbarhet från andra. Det sista transaktionella behovet är fakticitet, vilket beskrivs vara betydelsefull för människors interaktion med andra. Fakticiteten innebär att människan tillsammans med andra, vill uppnå samförståelse och skapa en gemensam bild av tillvaron. Om detta behov inte uppnås kan individens självuppfattning och verklighetsbild utmanas och därmed behöva förändras. Om dessa fem behov inte tillgodoses kan det leda till negativa känslor, likaså kan behoven generera positiva känslor hos individen om de tillgodoses (Turner & Stets, 2005).
4.2 Avståendeformer
Förståelsen för hur en individ försöker att ta avstånd från kriminalitet kan förstås utifrån flera olika perspektiv. Enligt Nugent och Schinkel (2016) behöver människan genomgå en process inom flera områden för att ta avstånd från fortsatt kriminalitet. Denna process handlar om att individen behöver eftersträva och således uppnå avståndstagande inom samtliga av dessa former: act desistance, identity desistance och relational desistance (Nugent & Schinkel, 2016, s. 570). Alla dessa tre avståndeformer är lika viktiga för att individen ska lyckas att avstå från brott. Det finns inte heller någon specifik tidsföljd eller ordning som de olika formerna utvecklas i. Act desistance handlar om att individen avstår från brottsliga handlingarna medan identity desistance handlar om att individen anammat en
avståndstagande identitet som är icke-kriminell. Relational desistance innebär istället att individen får bekräftelse av sin sociala omgivning i relation till sin nya identitet och förändringsprocess.
4.3 Stigmateori
Stigma är ett begrepp inom det socialpsykologiska perspektivet som syftar till att förklara samspelet mellan den enskilda individen och det omgivande samhället. Samspelet handlar mer specifikt om hur den enskilde individen kan bli stigmatiserad av omgivningen och bli betraktad som socialt avvikande utifrån de normer som finns i samhället. Normer tydliggör vad som anses önskvärt i form av olika attribut och beteenden (Persson, 2012). Sociologen och teoretikern Goffman (2011) redogör för att människan kan ha tre olika typer av stigma. En av dessa stigman kan förvärvas genom att ha “fläckar på den personliga karaktären” (Goffman, 2011, s. 12). Fläckar på den personliga karaktären innebär att individens karaktär på något sätt är socialt avvikande från det som anses vara socialt accepterat och önskvärt. Stigmatisering på grund av fläckar på karaktär kan handla om det som kallas för bristande hederlighet som kan knytas till individens förflutna som exempelvis att individen suttit i fängelse. Utifrån stigmat tillskrivs individen en social identitet som är nära sammankopplad med status. Med den sociala identiteten följer olika förväntningar på individen och dess karaktärsdrag. Goffman (2011) poängterar att stigmatiseringen är misskrediterande och kan
således leda till att det skapas en distinktion mellan personer som bär på ett stigma och de som anses vara normala (Goffman, 2011). Med anledning av konsekvenserna som kan följa av stigmatisering är det i detta avseende inte ovanligt om individen försöker dölja sitt stigma, det vill säga det som omgivning anser är avvikande (Persson, 2012).
5. Resultat
I följande resultatavsnitt presenteras en sammanställning av de totalt 15 artiklar som inkluderats i forskningsöversikten, se Tabell 1.
Tabell 1. Tablå över inkluderade artiklar
Artikel & författare
Syfte Målgrupp och
urval Design & datainsamling smetod Slutsatser Barrick, Lattimore & Visher (2014). Reentering women: The impact of social ties on long-term recidivism.
The Prison Journal, 94(3)
Undersöka relationen mellan den kontakt som kvinnorna haft under fängelsevistelsen, stöd efter frigivning och återfall.
255 kvinnor från Iowa, Indiana, Ohio, Oklahoma, South Carolina och Washington som har deltagit i
återintegrerings-programmet SVORI eller varit deltagare i en tidigare kontroll/ jämförelsegrupp. Data samlades in genom intervjuer. Kvantitativa analysmetoder har använts.
Ett starkt band till familjen minskar risken för återfall i brott samt det motsatta, det vill säga att ingen kontakt med familjen istället ökar sannolikheten för att återfalla i brott.
Berg & Cobbina (2017).
Cognitive transformation, social ecological settings, and the reentry outcomes of women offenders.
Crime &
Delinquency, 63(12)
Undersöka hur den mentala inställningen påverkas av lockelser och sociala förhållanden i ekonomiskt utsatta boskapsområden, samt hur dessa faktorer bidrar till en lyckad/misslyckad tid efter frigivning.
37 kvinnor som både är och har varit intagna i anstalt i USA. Målinriktat urval. Data är insamlad från en tidigare större studie där både en surveyundersökni ng samt kvalitativa djupgående intervjuer genomförts.
Kvinnornas tidigare sociala nätverk, så som vänner och grannskap kan vara en riskfaktor till återfall i brott och missbruk. Som följd av att ta avstånd från dessa vänskapskretsar kan
kvinnorna socialt isolera sig.
Doherty, Forrester, Brazil & Matheson (2014).
Finding their way: Conditions for successful
Att få en överblick över vilka kritiska faktorer som kan påverka kvinnors återintegrering till samhället efter frigivning från anstalt. 31 kvinnor som blivit frigivna från anstalt i Kanada. Det genomfördes kvalitativa intervjuer med samtliga.
Både individuella och kontextuella förhållanden påverkar kvinnors
återintegrering. Individuella faktorer kan vara självkänsla eller viljan att förändra, medan kontextuella faktorer
reintegration among women offenders.
Journal of Offender Rehabilitation, 53(7)
kan vara stöd från familj och vänner. Few-Demo & Arditti (2014). Relational vulnerabilities of incarcerated and reentry mothers: Therapeutic implications. International journal of offender therapy and comparative criminology, 58(11)
Undersöka hur kvinnors nära relationer påverkar deras erfarenheter av återintegrering i relation till deras familjer.
Bekvämlighetsurval av 10 intagna och återintegrerade mammor i USA. Kvalitativa follow-up intervjuer. Sekundäranalyser genomfördes.. Två kategorier av mammor kunde identifieras, de som var mer sårbara för återfall (“besigned mothers”) och de som torde ha en mer gynnsam återintegrering (“survivor mothers”).
Fortune & Arai (2014).
Rethinking community within the context of social inclusion as social justice: Implications for women after federal incarceration. Studies in Social Justice, 8(1) Undersöka social inklusion utifrån kvinnors perspektiv vilka har blivit frigivna från fängelse och kommit ut i samhället. 9 stycken kvinnor från Kanada deltog i studien. Metoden som användes i studien var “Photovoice”. Data insamlades med hjälp av kvalitativa intervjuer och samtal i grupp.
Studien visar att kvinnorna kan uppleva stigmatisering som följd av att ha suttit i fängelse. Resultaten indikerar att socialt stöd kan minska känslan av exkludering. Garcia (2016). The importance of the mentor–mentee relationship in women’s desistance from destructive behaviors. International journal of offender therapy and comparative
Utvärdera mentorer som socialt stöd under kvinnors
återintegreringsprocess och att undersöka hur mentorerna formar de uppoffringar som kvinnor behöver göra för att förändra destruktiva beteenden.
Ett målinriktat urvalet som bestod av 11 klienter (mentees) och 10 mentorer. som deltog i ett mentorsprogram. Studien är kvalitativ och har genomfört semistrukturerade intervjuer.
Resultatet visar att om klienten är öppen för
förändring kan mentorn ha en positiv påverkan och hjälpa klienten att förändra destruktiva beteenden.
criminology, 60(7) Garcia-Hallett (2019). Maternal Identities and Narratives of Motherhood: A Qualitative Exploration of Women’s Pathways Into and Out of Offending.
Feminist
Criminology, 14(2)
Undersöka hur mödraskap påverkar både vägen in och vägen ut ur kriminalitet.
Urvalet bestod av 37 kvinnor som haft erfarenhet av brottslighet på olika sätt. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer.
Moderskap och identiteten som mammarollen ger har en positiv inverkan på att avstå från kriminella handlingar. Goodson (2018). Help or Hindrance: Female Probationers’ Navigation of Supervision Requirements Through Personal Support Networks. Criminal Justice and Behavior, 45(10)
Syftet med studien var bland annat att undersöka
medlemmarna inom målgruppens nätverk och vilka personer som kvinnorna beskrivit varit mer eller mindre hjälpsamma och betydelsefulla.
Urvalet för studien var 41 kvinnor som deltagit i en tidigare större studie vilka alla under tidpunkten för studien avtjänade villkorlig dom. Både kvalitativa och kvantitativa analysmetoder användes i studien. Data insamlades genom intervjuer.
I studien framkommer det att den medlem i kvinnornas nätverk som var mest stödjande var mammor följt av “signifikant others” och syskon. De
nätverksmedlemmar som beskrevs vara minst hjälpsamma var vänner, syskon och partners.
Heidemann, Cederbaum, Martinez & LeBel (2016). Wounded healers: How formerly incarcerated women help themselves by helping others. Punishment & Society, 18(1) Undersöka vilken betydelse hjälparrollen får för kvinnor som tidigare varit intagna.
Målinriktat urval där 104 kvinnor i USA deltog i studien. För att samla in data gjordes en kvantitativ surveyundersökni ng (104 kvinnor) samt kvalitativa intervjuer (30 kvinnor).
Resultat visar att det finns ett signifikant samband mellan hjälparroll och ökad självkänsla. Det fanns även ett signifikant samband mellan ökad självkänsla och moderskap.
Heidemann, Cederbaum & Martinez (2014).
“We Walk Through
Undersöka vilket stöd som kvinnor, vilka tidigare varit intagna, erhåller från sin Urvalet bestod av 104 kvinnor från USA. Studien baseras på kvalitativ samt kvantitativ data från en större
I resultatet framhålls att målgruppen erhåller socialt stöd från både vänner, familj och det som beskrivs som
It Together”: The Importance of Peer Support for Formerly Incarcerated Women's Success. Journal of Offender Rehabilitation, 53(7)
omgivning och hur detta påverkar målgruppens känsla av välbefinnande. studie, som genomfört både en surveyundersökni ng (104 kvinnor) och intervjuer (30 kvinnor)
“andra”. Dock visar studien att det är endast stödet av “de andra” som genererar ett signifikant samband till ökat välbefinnande hos kvinnorna.
Opsal (2015). “It’s
Their World, so You’ve Just Got to Get Through” Women’s Experiences of Parole Feminist Criminology, 10(2)
Studien syfte är att undersöka kvinnors upplevelser av villkorlig frigivning och
övervakning som sker under denna period.
43 kvinnor med villkorlig frigivning deltog i studien där urvalet gjordes genom snöbollsurval. Studien genomfördes i USA. Studien är kvalitativ där datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer.
Resultatet visar på att kvinnornas relationer till familj och till andra som varit i liknande situation ha varit viktiga i deras liv under återintegeringenstiden. Pickering (2014). “Picture Me Different”: Challenging Community Ideas about Women Released from Prison. Canadian Journal of Counselling and Psychotherapy/Revu e canadienne de counseling et de psychothérapie, 48(3)
Syftet med studien var bland annat att utforska hur kvinnor som blivit frigivna från anstalt kan utmana förutfattade meningar hos
omgivningen som kan försvåra en lyckad återintegrering. 5 kvinnor som tidigare varit intagna. Studien är gjord i Kanada.
Metoden som har använts i studien är “Photovoice” och samtal i grupp.
Kvinnorna i studien beskriver att de upplevt stigmatisering och fördömelse. Kvinnorna beskriver även att
gruppsessionerna var positiva och fungerade som en självhjälpsgrupp.
Valera, Brotzman, Wilson & Reid (2017).
“It’s hard to reenter when you’ve been locked out”: Keys to offender reintegration. Journal of Offender Att identifiera de komponenter som är avgörande för tidigare intagnas återintegrering. Urvalet utgjordes av 20 stycken kvinnor och män i USA. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer (15 personer) och fokusgrupper (3 stycken) genomfördes.
Studien visar att viktiga komponenter för en lyckad återintegrering bland annat innefattar kontakt med sociala myndigheter och socialt stöd från exempelvis vänner, familj och mentorer.
Rehabilitation, 56(6) Valera, Chang, Hernández & Cooper (2015). Exploring kinship and social support in women with criminal justice backgrounds. Journal of Offender Rehabilitation, 54(4) Undersöka släktingars stöd till kvinnor som tidigare varit intagna vid “ New York State correctional facilities” och “Rikers Island, the New York City jail”.
Urvalet bestod av 30 stycken kvinnor som har varit intagna vid något av de fängelse som nämns i syftet och som lider av psykisk ohälsa.
Data utgjordes av transkriberade semistrukturerade intervjuer.
Resultat visar på att relationer med släktingar är en viktig komponent för kvinnors återintegrering. Några av de relationer som framkommer som
betydelsefulla är den biologisk familjen, styvfamilj, barn, Gud och vänner.
Western, Braga, Davis, & Sirois (2015).
Stress and hardship after prison.
American Journal of Sociology, 120(5)
Syftet med studien var att studera social integration efter frigivning från anstalt.
Urvalet bestod av totalt 122 män och kvinnor som blivit frigivna från anstalt i USA varpå 12,3% av dessa var kvinnor. Data samlades in från en större undersökning som genomförde intervjuer med deltagarna.
Resultaten indikerar att den sociala integreringen skiljer sig åt mellan könen. Resultat visar även att 92, 9 % av kvinnorna som deltog i studien hade, efter sex månader efter frigivning, spenderat både tid med och fått ekonomiskt bidrag ifrån deras familjer.
6. Tematisk analys
Nedan följer fyra teman som identifierats som centrala i det datamaterial som inhämtats från tidigare forskning. Dessa är familjerelationer, vänskapsrelationer, övriga relationer och relationen till samhället. Temat övriga relationer inkluderar två subteman, andliga relationer och professionella/ideella relationer.
6.1 Familjerelationer
Kvinnor som frigivits från fängelse är i stort behov av socialt stöd från anhöriga, däribland familjemedlemmar. En av de mest centrala faktorerna för att lyckas väl med sin
återintegrering är just att erhålla socialt stöd från omgivningen (Valera, Brotzman, Wilson & Reid, 2017). Ett starkt band till familjen har visats minska risken för återfall i brott och haft en positiv påverkan på kvinnors återintegreringsprocess (Barrick et al., 2014; Doherty et al., 2014; Opsal, 2015). Vidare påvisas det i Barrick et al. (2014) studie att det finns ett samband mellan att ha nära kontakt med familjen och minskad risk för att återigen intas i fängelse. Resultatet visar också det omvända, att ingen kontakt med familjen istället ökar
(2017) rapporterar flera män och kvinnor att de efter frigivning fått socialt stöd från olika människor i deras närhet, som familjemedlemmar, trots att de inte förväntade sig sådant stöd. Familjerelationer kan bidra med såväl känslomässigt- som instrumentellt stöd. Kvinnliga släktingar, som mammor och systrar, beskrivs framförallt ge känslomässigt stöd efter frigivning (Valera, Chang, Hernández & Cooper, 2015; Western, Braga, Davis & Sirois, 2015). Instrumentellt stöd kan exempelvis innefatta hjälp med boende, ekonomi och vårdnadsansvar för kvinnornas barn (Valera et al., 2015; Opsal, 2015). Familjens stöd har visats kunna främja kvinnors självkänsla och viljan att förändra sina liv. Stödet från familjen är också betydelsefullt för att motarbeta kvinnornas skamkänslor som förvärvats i och med att de har dömts och avtjänat straff för brott (Doherty et al., 2014). Familjen beskrivs även kunna bidra med en känsla av tillhörighet och motivation till att avstå brott (Opsal, 2015). Bland släktskapsrelationer är det främst den biologiska familjen och styvfamiljen som nämns som mest stödjande under kvinnornas återintegrering (Valera et al., 2015).
Relationen till familjen beskrivs inte enbart som positiv för kvinnor efter deras frigivning utan kan till viss del också vara problematiska och utmanande. I ovanstående stycke framkommer flera samband som belyser familjens positiva effekter på kvinnors
återintegrering. Däremot visar annan forskning av Heidemann, Cederbaum och Martinez (2014) att det inte finns ett signifikant samband mellan välbefinnande hos kvinnorna och stöd från familjen. Vidare framkommer det av Barrick et al. (2014) att det inte påvisats något signifikant samband mellan specifikt emotionellt stöd från familjen och kvinnors minskade risk för återfall. Vad som kan vara utmanande med familjerelationerna är att det kan förekomma våld i nära relationer eller att någon familjemedlem har ett pågående missbruk (Valera et al., 2015; Berg & Cobbina, 2016). Det kan även uppkomma en svårighet för
kvinnor efter frigivning om de själva har påbörjat en förändringsprocess och en önskan om att avhålla sig från kriminalitet medan familjemedlemmar är kvar i gamla beteenden och
tankemönster. Vidare beskrivs att kvinnor som lyckats avhålla sig från brott varit selektiva och begränsat sitt umgänge till familjemedlemmar som är gynnsamma och som står dem nära (Berg & Cobbina, 2016).
Förmågan till social återintegrering efter frigivning från fängelse tycks skilja sig åt mellan män och kvinnor (Western et al., 2015). Western et al. (2015) har genomfört en studie på 122 män och kvinnor och undersökt huruvida dessa blivit socialt integrerade i samhället efter frigivning från fängelse, varav 12,3 % av dessa var kvinnor. Kvinnor beskrivs ha en närmare relation till sina föräldrar och får också i högre utsträckning än män hjälp med både ekonomi och husrum från sin familj. Resultatet i studien visar att 92, 9 % av kvinnorna som deltog i studien hade, sex månader efter frigivning, spenderat både tid med och fått ekonomiskt bidrag från sin familj. Resultaten beskrivs vara en aning oväntade med tanke på att prevalensen av psykisk ohälsa och drogmissbruk är relativt hög hos kvinnor, något som i andra resultat visats vara bidragande faktorer till bristande familjestöd. Vidare framkommer att 86,7 % av kvinnorna som deltog i studien stod sin familj nära, jämfört med män där 67,9 % angav samma grad av närhet. Vidare beskrivs att familjen, i större utsträckning än partners, tillgodosedde målgruppen med materiellt och finansiellt stöd efter frigivning. Föräldrar har en särskilt viktig roll för kvinnorna som kommit ut ur fängelset och som har psykisk ohälsa och
missbruksproblematik. Enligt studien bodde målgruppen till största del hos sin familj under första veckan efter frigivning, något som senare förändrades då det blev mer vanligt att målgruppen bodde hos vänner och på härbärgen (Western et al., 2015).
Det sociala stödet som kvinnor erhåller från partners i samband med frigivning har i en stor del av forskningen visats vara både viktig och positiv (Valera et al., 2015; Heidemann et al., 2014). En del av forskningen framhåller dock att partnerrelationer kan vara rent av
destruktiva (Heidemann et al., 2014; Few-Demo & Arditti, 2014). Valera et al. (2015) har i sin studie undersökt vilket socialt stöd som kvinnor fått från sina närstående i samband med frigivning från fängelse. Studien visar att partners varit en viktig relation, och inom kategorin kärleksrelationer nämns pojkvän och barnets biologiska far mer frekvent än man och ex-man. Resultat indikerar också att partners kan bistå med både emotionellt- och instrumentellt stöd, vilket exempelvis innefattar hjälp med boende och ekonomi (Valera et al., 2015). Heidemann et al. (2014) beskriver i sin studie att det fanns både kvinnor som ansåg att deras partners var en viktig stöttepelare medan andra beskrev motsatsen och gav exempel på både psykiskt- och sexuellt utnyttjande. I en studie som gjorts på 104 kvinnor som tidigare varit fängelseintagna, framkom att 63,5 % av dessa har utnyttjas av sin partner i vuxen ålder (Heidemann,
Cederbaum, Martinez & Lebel, 2016). I Few-Demo och Ardittis (2014) studie som gjorts på mödrar belyses att kvinnor kan utsättas för våld i nära relationer, övergrepp och ha
ambivalenta relationer till sina partner vilket kan leda till negativ påverkan på deras
återintegrering. De kvinnor som däremot inte utsattes för våld i sina nära relationer till män tenderade att lyckas bättre med sin återintegrering (Few-Demo & Arditti, 2014). I Cederbaum och Martinez (2014) studie framkommer att kvinnornas män kan vara en riskfaktor till att kvinnorna fortsätter i gamla livsbanor som exempelvis kan präglas av missbruk och kriminalitet. Relationer till kvinnornas män beskrivs också kunna vara konfliktfyllda. I studien nämner dock några kvinnor att deras partners gett socialt stöd och bidragit med stabilitet under återintegreringsprocessen.
En faktor inom temat familjerelationer som framkommit som betydelsefull för kvinnors återintegrering efter fängelsevistelse är moderskap. Identiteten som mamma beskrivs vara en viktig anledning till att fortsätta på en god livsbana (Opsal, 2015; Garcia-Hallett, 2019). I en studie av Opsal (2015) framkom att trots att få kvinnor som deltog i studien hade full vårdnad om sina barn återgav desto fler mödrar att mammarollen var starkt förknippad med den egna identiteten. I en studie av Barrick et al. (2014) beskrivs ett samband mellan att vara mamma till småbarn och minskad risk att återfalla i brott och bli återintagen. I en studie av Valera et al. (2015) framkommer att kvinnors relation till sina barn varit betydelsefull efter att ha lämnat fängelset. Barnen kunde förmedla känslomässigt stöd genom att ingiva en känsla av närhet och ömhet. Det känslomässiga stödet från barnen beskrivs också öka kvinnornas välmående. Det beskrivs att kvinnorna uppskattade att både kunna berätta om men också att få bekräftelse för de positiva förändringar och åstadkommande som gjorts (Valera et al., 2015). En annan studie har även påvisat att det finns ett positivt samband mellan att vara mamma och erhålla en ökad självkänsla (Heidemann et al., 2016). Dock visar resultat i en annan studie att mammor som frigivits från fängelse snarare uttrycker en låg självkänsla (Few-Demo & Arditti, 2014). I en annan studie av Garcia-Hallett (2019) framhålls att barnets
reaktion kan påverka mammans sätt att se på sina handlingar, vilket beskrivs kunna bidra till en positiv förändring. Oavsett om barnets reaktion tas i uttryck genom besvikelse eller uppmuntran tycks barnets reaktion få liknande effekt på mammans motivation och fortsatta handlingar (Garcia-Hallett, 2019), vilket kan exemplifieras med följande citat:
“I went on my son’s belief and I was like: if my son believes, then I believe. And that’s what kept me with the determination to not give up, no matter what. If my son’s not giving up on me, then I’m not giving up on me. And that’s what’s keeping me going this time around” (Garcia-Hallett, 2019, s. 227).
Moderskapet beskrivs inte enbart inneha en positiv påverkan på kvinnor som har suttit i fängelse utan kan även innebära en stress, rädsla och svårigheter. Detta kan exempelvis handla om att återetablera en relation och närhet till sina barn efter anstaltsvistelse. En del mödrar uttryckte också att det kunde finnas en ambivalens i relationen till sina barn och en rädsla för att på egen hand åta sig fullt föräldraansvar (Few-Demo & Arditti, 2014). Kvinnor som frigivits från fängelse tenderar också att i vissa fall att distansera sig från sina barn (Opsal, 2015; Valera et al., 2015). I studien av Valera et al. (2015) beskriver några av intervjupersonerna att frånvaron, till följd av exempelvis fängelsevistelse, lett till emotionell distans i relation till sina barn (Valera et al., 2015). I en ytterligare studie återkommer diskussion om emotionell distans bland kvinnor som blivit villkorligt frigivna. I resultatet framkommer att flera av kvinnorna i studien tenderade att distansera sig från sina barn, både fysiskt och emotionellt, under den villkorliga frigivningen. Orsaken till kvinnornas
distansering var att de ville undvika att göra sina barn besvikna (Opsal, 2015). Few-Demo och Arditti (2014) förklarar att kvinnor som inte har full vårdnad om sina barn kan känna en tudelad känsla gentemot de personer som övertagit det fulla föräldraansvaret. Den tudelade känslan kan grunda sig i att kvinnorna kan känna både tacksamhet för omsorgsgivarens hjälp, men också avundsjuka i det fall som barnet knyter an och får ett känslomässigt band till omsorgsgivaren.
Few-Demo och Arditti (2014) förklarar att kvinnor och framförallt mödrar som frigivits från fängelse är sårbara. Sårbara i relation till den kontext de lever i, som exempelvis kan innefatta social isolation och stigmatisering, vilket i sin tur får ännu större och mer långvariga
konsekvenser för deras relationer. Sårbarheten är något som kvinnorna behöver konfronteras med och hantera under sin återintegreringsprocess. I studien kunde två olika kategorier av mammor identifieras vilka skiljer sig åt i sättet att hanterar sin sårbarhet under
återintegreringsperioden. Den ena gruppen, som kallas för “survivor mothers”, fick karaktärisera de mammor som innehar motståndskraft, det vill säga verktyg för att motstå fortsatta kriminella handlingar. Vad som skiljer de två grupperna åt är deras olika tillgångar till risk- och skyddsfaktorer, där den förstnämnda gruppen tycks ha brist på skyddsfaktorer. För de kvinnor som tillhörde kategori “survivor mothers”, torde återintegreringsprocessen bli mer gynnsam än för den andra gruppen kvinnor. Anledningarna till detta beskrivs vara flera, bland annat att kvinnorna inte upplevde “ambivalens eller tvetydighet” i deras nära relationer. Inte heller upplevde de här kvinnorna att familjen, exempelvis barn, partners och andra familjemedlemmar var avståndstagande eller uppvisade främlingskap. Ingen av dessa upplevde heller att det förekom våld i dess nära relationer med män. Det framkom även att
denna grupp kvinnor upplevde ett starkt social stöd från anhöriga, som vänner och familj. Den andra gruppen som kallades “beseiged mothers”, innefattade kvinnor som var sårbara i relation till både det “situationella” och det “relationella”. Den relationella sårbarheten handlar framförallt om relationer till destruktiva partners och till främmande personer. Den situationella sårbarheten handlar istället om arbetslöshet och att åka in och ut ur fängelse. “Survivor mothers” genomgick, i större utsträckning än “beseiged mothers”, en gynnsam återintegrering som inte innebar återfall i brott (Few-Demo & Arditti, 2014).
Sammanfattningsvis visar studier på att familjerelationer kan både påverka kvinnan positivt och negativt efter hennes frigivning. Kvinnans parter kan bidra med socialt stöd, dock beskriver forskningen att våld i nära relationer har negativ effekt på kvinnan. Mammarollen tycks ha en övervägande positiv roll för att bidra med motivation till förändring och socialt stöd. Kvinnorna som frigivits från fängelset och har barn kan dock beskrivas vara särskilt sårbara vilket påverkar deras sociala relationer.
6.2 Vänskapsrelationer
Det finns en samstämmighet i forskning om att vänskapsrelationer påverkar kvinnors
återintegrering till samhället efter en anstaltsvistelse. Vänskapsrelationer kan bidra till socialt stöd för kvinnorna (Goodson, 2018; Heidemann et al., 2014). För kvinnorna kan
vänskapsrelationer också bidra med känsla av samhörighet, känslomässigt stöd och motivation till förändring (Opsal, 2015). Dock visar resultaten i Heidemann et al. (2014) studie att det inte finns något signifikant samband mellan kvinnornas vänskapsrelationer och ökat välbefinnande. Däremot visar studien att stödet från “de andra” genererade ett
signifikant samband till ökat välbefinnande hos kvinnorna. I intervjuerna framkom att “andra” kunde vara personer som tidigare suttit inne och som nu tillsammans med respondenterna var delaktiga i tolv-stegsprogram etcetera (Heidemann et al., 2014). Relationer till andra före detta intagna, som således har liknande erfarenheter och
livssituationer, beskrivs vara gynnsamma för kvinnors återintegrering. Valera et al. (2017) har genomfört en studie på män och kvinnor som frigivits från fängelset för att se vilka faktorer som kan bidra till en gynnsam återintegrering. En relation som beskrivs bidra med socialt stöd och motivation till individen är till vänner som har erfarenhet av att suttit i fängelset och som själva har genomgått en lyckad återintegrering. Pickering (2014) har genomfört en studie där tidigare intagna kvinnor fick deltaga i en studie där data samlades in genom gruppsamtal. Gruppen fick på ett kreativt sätt dela med sig av sina erfarenheter och livssituationer. Kvinnorna uttryckte att de ofta upplevt en känsla av fördömelse och
stigmatisering från omgivning men att atmosfären i gruppen representerade något annat. Kvinnorna beskrev att det fanns en lättsamhet och acceptans i gruppen där det inte fanns någon fördömelse för tidigare gärningar. Gruppen kunde beskrivas av kvinnorna som terapeutisk och ses som en självhjälpsgrupp vilken kunde bidra till positiv påverkan på kvinnornas återintegreringsprocessen (Pickering, 2014). Följande citat påpekar vängruppens positiva roll för en av kvinnorna som deltog i studien:
“ We’re a pretty strong group of five—and whether we like or dislike each other we’re there to offer support ... and um I’ve learned that there are women who go
through the exact same things or similar experiences that I do, that I am not isolated, that I am not the only one, or you know what I mean? Like I’m not doing it on my own” (Pickering, 2014, s. 277).
Dock framkommer delade meningar i Fortune och Arais (2014) studie där kvinnor beskriver olika sätt att förhålla sig till andra före detta intagna. En del av kvinnorna valde att distansera sig från andra före detta intagna på grund av att de inte ville förknippas med målgruppen. Kvinnorna tenderade att istället söka sig till andra utomstående som kunde bistå med socialt stöd, exempelvis i form av olika stödgrupper. Vissa kvinnor valde istället att interagera med andra kvinnor som tidigare suttit i fängelse och menade att det var viktigt att kvinnorna gav varandra stöd under återintegreringsprocessen (Fortune & Arai, 2014).
En annan funktion som vänskapsrelationer kan ha för målgruppen är att hjälpa andra. I en studie av Heidemann et al. (2016) undersöktes hur hjälparrollen påverkar kvinnor som
tidigare varit intagna. För de kvinnor som antog en hjälparroll kunde det bland annat innebära sponsorskap eller volontärarbete på olika hjälpcentra. Resultaten från intervjuerna tyder på att det finns ett signifikant samband mellan hjälparroll och ökad självkänsla samt hjälparroll och socialt stöd. Vad som motiverade kvinnorna att åta sig dessa typer av uppdrag handlade om att det genererade en positiv känsla, en känsla av att göra nytta, och att ge vidare det stöd som erhållits av andra som gått före. Genom att hjälpa andra kunde också kvinnorna själva bli hjälpta, vilket beskrivs av en kvinna: “[...] It helps me, because you know, that I was told, you know, that to help someone else, you have to help yourself, so when you’re helping someone, you’re also helping yourself” (Heidemann et al., 2016, s. 16). Vidare poängterar en kvinna hur kulturen av att ge tillbaka har varit betydelsefull, att få bidra med sina egna erfarenheter. En annan kvinna förklarar att hjälpa andra kunde härledas tillbaka till den personliga tron. I intervjuerna framkom också att flera intervjupersoner såg en ytterligare funktion i att hjälpa andra, nämligen att hålla fokus och känna samhörighet med andra (Heidemann et al., 2016). Förutom vikten av nära och betydelsefulla vänskapsrelationer kan vänner också ha en negativ påverkan på kvinnornas återintegrering (Doherty et al., 2014; Goodson, 2018; Berg &
Cobbina, 2017). Goodsons (2018) studie visar på att vänner är en av de relationer i kvinnors nätverk som är minst hjälpsamma, vilket kan bero på dels bristen på känslomässigt stöd och uppmuntran till missbruk (Goodson, 2018). Det framkommer även i Doherty et al. (2014) studie att flertalet av intervjupersonerna nämner att vänner har försvårat förmågan att avstå från fortsatt brottslighet och droganvändning. Det beskrivs således ha varit utmanande att lämna gamla kontaktnät för att finna nya gemenskapskretsar (Doherty et al., 2014). I en annan studie framkommer att kvinnor upplever det svårt att etablera nya relationer på grund av sin kriminella bakgrund och till följd av den stigmatisering som kvinnorna kan utsättas för (Opsal, 2015). Liknande resultat har också framkommit i Berg och Cobbinas (2017) studie som visar att kvinnornas tidigare sociala nätverk i form av vänner och grannskap, kan medföra att kvinnorna återfaller i både missbruk och kriminalitet. Det är således svårt att skapa sig en ny identitet på grund av att det finns risk att efter fängelsevistelse återfalla i tidigare mönster av beteenden och handlingar. På grund av den risk som relationer kan innebära kan kvinnorna isolera sig som en strategi för att inte återfalla i exempelvis
kriminalitet (Berg & Cobbina, 2017). I Opsals (2015) studie beskriver en kvinna hur hon tagit avstånd från sina tidigare vänner, vilket lett till känsla av ensamhet:
“Right now, I don’t really talk to anybody because I don’t want to get back involved with the wrong crowd, with the wrong kind of friends. So I don’t know. I feel—that’s why I feel lonely and unsupported I guess.” (Opsal, 2015, s. 200)
I en studie av Berg och Cobbina (2017) har 37 kvinnor intervjuats där vissa har lyckats att avhålla sig från brott tiden efter frigivning, medan andra har återfallit. Kvinnorna som lyckats att avhålla sig från brott beskrivs ha fattat ett beslut redan innan frigivning om att inte
återfalla i kriminalitet. Några kvinnor beskriver att det var svårt att återgå till vardagen och då upptäcka att familj och nära vänner inte hade förändrat sina levnadsvanor och tankesätt, samtidigt som kvinnorna själva förändrats (Berg & Cobbina, 2017). Vidare beskriver en del kvinnor att det var nödvändigt att bryta kontakten med tidigare nätverk eftersom det skulle försvåra och ha en negativ effekt på den egna, nyfunna prosociala identiteten, om de återgick till gamla vänner. Oavsett om kvinnorna efter frigivning flyttar och hamnar i ny social
kontext finns det en fortsatt risk att hamna i sociala sammanhang som har en negativ inverkan på avhållsamhet till brott. En kvinna återger att hon omger sig av människor som är
föredömliga, positiva och som varit vägledande under svåra situationer.
Sammanfattningsvis framhåller forskning att vänskapsrelationer kan bidra med socialt stöd och känsla av tillhörighet för kvinnor efter frigivning. Stödet som kvinnor kan erhålla från andra före detta intagna med liknande livssituation och erfarenheter, och som på ett gynnsamt sätt återintegrerats i samhället, tycks övervägande ha en positiv inverkan på kvinnorna. Kvinnors tidigare vänskapsrelationer kan således vara en bidragande orsak till att kvinnor blir socialt isolerade, vilket också beskrivs som en strategi för att minska risken för att återfalla i brott.
6.3 Övriga relationer
Nedan presenteras två subteman, i form av andliga samt professionella och ideella relationer. Dessa teman skrivs under samma rubrik med anledning av att dessa relationer inte varit lika framträdande i tidigare forskning som familj, vänner och relationen till samhället.
6.3.1 Andliga relationer
Andliga relationer har visats vara en betydande faktor för kvinnor under deras återintegrering. I en studie av Valera et al. (2015) beskrev 12 av 30 kvinnor att relationen till Gud var en källa till socialt- och känslomässigt stöd. Relationen till Gud beskrivs kunna ge både styrka och hoppfullhet att klara av svåra situationer, vilket en kvinna beskriver i följande citat:
“I know that I have a purpose on this earth. I don’t know what it is right now, but I would love to find out... and the only way I’m going to find out is if I stay positive and stay strong, and keep believing in Him that everything is going to be alright and I’m going to be okay.” (Valera et al., 2015, s. 289)
För flera av kvinnorna blev tron också en möjlig “turning point”, och kunde vidare leda till personlig förändring (Valera et al., 2015). I Heidemann et al. (2016) studie beskrivs att
