”DEN ÄR FINT MÅLAD, MEN GER INGENTING”
Estetiska resonemang och diskussioner vid bildsamtal
”Nicely painted, but it doesn’t give me anything”
Aesthetic reasoning and discussions during an art talk
Jakob Anckarsvärd
Konstfack, Institutionen för bildpedagogik Magisterkurs i bildpedagogik, 2014-2015 Examensarbete 30 hp
Handledare: Linus Andersson Opponent: Annika Sandahl
Abstrakt
Uppsatsen ”DEN ÄR FINT MÅLAD, MEN GER INGENTING” Estetiska resonemang och diskussioner vid bildsamtal, strävar efter att närmare beskriva och analysera hur skolelever i årskurs 6 resonerar och uttrycker sig då de tolkar och diskuterar konst. Detta för att fördjupa bildpedagogens förståelse för den teoretiska delen av sitt uppdrag: att lära elever om bilder, analys och konsthistoria. Uppsatsens empiri tar upp hur de förhåller sig till estetik och antiestetik. Det senare är en slags motreaktion till rådande estetiska normer inom konstvärlden. Diskussionen tar upp ny teknologi, sociala media och dess eventuella inverkan på detta ämnesområde. Undersökningen analyseras och tolkas genom en
kombination av diskurspsykologi och diskursteori. För metoden används bildelicitering. Fokusgrupperna för detta består av 6 deltagare och bildeliciteringen dokumenterades med film och genom anteckningar.
Uppsatsen diskuterar hur eleverna tolkar bilder med sina erfarenheter från sociala media och rörlig bild, hur de reagerar på det som beskrivs som antiestetiska bilder, och hur de värdesätter bilders kvalitéer. Resultaten som lyfts fram i uppsatsen är att eleverna i studien inte skyr antiestetiska verk utan snarare inspireras till diskussion av sådana. Det framkom även att eleverna gärna gör narrativa associationer och tolkningar av
konsthistoriska bilder såsom om målningarna hade ”filmiska” kvalitéer. Det framkom också det att estetik inte nödvändigtvis handlar om fint och fult för 12- 13- åringar. Lika gärna kan de se kvalitéer i konstverk beroende på deras förmåga att väcka känslor hos betraktaren.
Nyckelord:
”Det finns inte någon vetenskap om det sköna, utan bara
en kritik, inte heller någon skön vetenskap, utan bara en
skön konst.”
-Immanuel Kant
1
Innehållsförteckning
1. INLEDNING... 5 1.1INTRODUKTION... 5 1.2BAKGRUND... 6 1.3SYFTE... 7 1.4FRÅGESTÄLLNING... 8 1.5EMPIRI... 81.6URVAL OCH AVGRÄNSNING... 8
1.6.1 Informanterna och forskningsetik...9
1.6.2 Konstinriktningarna som representeras... 10
1.6.3 Estetik och antiestetik... 11
1.7METOD... 13
1.7.1 Bildsamtal/ bildelicitering... 13
1.7.2 Genomförande... 14
1.8TEORI OCH TOLKNINGSRAM... 16
1.8.1 Analytiskt ramverk... 17
1.9TIDIGARE FORSKNING... 19
2. BEARBETNING OCH ANALYS...22
2.1HUR INFORMANTERNA DISKUTERADE OCH RELATERADE TILL VARANDRA... 22
2.2RANGORDNING OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 23
2.2.1 Krispunkter... 23 2.3SAMTALETS KNUTTECKEN... 25 2.3.1 Nodalpunkter... 25 2.3.2 Flytande signifikanter... 26 2.3.3 Mästersignifikanter... 27 2.3.4 Myter... 28 2.4KOMBINERAD ANALYS... 30
3. TOLKNING OCH RESULTAT...32
3.1INFORMANTERNAS SVAR OCH SÄTT ATT DISKUTERA... 32
3.2DISKUSSION KRING RESULTATEN... 37
4. SLUTDISKUSSION...40
4.1ANTIESTETISKA NARRATIVA KÄNSLOR... 40
4.2FORTSATT FORSKNING... 43 4.3KONKLUSION... 44 KÄLLFÖRTECKNING... 45 TRYCKTA KÄLLOR... 45 OTRYCKTA KÄLLOR... 46 Internetkällor... 46 BILAGOR...47 BILDFÖRTECKNING... 47 TRANSKRIBERING... 50
1. Inledning
1.1 Introduktion
Denna magisteruppsats handlar om hur elever i årskurs 6, det vill säga i 12- 13-års åldern, talar om konst och hur de utrycker sig när de tolkar några olika verk. Alla barn kan uttrycka sig och diskutera konst lika väl som de själva kan rita och måla. Det är en form av social interaktion och konstruktion. Det är en del av bildlärarens arbete att tillsammans med eleverna ta fram redskap för att tala om konst, bilder i samhället och det som skapas i klassrummet. Jag är intresserad av vilken typ av konst eleverna reagerar på, och vad tycker de är estetiskt tilltalande eller anslående. Detta är något barnen utvecklar i skolan men också i sin hemmiljö, samt i de ungdomskretsar de befinner sig i. Undersökningen utgår ifrån ett antagande om att det finns en skillnad mellan barns och tonåringars sätt att tolka och uttrycka sig inom estetik. Enligt pedagogikforskaren Lev Semënovič Vygotskij, filtrerar inte barn i lika stor utsträckning sina omdömen som litet äldre tonåringar gör. De senare kan ha en större mognad men samtidigt vara mer benägna att anpassa sig efter den grupp de ingår i.2 Studien visar hur elever resonerar som är 12-13 år gamla, hur detta manifesteras i en diskussion mellan en mindre grupp elever, och hur en sådan diskussion kan hjälpa pedagoger att få vetskap om hur eleverna resonerar. Som lärande och vuxna behöver vi veta mer om detta då bilder numera är en stor del av unga människors vardag. Att tolka och diskutera är också en del av uppdraget i skolan som framhålls i läroplanen för grundskolan.
Dessutom kan eleven presentera sina bilder med god anpassning till syfte och sammanhang. Eleven kan också ge välutvecklade omdömen om arbetsprocessen och visar då på komplexa samband mellan uttryck, innehåll, funktion och kvalitet i bildarbetet. Eleven kan tolka såväl samtida som historiska bilder och visuell kultur och för då välutvecklade och väl underbyggda resonemang med kopplingar till egna erfarenheter, andra verk och företeelser i
omvärlden. Dessutom beskriver eleven bildernas och verkens uttryck, innehåll och funktion på ett välutvecklat sätt med god användning av ämnesspecifika begrepp.3
Detta är hämtat ur LGR11. Skolverkets mål för bildämnet i årskurs nio, det vill säga grundskolans sista år. För att eleverna skall kunna nå skolverkets mål kan det behövas en större förståelse kring hur elevernas förutsättningar ser ut och hur barnen faktiskt kommunicerar kring bilder. Detta för att de bättre ska kunna ta till sig bildundervisningen. Detta är också ett av motiven för att genomföra den här studien.
1.2 Bakgrund
Estetik är en välkänd vetenskaplig filosofisk disciplin, och som framgår av LGR11 så är en stor del av läroplanen i bild vikt för att bildlärare skall kommunicera och diskutera kring bilder, konst och estetik med eleverna.4 Det är naturligtvis inte så att bildlärarna ska lära ut vad som är vackert, intressant eller bra konst. Bildsamtalet bör istället vara en process med respekt för alla i klassrummet och deras åsikter. Läroplanen innehåller riktlinjer om att allas synpunkter bör vara lika mycket värda och lyfter fram öppenhet från lärarens sida som en viktig del av ömsesidigt lärande, det vill säga att såväl elever som läraren själv utvecklas i sin respektive förståelse av varandra.
Denna undersökning kan hjälpa till att öka förståelsen, och inspirera bildpedagoger att arbeta tillsammans med eleverna och skapa en god lärandemiljö. Diskussionen som eleverna för, och hur den förs skulle kunna att användas på bildlektioner. Den bör kunna vara en del av undervisningen både för att utveckla elevernas estetiska medvetande och deras förmåga att utrycka sig i estetiska frågor. Enligt LGR11 är detta också viktigt för att de ska kunna diskutera sina egna och andras bilder samt förstå hur de tolkas och bedöms.5 En ytterligare aspekt som gör denna studie relevant är att bilddiskussion och bildanalys blir allt viktigare, inte minst för ungdomar, i en värld som mer och mer konfronteras med många olika slags bilder i sociala
3 Läroplanen för grundskolan LGR11 (2011), Webbsida, http://skolverket.se / http://bit.ly/1J1KWpn, s. 20
ff.
4 LGR11 (2011), s. 20 ff. 5 Ibid., s. 20 ff.
medier, spel och på internet. För att man ska kunna relatera till denna digitala värld på ett hanterbart sätt krävs att man har vissa verktyg, det vill säga en grundläggande förståelse för att på olika sätt tolka och värdera bilder. Eleverna kommer även till klassrummet med andra förkunskaper än tidigare generationer, inte minst på grund av sina erfarenheter från just sociala media och spel med mera. Detta bör man utgå ifrån vid vidare diskussioner och relaterande och associerande delar av bildanalys och bildsamtal. Den forskning som kanske ligger närmast denna studie, är Lars Lindströms forskning om hur elever och pedagoger kan diskutera arbeten som produceras i klassrummet. Både svensk och amerikansk forskning arbetar med portföljteknik och att följa eleverna under processens gång.6
Det finns också relativt närliggande forskning genom Mikael Forsman, docent och lektor vid institutionen för Kultur och Lärande vi Södertörns högskola, som behandlar hur barn relaterar till bilder genom sociala media.7
1.3 Syfte
Syftet med denna uppsats är att fördjupa kunskaperna om hur skolelever i årskurs 6 resonerar och diskuterar kring konstbilder. Detta för att hjälpa pedagogerna i deras roll att utveckla elevernas förmåga att analysera, tolka och diskutera kring bilder. För att bildlärare bättre ska kunna utföra den teoretiska delen av sitt ämne med bland annat analys och konsthistoria, måste kunskapen stärkas om hur det kan göras. Då bilder generellt sett tar allt större plats i barns och ungdomars vardag är det viktigt att de tillgodogör sig det pedagogiska upplägget för att bättre kunna tolka denna visuella värld. Denna studie utgår ifrån att det är bildpedagogens uppdrag att leda eleverna inom detta område. Eleverna i denna studies fokusgrupp använder sig dagligen av sociala media (såsom Instagram) och dataspel där bilder är en essentiell del.8 Bildpedagogens roll är att i enlighet med LGR11, i demokratisk anda
6 Lindström, Lars & Lindberg, Viveca (2009), Pedagogisk bedömning, Stockholm: Stockholms
universitets förlag, s.157 ff.
7 Forsman (2013), s 22 ff.
8 Forsman (2014), Duckface/Stoneface, -Sociala medier, onlinespel och bildkommunikation bland killar och
involvera alla elever i diskussioner kring bilder.9 Denna studie vill bidra att möjliggöra detta.
En del av undersökningen kommer att komplettera tidigare forskning genom att lyfta fram samtal om konst i klassrummet som en viktig del av bildämnet. Denna studie kommer att undersöka om det finns några relevanta kopplingar mellan sådana nya media och hur barn och ungdomar resonerar och relaterar till bilder. Den estetiska delen av bildämnet är betydelsefull på många sätt och det är därför relevant att undersöka hur barn och ungdomar förhåller sig till estetik. Bildpedagogen är den som leder dem framåt inom visuell kommunikation, och bildsamtalet är en nyckel för att utveckla denna.
1.4 Frågeställning
Hur resonerar skolelever i årskurs 6, i bildsamtal, då de tolkar och diskuterar konst? Vilka kopplingar till nya medier finner man i sådana diskussioner?
1.5 Empiri
Empirin som används för denna studie består av: • Inspelad film av bildsamtalen.
• Transkriberat material från diskussioner med 12 informanter, 12-13 år gamla. • Anteckningar från bildeliciteringen som bland annat visar hur informanterna
interagerar med varandra.
1.6 Urval och avgränsning
Vid bildsamtalet medverkade två grupper bestående av 6 elever vardera. Det är således fråga om en mindre grupp informanter. Dessa kommer ur en sjätteklass på en skola i Stockholm. Denna är min egen arbetsplats vilket
gjorde det smidigt och lättillgängligt att genomföra flera bildsamtal. Informanterna var informerade om att deltagandet inte påverkade deras betyg men att de skulle få ta del av forskningsresultaten. De fick också varsin smörgås samt drycker och snacks. Urvalet av informanterna kommer från skolans upptagningsområde, vilket är centrala Stockholm. Skolans lokala placering innebär sannolikt att de flesta av eleverna är från akademikerhem, övre medelklass eller överklass. Informanterna kan således ha haft tillgång till välutbildade föräldrar och i och med att de är ifrån centrala Stockholm så har de haft goda tillfällen att besöka museer och gallerier. Att informanterna varit mina elever sedan augusti 2014 innebär att de redan haft genomgångar i grundläggande bildanalys, konstsamtal i helklass och därmed kan de ha viss konsthistorisk förkunskap. Om informanterna hade varit från ett helt annat upptagningsområde kunde det givetvis ha inneburit att de aldrig besökt ett konstgalleri och som har ringa förkunskaper om västerländsk konsthistoria. Sådana elever kunde tänkas ha andra intressanta kunskaper och erfarenheter att erbjuda. En sådan studie vore givande att genomföra också. I denna studie begränsar jag mig dock till den nämnda gruppen.
1.6.1 Informanterna och forskningsetik
Inför denna studie har informanterna och deras vårdnadshavare informerats om Vetenskapsrådets riktlinjer kring de fyra informationskraven. Dessa är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.10 De är också informerade om syftet med bildsamtalet och dess nytta för forskningsprojektet vilket ligger till grund för denna magisteruppsats. Samtliga vårdnadshavare signerade en medverkandeblankett enligt PUL, där de samtycker till barnens medverkan i studien. Både vårdnadshavare och barn fick information om hur bildeliciteringen kommer att gå till. Rektor och biträdande rektor var också informerade. Ingen elev nämns vid namn, de kan inte identifieras på bild och det insamlade materialet har endast använts i forskningssyfte.
1.6.2 Konstinriktningarna som representeras
De för bildsamtalet utvalda konstbilderna valdes ut i samråd med en
bildlärarkollega i ett försök att skapa ett urval som informanterna lätt kunde engagera sig kring i diskussion. Bilderna och stilarna är utvalda för att representera den västerländska konsthistoriens olika stilar och tidpunkter, med det gemensamt att de på olika sätt är kända för att i någon form vara relevanta för estetiska diskussioner. Stilarna har olika ideal, stor spridning av uttryck med både stillsamma och mer dramatiska kompositioner och budskap. Här följer en kort introduktion till de stilar som representeras i det utvalda bildmaterialet.
Renässansen har en stil av harmoni och skönhet som blickade tillbaka till
antik grekisk konst.11 Manierismen var en slags motreaktion till renässansen
och bjöd på mer utsvävande expansiva kompositioner.12 Holländsk guldålder hade både en stillsam balans samt viss gestik i penseldragen i målningen.13
Franskt 1800-tal hade en inriktning med estetisk realism och inslag av
orientalism och historieskrivning.14 Impressionism fångade bland annat upp atmosfären och känslan av platsen.15 Expressionism utgick till skillnad från impressionismen ofta från konstnärens egna inre känslor och dess uttryck.16
Kubism har en estetik som var underordnad utforskningen kring att försöka
gestalta objekt från flera håll samtidigt. Färgerna går ofta mot brunt och grått, men de kan också vara starka.17 Realism och (inte minst fotorealism) har estetiska kvalitéer då ett syfte är att efterlikna fotografiet, vilket kan ge spännande visuella effekter och tekniken för det perfekta avbildandet kan i sig vara imponerande.18 Neoexpressionism går ofta några steg längre än expressionismen samt inkorporerar inslag av graffiti och moderna uttryck från den rådande kulturen.19 Samtidskonst är ett begrepp som ifrågasätts men som ändå får agera sammanhållande för den konst som görs nu. Det är svårt att på
11 Becket, Syster Wendy, (1995), Måleriets historia, Stockholm: Bonnier Alba, s. 116 f. 12 Becket (1995), 139-147.
13 Jansson, H W (1975), Konsten, New York: Hayy N. Abrams, Inc., Publishers s. 434 ff. 14 Jansson, H W (1975), s. 494.
15 Becket (1995), s. 294. 16 Ibid., s. 340 f. 17 Ibid., s. 346 ff.
18 Honnef, Klaus, (1991), Nutidens Konst, Köln: Taschen, s. 74. 19 Honnef, Klaus, (1991), s. 22 ff.
förhand definiera den konst som görs idag, men måleriet påverkas möjligen av nya genrer och tekniker som pågår vid sidan av såsom till exempel: videoinstallation, artist’s books relationell estetik, och participatorisk samt konceptuell konst,. Under perioden, 1995-2015 har dessutom politiska uttryck varit återkommande.20
1.6.3 Estetik och antiestetik
Ordet estetik kommer från Grekiskans aisthesis, vilket betyder förnimmelse. Estetik har trots sin uppenbara koppling till filosofi också en stark beröring med konst-, musik- och litteraturvetenskap. Den beskrivs ofta som läran om det sköna eller vackra. I denna studie definieras detta begrepp efter de
principer och upplevelser som vi förknippar med sinnesförnimmelser, känslan av det sköna, det vackra eller det sublima.21 Antikens uppfattning av smak och estetik var på det hela taget objektivistisk, det vill säga, man utgick ifrån att det sköna var oberoende av människors vilja och betraktande.22 Sedan dess har estetiken som mänsklig konstruktion dominerat och denna studie utgår ifrån att estetiken har en socialkonstruktionistisk uppbyggnad. Beroende av att olika kulturer och delar av världen har olika uppfattningar om vad som är vackert är det en mellanmänsklig överenskommelse som definierar det vi uppfattar som estetiskt. På samma sätt kan vi inte veta exakt hur den generation som nu är 12-13 år relaterar till estetik. De informanter som medvekar till denna studie uppfattar förmodligen estetik bland annat mot både bakgrund och sin aktuella grupptillhörighet.
Antiestetik handlar om att utmana den rådande estetiska smaken. Det är ett konceptuellt sätt att försöka förändra och öppna föreställningarna kring hur man skapar konst. Det som anses vara antiestetisk konst förnekar på olika vis konstvärldens rådande bedömningsnormer.23 Västerländsk konsthistoria, vilken har företräde i vår världsdels konsthistoria tar sin början i grottkonst,
20 Konstlistan, ”Webbsida”, http://www.konstlistan.se/samtidskonst/.
21 Pochat, Götz (1981), Estetik och konstteori 2 : en översikt : barocken till 1800-talets mitt, Stockholm :
Akademilitteratur, s. iii.
22 Nationalencyklopedin. ”Webbsida”, http://goo.gl/d3DVtb.
23 Kelly, Michael (2012), A hunger for aesthetics: enacting the demands of art, New York: Columbia
egyptisk och arkaisk konst och inkluderar litet hårdraget endast vissa influenser av länder utanför Europa och Nordamerika. 24 Oavsett om läsaren håller med om den västerländska konsthistoriens signifikans kan den användas som en bas att förstå uppsatsens resonemang och knyta ihop den diskursen något, och skapa relevans för denna.
Det som är signifikativt för de antiestetiska bilderna är varierande för de olika konstnärerna. Det är också varierande för den tidsperiod som konstnären arbetade inom. Återkommande kriteria, till exempel på 1970- och 1980-talet, var bland annat klumpiga, grova penseldrag, provocerande motiv och uttryck, smutsiga eller uppvridna valörskalor, och kullkastad komposition och balans.25 Under olika tidsperioder har toleransen för det avvikande varit större
eller mindre. De ovan nämnda stilanslagen är dock återkommande i olika grad. Syftet har alltså ofta varit att provocera och utmana den rådande estetiska normen. Vidare kan antiestetik handla om att bryta upp och riva itu både seende, förväntningar, konstverk och till och med gallerier. Doris Salcedo skapade ett platsspecifikt konstverk på Tate Modern i London 2007. Det gick ut på att hon skapade ett verk vilket var en stor spricka i golvet. Detta verk kallades Shibboleth. Det var inte bara ett verk som ifrågasatte estetik i konst i lokalen. Det lämnade även ett medvetet ärr då det inte fylldes i på det sätt som skulle ha lämnat minsta möjliga spår.26 Konstverket har många läsningar och tolkningar och det var ett verk som undgick få besökare och som både bröt mot konventioner och den dominerande goda smaken. Avslutningsvis måste det dock tilläggas att estetik och antiestetik inte kan vara i ett permanent motsatsförhållande då smak och stil ständigt förändras, och ibland riktigt dramatiskt. Ofta när något först anses icke estetiskt, när det är nytt och revolterar mot det rådande, kan det senare anses estetiskt, såsom expressionism och kubism med flera stilar. Man kan se det som en
24 Becket (1995), s. 11, 28 ff.
25 Kelley, Michael (2012), A hunger for aesthetics: enacting the demands of art, New York: Columbia
University Press, s. 170 ff.
gummibandseffekt där det antiestetiska töjer ut den rådande smakens gränser och så följer den mer konventionella smaken efter.
1.7 Metod
Samspelet, dynamiken och det till synes osagda kan ge oss ett intressant analysmaterial. Genom att iaktta hur de samarbetar och samtalar kan vi fastställa om det finns några mönster som kan visa hur de tänker. Inom en informantgrupp som diskuterar, skapas förhållningssätt och konstruktionsformer. Studien behandlar hur elever sätter upp regler, positionerar sig och relaterar till varandra med ett ”gemensamt” språk. Det rör sig om en kvalitativ metod då studien samlar information genom samtal och låter mindre grupper diskutera och agera spontant. Empirin är således uppbyggd med kvalitativa data vilket ger nya uppslag och teorier kring hur elever resonerar inom detta ämne.
1.7.1 Bildsamtal/ bildelicitering
Bildelicitering är en forskningsmetod som utvecklats av bland andra Gillian Rose. Bildelicitering är en tämligen vanlig metod inom forskning i bildpedagogik, visuell kommunikation, etnografi och barndomssociologi. Den går ut på att en eller flera informanter engageras i en social process med till exempel diskussion om, eller praktiska övningar med bilder, vilket kan ge forskaren material att analysera.27 Bildeliciteringen är en metod som samlar in information genom samtal. Detta samtal förmodas fungera väl med de diskursanalytiska begrepp som jag närmare preciserar i nästa avsnitt. Både diskursteori och diskurspsykologi samt kombinationer av dessa redogörs för i
Diskursanalys som teori och metod av Marianne Winter Jørgensen & Louise
Phillips. Gillian Rose beskriver en mängd metoder som passar forskning i visuell kommunikation. Den av de metoder som Rose beskriver som verkar passa mitt syfte bäst är bildelicitering, men de analysverktyg som presenteras i hennes bok passar denna studie sämre. Rose definierar bland annat följande
begrepp: Producent, Image itself, Audiencing, det vill säga var, hur och för vem konstverken har producerats och vad det betyder.28 För denna studie blir inte detta relevant, eller tillräckligt. Metoden bildelicitering leder framförallt till kvalitativa resultat. Här kan oväntade resultat och elevers åsikter och resonemang komma att ge nya insikter, och möjligheter till vidare forskningsspår. Metoden beskrivs av Rose fungera väl i det visuella fältets forskning i syfte att få informanter att öppna sig, och för att utföra en diskussion kring bilder. Rose text om förberedelser och övningsförsök var användbara före och under bildsamtalet och gjorde det lättare för mig att förhålla mig till informanternas process. 29
1.7.2 Genomförande
Genom denna bildelicitering undersöktes hur elever i 12-13 årsåldern resonerar och diskuterar kring bilder och estetik. Bildsamtalen utfördes i två mindre grupper à 6 deltagare. Vid förberedelserna kring dessa intervjuer förväntades det att fördelar och nackdelar med metoden skulle komma att klarna. Ett tidigare övningsmoment hade redan utförts som talade för alternativet bildelicitering i liten grupp. Metoden bildelicitering är relevant för att få eleverna att på ett påtagligt sätt visa hur de resonerar och diskuterar kring bilder. Hur vi uppfattar estetik är inte nedärvt, utan ett resultat av mänsklig interaktion och under ständig förändring.30 Det är just kring hur eleverna kopplar sina erfarenheter och sin ”personliga smak” som den här typen av intervju och samtal på ett talande sätt kan illustrera hur de resonerar och visa hur de känner inför estetiska och antiestetiska bilder.
Som förberedelse för detta bildsamtal utfördes alltså under hösten 2014 en mindre pilotstudie på en grupp med fem elever vid samma skola men den gången kom de från årskurs 7. Vid den bildelicitering som då genomfördes diskuterade eleverna skönhetsideal och kosmetisk, estetisk kirurgi i Hollywood. Den studien gav en hel del insikter i vikten av planering, av lokal och av tidsaspekter. Informantgruppen till denna studie är således ett 1-2 år
28 Rose, Gillian (2012), s. 19-33.
29 Rose, Gillian (2012), Visual methodologies, London: Sage Publications Ltd s. 304 ff. 30 Knapp, James F. ” Webbsida för pedagogisk forskning”, (1992), http://goo.gl/UOGmhn.
yngre än de som var föremål för pilotstudien. Informantgruppen i pilotstudien upplevdes som mer avvaktande och positionerande. De lyssnade och förstärkte varandra samt var inte lika spontana eller ivriga som informanterna i denna studie. Detta stärker antagandet att 12-13-åringar skulle kunna vara mer spontana och ofiltrerade i sina omdömen och i sitt resonerande, än de något äldre eleverna. Det är viktigt med en mindre grupp för att alla informanter ska komma till tals och för att en mer familjär situation ska bildas. Samtalsledaren kan även påverka detta med ett lugnt och avspänt tillvägagångssätt, samt genom att se till att miljön är trevlig och inbjudande. Det är betydelsefullt att ett ärligt och äkta samtal kommer till stånd.31 Studien är en således en kvalitativ undersökning, med informella gruppsamtal, vilket också bygger på vetenskapliga traditioner, och åskådliggör hur informanterna tänker och uppfattar fenomen i sin omvärld.32 Då denna forskningsstudie är
en kvalitativ studie med informella samtal i grupp, är det mer själva uppslagen och upplevelserna som man får av informanterna som kan leda till intressanta resultat, än exakt vad de säger.
Bildsamtalet utformades så att informanterna rangordnade och arbetade med 16 konstbilder på ett bord. De skulle utgå från vad som var mest och minst estetiskt tilltalande för dem. Innan informanterna startade sitt bildsamtal så fick de ytterst vaga instruktioner om hur de skulle göra. Detta för att inte styra hur eleverna skulle rangordna eller förhålla sig till dem. Instruktionerna var egentligen bara att de skulle gå igenom bilderna och lägga upp dem på bordet så som de tyckte passade. Kort och gott skulle de förhålla sig till dem. Under processens gång spelades deras samarbete och interaktion in med filmkamera. Bilderna bestod inte av alltför välkända konstverk eller verk av välkända konstnärer, såsom Picasso eller Da Vinci, men hade valts ut så att informanterna skulle kunna placera dem i en kontext av klassisk eller modern konst.
31 Rose (2012), s. 304 ff.
1.8 Teori och tolkningsram
I detta avsnitt behandlas de teoretiska begrepp som fortlöpande kommer att dyka upp i uppsatsen. En del återkommande teoretiska nyckelbegrepp kommer att förklaras och det redogörs för hur de kommer att användas i analysen. I denna studie genomfördes analysen med hjälp av diskursanalytiska metoder.
Diskursteori är ett system utvecklat av bland andra Ernesto Mouffe & Chantal
Laclau för att analysera sociala fenomen i samhället ur till exempel socialkonstruktionistisk synvinkel.33 Den passar bra som teoretisk grund för diverse socialkonstruktionistiska infallsvinklar till diskursanalysen. Dess syfte är att kartlägga processerna där man diskuterar hur tecknens betydelse skall fastställas.34 För min studie var diskursteori avgörande för att se saker i
den transkriberade texten som jag annars inte hade lagt märke till. Den gav också studien ett språk att använda om vissa fenomen som jag inte haft tillgång till annars.
Inom diskursteorins system används några olika knuttecken som likt knutar i ett nät försöker fånga in språkets sammansättningar och betydelser.35 Vissa av dessa tecken kallas nodalpunkter vilka används för att organisera diskurserna, det vill säga precisera vad det är diskursen primärt handlar om.
Ekvivalenskedjor är en typ av knuttecken där man länkar ihop begrepp som
agerar inom samma sociala rum och på så vis får man ordning på diskursen och identiteterna inom detta. Dessa behöver inte vara endast lingvistiska utan man kan koppla ihop begrepp om kultur, geografi, etnicitet med mera.36 En annan typ av knuttecken är mästersignifikanter vilka organiserar diskursens olika identiteter såsom yrkesroller eller nationalitet. Ett tredje knuttecknet är
myter som förklarar vilket socialt rum som man placerar diskursen inom.37
Man försöker härigenom hitta ett sätt att förstå bakomliggande orsaker till
33 Winter Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000), Diskursanalys som teori och metod, Lund:
Studentlitteratur s. 31.
34 Ibid., s. 31 ff. 35 Ibid., s. 31 ff. 36 Ibid., s. 58. 37 Ibid., 57 ff.
diskussionen genom mer eller mindre dolda semantiska mönster.38 Flytande
signifikanter beskrivs som språkliga element som är mer öppna för
tillskrivning av olika betydelser. Det är sådana inom olika diskurser som en forskare eller debattör kan använda sig av för att leda diskursen i önskvärd riktning.39
Diskurspsykologin som till stor del är utformad av Jonathan Potter och
Margareth Wetherell, är knuten till socialkonstruktivistiska tillvägagångssätt med texter och talspråk som konstruktioner av omvärlden och riktas mot sociala handlingar och interaktion.40 De anser att diskurspsykologin skiljer sig från kognitiv psykologi, som mer fokuserar på språket, och från strukturalistiska och poststrukturalistiska diskursteorier. Diskurspsykologin riktar sig mer mot sociala handlingar.41 Diskurspsykologin urskiljer
identiteter som diskursiva och avvisar idén om att människor skulle ha en fast identitet. Till exempel var tidigare nation, klass, kön och familj något som fungerade som grundläggande tyngdpunkter utifrån vilket övriga identiteter kunde skapas.42 Genom diskurspsykologin kan man ha fler identiteter, till exempel konstnär och feminist. Diskurspsykologin försöker också förklara hur forskarens roll avspeglar sig i reflexiviteten. Det innebär att forskarens position inverkar både på vad som forskas och vad forskaren kommer att se.43 Inom den diskurspsykologiska diskursanalysen används begreppet kodning vilket innebär att man organiserar återkommande pronomen för att se hur de används inom diskursen. En annan term är krispunkter vilka lägger fokus på situationer i en diskussion där informanterna ändrar sitt ställningstagande.44
1.8.1 Analytiskt ramverk
Diskussionen kring bilders estetik bygger främst på kognitiva och sociala bedömningar, vilket innebär att informanternas diskussion delvis bestäms och 38 Ibid., 57 ff. 39 Ibid., s. 35. 40 Ibid., 97. 41 Ibid., 97. 42 Ibid., 106 43 Ibid., s. 97. 44 Ibid., 121f.
begränsas genom deras språk. Därvidlag är det intressant att tolka och analysera detta genom diskursteori.45 Laclaus och Mouffes tillvägagångssätt med diskursteori hjälper till att hitta mönster i hur informantgruppen resonerar och finna de knuttecken som beskrivits ovan. Man kan då se hur diskussionen begränsas i en skoldiskurs eller konstdiskurs samt vad som återkommer och hur begreppen som används relaterar och kopplas till varandra. I denna studies fall kan det vara en värderingsdiskurs, en konstdiskurs eller en skoldiskurs. Konstbildens roll inom bildämnet är central då mycket av det som det refereras till, såsom reklam, skyltar, omslag med mera, har en tydlig koppling till konsthistoriska bilder.46
Informanternas bakgrund, situation och språkbruk inverkar på hur diskussionen förs. De resonemang och frågeställningar som framkommer genom lingvistiska och semantiska strukturer är också relevanta för analysen. Även informanternas sociala och kommunikativa handlingar eller praktiker ligger till grund för delar av analysen. Detta innebär att man kan utvinna information genom att iaktta hur de förhåller sig till varandra, och olika grupperingar är således en del av studien. Detta ger att en diskurspsykologi passar väl att analysera studien genom. Edward och Potter har tagit fram verktyg för att åskådliggöra bland annat informanternas attityder, vilket kan vara intressant för denna studie med sin specifika åldersgrupp. Med detta menas att 12-13-åringar ofta är, eller kommer snart in i en identitetssökande fas där attityder manifesteras på nya sätt. Edward och Potters förhållningssätt är vidare relevant för att försöka närma sig informanternas privata och mentala processer. Det passar väl, då deras åsikter och personliga tolkningar är en viktig del av studien.47
Utöver detta är den socialkonstruktionistiska aspekten relevant att förhålla sig till när vi har en tydligare och koncisare bild av hur språket, ordval och dess funktioner har definierats. Den grundläggande ramen för uppsatsen baseras på socialkonstruktionistisk teori där mänsklig interaktion skapar och konstruerar
45 Ibid., s. 31.
46 LGR 11, (2011), s. 20ff.
meningar, positioner och regler.48 Diskurspsykologins tillvägagångssätt kan
än mer lyfta fram sådant som inte först är tydligt i form av hur gruppbildning skapas. Den åskådliggör bland annat hur ”kodning” sker och hur informantgruppens medlemmars sociala förhållningssätt till varandra och objekten i bildeliciteringen uppkommer. De två olika diskursanalysmodellerna används växelvis för att anpassas bäst till empirin erhållen ur bildeliciteringsmetoden.
1.9 Tidigare forskning
Det finns en del forskning inom området för hur lärare bedömer elevers arbeten. Men inte så mycket om de estetiska ämnenas perspektiv och än mindre inom den estetiska diskursen. Men genom en annan ingång hittar vi en relevant forskning. Statens medieråd beställde 2014 en studie genom forskaren Michael Forsman. Denna studie handlar bland annat om bildkommunikation för elever i årskurs 4 och 7. Den heter
Duckface/Stoneface -Sociala medier, onlinespel och bildkommunikation bland killar och tjejer i årskurs 4 och 7. Den utreder bland annat barnens
tolkning av ansikten och ansiktsuttryck. I studien utforskas hur dessa barn tolkar och i viss mån relaterar till estetik i form av utseenden, samt bildnormer ur ett genusperspektiv. Studien visar hur 10-åringar och 13- 14-åringar skiljer sig från varandra i hur de använder sig av digitala bilder i kommunikation och dokumentation.49 Min studie utforskar istället hur en
liknande grupp elever resonerar kring konstnärliga bilder, det vill säga målningar.
Om man breddar perspektivet något så finns det viss annan relevant forskning som pågår. Ett exempel är Lars Lindströms arbeten som diskuterar portföljmetodik i estetiska ämnena. Där ingår också musik och teater. Det handlar om formativ bedömning och att kritiskt värdera sitt eget arbete. Här får eleverna reflektera över vad de har gjort och processen hur de kom dit. Exemplen som Lindström lutar sig mot baseras på en studie vid Harvard
48 Burr, Vivien (2003), Social Constructionism, London: Routledge s. 46. 49 Forsman (2014), s. 30 ff .
Graduate School of Education som heter PROPEL Arts och handlar om portfoliometodik. Forskargruppen för den studien leddes av Howard Gardner.50 Här förs diskussioner under processens gång och kritisk bedömning av elevernas egna verk i relation till mer berömda verk från konsthistorien såsom verk av: Picasso, Modigliani, Rembrandt, Vermer med flera, men tydligen var endast manliga konstnärer relevanta i just den forskningsstudien.51
En intressant aspekt av studien är att eleverna ombads att resonera kring erkända konstverk med en viss retorik, något som Lindström kallar ”konstens språk och begrepp”.52 Eleverna använde sedan samma slags språk vid
utvärdering av sina egna bilder. Det framgick att eleverna hade nytta av att relatera sina egna verk till sådana ur konsthistorien. Det kan förstås också vara ett problem att använda kända konstnärer som Picasso och Rembrandt då eleverna kan känna till namnen utan att ha en faktisk erfarenhet av deras konst. Det kan också vara ett problem att ställa elevernas egna arbeten mot så välkända manliga konstnärer, vilket inte skulle behöva vara fallet med mindre kända fastän lika skickliga målare.
En annan relevant forskare är Tomas Saar. Han har sedan en tid forskat kring konstnärliga arbetssätt i skolan och hur de kan användas i och utanför de estetiska ämnena. Saar anser att de estetiska ämnenas metoder kan överföras till andra ämnen och att sättet man resonerar på är utvecklande på många sätt för eleverna. Han menar att genomförande av praktiskestetiska aktiviteter övar ”sinnenas vakenhet, fantasi och omdömeskraft”.53 Detta talar således för att det är viktigt på flera sätt för eleverna att engageras i diskussioner, analys och kritiskt tänkande inom till exempel bildämnet.
För denna studie är det även aktuellt att använda sig av Jerome Bruner. I hand bok Kulturernas väv. I denna diskuteras hur det narrativa är relevant för barns
50 Lindström, Lars & Lindberg, Viveca (2009), Pedagogisk bedömning, Stockholm: Stockholms
universitets förlag s. 160 ff.
51Ibid., s. 160 ff. 52 Ibid., s. 169.
utveckling och för pedagogiken i stort. Bruner ser berättandet som en del av inlärning och att utvecklas som person.54
När det gäller tolkning och diskussion inom bildämnet är det svårare att hitta relevant forskning. Detta är inte så konstigt då få institutioner satsar på forskning inom detta fält. Det finns visserligen andra utbildningsplatser för bildpedagogik än Konstfack och fler platser som bedriver forskning som relaterar till detta område, men man får ändå se bildsamtalet och diskussioner kring konsthistoria som ett mindre område och det är inte så överraskande att bildsamtalets betydelse ännu inte är fullständigt utrett. Sammantaget kan man konstatera att forskningsläget på det här specifika området är påbörjat om än litet trevande. Det finns viss forskning om ungdomskultur och nya media samt om estetisk verksamhet i skolan, men till synes återstår forskning kring dagens ungdom och hur de relaterar till konsthistoriska bilder.
54 Bruner, Jerome (1996), Kulturernas väv -Utbildning i kulturpsykologisk belysning, Uddevalla: Daidalos,
2. Bearbetning och analys
I det här avsnittet presenteras och beskrivs hur informanterna diskuterade och hur de interagerade under bildsamtalet. Bildeliciteringen gav genom filmupptagning och anteckningar en hel del empiri som passar att analysera genom både diskurspsykologi, diskursteori och en kombination av dem båda.
2.1 Hur informanterna diskuterade och relaterade till
varandra
Informantgrupperna, vilka kommer att refereras till som grupp 1 och grupp 2, var livliga, engagerade och klart givande att observera. De verkade inte nämnvärt ta notis om mig. De talade i samtalston till varandra, utan svordomar eller kraftuttryck. De talade något över vanlig samtalsnivå. De hade en dynamik som gav intrycket att de kände varandra ganska väl. Det förekom endast korta pauser under diskussionerna. De rörde sig omkring i rummet litet grand men mest runt bordet, och då för att bättre se eller visa en bild. Enstaka elever ur fokusgrupperna hade en mer dominant ställning, som till exempel informant A i grupp 2, som tog en roll av att vara ”mognare” och godkände till viss del de andras kommentarer. En informant i grupp 1 fick lov att höja rösten för att få uppmärksamhet, vilket de andra inte behövde göra. Informanterna höll ofta upp bilder för varandra för att visa det de sett i dem. De andra rörde sig för att se bättre. Informanterna förstärkte varandra återkommande förutom då de hade en motsatt ståndpunkt. De skojade med varandra en del och rörde sig i rummet för att illustrera vad som händer i bilderna. Det förekom dans och poserande. Båda fokusgrupperna var glada, uppsluppna och syntes ha trevligt samt verkade tycka om aktiviteten att prata om bilderna. De hängde en hel del på bordet, särskilt efter cirka 20 minuter. När någon av informanterna associerade blev de intresserade av bilderna och av att exponera sina egna kreativa tolkningar. Det framstod som om de ville visa vad de kunde, vad de såg, och verkade vilja ha roligt tillsammans i
rummet. De verkade märkbart nöjda med sina sorteringar och sedan hur de placerat ut bilderna.
2.2 Rangordning och tillvägagångssätt
Detta avsnitt behandlar begrepp ur den diskurspsykologiska diskursteorin för att undersöka vad som hände när eleverna diskuterade och interagerade under bildsamtalet. Informanterna var endast uppmanade att gå igenom bilderna och sedan lägga ut dem på bordet. Trots dessa vaga instruktioner valde båda fokusgrupperna att rangordna bilderna. De gjorde detta dessutom nästan identiskt, med GAN (Gösta Adrian Nilsson) först och Rafael (di Sanzio) sist. Bilderna i mitten flyttades om en del. Inga kontroverser uppstod kring detta. Informanterna talade om bilderna som om de berättade en film för varandra. De pratade om narrativ som: zombieland, lavafloder, situationer mellan barn och föräldrar. De visade upp bilderna för varandra som om de ville visa vad de hade hittat, hur de upplevt bilderna. Det fanns en upptäckarglädje som de stolt manifesterade för varandra. Alla i grupp 1 fick inte lika stor plats men de ville alla vara en del av berättandet. I grupp 2 är ordet bättre fördelat och alla är delaktiga även om eleverna i den verkar vara mer måna om att inte vara barnsliga eller ”ocoola”.
2.2.1 Krispunkter
När en eller flera informanter ändrar sitt ställningstagande kallas det för
krispunkt och under bildsamtalet fanns två intressanta situationer där
deltagare kollektivt bytte ståndpunkt. Den första var då en informant diskuterade om ifall en Richter-målning var vacker eller skickligt utförd eller inte. Här diskuterar de och jämför en målning av Gerhard Richter, en av vår tids mest berömda målare, med en gatukonstnärer som målar planeter och solnedgångar med sprayburkar om sommaren på Sergelstorg.
10 Gerhard Richter
D. - En kille på gatan kan måla en sån här. C. - Nä.
D. - Men vänta, tyst, jag har sett dem på gatan som målar, de är begåvade och så och målar med sprayburkar, det är typ en sån bild. De är ju begåvade men jättemånga kan sånt här.
A. - Inte riktigt så här.
D. - Jo, på plattan. De är jättefina, tycker jag.
A. - Men det är skillnad att måla med sprayburkar och med pensel. 55
Här är grupp 2 överens om att det är en fin bild och att den som gjort den är riktigt begåvad. Sedan jämför informant D denna bild med gatumålare som masstillverkar ”liknande” bilder på Sergels torg i Stockholm. Gruppen är först inte övertygad om att Richtermålningen är av samma kvalitet men ger sedan med sig. Bilden placeras sedan långt ner tillsammans med ”de kristna målningarna” som gruppen värderat minst estetiska. Trots att alla håller med om att bilderna på Sergels torg är fina så ser de dem ändå inte som ”riktig” konst och Richters bild genom association, nu länkas med billigare gatukonst, och blir då inte lika högt rankad, som de i början tänkte.
En annan krispunkt är när grupp 1 bestämmer att de inte vill rangordna eller diskutera om bilderna är fina eller fula utan om de väcker känslor eller inte. De utgår först ifrån att övningen handlar om fint och fult. När en i gruppen ifrågasätter detta är flera snabbt igång och ger verken värde i att vara intressanta och slutligen att de bästa är de som väcker mest känslor. De
resonerar att detta är mer intressant och känns viktigare i sammanhanget. Efter några minuters diskussion är alla med på att det är det förhållningssättet som de ska diskutera och placera ut bilderna på bordet efter.
2.3 Samtalets knuttecken
Detta avsnitt analyserar bildsamtalet med diskursteoretisk analysmetod. För att fånga in vad diskursen primärt handlar om och genom informanternas språk få ingångar till vad som egentligen sägs används alltså knuttecken. I detta fall visade informanterna nyanserade sätt att uttrycka sig, ett gott ordförråd och viss vana av att tala om bilder och även konsthistoria. Man kan förmoda att de i viss mån anpassade språket till att de var i skolan, att de gjorde en uppgift och att metodledaren var i rummet. Även om de inte brydde sig om min närvaro så förekom inga svordomar eller liknande utan endast ett vårdat språk. Nyanserade konsthistoriska referenser och ordval förekom också.
2.3.1 Nodalpunkter
Genom att ange diskursens nodalpunkter kan man begränsa samtalets övriga knuttecken. Vi kan då konstatera att samtalen gått i olika riktningar men primärt handlat om tre teman. Dessa är följande:
1. Är bilderna estetiska genom att de ”väcker känslor” eller är ”fina/fula”.
2. Kan bilderna ”definieras”, det vill säga, vad upplever informanterna att de
föreställde.
3. Vad bilderna i sin tur berättade, det vill säga, ett narrativ.
Grupp 1 diskuterade en kort stund vad samtalet skulle handla om det vill säga hur de skulle förhålla sig till bilderna. Med andra ord valde de att organisera sin egen diskurs i ett initialt skede av samtalet, vilket också visade sig ske konsekvent, med undantag för att det går att se en narrativ diskurs som även återkom nästan lika tydligt i grupp 2. Denna är ”narration” som går ut på att beskriva för de andra i informantgruppen vad bilderna ”handlar om”, vad som
skett, pågår eller ska ske. Grupp 2 hade inte med begrepp som ”att väcka känslor” i sin diskurs utan behandlade mer frågor om ett konstverk är fint eller fult. Grupp 2 hade också en ständigt återkommande definieringsfråga där en i gruppen sade ”det är:” och sedan fick förstärkning eller mothugg av en eller flera i informantgruppen.
2.3.2 Flytande signifikanter
De flytande signifikanterna är som tidigare beskrivits i avsnitt 1.8, är ord eller begrepp som har skiftande betydelser och som det inte riktigt går att sätta fingret på vilken dess betydelse är för diskursen. I detta fall är ”värde och värdefull” två sådana, då informanterna pendlar mellan att intressera sig för om de tillskriver diskursen en innebörd av ekonomiskt värde eller av personlig uppskattning. De går från det ena till det andra och funderar även kring hur konstverken värderas och positioneras i relation till konsthistorien eller på ett galleri.
15 Karin Mamma Andersson
C. - Jag tror den här för jag och mamma var och tittade på målningar och de dyra var såhär tecknaraktigt.
B. - Jag tror alla är dyra, de skulle nog inte vara med om de inte var dyra.
A. - Den här är nog gjord av en designer, som gått typ Royal School of Design. 56
Man kan säga att informanterna av någon anledning utgår ifrån att bilderna på bordet har ett ekonomiskt värde, fastän det lika gärna kunde ha varit bilder utförda av amatörmålare som valts ut till bildeliciteringen. Deras antagande råkar dock vara korrekt. Antagandena om verkens ekonomiska värde sker i början av fasen då de placerar ut dem på bordet, men rangordningen verkar inte färgas nämnvärt av det. Att de sedan inte lägger bilderna i en rangordning av dyr och mindre dyr handlar förmodligen mer om hur diskussionen gått och hur bilderna laddats med innehåll och värde från personlig smak.
2.3.3 Mästersignifikanter
För att sedan närmare organisera diskursens olika identiteter bör diskursens mästersignifikanter definieras, det vill säga vilka identiteter återkommer i diskursen. Här är inte materialet lika signifikativt men de återkommande identiteterna i samtalen är: ”målare”, ”artist”, ”designer”, ”konstnär” och ”barn”. I dessa fall är ”målare”, ”designer” och ”konstnär” aktiva agenter i diskussionen, medan ”artist” och ”barn” är med i beskrivningarna av vad bilderna handlar om. Båda dessa senare mästersignifikanter har en passiv närmast offerroll i beskrivningarna.
4 Marlene Dumas
A - ”Hon är sorgsen och ledsen för hon vet inte vilka som är hennes vänner. Vilka som gillar henne för vem hon är eller för sitt
kändisskap. Och hennes personlighet. Och därför blöder det ur munnen.” 57
6 Mary Cassatt
D. - Det ser ut som att den står stilla och väntar på något. Den bara väntar.
C. - Föräldrarna har…
E. - Föräldrarna jobbar så mycket att de inte har tid för sina barn. C. - De bryr sig inte om sina barn.
E. – De lyssnar inte på sina barn.
B. - Och så hon sitter där och börjar syr och barnet har tråkigt. 58
Barnet får en roll av maktlöshet där det måste lyda föräldrar eller inte får uppmärksamhet av föräldrarna utan bara får ha tråkigt. Detta kan eventuellt härledas till informanternas egna erfarenheter där de kanske inte alltid känner att de har bestämmanderätt i familjen utan att många beslut tas över dess huvud.
2.3.4 Myter
Det tredje knuttecknet är myter och förklarar vilket socialt rum diskursen placerats i. Där tar diskursen framförallt plats inom ”konsthistorien”, då
57 Bildelicitering med informantgrupp 2, 10/2 2015. 58 Bildelicitering med informantgrupp 2, 10/2 2015.
informanterna återkommande relaterar bilderna till en kontext av konstnärer och målare, men även vilken funktion konstverken har, vilken beskrivs som att man ska tolka konstverken på några givna sätt.
12 JMW Turner A. - Vad är meningen med bilden då?
D. - Sorg och krig.
B. - Att man ska tänka på andra. Och att det är många som dör i krig.
A. - Man ska tänka att bönderna som kämpat och haft ett intressant liv. De offrar mycket och de där lever i sina slott och har det bra. Wee!
B. - Vi ska tänka att vi har det bra i Sverige som inte har krig. A. - Man ska vara tacksam. 59
Några andra ”sociala rum” som finns i diskussionen är olika typer av mytologi såsom: den grekiska, egyptiska, nordiska och den postapokalyptiska. Dessa kan förkomma då det inte är tydligt var skeendena i bilderna utspelar sig, utan ger utrymme för informanterna att använda sin fantasi.
2.4 Kombinerad analys
Denna studie använder sig av en kombination av diskursteori och diskurspsykologi och det kan vara ett informativt sätt att fånga in materialet från bildeliciteringen på och kombinationen kan komma åt vad samtalen också handlade om förutom det mer uppenbara.
Dels kunde jag se att informanterna gjorde åtskillnad i att bedöma bilder efter om de var fina och fula eller om de kunde väcka känslor. Grupperna visade båda att de kunde demonstrera igenkänning med bildmotiven genom ”barnet” i Cassatts målning, samt genom att se målningar likartat med filmer. Det förekom också en igenkänning gentemot Richters bild i relation till de bilder som utförs av gatumålare på Sergels Torg. Informanterna har både definierat bilder och associerat ifrån dem genom uttalanden som ”det är” eller ”det ser ut som”. Informanterna har återkommande refererat bilderna till konsthistoria och till begreppet målare. De har även talat om bilder som dyra både på ett personligt och på ett ekonomiskt plan.
Informanterna visade en intressant mognad i att tala om hur en bild ska väcka känslor för att värderas högt. Detta i relation till att värdera den endast för hantverksskicklighet. Det är också intressant att följa deras associationer. I dessa små grupper verkar det som att det narrativa är mer relevant än förväntat. Naturligtvis tolkar de bilderna utifrån sina erfarenheter och att de pratar om barn och oengagerade föräldrar är ganska naturligt. Att de visade sig så engagerade och verkade ha så roligt som båda grupperna gjorde, var en överraskning, liksom att de var så ivriga att visa för varandra vad de såg och vad de visste om verken och hur de verkade stolta över sina associationer. Det var också intressant att båda grupper ratade Rafael och Ingres vilka i den konstvetenskapliga litteraturen oftast är typexempel på ”vackra bilder” och skickligt målade verk. Sista raden i transkriberingen lyder:
-Å så tar vi de kristna bilderna här längst ner. 60
Detta visar att trots att konsthistoria kunde förväntas befinna sig långt borta från deras vardag så hade de lätt att associera från den och tolka bilderna på ett fritt sätt.
Den kombinerade analysen ger studien en mer facetterad och sammansatt bild att tolka. Detta handlar om hur informanterna socialt förhöll sig till varandra och hur de semantiskt kommunicerade inbördes. Båda tillvägagångssätten har gett oss information som i kombination ger en större bild av vad som hände vid bildsamtalet, det vill säga hur de förhöll sig till estetik och antiestetik i bilderna, hur de tolkade dem samt vad de värderade i bilderna.
3. Tolkning och resultat
I det förra avsnittet beskrevs och redogjordes det för hur informanterna agerade och resonerade, med hjälp av diskurspsykologi och diskursteori samt en kombination av dem båda. Delar av empirin som var relevant lyftes fram och vi gjorde flera intressanta upptäckter. I detta avsnitt kommer dessa resultat att tolkas och de mönster som framkommit samt vad de skulle kunna betyda kommer att åskådliggöras.
3.1 Informanternas svar och sätt att diskutera
Genom diskursteoretiska tillämpningar på materialet ser vi att de återkommande diskussionspunkterna var bilder i relation till barnen själva, deras erfarenheter och till deras respektive familjer. Återkommande refererade informanterna bilderna till filmer och beskrev dem för varandra på ett narrativt sätt. Båda grupperna går först igenom alla bilder och rangordnar dem sedan, utan att de fått några direkta instruktioner om detta.
Det undersökningen har visat hittills är för det första att informanterna ser en bilds förmåga att ”väcka känslor” som en estetisk kvalitet. För det andra påverkade inte de bilder som förväntats uppfattas som antiestetiska att informanterna blev ställda eller ointresserade. Tvärtom har de diskuterat dessa bilder mer och verkat mer intresserade av dessa än de mer klassiska målningarna. För det tredje har informanterna visat att de lätt ser narrativ i målningarna. Om vi jämför de återkommande fraserna och ämnena med hur de konstruerade sitt samtal ser vi att associationer och narrativa deskriptioner dominerade och att sakliga eller direkta omdömen inte var så vanliga. När vi ser på hur de associerade och berättade om bilderna framgår det att informanterna lade störst tid på att prata om de bilder där de kunde associera narrativt. En bild var således mest intressant då den kunde rymma en historia och det informanterna visade störst entusiasm för var, när de ”kom på” något i bilden. Den första gruppen var överens om att det var viktigare att en bild
väckte känslor, medan eleverna i den andra gruppen var mer orienterade att hitta bildernas budskap, vad de egentligen handlade om.
I Kulturernas väv av Jerome Bruner diskuteras hur det narrativa är relevant för barns utveckling och för pedagogiken i stort. Bruner talar vidare om metakognitiv sensitivitet som en egenskap som behövs för att kunna relatera till de berättelser som fyller vårt dagliga liv.61 Som tidigare redogjorts för är denna studie socialkonstruktionistisk och bygger på uppfattningen att människor skapar konstruktioner tillsammans. Därför har det antagits att informanterna är en del av sådana led, särskilt som de utgör en tämligen homogen grupp elever och därför förväntar sig att de andra i gruppen hänger med på olika associationer.
När det narrativa i bilderna diskuteras i informantgrupperna är det intressant att åskådaren ser en sekvensstruktur när det egentligen inte existerar några så kallade satssekvenser. Vi kan ju inte säga att en målning är en del i ett förlopp eller att den har en föregångare fastän bilden i sig är enskild. Ändå är det just det som informanterna gör. I filmvärlden talas det om sequel och prequel.62 Något liknande kan förekomma i konstvärlden också då vissa konstnärer arbetar i serier eller arbetar med samma motiv i olika stilar eller vid olika tidpunkter på dygnet. Särskilt i detta fall då de utvalda verken inte var en del av serier som barnen kunde tänkas känna till. Att informanterna då diskuterar bilderna som om de var en del av en berättelse säger förmodligen mer om deras egna referensramar.
I grupp 2 pendlade informanterna mellan att vara allvarliga och att skoja med varandra. Det rådde alltså visst mått av humor i diskussionerna, genom att relatera till bilderna ironiskt (se citat nedan) samt genom gester och danser. Vid flera tillfällen återkommer humor. Man får misstänka att alla humoristiska infall inte nådde fram till eller uppfattades av mig. Nedan återfinns tre separata citat som exempel på detta tema.
61 Bruner, Jerome (1996), Kulturernas väv -Utbildning i kulturpsykologisk belysning, Uddevalla: Daidalos,
s. 158.
4 Marlene Dumas
”Du ba, jag trodde det var bara en streck.” ”Wurst! [visar divagester].”
[här refereras till Conchita Wurst.
En artist som vann Melodifestivalen 2014]
”Det ser ut litet som att hon försöker vara sexig, ba höö. ” 63
Återkommande verkade det som att informanterna ville visa en narrativ som utspelar sig i bilden. De talar även om tecknade serier och apokalypsscenarier. Vid några tillfällen talar informanterna om konstens funktion i bilderna. Det är intressant med tanke på att de visar att de förstår att bilderna uttrycker något, att den gör något med betraktaren eller relaterar den till tidigare bilder ur konsthistorien. Nedan följer två separata exempel.
1 Rafael Sanzio
”Förr i tiden målade man inte nakna människor. Bara bebisar.” 64
Detta kan vara en referens till renässansens, barockt eller
manieristiskt måleri, se avsnitt 1.6.2. Vi kan inte veta om denna är medveten men att referensen ändå finns i deras medvetande utan att de direkt skulle kunna precisera den.
”Att man ska tänka på andra. Och att det är många som dör i krig.” 65
Citatet ovan visar hur informanterna förstår att målningen har ett budskap och vill få betraktaren att tänka på ett specifikt vis.
Informanterna verkar se en uppmaning i målningen av Turner. Detta är en intressant tolkning av ”Ankomst till Venedig” som inte är känd för att den har något specifikt med krig att göra.
12 JMW Turner ”Ser ni inte att det är fina slott och soldater?
Och bondarna tvingas ut i krig och blir dödade.” 66
När det gäller det narrativa i konstsamtalet berättar informanterna om vad som händer i bilderna för varandra. De verkar referera till historieämnet och sina kunskaper därifrån. De berättar för varandra hur det var på den tiden, vilka som hade makt och vilka det var synd om och vad det skulle kunna lära oss idag.
64 Bildelicitering med informantgrupp 2, 10/2 2015. 65 Bildelicitering med informantgrupp 2, 10/2 2015. 66 Bildelicitering med informantgrupp 2, 10/2 2015.
