När inget kan tas för givet - Familjens behov när en familjemedlem är kritiskt sjuk

När inget kan tas för givet

Familjens behov när en familjemedlem är kritiskt sjuk

Caroline Andersson

Jenny Ericson

Rebécca Johansson

Sektionen för Hälsa och Samhälle Box 823

When nothing is taken for granted

The needs of the family when a family member is

critically ill

Caroline Andersson

Jenny Ericson

Rebécca Johansson

Nursing programme 180 ECTS credits Nursing care 61-90 ECTS credits Autumn term 2007

School of Social and Health Sciences P O Box 823

Titel När inget kan tas för givet – Familjens behov när en familjemedlem är kritiskt sjuk

Författare Caroline Andersson, Jenny Ericson, Rebécca Johansson Sektion Sektionen för Hälsa och Samhälle, Högskolan i Halmstad,

Box 823, 301 18 Halmstad

Handledare Margareta Alm, universitetsadjunkt.

AnneCharlotte Berggren, universitetslektor. Examinator Barbro Boström, universitetslektor

Tid Höstterminen 2007

Sidantal 17

Nyckelord Behov, familj, kritiskt sjuk, sjukhusvistelse

Sammanfattning När någon blir sjuk fokuserar vårdpersonalen mest på den sjuke patienten, och familjen får ta ett steg åt sidan. Det är lätt att glömma bort att även familjen är drabbad och har behov. Syftet med studien var att belysa familjens behov under sjukhusvistelsen när en familjemedlem är kritiskt sjuk.

Studien genomfördes som en litteraturstudie och innefattade 16 vetenskapliga artiklar. Familjens behov delades in under sju teman. Att få information hjälpte familjen att hantera situationen och gav en känsla av kontroll. Att vara delaktig i omvårdnaden var ett sätt för familjen att få närhet och känna sig behövd. Att känna trygghet hjälpte familjen att känna sig mer hemma i den ovana miljön. Att få stöd gav en känsla av bekräftelse. Att känna hopp hjälpte familjen att ta sig igenom krisen och kunna se framåt. Att bli behandlad med respekt gjorde det lättare att kunna öppna sig och visa känslor. Att känna bekvämlighet underlättade många

praktiska problem. Information var det mest återkommande behovet. I vårdarbetet bör resurser läggas på att bedöma familjens individuella behov. Framtida forskning skulle kunna inriktas på att ta fram ett lämpligt instrument för detta ändamål.

Title When nothing is taken for granted – The needs of the family when a family member is critically ill

Author Caroline Andersson, Jenny Ericson, Rebécca Johansson Department School of Social and Health Sciences, Halmstad University,

Box 823, 301 18 Halmstad Supervisor Margareta Alm, lecturer.

AnneCharlotte Berggren, senior lecturer. Examiner Barbro Boström, senior lecturer

Period Autumn term 2007

Pages 17

Key words Critically ill, family, hospital stay, needs

Abstract When a patient becomes critically ill the family can easily be neglected. It is easy to forget that the family is affected by the situation and also has needs. The aim of this study was to illustrate the needs of the family during the hospital stay when a family member is critically ill. The study was carried out as a literature review and included 16 research articles. The family’s needs were devided in to seven themes. Information helped the family to manage with the situation and increased the feeling of control. To be involved in the nursing care was an opportunity for the family to be near the patient and to feel useful. Feeling secure made the family feel more comfortable in the hospital enviroment. To be given support was associated with confirmation. Feeling hope helped the family to cope with the situation and gave the family strength to look forward. Respect made it easier to express feelings. Convenience solved many practical issues. Information was the most frequent recuring need. Nursing staff should make an effort to asses the needs of the family. Further research should focus on constructing an appropriate instrument for this purpose.

Innehållsförteckning

Inledning

1

Bakgrund

2

Begreppet kritiskt sjuk

2

Familj

2

Familjens situation

2

Familjens föreställningar om sjukdom

3

Behov

4

Syfte

4

Metod

5

Datainsamling

6

Databearbetning

6

Resultat

7

Att få information

7

Att vara delaktig

8

Att känna trygghet

9

Att få stöd

10

Att känna hopp

10

Att bli behandlad med respekt

11

Att känna bekvämlighet

11

Diskussion

12

Metoddiskussion

12

Resultatdiskussion

12

Familjens behov

13

Information

13

Delaktighet

14

Trygghet

15

Stöd

15

Hopp

16

Respekt

16

Bekvämlighet

17

Konklusion

17

Implikation

17

Referenser

Bilagor

Inledning

“Nursing is an interpersonal process whereby the professional nurse practitioner assists an individual, family, or community to prevent or cope with the experiences of illness and suffering and, if necessary, to find meaning in these experiences” (Travelbee,

1977, s. 7).

I vanliga livet passerar ofta tiden utan att människor reflekterar över den. De som betyder någonting runt omkring finns bara där och nära relationer är någonting som kanske ses som en självklarhet. Människor som står i relation till varandra delar minnen och erfarenheter men också drömmar, tankar och hopp om det som skall komma, framtiden. När någon av dem oväntat blir kritiskt sjuk omkullkastas plötsligt

verkligheten och det som var trygghet förvandlas till osäkerhet och tvivel. Den som står den kritiskt sjuke nära får finna sig i att inta rollen som närstående, och det som tidigare var vanlig vardag förvandlas till en omtumlande, främmande situation där ingenting längre kan tas för givet (Walters, 1995).

Idag kan familjekonstellationer se ut på en mängd olika sätt och därför är det många som berörs när en individ bli kritiskt sjuk. Den traditionella kärnfamiljen är inte längre det enda sättet att definiera familj. Det som tidigare varit en kärnfamilj kan nu ha splittrats och blivit två familjer, vilket också innebär att fler drabbas och involveras vid sjukdom (Wright, 2007). I omvårdnadssammanhang hamnar huvudfokus på den sjuke individen, patienten, och familjen får ta ett kliv åt sidan. Det är dock viktigt att tänka på att familjen behöver stöd när någon som står dem nära är lidande. Om familjen får det stöd de behöver upplever de att det är lättare att finnas där för den kritiskt sjuke (Kirkevold, 2003a).

I sjuksköterskans ansvar ligger att tillgodose såväl patienters som anhörigas sociala och psykiska behov och att kommunicera med anhöriga på ett empatisk, lyhört samt

respektfullt sätt. Sjuksköterskan ska också kunna ge dem det stöd de behöver,

individuellt eller i grupp, tillgodose deras behov av information och förvissa sig om att de förstått denna (Socialstyrelsen, 2005).

Bakgrund

Begreppet kritiskt sjuk

Begreppet kritiskt sjuk tolkas som sjukdom eller skada som har uppstått akut, och där tillståndet är kritiskt eller till och med livshotande. Det kritiska insjuknandet kan orsakas av akut sjukdom, olycka, skada eller något annat som kräver akut

omhändertagande. Även patienter med kroniska sjukdomar räknas som kritiskt sjuka om deras tillstånd plötsligt försämras (Kjøllesdal & Moesmand, 1998). Inom västerländsk medicin associeras ofta kritisk sjukdom med ett patologiskt tillstånd där livsviktiga organ är hotade (Hudak, Gallo & Gonce Morton, 1998). I denna studie tolkas kritiskt sjuk enligt ovanstående definitioner. Kritisk sjukdom kan dock också ha en psykisk orsak och kan översättas som ett hot gentemot livet och hälsan (Hudak, et al., 1998).

Familj

De flesta har människor omkring sig som betyder något eller som de har en relation till och när någon blir kritiskt sjuk involveras dessa människor, deras närmaste. Ofta benämns dessa som anhöriga eller familj. Familj kan beskrivas på många olika vis och föreställningen om vad en familj är och består av har skiftat genom tiderna. I denna litteraturstudie benämns familj som det som patienten själv ser som sin familj. Den kan bestå av en eller flera individer som är förbundna till varandra känslomässigt eller via blodsband. Begreppet anhörig likställs med familj och har alltså samma innebörd (Kirkevold, 2003b). Begreppet familj fokuserar på relationer, interaktioner och

ömsesidighet mellan olika individer. I vårdarbetet är det väsentligt för sjuksköterskor att se bortom den traditionella synen på vad en familj är och istället godta varje patients uppfattning om vilka relationer som är av betydelse. För någon patient kan stödet från exempelvis en granne vara mer betydelsefullt än stödet från hustrun (Wright, Watson & Bell, 2002). Om patienten av någon anledning inte själv kan uppge vilka som tillhör familjen ska make, hustru, sambo, barn (även adoptivbarn), föräldrar samt syskon ses som närmsta familjen. Även homosexuella relationer och nära vänner kan inkluderas i begreppet familj (Sahlin, 2006).

Familjens situation

Patienten och de anhöriga upplever ofta insjuknandet på olika sätt (Jahren Kristoffersen, Nortvedt & Skaug, 2005) och när en familjemedlem blir kritiskt sjuk påverkas hela familjen. Den upplevelse familjen har kring den nya situationen är högst individuell och många olika faktorer spelar in (Mehlum & Weisæth, 1997). För en del blir vardagen plötsligt annorlunda, mening och struktur förändras, situationen blir överväldigande, verkligheten suddas ut och känslan av ovisshet infinner sig (Burr, 2001). Att känna osäkerhet inför vad som händer och vad som kan hända i framtiden, att se sin familjemedlem lida och att känna oro för hur situationen skall bemästras är vanliga känslor som kan ge upphov till stress, främst emotionellt. Detta kan ta sig uttryck i vrede och skuld hos de anhöriga (Benzien & Saveman, 2004). För patientens familj är sjukdom ofta förbundet med sorg. Familjen sörjer över förluster som är ett faktum eller eventuella framtida förluster, som förlusten av hälsa. Det kan vara svårt att acceptera att en nära har blivit kritiskt sjuk och familjemedlemmarna kan känna att det är orättvist att just de skulle drabbas. För familjen är det viktigt att kunna hantera sitt lidande för att orka gå vidare, därför ska omvårdnad omfatta både patienten och dennes familj (Sand, 2002). De första 24 timmarna på sjukhuset genomgår vanligen familjen ett totalt kaos där de dominerande känslorna kan vara rädsla, oro, ilska och utmattning. Under närmsta tiden ses en rad olika känsloförändringar. Det familjen upplever är väldigt varierande från dag till dag, och från timme till timme. Känslorna kan växla mellan osäkerhet, lugn, hopp, ängslan, skuld, lycka, tankspriddhet, sympati och irritation. I detta tumult kan de uppleva att de måste vara starka och de önskar kunna vara hos patienten samtidigt som de vill dra sig tillbaka och isolera sig. Inte nog med att de befinner sig i ett kaos av känslor, de kan också behöva lösa finansiella problem och försöka finna sig i den nya situationen med förändrade rutiner, ansvar och roller i familjen (Walters, 1995). I samband med akut sjukdom hamnar ofta patientens familj i sorg- och krisreaktioner. Om de upplever situationen som svår får deras egna behov vanligen stå åt sidan då all tid går åt till att bekymra och oroa sig för den sjuke (Kirkevold, 2003b). Stressen som familjen känner kan bearbetas på olika sätt. Cullberg (2006) talar om fyra faser som en

person går igenom vid en traumatisk kris, vilka ibland flyter samman och överlappar varandra. Ibland faller också en fas bort helt. Sjukvårdspersonal på en

intensivvårdsavdelning möter ofta människor i den första fasen av krishanteringen, den som kallas för chockfasen. Chockfasen följs av reaktionsfasen, därefter

bearbetningsfasen och sist nyorienteringsfasen. För sjukvårdspersonal som tar hand om anhöriga till kritiskt sjuka patienter är det av betydelse att känna till både chockfasen och reaktionsfasen som tillsammans benämns som ”den akuta krisen”. I chockfasen hålls verkligheten borta från individen tills denne funnit ett sätt att bearbeta den på. Fasen kan pågå i allt från några sekunder till några dagar och under den här tiden kan individen ha svårt att ta till sig och minnas information. Människor som befinner sig i chockfasen kan reagera med tystnad och bli paralyserade. En anhörig som befinner sig i den akuta krisen bör aldrig lämnas ensam. I reaktionsfasen börjar familjen ta in

upplevelsen samtidigt som de psykiska försvarsmekanismerna förtränger den, vilket kan resultera i ett förnekande av situationen. Några av försvarsmekanismerna individen kan använda sig av i reaktionsfasen är regression, projektion, rationalisering och isolering. När familjer har studerats i svåra situationer har de använt sig av olika copingstrategier. En strategi beskrivs som öppenhet och stöd; en familj som använder sig av denna strategi kan tala öppet med varandra om det som hänt eller händer, de ventilerar gärna sina känslor och de har förmåga att stödja varandra. En annan strategi beskrivs som motsatsen till den förra; medlemmarna i familjen kommunicerar inte med varandra över huvudtaget. Skuld och konflikter ses som ytterligare en strategi där anklagelser är ett centralt problem och där familjemedlemmarna inte förstår varandra i sorgen. När någon i familjen lider, exempelvis maken till den kritiskt sjuke, kan det ställas krav på att resten av familjemedlemmarna ska ta hänsyn, vilket också är en strategi. I en sista strategi som benämns som familjeupplösning innebär det att den som tidigare hållit samman familjen har varit den kritiskt sjuke och om denna tillvaro nu hotas splittras också familjen. Det är viktigt att sjuksköterskan identifierar dessa olika typer av

strategier för att så långt som möjligt kunna ge familjen det stöd och den vägledning den behöver (Bugge, 2003).

Familjens föreställningar om sjukdom

Då en familjemedlem blir kritiskt sjuk kan familjens föreställningar om detta variera. Människor ser på saker och ting utifrån olika perspektiv, därför kan också olika föreställningar finnas i en och samma familj och möjligen vara orsaken till att det blir konflikter. I några familjer hittas anklagelsemönster, och när situationen blir kritisk för den sjuke förstärks ofta dessa anklagelser och konflikten inom familjen samt gentemot omvärlden blir större. För att minimera denna konflikt skyller familjen ofta det som inträffat på något som står utanför familjen, vilket kan vara sjukvårdspersonal. Det finns också familjer som väljer att anklaga någon i sin egen grupp. Erfarenheter visar att familjer som hamnar i svåra situationer innehållande kritisk sjukdom bemästrar situationen lättare om de har andlig ro och kan finna mening i livet. Dessa familjer känner sig i regel mindre hotade av plötsliga, oväntade händelser. Dock finns det religiösa grupper som skyller det som inträffat på Guds vilja eller bristande andlig renhet, vilket kan få allvarliga konsekvenser. Föreställningar hos familjer påverkar hur familjemedlemmarna hanterar sjukdom. Någon kan se det som en plikt att ta hand om sin sjuke far när han blir svårt sjuk och kommer därmed automatiskt att ta ledigt från arbetet för att vara hos honom hela tiden, medan någon annan fortsätter sitt liv som vanligt. Föreställningar kan vara bra eller dåliga samt försvåra eller underlätta

situationen. Någon familj har kanske en föreställning om att inte störa eller besvära sjukvårdspersonalen, vilket också kan hindra dem ifrån att ställa de frågor de har eller söka efter den hjälp de behöver (Wright, et al., 2002).

Behov

Inom fysiologin och psykologin används begreppet behov för att förklara människors och djurs målinriktade beteende. Behoven brukar delas upp i biologiska, psykologiska och sociala behov. Biologiska behov kan exempelvis vara hunger, törst och sexualitet medan psykologiska och sociala behov kan innefatta trygghet och uppskattning (Marklund, 1990). Abraham Maslows behovstrappa omfattar behov av olika slag som människan under sitt liv strävar efter att nå, och som ger människan motivation att agera. Dessa behov är hierarkiskt ordnade efter hur betydelsefulla de är för individen. De behov som kommer först i trappan är primära för människans överlevnad medan de senare är mindre väsentliga och är då inte i lika stort behov av direkt tillfredsställelse. De primära behoven måste tillfredsställas innan de sekundära kan aktualiseras. De första och mest grundläggande behoven är de fysiologiska, som exempelvis kroppsfunktioner, mat och sömn, vilka är livsviktiga för överlevnaden. Den andra behovsnivån består av trygghet, att exempelvis känna stabilitet, skydd, säkerhet, medmänsklig kontakt och ekonomisk trygghet. Den tredje nivån utgörs av behov av kärlek och gemenskap. Under hela livet söker människan någon eller några att känna kärlek och gemenskap med – exempelvis föräldrar, vänner eller en livspartner. På den fjärde nivån strävar människan efter att känna självuppskattning – att ha respekt för sig själv och att få uppskattning av andra. Den femte nivån är behovet av självförverkligande, då människan kan utveckla sina anlag, utveckla sin begåvning och följa sin livsuppgift (Maslow, 1970).

För att kunna identifiera och få ett mått på familjers behov och oro när en familjemedlem blir kritiskt sjuk utvecklade Molter Critical Care Family Needs Inventory (CCFNI). CCFNI- skalan rankar 45 behov hos familjer till kritiskt sjuka utifrån hur viktiga de är. Alla behov som är med på skalan är dock betydelsefulla behov hos familjen. Molter började med att undersöka vilka behov som fanns utifrån befintlig litteratur och fick fram 45 behov som fanns hos familjer till kritiskt sjuka. Behoven bedömdes av 23 nyutexaminerade sjuksköterskor. För att undersöka hur viktiga behoven var hos familjerna gjorde Molter strukturerade intervjuer på två stora sjukhus där totalt 40 anhöriga medverkade. Alla behoven lästes upp för familjerna och de ombads tala om hur viktigt varje behov var för dem och om behovet var tillgodosett eller inte. Utifrån detta konstruerades CCFNI- skalan (Molter, 1979). Denna skala är allmänt vedertagen och används i många studier som berör familjens behov då en närstående blir kritiskt sjuk (Wright, 2007).

Om familjemedlemmarna får sina behov tillgodosedda vid kris och vid traumatiska händelser har det visat sig ha en avgörande betydelse för huruvida de klarar av att ta sig vidare och bemästra situationen. Om deras behov tillgodoses förebyggs också onödigt psykiskt lidande (Kirkevold, 2003a).

Syfte

Syftet med studien var att belysa familjens behov under sjukhusvistelsen när en familjemedlem är kritiskt sjuk.

Metod

Studien genomfördes som en litteraturstudie. En sådan studie innebär att med hjälp av befintligt vetenskapligt material göra en översikt som behandlar ett specifikt område, analysera det och presentera det med nya infallsvinklar (Friberg, 2006a).

Datainsamling

Innan sökningen av vetenskaplig litteratur genomfördes bestämdes ett syfte utifrån inläst litteratur. Med utgångspunkt från syftet bestämdes en rad sökord som skulle kunna vara relevanta för artikelsökningen. Flertalet pilotsökningar gjordes därefter för att utvärdera söktermerna vilket resulterade i att en del söktermer föll bort. För att få fram de mest vedertagna begreppen översattes så långt som möjligt sökorden till MeSH- och Thesaurustermer. Sökord som föll bort var critical illness, custodial care, drive, emergency treatment, life threating och medical crisis. De termer som slutligen användes var critical care, family och intensive care. Vid sökningen användes ett fritextord, vilket var needs. Sökorden kombinerades på olika sätt för bästa resultat. Inklusionskriterierna var följande:

- Studierna skulle vara vetenskapligt granskade.

- Studierna skulle vara kvalitativa, kvantitativa, eller triangulerade. - Patienterna skulle vara minst tjugo år gamla.

- Den kritiska situationen skulle ha kommit oväntat. Exklusionskriterierna var följande:

- Review-artiklar.

Synen på vad som är vetenskapligt skiljer sig mellan olika traditioner och det handlar egentligen om tolkningar och värderingar. I doktorsavhandlingar och

forskningsrapporter går vetenskapligheten att utläsa via formen samt den information som ges om publikationen. När det kommer till tidsskriftsartiklar finns dock inte samma klarhet i huruvida de är vetenskapliga eller inte. Den som söker en vetenskaplig

tidsskrift måste därför granska denna utifrån olika standarder och kriterier. I många databaser finns det en hjälpfunktion för denna granskning. Hjälpfunktionen innebär att sökningen kan göras via begränsningar och olika valmöjligheter (Östlundh, 2006). Artiklarna som användes i resultatet hämtades från databaserna Cinahl och PubMed. Hjälpfunktioner som användes i dessa databaser redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Begränsningar för respektive databas.

Cinahl PubMed

Publication year from 2002 Published in the last 5 years

Peer reviewed Abstracts

Research article Subsets: Nursing journals Languages: English, Swedish

Sökningar genomfördes även i Psycinfo men gav inga nya träffar. I de redovisade sökningarna påträffades ofta samma artiklar, dessa redovisas i tabell 2 inom parantes. Sökningen resulterade i genomläsning av 49 olika abstract. Dessa abstract hade titlar som ansågs vara relevanta för syftet. Efter genomläsning av abstracten valdes 21 artiklar ut till urval 1 då deras resultat stämde överens med syftet för litteraturstudien.

Abstracten lästes av samtliga. Ytterligare en artikel valdes ut efter manuell sökning. Denna hittades via länkad sida. Två av artiklarna som beställdes till urval 1 levererades inte, varför de uteslöts. De 20 återstående artiklarna lästes igenom och 16 valdes därefter ut till urval 2. Dessa 16 artiklar motsvarade syftet, inklusions- och exklusionskriterierna samt bedömdes ha god vetenskaplig kvalitet. Artiklarnas vetenskaplighet granskades utifrån antingen en kvalitativ eller en kvantitativ bedömningsmall (Carlsson & Eiman, 2003).

Tabell 2. Sökhistoria.

Databas Datum Sökord Antal

träffar Genomlästa abstract Urval 1 Urval 2 Valda artiklar Cinahl 071016 Intensive care AND

family AND needs

92 32 16 11

Cinahl 071016 Critical care AND family AND needs

56 7 (25*) 3 2

Pub Med

071016 Intensive care AND family AND needs

106 8 (21*) 2 2

Pub Med

071016 Critical care AND family AND needs

95 2 (8*) 0 0

Manuell sökning

071017 1 1 1 1

* totalt påträffade artiklar i respektive sökning, inklusive de som tidigare hittats

Databearbetning

Samtliga resultatartiklar lästes översiktligt igenom. Därefter delades artiklarna upp sinsemellan. Detta för att analysera varje artikel mer noggrant och göra en djupdykning i materialet. En svensk sammanfattning skrevs till samtliga artiklar för att underlätta bearbetningen och för att få en översikt kring innehållet. Artikelöversikten redovisas i bilaga 1. Under arbetet med resultatet kunde artiklarna jämföras, diskuteras samt kopplas samman, både på översikts- och detaljnivå. Under bearbetningen av artiklarna återfanns flera behov hos familjerna. Behoven jämfördes och kunde sedan kategoriseras i följande sju teman;

- Att få information - Att vara delaktig - Att känna trygghet - Att få stöd

- Att känna hopp

- Att bli behandlad med respekt - Att känna bekvämlighet

Resultat

Att få information

Samtliga studier behandlade mer eller mindre behovet av information.

Familjemedlemmarna ville tala med någon vårdpersonal varje dag, vilket hjälpte dem att förstå vad som hände och om patienten förbättrades eller inte (Bond, Lee Drager, Mandleco & Donnelly, 2003; Söderström, Saveman & Benzein, 2006; Wiegand, 2006; Yin King Lee & Ling Lau, 2003). Att kunna tala med samma sjuksköterska dagligen sågs som ett viktigt behov, dock blev detta behov inte helt tillgodosett (Browning & Warren, 2006). De ville få samma information oavsett vem de frågade, då många upplevde att olika vårdpersonal ofta kunde ge motsägande information (Hughes, Bryan & Robbins, 2005). I två studier föredrog majoriteten av de anhöriga att tala med läkare framför annan vårdpersonal då de ansåg att läkaren hade den bästa kunskapen och kunde hjälpa dem i viktiga beslut (Wiegand, 2006). De kände sig då även bekräftade och delaktiga. I motsats till det föredrog några att få information från sjuksköterskan eftersom hon eller han var rak och ärlig utan att inge falska förhoppningar (Söderström, et al., 2006).

Familjemedlemmarna önskade att få information om patientens diagnos och prognos samt att få konsekvent uppdatering om patientens tillstånd. Även om de fick denna information så upplevde de ändå inte alltid att de fått svar på sina frågor. Att förstå att situationen var allvarlig hjälpte dem att förbereda sig inför oförutsedda försämringar (Ågård & Hader, 2007). Ovisshet om prognosen upplevdes som skrämmande och frustrerande för familjemedlemmarna. När de fick information om prognos upplevde de att de kände kontroll över situationen och väntandet. Att kunna diskutera om orsaken till insjuknandet med vårdpersonalen upplevdes också vara viktigt för familjens välmående (Fry & Warren, 2007). Några familjer önskade så detaljerad information som möjligt medan andra helst inte ville veta något alls då de kände att de inte kunde hantera sanningen (Hughes, et al., 2005; Fontana, 2006). Vissa som önskade detaljerad information menade att detta inbegrep laboratorieresultat och undersöknings- och röntgensvar. Andra kände behov av information angående hur medicinsk utrustning fungerade och vilka test som utfördes på patienten (Fry & Warren, 2007). Ett antal anhöriga hade också behov av att få förberedande information inför sjukhusvistelsen. Detta behov blev inte alltid tillgodosett (Fox-Wasylyshyn, El-Masri & Williamson, 2005).

Familjen ville ha information om patienten oavsett om nyheterna var bra eller dåliga. Någon anhörig uttryckte att det okända skapade mer rädsla än det kända och upplevde sig vilsen då ingen kunde ge besked. När de inte fick den informationen som önskades kunde Internet och tidningar vara ett sätt att skaffa sig kunskap på. Detta var en lösning som tillfälligt gjorde situationen hanterbar (Lam & Beaulieu, 2004). Somliga

familjemedlemmar uttryckte ett starkt behov av att få reda på sanningen och att få sina frågor besvarade ärligt. Om vårdpersonalen visste att det inte fanns något hopp ville de anhöriga veta detta (Bond, et al., 2003). De hade även behov av att få information så fort som möjligt och att vänta länge på obesvarade frågor var frustrerande. När det dröjde länge innan anhöriga blev informerade växte oron hos familjen (Wiegand, 2006). Denna oro och väntan på information gjorde att familjemedlemmarna kunde bygga upp orealistiska farhågor och förväntningar. Ena stunden kunde de föreställa sig att patienten

skulle få multipla skador och framtida handikapp, och i andra stunden att patienten skulle klara sig oskadd. En anhörig menade att det hade varit lättare att veta att imorgon vaknar han upp och mår bra, eller imorgon stänger vi av respiratorn. Familjer som hade behov av mycket information spenderade också många timmar i väntan på denna (Ågård & Hader, 2007).

Ett behov som uppgavs var att informationen så långt som möjligt skulle ges under samtalsform där anhöriga tillsammans med vårdpersonalen kunde sitta ner och tala om situationen (Wiegand, 2006). Att få förklarade saker på att lättförståeligt språk var också av betydelse. När familjen upplevde att de förstod vad som sades hade de lättare för att visa sin oro och att öppna sig (Söderström, et al., 2006). Förutom information på sjukhuset hade anhöriga även behov av ett få information i hemmet via telefon vid eventuella förändringar rörande patientens tillstånd (Johansson, Fridlund & Hildingh, 2005;Yin King Lee & Ling Lau, 2003).

Information till familjerna gav möjlighet till att bearbeta situationen och komma framåt. Många ansåg att över huvud taget få information gjorde situationen mer hanterbar, och gav dem en känsla av kontroll. Om de anhöriga fick den information de ansåg sig behöva kunde de lämna patientens rum för en stund, utan att känna att de gått miste om något viktigt (Lam & Beaulieu, 2004). Andra familjemedlemmar kände att de var tvungna att stanna i patientens rum eftersom all information som skulle ges lämnades där. De familjer som fick behovet av information tillgodosett var i regel också mer nöjda med omvårdnaden och bemötandet från vårdpersonalen (Söderström, et al., 2006). De var också mindre ängsliga (Chien, Chiu, Lam & Ip, 2006). En del familjer som hade svårt att förstå given information kände sig missnöjda, förvirrade, osäkra och de vågade inte ta kontakt med personalen (Söderström, et al., 2006).

Att vara delaktig

Familjen hade behov av att ta delta i omvårdnaden då de ville försäkra sig om att deras närmsta fick bästa möjliga vård (Bond, et al., 2003; Delva, Vanoost, Bijttebier, Lauwers & Wilmer, 2002; Fry & Warren, 2007; Yin King Lee & Ling Lau, 2003) Att vara med i omvårdnaden sågs som ett tillfälle att få vara nära sin sjuka familjemedlem så mycket som möjligt. De ville inte bara sitta och vänta och vara passiva utan kände istället behov av att hjälpa till och vara till nytta (Bond, et al., 2003).

Även om anhöriga kände ett starkt behov av att hjälpa till visste de inte alltid vad de skulle göra. Många uppskattade att vårdpersonal vägledde dem genom olika

omvårdnadsmoment, och uppmuntrade dem att delta (Ågård & Harder, 2007). Några anhöriga menade att om de bara visste hur de kunde hjälpa till med omvårdnaden så ville de gärna göra det (Bond, et al., 2003; Chien, et al., 2006). En studie visade att behovet av att involveras i omvårdnaden tillgodosågs hos ungefär lika många som det inte gjorde det (Fox-Wasylyshyn, et al., 2005). Vissa som blev avvisade från patientens rum vid omvårdnadsarbetet uttryckte frustration eftersom de då inte kunde delta i patientens omvårdnad (Bond, et al., 2003). De som deltog i omvårdnaden hjälpte till med småsaker som att hjälpa sin familjemedlem att vända sig, ordna med kudden och sängkläderna, assistera med matning och hämta saker. De hjälpte den sjuke att komma ihåg saker från dennes liv och de fungerade som den sjukes röst gentemot

patienten repeterade de ofta vad läkaren hade sagt för patienten för att klargöra vissa saker (Fry & Warren, 2007).

En av de viktigaste handlingarna för att kunna vara delaktig i omvårdnaden var beröring. Anhöriga kände sig nära sin familjemedlem genom att beröra till exempel ansikte,

armar och ben. Beröring sågs som ett sätt att kommunicera och visa sin närvaro, även om familjemedlemmen inte var vid medvetande (Fry & Warren, 2007). Många saknade den förut vardagliga beröringen och kontakten från familjemedlemmen som nu blivit sjuk och de såg omvårdnadsarbetet som en möjlighet att fylla detta tomrum. När de besökte den kritiskt sjuke familjemedlemmen fuktade de dennes läppar, tvättade av ansiktet eller läste högt ur tidningar eller böcker (Ågård & Harder, 2007). Några anhöriga ville hjälpa till genom att läsa av monitorerna och rapportera till personalen vid förändringar (Lam & Beaulieu, 2004). De hade även behov av att få dela

information och tankar om patientens tillstånd med vårdpersonalen för att känna sig delaktiga i omvårdnaden. Detta gav dem en chans att få inblick i vården och få kontroll över situationen. Genom att involvera sig i patientens omvårdnad kände de sig också betydelsefulla eftersom de då gjorde allt de kunde för att hjälpa till (Johansson, et al., 2005). Eftersom de ville delta i omvårdnaden och känna sig involverade i beslut föredrog de att komma under dagtid eftersom det mesta hände då (Söderström, et al., 2006). Att vara delaktig i omvårdnaden kunde fungera som en copingstrategi. Att hålla sig sysselsatt med olika uppgifter hjälpte dem att undvika känslan av hjälplöshet och förvirring (Fry & Warren, 2007).

Att känna trygghet

Goda och trygga relationer med vårdpersonalen sågs som ett viktigt behov hos anhöriga. Familjer ville gärna känna ett band till den sjuksköterska eller läkare som hade hand om patienten, då det kändes betryggande. Att se ett känt ansikte på avdelningen hjälpte familjer att hantera situationen och fick dem att känna sig mer hemma i kaoset. Många beskrev det som att det var lättare att anförtro sig åt någon de hade byggt upp en relation med eftersom de kunde lita på henne eller honom mer än någon okänd (Wiegand, 2006). De ville lära sig personalens namn och andra personliga detaljer eftersom de då kände att relationen blev mer ömsesidig och på en jämlik nivå. Att få delge detaljer kring sina egna liv var också viktigt för att skapa en trygg relation (Fry & Warren, 2007).

Tryggheten ökade också genom att de kände till vilken personal som var ansvarig för patienten. Familjen hade även behov av att ha en specifik person på sjukhuset att kunna ringa till när de inte kunde komma på besök. De ville även kunna lämna sjukhuset ibland utan att oroa sig för patienten (Delva, et al., 2002; Yin King Lee & Ling Lau, 2003).

Det var betryggande att känna förtroende för att patienten fick bästa möjliga vård och att vårdpersonalen brydde sig om patienten (Fry & Warren, 2007; Yin King Lee & Ling Lau, 2003). En anhörig hade behov av att berätta för läkaren som skulle operera hennes man att de hade tre söner som verkligen behövde sin far, detta för att läkaren inte bara skulle se honom som en diagnos (Fontana, 2006).

Anhöriga önskade få vara på en och samma avdelning under den kritiska situationen. Patientens förflyttning till en ny avdelning upplevdes som jobbigt eftersom banden med den gamla personalen bröts och de var då tvungna att skapa nya relationer med den nya personalen (Wiegand, 2006).

Att få stöd

Många familjer behövde få uppmuntran och stöd från vårdpersonal (Yin King Lee & Ling Lau, 2003). De upplevde att de fick stöd från både inre och yttre resurser, vilket hjälpte dem att lättare klara av situationen. Inre resurser kunde vara att lita på sin egen förmåga medan yttre resurser kunde vara att få stöd från personalen (Johansson, et al., 2005). Att få stöd från vårdpersonal kunde innebära att få sitta ner och tala med någon som lyssnade och bekräftade tankar och känslor. De ville veta att deras reaktioner var normala. Någon beskrev samtalen som ett sätt att göra sig av med det kaos som de annars skulle behålla inom sig. Några familjer fick inte detta behov tillgodosett och kände att situationen då blev svårare att hantera (Söderström, et al., 2006). Familjer ville tala om negativa känslor som ilska och skuld gentemot sig själva och mot patienten, och även om det faktum att patienten kunde dö. Detta var ett behov som sällan eller aldrig blev tillgodosett (Browning & Warren, 2006). Om familjemedlemmarna inte var öppna mot varandra hade de större behov av att få stöd från vårdpersonal eftersom de sköt känslorna åt sidan och förnekade situationen när de var tillsammans. En anhörig ville inte tala med de andra i familjen eftersom hon var rädd för att det skulle bryta ner hela familjen (Ågård & Harder, 2007). Någon familjemedlem berättade att det kändes som om hon var ensam i kampen trots att hon hade sin svärmor med sig, detta på grund av att hon visste att svärmodern inte upplevde samma känslor som hon själv (Fontana, 2006).

Anhöriga upplevde att väntrummet var ett ställe där de kunde få emotionellt stöd. Det var en plats där familjer i liknande situationer kunde stödja varandra. De lyssnade på varandras känslor och upplevelser, vilket kunde underlätta smärtan (Kutash & Northrop, 2007). De familjer som inte själva orkade eller klarade av att framföra önskemål till vårdpersonalen kunde få hjälp av andra familjer, och tillsammans bytte de också erfarenheter (Söderström, et al., 2006).

Vänner i närheten som stöd var också ett viktigt behov och detta upplevdes bli tillgodosett (Browning & Warren, 2006). Somliga kände dock ensamhet eftersom de upplevde att vänner och familj inte kunde förstå dem och känna vad de kände (Fontana, 2006). Familjer fann det stödjande när de mötte personer som visade dem vänlighet och förståelse. Detta kunde vara allt från små gester till djupare konversationer om hur de kände sig (Johansson, et al., 2005). Två andra behov som nämndes var behovet av att ha någon som hjälpte till med finansiella problem och att få råd om vem som kunde hjälpa till med problem inom familjen. Några nämnde också att de ville ha hjälp att finna religiöst stöd (Delva, et al., 2002; Yin King Lee & Ling Lau, 2003).

Att känna hopp

Familjemedlemmarna behövde känna hopp inför framtiden för att mentalt klara av situationen. De upplevde att detta var viktigt både för sig själva och för patienten. Ett sätt att behålla hoppet var att tala med patienten även om denne inte kunde

kommunicera tillbaka. Att närvara och visa sin kärlek trodde de också ingav hopp hos den kritiskt sjuke. Samtidigt som de ville ha en realistisk syn på situationen behövde de behålla tron på att patienten skulle klara sig. Detta sågs som en viktig strategi för att klara av situationen. Vissa anhöriga tenderade dock att bygga orealistiska förväntningar och mål kring tillfrisknandet. Vid dessa tillfällen behövde de tala med vårdpersonal som

kunde ge dem en mer realistisk syn och få dem att förstå att döden kunde bli ett faktum, och även en befrielse för patienten (Fry & Warren, 2007). Att känna hopp var ett behov som inte alltid blev tillgodosett (Browning & Warren, 2006). Vårdpersonal ansåg hopp vara ett mindre viktigt behov i samband med att en familjemedlem blev kritiskt sjuk (Takman & Severinsson, 2004).

Att bli behandlad med respekt

Familjerna ville bli respekterade av vårdpersonalen för sitt sätt att tänka, handla och för sitt sätt att hantera situationen (Johansson, et al., 2005). När vårdpersonal uppmuntrade familjerna till att ta hand om sig själva, exempelvis genom att vila en stund, gå ut och gå eller se till att få mat i sig, kände de sig bekräftade och ompysslade. Många behövde någon som uppmuntrade dem att sätta sig själva i första hand eftersom de annars helt glömde bort sin egen hälsa (Söderström, et al., 2006). Att få känna att det var tillåtet att gråta och bli tillåten att bli lämnad ifred med den kritiskt sjuka sågs som ett viktigt behov. Endast ett fåtal familjer blev bemötta med så mycket respekt som de önskade (Takman & Severinsson, 2004). För familjerna var det viktigt att även den kritiskt sjuke behandlades med respekt. Detta var ett behov ett flertal värderade högt. Om patienten behandlades med respekt både i omvårdnadssammanhang och vid de tillfällen då patienten inte var med kände de sig bekräftade och tillfreds. I omvårdnadssammanhang kunde respekt innebära att vårdpersonalen inte talade över huvudet på patienten och att de strävade efter så god vård som möjligt (Söderström, et al., 2006).

Att känna bekvämlighet

Hos familjerna fanns behov av ett väntrum som var trevligt, bekvämt och i nära anslutning till patienten. Dock upplevdes väntrummet ofta som kallt, smutsigt, trångt och ovärdigt (Kutash & Northrop, 2007). De beskrev också betydelsen av ett rum för avkoppling som låg nära patientens rum. Då kunde de lämna patienten för en kort stund men ändå vara nära och tillgängliga om vårdpersonalen ville tala med dem (Johansson, et al., 2005). Några familjer var missnöjda med parkeringsmöjligheterna vid sjukhuset och ansåg att detta var ett behov som borde ha tillgodosetts bättre. Detta blev särskilt en börda då de stannade en längre tid och när de fick höra att andra familjer fått

parkeringstillstånd blev besvikelsen ännu större (Wiegand, 2006). Att ha god mat tillgänglig var ett behov som många hade (Browning & Warren, 2006). Även vikten av att ha en toalett och en telefon nära väntrummet nämndes. Vissa anhöriga behövde få förklaring och vägledning i sjukhusmiljön. Ett fåtal såg bekväma möbler i väntrummet som ett viktigt behov. Att vårdpersonalen förenklade besöksmöjligheterna för de anhöriga ansågs vara av betydelse. Detta kunde de göra genom att familjen fick besökstiderna ändrade efter deras egna särskilda önskemål eller att de fick komma på besök när som helst. Detta var ett behov som till stor del blev tillgodosett (Fox-Wasylyshyn, et al., 2005).

Diskussion

Metoddiskussion

Sökorden som användes i artikelsökningen var intensive care, critical care, family och needs. Intensive care valdes i förhoppningen om att begreppet skulle fånga den akuta situationen på sjukhuset, medan critical care användes för att få med den kritiska aspekten hos både patienter och anhöriga. Needs och family sågs som självklara begrepp eftersom det var familjemedlemmarnas behov som skulle uppmärksammas. Som MeSH och Theusarus- term översattes family till både familj och anhöriga och därför används båda dessa begrepp i litteraturstudien. I sökningarna kombinerades sedan intensive care och critical care med family och needs. Ett flertal artiklar som uppkom under sökningen hade begreppet experience i sin titel. Dessa tog upp behov i abstractet och valdes därför ut till första urvalet. Av de 16 valda artiklarna i urval 2 var 11 från 2005 och senare. Detta ses som en styrka eftersom resultaten är aktuella. Även att artiklarna delades upp anses vara en styrka då det resulterade i en mer grundlig analys än vad som annars hade varit möjligt.

Artiklarna hämtades från endast två databaser, vilket kan vara en svaghet eftersom andra artiklar hade kunnat komma fram via fler sökvägar. Det fanns flera anledningar till att ytterligare databaser inte utnyttjades. Tillräcklig kunskap för att söka relevanta artiklar på de andra databaserna saknades och artiklarna från Cinahl och PubMed ansågs vara tillfredsställande gällande kvalitet och antal. Ett flertal artiklar återfanns vid flera av de redovisade sökningarna, vilket visar på artiklarnas relevans för syftet.

Behoven som kom fram i resultatartiklarna, bortsett från information och bekvämlighet, var svåra att dela upp i teman då en del av dem flöt samman. För att ge exempel på detta sågs behovet av att sitta ner och tala med vårdpersonal som viktigt hos anhöriga.

Anhöriga ville anförtro sig åt någon som lyssnade och bekräftade deras tankar och känslor. Detta sattes in under temat stöd men skulle också passa väl in under respekt och trygghet eftersom dessa tre behov är sammanflätade med varandra och hör ihop. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa familjens behov när en familjemedlem är kritiskt sjuk och syftet anses vara uppnått då ett flertal behov kommit fram i sju teman.

Resultatdiskussion

Artiklarna som valdes ut i andra urvalet hade varierande grad av vetenskaplighet. Utifrån vetenskapliga bedömningsmallar tilldelades hälften av artiklarna grad I och hälften tilldelades grad II (Carlsson & Eiman, 2003). Då många artiklar fick höga poäng anses litteraturstudien vara av hög vetenskaplig kvalitet. Alla artiklar behandlade

familjens behov vilket ger dem god relevans för litteraturstudien. Hur artiklarna analyserade dessa behov var av varierande grad. Några behandlade och diskuterade behoven djupgående medan andra gjorde det på en mer ytlig nivå.

Av resultatartiklarna som användes var tio kvalitativa, fem kvantitativa och en

triangulerad. Att använda sig av kvalitativa studier ökar förståelsen för respektive behov och speglar en djupare innebörd i betydelsen av olika behov. Kvalitativa studier krävs för att få fram detaljerad information kring respektive behov och ses som en viktig del

för ett utvecklande och belysande resultat (Friberg, 2006b). Att tio artiklar var

kvalitativa styrker därmed resultatet och anses vara ett bra val i förhållande till syftet. Kvantitativa studier däremot har som mål att mäta och jämföra olika fakta för att kunna generalisera denna (Segesten, 2006). CCFNI-skalan (Molter, 1979) är vanligt

förekommande i kvantitativa studier och är där till stor nytta. Då den inte har en utvecklande karaktär utan endast mäter behoven och rangordnar dessa är den inte användbar i kvalitativa studier. Dock var fyra av de behoven som kom fram i resultatet även rankade bland de tio mest önskade behoven i CCFNI-skalan. Då syftet med litteraturstudien inte var att jämföra vilka behov som var viktigast utan snarare belysa dessa, kan användandet av kvantitativa studier betraktas som en svaghet. Om studien hade gjorts om på nytt skulle därför kvantitativa studier möjligen valts bort.

Studierna var gjorda i Europa (varav fyra i Norden), USA och Asien (Hong Kong). Eftersom syftet var att få fram olika betydelsefulla behov lades ingen vikt vid att finna kulturella skillnader i behoven. Det visade sig dock att behoven var liknande oavsett artikelns ursprung.

Studierna innehöll mellan 6 och 605 deltagare. Den stora bredden beror på att det förekom både kvalitativa och kvantitativa studier. De kvalitativa studierna använde sig av betydligt färre deltagare än de kvantitativa studierna. Tretton av 16 artiklar har angivit könsfördelning bland deltagarna. I alla studier utom en var kvinnor

överrepresenterade. I den studie där män var överrepresenterade bestod deltagarna av vårdpersonal och då främst läkare, vilket kan förklara den manliga representationen. I övriga studier var det anhöriga till kritiskt sjuka som deltog. Det kan finnas en risk att könsfördelningen påverkat resultatet i studierna.

Familjens behov

Resultatet visar de mest framträdande behoven hos familjen till den kritiskt sjuke. Det är viktigt att skilja på patientens och familjens behov då dessa kan vara olika.

Sjuksköterskan kan hamna i ett etiskt dilemma om behoven står i motsats till varandra. Det är därför viktigt att klargöra och skilja på familjens och den kritiskt sjukes skilda behov och rättigheter. Patientens behov måste alltid komma i första hand (Kirkevold, 2003a).

Information

Resultatet visar att information är ett framträdande behov när en familjemedlem blir kritiskt sjuk. Familjen vill tala med vårdpersonal varje dag för att hålla sig uppdaterad angående patientens tillstånd (Bond, et al., 2003; Söderström, et al., 2006; Wiegand, 2006; Yin King Lee & Ling Lau; 2003). Om familjen talar med någon som har kunskap inom ett område där de själva är vilsna ger det trygghet och en känsla av kontroll, vilket även framkommer i resultatet. Sjuksköterskan har en viktig roll i att vägleda familjen genom den svåra situation de befinner sig i då en anhörig blir kritiskt sjuk. För många familjer är sjukhuset ett okänt landskap (Bugge, 2003). Familjen är intresserad av att få information om diagnos och prognos. De vill även informeras om mer detaljerade saker såsom undersökningar och medicinsk utrustning (Fry & Warren, 2007). Anhöriga till kritiskt sjuka har ett stort behov av att lära sig om sjukdomen, dess prognos och förlopp. Det är ett sätt för familjen att tackla situationen och det ger en styrka i att kunna förstå innebörden i samtal med vårdpersonal (Jahren Kristoffersen, 2005). Det finns också

familjer som inte vill veta något alls (Hughes, et al., 2005; Fontana, 2006) Detta kan ses som en försvarsmekanism, ett sätt att förneka situationen. Familjen kan mycket väl lägga märke till det som hotar men väljer ändå att ignorera betydelsen av det för att skydda sig själva. Detta är också ett sätt för familjen att långsamt inse den smärtsamma sanningen (Cullberg, 2006).

En del familjer har svårt att ta till sig information (Ågård & Harder, 2007). Detta kan bero på att de befinner sig i chockfasen och då distanserar sig från det som händer. I denna fas är familjen inte mogen att bearbeta situationen och kan ha svårt att komma ihåg vad som hänt eller sagts. Därför är det viktigt att vårdpersonalen tar redar på om upprepad information behövs (Cullberg, 2006). Sjuksköterskan bör under hela

sjukhusvistelsen fråga familjemedlemmarna om de har fått tillräckligt med information eller om de har fler frågor.

Familjen har behov av att få information under samtalsform (Wiegand, 2006). Hanson (2001) anser att ett bra sätt att tillgodose familjens informationsbehov är att samla hela familjen tillsammans på en bestämd tid och ta upp frågor och tankar kring situationen. Syftet är att skapa ett gott kommunikationsklimat där sjuksköterskan lyssnar på vad de har att säga och så långt som möjligt svarar på deras frågor.

Familjen har behov av att höra sanningen från vårdpersonal (Bond, et al., 2003). Oavsett om informationen är bra eller dålig vill de få kännedom om den. För familjer skapar ovisshet rädsla och det okända är svårare att hantera än det kända (Lam & Beaulieu, 2004). Familjen måste kunna lita på att vårdpersonal besvarar deras frågor ärligt. För många är det en önskan att få alla korten lagda på bordet (Sand, 2002). När

vårdpersonal informerar anhöriga är det viktigt att de förmedlar sanningen på ett balanserat sätt. De ska inte inge falskt hopp och inte heller förmedla överdriven rädsla (Westberg, 2001). Familjer vill få saker förklarade på ett språk som är förståeligt utifrån deras förutsättningar och livsvärld (Söderström, et al., 2006). Wright (2007) lyfter fram samtalet och menar att det ligger i sjuksköterskans ansvar att ge information som är lättförstålig och begriplig och som inte vilar på medicinska termer. Informationen måste kunna förankras till verkligenheten hos familjen och bli applicerbar i livet. I resultatet framkom att anhöriga upplever att information endast ges på patientens rum och detta gör att de känner sig tvingade att stanna där (Söderström, et al., 2006). Detta borde kunna undvikas om vårdpersonal berättar för dem att de kan få information i efterhand och att de har rätt att fråga vad läkaren förmedlade om patienten i rummet. De familjer som får behovet av information tillfredställt är också mer nöjda med omvårdnaden (Söderström, et al., 2006). Det är därför angeläget att sjuksköterskan tar hänsyn till familjens informationsbehov. Kommunikation och samarbete med anhöriga är en del av vårdens kvalitetssäkring (Lennéer Axelson, 2001).

Delaktighet

Familjen har ett stort behov av att ta del av omvårdnaden och känna sig behjälplig (Bond, et al., 2003). Det allra bästa sättet att lindra familjens oro är involvera dem i omvårdnaden (Westberg, 2001). Att delta i vården påverkar familjens hälsa positivt och får dem att må bra (Hanson, 2001). Liksom resultatet visar (Söderström, et al., 2006) är det viktigt att familjen får känna sig delaktig i beslut angående patientens omvårdnad. För sjuksköterskan kan familjemedlemmarnas expertis vara en nyttig kunskapskälla för att kunna ge så god omvårdnad som möjligt. Därför är det bra att uppmuntra dem till

involvering så att det blir möjligt att identifiera deras och patientens önskemål (Hanson, 2001). Familjerna har behov av att få instruktioner då de inte alltid vet hur de ska

medverka i omvårdnaden (Ågård & Harder, 2007). I sjuksköterskans ansvar ligger att ge närstående så mycket vägledning och stöd de behöver för att kunna delta i vård och behandling på ett tillfredställande sätt (Socialstyrelsen, 2005). Familjen vill ha en inblick i vården och känna kontroll över situationen (Johansson, et al., 2005). Det är betydelsefullt för familjen att få möjlighet att uttrycka det som tros vara patientens önskemål. På detta sätt kan sjuksköterskan föra familjens talan gentemot övrig vårdpersonal (Jahren Kristoffersen & Nortvedt, et al., 2005). Det är viktigt att deltagandet i omvårdnaden utgår från patientens önskemål. Om patienten inte vill att familjen ska involveras i vården ska detta respekteras oavsett vad familjen vill.

Trygghet

Familjerna önskar ha en god relation till vårdpersonalen eftersom de lättare kan anförtro sig åt och lita på någon de har ett band till (Wiegand, 2006). En god relation präglas av öppenhet, ömsesidighet, förståelse, ärlighet, ett accepterande klimat och förmåga att knyta band sinsemellan. Trygghetsgivande vårdpersonal beskrivs som lugna, varma, omtänksamma och förtroendeingivande. När familjerna hamnar i en situation som de inte behärskar så som när en anhörig blir kritiskt sjuk ligger stora delar av deras liv i vårdpersonalens händer. Det är då viktigt att de får känna att de kan lita på den som är ansvarig för deras anhörige och att vårdpersonalen har kompetens att klara av det (Thorsen, 2005). Familjen känner sig trygg när den vet att personalen bryr sig om patienten (Fry & Warren, 2007; Yin King Lee & Ling Lau, 2003). Att familjen känner trygghet och förtroende för vården och vårdpersonalen påverkar även den kritiskt sjukes trygghetskänsla positivt. Vårdpersonalen kan ge familjen trygghet genom att visa att de innehar yrkesmässig kunskap och effektivt kan lindra patientens besvär (Sand, 2002). Familjen vill ha en särskild person att vända sig till och kontakta på sjukhuset (Delva, et al., 2002; Yin King Lee & Ling Lau, 2003). Detta hör sannolikt samman med att

familjen upplever tillgänglighet som viktigt. Att någon finns där när det behövs och om det behövs ger en känsla av trygghet (Thorsen, 2005).

Stöd

Familjen behöver få stöd från personalen exempelvis genom samtal och bekräftelse (Söderström, et al., 2006). Ett gott anhörigstöd innebär att lyfta fram anhörigas känslor, tankar, frågor och hjälpbehov (Lennéer Axelson, 2001). Vid kritisk sjukdom påverkas familjen på många olika vis. Det är då väsentligt att vårdpersonal stödjer familjen eftersom det stödet ses som ett indirekt stöd till patienten. Vårdpersonal bör försöka bevara och stärka banden mellan familjen och patienten eftersom det stöd familjen ger patienten aldrig kan ersättas av vårdpersonal (Lislerud Smebye, 1997).

Vilken relation familjemedlemmarna har och hur öppna de är mot varandra påverkar deras behov av stöd visar resultatet. En familj som förnekar situationen och sluter sig inåt behöver mer stöd än en familj som är öppen (Ågård & Harder, 2007).

Sjuksköterskan bör i ett tidigt stadium identifiera familjens behov av stöd för att familjen ska kunna må bra och hantera situationen (Wright, 2007). Om sjuksköterskan finner att familjen inte har en öppen relation mot varandra bör hon uppmuntra dem att tala ut tillsammans (Bugge, 2003). Anhöriga upplever att de inte får det stöd de behöver

(Söderström, et al., 2006). Bugge (2003) menar att en viktig förutsättning för att kunna ge bra stöd till anhöriga är att sjuksköterskan lär känna hela familjen på ett personligt plan och tar reda på vilken relation de har till varandra. För att kunna komma nära en familj krävs att sjuksköterskan tar initiativ till samtal, inte bara om det som händer kring patienten utan också om hur de upplever situationen. Hon måste ha inlevelse och god kommunikationsförmåga för att samtalet ska bli optimalt och givande.

Familjen upplever väntrummet på sjukhus som ett ställe där de kan få stöd från andra familjer genom att lyssna på varandras känslor och upplevelser (Kutash & Northrop, 2007). Enligt Bugge (2003) kan familjer behöva få kontakt med andra familjer i liknande situationer så att de tillsammans kan utbyta erfarenheter och successivt ta in det som hänt när de är chockade och vilsna.

Vidare visar resultatet att familjen är i behov av sina vänner då deras stöd upplevs som viktigt. Detta är ett behov som ofta blir tillgodosett (Browning & Warren, 2006; Delva, et al., 2002; Yin King Lee & Ling Lau, 2003). Vårdpersonalen kan dra nytta av detta genom att med hjälp av vänner och släkt bilda ett stödjande nätverk runt den drabbade familjen (Cullberg, 2006). Släkt och vänner vill ofta vara ett stöd för familjen, men de kan vara osäkra på hur de ska hjälpa till. Sjuksköterskan kan vägleda genom att informera om familjens hjälpbehov, vilket kan vara att de tar hand om huset och trädgården medan familjen är på sjukhuset (Bugge, 2003). Några familjer vill ha anvisning om var och hur de kan få religiöst stöd (Delva, et al. 2002; Yin King Lee & Ling Lau 2003). Även Wright (2007) menar att familjen kan behöva andligt- eller annat professionellt stöd.

Hopp

Familjen vill känna hopp inför framtiden både för sin egen och för patientens del, vilket ses som en viktig strategi för att klara situationen (Fry & Warren, 2007). Hopp är en drivkraft och gör det lättare att hantera kriser och svårigheter. Även om

familjemedlemmarna vet att den kritiskt sjuke aldrig kommer att bli frisk behöver de känna något slags hopp för framtiden. Hoppet kan då istället bli en önskan om att den sjuke ska få dö utan svåra smärtor (Sand, 2002). Familjen vill ha en realistisk syn på situationen men ändå känna hopp (Fry & Warren, 2007). Genom att känna hopp får familjen kraft och mod att våga tro på morgondagen, och att det finns en väg genom svårigheterna (Kristoffersen & Breievne, 2005). Det är framför allt under den kritiska situationen som sjuksköterskan ska arbeta med att inge hopp hos familjen för att de inte ska bli helt överväldigade av förtvivlan (Sand, 2002). Det är dock viktigt att

vårdpersonalen inte ser det som sin uppgift att försöka ge familjen något de redan har förlorat, deras uppgift är snarare att stötta familjen när de konfronteras med verkligheten (Cullberg, 2006).

Respekt

Familjen vill bli respekterad av vårdpersonalen för sitt sätt att tänka, handla och hantera situationen (Johansson, et al., 2005). Att bli respekterad är ett grundläggande värde inom omvårdnad. Patienter och anhöriga bör känna att de blir tagna på allvar.

Vårdpersonal visar respekt genom sin attityd och sitt uppträdande och respekten de ger präglas av människosyn samt värderingar (Jahren Kristoffersen & Nortvedt, et al., 2005). Familjen behöver få känna att det är tillåtet att gråta och de vill bli lämnade ifred

när de känner att det har behov av det (Takman & Severinsson, 2004). Även Wright (2007) menar att vårdpersonal ska acceptera familjens situation, vilket innebär att respektera deras känslor och ge utrymme till gråt.

Bekvämlighet

Familjen vill vistas i en miljö som är bekväm, vilket kan innefatta ett väntrum som är trevligt och ligger i närheten av patienten (Johansson, et al., 2005). Om patientens tillstånd blir mycket kritiskt bör familjen erbjudas att bo på sjukhuset och om det finns ett övernattningsrum tillgängligt kan vårdpersonal erbjuda detta. Finns det inget övernattningsrum kan det underlätta för familjen om en extra säng sätts in hos den kritiskt sjuke. När det handlar om att göra det drägligt för familjen i svåra situationer är vårdpersonalens kreativitet och empati mycket viktig för att situationen ska bli

hanterbar (Sand, 2002). Familjen har behov av att få anpassade besökstider efter särskilda önskemål (Yin King Lee & Ling Lau, 2003). Flexibla och öppna besökstider är bra för både patienten och familjen. Vårdpersonal kan tillsammans med familjen bestämma en individuell plan som innefattar tider kring när de kan komma, hur många de bör vara samt hur länge som är lämpligt att stanna vid varje tillfälle. För exempelvis större familjer kan det vara bra att dela upp besöken mellan medlemmarna för att inte belasta patienten (Wright, 2007). Vårdpersonals tankesätt bör alltid präglas av att se möjligheterna och inte endast svårigheterna (Sand, 2002).

Konklusion

När en patient blir kritiskt sjuk drabbas också familjemedlemmarna. De har då behov som behöver tillgodoses. Nästan alla familjer ser information som ett viktigt behov eftersom information bidrar till att de lättare kan hantera situationen. Familjen har även behov av att vara delaktig, känna trygghet, få stöd, känna hopp, bli behandlad med respekt och att känna bekvämlighet. Det kan betyda att de vill vara till nytta för den kritiskt sjuke, att de vill uppleva miljön som behaglig och accepterande, att de vill bli bekräftade samt att de vill få hjälp med praktiska problem. Om familjemedlemmarna får sina behov tillgodosedda är de också mer nöjda med omvårdnaden.

Implikation

Flera av familjens behov är möjliga att tillgodose men trots detta är så inte alltid fallet. Ett sätt att bättre tillgodose familjens behov kan därför vara att utveckla en

standardvårdplan att utgå från i vårdarbetet. Denna ska hjälpa sjuksköterskan att

inventera varje familjs särskilda behov då en anhörig är kritiskt sjuk. Sjuksköterskan bör alltid inledningsvis och under hela sjukhusvistelsen utgå från att varje familj har

individuella behov. Vidare forskning skulle kunna inrikta sig på att utveckla,

implementera och utvärdera ett fungerande instrument för att fånga upp och bemöta familjens behov i vårdarbetet.

Referenser

Benzein, E., & Saveman, B-I. (2004). Att vara närstående samt IT som stöd för närstående. Ingår i G. Östlinder (red.), Närståendes behov – Omvårdnad som akademiskt ämne III (s. 13-34). Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.

*Bond, A. E., Lee Draeger, C. R., Mandleco, B., & Donnelly, M. (2003). Needs of family members of patients with severe traumatic brain injury. Critical Care Nurse, 23(4), 63-72

Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

*Browning, G., & Warren, N.A. (2006). Unmet needs of family members in the medical intensive care waiting room. Critical Care Nursing Quarterly, 29(1), 86-95. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

Bugge, K.E. (2003). Hur stötta familjer i sorg? Ingår i M. Kirkevold & K. Strømsnes Ekern, (red.), Familjen- i ett omvårdnadsperspektiv (s. 100-126). Göteborg: Liber AB.

Burr, G. (2001). Reaktioner och relationer i intensivvård - Närståendes behov och

sjuksköterskors kännedom om behoven (E.Severinsson, övers.). Lund: Studentlitteratur.

(Originalarbete publicerat 1996).

Carlsson, S., & Eiman, M. (2003). Evidensbaserad omvårdnad – Studiematerial för

undervisning inom projektet ” Evidensbaserad omvårdnad – ett samarbete mellan universitetssjukhuset MAS och Malmö högskola”. Hämtad 071018 från

http://dspace.mah.se/bitsream/2043/660/1/rapport_hs_05b.pdf

*Chien, W-T., Chiu, Y.L., Lam, L-W., & Ip, W-Y. (2006). Effects of a needs-based education programme for family carers with a relative in an intensive care unit: A

quasi-experimental study. International Journal of Nursing Studies, 43, 39-50. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling (5:e uppl.). Stockholm: Bokförlaget Natur & Kultur. *Delva, D., Vanoost, S., Bijttebier, P., Lauwers, P., & Wilmer, A. (2002). Needs and feelings

of anxiety of relatives of patients hospitalized in intensive care units: implications for social work. Social Work in Health Care, 35(4), 21-40. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

*Fontana, J. S. (2006). A sudden, life-threatening medical crisis – the family´s perspective.

Advances in Nursing Science, 29(3), 222-231. Hämtad 071017 från databasen Cinahl.

*Fox-Wasylyshyn, S. M., & Williamson, K. M. (2005). Family perceptions of nurses´roles toward family members of critically ill patients: A descriptive study. Heart & Lung, 34, 335-344. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

Friberg, F. (2006b). Att göra en litteraturöversikt. Ingår i F. Friberg (red.), Dags för uppsats –

Friberg, F. (2006a). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. Ingår i F. Friberg (red.), Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade

examensarbeten (s. 105-114). Lund: Studentlitteratur.

*Fry, S., & Warren, N. A. (2007). Percieved needs of critical care family members – A phenomenological discourse. Critical Care Nursing Quarterly, 30(2), 181-188. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

Hanson, S. M. H. (2001). Family Health Care Nursing – Theory, Practice, and Research. (2:a uppl.). USA: F.A Davis Company.

Hudak, C. M., Gallo, B. M., & Morton, P. G. (1998) Critical Care Nursing – A holistic

approach (7:e uppl.). Philadelphia: Lippincott.

*Hughes, F., Bryan, K., & Robbins, I. (2005). Relatives´ experiences of critical care. Nursing

in Critical Care, 10(1), 23-30. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

Jahren Kristoffersen, N. (2005). Stress, coping och livsstilsförändringar. Ingår i N. Jahren Kristoffersen, F. Nortvedt, & E-A. Skaug (red.), Grundläggande omvårdnad, del 3 (I. Olinder, K. Grönwall, K. Olsson, övers.), (s. 206-266). Stockholm: Liber AB.

(Originalarbete publicerat 2005).

Jahren Kristoffersen, N., & Breievne, G. (2005). Lidande, hopp och livsmod. Ingår i N. Jahren Kristoffersen, F. Nortvedt, & E-A. Skaug (red.), Grundläggande omvårdnad, del 3 (I. Olinder, K. Grönwall, K. Olsson, övers.), (s. 157-205). Stockholm: Liber AB.

(Originalarbete publicerat 2005).

Jahren Kristoffersen, N., Nortvedt, F., & Skaug, E-A. (2005). Om omvårdnad.. Ingår i N. Jahren Kristoffersen, F. Nortvedt, & E-A. Skaug, (red.), Grundläggande omvårdnad, del 3 (I. Olinder, K. Grönwall, K. Olsson, övers.), (s. 13-27). Stockholm: Liber AB.

(Originalarbete publicerat 2005).

*Johansson, I., Fridlund, B., & Hildingh, C. (2005). What is supportive when an adult next-of-kin is in critical care? British Association of Critical Care, Nursing in Critical Care,

10(6), 289-298. Hämtad 071016 från databasen PubMed.

Kirkevold, M. (2003a). Familjens ställning i omvårdnaden. Ingår i Kirkevold, M & Strømsnes Ekern, K. (red.), Familjen- i ett omvårdnadsperspektiv (L. Ganuza Jonsson, övers.), (s.49-69). Göteborg: Liber AB.

Kirkevold, M. (2003b). Familjen i ett hälso- och sjukvårdsperspektiv. Ingår i Kirkevold, M & Strømsnes Ekern, K. (red.), Familjen- i ett omvårdnadsperspektiv (L. Ganuza Jonsson, övers.), (s. 17-48). Göteborg: Liber AB.

Kjøllesdal, A., & Moesmand, A.M. (1998). Å være akutt kritisk syk – Om pasienten og de

pårørendes psykosociale reaksjoner og behov. Oslo: Universitetsforlaget.

*Kutash, M., & Northrop, L. (2007). Family members´ experiences of the intensive care unit waiting room. Journal of Advanced Nursing, 60(4), 384-388. Hämtad 071016 från databasen PubMed.

*Lam, P., & Beulieu, M.(2004). Experiences of families in the neurological ICA: A ”bedside phenomenon”. Journal of Neuroscience Nursing, 36(3), 142-155. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

Lennéer Axelson, B. (2001). Anhöriga som stöd och i behov av stöd. I N. Westberg, (red.),

Att möta anhöriga i vården (s. 6-7). Stockholm: Riksförbundet för trafik och polioskadade.

Lislerud Smebye, K. (1997). Sociala relationer. I N. Jahren Kristoffersen (red.), Allmän

omvårdnad 2 - Patient och sjuksköterska – samspel, upplevelse och identitet (G.

Bjerneroth, K-E. Sjöberg, övers). Stockholm: Liber AB (Originalarbete publicerat 1996). Marklund, K. (red.), (1990). Nationalencyklopedin. Höganäs: Bra böcker AB

Maslow, A. H. (1970). Motivation and personality (2:a uppl.). New York: Harper & Row. Mehlum, L., & Weisæth, L. (red.). (1997). Människor, trauman och kriser. (M. Wentz

Edgardh, övers.). Borås: Bokförlaget Natur & Kultur. (Originalarbete publicerat 1993). Molter, N. C. (1979). Needs of relatives of critically ill patients: A descriptive study. Human

Aspects of Critical Care, 8(2), 332-339.

Sahlin, J. (2006). Hälso och sjukvårdslagen - med kommentarer (7:e uppl.). Stockholm: Norstedts Juridik AB.

Sand, A. M. (2002). Se mig också – att vara närstående. (L. Jones, övers.). I H. Almås (red.),

Klinisk omvårdnad Del 1 (s. 31-47). Stockholm: Liber AB. (Originalarbete publicerat

1985).

Segesten, K. (2006). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvantitativ forskning. I F. Friberg (red.), Dags för uppsats – vägledning för

litteraturbaserade examensarbeten (s. 97-104). Lund: Studentlitteratur.

Socialstyrelsen (2005). Kompetensbeskrivnig för legitimerad sjuksköterska. Hämtad 2007-10-08 från Socialstyrelsen:

www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/33C8D178-OCDC-420A-B8B4-2AAFOIFCDFD9/3113/20051052.pdf

*Söderström, I., Saveman B. I., & Benzein, E. (2006). Interactions between family members and staff in intensive care units- an observation and interview study. International Journal

of Nursing, 43, 707-716. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

*Takman, C., & Severinsson, I. (2004). The needs of significant others witin intensive care- the perspectives of Swedish nurses and psysicians. Intensive and Critical Nursing, 20, 22-31. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

Thorsen, R. (2005). Trygghet. Ingår i N. Jahren Kristoffersen, F. Nortvedt, E-A. Skaug, (red.),

Grundläggande omvårdnad, del 3 (I. Olinder, K. Grönwall, K. Olsson, övers.), (s.13-35).

Travelbee, J (1977). Interpersonal aspects of nursing (2:a uppl.). Philadelphia: F. A. Davis company.

Walters, A. J. (1995). A hermeneutic study of the experiences of relatives of critically ill patients. Journal of Advanced Nursing, 22, 998-1005.

Westberg, N. (2001). Det första mötet. Ingår i N. Westberg, (red.), Att möta anhöriga i vården (s. 9-13). Stockholm: Riksförbundet för trafik och polioskadade.

*Wiegand, D. L-M. (2006). Withdrawal of life-sustatining therapy after sudden unexpected life-threatening illness or injury: interactions between patient´s families, helath care providers and the healthcare system. American Journal of Critical Care, 15(2), 178-187. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

Wright, F. (2007). Family-focused care. I R. Kaplow & S.R Hardin, Critical care nursing –

Synergy for optimal outcomes (s.15-26). Massachusetts: Jones and Bartlett Publishers.

Wright, L.M., Watson, W.L., & Bell, J.M. (2002). Familjefokuserad omvårdnad. (K. Larsson Wentz, övers.). Lund: Studentlitteratur. (Originalarbete publicerat 1996).

*Yin King Lee, L., & Ling Lau, Y. (2003). Immediate needs of adult family members of adult intensive care patients in Hong Kong. Journal of Clinical Nursing, 12, 490-500. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

*Ågård, A-S., & Harder, I. (2007). Relatives experiences in intensive care- finding a place in a world of uncertainly. Intensive and Critical Care Nursing, 23, 170-177. Hämtad 071016 från databasen Cinahl.

Östlundh, L. (2006). Informationssökning. I F. Friberg (red.), Dags för uppsats – vägledning