Hållbara kläder och kläder som håller
En studie om möjligheter och hinder för konsumenter att öka sin
konsumtion av begagnade kläder
Sustainable Clothes and Clothes that Last
A study about opportunities and obstacles for consumers to
increase their consumption of second hand clothes
Maria Bäckstam
Bild: Bomullstextilier, t.v. av tjockare kvalitet, t.h. tunnare kvalitet med noppor. Källa: Maria Bäckstam, 2019
Miljövetenskap 180 hp Kandidatnivå
15 hp
MV109C, VT 2019
Sammanfattning
EU:s medlemsländer ska enligt avfallshierarkin röra sig uppåt i hierarkin beträffande sin hantering av textilavfall. I januari 2025 ska medlemsländerna ha implementerat separat fraktion av textilavfall i dess avfallshantering. Insamlingen av textila resurser kommer därav att öka i Sverige. Världens textilproduktion är en av de mest miljöbelastande industrierna i världen då den är resurskrävande gällande vatten, råvaror och energi. För att uppnå Sveriges generationsmål gällande miljö bör konsumenternas återanvändning av textilier öka och därmed minska konsumtionen av nyproducerad textil av jungfruligt material. Genom
informationskampanjer gällande hållbar konsumtion kan intresset för secondhand-marknaden öka hos konsumenterna. En ökad kunskap om hållbar konsumtion och textilindustrins
miljöpåverkan kan resultera i att konsumenter skapar en positiv attityd gentemot att köpa produkter med en låg miljöpåverkan samt kan det öka konsumenters värde kopplat till en ren miljö. Enligt VBN-teorin kan vetskapen om textiliers miljöpåverkan leda till att konsumenter känner ett ansvar till att konsumera hållbara varor. Därigenom kan konsumenter utveckla personliga normer för en hållbar konsumtion och positiva attityder gentemot beteendet. Vidare presenteras upplevda möjligheter och hinder för konsumenter till att agera enligt önskat beteende. Hög kvalitet på textilmaterialet ger ett ökat värde på begagnatmarknaden, organiserad sortering av kläder i fysiska secondhand-butiker förenklar letandet för
konsumenten och en hög trivselfaktor i butiken har en positiv inverkan på kundens upplevelse under vistelsen. Vidare föreslås att mer resurser investeras i butikspersonal och central
lokalisering av butik, då ökad service kan leda till ökad försäljning och en butik som är lättillgänglig kan öka flödet av kunder i butiken. Med ett ökat intresse och konsumtion av begagnade kläder kan Sveriges textilavfall ses som en resurs och konsumenter kan minska sin klimatpåverkan genom en minskad konsumtion av nyproducerade kläder.
Abstract
According to the waste hierarchy, EU member states must move upwards in the hierarchy regarding their handling of textile waste. In January 2025, the member states must have implemented a separate fraction of textile waste in their waste management. The collection of textile resources will therefore increase in Sweden. The world's textile production is one of the most environmentally harmful industries in the world, as it is resource-intensive regarding water, raw materials and energy. In order to achieve Sweden's generation goals for the
environment, consumers' reuse of textiles should increase and thus reduce the consumption of new textiles of virgin material. Through information campaigns on sustainable consumption, the interest in the second-hand market can increase among consumers. Increased knowledge about sustainable consumption and the textile industry's environmental impact, can result in consumers creating a positive attitude towards buying products with a low environmental impact and can increase the consumers' value linked to a clean environment. According to the VBN theory, the knowledge of the environmental impact of textiles can lead to consumers feeling a responsibility to consume sustainable goods. This allows consumers to develop personal standards for sustainable consumption and positive attitudes towards their behavior. Furthermore, consumers' perceived opportunities and obstacles are presented to help them act according to the desired behavior. A high quality of the textile material gives an increased value at the second hand market, organized sorting of clothes in physical second-hand stores simplifies the search for the consumer and a high comfort in the store has a positive impact on the customer's experience during their shopping. Furthermore, it is proposed to invest more resources in store staff and to locate the store centrally, as increased service can lead to increased sales and a store that is easily accessible can increase the flow of customers in the store. With an increased interest and consumption of second-hand clothing, Sweden's textile waste can be seen as a resource and consumers can reduce their climate impact by reducing consumption of new clothing produced of virgin material.
Keywords: sustainable consumption, resource management, reuse, norms, behavioral change
Innehållsförteckning
1. Inledning och problemformulering ... 1
1.2 Syfte och frågeställning ... 2
1.3 Avgränsningar och partiskhet ... 3
2. Klädesproduktion ur ett hållbarhetsperspektiv ... 4
2.1 Vattenanvändning ... 4
2.2 Miljö- och hälsoskadliga kemikalier ... 5
2.3 Utsläpp av föroreningar ... 7
2.4 Ett historiskt perspektiv på en begränsad handelsvara till överkonsumtion ... 9
3. Styrmedel och forskning ... 11
3.1 Lagstiftning ... 11
3.2 Forskning av Naturvårdsverket ... 11
3.3 Konsumentdata ... 13
3.4 Alternativ till konsumtion av kläder tillverkade av jungfruligt material ... 16
4. Teorier om konsumtionsbeteende ... 18
4.1 Attityder ... 18
4.2 Värde-uppfattning-norm-teorin ... 19
4.3 Kognitiv dissonans och självperception ... 20
4.4 Attityd- och beteendeförändring ... 21
5. Gruppintervjusundersökning ... 22
5.1 Urval ... 22
5.2 Metod för gruppintervjuerna ... 23
5.3 Analysmetod ... 25
5.4 Kritik av metoden ... 26
6 Resultat och analys ... 27
6.1 Värdet på kläder ... 27
6.2 Kunskap kan leda till hållbar konsumtion ... 29
6.3 Vad som krävs för konsumtion av begagnade kläder. ... 31
7. Diskussion och sammanfattning ... 36
7.1 Sammanfattning av slutsatser ... 36
7.2 Möjligheter och hinder för konsumenter att köpa kläder i secondhand-butiker ... 38
7.3 Vidare forskning ... 40
Referenser ... 41
1
1. Inledning och problemformulering
Kläder är ett verktyg för människan, då de kan användas för att förmedla olika budskap till sin omgivning (Lennon & Davis, 1989). Likt en fjäderskrud kan individen bl.a. uttrycka sig vem den är som person, attrahera en potentiell partner eller visa vilken samhällsklass den tillhör. Kläder kan även används endast för dess funktion i form av skyddsplagg. Genom fysiska- och internetbaserade butiker ger den globala klädindustrin möjlighet för konsumenten att alltid ha tillgång till nya klädinköp. Klädindustrins tillgänglighet kombinerad med västvärldens
individualism ger frihet för konsumenten att när och hur ofta den vill förnya sin garderob.
Textilproduktion är en av de mest miljöbelastande industrierna i världen då den är resurskrävande gällande vatten, råvaror och energi från produktion till transport och
försäljning (Naturvårdsverket, 2018a). Sveriges befolkning konsumerade 13,9 kg textilier per person under år 2017, varav 7,5 kg slängdes i det brännbara restavfallet (Naturvårdsverket, 2018b). Mellan åren 2000 - 2017 har Sveriges nettoinflöde (import minus export) av nya textilier ökat med 30 %, vilket motsvarar ca. 3 kg per person (Naturvårdsverket, 2018c). Naturvårdsverket (2018c) har analyserat statistik från SCB där det syns ett samband mellan ökad textilkonsumtion och ökad högkonjunktur, samt att den ökade konsumtionen även kan kopplas till att Sveriges befolkning ökar. I Sverige konsumeras det en större mängd kläder än det faktiska konsumentbehovet. Det förekommer att plagg som inhandlas inte används samt förekommer det även att vissa plagg endast används vid ett fåtal. I en svensk
konsumentundersökning med 1000 kvinnliga och manliga informanter angav 36 % av deltagarna att de köper kläder och skor varje halvår eller oftare som de egentligen inte behöver (Avfall Sverige, 2018; SVT, 2018). Av undersökningens respondenter var det även 24 % som angav att de sällan eller aldrig använder hälften av sina plagg. Kostnaden av jungfrulig textil (textil tillverkad av icke återvunnet material) är låg och kostnaderna för miljön är inte inräknad i priset, därav har konsumenter få incitament att influera de
miljökonsekvenser som sker i andra delar utav världen. (Chapagain et al., 2006; Tekie, Palm, Ekvall, & Söderholm, 2013). Eftersom priset på textilier är lågt i affärerna fortsätter
konsumenter att konsumera (Tekie et al., 2013). Hälften av textilierna som slängs i det brännbara avfallet är i sådant skick att de kan återanvändas (Naturvårdsverket, 2018b).
Forskning visar att återanvändning av textilavfall har en mindre negativ påverkan på miljön än återvinning av textilfibrer och förbränning med energiutvinning (Palm, Harris & Ekvall,
2 2013). Därav behöver insamlingen av textilavfall för återanvändning öka i landet för att undvika att de slängs i restavfallet. Utöver att en det behövs en ökad insamling av textilier behövs även intresset för att köpa begagnad textil öka för att undvika att textilier samlas på hög, samt minimera mängden textilier som skickas utomlands. Enligt data från år 2016 exporterade Sverige ca. 72 % (27 700 ton) av den insamlade mängden textilier (Belleza & Luukka, 2018). En minskad exportering och ökad återanvändning inrikes av insamlade textilresurser skulle innebära minskade transportkostnader och minskat utsläpp av
växthusgaser. Ytterligare utsläpp från tillverkningsindustrin av textilier skulle minska om konsumenter ersatte köp av nyproducerade kläder med köp av kläder från
begagnat-markanden. Det här stämmer överens med Sveriges generationsmål: ”Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora
miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.” Riksdagens definition av miljömålet, Sveriges miljömål, 2018).
I en tidigare konsumentundersökning utförd på uppdrag av Naturvårdsverket (2018d) visade empirin att det är bl.a. kvinnor, yngre personer (17 - 45 år), miljömedvetna och högutbildade personer som har störst vilja att ändra på sitt konsumtionsbeteende för miljöns skull. Den här studien ämnar att med en gruppintervjuundersökning studera informanternas attityder, värden och personliga normer kopplade till miljö och klädkonsumtion. Undersökningen ska även visa vilka möjligheter och hinder secondhand-butiker har för att få de här konsumentgrupperna att oftare köpa begagnade kläder.
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med den här studien är att undersöka vilka möjligheter och hinder det finns för att öka återanvändningen av begagnade kläder i Sverige genom att förändra attityder, normer och uppfattningar hos konsumenter för att på sikt främja resurshållningen inom klädindustrin genom minskad konsumtion av jungfruligt material.
Två gruppintervjuundersökningar ska besvara forskningsfrågan:
Vilka möjligheter och hinder har secondhand-butiker att genom åtgärder och styrmedel påverka konsumenters attityder och beteenden för en ökad konsumtion av secondhand-kläder?
3
1.3 Avgränsningar och partiskhet
Geografisk avgränsning är konsumtionen i Sverige, med gruppintervjuundersökningar utförda i Malmö, Skåne län. Undersökningarna är inte representativa för hela Sveriges befolkning då de deltagande endast bestod av 8 individer, däremot ger intervjuerna en ökad kännedom om hur vissa konsumentgrupper kan resonera angående sitt eget beteende vid klädkonsumtion. I bakgrundsforskningen finns data för produktion av både kläder och övriga textilier, den här studien fokuserar främst på klädkonsumtion, med utgångspunkt att det är främst klädindustrin som har drivit på den ökade produktionen av textilier i form av affärsmodellen fast fashion. Det finns ytterligare alternativ som den här studien inte kommer att gå in på beträffande att öka återbruk av textilier samt alternativ till att främja resurshållning av textilmaterial (se avsnitt: 3.4 Alternativ till konsumtion av kläder tillverkade av jungfruligt material). Avgränsningen har grundats på att EU har satt som mål att unionens länder ska ha en fastställd insamling av textilier år 2025 samt att insamlingen av textilier ska öka
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG; Naturvårdsverket, 2018b, 2018e). Därav har den här studien inriktats på återbruk av begagnade kläder via secondhand-butiker. Författaren av den här studien har textilier, secondhand och återanvändning som intresse, under arbetet har objektivitet varit av hög prioritet, dock finns en risk för att partiskhet har uppstått i studiens innehåll och utförande. Intresset för ämnena har däremot varit ett verktyg då jag har besuttit sakkunskap sedan innan studiens genomförande.
Det är av vikt att betona att den här studien inte baseras på idén om att alla ska endast köpa secondhand, däremot behöver återanvändningen av kläder att öka som i sin tur ersätter köp av nyproducerade kläder.
4
2. Klädesproduktion ur ett hållbarhetsperspektiv
En förbrukningsvara är en produkt som har en livslängd på mindre än ett år och kostar mer att reparera än att ersätta (BusinessDictionary, u.å.; Ingross, 2019). En definition som har kommit att stämma på kläder som säljs av dagens modeklädindustri, s.k. fast fashion. Begreppet fast
fashion syftar till hur de stora modeföretagen utför sin marknadsföring. Det är en affärsmodell
där plaggens design ofta baseras på trender som visas upp på fashion-eventens catwalk och nya kollektioner kan komma att levereras till butikerna varje vecka samt säljs plaggen relativt billigt och är ofta tillverkade av låg kvalitet. (Investopedia, 2019; Nilsson, 2018). Under sena 1990-talet kom klädshopping till att bli ett fritidsnöje, dessförinnan behövde gemene man spara pengar en tid för att kunna köpa nya kläder vid några tillfällen om året (Investopedia, 2019). Industrin har gjort det möjligt för en stor del av världens konsumenter att kunna uppdatera sin garderob regelbundet och det skapar möjlighet till individualism, d.v.s. att kunna uttrycka sig i kläder vem man är och hur man känner sig. Ur en miljösynpunkt är affärsmodellen inte hållbar då industrin är resurskrävande och tillverkas ofta i fabriker där de anställda är lågavlönade, arbetar under långa pass och utsätts för hälsoskadliga kemikalier. Begreppet ’hållbar’ används allt mer frekvent av myndigheter och företag vid beskrivandet av dess miljöarbete eller miljöfilosofi. Det har sitt ursprung i begreppet ’hållbar utveckling’ (sustainable development) som skapades år 1987 av Förenta Nationernas världskommission för miljö och utveckling i Förenta nationernas Brundtlandsrapport (Globala målen, 2017) Översatt till svenska lyder FN:s definition: ”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.” (FN:s världskommission för miljö och utveckling, 1987, citerat av Globala målen, 2017). Begreppet hållbar utveckling innefattar de tre dimensionerna av hållbarhet, ekologisk-, social-, och ekonomisk hållbarhet. För att något ska legitimt kunna kallas för ’hållbar’ ska det främja de här tre dimensionerna.
2.1 Vattenanvändning
Vatten är en oumbärlig resurs för planetens ekosystem, därav har vattenbrist en negativ påverkan på ekosystem, vilket även påverkar människor, växter och djur som är beroende av de här ekosystemen (Wright & Boorse, 2014, s. 256). I dagsläget är tillverkningsprocesserna vattenresurskrävande vid t.ex. infärgning och tvättning av materialet, växtfiber kräver ytterligare vattenresurser vid odling av råvaran. Överkonsumtion av vattenresurser vid
5 textilproduktion skapar tre typer av miljöpåverkan: (1) avdunstning av regnvatten vid odling, (2) minskning av grund- eller ytvatten för bevattning eller produktionsprocesser, (3) samt förorening av vatten via odlingsmarker av bl.a. pesticider, eller förorening via
produktionsprocesserna (Chapagain, Hoekstra, Savenije & Gautam 2006). De här typerna av miljöpåverkan är särskilt problematiska i länder med ett varmt klimat där det är brist på sötvattenresurser. Jordens yta täcks av ca. 1,4 billioner km3 (kubikkilometer) vatten varav ca. 97,5 % är saltvatten och ca. 2,5 % består av sötvatten, det är dock endast en del av sötvattnet som är tillgängligt för användning, resterande vatten är nedfruset i form av polaris och glaciärer (Wright & Boorse, 2014, s. 256).
Bomull är ett av de vanligaste materialen som används inom klädproduktionen (Östlund et al. 2015). I en omfattande studie har forskarna Chapagain, Hoekstra, Savenije och Gautam (2006) summerat data över världens vattenanvändning vid produktion av bomullsprodukter (kläder, hemtextil m.m.) under perioden 1997 - 2001. Världens årliga vattenkonsumtion var 256 Gm3 (kubiska gigametrar), varav 39 % av vattenanvändningen sker genom naturliga
processer där bomullsplantan tar upp regn- och grundvatten via rötterna i marken. Forskarna har beräknat att 42 % utgörs av den mängd vatten som plantorna tar upp via konstbevattning samt det vatten som förs in i tillverkningsprocesserna. Chapagain et al. (2006) påpekar att den faktiska volymen vatten som utvinns från grund- eller ytvatten för konstbevattning är
emellertid större än siffrorna som presenteras i studien, eftersom plantorna tar endast upp en del av vattnet då den största delen infiltreras i marken eller avdunstar. Uppskattningsvis 19 % av den årliga vattenförbrukningen utgörs av det vatten som förorenats genom utspädning av färgämnen och andra kemikalier under tillverkningsprocesserna där råvaran framställs till färdig produkt. Sveriges årliga vattenkonsumtion för produktion av bomullsprodukter under åren 1997 - 2001 var 761 Mm3 (kubiska megameter), varav 6 Mm3 var inrikes förbrukning och 755 Mm3 förbrukades utanför landets gränser. (Chapagain et al. 2006).
2.2 Miljö- och hälsoskadliga kemikalier
I processerna från framtagandet av råmaterial till en färdig textilprodukt används rikliga volymer med färgämnen och kemikalier, uppskattningsvis används 1,5 - 6,9 kg kemikalier till ett kilo textil (Naturskyddsföreningen 2018a). Under människans historia har textilier
infärgats med färgpigment hämtade från naturen. Arkeologiska fynd som spåras tillbaka till 3500 år f.Kr. visar att människan använde sig av pigment extraherade från bl.a. grönsaker,
6 frukter, blommor samt vissa insekter och fiskar (Kant 2012. I jämförelse med dagens
syntetiska infärgningspigment, som upptäcktes i mitten av 1800-talet, var de naturliga pigmenten bristfälliga i kvalitén då färgen tenderade till att blekna relativt snabbt när de utsattes för solljus och vid tvättning av textilierna (Kant 2012). Därav revolutionerade de syntetiska färgämnena när de infördes på marknaden. Sedan dess har det skett en fortsatt utveckling av syntetiska tillsättningsämnen.
Inom klädindustrin förekommer det att producenter preparerar plagg med kemikalier för att möta konsumenters efterfrågan för särskilda egenskaper. Ett flertal av kemikalierna har visat sig vara miljöskadliga och är även potentiellt hälsoskadliga för fabriksarbetare och
konsumenter (Naturskyddsföreningen u.å.a). Biocider och silver är antibakteriella ämnen som förebygger lukt och vid användandet av kläder preparerade med ämnena kan de framkalla hudirritation och antibiotikaresistens (Kemikalieinspektionen, 2015a; Naturskyddsföreningen, u.å.a). När de här ämnena hamnar i vattendrag påverkar de vattenmiljön negativt och innebär en hälsorisk för vattenlevande organismer. PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för tusentals högfluorerade ämnen och fungerar som vatten- och
smutsavvisande skydd i textilier (Naturskyddsföreningen, u.å.b). Ämnena är nästintill icke nedbrytbara i naturen och har visat sig vara hälsoskadliga för människa och miljö. Det enda PFAS-ämne som är förbjudet inom EU är PFOS (perfluoroktansulfonat), det är med dagens kännedom det mest skadliga högfluorerade ämnet som kan förekomma i produkter
(Naturskyddsföreningen, u.å.b). Formaldehyd är en hudirriterande allergen som även är potentiellt cancerogen, ämnet kan förekomma i textilier som marknadsförs som strykfria, ämnet används även i textilier för bl.a. att göra dem mjukare eller styvare,
(Kemikalieinspektionen, 2015a; Naturskyddsföreningen, u.å.a). I trycket på kläder där producenten har använt en PVC (polyvinylklorid)-baserad färg kan reproduktionstoxiska ftalater förekomma, de används som mjukgörare färgen (Kemikalieinspektionen, 2015a; Naturskyddsföreningen, u.å.a). Vid tillverkning av PVC används även vinylklorid som är cancerogen och utgör därmed en hälsorisk för fabriksarbetarna inom produktionen (Naturskyddsföreningen, u.å.a).
Vid bomullsodling används stora mängder pesticider som är hälso- och miljöskadliga. Det är främst arbetarna på bomullsfälten som drabbas, däremot kan även konsumenters hälsa påverkas negativt p.g.a. rester av pesticider i bomullsprodukter som saknar ekologisk
7 märkning (Naturskyddsföreningen u.å.a). Det förekommer även att skadliga kemikalier
används vid infärgning av textilier. Ett urval av dylika kemikalier är: svavel, naftol, nitrater, ättiksyra, samt tungmetaller som arsenik, bly, kadmium, kvicksilver, nickel och kobolt (Kant 2012). De presenterade kemikalierna är ett urval av miljö- och hälsoskadliga kemikalier som kan förekomma i kläder och andra textilier. Det existerar kemikalier som saknar forskning för huruvida de är skadliga för miljö och hälsa samt uppkommer det frekvent även nya kemikalier på marknaden. Som en följd av det här har svenska Kemikalieinspektionen och EU:s
kemikalieinspektion ECHA svårigheter att vara i fas med forskningen över kemikalier som används i produkter inom EU.
Antibakteriella ämnen har en högre koncentration i nyproducerade kläder och minskar för var gång de tvättas. Det visar tidigare undersökningar där forskarna studerade bakterietillväxt i textilmaterial behandlade med triklosan, triklocarban eller silver, varvid de jämförde ackumulationen av bakterier före och efter tvätt av provlappar preparerade med de berörda ämnena. (Kemikalieinspektionen, 2015b; Svenskt vatten, 2018). Med faktumet att skadliga kemikalier minskar i koncentration efter tvätt rekommenderas konsumenter att tvätta nyinköpta kläder innan de används, i synnerhet om plaggen ska bäras av små barn
(Kemikalieinspektionen, 2009; Naturskyddsföreningen, u.å.a). För att undvika inandning av potentiellt skadliga ämnen rekommenderas även vädring av nyinköpta plagg som har en stark lukt av kemikalier.
2.3 Utsläpp av föroreningar
I en livscykelanalys (Roos, S. & Larsson, 2018) visade dess data att den svenska
textilkonsumtionen från vagga till grav alstrade under år 2017 ett utsläpp av totalt 4,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Den största negativa påverkan för miljön uppkommer ur
produktionen av textilier där klimatpåverkan var 79 % av de totala utsläppen, de resterande 21 % är klimatpåverkan under användningsfasen och resthanteringen, d.v.s. konsumentens transport till och från butik, tvätt och skötsel av plagget samt förbränning med
energi-återvinning (Roos, S. & Larsson, 2018). Beträffade bomullsprodukters transportsträckor, från produktion till konsument, visar data att de är långa då de olika processerna som odling, textilproduktion, klädproduktion och konsumtion vanligen sker i skilda delar av världen (Chapagain et al. (2006). I studien utförd av Chapagain et al. (2006) presenteras Malaysia som
8 ett exempel; landet producerar kläder men importerar sin bomull från Kina, Indien och
Pakistan, därefter exporteras de färdiga plaggen till den europeiska marknaden.
Bearbetningen av råvaror till textilmaterial sker ofta i länder utanför Europa, likaså tillverkningen av produkter från textilmaterial till färdig produkt (Chapagain et al. 2006). Produktion har flyttats från Europa till länder som är mindre tekniskt utvecklade samt har svagare miljölagar och lägre avlönad arbetskraft, vilket kan kopplas till pollution haven
hypothesis. Hypotesen innebär att miljölagar resulterar i att företag med förorenande
produktion kommer att p.g.a. ekonomisk vinning att flytta sina aktiviteter till länder eller regioner med svagare miljölagar (Eskeland & Harrison, 2003). Därmed flyttas även utsläppen av föroreningar till den nya platsen. Här skapas ett dilemma angående mänskliga rättigheter. Den flyttade produktionen genererar arbetsmöjligheter för invånarna på den nya platsen samtidigt som det innebär en hälsorisk för invånarna och fabriksarbetarna då de utsätts för hälsoskadliga kemikalier inom produktionen samt att utsläppen av dem förorenar den lokala naturen och dricksvattentäckter. I tekniskt utvecklade länder renas oftast det förorenade vattnet innan det släpps ut i avloppsnätet, det ligger i motsats till de mindre utvecklade länderna, där den största delen av produktionen sker (Chapagain et al. 2006). I de
storproducerande länderna finns ett behov av att bygga reningsverk kopplade till fabrikerna då förorenat vatten tenderar att släppas ut direkt i vattendrag (Kant 2012). Textilfabrikernas avloppsvatten har ofta en hög temperatur och ett högt pH-värde, vilket skadar akvatiskt liv- och ekosystem om vattnet släpps ut ofiltrerat. Förorenade vattendrag grumlas så att solljuset inte når ner till växtlivet, vilket hindrar fotosyntesen att ske och syreproduktionen avtar i vattnet, följaktligen insjuknar det akvatiska djurlivet eller dör (Kant 2012). Då det
kontaminerade avloppsvattnet från fabrikerna innehåller potentiellt hälsoskadliga kemikalier är det otjänligt som dricksvatten, därtill förekommer det även bakterie-och virusackumulation i förorenat vatten (Kant 2012). Det förorenade avloppsvattnet skapar beläggningar på insidan av avloppsrören, därtill korroderar rören p.g.a. kemikalierna vilket skapar läckage och ökar rörens underhållskostnad (Kant 2012).
En form av pollution haven kan även förekomma lokalt inom länder. Ett exempel är Tirupur, Indien, där de lokala textilinfärgningsfabrikerna har förorenat stadens vattenresurser under en längre period, vilket påverkar lokalbefolkningen som år 2013 var 350 000 personer (Kaye 2013). Staden har infört striktare bestämmelser rörande att utsläppen ska minska samt har
9 lokalpressen varit mer uppmärksam och kritiserat fabriker och företag som inte följt de nya kraven. Teknik med moderna filtreringssystem är kostsamma att installera. Det här har resulterat i att företag har flyttat sina fabriker till städer med lägre miljökrav där de driver produktionen på lägsta möjliga kostnad och fortsätter att släppa ut föroreningar. Världens efterfrågan på billiga kläder driver företag till att hålla kostnader nere för att undvika konkurs, i situationer likartade med Tirupur sker det på arbetarnas och lokalbefolkningens bekostnad (Kaye 2013).
2.4 Ett historiskt perspektiv på en begränsad handelsvara till överkonsumtion
Under de senaste århundradena har konsumtionen av kläder i Sverige och i världen förändrats. På 1700-talet var klädeshandeln begränsad med lagar som sade att det var förbjudet att sy upp hela partier av färdigsydda kläder, konfektionsplagg, och sälja dem i öppna bodar (Grenander-Nyberg, 1946, s. 79). Skräddare tilläts att sälja enstaka färdigsydda plagg, lagen förhindrade en större produktion då det skulle innebära att ett rörligt kapital uppstod samt förhindrade lagen att en fri marknad uppstod i Sverige.
De begränsande handelslagarna i Sverige luckrades upp under 1800-talets första hälft, vilket resulterade i att hemproduktionen av kläder avtog i samband med att storindustrialismen växte (Grenander-Nyberg, 1946, s. 83 - 84). Frihandeln innebar att den industriella
klädesproduktionen hade ökat i kapacitet då den försetts med maskiner som kunde skötas av kvinnlig arbetskraft. Det här gav arbetarklassen en möjlighet att köpa färdiga kläder med den kontanta lönen, snarare än att producera egna i hemmen. En ytterligare konsekvens av
industriproduktionen med klädespartier var att arbetskraften var lågavlönad och att materialen som användes i tillverkningen var enkla och billiga (Grenander-Nyberg, 1946, s. 84). Under 1850-talet sänktes tullavgifterna mellan Sverige och utlandet, därmed fick utrikeshandeln möjlighet att växa.
Fram till mitten av 1900-talet värderades textilier högt som kunde användas under en lång period och som kunde med enkelhet ändras och lagas (Grimstad Klepp, 2000; Åkesson, 2005, beskrivet i Palmsköld, 2015). Det var en självklarhet att kläder och andra textilier skulle lagas om en söm sprack eller om det blev hål i strumporna. Lagning av kläder och hemtextil
tillhörde det vanliga hushållsarbetet, således kunde livslängden på dem förlängas och inköp av nya textilier kunde ske mer sällan (Grimstad Klepp, 2000; Åkesson, 2005, beskrivet i
10 Palmsköld, 2015). Därefter minskade angelägenheten till att lappa och laga i takt med att ekonomin ökade i landet. Efter andra världskriget blev de färdigsydda konfektionsplaggen mer lättillgängliga för befolkningen då den svenska konfektionsindustrin ökade i
sysselsättning och produktion och nådde sin höjdpunkt under 1950-talet
(Nationalencyklopedin u.å.). Sedan dess har det skett en ökning av importerade kläder
tillverkade i länder med lågavlönade arbetare, parallellt skedde en ökning av lönekostnaderna i Sverige. Det här innebar att det var mer lönsamt för företagen och mer prisvärt för
konsumenterna att importera kläder istället för att gynna inhemsk produktion. Fram till ca. år 1970 blev de svenska skolflickorna utbildade i ett brett urval av olika
lagningstekniker i skolan, tekniker och kunskap om olika textilmaterial utlärdes till flickorna även av äldre kvinnor i familjen (Palmsköld 2015). Vid den här tiden började kunskapen om att lappa och laga bli mindre viktig i hushållen. Kvinnor började komma ut i arbetslivet istället för att vara hemmafruar samtidigt som konsumtionen och produktionen av textilier ökade i samhället. Det var inte längre en nödvändighet att sy t.ex. barnkläder och sänglinne då de kunde köpas färdigsydda i butik (Palmsköld 2015). Hushållens inkomst ökade när även kvinnorna började arbeta, vilket innebar ett levnadsstandarden blev bättre för arbetarklassen och jämställdheten ökade för Sveriges befolkning.
För att möta den ökade efterfrågan av kläder och andra textilier har tekniken utvecklats till att bli mer resurseffektiv, att fler varor kan produceras av samma mängd råvaror. Textilforskaren Johansson uppger att under 1970-talet moderniserades vävningstekniken för bomull som innebar att även kortare bomullsfibrer kunde tas tillvara och vävas i textilierna, dessförinnan kunde endast längre fibrer användas i produktionen (Jönsson, 2017). Det här innebar att textilproduktionen kom att bli mer resurseffektiv då en större del av bomullsplantan kan användas. Den nyare tekniken har resulterat i att tyget är “burrigare” då de korta fibrerna sticker ut från väven, det innebär att tyget blir snabbare noppigt än tyg vävd med teknik där endast långa fibrer vävs in (Jönsson, 2017). Noppor uppstår när damm och textilfibrer som sticker ut från väven trasslar ihop sig och bildar små knoppar på tyget (Jönsson, 2017). Den nya resurseffektiva tekniken har resulterat i att kvaliteten på bomullstextilier har försvagats då de blir snabbt utslitna vid regelbunden användning. Det här innebär att innan textilindustrin genomförde teknikomställningen var bomullskläder mer slitstarka och bildade inte lika lätt noppor som de tyger dagens kläder tillverkas av (Jönsson, 2017).
11
3. Styrmedel och forskning
3.1 Lagstiftning
Avfallshierarkin är en lagstiftning som fastställdes i EU:s avfallsdirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG) som alla EU:s medlemsländer ska arbeta efter. År 2016 infördes den i Miljöbalken (SFS 1998:808) 15 kap 10 §. Hierarkin består av fem trappsteg: 1) Förebygga, 2) Återanvändning, 3) Materialåtervinning, 4) Energiåtervinning och 5)
Deponering. Syftet med lagstiftningen är att EU:s medlemsländer ska införa åtgärder och styrmedel för att avfallshanteringen ska ske på ett sätt så att den förflyttas uppåt i hierarkin. Uppkomsten av avfall ska förebyggas för att spara på planetens resurser och därmed undvika uppkomsten av de föroreningar som deponering och förbränning av avfall skapar. Enligt avfallshierarkin ska textilavfall främst förebyggas, vilket innebär att dess livslängd ska förlängas genom att tvätta dem mer sällan, vid tvätt ska tvättanvisningarna följas och textilierna ska lagas vid behov. Om textilföremålet i ägarens ögon är oönskad men den är i brukligt skick ska den enligt avfallshierarkin återanvändas t.ex. att den ges bort eller skänks till textilinsamling eller en secondhand-butik. I maj 2018 reviderades EU:s avfallsdirektiv, bl.a. fastställdes det att samtliga medlemsländer ska enligt Artikel 12(1) senast den 1: a januari 2025 implementera att textilier ska samlas in i en separat fraktion för källsortering (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG; Naturvårdsverket, 2018e). Den här ändringen har gjorts för att förbättra EU:s textilavfallshantering och flytta den uppåt i avfallshierarkin då det ska ske ett ökat återbruk och en ökad återvinning av textilier.
3.2 Forskning av Naturvårdsverket
Naturvårdsverket har fått två uppdrag som ska genomföras under tre år gällande hållbara textilier i Sveriges senaste nationella avfallsplan för 2018 - 2023 ’Att göra mer med mindre’ (Naturvårdsverket, 2018f, s. 98 - 99). Det ena uppdraget ska genomföras tillsammans med Kemikalieinspektionen där de ska utföra en dialog med aktörer inom textilområdet angående en hållbar värdekedja för textil där miljö och kemikalier ska vara i fokus. Dialogen ska föras med bl.a. myndigheter, forskare, textilbranschen, handel och frivilligorganisationer och syftet är att uppmärksamma problemområdena inom textilbranschen då dess miljö- och
hälsopåverkan ska minskas samt ska dialogen främja resurseffektiva och giftfria kretslopp (Naturvårdsverket, 2018f, s. 98 - 99). Naturvårdsverkets andra uppdrag angående textil innebär att de ska ansvara för att öka konsumenters kunskap med syftet att de ska konsumera
12 mer hållbart. Myndigheten ska utföra uppdraget tillsammans med Konsumentverket och Kemikalieinspektionen där de ska informera konsumenter angående textilierindustrins miljö- och hälsopåverkan. De två uppdragens syfte är att kunskapen ska öka i landet hos
konsumenter och företagare så att konsumenter ska öka efterfrågan på hållbara produkter och företag ska skapa affärsmodeller och produkter som är mer hållbara (Naturvårdsverket, 2018f, s. 98 - 99).
Inför framtagandet av den nationella avfallsplanen (Naturvårdsverket, 2018f) presenterade Naturvårdsverket följande nationella etappmål för textil: “Till år 2025 ska mängden textilavfall i restavfallet minska med 60 procent gentemot basår 2015 … År 2025 ska 90 procent av separat insamlat textilavfall förberedas för återanvändning eller
materialåtervinnas.” (Naturvårdsverket 2018b). Det föreslagna etappmålet implementerades inte i avfallsplanen, dock presenteras det i planen att ca. hälften av textilierna som slängs i hushållsavfallet är i sådant skick att de kan återbrukas (Naturvårdsverket, 2018b; 2018f, s. 24). Vidare presenteras det i avfallsplanen att efterfrågan på återvunnet textilmaterial är låg då återvunna textilfibrer har en längre kvalitet än jungfruliga fibrer. Det här beror på att vid användning och vid tvätt av textilier utsätts fibrerna i materialet för slitage, vilket resulterar i att fibrerna blir kortare, fibrerna kapas även i återvinningsprocesserna (Östlund et al. 2015). Det här kallas för down-cycling, d.v.s. när ett material återvinns till en produkt som har en lägre kvalitet och funktionalitet än den ursprungliga. Vid återvinning av syntetiska fibrer är kvaliteten däremot lika hög som jungfruliga fibrer och det finns ingen begränsning för hur många gånger materialet kan återvinnas (Östlund et al. 2015).
Att öka återanvändningen av de insamlade textilierna kräver en mindre mängd resurser än att materialåtervinna textilfibrerna. IVL svenska miljöinstitutet har utfört en underlagsrapport år 2013 i form av en livscykelanalys inför Naturvårdsverkets uppdrag av Regeringen, att ta fram nya etappmål för textilavfall, d.v.s. de föregående målen som reviderades 2018 (Palm, Harris & Ekvall 2013). I rapporten textilier analyserats bestående av materialen: bomull, polyester och viskos analyseras och förutom användarfasen (tvätt av köpt vara m.m.) inkluderas hela livscykeln i analysen, från odling eller utvinning av material till avfallshantering och återanvändning. Enligt Palm, Harris och Ekvall (2013) är återanvändning av textilier den åtgärd som har minst påverkan på miljön, därefter kommer återvinning på andra plats och sedan slutligen förbränning med energiutvinning. Trots att återvinningens processer är
13 energikrävande, menar forskarna att det syns tydligt i beräkningarna att återvinning är ett bättre alternativ än energiutvinning (Palm, Harris & Ekvall 2013). Därmed överensstämmer rapportens resultat med avfallshierarkin angående åtgärder för textilavfall. Forskarna
konstaterar att tekniker för återvinning av textilier är i behov av utveckling, samt att det finns en stor potential för utveckling (Palm, Harris & Ekvall 2013). En ökad investering i återbruk och materialåtervinning skulle leda till att hanteringen av textilavfall skulle bli mer
resurseffektiv och därmed göra det mer lönsamt att öka återanvändningen (Tekie et al., 2013).
3.3 Konsumentdata
Som en del av Naturvårdsverkets (2018f, s. 98 - 99) uppdrag av Regeringen att öka kunskapen hos konsumenter och aktörer angående textilindustrins miljö- och hälsopåverkan har
myndigheten inlett arbetet med en nulägesanalys som startades upp i september 2018 i form av en konsumentundersökning utförd av Gullers Grupp (Naturvårdsverkets (2018d).
Undersökningen hade både en kvantitativ och kvalitativ ansats där totalt 3052 respondenter och informanter har deltagit i en kvalitativ webbenkät, kvalitativa fokusgrupper, kvalitativa intervjuer med konsumenter och ”nyckelpersoner”.
Rapportens (Naturvårdsverkets (2018d) resultat visar att deltagarnas positiva attityder till att köpa kläder secondhand är bl.a. att det är billigare samt bättre för miljön och klimatet än att köpa nyproducerade kläder. Vidare framkom det att unika fynd kan hittas på secondhand som inte finns i ‘vanliga’ butiker samt att det är bättre att köpa begagnat än nytt om vederbörande vill undvika kemikalier i kläderna då plaggen har blivit tvättade. Exempel på negativa
attityder gentemot secondhand som förekommer i rapporten är att det inte känns bra att ha på sig kläder någon annan har ägt, det tar lång tid att hitta det man behöver köpa, att det inte känns fräscht att ha begagnad textil nära inpå kroppen samt att begagnat upplevs inte vara så mycket billigare än nya produkter (Naturvårdsverket, 2018d). Samtidigt visade
undersökningens kvantitativa data att lågt pris var ett starkt incitament till att köpa textilier på secondhand. Det framkom även att ett av hindren för att handla på secondhand är om
14 Majoriteten, 62 %, av deltagarna uppgav att de inte köper kläder på secondhand, medan för 23 % utgör secondhand-köp en mindre del av dess klädkonsumtion, 5 % av deltagarna utför ungefär hälften av dess klädköp på secondhand, även 5 % uppgav att secondhand utgör ”en stor del” av dess klädköp och 3 % av samtliga deltagare köper det mesta secondhand
(Naturvårdsverket, 2018d). Av de deltagare som köper kläder begagnat uppgav 52 % att den främsta anledningen till att de inte gör det oftare är p.g.a. det är tidskrävande att hitta det de ska köpa. Enligt undersökningens resultat är det yngre kvinnor (17 – 45 år) samt personer med ett intresse för mode och miljö som är de största konsumenterna av begagnade kläder. Ytterligare konsumentgrupper som handlar secondhand i större utsträckning är personer med lägre inkomst, personer som bor i större städer och som bor tillsammans med fler personer i samma hushåll (Naturvårdsverket, 2018d). De miljöintresserade deltagarna köper oftare textilier på secondhand än de övriga deltagarna i undersökningen, däremot köper de
miljöintresserade inte mindre mängd kläder i andra butiker än de övriga deltagarna. Vidare visade undersökningen att de konsumentgrupper som inte köper textilier på secondhand lika ofta bor på landsbygden, har högre inkomst samt de som bor i mindre hushåll.
Undersökningens (Naturvårdsverket, 2018d) resultat kan tyda på att intresset för att köpa begagnade kläder är lägre än intresset för att skänka kläder till återanvändning eller
återvinning. Vid frågan om ”Om du visste att dina val gör skillnad för miljön skulle du kunna tänka dig att lämna in gamla kläder till återanvändning eller återvinning” var det 85 % som svarade ”Ja”, vid frågan ”Om du visste att dina val gör skillnad för miljön skulle du kunna tänka dig att köpa mer secondhand?” var det endast 47 % som svarade ”Ja”. Ytterligare tendenser som syns i empirin är att kvinnor, yngre, miljöintresserade, personer med stort intresse för mode och kläder har en större vilja att ändra på sitt köpbeteende för miljöns skull, däribland att köpa mer kläder secondhand (Naturvårdsverket, 2018d). Även högutbildade personer har en större vilja än personer med låg utbildning att för miljöns skull ändra på sitt konsumtionsbeteende och känner i högre grad än lågutbildade att de kan med sitt eget beteende minska miljö- och hälsopåverkan.
Det framkom av Informanterna och respondenterna att det behöver vara enkelt att ändra på sitt beteende (Naturvårdsverket, 2018d). Källsortering presenteras som ett exempel, där det finns tydliga regler för hur avfallet ska sorteras och det ges ut mycket information från t.ex. kommunen angående ämnet. Därav underlättar det enligt deltagarna i undersökningen att
15 utföra ett beteende som har en mindre påverkan på miljön. Informanterna och respondenterna uttryckte att de inte har tillräckligt med information angående hållbar konsumtion, miljö- och hälsomedvetna val beträffande textilier. De vill att informationen ska vara lättillgänglig och komma till dem och inte att de själva ska leta efter den, det är även viktigt att informationen är trovärdig och ska gärna ha en eller flera myndigheter som bidragit med information då det inte vore lika trovärdigt om avsändaren skulle vara vinstdrivande företag och butiker. En av de deltagande nyckelpersonerna, en ”sakkunnig inom hållbara textilier”, belyste
komplexiteten angående hållbarhetsfrågor inom textilindustrin:
Det är så komplext: affärer har egna märkningar, det finns flera fiberval, det är en lång produktionskedja och som kund har man inte tillgång till samma information som företaget har (t.ex. gällande vattenförbrukning, transport etc.). Dessutom är många aktörer inblandade i produktionskedjan som har egna åsikter kring vad som får kommuniceras till kund. Det är hårdare styrt. För att sammanfatta, så är det extremt otydligt vad som är hållbart, och vad hållbarhet innebär. Det är otydligt för alla, till och med för textilexperter! (Informant sakkunnig inom hållbara textilier, Naturvårdsverket, 2018d)
Deltagarna vill att informationen ska synas i flera olika sammanhang och medier, t.ex. i nyhetsflödet, i sociala medier, i skolan m.m. 47 % av deltagarna önskar att få den här
informationen i butik. Av deltagarna var det 73 % som ansåg att vid köp får de inte tillräckligt med infomation om miljö-och hälsopåverkan från fysiska butiker och internetbaserade
butiker.
I en rapport utgiven av Svenska MiljöEmissionsData (SMED) (Belleza & Luuka, 2018) sammanställdes data från 31 st. välgörenhetsorganisationer, kompletterande data från 5 välgörenhetsorganisationer från SMED:s tidigare undersökningar samt statistik från nätverket Ideell Second Hand (ISH). Rapportens resultat visar att organisationerna totalt samlade in 38 300 ton textil år 2016, varav 7 800 ton återanvändes i Sverige och 27 700 ton exporterades utomlands. Försäljningen av begagnade textilier i Sverige har däremot ökat under de senaste åren då det enligt SMED:s rapport återanvändes 5 700 ton år 2011, 6 500 ton år 2013 och 7 800 ton år 2016 (Belleza & Luuka, 2018), vilket kan jämföras med en tidigare rapport utförd av SMED från år 2014 där data presenterades som visade att svenskarna återanvände 7 400 ton textil år 2011 och 8 600 ton år 2013 (Elander, Sörme, Dunsö, Stare & Allerup, 2014). Skillnaden i mängden återanvänd textil kan tyda på att författarna till rapporterna använde sig av olika datainsamlingsmetoder. I rapporten från 2014 har det förutom från
16 välgörenhetsorganisationer även samlats in statistik från näthandelsaktörer och från företag oberoende av om återanvändningen skett i Sverige eller utomlands. Emellertid syns en ökning av återanvändningen av textilier i båda rapporter. Statistiken i rapporten från år 2014 visar även att konsumtionen av nya textilier sjönk då det köptes 133 000 ton år 2011 och 121 000 ton ny textil köptes år 2013 (Elander, et al., 2014). Forskarna drog slutsatsen att
konsumenterna har köpt mindre mängd nya textilier under år 2013 för att de har i större utsträckning handlat mer secondhand det året, således har intresset för att köpa begagnad textil ökat i Sverige. Det förekommer även indikationer på att intresset för återbruk av textilier ökar hos konsumenter då “det återvunna plagget” utsågs till årets julklapp 2018 (Hui research, 2018). Utnämningen är årligen utförd av Hui research, ett forskningsföretag som utför
undersökningar av konsumentbeteenden. Kriterierna som ska uppfyllas för årets julklapp är följande: den ska vara en nyhet eller ha fått ett nyväckt intresse för året, den ska svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i stort antal, samt ska produkten representera den tid vi lever i (Hui research, 2018). Konsumenter vill handla mer hållbart, Hui research (2018) uppger att nästan hälften av befolkningen känner en oro inför klimatförändringarna och sex av tio konsumenter lade mer pengar på miljömärkta eller etiskt märkta varor under 2017 än året innan.
3.4 Alternativ till konsumtion av kläder tillverkade av jungfruligt material
Sörqvist och Langeborg (2019) visar i ny forskning att det finns tendenser hos konsumenter att stilla sitt dåliga samvete vid köp av en icke hållbar vara genom att även köpa en hållbar vara. Det här beteendet har människan utvecklat evolutionärt genom naturligt urval för att skapa en balans i förhållanden till andra människor, t.ex. om en person har betett sig illa mot en vän finns det en drift för vederbörande att gottgöra sin vän nästa gång de träffas (Sörqvist & Langeborg, 2019). På samma sätt tror människan att den kan utföra liknande handlingar mot miljön. Med intentionen att utföra en ”miljövänlig” handling och ’förlåta’ ett beteende som påverkar miljön negativt köper konsumenten en ytterligare vara. I sin forskning betonar Sörqvist och Langeborg (2019) att den ”miljövänliga” handlingen är mer skadlig för miljön än att inte köpa någonting.
Det finns en mångfald av metoder att införskaffa begagnade kläder. I de flesta större städer i Sverige drivs secondhand-butiker av både vinstdrivande och ideellt drivna företag där den senare skänker vinsten till välgörande ändamål. Under de senaste åren har köp-och-sälj
17 webbsidor och mobilapplikationer med fokus på begagnathandel ökat i antal, vilket innebär att individer har möjlighet till att köpa begagnade kläder även om de bor i mindre orter där det saknas secondhand-butiker. Men i de fall där köparen och säljaren bor långt ifrån varandra saknas däremot möjlighet till att prova kläderna innan köp då kläderna postas direkt till köparen. I sådana fall kan lokalt anordnade loppmarknader med ett uppställt provrum vara ett mer passande alternativ. Ytterligare metoder att öka återanvändningen av kläder är att
exempelvis att anordna klädbytardagar, hyra kläder som endast ska användas vid ett fåtal tillfällen, lappa och laga trasiga plagg.
För att kontra modeindustrins fast fashion har motrörelsen slow fashion vuxit fram hos miljömedvetna konsumenter där kvalitet sätts framför kvantitet (Nilsson, u.å.). Slow fashion är en inställning till mode som innebär att kläder bör användas under en lång period, vårdas med omsorg och lagas när de går sönder (Nilsson, u.å.). Därav bör konsumenten vid köp av nyproducerade plagg välja kläder som har en hög kvalitet och har producerats under rättvisa förhållanden för människor och miljö (Nilsson, u.å.). Kläderna som köps bör även, ur ett slow
fashion-perspektiv, ha en minimal påverkan på miljön och därav uppmuntras köp av
begagnade kläder då de här plaggen inte bidrar till ytterligare produktion av jungfruligt material. Slow fashion är även förknippat med att konsumenten ska hitta en personlig stil, av anledningen att om han eller hon vet vilka plagg den trivs i, leder det till att vederbörande köper färre plagg som inte kommer att användas (Nilsson, u.å.). Vidare tar konsumenten troligtvis bättre hand om sina favoritplagg och hellre lagar dem när de går sönder istället för att plaggen slängs bort.
18
4. Teorier om konsumtionsbeteende
I kapitel 2. Klädkonsumtion ur ett hållbarhetsperspektiv presenterades faktorer som indikerar på att den nuvarande konsumtionen av kläder och övrig textil i Sverige eller en ökning av konsumtionen inte är gynnsam ur ett hållbarhetsperspektiv. Naturvårdsverkets (2018c) analys av att konsumtionen i landet har ökat mellan 2000 – 2017 med 30 % (ca. 3 kg per person), visar att det finns ett samband mellan ökad högkonjunktur samt det faktum att Sveriges befolkning ökar. I dagsläget föds fler personer än det antal som dör i Sverige, samt sker en större invandring än utvandring (SCB, 2019). Det här fordrar en beteendeförändring hos konsumenterna i form av ett konsumtionsskifte med cirkulära flöden av varor och tjänster för att gynna en hållbar konsumtion i ett land där det sker en ständig befolkningsökning. Trots att det finns kännedom angående de miljöproblem som uppstår p.g.a. av den globala
textilproduktionen, kommer det inte enbart att få konsumenter till att minska sin konsumtion av kläder då, som beskrivet i kapitel 2, är hållbarhetsaspekten för textilier är komplex. Det finns även en stor skillnad mellan konsumenters etiska synsätt, samt är klädinköp inte altruistiska d.v.s. det är för egennytta (Harris, Roby & Dibb 2016). I det här kapitlet presenteras teorier som kan kopplas till konsumenters beteende samt presenteras hur en beteendeförändring kan ske för att skapa ett konsumtionsskifte för att gynna cirkulära varuflöden.
4.1 Attityder
En förutsättande grund för att en individ ska genomgå en beteendeförändring är att
vederbörande har en positiv attityd till det önskade beteendet. Människan orienterar sig via dess attityder emedan de hjälper individen att fatta beslut, hur vederbörande ska reagera i olika situationer samt är attityder kopplade till en individs inställning till föremål och företeelser (Nilsson & Martinsson, 2012, s. 13). En individs attityder består av interna- och externa attitydstrukturer, varav den interna attitydstrukturen byggs upp utav erfarenheter eller indirekt exponering av attitydobjektet via t.ex. att någon delar med sig med erfarenheter eller information via medier. (Eagly & Kulesa, 1997, beskrivet i Nilsson & Martinsson, 2012, s. 33). Därav kan en attityd byggas på känslor, kunskap eller beteenden förknippade med ett objekt eller en företelse. Externa attitydstrukturer innebär den kopplingen människan gör mellan attityder och företeelser, varav attitydena kopplas samman och skapar en helhetsbild.
19 Enligt Eagly och Kulesa (beskrivet i Nilsson & Martinsson, 2012, s. 34) skapas ett värde hos individen gentemot attitydobjektet utifrån de här kopplingarna.
4.2 Värde-uppfattning-norm-teorin
Attityder formar vilken inställning människan har till en miljörelaterad handling, dock enligt värde-uppfattning-norm-teorin, även kallad value-belief-norm theory (VBN), krävs det även att personen har starka miljövärden kopplade till handlingen för att personen i fråga ska agera i enlighet med attityden (Stern, Dietz, Guagnano & Kalof, 1999). Vid fortsatt agerande enligt attityder och värden skapas en norm, en oskriven regel som är det nya normalbeteendet för individen. Därav kan teorin kopplas till sociala rörelser vars syfte är att förändra eller bevara en miljörelaterad företeelse då det är rörelsens intention att skapa nya normer i samhället. Nilsson och Martinsson (2012, s. 22) har sammanfattat VBN-teorin utifrån ett miljöperspektiv enligt följande:
Den grundläggande tesen i teorin är: om (a) en handling är i enlighet med en persons värden och (b) personen har miljövänliga attityder och (c) om han eller hon känner ett personligt ansvar för handlingen och (d) har en uppfattning om vilka konsekvenser denna handling kan få, så kommer denna person att (e) utveckla en personlig norm för miljövänligt beteende och attityder. (Nilsson & Martinsson, 2012, s. 22)
Det här innebär enligt Stern et al. (1999) att individen anser att objektet eller företeelsen som individen har satt ett högt värde på är hotat och tror att genom dess egna handlingar kan det bidra till att bevara den, enligt individen, högt värderade objektet eller företeelsen. Det här skapar en personlig norm då individen känner en skyldighet att handla enligt dess attityder och värden (Stern et al., 1999). Som ett exempel kan en konsument ha satt ett högt värde på Indiens dricksvattenresurser då individen är engagerad i miljöfrågor och mänskliga rättigheter och därav väljer att endast köpa begagnade kläder och kläder som är producerade i fabriker som inte släpper ut ofiltrerat avloppsvatten. Konsumenten har därav utfört ett aktivt val i tron om genom att vägra stödja fabriker som släpper ut föroreningar i vattendrag har en potential att förändra hur varor produceras och därmed skydda miljön och Indiens invånare.
20
4.3 Kognitiv dissonans och självperception
En individs kunskap och attityder angående klädproduktion och klädkonsumtion speglas inte alltid i dess handlingar. Nilsson och Martinsson (2012, s. 41) presenterar Festingers teori om kognitiv dissonans och hur den kan anpassas i sammanhang relaterade till miljöfrågor. Teorin innebär att en individs beteende har en inverkan på dess attityder relaterade till sina
handlingar (Festinger, 1957, beskrivet i Nilsson & Martinsson, 2012, s. 41). Det ligger i människans psyke att vilja vara konsekvent i sina handlingar och attityder, därav uppstår en obehaglig dissonanskänsla när individen avviker från det konsekventa och utför en handling som motsäger attityden. Människan vill instinktivt bli av med obehagskänslan genom att rättfärdiga handlingen han eller hon har utfört och väljer i regel den metod som är lättast för stunden. Nilsson och Martinsson (2012, s. 41) presenterar de tre vanligaste metoderna; 1) ändra beteendet, 2) ändra attityden, 3) ändra uppfattningarna. Angående hållbar
klädkonsumtion kan lösningarna vara t.ex. 1) köpa färre plagg, 2) ändra attityden till att fortsätta konsumera icke hållbart och 3) ändra sina uppfattningar angående att konsumera icke hållbart. De ändrade uppfattningarna kan exempelvis grunda sig på ekonomiska skäl, att individen inte har råd att köpa hållbart producerade plagg då de i regel kostar mer än icke hållbara plagg. De kan även grunda sig på att individen inte har någon närliggande butik som säljer hållbara plagg alternativt secondhand-plagg eller så har individen behov av ett särskilt plagg som endast går att köpa i en butik som säljer fast fashion. I de här fallen är det oftast enklare för konsumenten att ändra sina attityder och uppfattningar istället för att ändra på sitt beteende.
Det kan även förekomma att en individs beteende ändrar vederbörandes attityd till sitt beteende utan att obehagskänslan uppstår, det grundas teorin om självperception på (Bem, 1967, beskrivet i Nilsson & Martinsson, 2012, s. 41). Teorin innebär individen anpassar attityden till att stämma överens med beteendet, d.v.s. genom att t.ex. skapa en positiv attityd till att köpa icke hållbart producerade kläder då det är billigt och lättillgängliga att införskaffa.
21
4.4 Attityd- och beteendeförändring
Genom utbildning, information och normbildning, så kallade pedagogiska styrmedel, kan det enligt Boström och Klintman (2008, beskrivet i Lidskog & Sundqvist, 2011, s. 100) skapa ett intresse och motivation hos individer för att minska sin miljöpåverkan. Som presenterat i kapitel 3.1 har Naturvårdsverket (2018f, s. 98 - 99) fått i uppdrag att tillsammans med Kemikalieinspektionen och Konsumentverket att utföra riktade kommunikationsinsatser för att utbilda konsumenter, företag och aktörer beträffande hur värdekedjan för textilier fungerar ur ett hållbarhetsperspektiv samt hur man som konsument kan konsumera mer hållbart. Genom informationskampanjerna kan således nya konsumtionsnormer skapas hos Sveriges befolkning. Det förutsätter däremot att informationen är anpassad till den mottagande individen eller hushållet för att den ska ha en effekt för en attitydförändring (Nilsson & Martinsson, 2012, s. 50). Därmed kan Naturvårdsverkets (2018d) nulägesanalys gynna myndighetens uppdrag i att utbilda landet angående hållbara textilier, då den kan få en ökad effekt om informationen anpassas till målgruppen den riktas till.
22
5. Gruppintervjusundersökning
Metoden valdes med syftet att få fram en större mängd empiri än vad en intervjuundersökning med ett fåtal informanter hade gett. Ytterligare syfte var att studera hur informanterna
reagerade på de övriga deltagarnas åsikter och resonemang samt om deltagarnas åsikter ändrades under intervjun. Avsikten med gruppintervjuerna var även att diskussionerna skulle vara givande och inspirerande för de deltagande informanterna. Den här gruppintervju-undersökningen ämnar studera vad som kan få informanterna till att oftare köpa kläder på secondhand, med anledningen att Naturvårdsverkets (2018d) konsumentundersökning inte är lika ingående beträffande de här frågorna.
5.1 Urval
Två gruppintervjuer med heterogena grupper har utförts med 3 informanter i grupp 1 (G1) respektive 5 informanter i grupp 2 (G2) i vardera grupper där samtliga deltagare var studenter vid Malmö universitet. Det förekom bortfall i urvalet då en person i G1 och två personer i G2 inte kunde närvara vid intervjun. G1 bestod av tre kvinnor födda mellan åren 1989 - 1996 som läste miljövetarprogrammet. Deltagarna i G2 bestod av tre kvinnor födda mellan åren 1973 – 1989 som läste miljövetarprogrammet samt två män födda åren 1995 och 1997 som läste fastighetsföretagandeprogrammet. Urvalet baserades på att tidigare konsumentundersökningar (Naturvårdsverket, 2018d) som visat att bl.a. kvinnor, yngre personer (17 - 45 år),
miljömedvetna och högutbildade personer kan i högre grad tänka sig att ändra på sitt konsumtionsbeteende för miljöns skull. Därav skulle intervjuerna visa vilka förutsättningar som behövs för att de ska köpa begagnade kläder. Författaren av den här studien valde att intervjua informanter från sin egen utbildning, miljövetarprogrammet, för att undersöka miljömedvetnas klädkonsumtion och inställning till secondhand-kläder. Fastighetsstudenterna inkluderades i undersökningens urval med syftet att intervjuerna skulle ge en heterogen empiri.
23
5.2 Metod för gruppintervjuerna
Som en del av förarbetet inför intervjuerna har en okulär besiktning utförts i Malmö av fyra secondhand-butiker samt fyra butiker som saluför kläder med aktuellt mode. Det här utfördes för att undersöka dagsläget hur kläder presenteras och marknadsförs i båda sorters butiker samt för att i rollen som en kund ta in olika sinnesintryck som lukt, ljud och syn. Kännedom om nuläget var av vikt för rollen som intervjuare för att kunna följa med i samtalet och att föra diskussionen vidare.
De två intervjuerna varade i 45 – 60 minuter och tog plats i en lokal på Malmö universitet. Under den längre intervjun, G2, avbröts diskussionen efter ca. 40 minuter av tre personer som skulle använda lokalen efter intervjusessionen. Efter att de tre personerna lämnat rummet inom loppet av en minut var stämningen i intervjugruppen mer uppsluppen då händelsen tycktes roa informanterna. De båda intervjusessionerna inleddes med att deltagarna besvarade en kort enkät där de fick fylla i ålder, pågående utbildning, eventuell nuvarande arbetsplats samt könsidentitet för att kunna relatera gruppens svar till deras bakgrund. Därefter
presenterades den första frågan till informanterna. Under sessionerna användes en semi-strukturerad intervjumetodmetod som Bryman (2011, s. 206) beskriver då förformulerade frågor ställdes utifrån en guide (se Bilaga 1) samt ställdes följdfrågor för utveckling av informanternas svar. Guiden användes för att få svar på de delar jag behövde information om för att kunna applicera analysmetoden. För att minimera risken att vinkla informanternas svar med styrda frågor ställdes främst öppna frågor till deltagarna. De 12 frågor och scenarier som presenterades för de båda intervjugrupperna var uppdelade i tre olika teman som var okända för deltagarna. Syftet med temana var undersöka deras tankar om kläder och huruvida de är miljömedvetna vid konsumtion för att kunna tolka deras svar på frågorna angående
24
Tabell 1: Teman, frågor och scenarier som användes i undersökningen.
Teman Frågor och scenarier
1. Var får ni oftast inspiration ifrån när ni ska köpa kläder? Klädkonsumtion
generellt
2. Var brukar ni oftast köpa era kläder någonstans?
3. Ni studerar på universitetet för att kunna arbeta inom ett specifikt område, hur anser eller tror ni att ni kommer att behöva klä er i er framtida profession?
4. Var tror ni att ni kommer att köpa kläder som ni ska bära på jobbet? 5. Var tror ni att ni kommer att köpa kläder som ni ska bära på jobbet?
6. Känner ni att ni har ett ansvar som konsumenter att välja produkter som har en låg miljöpåverkan? Miljötänk vid
konsumtion
7. Föreställ er att ni letar efter en jacka med ett särskilt utseende och passform, i en butik hittar ni två snarlika plagg som är precis det ni letat efter. Ni får reda på att den ena är tillverkad med kemikalier som är skadliga både för fabriksarbetarna som tillverkat plagget och den lokala naturen där plagget producerats. Den andra jackan är 100 kr dyrare men har tillverkats med kemikalier som inte är lika skadliga för hälsa och miljö, fabriksarbetarna arbetar under schyssta förhållanden och får en rättvis lön, och inom produktionen har vattenåtgången minimerats. (Med er nuvarande ekonomi) Vilken jacka hade ni valt och varför?
8. När ni hör begreppet “secondhand kläder”, vad är det första ni kommer att tänka på? 9. Vilka sorters personer tror ni handlar secondhand-kläder idag?
Secondhand-kläder
10. Föreställ er att ni är i en butik med lite dyrare kvalitetskläder, ni har hittat ett plagg som är precis det ni har letat efter, men ni tittar på prislappen och inser att den är alldeles för dyr för er budget. Ni går ut besvikna från butiken, går längs med shoppinggatan och får syn på samma plagg i en secondhand-butiks skyltfönster. Ni lägger märke till att den har tvättats några gånger, men annars är den i gott skick och den kostar halva ordinariepriet. Skulle ni ha väntat på lön/studielånet för att köpa den ny till ordinariepris eller köpt den direkt i secondhand butiken?
11. Föreställ er att ni ska uppdatera er garderob med nya plagg att bära på er nuvarande/framtida arbetsplats samt några plagg att ha på fritiden. Tror ni att ni skulle kunna hitta de här plaggen i en secondhand-butik och vad skulle krävas av butiken för att du skulle kunna hitta dem/vilja köpa dem? 12. Om de aspekterna som ni har påpekat uppfylldes, tror ni att ni skulle ha köpt fler kläder på secondhand då?
Intervjuarens roll i sessionerna var att föra diskussionen vidare mellan informanterna, följa upp lösa trådar i samtalen samt att leda tillbaka diskussionen till huvudämnet när
informanterna talade om ett alltför avvikande ämne. Enligt Bryman (2011, s. 455) är de här två förhållningssätten oumbärliga för intervjuaren att praktisera men att de båda innebär risker. Det är av vikt att hålla en jämn balans mellan dem då en alltför styrande roll kan
25 påverka informanternas svar och en för passiv roll kan ge informanterna utrymme att styra in på ämnen som saknar relevans för undersökningen (Bryman, 2011, s. 455). Vid vardera frågor inledde informanterna en diskussion själva utan intervjuarens hjälp, däremot ställdes
improviserade följdfrågor till informanterna för en fördjupning av svaren de gav.
Samtliga sessioner har spelats in med en smartphone Samsung Galaxy J3 (2016) och har därefter transkriberats. Anteckningar skrevs ner samtidigt som genomförandet av intervjuerna för att komplettera inspelningarna. Vid ett senare tillfälle transkriberades inspelningarna och sammanställdes med de anteckningar som togs under diskussionerna. Utan att ha ändrat på innehållet har citat redigerats från talspråk till korrekt svenska för läsbarhet.
5.3 Analysmetod
Intervjuundersökningen utfördes med en induktiv form enligt Allwood och Eriksons (2017, s. 53) samt Hjerm och Lindgrens (2016, s. 25 och 67) beskrivning, då frågorna som ställdes till informanterna utformades efter teori och generaliseringar från tidigare forskning och vid analys av empirin utvecklades koder och teman. Därefter applicerades teorier och tidigare forskning till de uppkomna koderna och teman. Vid konstruktion av frågor i gruppintervju-guiden användes ett teoretiskt ramverk med VBN-teorin som grund. Det gjordes med syftet att undersöka informanternas attityder, värden och personliga normer kopplade till miljö och klädkonsumtion. Vid transkriberingen har vissa delar uteslutits som inte var relevanta för undersökningens syfte då gruppen avvek till ett annat ämne. Transkriberingarna färgkodades i Microsoft Office 16 Word för urskiljning av mönster, teman och samband enligt Lindgren et al. (2014, s 45 - 72). Tematiseringen resulterade i följande nio koder: Inställning till kläder, Kunskap och miljötänk, Inspiration och köplust, Självinsikt angående köpbeteende, Önskat beteende hos informant/hållbar konsumtion, ekonomi, identitetsmarkör, hur secndhand-butiker kan förbättras, Vad som krävs av en själv handla begagnat. Koderna resulterade i följande tre teman: Värdet på kläder, Kunskap kan leda till hållbar konsumtion, Vad som
krävs för konsumtion av begagnade kläder. Därefter analyserades empirin utifrån ett teoretiskt ramverk med VBN-teorin samt teorierna kognitiv dissonans och självperception då de
26
5.4 Kritik av metoden
Det förekommer kritik mot kvalitativa metoder inom forskningsvärlden då det är svårt att replikera en kvalitativ undersökning (Bryman, 2011, s. 368). Vidare förekommer det kritik att kvalitativ forskning är för subjektiv då det är individuellt vad en forskare uppfattar och väljer att fokusera på under t.ex. en intervju, vilket gör att resultatet från undersökningen kan se annorlunda ut beroende på vem som utför undersökningen. Det finns även svårigheter med generalisering inom kvalitativ forskning då det enligt kritiker är omöjligt att applicera
forskningen till andra situationer (Bryman, 2011, s. 369). Syftet med den här undersökningen var inte att vara generaliserbar då den endast innefattade 8 informanter varav samtliga var studenter på Malmö universitet när intervjuerna ägde rum. För att tydligare kunna urskilja bl.a. informanternas uppfattningar och beteende i rollen som konsumenter utfördes
undersökningen med en kvalitativ form. Metoden möjliggjorde en fördjupning av
informanternas resonemang då forskaren kunde ställa spontana följdfrågor till deltagarna samt notera känslouttryck, vilket inte hade varit möjligt i t.ex. en kvantitativ enkätundersökning.
27
6 Resultat och analys
Enligt Naturvårdsverkets (2018d) undersökning resultat är det yngre kvinnor (17 – 45 år) samt personer med ett intresse för mode och miljö som är de största konsumenterna av begagnade kläder, vilket stämde överens med intervjuundersökningen i den här studien då informanterna som uppgav att de köper begagnade kläder tillhörde de här grupperna. Då endast två av informanterna var män går det däremot inte att dra några legitima slutsatser kring den här kopplingen. Det hade krävts en större undersökning med en jämn könsfördelning för att kunna dra en tydlig parallell beträffande könsskillnader.
6.1 Värdet på kläder
G1 gav intrycket av att de var passionerade över ämnet kläder. Vid första frågan var informanterna oftast får inspiration ifrån när de ska köpa kläder tog en av dem upp att hon gärna vänder sig till secondhand-marknaden när hon ska köpa kläder, de övriga deltagarna uppgav att det är något de också gärna gör. De tre informanterna tycktes inse att handla på secondhand var ett gemensamt för dem, därefter var secondhand kärntemat under intervjun som deltagarna återkom till för varje fråga som ställdes. En av informanterna uttryckte tydligt att trots att hon berättade att hon är intresserad av mode och kläder köper hon helst sina kläder begagnat och vill inte ge ett sken av att hon följer trender och köper kläder i fast fashion-butiker:
Jag tycker om att det är unikt, att det inte är massproducerat bara efter modekollektion … Jag känner att det är lite kul att gå den andra vägen … jag fick för mig att jag ville ha en vit jeansjacka för att jag förmodligen har sett en reklam någonstans och bara tyckte det var jättesnyggt. Jag hittade en jättesnygg på Sellpy, men sedan ser jag att Gina Tricot har dem. Alla har dem nu, och då blir jag så här: Fan! (Informant, G1)
En annan informant i samma grupp berättade att även hon uppskattar unika plagg och
påpekade att även unika plagg kan vara trendiga. Vidare berättade hon att hon tycker att det är roligt att hitta kläder och väskor av dyrare sort på secondhand. De övriga i gruppen kände igen den här ’fynd-känslan’ som uppkommer av att hitta ett bra fynd till ett lågt pris. Därefter poängterade samma informant att man som konsument måste vända sig till secondhand-marknaden om man vill köpa ett par vintage-jeans av ett särskilt märke, då de inte går att hitta i butiker med nyproducerade plagg. En informanterna i G2 uppgav att han inte har för vana att handla kläder på secondhand men att han har köpt en sjömansjacka av äldre modell på auktion
