Akademin för hälsa, vård och välfärd
Dystopi som social fantasi
-
En analys av dystopins potential som spekulativ sociologi
Examination: C-uppsats i sociologi
Akademi: HVV, Mälardalens Högskola Kurskod: SOA135
Termin: HT2019 Datum: 2019-03-27 Författare: Nina Danson
Handledning: Mohammadrafi Mahmoodian Examinator: David Redmalm
“The only real otherness would be that which we could not articulate at all.”
Terry Eagleton, 2000, in Necessary and unnecessary
“I think, in fact, that the creation of Utopias - and their exhaustive criticism – is the proper and distinctive method of sociology.”
Sammanfattning
Utopin har sedan århundranden tillbaka figurerat som tankemodell för det goda samhället. Tidigare som moderna sociologer har hävdat nyttan med ett utopiskt tankegods, särskilt som kritisk social teori med syfte att förändra människans sociala villkor. Senare forskning har visat på att element i science-fiction har ett praktiskt värde för flera aspekter av sociologiskt intresse, exempelvis inom organisationsutveckling, praktiskt lärande och modeller för hållbarhet. Men trots påvisad nytta har varken utopiska idéer eller modern forskning inom science-fiction fångat den sociologiska akademins intresse.
I föreliggande studie utforskas anti-utopia eller dystopins potential som spekulativ sociologi, - en dystopisk social fantasi, i förhoppningen att nå nya insikter och perspektiv. Genom en tematisk analys av dystopisk litteratur påvisas att element i dystopiska narrativ kan användas inom sociologiska intressen i utvecklande syften, som avancerande analysmodeller eller som vägledning vid formulerandet av kritiska sociala teorier eller hypoteser. Vidare hävdas att analysmodeller innehållande både utopi och dystopi blir mer nyskapande, flexibla och progressiva, samt att de kan avancera den sociala fantasin genom att tillföra en alternativ form av riskbedömning.
Nyckelord:
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Problemformulering ... 2
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
1.3 Disposition ... 2
2. Tidigare forskning ... 2
2.1 Science fiction som verktyg för utveckling ... 3
2.2 Science fiction som verktyg för lärande ... 3
2.3 Science fiction som social fantasi ... 4
2.4 Science fiction som teoretiskt verktyg ... 5
2.5 Den tidigare forskningens relevans för studien ... 6
3. Teori ... 7
3.1 Det socialkonstruktionistiska perspektivet ... 7
3.2 Utopi som metod ... 8
4. Metod ... 10
4.1 Reflexiv tematisk analys ... 10
4.2 Metodologisk presentation ... 11
Fas 1. Lär känna dina data ... 11
Fas 2. Generera preliminära koder ... 11
Fas 3. Generera preliminära teman ... 12
Fas 4. Kontrollera teman mot hela materialet ... 12
Fas 5. Definiera och namnge teman ... 12
Fas 6. Skriv samman analysen. ... 12
4.3 Analysprocessen ... 12
Fas 1. Lär känna dina data ... 12
Fas 2. Generera preliminära koder ... 12
Fas 3. Generera preliminära teman ... 13
Fas 4. Kontrollera teman mot hela materialet ... 13
Fas 5. Definiera och namnge teman. ... 14
Fas 6. Skriv samman analysen ... 14
4.4 Urval ... 15
4.4.1 Urvalsstrategi och kriterier ... 15
4.4.2 Datainsamlingsprocessen ... 16 4.5 Metodologiska begränsningar ... 16 4.6 Etik ... 17 5. Resultat ... 18 5.1 Kommentar av analysresultatet ... 18 5.2 Problematisera etik ... 18 5.3 Antecipera risker ... 20 5.4 Kritisera strukturer ... 21
5.5 Spekulera kring livsvillkor ... 23
5.6 Identifiera potential ... 24
5.7 Sammanfattning ... 26
5.8 Avslutande kommentar ... 26
6. Diskussion ... 27
6.1 Syfte och frågeställningar ... 27
6.2 Resultat i förhållande till tidigare forskning ... 27
6.3 Teoretiskt ramverk ... 29
6.5 Avslutande reflektioner och vidare forskning ... 33
Referenser ... 35
Appendix 1: Presentation av den analyserade litteraturen ... 37
Appendix 2. Grafisk presentation av analysprocessen ... 40
Appendix 3: Tabell över temainnehåll ... 41
Appendix 4: Preliminär tematisk skiss ... 42
1
1. Inledning
Stora tänkare har genom historien bidragit till det mänskliga projektet med visioner om samhället. I Platons kända skrift Republiken som skrevs år 381 f.Kr framförs idéer om vad som utgör den ideala staten, och verket har långt senare förklarats vara en av de första kända utopierna (Wells, 1906, s. 367). Den brittiske sekelskiftessociologen Herbert George Wells gör denna historiska koppling mellan utopi och sociologi:
”Sociologists cannot help making Utopias … Why should they not follow the precedent of Aristotle, and accept Utopias as material?... The institutions of existing states would come into comparison with the institutions of the Ideal State, their failures and defects would be criticized [sic!] most effectually in that relation…” (H. G. Wells, 1906, in The So-Called Science of Sociology)
Utopins funktion, skriver den franske filosofen Paul Ricoeur (1976, s. 24), är att ge människan diskursiv kraft att utmana stagnation i form av en möjlig alternativ ordning, att förse människan med ett innovativt socialt projekt; ”The utopian mode is to the existence of society what invention is to scientific knowledge.” (Ricoeur, 1976, s. 24).
Bauman (2003, s. 12) beskriver människans iver för transcendens som ett närmast universellt mänskligt attribut och utopin som en nödvändig artikulering av hur förändring kan komma till stånd genom okonventionella grepp. Än idag finns det teoretiska utopiska tankegodset kvar. För ett par år sedan argumenterade Ruth Levitas (2017, s. 7), professor i sociologi vid universitetet i Bristol i en essä för användandet av utopin som en arbetshypotes vid förändringsarbete, eftersom utopier uppmuntrar oss att tänka ”differently, systematically and concretely about possible futures”.
Utopin och anti-utopin eller dystopin vilka betraktas som varandras motsatser, kan också förstås som det sociologer refererar till som social fantasi. Innan detta undersöks närmare ges först en kort definition av begreppen. Social fantasi (The Sociological Imagination) står för ”den ”sociologiska visionen”, där samtidens sociala, moraliska och intellektuella problem sätts i centrum”. Begreppet myntades av den amerikanske sociologen Charles Wright Mills (u.å.). Utopi (u.å.) och dystopi (u.å.) är en subgenre inom science fiction, och så här lyder definitionen i Nationalencyklopedin:
”utopi (…grekiska ou ’icke’ och toʹpos ’plats’), litterär genre som beskriver en idealstat…termen härstammar från Thomas Mores roman ”Utopia” (1516), vars namn egentligen betyder ”ingenstans”. Därmed ville More betona att det samhälle han framställde endast fanns i fantasin. Detta var politiskt viktigt, eftersom man lätt i romanen kunde läsa in kritik av det samtida engelska samhället.” … ”Under 1900-talet har vi fått en pessimistisk form av utopi, ibland kallad dystopi, vilken utmålar vetenskapen och tekniken som den moderna diktaturens maskininstrument.”…
”dystopiʹ (av dys- och utopi), i litteraturen en skildring av ett inhumant, oftast totalitärt framtida samhälle”.
Utopisk och dystopisk text är alltså politiskt laddad, men den politiska aspekten är inte fokus för detta arbete. Vad som är av intresse här är fiktionens huvudsakliga funktion; att ge ett kritiskt perspektiv i narrativ form som gör det möjligt att problematisera den värld vi lever i. Dystopisk litteratur har ett uttalat syfte att just kritisera exempelvis den tekniska framgångens inverkan på människan och samhället, och narrativen utgör ofta en genomgripande problematisk genomlysning. Kritiken må vara politisk i viss mån, men den är samtidigt ett uttryck för den sociologiska fantasi som sociologer använder för att problematisera och ifrågasätta människans livsvillkor. Kanske kan dystopin som tankemodell utgöra ett första steg till förändring genom att lyfta upp andra saker på dagordningen, andra sätt att förstå och värdera - och att förändra världen? Det är i dystopin som sociologisk fantasi som detta arbete tar avstamp.
2 1.1 Problemformulering
I tider då vår värld står inför stora och globala utmaningar så behövs handlingskraft, men också nytänkande. Och kanske behövs helt andra mål att sträva efter, som bygger på radikalt andra värderingar. I inledningen hävdas att science fiction, och främst utopin sedan lång tid setts som en lämplig sociologisk tankemodell och kanske till och med ett nödvändigt tankesätt för att få nya sätt att förstå olika aspekter i människans värld; som en radikal social fantasi. Utopin gör det möjligt att reflektera kring den kontemporära sociala verkligheten och kring en möjlig framtid; den åskådliggör vad som är och vad som inte ännu är, men också vad som borde vara (Levitas, 2017, s. 7).
Det här arbetet tar ett liknande grepp som tidigare tänkare gjort angående utopin, men framhåller att också dess ”anti-tes” dystopin, kan utgöra ett lämpligt verktyg: Att dystopin kan utgöra en relevant aspekt av en mer radikal social fantasi.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att utforska denna potential dystopin genom att undersöka hur social fantasi representeras i dystopiska narrativ. Detta görs genom att analysera och koda dystopisk litteratur efter mönster (teman) som kan förstås som ”dystopisk social fantasi”. Det övergripande intresset är enkelt uttryckt att undersöka vad dystopin ”gör” och hur dess potential som social fantasi kan tas tillvara.
Forskningsfrågorna lyder därmed:
- Vilka teman förekommer i dystopiska narrativ? - Hur kan dystopin bidra till den sociala fantasin?
För ändamålet läses och analyseras fem skönlitterära verk av erkända författare av science fiction som tillskrivits stor betydelse för den dystopiska genren. Med detta sagt är det dags att presentera det kommande upplägget.
1.3 Disposition
Först presenteras tidigare forskning som visar hur tankegods inom science fiction, utopi och dystopi använts inom olika områden. Sedan delges det forskningsfilosofiska utgångsläget och det teoretiska ramverket. Under metodavsnittet redovisas metod och urvalsprocess, följt av några kommentarer om metodens begränsningar, och slutligen några etiska överväganden. Efter detta följer en redogörelse av resultat och empiri. En beskrivning av själva analysarbetet återfinns under analysavsnittet. Under diskussionsavsnittet behandlas resultatet utifrån den tidigare forskningen, det teoretiska ramverket och studiens syfte och vad som kan vara relevant för kommande forskning.
2. Tidigare forskning
I detta avsnitt redovisas forskningsartiklar som anknyter till studiens syfte på olika sätt. Forskning om dystopi är sparsam relativt utopisk forskning och är inte heller begränsad till den sociologiska disciplinen. Jag har därför breddat sökningen till annan sociologiskt relevant forskning innehållande science fiction, utopi eller dystopi. Artiklar eftersöktes i flera databaser men de artiklar som hade mest relevans återfanns i Primo och Google Scolar. Eftersökningarna baserades på sökorden ”dystopi” OR ”utopi” AND i tur och ordning kombinerat med orden ”theory”, ”power”, ”society”, ”ideology”, ”social science”, ”social*” och ”society”. Efter en genomläsning befanns elva artiklar vara av intresse. Dessa gallrades mot slutet av
3 skrivprocessen, vilket resulterade i åtta artiklar varav fem behandlar dystopi i varierande grad. Resterande forskning berör ett fiktivt tankegods; science fiction i förhållande till hållbarhet, teknik och futurism. Sammantaget utgör forskningen en tematisering utifrån utveckling, lärande, teoretisering och social fantasi.
2.1 Science fiction som verktyg för utveckling
Bell, Fletcher, Greenhill, Griffith, och McLean (2013) undersöker i sin studie hur science fiction kan utveckla företag eller organisationer. I studien sammanförs idéer från futurologi science fiction för att förutsäga framtida behov. Från futurologisk teori används scenarion för att testa ledares strategier i en framtida kontext, medan prototyper av framtida produktskisser för att undersöka och förutsäga användning och påverkan. Scenarion bygger på en specifik uppsättning möjliga prediktioner om framtiden som genom strategisk prövning medvetet uppmuntras, medan prototyper uttrycker förhoppning och approximation hos den produktlinje som testas (Bell, m fl. 2013, s. 6).
Studien visar att narrativa önskvärda scenarion har en viss positiv inverkan vad gäller förväntan att strategier faktiskt leder fram till önskade mål genom att påverka ledares förväntan. Det mest betydande fyndet är dock att företagsanalyser kan förbättras genom att prototyper möjliggör en översyn av möjliga framtida utfall (Bell, m fl. 2013, s. 6). Föreställningen om en framtida värld helt utan teknik kan som ett exempel främmandegöra innovatörer för den egna tekniken så att de bättre kan förbereda mottagandet av produkter hos konsumenter. Som ett annat exempel har en försämrad social samtalskvalitet synliggjorts där kommunikationsteknik ersätter mänsklig interaktion, vilket kan göra att teknik utformas för att motverka sådana effekter (Bell, m fl. 2013, s. 9–10, 12).
Raven (2017) undersöker i framtida hållbarhetssyfte hur en minskad energikonsumtion ska kunna överföras till konsumentbeteenden. Tekniken mellan system och användare resulterar i vissa sociala praktiker, eller energikonsumtionsbeteenden. Om tekniken ändras så måste praktikerna också göra det. Enligt teorin om social praktik krävs en förståelse för vad som ska uträttas, hur och varför (Raven, 2017, s., 166). Utmaningen ligger i att överbrygga glappet mellan det abstrakt tekniska och det konkret sociala genom att tillföra ett praktiskt perspektiv utifrån konsumentens levda verkligheten, och science fiction med sitt narrativa grepp har denna medierande kapacitet (Raven, 2017, s., 164–165).
Här framhåller Raven (2017, s. 166) science fictions förmåga att förmedla hela kontexter genom det nära släktskapet med utopin, vars narrativa kapacitet engagerar och påverkar genom att beskriva nivåer i sociala strukturer både systemiskt och futuristiskt. Den mest värdefulla egenskapen hos science fiction, och speciellt kritiska utopier, är att de testar idéer fullt ut och utan konsekvenser. Dessutom uppmuntrar fiktion till spekulation och kritik hos läsaren. Narrativen skapar också en mer inkluderande och deltagande process eftersom nästan vem som helst delta redan på planeringsstadiet och eftersom även individer som normalt inte inkluderas i expertisens diskussioner kan delta (Raven, 2017, s. 165–166). Avslutningsvis listas för och nackdelar där det på plussidan nämns att metoden är billig, flexibel, lättillgänglig och kollaborativ. På minussidan nämns att prediktioner kan slå fel och att det kan krävas dyra samarbeten med erfaren expertis.
2.2 Science fiction som verktyg för lärande
Gendron, Ivanaj, Girard, och Arpin (2017) utreder om science fiction bör inkluderas i sociologisk hållbarhetsforskning. Ur hållbarhetsperspektiv kan det bli nödvändigt att göra om de produkter som finns och att skapa helt nya former av företagande som går från ekonomi till ekologi, och att utmana antaganden om vad som idag uppfattas som gott och bra, och därmed
4 styr människans aktiviteter. Forskare behöver tänka utanför vedertagna vetenskapliga koncept och utanför de kunskapssystem de själva befinner sig i (1554). En ”inlärd hjälplöshet” skapas annars hos hållbarhetsforskare som hindrar dem att se ”radikalt kreativa” lösningar (Gendron m fl. 2017, s. 1553–1554). Frågan om hållbar utveckling har också ett för stort fokus på problemlösning. Science fictions potential för att problematisera och teoretisera undersöks genom att sammanföra icke-vetenskaplig kunskap från science fiction, bland annat i syfte att belysa värdet av en alternativ epistemologi (Gendron m fl. 2017, s. 1561). Det reflexiva begreppet science-fiction hindsight beskrivs som en resurs för att stimulera en radikal teoretisk föreställningsförmåga som kan tjäna forskning kring hållbarhet väl. Studien visar hur tankeexperiment från science fiction erbjuder en mer intuitiv och begriplig ”erfarenhetskunskap” (experiential knowledge) som kan ge mer fruktbara perspektiv på vetenskap (Gendron m fl., 2017, s. 1561). Med hermeneutikens innovativa metodologi och med science fiction som katalysator kan en radikal kreativitet kultiveras som också, precis som hos fiction, engagerar frågor om människans framtid (Gendron m fl. 2017, s. 1555–1556).
Dodell-Feder och Tamir (2018) undersöker kausaliteten mellan läsning av fiction och förbättrad social kognition, eller mental tankeförmåga. Den fiction som undersöks är fiktiva narrativ i form av skönlitteratur innehållande fiktiva berättelser, karaktärer och miljöer men inom möjliga sociala scenarion. För ändamålet görs en metaanalys av 14 randomiserade experimentella studier av kognition och läsning. Jämförelser gjordes mellan fictionläsning och ingen läsning alternativt icke-fiktiv läsning. För urval gjordes datasökningar mot sociala och kognitiva förmågor såsom exempelvis fiction AND social cognition OR skill, mentalizing, etc.. (Dodell-Feder & Tamir, 2018, s. 1714).
Totalt undersöktes 53 olika sociala och kognitiva effekter. Resultatet visade på en förbättrad förmåga hos fictionläsare jämfört läsare av icke-fiktion, och en ännu större marginal jämfört med icke-läsare. Kausaliteten visar sig dock komplicerad, exempelvis vad gäller varför positiva effekter kan kopplas till fictionläsning. Fiktiva narrativ är mer mentalt utmanande, vilket gör att läsaren själv måste vägas in i resonemanget om effekter på mental förmåga; det är med andra ord tänkbart att mer socialt och kognitivt utvecklade individer i högre grad konsumerar fiction (Dodell-Feder & Tamir, 2018, s. 1725). Dodell-Feder och Tamir (2018, s. 1725) konstaterar ändå slutligen att statistiken visar på en liten positiv effekt genom läsning av fiction jämfört med annan läsning, men rekommenderar att man genomför ytterligare studier för att undersöka vilka faktorer som egentligen modererat denna effekt.
2.3 Science fiction som social fantasi
Claisse och Delvenne (2015, s. 156) utgår ifrån ett dystopiskt förhållningssätt som en förmåga och föreslår i sin artikel att skaran med författare av dystopier sällas till sociologiska forskare som Ulrich Beck. Även forskare inom andra vetenskaper som skriver om hot från framtida teknik kan inkluderas. Dystopier på såväl fiktiv som vetenskaplig nivå ses som tillgångar för en social analys av mönster i samhället, eftersom båda skrivs för att de risker och farhågor som behandlas i narrativen inte ska bli verklighet. Dystopier genererar därmed också vad som benämns som antecipatorisk kunskap, vilket kan leda till empowerment och därmed handling. Beck´s Risk Society, illustrerar hur nya och okända risker i det moderna samhället oundvikligen hotar att underminera det. För att undvika en katastrof måste den enligt Claisse & Delvenne (2015, s. 158) ses som oundviklig och bedömas som om den redan inträffat, vilket benämns som ”enlightened catastrophism”. Att hot uppfattas som just oundvikliga är avgörande eftersom de annars tenderar att ignoreras av agenter som arbetar för snabb utveckling. Exempel ges genom hur George Orwell agerade visselblåsare, och hur Nineteen Eigthy-Four fungerar som ”upplyst katastrofism” för hotet mot personlig integritet (Claisse & Delvenne, 2015, s.
5 159). Orwells dystopi liksom Becks riskanalys resulterade i att åtgärder vidtogs, vilket är en andra funktion som författarna knyter till dystopier: De leder till empowerment eftersom läsaren uppmanas att engagera sig och agera för att undvika katastrofen, och därmed göra dystopin obsolet.
Webb (2013, s. 160) skriver att samhället idag ses som den enda samhällsformen genom att diskurser som förmår transcendera samhället utestängs. Som en följd har stora delar av västvärldens samhällen slutat ifrågasätta sig själva. Uppfattningen om det enda samhället har enligt Webb (2013, s. 160) två orsaker. Den ena är förvisningen av idén om utopia med en förtvinad social fantasi som konsekvens. Den andra orsaken är internaliseringen av den flytande moderniteten (the liquid modernity), det vill säga att västvärlden sätter individen före kollektivet och premierar rationalitet samt ett överflöd av valmöjligheter utan verklig substans (Webb, 2013, s. 153).
Förlusten av utopia gör det omöjligt att se lösningar på sociala utmaningar (Webb, 2013, s. 156). Människans trasiga sociala fantasi måste frambringa alternativa sociala diskurser (Webb, 2013, s. 154). Förändring av samhället kräver en öppen och obestämd framtid men också en uppfattning att något kan göras (Webb, 2013, s. 155). Vad som behövs är inte en påbjuden utopi utan en kritisk utopi som förmår tjuvstarta vår sociala fantasi (Webb, 2013, s. 153). Enligt Webb (2013, s. 154) är folkrörelsens aktiva utopism det som kan tvinga fram en återkomst av den utopiska sociala fantasin genom att ifrågasätta normaliseringen av västvärldens samhällen och öppna upp för en alternativ framtid.
2.4 Science fiction som teoretiskt verktyg
En parallell mellan science fiction och frågor kring hållbarhet finns i en studie av Bina, Mateus, Pereira, och Caffa (2016). Författarna undersöker ”creative fiction” som en alternativ förståelseram för de globala utmaningar som människan står inför. Utgångspunkten är att hur utmaningar förstås också påverkar hur forskningens frågeställningar formuleras och prioriteras. För ändamålet görs en innehållsanalys av 64 filmer och böcker innehållande science fiction (Bina m fl., 2016, s. 171). Sedan jämförds resultatet med de globala utmaningarna i Horizon 2020 (Bina m fl., 2016, s. 178), vilket är EU:s ramprogram för forskning och innovation. Studien visade att risker som förutsetts inom science fiction återfinns inom fyra av de identifierade utmaningarna i Horizon 2020, vilket talar för att uppmärksamma budskapen från genren. Totalt identifieras sex huvudteman i science fiction som på olika sätt relaterar till de sju identifierade huvudutmaningarna i Horizon 2020 (Bina m fl., 2016, s. 169). Även områden som inte kommit med i olika agendor för framtiden identifieras, vilket indikerar att science fiction kan peka ut vilka områden som bör fokuseras inom forskning.
Slutligen dras slutsatsen att science fiction kan bidra med alternativa perspektiv på kontemporära utmaningar på sex olika sätt: (1) kreativ insikt, vilket ger bredare perspektiv på hur evidensbaserade medel kan användas, (2) en mer detaljerad insikt, vilket motverkar abstraktion av de globala utmaningarna, (3) en förmåga att identifiera förutsägbara risker och varningssignaler, - däribland även sådana som inte finns med i befintliga agendor, (4) inspiration till reflektioner kring alternativa värderingar, vilket kan ge positiva globala framtidseffekter, (5) en kritik mot befintliga sociala strukturer och därigenom ett utpekande av sociala och politiska dilemman, vilket kan leda till social utveckling (6) mera involverade reflektioner om den framtid som eftersträvas, vilket skapar en dialog hos en bredare publik (Bina m fl., 2016, s. 170).
En vanlig kritik mot utopin är att den är orealistisk och utgör en grogrund för totalitarism, något som enligt Böker (2015, s. 3–4) förbiser det faktum att radikal utopism syftar till att motverka
6 totalitarism. Utopiska alternativ behövs för att ifrågasätta samhällets tendens att cementera sociala fakta som grundas på makt och att ekonomiska intressen framställs som naturaliserade sanningar. På så sätt förhindras blindhet inför vad som inte är naturliga utan sociala fakta, och som därmed möjliga att förändra (Böker, 2015, s. 6, 7). Därför bör inte alla radikala utopiska tankar avfärdas som orealistiska; det finns konstruktiva element som talar för den idealistiska teorins ”borde” (Böker, 2015, s. 17, 12).
Enligt Böker kan utopins totalitära tendenser elimineras om flera kontesterande utopier visualiseras samtidigt och ges likvärdigt utrymme. Den demokratiska processen måste också förstås som ett fortlöpande arbete, och utopin endast ses som ett ideal – alltså inte som något som ska implementeras. Böker (2015, s. 8) drar slutsatsen att, under nämnda förutsättningar, så är den utopiska tanken i själva verket precis vad som behövs för att motverka verkliga samhällens totalitaristiska tendenser. Bökers (2015, s. 23–25) arbete resulterar i tre distinktioner av utopin som ”realistiska”. En av dessa ”realistiska utopier” (realistic utopia) kan utgöra ett metaramverk för ett utopiskt tankearbete vilket kan skapa engagemang, motverka naturalistisk stagnation (Böker, 2015, s. 25).
2.5 Den tidigare forskningens relevans för studien
Bell, m fl. (2013) använder fiktiva tankemodeller på ett konkret sätt för att illustrera för intressenter vad en produkt kan tillföra ett framtida scenario, och för att vägleda strategier för utmaningar i ett framtida ledarskap. Raven (2017) knyter samman den fiktiva berättelsens metakontext med teorin om social praktik som en underlättad appropriering av ny kunskap i syfte att förändra energikonsumenters beteenden. Båda dessa artiklar tillför tanken på science fiction som redskap för utveckling inför kommande utmaningar.
Gendron m fl. (2017) strävar efter att nå kunskap utanför den vedertagna vetenskapen genom att använda fiktion som ett tankeexperiment. Syftet är både att få nya perspektiv på kunskap och att utveckla den mentala föreställningsförmågan. Dodell-Feder och Tamir (2018) visar att fiktiva berättelser verkar utveckla sociala och kognitiva förmågor även när det som fabuleras ligger inom ramen för normal eller realistisk för tankeverksamhet. Resonemangen i dessa artiklar tyder på att tankearbete utanför det bekanta och vedertagna genererar en utveckling av mentala förmågor och att främmande tankemodeller är viktiga för perspektivtagande och nyskapande processer.
Böker (2015) argumenterar för utopin som ett teoretiskt metaramverk för att kunna ifrågasätta naturaliserade sanningar och skapa engagemang för viktiga samhällsfrågor. Bina m fl. (2016) för ett liknande men globalt resonemang om en alternativ förståelseram och identifierar också flera konkreta infallsvinklar som en mer kreativ fiktion bidrar med. Tillsammans visar artiklarna på konkreta styrkor och potentiell räckvidd hos en välutvecklad teori.
Claisse och Delvenne (2015) ser dystopi som en alternativ form för riskbedömning som skapar mer motivation att agera för förändring och tillför aktörer empowerment. Även Webb (2013) pekar på att förändring föregås av uppfattningen att något måste göras och att utopins förmåga att kritisera en rådande ordning kan vara det som sätter igång förändringsarbetet. Vad dessa sista två artiklar lyfter är behovet av att förutse konsekvenser och risker och att förändring och social fantasi hör samman.
Sammanfattningsvis visar forskningen på en inneboende nyskapande kraft hos science fiction, utopi och dystopi som människan rimligen borde sträva efter att utnyttja. Science fiction används selektivt och som ett hypotetiskt eller teoretiskt tankeverktyg, medan mer och mindre komplexa narrativ i utopi och dystopi bidrar till lärande och utveckling.
7 Den forskning som ligger närmast denna studies design är innehållsanalysen av olika typer av science fiction och som genererar en alternativ förståelseram för hållbarhetsfrågor (Bina m fl., 2016). Det fiktiva tankegodset utgör enligt forskningen ovan en mycket användbar och komplex metakontext. Dystopier är underrepresenterade både i forskning och relativt utopier trots att de utgör två sidor av samma mynt. Föreliggande studie kan bidra till ett dystopiskt sociologiskt perspektiv jämte det utopiska i den mån analysen av dystopiska narrativ genererar överensstämmande mönster som kan tillföra något till den sociala fantasin.
3. Teori
Detta avsnitt avser att först presentera vetenskapsfilosofisk ansats liksom ontologiska och epistemologiska perspektiv på kunskapande, och sedan det teoretiska ramverk som används för att stödja och tolka resultatet av den tematiska analysen. Det socialkonstruktionistiska perspektivet på kunskap är avgörande för empirins relevans och validitet, och knyter an till den första forskningsfrågan och det övergripande intresset; vad dystopin ”gör”. Utopisk teori bistår med validering av de identifierade temanas funktioner, och resultatets reliabilitet, samt med den andra forskningsfrågans uppgift; att hitta ett sätt att ta tillvara dystopins potential som social fantasi.
3.1 Det socialkonstruktionistiska perspektivet
En grundläggande utgångspunkt för detta arbete är att all förståelse av världen och dess beskaffenhet grundas i språket. Enligt ett socialkonstruktionistiskt perspektiv skapar, eller konstruerar människan sin sociala omvärld genom språket. Människor använder språket för att tänka och tala om omvärlden – och därmed också hur den kan antas vara. Dessa antaganden blir, när de nått en tillräcklig allmän acceptans, naturaliserade. Det innebär att antaganden inte längre ifrågasätts utan blir en del av de strukturer som världen förstås och konstrueras utifrån. Men ett socialkonstruktionistiskt perspektiv medför också att den sociala världen, människans värld, inte är given av naturen och att människan kan förändra den. Det här är speciellt viktigt i sammanhanget eftersom en ontologisk ståndpunkt som inte erkänner en naturligt given social värld på ett ganska avgörande sätt erkänner utopisk och dystopisk kritik av människans sociala värld – att den reella världens kategoriseringar och förgivettaganden inte kan ses som verklig utan som konstruerad av människan. Med andra ord; det vore inte möjligt att vare sig kritisera eller idealisera en rådande ordning utan att kunna förutsätta att denna ordning kunde vara på ett annat sätt.
Med en konstruktionistisk betoning innebär det centrala fokuset på språk att en social handling även innefattar akten att skriva fram något med ett syfte (Bryman, 2015, s. 29–35). Uppfattningen att världen också borde vara annorlunda kan med denna utgångspunkt leda till förändring, givet rätt omständigheter. Dystopier har, som nämnts i inledningen, som syfte att kritisera en given ordning. Detta gör ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på språkets konstruerande egenskaper relevant för denna studie av dystopier.
Ett centralt begrepp inom perspektivet är diskurs. En diskurs omfattar alla de sätt som människan uttrycker mening; genom språkliga metaforer och representationer, berättelser och uttalanden, och även bilder som producerar en aspekt av omvärlden på ett visst sätt (Burr, 2015, s. 74). De sätt utifrån vilka omvärlden kan konstrueras språkligt har en historisk aspekt, vilket betyder att alla nya sätt att tala om omvärlden bygger på tidigare diskurser. Diskurser tenderar alltså att både producera vår omvärld och att kontinuerligt omskapa den i takt med att olika sätt att tala om världen förändras. En dystopisk diskurs är en av många tillgängliga diskurser med potential att förändra den sociala omvärlden.
8 Epistemologiskt innebär ett socialkonstruktionistiskt perspektiv att ett positivistiskt sätt att studera människors sociala verklighet vare sig är lämpligt eller möjligt. Kunskap är en konstruktion som får gälla för stunden eftersom konstruktioner görs kontinuerligt, överallt, och av ”alla” människor. Eftersom språket anses konstruera verkligheten – om så bara i representationer av tanke eller ord, så är ingen konstruktion vare sig evig eller mer sann än en annan. Av samma anledning är all kunskap också relativ; alla kunskapsanspråk är avhängiga vem som säger vad i vilken situation och varför.
Det finns enligt ett socialkonstruktionistiskt perspektiv ingen objektiv sanning: Ett kunskapsanspråk är endast ett sätt att föra samman social handling med kunskap och sedan presentera detta som en ”sanning” – och med ett syfte. Med perspektivets utgångspunkter och med språket som medium för social handling är den data som undersöks att betrakta som ett fullt rimligt empiriskt kunskapsunderlag.
3.2 Utopi som metod
Det visade sig vara problematiskt att hitta en teori som kunde fungera mot en induktiv ansats: Ingen teoretiker verkade ha, så att säga, ”ställt sig i dystopin” och frågat vad den utgjorde för en teori. Eftersökningar av en teori som knyter an till dystopi visade sig egentligen handla om något annat, dystopis som exempelvis konspirationsteori eller förändringsteori. Därför, och på grund av utopins ovan nämnda relation till dystopin, föll valet på den (enda utopiska?) teori som faktiskt utgick från utopin.
Sociologen Ruth Levitas, som nämndes inledningsvis, förespråkar ett användande av utopi som en hermeneutisk och konstitutiv metod (Levitas, 2013, s. 217). Metoden fungerar som kritisk social teori genom att blottlägga och kritisera idéer bakom sociala strukturer, men också problematiska antaganden om människans potential och begränsningar (Levitas, 2013, s. 197, 217). Utopisk metod är alltså både en teori och metod: Utopi och utopiska idéer är social teoretisering och Levitas metod är ett sätt, det vill säga en metod för att applicera en analytisk praktik utifrån syfte, fokus och process.
Syftet är att göra det goda samhällets idéer explicita och ta upp dessa till demokratisk diskussion (Levitas, 2013, s. 155). En central funktion är att kommunicera alternativ till en rådande social ordning, och därigenom transformera mål för framtiden, men även hur målen kan nås (Levitas, 2013, s. 199, 218). Metoden som härefter kallas utopisk metod benämner Levitas som “the Imaginary Reconstitution of Society” (IRS), vilket är ett adekvat fokus för social fantasi.
Utopisk metod har tre modus (tillvägagångssätt), eller analytiska aspekter, som tillsammans ger en helhetsanalys; ett analytiskt arkeologiskt, ett ontologiskt och ett konstruktivt arkitektoniskt (Levitas, 2013, s. XVII, 153).
Det arkeologiska moduset blottlägger de idéer och antaganden som ligger bakom en reell social ordning, vilket uttrycker metodens konstitutiva ansats. Motsägelser och inkonsekvenser i tankar bakom sociala strukturer kan då identifieras och kritiseras (Levitas, 2013, s. 154). Sociala strukturer bygger på normativa antaganden utifrån idén om det goda samhället och har därför en normativ aspekt. Strukturers möjliggör, påbjuder eller hindrar olika typer av sociala praktiker Målet är att undersöka vad de sociala strukturerna var ämnade att skapa – dess idéer, mot vad det faktiska utfallet blivit.
Levitas (2013, s. 154) åsyftar här en granskning av troper och artefakter vilka är symboliska uttryck för människans sociala idéer, men även (lokalt) kulturellt burna idéer och antaganden.
9 Det civiliserade samhället (civil society, Levitas, 2013, s. 164) exempelvis, bär på idéer om frihet och samarbete, och dess medborgare är väluppfostrade och solidariska med varandra. I ett sådant samhälle florerar troper om altruism, arbetsamhet och aktning, och artefakter som signalerar ”gemenskap”; bussen, bänken, biblioteket, mm.. Det är dock möjligt att uttrycka en agenda, medan den sociala praktiken implicerar något annat, som att den bara verkar gälla för vissa eller i vissa fall. Eller så kan samhället ha utvecklats i en annan riktning än den tänkta, som när bostadsprojekt för arbetare kommit att segregera en befolkning. Det är sådana spänningar som det arkeologiska moduset eftersöker och blottlägger för diskussion.
Det ontologiska moduset granskar antaganden om människan, hennes seder och relationer. Vad som är en bra människa liksom vad som är bra för människan formuleras relativt de kontemporära förhållandena och varierar därför över tid och rum. Vad människan gör anspråk på att vara, liksom vad människan kan och borde vara, granskas mot social och historisk variation (Levitas, 2013, s. 175,184). Levitas lyfter två sociologiskt-utopiskt viktiga förutsättningar här. Den första är utgångspunkten att människan tar intryck av den omgivning hon befinner sig i. Den andra är övertygelsen om att under andra omständigheter kan människan vara något annat (Levitas, 2013, s. 177).
Enligt Levitas kan utopisk metod omformulera behov och tillfredsställelse genom ”[t]he education of desire” (Levitas, 2013, s. 194). Den ”utbildning” som åsyftas bottnar i uppfattningen att behov skapas i förhållande till en brist och är socialt konstruerad (undantaget biologiska behov) och därför också normativt. Vad utbildningen leder till är ett mer insiktsfullt perspektiv på vad som är normativt skapade behov och vad som borde vara istället. På så sätt synliggörs symboliska, kulturella och sociala idéer om vad som anses (och ansetts) vara önskvärt, liksom den människa och de relationer som skapas men också de behov och villkor som därigenom skapas för människan.
Ett exempel på synliggörande av idéer är synen på depression inom kognitiv beteendeterapi (KBT). Enligt Levitas (2013, s. 178) syftar behandlingen till att lära individen att se på sin situation på mer konstruktiva sätt. Antagandet bakom detta, menar Levitas (2013, s. 178) är att depressionen inte är en sund reaktion på (svåra) sociala omständigheter. Det är bland annat sådana paralleller mellan antaganden och villkor som granskas här.
Arkitektoniskt modus, slutligen, syftar till att (re)konstruera målen för institutioner och strukturer, och därigenom människan, hennes livsvillkor, behov och relationer. Här återkopplar Levitas (2013, s. 197) till ”the education of desire”; att utröna vilken värld och vilka sorters människor och relationer som borde konstrueras, att skapa en alternativ och bättre värld. Det ”utopian desire” som eftersträvas är metodens hermeneutiska ansats och den konstitutiva är vad Levitas (2013, s. 198) kallar ”spekulativ sociologi”. Den sociala fantasin om det alternativa samhället och dess människa överskrider möjligheterna och erbjuder flera provisoriska och reflexiva skildringar om hur människan kunde utforma sin livsvärld (Levitas, 2013, s. 198). Målet är enkelt uttryckt ett värdigt liv och ett gott samhälle, men som nämns ovan är troper som värdighet och det goda samhället byggda på normativa idéer.
Enligt Levitas (2013, s. 215) är jämlikhet det goda samhällets kärna. Uppgiften här är då att konstruera ”Jämlikhetens Utopia”. Hur jämlikhet implementeras beror på hur det konstrueras som idé, vilket också måste sättas i relation till människan som ska bebo. Om exempelvis idén är att alla människor har lika värde så kan inte levnadsförhållanden kopplas till duglighet, alltså vad de bidrar med till samhället.
Levitas (2013, s. 200 – 201) tar upp jämlikhet enligt olika principer; som en acceptabel minsta ekonomisk standard och god offentlig service, som drägliga levnadsförhållanden och som lika fördelning av samhällets resurser. Principer är dock inte detsamma som implementering. Målet
10 här är lyckligtvis inte en ritning att verkställa utan att formulera vad som är önskvärt utifrån de utmaningar som föreligger, och att undersöka på vilka sätt detta kan uppnås (Levitas, 2013, s. 215, 219).
Utopiska visioner är reflexiva, provisoriska och dialogiska (Levitas, 2013, s. 218) vilket möjliggör kontinuerliga resonemang kring människans livsvärld. Metodens modus överlappar varandra eftersom det inte finns någon tydlig avgränsning mellan arkeologiskt-konstruktivt och arkitektoniskt re-konstruktivt modus (Levitas, 2013, s. 154), och genom att dessa modus implicerar den sorts människa strukturerna konstruerar. Här antyds en socialkonstruktionistisk ansats i det samtidiga skapandet och omskapandet. Detta förutsätter också en progressiv ontologi, ett människans och det socialas blivande där etiska idéer sättas i förbindelse till vad som är och vad som kan eller borde vara (Levitas, 2013, s. 180). Det ontologiska moduset kan då sägas utgöra ett ”existentiellt perspektiv” på vad de reella arkeologiska sociala strukturerna konstruerar, liksom på eftersträvansvärda arkitektoniska konstruktioner.
Motiveringen till val av teori är de många parallellerna till syftet med denna studie. Levitas teori är sociologisk och bygger på egenskaper hos utopin. Levitas framhåller också vikten av ett sökande efter alternativa former av kunskap och levnadssätt. Detta korrelerar med ämnet och det övergripande syftet med denna studie av anti-utopin. Metoden är hermeneutiskt tolkande såväl som språkligt konstruktiv vilket gör den lämplig för en studie där narrativ tolkas. Den utopiska metodens fokus på social förändring och utveckling gör också att den är intressant att diskutera mot studiens resultat; dystopier (liksom utopier) kritiserar med ett syfte. Ofta handlar det om att skapa motstånd, förändring eller eftertanke innan en oroande utveckling.
4. Metod
Nedan presenteras kort den metodologiska ansats som används för analys följt av en metodologisk redogörelse. Efter detta resoneras kring urvalskriterier och urvalsprocessen. En etisk diskussion följer på dessa och slutligen görs reflektioner kring metodologiska begränsningar och problem och hur dessa hanterats.
4.1 Reflexiv tematisk analys
Tematisk analys syftar till att identifiera, analysera och rapportera förekommande mönster i data. Metoden tematisk analys består egentligen av flera olika metodologiska ansatser, eller forskningsdesigner, som ger olika analysresultat. Detta gör att metoden kan appliceras på en stor variation av data och svara på många olika frågeställningar (Braun & Clarke, 2006, s. 4– 6). Tematisk analys är flexibel vad gäller underliggande vetenskapsfilosofi, liksom induktiv och deduktiv ansats, det vill säga analys utifrån empiri eller teori (Braun & Clarke, 2006, s. 12), vilket gör att analysen varierar vad gäller hur kodning sker och teman genereras.
För detta arbete har valet fallit på reflexiv tematisk analys (RTA), en metod som tagits fram av Virginia Braun och Victoria Clarke vid universitetet i Auckland, Nya Zeeland. RTA är, liksom tematisk analys i övrigt teoretiskt flexibel men utmärker sig genom betoningen på forskarens aktiva och reflexiva insats. Valet av metod beror främst på flexibiliteten inför vetenskapsfilosofiskt perspektiv och den starka betoningen på ett aktivt engagemang och reflexivitet, men även ett fokus på latent kodning, det vill säga ett fokus på den underliggande betydelsen blir viktig för val av data. Metoden är väl lämpad för de vetenskapliga och epistemologiska utgångspunkter som presenterats ovan, och med sin betoning på reflexivitet och abstraktion i linje med ett tolkande förhållningssätt vilket är nödvändig för uppgiften. Genom RTA finns möjligheten att i text identifiera konstruerade mönster av mening som
11 utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv härrör från antaganden, idéer och koncept som författarna lyfter som betydelsefulla.
En god RTA är resultatet av en engagerad och reflexiv bearbetning av data och tillför analysen en hög abstraktionsnivå, medan en svag analys endast leder till en rapportering av gjorda fynd strukturerade som teman (Braun & Clarke, 2006, s. 25). Teman är gemensamma och återkommande mönster av mening (patterns of meaning) tvärs över all data, och baseras på underförstådda idéer och antaganden som identifieras genom researcherns aktiva tolkande av förekommande representationer i data utifrån frågeställningar (Braun & Clarke, 2006, s. 7, 10). De inledande val forskaren gör och som resulterar i en design ska vara adekvata för syftet, men betoningen ligger på det reflexiva arbete som forskaren utför under hela analysprocessen. Den reflexiva betoningen ger forskaren uppgiften att tolka och förklara vad de underliggande idéerna säger, eller i detta fall konstruerar (”gör”). Detta är vad som utmärker RTA som en kvalitativ ansats med potential för en hög abstraktionsnivå.
Clarke och Braun (2006, s. 16) framhåller att deras modell för tematisk analys ska ses som en guide för analysprocessen som kan underlätta en aktiv och engagerad bearbetning av data”. En ansats med RTA kan formas efter den kunskap som eftersöks. Antingen som deduktiv eller induktiv, det vill säga både med teori som utgångspunkt för analysen eller utifrån innehållet i data, eller i kombination under den rekursiva (recursive) analysprocessen. Kodningen kan ske på semantisk eller explicit nivå såväl som på latent eller konceptuell nivå. Slutligen kan analysen utgå från på olika perspektiv; kritisk realism fokuserar en antagen verklighet, medan konstruktionism fokuserar hur verkligheten konstrueras. Nedan redogörs för de metodologiska val som gjorts inför designen av detta arbete.
4.2 Metodologisk presentation
En kvalitativ ansats kräver att forskaren noga funderar över vad som efterfrågas och vilken forskningsdesign som genererar sådan information som behövs för att svara på forskningsfrågorna. Det som är av intresse för detta arbete är den underförstådda betydelsen av innehållet i data och den reflexiva analysen av hur detta ska förstås, eller tematiseras. De aspekter som blir viktiga för den kommande analysens kodningsfas blir därför en i huvudsak induktiv ansats på latent nivå, och en konstruktionistisk tolkning i den reflexiva analysen. Nedan redogörs för analysfaserna utifrån författarnas texter med metodologisk anpassning efter denna studies design. En schematisk bild av analysprocessen bifogas Appendix.
RTA har sex faser (Braun & Clarke, 2006, s. 16–23), vilka beskrivs som sekventiella och rekursiva (recursive); de följer en progressiv ordning, men analysarbetet repeteras så mycket som behövs. Det betyder att forskaren vid behov går fram och tillbaka mellan faserna för att säkerställa att de teman som genereras är baserade på data. En rekursiv analysprocess kan alltså få deduktiva inslag även för en initialt induktiv ansats.
Fas 1. Lär känna dina data
Den första fasen går ut på att forskaren läser och läser om data aktivt och engagerat tills denne är väl bekant med den. Under läsningen noteras vad som verkar betydelsefullt och eventuella tankar och idéer skrivs ned så att dessa kan användas vid tematisering och vid reflexiva tillbakablickar.
Fas 2. Generera preliminära koder
Här börjar arbetet med att preliminärt koda och rubricera data efter betydelsefulla koncept som kan vara relevanta för forskningsfrågorna. Först bearbetas all data och kodas och sedan görs en första översiktlig sortering efter koder som hör samman.
12
Fas 3. Generera preliminära teman
De koder som preliminärt sorterats genomsöks för att hitta signifikanta meningsfulla mönster som kan utgöra teman. All relevant data ska samlas under potentiella teman, och det kan bli nödvändigt med flera omtagningar tills preliminära teman identifierats.
Fas 4. Kontrollera teman mot hela materialet
I den fjärde fasen gås preliminära teman igenom mot hela materialet, forskningsfrågan och försök görs att relatera teman och eventuella subteman till varandra. Det kan bli nödvändigt att slå ihop, ta isär eller kombinera teman och eventuella subteman, liksom att avfärda teman som oviktiga för vad hela materialet handlar om. Teman kontrolleras mot koder och all data för att säkerställa att de representerar alla data. Detta upprepas tills en logisk tematisk översikt genererats.
Fas 5. Definiera och namnge teman
I den femte fasen fastställs temana och ges informativa namn, det vill säga namn som fångar de mönster av mening, eller den innebörd som utgör temat. Temana ska nu vara tydligt avgränsade till en enda kärna av mening, en underliggande idé, alternativt ett antagande. Eventuella subteman kan förekomma.
Fas 6. Skriv samman analysen.
I denna fas illustreras temana med excerpt ur data som relaterar till forskningsfrågor, och kopplar teman och data till en samlad analys. De genererade temana redovisas sedan i en översikt som beskriver temanas innehåll och temans eventuella relationer eller hierarkiska ordning. Slutprodukten av den reflexiva tematiska analysen är den “berättelse” (narrative) som temana sammantaget utgör. Hur detta arbete utförts i praktiken redovisas under nästa avsnitt.
4.3 Analysprocessen
I detta avsnitt beskrivs hur analysen av materialet förlöpte, det vill säga en överblick av hur kodning och analys rent praktiskt gick till. För att strukturera presentationen någorlunda återges arbetet under rubriker motsvarande faserna. Detta ska dock inte tolkas som att processen varit linjär. Framför allt var tematiseringen under fas tre och fyra en extremt cirkulär process.
Fas 1. Lär känna dina data
Inläsningen av litteraturen gjordes först som ljudbok i avsikt att spara tid. Under avlyssningen skrevs notiser om vad som verkade betydelsefullt, anteckningar av idéer och en skissering av kontexten. En del böcker fanns på en av ljudbokstjänsterna och en del på Youtube. Efter det lästes litteraturen noggrant igenom från pärm till pärm. Ytterligare anteckningar gjordes även under denna genomläsning, men denna gång markerades eventuella citat och idéer direkt i texten. Efter varje bok skrevs en kort sammanfattning av handlingen som läsaren kan ta del av i Appendix. Fasens avslutades då en tillfredsställande kännedom om innehållet i texterna erhållits.
Fas 2. Generera preliminära koder
För kommande analys handlar aktiv läsning genom att engagerat läsa igenom litteraturen efter vad som framträder som betydelsefullt, eller ”things that pop out” som Clarke (2017,) själv uttrycker det i sin föreläsning på YouTube. Kodningen genomfördes genom att de utskrivna texterna lästes igenom igen och betydelsefulla ögonblick och händelser noterades i texten. När så var gjort så gicks texten över från början till slut, i syfte att koda de markerade områdena. Rent praktiskt så bläddrades varje markering fram, lästes igenom igen för att fånga hur den underliggande (latenta) meningen konstruerats, varpå den sammanfattades som ett kort koncept innehållande kärnan av betydelse. Dessa nedtecknades som preliminära koder i ett textdokument för var bok, utan att närmare kontrollera för eventuella likheter eller rena
13 dubbletter inom texten. Detta för att inte kodningen skulle påverkas av mer tolkning än nödvändigt, och för att det kunde vara av visst intresse om en idé upprepades både inom en eller och genom flera texter. Det visade sig dock inte vara av intresse för resultatet att redogöra för förekomst på kodnivå, vilket är stringent med att latenta koder bygger på idéer som inte nödvändigtvis uttrycker sig på ett sätt eller på samma sätt i olika narrativ.
Medan kodningen framskred uppmärksammades också koder i en senare text som inte först uppfattats i en tidigare text, varpå denna kod lades till för den tidigare texten innan kodningen fortsatte.
Texten preliminärkodades utan någon rangordning eller sortering av något slag eftersom de blir lättare att lokalisera i originalmaterialet om de ligger i kronologisk följd. Slutligen skrevs koderna ut och gicks igenom för att notera upprepningar och för att när så behövdes slå samman liknande idéer och antaganden till en kod. Under sammanslagningen kontrollerades koderna mot materialet så att ingen oberättigad reducering gjordes, och för att säkerställa att sammanslagna preliminära koder behöll sin betydelse inför nästa fas.
När kodningen var klar för preliminär bearbetning som teman hade koderna reducerats till ungefär hälften. Den efterföljande fasen kom att ytterligare reducera koderna som temana baseras på, vilket var resultatet av den rekursiva processen och förklaras närmare i nästa fas.
Fas 3. Generera preliminära teman
För att underlätta hanteringen av en stor mängd koder så färgkodades var boks koder för sig och skrevs ut, varpå alla koder klipptes ut en och en. Processen med att bearbeta koderna började med en (upprepad) bearbetning av varje boks koder för sig som sedan fotograferades som de lagts ut på skrivbordet.
Under sorteringen av koderna inom samma text konsulterades då och då originaltexten och egna anteckningar i syfte att kontrollera att tematiseringen skett i överensstämmelse med materialet. Under denna process var, vid sidan det utskrivna materialet, den digitala texten mycket behjälplig eftersom den var genomsökbar som E-pub eller pdf-fil.
När alla koder gåtts igenom text för text och fotograferats följde flera bearbetningar av hela kodmaterialet. Att de först sorterats enskilt var till stor hjälp i detta moment eftersom utskrifter av alla fotograferade upplägg guidade sorteringen så att den svarade mot originalmaterialet. Initialt genererades 35 teman vilket är för många enligt metodens riktlinjer. Dessa bearbetades för att se hur de kunde förstås som teman med högre abstraktionsnivå. De komprimerade temana sorterades sedan och färgkodades (på annat sätt) för att se var tyngdpunkten i idéer eller latent betydelse låg inför kommande fas.
Fas 4. Kontrollera teman mot hela materialet
Denna fas visade sig vara den mest utmanande. Steget mellan de framtolkade koderna och ända fram till avgränsade teman upplevdes bitvis som ett steg rakt ut i luften. Det svåra var att komprimera utan att reducera de viktigaste överförda betydelserna och att samtidigt generera ett tema som inte ”spretar” åt alla håll och samtidigt hör samman med de andra temana. Som hjälp med analysarbetet konsulterades metodförfattarnas text där målet med analysen beskrivs som “… the reporting of the content and meaning of patterns (themes) in the data, where “themes are abstract (and often fuzzy) constructs the investigators identify [sic] before, during, and after analysis” (Braun & Clarke, 2006, s. 15).
I denna fas prövades teman i olika konstellationer, plockades isär och kontrollerades mot kod och material, och sattes sedan samman på olika ”kreativa” sätt. Under bearbetningen konsulterades allt material som hittills använt. Det innebar att gå från originalmaterialet och de
14 egna anteckningarna och ända tillbaka till de källor som informerat initiala val redan under urvalsprocessen och inläsningen av ämnesområdet.
Det var slutligen genomläsningen av författarintervjuer – som lästes inför sammanfattningen av analysmaterialet i Appendix – som ”pekade” på ett ganska tidigt försök att formulera vad dystopier ”är” och ”gör” och dessa anteckningar gjorde att allt plötsligt föll på plats. Efter detta skisserades och preliminärrubricerades teman som övergripande mönster som löper genom hela materialet (och som därför också är gemensamt för all data). När dessa teman konsulterats mot koder och slutligen mot originaltexterna för att koppla empiri mot teman i form av excerpt var det dags för nästa fas.
Fas 5. Definiera och namnge teman.
Här gavs temana fick sina slutgiltiga rubriker som kärnfulla ”koncept” som visar vad ett tema centreras kring och sedan fastställdes temanas inbördes relationer som ”an overall conceptualisation of the data patterns” (Braun & Clarke, 2006, s. 19). Med det menas att ett tema består av de koncept (koder) som hör till samma bakomliggande betydelse eller idé. Braun och Clarke understryker också att… “no data set is without contradiction, and a satisfactory thematic ‘map’… does not have to smooth out or ignore the tensions and inconsistencies within and across data items.” Detta är också den kvalitativa studiens styrka; den kan ge en subjektiv tolkning av människors komplexa och ibland motsägelsefulla narrativ.
Tillsammans utgör alla teman ett logiskt sammanhang på makronivå, vilket kan kopplas till hela materialet som betydelsefulla mönster i dystopiska narrativ, eller som inledningsvis nämndes; vad dystopier ”gör”. Temana löd då: Problematisera etik och moral, Antecipera gränser och risker, Spekulera kring mänskliga livsvillkor och behov, Kritisera befintliga strukturer och idéer och Identifiera potential. En presentation av temana och dess innehåll återfinns i Appendix.
Relationerna mellan de slutgiltiga temana är på samma abstraktionsnivå (makro) även om vissa av dem inom sig innehåller skilda aspekter kan de genom temats ”funktion” inte utgöra egna subteman eller teman. (Även om andra forskare naturligtvis kan se anledningar att generera temana på ett sådant sätt!) Exempelvis hör risker och gränser samman med tema-funktionen ”att förutsäga”, och problematisering av moral och etik sker lämpligen inom samma tema även om det kan handla om mikro- och makroperspektiv på etiska frågor. Att utelämna den ena eller andra av aspekterna i rubriken gör att temats mening eller ”funktion” går förlorad. Att temana omfattar nivåerna mikro till makro beror på också att narrativen har kapacitet att innefatta hela berättelsen – från människa till social ordning.
De två ”motsatta” temana (kritisera strukturer och identifiera potential) var bara ett från början, men ”konstruktiv kritik”, som temat först benämndes, kunde till fördelar för temanas totala funktion konstrueras som både positiv och negativ. Det blir också aningen problematiskt att se dystopier som konstruktiv (positiv) kritik eftersom de ofta (negativt) kritiserar en given ordning. Det är dock sällan en ordning enbart är ”dålig” så det kan därför vara nödvändigt att vara tydlig med vad som inte är bra samtidigt som det som är bra skiljs ut så att man inte ”kastar ut barnet med badvattnet”. Inverterat visar också dystopier, som nämnds inledningsvis, på det som istället bör eftersträvas. Narrativ om irrationell kontroll talar exempelvis också för behovet av tillräcklig frihet, och den ”underförstådda” betydelsen kan då uttryckas som en potential. Detta är också i linje med ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där en viss diskurs alltid har en motdiskurs, elelr enklare uttryckt, där ett ställningstagande emot alltid indikerar ett för.
Fas 6. Skriv samman analysen
Resten av analysarbetet bestod i att färdigställa beskrivning av teman och deras struktur, skapa grafiska figurer och att skriva fram resultatet med empiriska illustrationer från originaltexterna
15 för att visa på hur analysen hänger samman med data. Lämpliga excerpt ur data valdes ut, beskrevs och tolkades så att läsaren ska få möjlighet att ”bakåttolka” teman och gjord analys. Analysens resultat kommenteras helt kort under Kommentar av analys i resultatdelen och sammanfattas efter genomgången mot empiri. En sammanfattande beskrivning av innehållet ges i den tabell som återfinns i Appendix 3. Vidare reflektioner redogörs för under diskussionsavsnittet.
4.4 Urval
I detta avsnitt redogörs först för de strategier och kriterier som väglett sökandet efter data, och sedan beskrivs hur datainsamlingen gick till. Att de redovisas separat beror på att när väl kriterierna bestämts så visade sig val av datamaterial kräva ett mycket flexibelt förhållningssätt.
4.4.1 Urvalsstrategi och kriterier
En kvalitativ studie förlitar sig på forskaren som instrument, vilket gör det viktigt att vara transparent med resonemang och de val som görs. Nu är ingen forskning helt objektiv så länge den baseras på människors val, intressen och frågeställningar, och varje definition, avgränsning och kriterium för urval kan vara en utmaning att hantera. Som framgår nedan är också det urval som gjorts för detta arbete en i hög grad subjektiv process. Förhoppningen är att läsaren också ska se val och kriterier som motiverade och logiska.
Kriterier för ett teoretiskt urval syftar till att handlingen är tillräckligt relevant för arbetets syfte (Patton, 2002, s. 238). Sökandet efter data antogs finnas inom fiktiv litteratur innehållandes berättelser om människors livsvillkor under alternativa förhållanden. Omfattningen av sådana verk var, och är okänd eftersom varje försök till avgränsning måste vara högst subjektiv; litteratur har inte så definitiva gränser och det gör att det inte finns en förbestämd ”population” att avgränsa med kriterier. Därför avgränsades urvalsfältet rent praktiskt till mer samtida litteratur i första hand, ca 0–25 år bakåt, och i andra hand en till identifierbar representativ period, alltså en ”kulturell” period då mest science fiction skrevs, vilket då även kunde tänkas gå utanför tidsbegränsningen.
Även kön på författaren har beaktats, vilket ledde till en fördelning på två kvinnliga och tre manliga författare. Att männen är fler, även om det inte är särskilt avgörande i en så begränsad grupp, är representativt för publicerad litteratur. Böckerna måste alltså både vara någotsånär lika varandra och representativa för genren. Enligt Bryman (2011, s 393) är detta resonemang ett teoretiskt respektive strategiskt urval; först görs en skattning av var informationen finns och sedan formuleras en logisk eller rimlig avgränsning, båda mot intresseområde och frågeställningar. Kriteriet uttryckte sig här initialt i stort sett som ”på jorden”, eftersom mycket av science fiction utspelas i rymdmiljö. Sedan tillkom också som kriteriet ”utan aliens”, eftersom där fanns litteratur som beskrev hur jorden utsattes för rymdinvasioner. Narrativ som behandlar möten med rymdvarelser bär i hög grad fram extremare aspekter av ”vi mot dom” vilket inte är relevant här.
För denna studies syfte behövde urvalet också kunna förse analysen med ett rikt innehåll för att kodningen utifrån data skulle fungera tillfredsställande (Patton, 2002, s. 234). Det visade sig att den slutliga litteraturen låg på mellan 157 och 400 sidor, vilket får anses vara tillräckligt. Under insamlandet av data kom dessa urval och kriterier att justeras något, vilket beror på detta arbetes ovanliga grepp; ingen tidigare studie har, såvitt det har varit möjligt att avgöra, haft en liknande utformning. Detta redogörs närmare för under nästa rubrik eftersom det på grund av studiens ovanliga design får anses tillhöra datainsamlingsprocessen, och eftersom det visade sig vara en högst reflexiv process. För att redovisa processen begripligt behöver läsaren följa med från början av resonemanget.
16
4.4.2 Datainsamlingsprocessen
Datainsamling kom sammanfattningsvis att handla om att identifiera erkända verk genom att gå igenom ”best-of”-listor, och att utav dessa välja ut ett antal som tidsmässigt var någorlunda spridda över genrens kulturella högsäsong, som innehöll tillräckligt material (sidantal) och som var representativa.
Denna studie är kvalitativ och strävar därför inte efter att nå en hög generaliseringsnivå utan en tillfredsställande trovärdighet (Symon & Cassell, 2012, s. 206, Fejes & Thornberg, 200, s. 65). Studien är också, såvitt det gått att utreda, ett första försök att utforma en design med syfte att undersöka hur alternativa fiktiva berättelser kan bidra tillnytänkande i någon mening. Utifrån ovanstående redogörelse är förhoppningen att läsaren anser att en rimlig datainsamling skett.
En första uppgift var alltså att ringa in sökområdet, vilket från början endast var formulerat som ”science fiction”. Efterhand som det blev klart vad den litterära genren science fiction innehåller blev det tydligt vilka avgränsningar av urvalet som behövde göras. Den typ av litteratur som motsvarade ett sociologiskt intresseområde återfanns under subgenren social fiction, och för kriterierna under subgenren mundane fiction. Social fiction är inriktad på hur människan påverkas av vetenskap och teknik och undersöker också hur användningen av teknik i sin tur väcker ideologiska och existentiella frågor. Mundane fiction (ungefär ”vardaglig”) är sådan litteratur som förlägger handlingen på jorden och den innehåller inte heller interstellära resor eller kontakter med rymdvarelser.
Den representativa litteratur som återfinns under dessa subgenrer utgörs av sociala utopier och dystopier. Den initiala tanken var att arbeta med utopier i syfte att undersöka potentialen för nytänkande och förändring, men ganska snart stod det klart att utopi-dystopi är mer en fråga om perspektiv. Om handlingen inverteras blir det också relativt lätt att se vad det motsatta förhållandet antas vara. Därmed framstod distinktionen mellan utopi och dystopi som mindre irrelevant.
Lite senare, efter att ha konsulterat facklitteratur för science fiction, framgick det tydligt att utopi och dystopi i social fiction sällan endast innehåller det ena perspektivet. Därmed kunde jag slå fast att både utopi och dystopi lämpade sig för uppgiften. I informativt syfte kan också nämnas att den första genomläsningen ganska snart avslöjade att texterna också faktiskt gav indirekta insikter om preferenser och antaganden; vad som bör främjas kan utläsas genom att ”kasta om” ett givet negativt narrativ, och vice versa. Men eftersom det var svårare att hitta utopier inom en någorlunda modern tidsperiod valdes endast dystopier ut för studien.
Sammanfattningsvis består data av fiktiv skönlitteratur som beskriver människors livsvillkor under radikalt annorlunda sociala förhållanden. Som ger tillräckligt rik information om dystopiska narrativ. Som skrevs under modern tid (efterkrigstid) och representerar olika decennier under genrens ”högsäsong”.
Den analyserade litteraturen, vilken presenteras kort i Appendix, kom att bli följande verk:
Margaret Atwoods The Handmaid's tale, Ray Bradburys Fahrenheit 451, Aldous Huxleys
Brave New World, Ursula K. Le Guins The Dispossessed: An Ambiguous Utopia, och George
Orwells Nineteen Eighty-four, vilket gav ett material på ganska precis 1 500 sidor.
4.5 Metodologiska begränsningar
Metodens svagheter beror sammanfattningsvis på forskarens egna val och förmågor. Det är upp till forskaren själv att noga redovisa och motivera det egna arbetet så att en koherent bild
17 av processen framträder. Om forskaren lyckas väl med sin uppgift är metoden av samma anledningar en styrka.
Som ovan nämnts kan det subjektiva urvalet utgöra en svag punkt. Ett geografiskt urval kunde exempelvis ha gett ett annat resultat. Studien kunde ha utformats på annat sätt och kunde ha baserats på en annan typ av material. Exempelvis kunde filmer ha använts, men som ovan nämnts har texter på originalspråk använts i syfte att komma så nära författarens text som möjligt. Det var därför inte rimligt att använda material som ”tolkats” för att passa filmduken. Metoden utgör ett mycket flexibelt verktyg, och dess validitet och reliabilitet beror på forskarens förmåga att göra lämpliga initiala bedömningar av data, ta till sig innehållet i materialet, generera adekvata koder och teman och utföra en reflexiv analys som baseras på materialet. Dessa svagheter adresseras genom en transparant redogörelse genom hela arbetet och genom en hänvisning till empirin i resultatdelen.
Eftersom metoden inte tillhör de vanligaste – även om den är välciterad i andra arbeten, och eftersom metoden på grund av sin flexibilitet varierar kraftigt rent metodologiskt så har en länk till en bedömningsmall som metodförfattarna själva författat bifogas arbetet (se Clarke & Braun, 2019). Som exempel kan nämnas att arbetet bedöms utifrån följande:
• Ontologi, epistemologi, teori och vetenskapsfilosofi redovisas och överensstämmer med arbetets syfte och frågeställningar.
• Metodanpassning redovisas och motiveras, och är anpassad till syfte och frågeställningar.
• Teman är tydligt avgränsade och bygger på kodningen.
• Analysarbetet redovisas som en adekvat procedur från kod till tema och överensstämmer med empiri och tolkning av analys.
4.6 Etik
Avsikten med detta avsnitt är att bemöta eventuella etiska betänkligheter som forskaren kan orsaka genom sin design och gentemot undersökningssubjekt och i viss mån mot läsare av arbetet. Eftersom det inte förekommit någon personlig kontakt med ett aktivt subjekt är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet inte en särskilt akut fråga. Enligt god forskningssed ska etiska frågor ändå redovisas och behandlas (Vetenskapsrådet, 2002).
En reflektion kring kraven på god forskningsetik är att en publicerad författare är väl medveten om att läsaren gör sina egna bedömningar av en text. Med respekt för det kulturarv som författarna efterlämnat har dock endast texter på originalspråk använts.
Som publicerade kan rimligen inte författare som ännu är i livet antas behöva informeras i förväg, ge sitt samtycke, avkräva någon konfidentialitet, eller lovas någon begränsat nyttjande. Det görs med andra ord inget rimlig antagande om att någon kan lida men av nyttjandet av texterna. Inte heller har någon mer personlig eller privat information hanterats. Den data som använts finns tillgänglig för var engelskspråkig person i världen varför nyttjandet av den inte anses behöva begränsas.
Sammanfattningsvis kan sägas att så länge författarnas litterära gärning respekteras så att deras eget budskap beaktas i analysen bör rimlig hänsyn ha tagits. Detta har adresserats genom att genomföra analysen så långt det är möjligt enligt originaltexten, och genom det aktiva beslutet att delge ett författarperspektiv angående respekten för det egna arbetets originalitet.
