Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet
UNGAS DELAKTIGHET I
SAMHÄLLSVÅRD
- EN LITTERATURSTUDIE OM
PROFESSIONELLAS UPPLEVELSER
EMELIE SVENSSON
LINN MÅRTENSSON
UNGAS DELAKTIGHET I
SAMHÄLLSVÅRD
- EN LITTERATURSTUDIE OM
PROFESSIONELLAS UPPLEVELSER
EMELIE SVENSSON
LINN MÅRTENSSON
Svensson, E & Mårtensson, L. Ungas delaktighet i samhällsvård. En
litteraturstudie om professionellas upplevelser. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,
institutionen för socialt arbete, 2020.
Bakgrund: Det finns ett flertal lagrum i Sverige som reglerar ungas rätt till
delaktighet i beslut som rör dem själva. Det är en grundläggande rättighet och ett centralt uttryck för att visa respekt för ungas status som självständiga subjekt. Det är inte alltid möjligt för unga att införliva delaktighet på egen hand utan de är ofta beroende av professionella. Professionellas uppfattningar om ungas rätt till delaktighet kan dock utgöra ett hinder för dess införlivning.
Syfte: Syftet med studien var att undersöka professionellas upplevelser av ungas
delaktighet i samhällsvård och vilken betydelse det har för vården.
Metod: En litteraturöversikt med en induktiv ansats har använts i studien. Det
insamlade materialet har antagit en kvalitativ ansats och är baserat på 11 vetenskapliga artiklar från databaserna Psycinfo och Sociological abstract. Artiklarna har analyserats genom en tematisk analys.
Resultat: 6 teman identifierades i studien: "Betydelsen av
deltagande", ”Förutsättningar hos unga", "Förutsättningar hos professionella", "Skydd av unga", "Relationers påverkan på delaktighet" och "Utmaningar och framtida behov ”.
Diskussion: Resultatet visar på att professionella uppfattar ungas delaktighet som
en viktig aspekt i praktiken. Samtidigt finner de utmaningar i att införliva det. De upplever ett behov av mer kunskap inom området och ett bättre välfärdssystem. Nyckelord: Delaktighet, professionella, samhällsvård, unga, upplevelser.
YOUNG PEOPLE’S
PARTICIPATION IN SOCIAL
CARE
- A LITERATURE REVIEW ON
PROFESSIONALS’ EXPERIENCES
EMELIE SVENSSON
LINN MÅRTENSSON
Svensson, E & Mårtensson, L. Young people's participation in social care. A literature review on professionals' experiences. Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2020.
ABSTRACT
Background: There are several different laws in Sweden governing young
people’s rights to participate in decisions that concerns themselves. It is a
fundamental right and an expression of showing respect for young people’s status as independent subjects. It is not always possible for young people to incorporate their participation on their own as they often depend on professionals. The professionals’ perceptions of young people’s right to participation may be an obstacle to its incorporation.
Aim: The aim of this study was to explore professionals’ experiences of young
people’s participation in social care.
Method: A literature review with an inductive approach has been used for the
study. The collected material has adopted a qualitative approach and is based on 11 articles found in databases Psycinfo and Sociological Abstracts. The articles have been analyzed through a thematic analysis.
Results: 6 themes were identified in the study: ”The importance of
participation”, ”Conditions for young people”, ”Conditions for
professionals”, ”Protection of young people”, ” Impact of relationships on participation” and ”Challenges and future needs”.
Discussion: The results show that professionals consider participation to be an important aspect of their practice. At the same time, they find challenges in incorporating it. They experience a need for more knowledge in the area and a better welfare system.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 5
2. PROBLEMFORMULERING ... 5
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
4. BAKGRUND ... 6
4.1 BEGREPPSDEFINITIONER ... 7
4.1.1 Unga ... 7
4.1.2 Professionella ... 7
4.1.3 Samhällsvård ... 7
4.1.4 Statens institutionsstyrelse (SiS) ... 8
4.1.5 Delaktighet ... 8
4.2LAGRUM ... 9
4.2.1 Socialtjänstlag (2001:453) ... 9
4.2.2 Lag (1990:52) om särskilda bestämmelser om vård av unga ... 9
4.2.3 Lag (2018:1197) om Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) ... 10
4.3 KUNSKAPSLÄGE ... 10
4.3.1 Ungas delaktighet i praktiken ... 10
4.3.2 Ungas delaktighet i tvångsvård ... 12
4.3.3 Professionellas införlivning av ungas delaktighet ... 13
4.3.4 Professionellas perspektiv på delaktighet ... 14
4.3.5 Ungas perspektiv på delaktighet ... 15
5. TEORI ... 16 5.1 EMPOWERMENT ... 16 5.2 ADVOCACY (FÖRETRÄDARSKAP) ... 17 5.3 DELAKTIGHETSSTEGEN ... 18 6. METOD ... 19 6.1 DESIGN ... 19
6.2 URVAL OCH DATAINSAMLING ... 19
6.3 DATAANALYS ... 20 6.4 FÖRFÖRSTÅELSE ... 21 6.5 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 21 6.6 ARBETSFÖRDELNING ... 22 7. RESULTAT ... 22 7.1 BETYDELSEN AV DELAKTIGHET ... 22
7.2 FÖRUTSÄTTNINGAR HOS UNGA ... 23
7.3 FÖRUTSÄTTNINGAR HOS PROFESSIONELLA ... 24
7.4 SKYDD AV UNGA ... 25
7.5 RELATIONERS PÅVERKAN PÅ DELAKTIGHET ... 26
7.6 UTMANINGAR OCH FRAMTIDA BEHOV ... 27
8. DISKUSSION ... 28
8.1 METODDISKUSSION ... 29
8.1.1 Trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet ... 29
8.2 RESULTATDISKUSSION ... 30
8.2.1 Sammanfattning av resultat ... 30
8.2.2 Betydelsen av delaktighet ... 31
8.2.3 Förutsättningar hos unga ... 32
8.2.4 Förutsättningar hos professionella ... 34
8.2.5 Skydd av unga ... 35
8.2.6 Relationers påverkan på delaktighet ... 36
8.2.7 Utmaningar och framtida behov ... 37
9. SLUTSATS ... 39
10. KÄLLFÖRTECKNING ... 41
Bilaga 1...46
1. INLEDNING
“…[Participation] means to talk with them [children] and involve them, talk with them about what we plan to do, listen to what they themselves feel about the situation” (Križ & Skivenes 2017, s.16).
Citatet ovan kommer från en professionell som har uttalat sig om sin upplevelse av vad delaktighet innebär för unga i samhällsvård.
I Sverige beslutas det varje år om att cirka 30 000 unga ska erhålla vård utanför det egna hemmet (Statens institutionsstyrelse 2020). Unga blir i majoriteten av fallen tvångsplacerade enligt Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU, SFS 1990:52) och vårdas därav mot sin vilja. Enligt Socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:453) ska socialnämnden verka för att unga växer upp under trygga och goda förhållanden och se till att unga får det skydd och stöd de behöver. Enligt Lag om Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen, SFS 2018:1197) finns det höga krav på ungas delaktighet i ärenden som rör dem själva.
Delaktighet har en stor betydelse för individers personliga utveckling och att låta unga vara delaktiga i beslutsprocesser kan medföra en bättre måluppfyllelse. (Barnombudsmannen 2020a). Uttryck, information, meningsfullhet och
frivillighet är fyra begrepp som väl beskriver hur ungas deltagande i samhällsvård bör se ut (Mattsson 2008). De ska ges utrymme till att uttrycka sina åsikter, erhålla relevant information, ha en meningsfull plats i processer och de ska ges information om situationer som rör dem själva så att de sedan frivilligt kan avgöra om de vill delta eller inte (ibid.).
2. PROBLEMFORMULERING
Det har sedan långt tillbaka funnits bestämmelser om mänskliga rättigheter för unga och en vilja om att skydda deras rätt till liv och utveckling. Bland annat så skrevs år 1923 dokumentet ”Deklaration om barns rättigheter” av Eglantyne Jebb, Rädda Barnens grundare. Efter andra världskriget år 1946 bildade FN United Nations International Children Emegency Fund (UNICEF) för att hjälpa de barn som tvingats fly till följd av kriget. FN:s konvention om barns rättigheter,
Barnkonventionen, antogs av FN:s generalförsamling år 1989 och kom till att bli svensk lag 1 januari 2020 (UNICEF 2020).
Bestämmelser om ungas rättigheter regleras på olika vis i svensk rätt. Dels så finns det grundläggande bestämmelser gällande unga i Barnkonventionen men även i SoL och LVU. Begrepp som Barnets bästa och Barnets rätt är idag frekvent förekommande och handlar i grunden om ungas rätt till att bli bemötta med respekt och att ses som värdiga på lika villkor som vuxna individer (Mattsson 2014). Ett centralt uttryckt för respekt av ungas status som subjekt och aktör med rätt att vara delaktig i sitt eget liv är delaktighet (Mattsson 2008). Det anses vara en grundläggande medborgerlig rättighet och är av stor vikt för att upprätthålla demokratiska värden. Däremot är det inte alltid möjligt för unga att på egen hand förverkliga delaktighet utan en vuxen aktör. Professionella är den aktör som i
förhållande till välfärdsprocesser har i uppgift att införliva ungas delaktighet. Däremot finns det svårigheter i att beakta värden som demokrati, rättssäkerhet, integritetsskydd och principen om ungas bästa utifrån att det råder ett
asymmetriskt maktförhållande mellan unga och professionella (ibid.). Trots att professionella ska införliva delaktighet så visar det sig att deras uppfattningar om ungas rätt till det utgör ett hinder. Den skicklighet, villighet och tid som krävs finns inte alltid hos dem (Kosher & Ben-Arieh 2019).
Det finns en tydlig motsägelse i form av att regeringen tillhandahåller
instruktioner om hur ungas delaktighet ska se ut men där professionella väljer att tolka dem på eget vis (Berrick et al. 2015). De anser bland annat att unga inte har kunskap om sin situation eller att åldern är en avgörande faktor i huruvida de ska vara delaktiga eller inte. Unga anses kunna hantera saker på olika vis beroende på vilken ålder de befinner sig i. Professionella anser sig även behöva inta ett
skyddande förhållningssätt då delaktighet i vissa fall kan göra mer skada än nytta. De vill på så sätt agera en barriär mellan unga och deras problematik (ibid.).
Unga upplever själva att de inte får vara tillräckligt delaktiga i processer som rör dem (Mattsson 2008). Beslut fattas över deras huvud och de upplever bristande möjligheter till att påverka den situation de befinner sig i, eller att få komma till tals (ibid.). I institutionsvård visar det sig finnas allvarliga brister där unga inte känner till den behandlingsplan som utformats och att professionella inte delger viktig information. Att exkludera unga kan innebära att de upplever en brist på respekt (Hermodsson & Hansson 2005). Det i sig bidrar till en utmaning i att skapa förtroendefulla relationer till aktörer i välfärdssystemet. Det påverkar även hur unga väljer att öppna upp sig för professionella, vilket i vissa fall är en viktig faktor i deras arbete. Ungas perspektiv riskerar på sådant vis att exkluderas (ibid.).
Ungas rätt till delaktighet uppmärksammades redan år 1923 och sedan dess har det skett en stor utveckling inom området (UNICEF 2020). Men att det har tagit 31 år för Barnkonventionen att bli svensk lag vittnar om att det fortfarande bör ske ett framåtskridande när det kommer till ungas delaktighet och rättigheter. Utifrån den distinktion om införlivning av delaktighet som finns i välfärdssystemet är det därmed av intresse att vidare undersöka hur professionella upplever att ungas delaktighet ser ut i praktiken.
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med den här studien är att undersöka hur professionella ser på ungas delaktighet i samhällsvård och att undersöka vilken betydelse ungas delaktighet har för vården.
Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats:
1. Hur upplever professionella ungas delaktighet i samhällsvård?
2. Vilken betydelse har ungas delaktighet för genomförandet av vården?
I det här avsnittet presenteras ett kunskapsläge över valt område. Vidare redogörs relevanta begrepp och lagrum som förekommer i studien.
4.1 Begreppsdefinitioner
I den här delen tydliggörs definitioner av begrepp som används genomgående i studien för att bidra till ökad förståelse för ämnet.
4.1.1 Unga
I Barnkonventionen används begreppet barn i betydelsen av en individ som är under 18 år. Begreppet unga definieras av Ashing (2010) som individer i åldern 13–29 år. Inom ramen för den här studien kommer begreppet unga att användas genomgående och syfta till individer i åldersspannet 0–21 år. Detta utifrån att svensk lagstiftning erhåller åldersbestämmelser för barn och unga i relation till samhällsvård. Enligt SoL och LVU kan unga erhålla vård upp till 21 års ålder. 4.1.2 Professionella
Enligt Psykologiguiden (2020) har begreppet professionell innebörden av en individ som är sakkunnig inom ett område. Det är en yrkesutövare som är skicklig inom ett område (ibid.). Inom ramen för den här studien anges begreppet
professionella i förhållande till de individer som i sin yrkesutövning arbetar med unga som erhåller samhällsvård.
I relation till samhällsvård anger socialstyrelsen (2016a) att professionella ska inneha en lämplig utbildning och erfarenhet för att kunna säkerställa insatser av god kvalitet. Med god kvalitet menas bland annat att arbetet ska följa aktuell lagstiftning och att unga får det stöd och den hjälp de behöver (ibid.). Kompetens och utbildning vad gäller erfarenhet ska möta de behov av vård som ungar har (Socialstyrelsen 2016b). Vidare anger Socialstyrelsens allmänna råd att
professionella bör ha minst en 2-årig eftergymnasial utbildning och en personlig lämplighet för att kunna utföra sin praktik. Utbildningar inriktat mot socialt arbete, socialpedagogik eller beteendevetenskap är av relevans (ibid.). 4.1.3 Samhällsvård
Samhällsvård föregås av en barnavårdsutredning som utförs inom kommunal individ- och familjeomsorg. Utredningarna utgår i många fall från anmälningar som inkommer från anmälningspliktiga professioner, till exempel lärare. Alternativt utgår de från en orolig allmänhet. Placering inom samhällsvård kan antingen ske på frivillig grund enligt SoL där vårdnadshavare eller unga samtycker. Alternativt så kan det ske med tvång enligt LVU, där motsvarande samtycke saknas (UNICEF 2016). Vården kan ske i olika former, till exempel i ett familjehem eller på ett särskilt ungdomshem som bedrivs av Statens
institutionsstyrelse (SiS). Enligt senast rapporterad statistik från socialstyrelsen fick 38 000 unga någon gång under år 2018 vård enligt SoL eller enligt LVU. Majoriteten av insatserna var beslutade enligt SoL och resterande enligt LVU. Den vanligaste vårdformen var familjehem följt av Hem för Vård och Boende (HVB-hem) (Socialstyrelsen 2019).
Samhällsvård kan ha olika funktioner beroende på den enskilda individen. För vissa kan det handla om en skyddsåtgärd i förhållande till bristande omsorg eller så kan det vara en form av behandlande ambitioner (UNICEF 2016).
Inom ramen för den här studien anges begreppet samhällsvård i relation till den vård unga kan erhållas utanför sitt hem.
4.1.4 Statens institutionsstyrelse (SiS)
Statens institutionsstyrelse är en statlig myndighet som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård och behandling av ungdomar med allvarliga psykosociala problem, så som kriminalitet och missbruk. En placering på ett SiS-hem
genomförs efter att socialtjänsten på olika sätt har uppmärksammat en ung person som kan vara i behov av tvångsvård. Socialtjänsten lämnar begäran om
tvångsvård till förvaltningsrätten som i sin tur beslutar om ett omhändertagande. Unga på SiS-hem vårdas enligt LVU och flera av institutionerna har låsbara platser. De flesta SiS-hemmen erbjuder utredning av den unga i samband med placering. Det är av stor vikt att utredningen sker i samband med placerande socialtjänst samt unga och deras familjer. De ska kontinuerligt få återkopplingar och deras åsikter och intressen ska beaktas. Tanken med SiS-hem är att unga som hamnat i socialt utsatta situationer ska placeras och vårdas för att kunna få samma möjligheter som andra unga (SiS 2020).
4.1.5 Delaktighet
Socialstyrelsen (2015) definierar begreppet delaktighet som brukarinflytande. Det är ett samlingsnamn för insatser och aktiviteter som syftar till att stärka vård- och omsorgstagarens inflytande. Brukarinflytande kan finnas på olika nivåer vilka i sin tur kan påverka varandra. För att exemplifiera så kan stärkt inflytande på en nivå öka förutsättningar för inflytande på övriga nivåer. Myndigheten anger tre olika nivåer: individnivå, verksamhetsnivå och systemnivå. Med inflytande på individnivå menas att den enskilde individen har möjlighet att påverka sin
livssituation och den vård eller det sociala stöd som han eller hon erhåller. Det vill säga att han eller hon innehar delaktighet. Inflytande på verksamhetsnivå innebär att den enskilde individen har möjlighet till medverkan i utveckling och beslut inom en viss verksamhet, till exempel på ett boende. Slutligen innebär inflytande på systemnivå att den enskilde individen har politiskt inflytande eller medverkan när det gäller att ta fram olika riktlinjer (ibid.).
Socialstyrelsen (2017) anger att enskilda individer ska få komma till tals vid alla beslut som rör honom eller henne. I ärenden som rör unga ska deras intressen särskilt uppmärksammas och övervägas. Att få vara delaktig är en rättighet och främjar ungas hälsa. Det kan bidra till ökad motivation och intresse i vardagliga situationer. Unga kan uppleva en högre kontroll över sitt liv och inneha en större förståelse för insatser som erhålls. Självuppskattning kan öka och bidra till positivitet, vilket i sin tur ger goda förutsättningar för att klara utmaningar i livet. Det grundar sig i att den unga har blivit sedd och lyssnad till, har inflytande över, förstår och kan påverka sin situation. Delaktighet bör beaktas i ett tidigt skede i processer som rör den unga och de ska få möjlighet att beskriva sitt perspektiv i syfte att deras behov ska bli uppfattat på rätt vis. För att unga ska kunna vara delaktiga krävs det en insikt om och förståelse för hur de ser på sin omvärld. Professionella bör därmed ha goda kunskaper om unga, kunna respektera dem som personer och arbeta för att inte skada deras värdighet (ibid.).
Vid bedömning av vilken delaktighet unga får i vård och omsorg beaktas deras mognad. Begreppet mognad är komplext och det går sällan att peka ut exakt hur en bedömning av det ska göras (Socialstyrelsen 2017).
4.2 Lagrum
I det här avsnittet redovisas de lagrum som är relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Lagrummen tydliggör de förutsättningar som finns för ungas delaktighet i samhällsvård.
4.2.1 Socialtjänstlag (2001:453)
SoL är en omfattande ramlag som handlar om socialtjänstens verksamhet i Sverige. Som ramlag innehåller den grundläggande värderingar som användaren ska utgå ifrån, men ger samtidigt utrymme för tolkning. Lagen består utav 16 kapitel varav samtliga berör olika områden som professionella ska ta hänsyn till i sin praktik. Riktlinjer för hur samhällets skyldighet ser ut gentemot medborgare och enskilda individers rättigheter definieras även. 1 kap 1 § är den så kallade portalparagrafen där socialtjänstens mål beskrivs. Paragrafen anger följande:
1§ Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
● ekonomiska och sociala trygghet
● jämlikhet och levnadsvillkor
● aktiva deltagande i samhällslivet
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människors
självbestämmanderätt och integritet.
Bestämmelser kring unga anges särskilt i kapitel 5. Här anger 1 § att
socialnämnden ska verka för att unga växer upp under goda förhållande, att deras hem möjliggör en fysisk och social utveckling samt att socialnämnden ska bedriva uppsökande verksamhet för att förhindra att unga far illa. 8 p. anger särskilt att socialtjänsten i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om barnets eller den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet.
4.2.2 Lag (1990:52) om särskilda bestämmelser om vård av unga LVU är en lag som reglerar tvångsomhändertagande av unga som ännu inte har fyllt 21 år. 1 § 1 st. anger att insatser enligt lagen ska genomföras i samförstånd med den unga och hans eller hennes vårdnadshavare. Insatserna ska präglas av respekt för den unges människovärde och integritet. 1 § 2 st. anger att den som är under 18 år ska beredas vård enligt lagen om någon av de situationer som anger i 2 eller 3 § förekommer, samt om det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av denne eller av vårdnadshavare. 1 § 3 st. anger att vård med stöd av 3 § får även beredas för den som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållande i övrigt är lämpligare än någon annan vård eller om vård inte kan ges med den unges samtycke.
Om det är sannolikt att unga behöver beredas vård enligt denna lag får
socialnämnden besluta om ett omedelbart omhändertagande för den som är under 20 år enligt 6 §. Det får ske om det är sannolikt att unga behöver beredas vård med stöd av LVU samt att rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn
till ungas hälsa eller utveckling. Beredande av vård sker enligt 2 respektive 3 § vilka anger följande:
· 2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
· 3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
Det är av vikt att socialtjänsten noga följer vården av den unga som vårdas med stöd av LVU. Enligt 13 a § kan detta göras genom personliga besök, enskilda samtal eller samtal med vårdnadshavare. Det är socialtjänstens ansvar att se till att den unges hälsa, utveckling, skolgång och relationer bevaras och utvecklas.
4.2.3 Lag (2018:1197) om Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen)
1 januari 2020 blev Barnkonventionen lag i Sverige (Regeringen 2020). Det innebär att ungas rättsliga ställning förbättras och unga personer nu riktas mer uppmärksamhet. Barnkonventionen hör till den internationella folkrätten vilket betyder att de stater som har undertecknat konventionen nu har en skyldighet att följa konventionens samtliga artiklar (Barnombudsmannen 2020b).
Lagen består av 54 artiklar varav nummer 1–42 ska i originaltexternas lydelse gälla som svensk lag (Barnombudsmannen 2020b). Av samtliga artiklar beskriver 41 stycken ungas rättigheter och resterande påtalar hur staters arbete med
konventionen ska utgöras. Det är av stor vikt att i praktiken arbeta med
konventionen som en helhet och inte enbart välja ut enskilda artiklar. Därav kan det vara svårt att säkerställa att samtliga 54 artiklar efterföljs i varje enskilt beslut varav man ofta utgår från fyra grundprinciper, vilka anges i artikel 2, 3, 6 och 12. Artikel 2 handlar om varje ung person ska tillförsäkras de rättigheter som
konventionen anges och att alla likas värde ska se till, utan inslag av
diskriminering. Artikel 3 handlar om att i alla åtgärder som rör unga ska i första hand deras bästa beaktas. Unga ska få sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för deras välfärd. Artikel 6 understryker att konventionsstaterna ska erkänna varje ung persons inneboende rätt till livet och ska till sitt yttersta säkerställa deras överlevnad och utveckling. Artikel 12 lyfter fram ungas rätt till att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som rör honom eller henne. Åsikter ska tillmätas i betydelse av ålder och mognad. Unga ska få höras direkt eller genom lämplig företrädare (ibid.).
4.3 Kunskapsläge
I den här delen redogörs den tidigare forskning och andra relevanta texter som funnits om ungas delaktighet i samhällsvård. Detta för att motivera
forskningsfrågorna samt för att kunna validera forskningsresultaten. Forskningen berör professionella och ungas perspektiv men även tvångsvård och ungas delaktighet i praktiken.
4.3.1 Ungas delaktighet i praktiken
Sedan ett par decennier tillbaka pågår en utveckling där ungas roll som
rättighetsinnehavare successivt införlivas i den offentliga praktiken. Utvecklingen sker utifrån en förändrad lagstiftning och numera har begrepp som Barnets bästa
och Barnets rätt blivit vanliga företeelser i reglering inom humanjuridik. Det som främst dokumenterar ungas rättigheter idag är Barnkonventionen. Regleringens syfte är att synliggöra ungas grundläggande rättigheter och göra offentliga organ uppmärksammade på deras skyldighet till att se till att rättigheterna och behoven tillgodoses (Mattsson 2008).
Ungas rätt till delaktighet ställs i förhållande till deras vårdnadshavare och regleras i Föräldrabalken (SFS 1949:381). Lagen anger att unga har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. De ska behandlas med aktning för sin person och egenart, varav kränkande behandling får inte förekomma.
Vårdnadshavare har rättigheter och skyldigheter när det kommer till att bestämma i frågor som rör ungas personliga angelägenheter. Undantag gäller däremot i ärenden som rör omhändertagande enligt LVU. Här åläggs istället socialnämnden att tillgodose ungas grundläggande rättigheter, varav delaktighet är inkluderat. Rätt till delaktighet ska tas hänsyn till i takt med stigande ålder och utveckling. Det innebär att vårdnadshavares rätt att bestämma tonas ut i takt med ungas stigande ålder. När unga har fyllt 15 år har de rätt till att på egen hand föra sin talan och initiera ärenden. Vid bedömning om graden av delaktighet ska ungas utvecklingsgrad och mognad vara avgörande (Mattsson 2008).
Delaktighet är det mest centrala uttrycket för respekt av ungas status som subjekt och aktör, med rätt att vara delaktig i sitt eget liv. Det är en grundläggande medborgerlig rättighet och dess införlivning är av stor vikt för att upprätthålla demokratiska värden (Mattsson 2008). Oppenheim-Weller, Schwartz och Ben-Arieh (2017) anger att unga ofta önskar och innehar en förmåga till att vara delaktiga. Det kan innebära positiva effekter på deras subjektiva välmående, trygghet och stabilitet i vården (ibid.). Vis et al. (2018) anger att det förbättrar självkänslan hos unga. Även om delaktighet kan bedrivas ur ett rättsligt perspektiv så kan det främja målen för en god praxis. Detta utifrån att det har en positiv inverkan på ungas välmående men även för att det kan främja skräddarsydda insatser eller att professionella upptäcker fall av försummelse. Att inte låta unga vara delaktiga kan leda till att de upplever känslan av att förlora kontrollen och hjälplöshet eller ett dåligt självförtroende (ibid.). Det kan även innebära att de upplever ångest och rädsla, men även att de i framtida sammanhang inte vill dela med sig av diverse upplevelser (Oppenheim-Weller, Schwartz & Ben-Arieh 2017).
Mattsson (2008) menar däremot på att unga inte alltid har möjlighet att på egen hand förverkliga sin delaktighet. De är ofta beroende av en vuxen aktör för att få tillgång till information och delaktighet i olika beslutsprocesser (ibid.). Berrick et al. (2015) benämner professionella som en nyckelgrupp i praktiken för att kunna införliva ungas delaktighetsrättigheter. De ska i sin dagliga praktik lägga stor vikt vid att införliva delaktighet i olika sammanhang, vilket ska utgå från de
grundläggande principer som Barnkonventionen anger. Det innebär till exempel att unga har rätt att få vara delaktiga, att yttra sig och delges information som är av relevans för deras omständigheter. Trots detta visar det sig att professionella inte införlivar ungas delaktighetsrättigheter som förväntat (ibid.).
I Norge och Storbritannien identifieras ungas delaktighet som ett nyckelområde där dagens praxis inte lever upp till de förväntningar som barnskyddspolitiken har (Vis & Fossum 2015). Rapporter visar på en låg grad av delaktighet för unga i välfärdsprocesser, i synnerhet bland de som befinner sig i en låg ålder. Orsaken
till detta anses bero på en rad olika kontextuella faktorer vilka berör ungas ålder, beslutsfattandets kontext och professionellas attityder (ibid.). Enligt Ruiz-Casares (2017) anser professionella att delaktighet inte är nödvändigt och till och med skadligt för unga, men även att professionella har en bristande förståelse för vad begreppet faktiskt innebär. Toros, DiNitto och Tiko (2018) uppger att unga i låg ålder anses vara oförmögna att förstå situationen de befinner sig, att uppskatta dess svårighetsgrad eller avgöra vad som behöver ske för att situationen ska utvecklas i en positiv riktning (ibid.). I ett flertal länder har det etablerats trösklar i förhållande till ålder (Križ & Roundtree-Swain 2017). I USA är tröskeln till exempel satt vid 10 års ålder och innan dess får unga inte konsulteras i välfärdsärenden. Det motiveras av att unga känner lojalitet gentemot sina föräldrar, är bristfälligt informerade och att det finns en bristande förståelse för
innebörden av professionellas roller (ibid.).
Križ och Roundtree-Swain (2017) uppger att det finns barriärer på
organisationsnivå som hämmar ungasdelaktighet. Det handlar om organisationers
struktur och deras kontext kring beslutsfattande. Bland annat tenderar det att förekomma en hög grad av formalitet i språk och möteskultur. Miljön är inte anpassad för unga vilket kan leda till känslor av maktlöshet hos unga (ibid.). Vis och Fossum (2015) anger att en del unga inte vill vara delaktiga om det innebär att vistas mycket i formella sammanhang. I förhållande till organisationens struktur kan professionellas attityder komma att påverkas. Positiva relationer till klienter tenderar att vara mest förekommande i organisationer där professionella är eniga
om vad deras roller innebär och nöjda med sittarbete. Vidare fungerar en hög
arbetsbelastning och administrativa skyldigheter som ett hinder för att låta unga vara delaktiga (ibid.).
Mattsson (2008) anger institutionsmiljö som en barriär för ungas delaktighet. Hon menar på att värden som demokrati, rättssäkerhet, integritetsskydd och principen om ungas bästa kan vara svår att förverkliga i en sådan miljö. Det finns ett asymmetriskt maktförhållande som skapas i relationen mellan unga och professionella samt en risk för att det kollektiva får företräde framför det individuella (ibid.).
4.3.2 Ungas delaktighet i tvångsvård
Enligt SiS (2019) befinner sig unga som vårdas på en institution utifrån beslut enligt LVU i en särskild situation. Institutionsmiljön innefattar inskränkningar i deras vardag och särskilda restriktioner. Därav är det viktigt att så långt som möjligt säkerställa ungas medverkan i vården och samtidigt se till så att det inkräktar så lite som möjligt på deras personliga integritet. På institutioner i SiS regi arbetar man med unga på olika nivåer för att säkerställa deras ställning i verksamheten. På en central nivå finner man ett brukarråd som består av organisationer från civilsamhället som företräder målgruppens intressen. Syftet med rådet är att synliggöra ungas perspektiv. Utöver brukarrådet genomförs intervjuer där unga får möjlighet att på egen hand beskriva sin tid på
ungdomshemmet och hur den har sett ut (ibid.).
Vis och Fossum (2015) belyser att det finns en lägre grad av tillfredsställelse när det kommer till delaktighet för unga som vårdas på institutioner jämfört med de som erhåller frivillig vård. Unga som erhåller vård i fosterhem visar en högre grad av tillfredsställelse. En möjlig förklaring till det anges vara att de som vårdas på en institution befinner sig i en särskild situation. I förhållande till ett fosterhem
innebär en institutionsmiljö fastslagna regler och mindre möjligheter till förhandlingar och individuella anpassningar. Unga på institutioner har i många fall en svår beteendeproblematik och sociala problem. Därav påverkar deras upplevda förmågor möjligheten till delaktighet. Det visar sig även att
professionella som hanterar ärenden som rör tvångsvård tenderar att fokusera på föräldrar istället för unga. Däremot kan det vara en utmaning att samarbeta med föräldrar vilket förklaras av att de i många fall är ofrivilliga klienter (ibid.).
Hermodsson och Hansson (2005) beskriver begreppet ”not yets” i förhållande till unga i institutionsvård. Begreppet innebär att unga riskerar att betraktas som att de ”ännu inte är vuxna” och stämplas med begrepp som okunnighet och omognad. De kan inte ta hand om sig själva eller klara sig utanför institutionen utifrån en avsaknad av mognad och kunskap. En utgångspunkt i begreppet kan innebära att professionella lyssnar mindre på ungas perspektiv (ibid.).
Enell (2015) beskriver i sin forskningsrapport att unga riskerar att påverkas negativt av resursbrister och osäkerhet hos professionella. Professionella tenderar att inte delge nödvändig information, till exempel om hur lång ungas vistelsetid på institutionen ska vara. Det i sin tur leder till att unga upplever bristande
delaktighet och känslor av maktlöshet. Det finns även en risk för att de ägnar sig åt saker som inte för dem framåt i en positiv riktning utan som istället får tiden att passera. Vidare skriver Enell (2015) om begreppet egenkontroll vilket handlar om möjligheten för unga att själv råda över sin situation. För unga som på grund av sin vård tvingas flytta mycket kan det uppstå en komplex dynamik mellan de olika hemmatillhörigheterna. De riskerar att gå miste om känslan av att ha en stabil och trygg bas som de kan kalla för “hemma” vilket kan försvåra för dem att skapa en egen självförståelse. På så sätt finns det en risk för att unga får en misstro
gentemot vuxna som tvingar dem till att flytta och därför söker de en känsla av egenkontroll.
Genom det får unga en större möjlighet till att själva bestämma och vara delaktiga över sin framtid (ibid.).
4.3.3 Professionellas införlivning av ungas delaktighet
Handley och Doyle (2012) anger att professionella bör ha en adekvat utbildning för att i sin praktik kunna införliva ungas delaktighetsrättigheter. Det handlar dels om att de ska kunna reflektera över hur han eller hon på bästa sätt kan
representera unga men även hur unga kan påverkas av själva delaktigheten. Handley och Doyle (2012) menar även på att professionella bör vara medvetna om hur de i sin roll kan påverka ungas delaktighet. Det handlar dels om deras egen kommunikationsförmåga men även om att ta hänsyn till ungas kognitiva förmågor. Samtidigt påpekar dem en oro över att professionellas utbildning inte ger dem tillräckligt med färdigheter i att arbeta med unga. En del har genom erfarenhet utvecklat vissa färdigheter i kommunikation, men är samtidigt begränsade till muntliga former. Det innebär en risk för mindre engagemang för de unga som är oförmögna att kommunicera muntlig. Därav är det av sin vikt att professionella kan vara kreativa och använda sig av andra metoder än de verbala (ibid.). Ytterligare tar Handley och Doyle (2012) upp att en del professionella visst anser sig vara lagom skickliga för att kunna tala med unga. De innehar kommunikationsfärdigheter vilka innebär att tala med unga på att sätt som är begripligt och visar på respekt. Dessa professionella anger vikten av att se unga som subjekt och att de har en förmåga att kunna yttra sig. Det gäller att ha tålamod, vara inlyssnande, bygga tillit och skapa relationer. De ska även inneha
en förståelse för ungas utveckling och förmågor. Ett lyckat samarbete med unga innebär ett användande av en mängd olika metoder utöver muntlig
kommunikation (ibid.).
Mattsson (2014) anger att professionella kan utgå från olika modeller för att kunna införliva ungas delaktighetsrättigheter i praktiken. Dessa modeller kan skilja sig åt men har som gemensamt hur de definierar och ser på delaktighet (ibid.). I förhållande till detta benämner Hyvönen och Alexanderson (2014) begreppen öppningar, möjligheter och skyldigheter för att kunna identifiera och klargöra professionellas engagemang i att införliva delaktighet. Öppningar
handlar om att professionella är beredda att arbeta på ett sådant sätt där unga bjuds in till delaktighet. Professionellas handlingar och inställningar till att göra unga delaktiga får här betydelse. Möjligheter handlar om de resurser professionella är i behov av för att kunna införliva delaktighet, till exempel arbetstid eller särskilda färdigheter. Skyldigheter innebär att organisationen och dess professionella är eniga om en policy som innebär att det finns en skyldighet att arbeta på ett sådant sätt som möjliggör en särskild grad av delaktighet (ibid.).
Vis et al. (2011) anger faktorer som kan underlätta införlivning av ungas
delaktighet. Det handlar dels om att det är viktigt med en neutral miljö som inte är för formell. Det kan leda till att unga kan kommunicera med vuxna aktörer på ett lugnt sätt. Att förbereda den unga inför möten relaterade till samhällsvården är även av vikt. Det kan innebära en större chans för de unga till att vilja tala (ibid.). 4.3.4 Professionellas perspektiv på delaktighet
Berrick et al. (2015) har genomfört en studie i USA, England, Finland och Norge med syfte att undersöka professionellas uppfattningar om ungas delaktighet i samhällsvård. Resultatet visar på att professionella anser att det är av stor vikt att inkludera unga i olika sammanhang. De anser att man bör samtala med unga, i synnerhet i början av en vårdprocess. Det är viktigt att samla in information om dem och fastställa deras önskningar och känslor, samt ta reda på vilka behov som finns. Däremot visar det sig att ålder och mognad hos unga är avgörande för hur frekvent professionella väljer att samtala med dem. Det motiveras av att unga anses kunna hantera saker i olika grad beroende på vart de befinner sig i ålder och mognad. Utifrån det anses det vara av större vikt att samtala med- och informera unga i en högre ålder och få bekräftat att de förstår. Resultatet visar vidare på att professionella i de nordiska länder tenderar att lägga en större vikt på delaktighet där fokus ligger på ungas känslor, önskemål och behov. I USA och England finns det inte ett lika stort fokus, trots att samtliga länder har rättsliga ramar som talar för det (ibid.).
Berrick et al. (2015) anger att professionella tolkar och bestämmer allmänna instruktioner från regeringen på eget vis i sin praktik. Det handlar bland annat om att de inte vill införliva ungas delaktighet i praktiken. Detta på grund av att de vill anta en skyddande attityd gentemot dem. Istället för att involvera unga allt för mycket vill professionella fungera som en barriär mellan unga och deras problematik (ibid.). De anser bland annat att ungas delaktighet ska begränsas i situationer där de kan utsättas för svår information, om finns allvarliga konflikter mellan föräldrar eller där det finns en risk för att de kan bli skadade av processen (Kosher & Asher 2019). Professionella riskerar även att tro att unga inte är i stånd till att uttrycka sina åsikter utifrån en bristande förståelse eller oförmåga och på grund av sina känslomässiga tillstånd. De anses inte kunna ta det ansvar som
delaktighet innebär (ibid.). Vidare anger professionella även en utmaning i att kunna både stärka och skydda unga (Handley & Doyle 2012). Det är en fråga om att balansera ungas rättigheter till både delaktighet och skydd (ibid.).
Enligt Handley och Doyle (2012) anser en del professionella att de saknar adekvata färdigheter i att arbeta med unga. Det handlar till stor del om hur man kommunicerar, i synnerhet på andra sätt än muntliga (ibid.). Avsaknad av färdigheter förklaras av att professionellas utbildning inte erhåller tillräcklig kunskap om det. Det i sin tur påverkar hur det beslutas om ungas möjlighet till delaktighet. Professionella efterfrågar därför mer utbildning inom området. I synnerhet för att kunna samtala med unga som har funktionsnedsättningar då de riskerar att ha förhållanden som hindrar dem från att formulera sina åsikter genom icke-assisterad konversation. Även utbildning i att samtala med unga som talar andra språk än den professionella efterfrågas (ibid.).
4.3.5 Ungas perspektiv på delaktighet
Unga upplever att det är viktigt att inneha en god relation till professionella som arbetar nära dem (Toros, DiNitto & Tiko 2018). Detta för att skapa situationer där de är bekväma med att säga vad de vill och känner, men även för att bli tagna seriöst. En god relation skapar en positiv skillnad genom att unga upplever sig vara respekterade och får mer egenmakt. Utifrån det uttrycker unga att de vill ha mer stöd från professionella i processer som rör dem själva. Vidare anger de att det är viktigt att känna tillit till professionella vilket inkluderar att de ska hålla löften, inte bryta mot sekretess, ärlighet och ett inlyssnande förhållningssätt (ibid.). I förhållande till det här anger samtidigt Vis et al. (2018) att det största klagomålet från unga inom samhällsvård berör kvaliteten på relationen till professionella.
Toros, DiNitto och Tiko (2018) belyser att ungas delaktighet i praktiken
synonymiseras med begreppen begränsning och minimalt. En del unga upplever att de får begränsad information om beslut som rör dem själva. Det innebär en svårighet att förstå de interventioner som erhålls. En del anger att de i många fall har en minimal kontakt med professionella som hanterar deras ärenden (ibid.). Andra uppger att de sällan blir konsulterade eller att de har fått vara delaktiga men att deras åsikter i slutändan inte har blivit värderade. Utifrån det anger unga att de upplever en rädsla för välfärdssystemet (Berrick et al. 2015). Vis et al. (2018) menar på att unga upplever desorienterade känslor när de inte får vara delaktiga i sina ärenden. De förstår inte varför de erhåller samhällsvård och vad den ska uppnå (ibid.). I förhållande till det här belyser Hermodsson och Hansson (2005) problematik i delaktighet för unga som är placerade på HVB-hem eller SiS-hem i Skåne. Unga anser här att de får begränsad information och att de inte kan
påverka mycket innan placeringen sker. En del får besked om flytt i relativt god tid och har därmed tid på sig för beredelse. Andra får besked samma dag som flytten bär av. Den tid som unga ges för att förbereda sig tenderar att bero på ålder. Äldre får kortare tid på sig jämfört med yngre. Under vistelsetiden upplever unga att de inte får möjlighet att påverka sin situation och att deras röster inte blir hörda. En del blir lovade delaktighet men som uteblir eller så blir de undanhållna viktig information, till exempel om vilka restriktioner som är tillåtna att utföras av professionella enligt lag (ibid.).
Samtidigt så anger Hermodsson och Hansson (2005) att en del unga anser sig vara medvetna om anledning till sin placering, varav information kommer från deras
socialsekreterare. De har även fått information om rutiner som finns på boendet. Vid placering på ett särskilt ungdomshem i SiS regi har unga rätt att få ta del av sina journaler. Endast ett fåtal unga är medvetna om den här rätten. Några unga som har tagit del av sin journal upplever det som ett positivt deltagande medan andra menar på att det är en negativ upplevelse då innehållet inte stämmer överens med deras egna självupplevelser (ibid.).
5. TEORI
I det här avsnittet presenteras den teoretiska ram som kommer att användas i studien. Val av teoretisk ram har gjorts utifrån relevans i förhållande till studiens ämne. Ramen består av teoretiska begrepp och en modell som kommer att
användas i syfte att tydliggöra studiens resultat. Följande begrepp och modell har valts ut: Empowerment, Advocacy (företrädarskap) och Delaktighetsstegen.
5.1 Empowerment
Empowerment är idag ett grundläggande begrepp inom omsorgs- och socialpolitik (Askheim 2007). I sin ursprungsform handlar det om att stärka individer på så sätt att de får kraft att ändra villkor som orsakar en svag eller maktlös position.
Individer ska få förutsättningar för att motarbeta de krafter som håller dem nere och samtidigt få inflytande över sitt liv. På så sätt kan empowerment som begrepp uttrycka både en målsättning och de medel som krävs för att uppnå målen. Inom socialt arbete är målsättningen att frigöra individen från blockeringar som
förhindrar en individuell utveckling (ibid.). Empowerment handlar även om att ha kontroll över sina egna livsval såväl som att kunna påverka andra eller utfall av beslut som rör individens liv (Rønning 2007). Begreppet egenmakt benämns i förhållande till empowerment och syftar till individuella processer som stärker individens självkänsla och ger större möjlighet till att på egen hand ta ansvar för händelser som är avgörande för ens situation (Tengqvist 2007).
Enligt Tengqvist (2007) är makt en central del inom empowerment. I grunden handlar det om att inneha en positiv syn på begreppet och dess innebörd. I
praktiken kan utövande av makt inneha både en positiv och negativ påverkan. Det kan dels användas på ett sätt där det systematiskt begränsar och förminskar marginaliserade gruppers handlingsutrymme och värde. Det medverkar på så vis till att koncentrera makt till de som redan är mäktiga. Att utöva makt på det här viset innebär ett hierarkiskt spel där ökning av makt hos en aktör innebär minskad för en annan. Makten i sig fungerar här på ett sätt som rangordnar och skiljer på individer som mer eller mindre värda, bland annat beroende på kön, ålder eller etnicitet. Tengqvist (2007) menar samtidigt på att makt kan användas på ett sätt som berikar alla inblandade aktörer. På så vis kan förändringar åstadkommas utan att det nedvärderar eller ojämlikt begränsar (ibid.). I förhållande till makt anger Payne (2015) att det inte kan ges direkt till individen utan vuxna aktörer ska hjälpa honom eller henne att på egen hand införskaffa det.
Empowerment har ett samband med begreppet delaktighet då det i sin idealform handlar om att stärka individers positioner och ge dem mer makt över sin situation (Rønning 2007). Inom socialt arbete rymmer en empowermentpraktik
engagemang för att verka för självbestämmande, individens delaktighet och öppenhet från professionella och deras tjänster när det gäller att låta sig påverkas
av individen (Payne 2015). Som professionell innebär det en maktkänslighet där man undviker ett förtryckande förhållningssätt i sin praktik (ibid.). En viktig ståndpunkt inom empowerment är att inneha en positiv syn på individen och att förstå han eller hon i grund och botten är ett aktivt och handlande subjekt som vet sitt bästa om rätt förutsättningar finns (Tengqvist 2007). Fokus ska frekvent ligga på individers lika värde och rättigheter samt att synliggöra och förändra
maktstrukturer så att de visar på respekt för individens lika värde och rättigheter (ibid.).
I det sociala arbetets praktik kan empowerment utforma hjälp och allianser som ger möjligheter för individer att få en större förståelse för- och skapa förändring i sitt liv (Payne 2015). Individen får dels kraft att fatta beslut men även en
förbättrad förmåga och självförtroende. Payne (2015) anger tre huvudsakliga aspekter att utgå ifrån för att arbeta enligt en empowermentpraktik. Det handlar om individens delaktighet i beslutsfattande, möjlighet att få uttrycka sina åsikter för att kunna påverka beslutsfattandet och individens rättigheter utifrån gällande regler och policys. Välfärdssystemet ska i slutändan kunna lämna över sin makt till individerna för att de själva ska kunna ta kontrollen över sina liv. Det handlar då om en varaktig kontroll. Vidare benämns även begreppen normalisering och stärkande av viktiga roller i relation till empowerment. De står för en teori med fokus på en specifik grupp av individer och har ett samband med institutionsvård. Syftet är att kunna erbjuda individer som vårdas på institutioner möjligheter att gå in i viktiga sociala roller, till exempel att få vara delaktig i beslutsprocesser. Men även att utforma en livsstil som liknar den som människor utanför institutionen har (ibid.).
Inom ramen för den här studien anses begreppet empowerment och dess innebörd vara av relevans i förhållande till ämnet. Dels utifrån att (Rønning 2007)
benämner delaktighet vara ett centralt begrepp i förhållande till empowerment, men även för att det kan bidra till en fördjupad analys av förhållandet mellan professionella och ungas delaktighet då det kan styrka unga till att få kontroll över sitt eget liv och situation. I studien kommer begreppet egenmakt att användas i förhållande till empowerment.
5.2 Advocacy (företrädarskap)
Begreppet advocacy benämns i svensk kontext som företrädarskap och har sin grund i juridiska kunskaper (Payne 2015). Begreppet utgör en relevant roll för många omvårdnadsprofessioner men även inom området för barns rättigheter. Dess innebörd handlar om att kunna representera intressen hos maktlösa individer gentemot mäktiga aktörer och sociala strukturer. Det ligger en tonvikt vid att stärka individers roller och genom företrädarskapet representera individer på två olika sätt. Dels så handlar det om en representation i form av att tala för individen men även att beskriva hans eller hennes situation för aktörer som innehar makt. Begreppet har ett nära samband med empowerment varpå det handlar om att individen ska övervinna hinder för att uppnå sina livsmål och få tillgång till sociala tjänster. Liksom empowerment har det ett samband med begreppet delaktighet på så vis att det berör individens roll i situationer som berör deras liv, till exempel i beslutsprocesser (ibid.).
Payne (2015) benämner en utmaning med företrädarskap vilket är dess dubbla innebörder. Ur ett juridiskt perspektiv handlar det om att representera eller
intressen. Inom socialt arbete handlar det mer om betydelsen av att beskriva och visa individens värde i förhållande till mäktiga aktörer. Professionella bör inneha en uppsättning färdigheter och tekniker för att kunna argumentera för individens åsikter och behov. De ska utgå från individens bästa och säkerställa dess
välfärdsrättigheter. Färdigheterna relateras till relationen till individen och berör speciella former av samtal och värderingar som är frekvent förekommande inom socialt arbete. Professionella ska i sin praktik hjälpa individen att nyttja sina välfärdsrättigheter. Payne (2015) benämner det som att professionella står inför ett case advocacy vilket innebär att man arbetar i syfte att förbättra individens tillgång till tjänster som gynnar dem. Vidare anges ett individcentrerat
företrädarskap som handlar om att professionella utformat en tillitsfull relation till individen och gör det möjligt för denne att agera och föra sin egen talan (ibid.).
Inom ramen för den här studien anses begreppet företrädarskap vara relevant då det föranleder en fördjupad analys om professionellas roll i och ansvar för att införliva ungas delaktighet i praktiken.
5.3 Delaktighetsstegen
Delaktighetsstegen är en modell som är utformad av Roger A. Hart och beskriver olika nivåer av ungas delaktighet och inflytande i beslutstagande (Hart 1992). Hart har identifierat åtta olika nivåer av delaktighet som därefter är indelade i två olika områden. De tre första nivåerna beskriver skenbar delaktighet, vilket innebär att unga egentligen inte alls är delaktiga. Resterande fem nivåer beskriver olika grader av faktiskt delaktighet. Delaktighetsstegen är utformad för att fungera som en tankeväckare för att uppmärksamma ungas delaktighet för professionella i olika situationer. Nivåerna är numrerade från steg nummer ett som är nivån av lägst delaktighet till steg nummer åtta som representerar den högsta nivån av delaktighet. Nedan följer de åtta olika nivåerna av delaktighet samt en beskrivning av delaktighetens form (ibid.).
1. Manipulation avser den lägsta nivån av ungas skenbara delaktighet. Här får vuxna de unga att göra som de vill genom att påverka deras handlingar och åsikter. Här är unga delaktiga utan att ha någon förståelse för varför.
2. Dekoration är andra steget av skenbar delaktighet. Det handlar om att vuxna låter unga vara delaktiga utan att berätta för den unga om anledningen till sitt deltagande. Skillnaden från första steget är att de vuxna här låtsas som att de unga inte är inspirationen bakom deras agerande.
3. Symbol är den tredje och sista nivån inom området skenbar delaktighet. Här handlar delaktigheten om att vuxna bjuder in unga till att delta, men det finns inget egentligt intresse av att höra och lyssna till dem. Man låter dem uttrycka sig men väljer slutligen att inte beakta deras åsikter. Det blir istället att unga används som en symbol utåt sett.
4. Anvisad men informerad tillhör den första nivån där unga anses ha en viss delaktighet. Här informeras unga om situationen de befinner sig i och tillfrågas om de vill vara delaktiga eller inte.
5. Konsulterad och informerad innebär att unga får komma med egna åsikter och önskemål som tas seriöst av vuxna. Däremot är det professionella som tar beslut i slutändan.
6. Beslutsfattande initierat av vuxna, delat av barn innebär det steg där mer hänsyn tas till ungas åsikter. Utgångspunkten är dock professionellas åsikter men unga bjuds in till att tillsammans fatta beslut med dem.
7. Initierat och styrt av barn innebär att man till största del utgår från ungas idéer och professionella agerar enbart som ett stöd.
8. Beslutsfattande initierat av barn, delat med vuxna är sista nivån och handlar om att unga är den som styr och tar initiativ och bjuder in professionella till att delta när det gäller att ta beslut.
Det behöver inte vara givet att man i alla situationer strävar efter att vara på den högsta nivån av deltagande, det vill säga nivå åtta (Hart 1992). Nivån man strävar efter att nå växlar från situation till situation och beror till viss del på den ungas ålder och mognad. Hart (1992) beskriver det som att det mest optimala är att den unga väljer vilken nivå av delaktighet som just den känner är hanterbart utifrån dess individuella förutsättningar (ibid.).
Inom ramen för den här studien anses delaktighetsstegen vara av relevans i syfte att analysera hur ungas delaktighet införlivas i praktiken. Det handlar om att belysa professionellas upplevelser av delaktighet i förhållande till de olika stegen som modellen innebär.
6. METOD
I det här avsnittet redogörs den metod som har använts i studien samt hur urval och datainsamling har genomförts. Vidare beskrivs förförståelse inom ämnet och hur etiska reflektioner har beaktats under studiens författande.
6.1 Design
Till studien har en litteraturöversikt med en induktiv ansats använts (Fejes & Thornberg 2015). Det material som har samlats in består av redan publicerad forskning som har antagit en kvalitativ ansats. De grundar sig på mänskliga upplevelser och uppfattningar vilka man genom association till kan härleda en slutsats (ibid.). Litteraturöversikt som metod innebär att arbetet har skett på ett strukturerat vis för att skapa en beskrivande översikt över det valda området (Friberg 2017a). Översikten är baserad på ett systematiskt urval av material. Det har genomförts sökningar i syfte att finna material som är av relevans för studiens ämne. För att få en översikt över området har inledningsvis en bred sökning genomförts. Därefter har resultaten granskats och analyserats för att sedan mynna ut i ett urval. Litteraturöversikten har genomförts på sådant sätt att den ska kunna upprepas och därmed har alla söktermer och avgränsningar inkluderats (Forsberg & Grandsjö 2020; Friberg 2017a).
6.2 Urval och datainsamling
Vid en litteraturbaserad studie utgörs data av olika litterära dokument (Friberg 2017a). Studiens syfte och frågeställningar har fungerat som utgångspunkt i relation till vilka typer av texter som har valts ut, då materialet ska kunna ge “svar” på detta. Det kan handla om forskningsartiklar publicerade i vetenskapliga
tidskrifter, rapporter och doktorsavhandlingar. Även lagtexter eller riktlinjer av olika slag kan förekomma. Till den här studien har enbart vetenskapliga artiklar framtagits. Litteratursökningen har dokumenterats noga och presenteras i bilaga 1 och 2 (ibid.).
En litteratursökning är starkt kontextbunden och därför kräver varje sökning sitt unika tillvägagångssätt (Östlundh 2017). Under studiens gång har dokumentation och analys noga genomförts över tillvägagångssättet och delresultatet.
Litteratursökningen har genomförts i två delar, först en inledande
informationssökning och därefter en egentlig informationssökning. Den inledande informationssökningen har fungerat på sådant vis att den har skapat grunden för sökprocessen. Syftet har varit att få en bred kunskapsgrund inom valt ämne som sedan ska mynna ut i ett mer avgränsat område. Sökningar har genomförts i olika informationskällor för att skapa en förståelse för vilken källa som är av störst relevans. Den data som sökningen har genererat har varit till stor hjälp i att kunna ringa in ett lagom avgränsat ämnesområde. Själva sökandet har i den här delen inte varit särskilt systematiserat utan mer av experimentell och överblickande art. Källorna som har använts är databaserna Psycinfo, Sociological Abstracts och SwePub. Den databas som har genererat bäst och mest relevant resultat är Psycinfo. Sociological Abstracts har genererat liknande resultat som Psycinfo, men färre antal relevanta artiklar. SwePub har genererat ytterst få resultat som inte anses vara av relevans för studien, varav har inget material blivit inhämtat
därifrån.
Utifrån den grund som har skapats i den inledande informationssökningen har en fördjupad och mer avgränsad sökning genomförts i nästa fas, den egentliga informationssökningen (Östlundh 2017). Den här fasen har tagit mycket tid och tankekraft då det systematiskt har arbetats med att få fram det slutgiltiga urvalet av data. I den här delen har en avgränsning genomförts vilket Östlundh (2017) benämner som litteraturavgränsning. Det innebär att kvaliteten på texterna har bedömts vilket resulterar i att en del texter har exkluderats och andra har inkluderats för vidare analys. Däremot har de texter som har exkluderats fortfarande varit av viss relevans för studiens ämne, men inte passat in i resultatdelen. Dessa har istället använts i kapitlet bakgrund, för att utgöra en grund som resultatet kan jämföras och analyseras mot. Vidare har en granskning genomförts av utvalda data för att tydliggöra vad analysen ska grunda sig på. Kvalitetskrav har ställts på texterna, vilket kan ske på olika sätt. I det här fallet har det genomförts en noggrann granskning för att få information om en mängd aspekter som är av relevans att beakta. En sådan aspekt har varit att enbart inkludera data som har en kvalitativ approach eftersom den här studien avser att undersöka professionellas upplevelser. Det fångas bäst genom en kvalitativ metod, till exempel genom intervjuer. Därav har resultat som innehåller
kvantitativa resultat exkluderats till resultatdelen. Vid granskning av data har det inte enbart varit resultatet som har varit av relevans, utan även hur resultatet har kommit till och teoretiska utgångspunkter (ibid.). Ytterligare en aspekt som har beaktats är att inhämta data från olika länder för att på så vis kunna få en bredd och kunna ställa resultat mot varandra. Inhämtade data kommer från England (4), Finland (1), Nederländerna (3), Norge (1), Spanien (1), Storbritannien (1) och USA (2). Efter avslutad granskning har en överskådlig presentation genomförts av insamlade data, se bilaga 2.
Bearbetning och analys av insamlade data har genomförts i form av en tematisk analys (Friberg 2017a). Fribergs femstegsmodell har applicerats som ett
tillvägagångssätt. Modellen går ut på att man tar ut delar från flera helheter för att sedan tillsammans skapa en ny helhet. Tematiseringen är ett led i den kvalitativa bearbetningens rörelse mot en mer förfinad och väl underbyggd analys. Därmed har samtliga artiklar granskats i sin helhet ett flertal gånger i syfte att skapa en ökad förståelse för innehållet. Fokus har legat på resultatet i artiklarna. Som nämnt i tidigare avsnitt har en överskådlig presentation genomförts, vilket har skett i form av en matris (bilaga 2). Matrisen innehåller rubrikerna Författare, år, land, titel, syfte, metod, deltagare, styrkor och svagheter och resultat (ibid.). Vidare har artiklarna sorterats för att finna olika nyckelteman (Hjerm, Lindgren & Nilsson 2016). Kopplingar och mönster har framtagits utifrån att de har uppfattats vara betydelsefulla och relevanta i relation till studiens syfte och frågeställningar, men även i förhållande till den kunskap som har utvecklats kring materialets innehåll. En del av de identifierade temana har haft kopplingar till varandra medan andra har ansetts vara överordnade. Vissa teman representerar aspekter av ett annat tema och andra står för sig själva. En av de främsta utmaningarna i detta stadie har varit att identifiera vilka teman som har varit mest betydelsefulla och vilka som har varit av underordnad betydelse. De tema som har utsetts till att vara av störst vikt har varit de som kan förstås i relation till varandra, som är
återkommande och som innehåller saker som uppträder tillsammans. Målet har varit att presentera teman i materialet som kan förklara och fördjupa förståelsen av den företeelse som studeras (ibid.).
Följande teman har identifierats och valts ut: Betydelsen av delaktighet, Förutsättningar hos unga, Förutsättningar hos professionella, Skydd av unga, Relationers påverkan på delaktighet samt Utmaningar och framtida behov.
6.4 Förförståelse
En viss förförståelse har funnits utifrån författarnas akademiska studier, vilken även innefattar verksamhetsförlagd utbildning inom området. Innan
genomförandet av studien har området studerats i syftet att få en överblick och kunna göra en lagom avgränsning. På så vi har en viss förförståelse skapats redan i det här stadiet. Vidare finns en bred förförståelse för ungas
delaktighetsrättigheter utifrån aktuella lagrum.
Det går inte att utesluta att förförståelsen har påverkat studiens analys av insamlade data (Henricsson 2012). Däremot har det funnits en medvetenhet om detta och arbetet har därav skett med ett objektivt synsätt. En diskussion mellan författarna har förts om förförståelser innan analys av data har genomförts i syfte att minska påverkan. Medvetenheten och det objektiva förhållningssättet har varit genomgående under studiens gång (ibid.).
6.5 Etiska överväganden
Lag (SFS 2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor anger direktiv när det kommer till forskning som studerar eller berör människor. För att ett arbete ska genomgå en etikprövning förutsätter det att arbetet ska röra känsliga personuppgifter, innebära fysiska ingrepp eller syfta till fysisk eller psykisk inverkan eller en risk för att försökspersonen skadas. Den här studien uppfyller inte nämnda kriterier varav en etikprövning inte har varit av relevans. Däremot har det under studiens gång gjorts etiska överväganden samt så har det
genomgående strävats efter att tillämpa ett objektivt synsätt för att undvika personliga åsikter (ibid.).
Den forskning som har samlats in inom ramen för studien har tidigare blivit etiskt godkänd och granskad av ämnesexperter före publicering (Vetenskapsrådet 2017). På så sätt har det kunnat säkerställas en god kvalitet på studiens innehåll. Den data som har samlats in har genomgått en systematisk och kritisk analys. Deltagarna i den tidigare forskning som har samlats in har då varit informerade om studiens syfte och givit samtycke till sitt deltagande (ibid.).
6.6 Arbetsfördelning
Under studiens författande har det till stor del skett ett gemensamt framställande av samtliga faser och delar. Inledningsvis har reflektion och analys genomförts av gemensamma intressen för att ta fram studiens huvudsakliga ämne, syfte och frågeställningar. Därefter har samtliga faser framställts genom en uppdelning, där respektive författare har tagit sig an olika delar. Däremot har respektive fas
kontrollästs av den andra för att säkerställa att tillvägagångssättet sker på liknande vis och att innehållet är av relevans för studien. För att exemplifiera så har
litteratursökningen genomförts på sådant vis att sökord har framtagits gemensamt. Därefter har sökningar skett individuellt, men i samma databaser. Respektive sökning har kontrollerats av båda författarna för att säkerställa att relevant data inte exkluderas. Vidare har analys av data skett individuellt, men kontrollästs av båda.
Det har upplevts vara positivt att arbeta i par då det har öppnat upp för
diskussioner under studiens författande. Diskussionerna har till stor del handlat om tillvägagångssätt, kritiska reflektioner, för- och nackdelar med vald metod samt även om nya lärdomar som erhållits utifrån insamlade data.
7. RESULTAT
I det här avsnittet presenteras det resultat som har framtagits ur
litteratursökningen. Presentationen sker utifrån de 6 teman som framtagits.
7.1 Betydelsen av delaktighet
Resultat visar på att professionella upplever att ungas delaktighet är en
meningsfull och viktig aspekt i praktiken (Rap, Verkroost & Bruning 2019). De förklarar betydelsen av delaktighet med hjälp av begrepp som involvera, förklara och konsultera. Det innebär även att tänka på ungas behov, använda sig av praktiska former för att fånga deras åsikter, tänka på deras behov och informera dem om vad de som professionella gör. Delaktigheten bidrar till att unga delar med sig av sina åsikter och ger återkoppling, men innebär även en möjlighet att upptäcka styrkor och svagheter hos dem (ten Brummelaar et al. 2018; van Biljeveld, Dedding & Bunders-Aelen 2014). Professionella anser även att delaktighet har ett positivt inflytande på ungas självförtroende, självkänsla, utveckling av autonomi och förbättrar deras kunskap och förståelse för processer och beslut som fattas. Det är därför av stor vikt att unga blir informerade om det inflytande de kan utöva på processer och hur de kan påverka beslut (Rap, Verkroost & Bruning 2019; ten Brummelaar et al. 2018). Att låta unga vara delaktiga i beslutsprocesser kan enligt professionella bidra till ett bättre resultat av
den följande samhällsvården. Insatser anses bli mer anpassade efter vad unga tycker och tänker. Det skapar en känsla hos dem av att vara involverade, trots att professionella har övertaget. Det kan även påverka genomförandet av insatsen då delaktighet ger unga en annan inställning. Professionella menar på att de känner en frihetskänsla vilket innebär valfrihet och en ökad autonomi (ten Brummelaar et al. 2018; van Biljeveld, Dedding & Bunders-Aelen 2014). De belyser även vikten av att unga förstår varför de är involverade och vad processen innebär. Unga ska även ges samma utrymme som andra individer i beslutsprocesser som rör dem själva (Diaz & Aylward 2019; Križ & Skivenes 2017).
van Biljeveld, Dedding & Bunders-Aelen (2014) belyser vidare att professionella har olika syn på betydelsen av delaktighet. En del anger att det är en rättighet för unga och att professionella därmed ska införliva det i praktiken. Andra menar på att delaktighet lär unga om ett ansvar över sin situation varav det blir
betydelsefullt i aspekten att de lär sig fatta rätt beslut och förbereds inför
vuxenlivet (ten Brummelaar et al. 2018; van Biljeveld, Dedding & Bunders-Aelen 2014). Professionella anser även att de låter unga vara delaktiga i syfte att de på ett lättare sätt ska acceptera beslut och insatser som det beslutas om. Däremot belyses samtidigt begränsningar som professionella står inför, till exempel ett begränsat antal insatser att välja mellan. Därav anser de att det är av vikt att unga ska samarbeta med den plan som finns (van Biljeveld, Dedding & Bunders-Aelen 2014). Enligt ten Brummelaar et al. (2018) uppger professionella att ungas
delaktighet har en positiv inverkan på dem själva i deras yrkesroll. Det skapar en bättre atmosfär bland professionella på en gruppnivå och bidrar till ett bättre arbete (ibid.).
7.2 Förutsättningar hos unga
Resultatet visar på att professionella anser att förutsättningar hos unga är avgörande faktorer när det kommer till införlivning av deras delaktighet (ten Brummelaar et al. 2018). Det handlar till stor del om deras ålder, mognad, kapacitet, intelligens- och utvecklingsnivå, problematik och karaktär (ibid.). Därmed är det av sin vikt att anpassa processer och praktiken till ungas
utvecklingsnivå (Balsells, Fuentes-Pelaéz & Pastor 2017). En del professionella upplever en tveksamhet i om unga har kapacitet nog att ta fullt ansvar för sina handlingar och leva upp till samhällets och professionellas förväntningar (ibid.). Andra menar på att man riskerar att begära för mycket av unga genom att låta dem vara delaktiga i olika processer (Rap, Verkroost & Bruning 2019; van Biljeveld, Dedding & Bunders-Aelen 2014). Detta utifrån att de anses ha en bristande förståelse för vilka insatser som finns eller för vilken typ av vård som är lämplig för dem. Därav uppger professionella att de tar beslut utifrån sin egen kunskap och vad de anser vara lämpligt (ibid.).
I förhållande till ungas ålder anger Rap, Verkroost & Bruning (2019) att
professionella anser att unga i takt med stigande ålder bör få mer att säga till om och att deras åsikter ska ges större vikt i beslutstagande som rör deras situation (ibid). De anser att unga bör vara mer delaktiga efter en viss ålder eller att hänsyn bör tas till deras mognad (Mateos et al. 2017). En del professionella anser att unga är redo för delaktighet vid 7 års ålder medan andra anger 10 - 13 års ålder.
Däremot menar de samtidigt på att det bör göras en individuell bedömning då även unga i lägre ålder kan visa på en stor förståelse och kunskap (Križ & Skivenes 2017). Samtidigt upplever professionella ändå att de helst undviker att unga under 6 år är allt för delaktiga. Det motiveras av att unga i den åldern inte
