FAKULTETEN FÖR KULTUR OCH SAMHÄLLE
Business Improvement District i
Sofielund
En fallstudie av en ny samverkansmodell inom stadsplanering
i Sverige
Business Improvement District in
Sofielund
A Case Study of a new Collaboration Model for Urban
Development in Sweden
Carl Andreasson och Farhad Asekzai
Huvudområde: Byggd miljö Nivå: Kandidat
Omfattning: 20 högskolepoäng Examination: Vt18
1
Abstract
Inom samhällsplanering och samhällsstyrning sker det ständigt förändringar. Privata aktörers medverkan har blivit en viktig faktor för planering och det diskuteras på flertal håll om hur näringslivet kan eller ska involveras mer i planering. Näringslivet ses oftare som en medspelare som dessutom börjar bli alltmer närvarande i planeringen i olika avseenden. Detta blir aktuellt får vårt studieobjekt “Fastighetsägare BID Sofielund” som bygger på en sådan samverkan mellan privat och offentlig sektor. I exempelvis USA har BID-processer kommit långt jämfört med Sverige. Det är också i Nordamerika som samverkansformen Business Improvement District formades. Eftersom BID är en ny samverkansform inom svensk stadsplanering blir det särskilt intressant för oss att undersöka. Vår uppsats syftar till att undersöka och förstå hur denna samverkan motiveras i praktiken. Detta gör vi genom en fallstudie av den BID-samverkansprocess som fortgår i Sofielund i Malmö. Intervjuer har använts som tekniker för att genomföra studien och de resultat som framkom av vår undersökning visade att BID som styrningsform motiveras på flertal sätt vilket kan bero på att BID som styrningsform är ny i svensk kontext. Vi har även fått fram ett resultat som tyder på att BIDs är ett uttryck för den neoliberala paradigm som härskar i planeringen och ett uttryck för en viss typ av governancestyrning. Slutsatser vi drar från vår undersökning är å ena sidan att BID Sofielund kan innebära en positiv utveckling för området med sänkt kriminalitet och med seriösa fastighetsvärdar som bidrar till att utveckla stadsdelen, å andra sidan kan vi urskilja en risk för att gentrifiering och liknande processer kan ske i området i och med BID Sofielunds arbete.
2
Abstract in English
In community planning, there are constant changes. The involvement of private actors has become an important factor in planning processes, and it is discussed in many contexts how commercial and industrial life can or should be involved more in planning. The business world becomes more often a co-creator within urban and regional planning in various aspects. This is the case, for our study object "Fastighetsägare BID Sofielund" that is based on such cooperation between the private and public sectors. For example, in the United States, this has been ongoing for a long time in comparison with Sweden. It is also in North America that the business improvement district was formed. Since BID is a new form of cooperation within Swedish city planning, it is particularly interesting for us to study. Our paper aims to investigate and understand how this BID collaboration is motivated in practice. This is done by a case study of the BID collaboration process in Sofielund, Malmö. Interviews have been used as a technique to complete the study and the results of our survey showed that BID as a form of governance is motivated in several ways, which may be due to the fact that BID as a form of governance is new in Swedish context. We have also provided a result that suggests that BIDs are an expression of the neoliberal paradigm that rules in the planning field and an expression of a certain type of governance. The conclusions we make from our study is that BID Sofielund can lead to a positive development for the area with reduced crime and with serious property owners that helps to develop the area, on the other hand, we can interpret a risk of gentrification and similar processes that could take place in the area through BID Sofielund's work.
3
Förord
Denna uppsats har skrivits vid Malmö universitet och vid institutionen för Urbana studier för kandidatprogrammet Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering.
Vi vill först visa vår tacksamhet gentemot samtliga personer som tog sig tid att ställa upp på våra intervjuer: Hjalmar Falck, Emma Cedermarker Oumar, Helena Bohman & Martin Grander. Utan våra samtal hade det inte blivit en uppsats. Vi skulle sedan vilja rikta ett stort tack till vår handledare Malin Mc Glinn som på ett uppmuntrande och motiverande sätt fått oss på rätt väg genom arbetets gång.
Vi skulle sedan vilja tacka våra kurskamrater som suttit med oss på Gäddan, våra diskussioner har varit värdefulla för att vi ska kunna gå vidare i vårt tänkande.
Vi vill även tacka Drake som med sin magiska röst och motiverande musik lyst upp vår tillvaro.
Vi är dessutom tacksamma för studentmiljön på våning tre i byggnaden Gäddan som gett oss bra förutsättningar för oss i vårt uppsatsskrivande. Dessutom uppskattar vi “Vindstilla - Café och mötesplats” i Gäddan som erbjuder välbehövlig mat och näring till ett rimligt pris.
Vi skulle slutligen vilja rikta ett stort tack till våra nära och kära som har försäkrat oss om att det finns ett liv bortom BIDs.
Stort tack.
4
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Bakgrund ... 5
1.2 Syfte och frågeställningar ... 6
2. Metod och material ... 7
2.1 Fallstudie ... 7 2.2 Intervjuer ... 8 2.3 Dokumentanalys ... 10 2.4 Metoddiskussion ... 11 2.5 Avgränsning ... 13 2.6 Disposition ... 14
3. Historisk bakgrund och utveckling av BIDs ... 15
3.1 Internationellt ... 16 3.2 Sverige ... 18 4. Teoretiskt ramverk ... 19 4.1 Neoliberalism ... 19 4.2 Governance ... 21 4.3 Gentrifiering ... 23 4.4 Sammanfattning av teorier ... 25
5. Fastighetsägare BID Sofielund ... 26
5.1 Presentation av Fastighetsägare BID Sofielund ... 26
5.2 Motivering av BIDs enligt intervjupersoner ... 28
5.2.1 Motivering av BIDs enligt Hjalmar Falck ... 28
5.2.2 Motivering av BIDs enligt Emma Cedermarker Oumar - MKB ... 30
5.2.3 Motivering av BIDs enligt Helena Bohman ... 32
5.2.4 Sammanfattning av intervjupersonernas motivering ... 33
6. Analys ... 34
6.1 Hur motiveras BID-samverkan i Sofielund? ... 34
6.1.1 Privat-offentlig samverkan ... 34
6.1.2 Ansvar ... 36
6.2 Påverkas Sofielund av processen, och i så fall hur? ... 39
6.2.1 Rent och tryggt ... 39
6.2.2 Bortom rent och tryggt ... 42
6.3 Vilken typ av styrning är Business Improvement District ett uttryck för? ... 44
6.3.1 Neoliberalism ... 44
6.3.2 Governance ... 45
7. Slutsatser ... 47
8. Referenser ... 50
5
1. Inledning
1.1 Bakgrund
I denna kandidatuppsats kommer vi att studera Business Improvement Districts, i fortsättningen benämnda BIDs. Även om det inte finns någon allmän definition av BIDs beskriver de flesta forskare BIDs som en finansieringsmekanism där företagare och fastighetsägare självmant tar initiativ till dessa för att få till lokala förbättringar och särskilt för att förbättra offentliga tjänster i ett tydligt definierat stadsområde (Hoyt, 2004, s. 367). Vad ett BID gör för insatser beror på hur stadsområdet ser ut, vilka förutsättningar som finns och vad som behöver förändras. De vanligaste drivkrafterna för samverkansformen är attraktion, konkurrenskraft och i förlängningen höjda fastighetsvärden. För att nå dit krävs att stadsområdet är tryggt och rent. Därför kretsar insatserna som finansieras och utförs av BID-samverkan oftast kring lokala trygghets- och attraktionsskapande åtgärder (Fastighetsägarna, u.å.).
Enligt Morçöl et al. (2008, s. 2) initieras och styrs BIDs av fastigheter eller fastighetsägare och blir godkänd av kommunen till att bedrivas i utvalda stads- och förortsområden. Förutom fastighetsägare kan andra slags aktörer ansluta sig till BIDs, exempelvis verksamma företag i området, byalag eller andra föreningar (Fastighetsägare Sofielund, u.å.,a).
I många andra länder där det är vanligare finns BIDs lagstiftad, exempelvis i Kanada, USA, Storbritannien och Tyskland. Denna lagstiftning ligger till grund för hur en BID-struktur ska vara och tvingar därmed aktörer till att ansluta sig till BIDs inom geografiskt avgränsade områden. I Sverige uppstår däremot BID-samverkan på en frivillig grund, det går inte att tvinga aktörer att ansluta sig till en BID-samverkansprocess (Bohman, 2015; Edlund & Westin, 2009). Det finns emellertid en motion som i skrivande stund är på beredning i civilutskottet, vilket innebär att ett juridiskt ramverk för BIDs i Sverige skulle kunna vara på gång (Motion 2017/18:363). BID-samverkansmodellen i Sverige har inspirerats av den internationella versionen som är lagstiftad. Den största skillnaden mellan svenska och internationella BIDs är att i Sverige så uttrycks denna samverkan i föreningsform istället.
6
Oftast tas initiativ till en BID-samverkan på grund av misskötta fastigheter och en nedgången utomhusmiljö. Detta var även fallet till skapandet av “Fastighetsägare BID Sofielund” vilket är den organisation som det föreliggande arbetet fokuserar på (Bohman, 2015, s. 6). Vidare i uppsatsen kommer Fastighetsägare BID Sofielund anges som “BID Sofielund”. Föreningen BID Sofielund bildades i september 2014 genom initiativ från Malmö stad och Fastighetsägarna Syd. Fastighetsägarna Syd är en branschorganisation som arbetar för fastighetsägares intresse och som vill bidra till en väl fungerande fastighetsmarknad. Fastighetsägarna Syd stödjer enskilda fastighetsägares röst genom nätverkande mellan politiker, myndigheter och media (Fastighetsägarna Syd, 2018). Alla som är verksamma i Sofielund kan ansluta sig till BID Sofielund. Det kan vara fastighetsägare, byalag, företag och verksamheter.
1.2 Syfte och frågeställningar
Vi anser att BID är intressanta som studieobjekt eftersom det är en ny samverkansform inom svensk stadsutveckling och eftersom denna samverkans- och finansieringsform även kan säga någonting om Sveriges utveckling från att vara en stark välfärdsstat till att styras utifrån ett mer neoliberalt sätt. Samverkan har blivit en viktig utgångspunkt och en del av stadsplanering. Att ingå i en samverkansprocess som dessutom bygger på en frivillig grund kan medföra problem. Inom ramen för denna kandidatuppsats kommer Business Improvement District (BID) som forskningsproblem att studeras utifrån en ansats som utgår från föreställningar om hur marknadsdrivna reformer påverkar stadsplanering. Då BIDs som styrningsform bygger på samverkan mellan privat och offentlig sektor är vårt huvudsyfte, att utifrån dokument och intervjuer, belysa och förstå hur denna samverkan motiveras i praktiken. Vi kommer undersöka hur de olika berörda aktörerna ser på denna samverkan i Sofielund.
Vi ämnar svara på följande frågor:
- Hur motiveras BID-samverkan i Sofielund? - Påverkas Sofielund av processen, och i så fall hur?
7
2. Metod och material
Vi har i denna undersökning valt att undersöka BID Sofielund genom att göra ett antal intervjuer och dokumentanalyser på ett kvalitativt sätt. Genom ett kvalitativt förhållningssätt kan vi enligt Patel och Davidsson (2011, s. 105) undersöka företeelser samt tolka och förstå livsvärlden och beskriva uppfattningar om det aktuella studieobjektet. I följande avsnitt redovisas tillvägagångssättet för de valda metoderna, vi kommer även motivera prioriteringar och mer eller mindre ofrivilliga val som vi behövt göra i metoderna eftersom prioriteringarna och valen som gjorts under arbetets gång kan ha påverkat resultatet.
Ett forskning- eller utredningsarbete börjar alltid enligt Patel och Davidsson (2011, s. 9) med ett problem. Problemet i frågan är det som forskaren avser att lösa eller belysa genom undersökningen. Problemet behöver inte innebära att det är något som är problematiskt i ordets vardagsbemärkelse. Istället är problemet något som forskaren eller utredaren är intresserad av att erhålla, det kan vara ny eller fördjupad kunskap (ibid). Det finns en mängd olika tillvägagångssätt när en forskare eller utredare ska ta sig an ett problemområde. De flesta undersökningar kan klassificeras utifrån hur mycket kunskap forskaren har om det aktuella problemområdet innan undersökningen börjar (ibid, s. 12). Vår undersökning började med en del kunskapsluckor inom problemområdet eftersom samverkansformen som undersöks är relativt ny i svensk kontext. När det finns sådana luckor i vår kunskap är undersökningen utforskande, dessa undersökningar kallas enligt Patel och Davidsson (2011) för explorativa. Det främsta syftet med explorativa undersökningar är att inhämta så mycket kunskap som möjligt om ett bestämt problemområde. Uppsatsen fokuserar på forskning där datainsamlingen inriktar sig på “mjuk” data, i form av en kvalitativ ansats. Kvalitativa intervjuer och kvalitativa innehållsanalyser är exempel på tekniker som används för en kvalitativt inriktad forskning (Patel & Davidsson, 2011, s. 14).
2.1 Fallstudie
I denna uppsats analyserar vi en av dagens förutsättningar för stadsplanering genom att skildra hur stadsplaneringens förutsättningar har ändrats över tid. Vi gör detta både för att se vart vi befinner oss idag, och för att eventuellt kunna förstå vart vi är på väg. För att uppnå studiens
8
syfte ska föreningen Fastighetsägarna Sofielund användas som fallstudie. Valet av föreningen som fallstudie är först och främst baserat på att det är en av få stadsdelar i Sverige som arbetar aktivt med BID-modellen. Fallstudier är enligt Patel och Davidsson (2011, s. 56) en beteckning som innebär at vi gör en undersökning på en mindre, avgränsad plats. Ett ”fall” kan vara en individ, en grupp individer, en organisation eller en situation. Vid fallstudier utgår forskaren från ett helhetsperspektiv och försöker få så täckande information som möjligt (ibid). Fallstudier används när forskaren vill studera processer och förändringar (ibid, s. 57). I vår fallstudie har vi tillämpat metoderna intervjustudie och dokumentanalys. Vi har försökt att belysa problemområdet allsidigt genom dessa metoder för inhämtningen av information. Detta gör att vi i vår undersökning har använt oss av ett socialkonstruktivistiskt perspektiv när vi förhåller oss till verkligheten och hur kunskap skapas. Detta perspektiv innebär att kunskap skapas mellan människor och i relationerna som uppstår (NE, 2018). Det innebär också att vi har en kritisk uppfattning till den objektiva kunskapen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 11f).
Inom ramen för explorativ undersökning är det enligt Patel och Davidsson (2011, s. 12) en viktig faktor att forskaren använder sig av flera olika metoder för insamling av information. Genom att vi har dessa olika metoder för insamling av information ger det oss ett större utrymme att förstå problemområdet vilket kan stärka vårt resultat. Ett begrepp som blir aktuellt är Triangulering. En aspekt om triangulering tas upp av Patel och Davidsson (2011, s. 107) som menar att fler metoder i datainsamlingen ger en djupare förståelse av problemområdet och kan stärka analysen. I vissa fall ger två olika metoder två olika resultat av samma studieobjekt som vidare kan berika studiens resultat.
2.2 Intervjuer
Inom ett kvalitativt förfarande används olika former av data, däribland texter, bilder och intervjuer (Creswell, 2009, s. 16). Nyckeln i en kvalitativ forskningsmetod är att förstå problemet ur deltagarnas perspektiv och därmed styra forskningen för att få den väsentliga informationen (ibid, s. 18ff). Det finns, som nämnt ovan i stycket, olika tekniker för att samla in ett brett underlagsmaterial, bland annat kvalitativa intervjuer.
9
Vi har genomfört totalt fyra kvalitativa intervjuer. För att göra detta utgick vi från ett semistrukturerat tillvägagångssätt vilket innebär att vi formulerat frågorna på ett sätt som gör att intervjupersonerna kan svara relativt fritt (Patel & Davidsson, 2011, s. 76). Ett allmänt syfte med intervjuerna var att få intervjupersonen att prata fritt om temat i fråga för att få hens perspektiv och erfarenheter av BID Sofielund vilket vi förklarade för intervjupersonen inför varje intervju. För att förbereda oss inför intervjuerna samlade vi material som handlade om BID Sofielund för att sedan göra dokumentanalyser vilket vi kommer redogöra för mer utförligt under nästa underrubrik. Därefter kunde vi välja ut de personer vi ansåg relevanta för vår undersökning. På grund av studiens omfattning valde vi ut fyra personer att intervjua som var relevanta för vår studie samt kunde träffas med kort varsel. Respondenterna kommer kort presenteras här.
● Hjalmar Falck är samordnare för BID Sofielund och är anställd av Malmö stad. ● Emma Cedermarker Oumar sitter i styrelsen för föreningen BID Sofielund och är även
fastighetschef på MKB.
● Helena Bohman är universitetslektor vid Malmö universitet med forskarintressen som kulturgeografi och ekonomisk geografi, hon har dessutom undersökt och skrivit en rapport som heter BID Sofielund - Fastighetsägarnas roll i områdesutveckling, den publicerades 2015, året efter BID Sofielund bildades. Vi har använt oss av den rapporten i arbetet med uppsatsen.
● Martin Grander är doktorand vid Malmö universitet och är verksam inom området urban integration samt bostadsfrågor.
Inför intervjuerna hade vi förberett frågor eller ”teman” med en låg grad av standardisering som vi ville undersöka och få intervjupersonens perspektiv på. Detta gör att intervjupersonen får utrymme att svara med egna ord vilket vi tycker stämmer bra överens med vårt syfte med intervjun (Patel och Davidsson 2011, s. 81). Vi valde även att formulera frågorna på ett sätt så att intervjupersonen kunde tolka frågorna fritt så att hen kan få ett stort utrymme till att svara. Detta gör att våra intervjuer har en låg grad av strukturering (Patel och Davidsson, 2011, s. 75ff). Innan vi började varje intervju försökte vi skapa en avslappnad stämning genom simpla observationer om väder eller dylikt, detta för att intervjupersonen ska känna sig trygg i början av intervjun (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 170).
10
Vi använde oss av snarlika teman i intervjuerna för samtliga intervjupersoner, dessa var:
intervjupersonens relation till BID Sofielund, uppkomsten av BID i Sofielund, vad la grund till bildandet av BID Sofielund och vilka var med då, möjligheter respektive svårigheter med BID Sofielund samt visionen med BID Sofielund. Samtalet med Martin Grander och Helena Bohman
skiljer sig åt från övriga då dessa inte direkt är verksamma i BID Sofielund, de besitter däremot kunskap som är relevant för vår undersökning om BIDs.
2.3 Dokumentanalys
Vi har i vår undersökning använt oss av metoden dokumentanalys, dels för att få en grundlig kunskap om BIDs och dels för att kunna ta det analytiska resonemanget ett steg längre. Dokumentanalyserna består av kvalitativa innehållsanalyser. Enligt Merriam (1994, s. 129) bör vi i dokumenten leta efter kunskaper om situationer, miljöer, innebörder och nyanser. Detta innebär att vi gör en tolkning av rådata samtidigt som vi skapar kategorier som fångar relevanta egenskaper i dokumenten (ibid). Bryman (2011, s. 505) menar att dessa egenskaper kan uttryckas i dokument genom exempelvis citat. Att använda sig av fler källor till sin datainsamling är dessutom relevant. Ifall denna typ av datainsamlingsmetod används så bör forskaren vara medveten om att det inte är en helt sanningsenlig bild av verkligheten som presenteras utan att bilden av verkligheten författas av någon som har ett syfte. Ifall en undersökning görs “för att förstå olika aspekter av en organisation och dess funktionssätt, kommer hen förmodligen att behöva stödja en analys av dokument med andra datakällor” (ibid, s. 502f). Detta har vi tagit i beaktning när vi utför våra två metoder.
Inspirerade av Patel och Davidsson (2011, s. 83) har vi försökt erhålla en grundlig förförståelse för vad BID är för något så att vi kunde vara förberedda och informerade inför intervjuerna. Sedan utförde vi våra intervjuer för att mot slutet av studien använda oss av dokumentanalyser igen vilket bidrog till en djupare förståelse för ämnet i fråga så att vi kunde analysera empirin. Vi har använt oss av metoden under hela arbetet men under vissa perioder mer intensivt. I urvalsarbetet har vi prioriterat dokument som är relaterbara till våra frågeställningar. Likt Patel och Davidssons (2011, s. 69) resonemang har vi tagit hänsyn till omfattningen av dokumenten i förhållande till tiden vi har på oss att genomföra undersökningen. Vi har under hela första halvan av undersökningen samlat på oss dokument och samtidigt analyserat dessa. Typen av
11
dokument som vi gått igenom har varierat, alltifrån rapporter författade av forskare på Malmö universitet till kortare reportage. Vi valde att till en början gå igenom dokument som skulle kunna vara en bra introduktion till BIDs, särskilt i en svensk kontext. Därför använde vi Helena Bohmans rapport BID SOFIELUND - fastighetsägarnas roll i områdesutveckling, Edlunds och Westins rapport BIDs i Sverige? Internationella erfarenheter av ”Business Improvement
Districts”, BIDs på svenska - lokal fastighetsägarsamverkan som är författad av
branschorganisationen “Fastighetsägarna” som är den överordnade nationella organisationen till den lokala organisationen “Fastighetsägarna Syd” som vi tidigare benämnt. Dessa är några av de dokument vi analyserat och använt oss av. För att få en fördjupad kunskap ville vi förstå hur BIDs uppkom och hur det ser ut internationellt. Därför använde vi exempelvis antologin
Business Improvement District - Research, Theories, and Controversies av Morçöl et al., den
vetenskapliga artikeln A Government for Our Time? - Business Improvement Districts and
Urban Governance av Briffault samt den vetenskapliga artikeln The Business Improvement District Model: A Balanced Review of Contemporary Debates av Hoyt & Gopal‐Agge.
2.4 Metoddiskussion
Som vi tidigare beskrev genomfördes fyra intervjuer med personer som kunde ses med kort varsel. Från början tänkte vi inkludera fler, från andra organisationer och företag som är medlemmar i BID Sofielund. Detta baserat på att vår målsättning var att erhålla ett bredare perspektiv på hur föreningen upplevs av medlemmarna. Vi har inte samtalat med alla de vi har velat prata med från början vilket påverkar resultatet och kan vidare innebära en begränsning i resultatet och de slutsatser vi kommer fram till. Martin Grander, doktorand på Malmö universitet, ansåg vi som en nyckelperson att intervjua eftersom han forskar inom bostadsfrågor. Dessutom hänvisade Emil Pull, doktorand vid Malmö universitet, oss till Martin Grander som tydligen var insatt i BID och den processen i Sofielund. Vi ansåg att ett kunskapsutbyte med honom var relevant för studiens ändamål. Utfallet av mötet var däremot inget vi kunnat använda oss av i studiens resultat men däremot visade det sig bli viktigt för uppstarten av vår studie som i och med kunskapsutbytet gav oss inriktningen till vår studie.
En aspekt som bör tas i beaktning när någon ska utföra en intervju är huruvida relevant och välinformerad intervjupersonen är till undersökningsarbetet (Yin, 2007, s. 119). I början av
12
arbetet med uppsatsen när vi letade material att studera hittade vi Helena Bohmans rapport från 2014 om fastighetsägarnas roll i områdesutveckling. Vi såg direkt relevansen med rapporten till vår undersökning och har i hög grad använt oss av den. Därför såg vi potentialen att intervjua författaren till den, Helena Bohman, för att vidare diskutera rapporten men även vad som hänt sedan den skrevs. Vi ansåg att Bohman var en välinformerad respondent men detta var dock en missberäkning från vår sida då Bohman inte varit särskilt involverad i processen sedan rapporten skrevs.
Vi studerade även tidigare forskning om BIDs internationellt samt nationellt innan vi utförde våra kvalitativa intervjuer vilket kan ha påverkat vår tolkning av resultatet från intervjun. Som Patel och Davidsson (2011, s, 83) belyser är en människa enligt hermeneutikens kunskapsteori inget blankt blad utan påverkas av tidigare teoretiska kunskaper och känslomässiga erfarenheter vid tolkningsprocessen. Denna aspekt har vi försökt ta i beaktning vid intervjusituationen, vid transkriberingen samt vid redovisningen av materialet för att inte påverka det men vi är samtidigt medvetna om att detta är en utmaning.
13
2.5 Avgränsning
Figur 1. Karta över BID Sofielunds avgränsning i Malmö. Kartografer: Carl Andreasson & Farhad Asekzai
Vi har valt att avgränsa vår undersökning av Business Improvement Districts till den BID-inspirerade samverkansprocess som nu pågår i Sofielund i Malmö. Sofielund är ett bostads- och industriområde i Malmö som ligger inom stadsområdet Innerstaden (tidigare Södra innerstaden). Det ligger ca 2,5 km sydost om de centrala delarna av Malmö (se figur 1). I den geografiska avgränsning som gjorts för BID:en ingår delområdena Norra Sofielund, Södra Sofielund, Lönngården, Annelund och Sofielunds industriområde. (Malmö stadsbyggnadskontor, 2017).
14
Sofielund har mycket av gammal bebyggelse kvar och norra delen består mestadels av flerbostadshus från 1910-talet till 1930-talet. Södra Sofielund har många arbetarbostäder från 1920-talet samt flerfamiljshus från 1950-talet. Industriområdet kom till under början av 1900-talet. Sofielund är en utav de fattigare delarna av Malmö och har en ung befolkning i förhållande till övriga Malmö (Malmö stad, 2016).
2.6 Disposition
Vi presenterar kort uppsatsen i inledningen med ett bakgrundsavsnitt. I det kapitlet tas även vårt syfte och våra frågeställningar upp. Sedan presenterar vi de metodval som gjorts samt förklarar metodutformningen. Därefter beskriver vi den historiska bakgrunden och utvecklingen av BIDs följt av internationella erfarenheter och en beskrivning av BIDs i Sverige. Efter bakgrunden redogör vi för vår teoretiska ingång och presenterar sedan vår empiri och den information som samlats in. Efter empirin presenterar vi uppsatsens analys vilket vi belyser utifrån olika infallsvinklar och diskuterar denna. Slutligen kommer vi presentera våra slutsatser.
15
3. Historisk bakgrund och utveckling av BIDs
Som tidigare nämnts började BIDs som en samverkansmetod och som en flexibel finansieringsmekanism på 1960-talet. BIDs fick sitt stora genomslag internationellt under 1960-talet eftersom BIDs ansågs vara en lösning på de ekonomiska och politiska förändringar som skedde under detta decennium (Morçöl et al., 2008, s. 31). Toronto i Kanada var först med att genomföra samverkansformen då affärsinnehavare insåg problematiken med den vikande strömmen av kunder längs ett gatustråk i centrala Toronto (Edlund & Westin, 2009, s. 1). Det blev en lyckad samverkansprocess som började användas på flertal håll i Kanada för att sedan tillämpas i USA och idag i många länder runt om i världen (ibid). Det finns 1000-tals BIDs runt om i världen och de är särskilt uppmärksammade i storstadsområden, till exempel Toronto, New York, Los Angeles och Philadelphia (Morçöl et al., 2008, s. 2). I flera länder, men särskilt i USA, har en förändring skett när det gäller synen på statens inflytande (Edlund & Westin, 2009, s. 5). Uppkomsten av BIDs var en ersättning till kommuner i frågan om lokal utveckling eftersom det lokala styret i dagens USA oftast är ett nätverk av diverse aktörer (ibid, s. 9). I USA utvecklades BIDs som en privat-offentlig samverkan under 1980-talet med stort fokus på övergivna områden. Strukturella förändringar i storstadsområden skapade förutsättningar för BIDs (Morçöl et al., 2008, s. 32). Det var näringsidkarens egennytta och deras kraftfulla roller i stadspolitiken som satte BIDs i rörelse (ibid). Detta är i linje med Bohmans (2015, s. 4) antagande om att alla fastighetsägare i grund och botten är homo economicus som söker egennytta. Hon menar att fokus i första hand är att ge bättre förutsättningar för de som bedriver affärsverksamheter i fastigheterna och som konsekvens är tanken att fastighetsägarna ska gynnas på sikt genom högre intäkter från fastighetsvärden (ibid, s. 7). Edlund och Westin (2009, s. 1) instämmer i påståendet och menar att ett väsentligt ekonomiskt motiv för fastighetsägare att stödja denna samverkansform är eftersom en eventuell upprustning av området ökar fastighetsvärdet.
Utformningen av BIDs är i mångt och mycket platsspecificerad eftersom olika platser har olika problem (Bohman, 2015, s. 7). Det är på fastighetsägarnas initiativ som BIDs i de flesta fallen tillkommer. Fastighetsägarna går samman och bildar en kommitté som tar fram en plan för processen, dess mål, former och finansiering (ibid). Planen läggs sedan fram till kommunen som beslutar om BIDs bildande. Det finns mycket som talar för BID-samverkan och rädslan för free-riders motiverar och legitimerar skapandet av BIDs. Free-riders eller snålskjutsåkare
16
är benämningen för företag, fastighetsägare eller andra potentiella brukare som på ett eller annat vis har en agenda om att utnyttja en tjänst utan att finansiera tjänsten (Edlund & Westin, 2009, s. 3). Det uppstår ett dilemma när förhållande som dessa uppstår eftersom en friåkare alltid låter andra brukare stå för finansiering av tjänsten. Edlund och Westin (2009, s. 3) formulerar det såhär: “det kan till exempel gälla en ny väg, där bara några fastighetsägare finansierar investeringen samtidigt som alla fastighetsägare i området har tillgång till och utnyttjar vägen”. Eftersom BID-samverkansprocesser är reglerade internationellt bidrar det till att lokala fastighetsägare och näringsidkare får statlig hjälp att bli av med free-riders och dessutom minimerar samordningsproblem (Foster, 2011, s. 106). Detta innebär att lokala fastighetsägare och näringsidkare kan lägga större fokus på att tillhandahålla en god service i området (ibid).
3.1 Internationellt
I andra länder kan en BIDs tillvägagångssätt och vilka aktörer som ska vara inkluderade i processen vara reglerat i lagstiftning, därför tänker vi i följande stycke lyfta hur BID-processer kan uppkomma och se ut utomlands. Som skrevs i avsnittet ovan skapades den första BID:en i Kanada. En BID kan uttryckas på olika sätt beroende på vart i Kanada den bildas. I exempelvis Ontario, Kanada går dessa samverkansprocesser under namnet BIA som står för Business
Improvement Areas. I dessa är det möjligt för både fastighetsägare och hyresgäster att ansluta
sig. För att bilda ett BIA ska initiativet komma från de eventuella aktörerna i området och för att det ska godkännas ska minst två tredjedelar rösta för ett samarbete. Kommunfullmäktige har också inflytande då de måste godkänna budget och medlemsavgifter. Hur hög medlemsavgiften är avgörs av medlemmens fastighetsvärde, detta divideras sedan med det totala fastighetsvärdet för alla fastigheter inom BIA-området för att därefter multipliceras med den totala budgeten för BIA:en (Edlund & Westin, 2009, s. 7).
Konceptet med BIDs blev stort i USA under 1980-talet. En förklaring till det kan vara att det ekonomiska tillståndet och de socialpolitiska förändringar som skedde under denna tid. BIDs sågs som en institutionalisering av ett privat-offentligt partnerskap som uppstod inom 1980-talets ekonomiska klimat. Inom detta ekonomiska klimat var detta särskilt ett svar på Ronald Reagans administration som framförde privatiseringspolitik. Det ansågs vid tiden att vissa
17
offentliga tjänster bäst kunde hanteras av privata organisationer och att den offentliga sektorn ansågs som överflödig när det kommer till att tillhandahålla offentlig service (Morçöl et al., 2008, s. 31). Orsaken till att BIDs uppkom under denna tid var ofta förslumning som orsakades av brist på renhållning och osäkra gator (ibid). Andelen röster i ett val om en BID ska anordnas skiljer sig beroende på i vilken stat i USA det är. Vissa stater har en röst per fastighet, andra stater har röstandelar som bestäms av fastighetens storlek. Sedan kan kravet på hur stor andel av rösterna på ja-sidan skilja sig beroende på vilken stat det är i, det kan variera mellan 51 till 70 procent på ja-sidan för godkännandet av en BID. För att ta ett exempel så kan flera parter initiera en BID i New York, exempelvis fastighetsägare, affärsägare eller politiker. Lagen om BID i New York är tänkt att fungera som ett komplement till den offentliga servicen som redan finns (Edlund & Westin, 2009, s. 8).
BIDs kom till Storbritannien år 2004, i England. År 2005 kom det till Wales och år 2007 till Skottland. Däremot har det funnits en form av föregångare till BID som heter TCM (Town Center Management). TCM finns än idag och funnits sedan 1980-talet och är inte juridiskt reglerade utan frivilliga. TCM som samverkansform var emellertid inte tillräcklig utan investerare och företag efterfrågade tydligare resultat vilket gjorde att BID blev aktuellt att introducera. Däremot har de i Storbritannien inte riktigt samma struktur som i Nordamerika. Då det inte finns en fastighetsskatt i Storbritannien så läggs avgiften för BID:en på fastighetsägarens hyresgäster istället för på fastighetsägaren som en affärsverksamhetsskatt. Broad Street som är ett nattklubbsstråk i Birmingham var “pilot-BID” och bildades år 2003. Syftet var att förbättra befintlig service i området. Det var ett TCM från början men som sedan gick över i formen av en BID. Intressant med detta är att det har gjorts två geografiska avgränsningar, den ena är kärnområdet och det andra som består av de yttre delarna av området. Barer, klubbar och pubar i kärnområdet betalar en avgift på två procent av taxeringsvärdet och övriga verksamheter i området betalar en procent. Ett annat exempel på en BID-samverkansprocess är också i Birmingham och har som syfte att förbättra renhållningen, skapa ett säkrare område och marknadsföra området. I denna BID är avgiften en procent av taxeringsvärdet (Edlund & Westin, 2009, s. 10).
18
3.2 Sverige
Intresset för BIDs ökar och med det tillkommer expertis inom diverse yrken (exempelvis planerare eller analytiker) som specialiserar sig för BID-metoden (Morçöl et al., 2008, s. 3). BIDs fick stor uppmärksamhet i Sverige i samband med projektet “Den goda staden” som genomfördes åren mellan 2005 och 2010 på initiativ av trafikverket. Det finansierades av Boverket tillsammans med Uppsala-, Norrköpings- och Jönköpings kommun (Cook & Ward, 2012, s. 144). Syftet med projektet var att utveckla diskussion och erfarenhetsutbyte om stadsutveckling och transport (Trafikverket, 2010, s. 5). Tyngdpunkten var mycket på partnerskapsbaserade lösningar och projektet ledde vidare till att styrelsen inom “den goda staden” uppmuntrade Umeå universitet att skriva en genomförbarhetsstudie om BIDs i Sverige (Cook & Ward, 2012, s. 144). Det finns i skrivande stund två BIDs-inspirerade samverkans- och finansieringsformer i Sverige, förutom det i Malmö. Det ena finns i Stockholm och heter
City i samverkan, det andra finns i Göteborg och heter Fastighetsägare i Gamlestaden.
BID-samverkan i Stockholm påminner en del om BID-samverkansformen i Toronto. Målet enligt City i
Samverkan är att öka attraktiviteten, tryggheten och handeln. Fokus i detta fall ligger på
näringslivet och initiativet togs av verksamma aktörer som var missnöjda med hur Drottninggatan sköttes (Fastighetsägarna, u.å.). BID-samverkan i Göteborg går mer i linje med Edlund och Westins (2009, s. 1) beskrivning som innebär att öka områdets attraktivitet och affärsmöjligheter. BID-samverkan i detta fall har som mål att göra Gamlestaden i Göteborg tryggare, trivsammare och vackrare (Fastighetsägare i Gamlestaden, u.å.).
Trots att BIDs är relativt nytt i svensk kontext har den svenska modellen, som förespråkade ett välfärdssamhälle, förändrats och går mot en neoliberalistisk riktning. Andersson et al. (2008, s. 18) beskriver att den jämlikhetsdiskurs som dominerat under 1960-och 1970-talen kom sakta men säkert att ersättas med ord som tillväxt och effektivitet, konkurrens kom mer och mer att dominera den politiska retoriken. Baeten och Listerborn (2015, s. 3) belyser den svenska bostadspolitiken och allmännyttan som ett exempel på neoliberalistisk paradigm, detta eftersom kommunala bostadsföretag efter 2011 måste bedrivas enligt affärsmässiga principer.
19
4. Teoretiskt ramverk
I följande kapitel redogör vi vårt teoretiska ramverk och de begrepp som vi anser är relevanta för vår studie. I kapitlet kommer vi att lyfta fram teorier som berör forskningsfältet men även diskutera och problematisera huruvida dessa är användbara i relation till BID-samverkan som vår forskning berör.
Attraktivitet och tillväxt är ord som används flitigt av länder, regioner och kommuner idag. Det finns en ständig strävan efter att uppnå målen om attraktivitet i alla dess former, både på kommunal och regional nivå. Detta beror på att kommuner och regioner numera konkurrerar med varandra om resurser och uppmärksamhet. Idag anses det nästintill som en självklarhet för ett land, en region eller en kommun att marknadsföra sig (Andersson et al., 2008, s. 16). Från att ha varit en fråga om att hantera markanvändning och fysisk planering för det allmännas bästa, så har tillväxten blivit ett mål i sig som planeringen ska understödja (Fredriksson, 2011, s. 74ff). Detta förklaras av den ökande tillväxtinriktningen hos de lokala myndigheterna där insatserna är inriktade på att locka nya investeringar och arbetstillfällen (ibid, s. 67). Det finns några centrala element som blir aktuella i sammanhanget, bland annat governance. Med detta begrepp refererar Fredriksson till nya former för offentlig styrning inom vilka privata intressen får större inflytande i den offentliga styrningen och planeringen (ibid). Den teoretiska ansatsen som vi valt att utgå ifrån berör neoliberalism, governance och gentrifiering.
4.1 Neoliberalism
Vi lever i en tid då neoliberalism har en stark påverkan på miljontals människors liv, på alla kontinenter och inom många olika områden, exempelvis inom finanser, politiken, ideologier etc. Neoliberalism har på mindre än en generation blivit utbredd och starkt inflytelserik (Saad-Filho & Johnston, 2005, s. 1).
Neoliberalism beskrivs av David Harvey (2005, s. 2) som en teori om politisk ekonomisk praxis som bygger på ett antagande om att individens välmående bäst kan uppnås genom att främja individuella entreprenörers frihet och genom åtgärder som präglas av starka privata
20
egendomsrättigheter, fri marknad och fri handel. Statlig inverkan ska minimeras och ansvaret ska läggas över på privata aktörer. Detta uttrycker Harvey på följande vis:
“The state has to guarantee, for example, the quality and integrity of the money. It must also set up those military, defence, police, and legal structures and functions required to secure private property rights and guarantee, by force if need be, the proper functioning of markets”
(Harvey, 2005, s. 2).
Neoliberalism fick sitt stora genombrott i slutet av 1970-talet och början på 1980-talet som ett politiskt svar på globalisering. Detta var en respons på en minskad lönsamhet av den traditionella massproduktionsindustrin och välfärdspolitiken. Nationella och lokala stater i den äldre industrialiserade världen började att avveckla de grundläggande institutionella komponenterna under efterkrigstiden och började istället förespråka konkurrens och tillväxt (Brenner och Theodore, 2002, s. 350). Mc Glinn (2018, s. 16) refererar till Harvey som beskriver att traditionella välfärdsstater, såsom Sverige, har på senare tid omfamnat en “circumscribed neoliberalization” (begränsad neoliberalism). Å ena sidan håller neoliberalismen fast vid föreställningar om ett traditionellt välfärdssamhälle i form av social rättvisa och en rättvis omfördelning av resurser men som, å andra sidan, anpassar reformer efter marknaden. Hedin et al. (2012, s. 444) understryker Harveys påstående och menar att även om den svenska välfärdsmodellen varit motståndskraftig gentemot neoliberalism har det skett någon form av förändring, inom exempelvis den svenska bostadspolitiken. Den svenska bostadspolitiken var enligt Baeten och Listerborn (2015, s. 249) kärnan i välfärdsmodellen och krävde statlig inverkan. Den svenska bostadspolitikens förändring mot en neoliberal styrningslogik påbörjades under 1990-talet. Förändringarna resulterade bland annat till en reducering av bostadsbidrag, ökade bostadspriser och en negativ inverkan på socioekonomiskt utsatta områden (ibid).
En politisk trend inom samhällsstyrning som drar åt höger har under de två senaste decennierna influerat alla aspekter av samhället, i synnerhet stadsplanering. Statlig inverkan skulle minimeras enligt denna trend eftersom statlig inverkan utmanar den individuella friheten, i ett fritt samhälle är enskilda initiativ och färdigheter avgörande om vem som får vad (Allmendinger, 2002, s. 92).
21
Det fanns enligt Harvey (2007, s. 33) en tro om att det neoliberala paradigmet skulle förhindra ekonomiska depressioner men att det motbevisades omgående i länder som USA och Storbritannien, två länder som förespråkade neoliberalism, av stor arbetslöshet och ökade klasskillnader under 1980-talet. Neoliberalismen förstör enligt Saad-Filho och Johnston sin egen existens, något som de beskriver i detta citat:
“Neoliberalism’s persistent failure to deliver sustained economic growth and rising living standards exhausts the tolerance of the majority and lays bare the web of spin in which neoliberalism clouds the debate and legitimates destructive outcomes. The endless mantra of
‘reforms’ which systematically fail to deliver their promised ‘efficiency gains delegitimises the neoliberal states, their discourse and their mouthpieces”.
(Saad-Filho och Johnston, 2005, s. 5)
Vidare diskuterar de att det lyfts en del kritik mot neoliberalistisk paradigm eftersom fri marknad och en minimal statlig inverkan anses riskabelt ur ett socialt perspektiv och olika rörelser har framgångsrikt utmanat den neoliberala hegemonin (ibid, s. 6). Neoliberalism strävar, å ena sidan, efter att skapa en utopi av fria marknader som är befriade från alla former av statlig inverkan, men har, å andra sidan, i praktiken medfört en dramatisk ökning av tvångsmässiga disciplinära former av statligt ingripande. Även om en neoliberal ideologi förespråkar självreglerande marknader som, enligt detta tankesätt, kommer att leda till en optimal tilldelning av investeringar och resurser, har ideologin snarare genererat ett genomgripande marknadsmisslyckande, nya former av social polarisering och dramatisk eskalering av ojämn utveckling (Brenner och Theodore, 2002, s. 352).
4.2 Governance
Från att välfärdsstaten styr markanvändningen har det de senaste decennierna blivit allt vanligare att andra aktörer får ett ökat inflytande över planeringen jämfört med hur det historiskt sett ut i Sverige. Företag, föreningar och andra politiskt obundna aktörer har i och med denna utvecklingen erhållit förutsättningar att bidra till hur samhället ska se ut (Andersson et al., 2008, s. 16). Governance beskrivs av Hedlund och Montin (2009, s. 7ff) som en statlig styrning i förändring “from government to governance”, eller som de uttrycker det på svenska,
22
“från centralstyrning till interaktiv samhällsstyrning”. Det innebär att en förändring sker inom samhällsstyrningen där nya former för ömsesidigt samspel mellan olika samhällsaktörer sker som vidare stödjer den offentliga politikens förmåga. Enligt governanceteorin är det tvunget att, i ett alltmer komplext samhälle med komplexa strukturer, skapa sådana samspel mellan olika aktörer. I dessa sammanhang blir det aktuellt att hantera svårlösta samtida samhällsfrågor. Det kan vara frågor inom bostadspolitiken som exempelvis hemlöshet men det kan även handla om infrastruktursatsningar som exempelvis brobyggandet över Öresund (ibid).
Hedlund och Montin (2009, s. 9) beskriver att det har rått och att det råder alltjämt delade meningar om vad governance står för: “om det handlar om grundläggande förändringar av nationella och globala förhållanden, om det är mindre förskjutningar av statens och politikens roll i samhällsutveckling eller om det bara är en ny beteckning på gamla företeelser”. Vidare reviderar de: “Governance has to many meanings to be useful” (Rhodes, 1997, s. 15 i Hedlund & Montin, 2009, s. 9). Governance kan omfatta allt som har med samhällsförändringar att göra, exempelvis förändringar i förhållandet mellan staten och samhället. Det innebär att det förekommer flertalet definitioner och aspekter av begreppet governance. Vi ser, i likhet med Dannestam (2009, s. 68) governance ur ett förvaltningsperspektiv och som en organisationsform inom vilken privata och offentliga aktörer bildar partnerskap. Vi ser BIDs som ett exempel på denna organisationsform.
Offentliga aktörer anses oftast vara koordinator eller den drivande parten i dessa governanceprocesser. En kvalitet som uppmärksammats av Dannestam (2009) är att det offentliga anses som en uppluckrad organisation innehållande exempelvis olika myndigheter, avdelningar eller personer. En relevant aspekt som Dannestam tar upp när det kommer till governance är ett maktperspektiv och vidare Urban regimteori. Den teorin påvisar att governanceprocesser har en tendens att befästa redan resursstarka gruppers inflytande på lokal politik (Dannestam, 2009, s. 74). Brister kan uppstå i governancerelationer mellan aktörer, makten i en governanceprocess kan bli ojämlik enligt den urbana regimteorin (ibid). Pierre (2009) belyser emellertid hur maktrelationer i en governancesamverkan inte är ett nollsummespel. Ifall en institution får mer makt innebär detta inte per automatik att en annan institution får mindre makt. Governancerelationer kan genom institutionerna öka sin handlingsförmåga, exempelvis kan kommuner i en samverkan med näringslivet göra mer än ifall detta inte skulle vara en samverkansprocess likt governance (ibid, s. 46).
23
Aspekten, som vi tidigare nämnde, om statens roll lyfts ofta i debatten om governance, att den har förändrats de senaste årtiondena. Den påstås ha försvagats i och med att andra aktörer får inflytande. Hysing (2009, s. 109) urskiljer två inställningar till detta påstående från forskning på området. Det ena förhållningssättet går i linje med det ovan nämnda och beskriver att globalisering, EU och privatisering minskar statens inflytande på samhällsstyrningen samt att statens legitimitet och integritet kan ifrågasättas. Det andra påpekar att det snarare handlar om en omstrukturering av statlig makt än en försvagning av statens inflytande på styrningen, eftersom att staten snarare anpassar sig till nya förutsättningar inom styrningen. Staten har gått från en: “...auktoritativ roll baserad på konstitutionell makt till en roll som samarbetspartner och koordinator.” (Hysing, 2009, s. 109). I den senare menar han att avancerade policyproblem gör enskilda styrformer osäkra gällande att leverera effektiv samhällsstyrning. De nya styrformerna, där staten har en förändrad roll, blir ett komplement till de tidigare styrningssätten snarare än en utmaning (ibid). Hysing (2009, s. 117) uppger ett exempel inom den nya skogspolitiken där han å ena sidan menar att staten tagit ett steg tillbaka genom minskad detaljreglering och målstyrning och med ett ökat fokus på frivillighet men å andra sidan lyfter han Kooimans (2003) aspekt om att liknande reformer snarare anses vara en form av återreglering som gör att staten styr på håll. Det innebär att ifall statens direkta inblandning förminskas så bidrar detta till att aktörerna i processen förväntas öka graden av självstyre, det som verkar vara statslös samhällsstyrning kan även vara indirekt statlig styrning (ibid).
4.3 Gentrifiering
Gentrifiering definieras enligt Lilja (2011, s. 27ff) som en omvandling av socialt marginaliserade och arbetarklassdominerade områden i de centrala stadskärnorna till medelklassområden. Begreppet introducerades i samband med en studie som utfördes av den brittiska sociologen Ruth Glass om hur vissa områden i London förändrades under tidigt sextiotal. Lilja refererar till Glass som beskriver gentrifiering som en rörelse som började med privata investeringar i hus i innerstadsområden och i samband med en expansion av den urbana serviceekonomin kunde gentrifiering iakttas omgående i form av en omvandling av nedgångna hus till restaurering (ibid).
24
Lilja (2011, s. 28) beskriver att det finns två huvudspår som används för att förklara gentrifiering. Det första huvudspåret är det ekonomiska, som fokuserar på stadsdelens reella och dess potentiella värde, om det används på det mest lönsamma sättet. Stor vikt läggs på ekonomiska vinstmöjligheter, och detta brukar kallas för räntegapsteorin. Det andra huvudspåret är uppkomsten av en ny klass. Denna klass har en egenartad smak och preferenser, har specifika förväntningar och ett speciellt livsstilsmönster. Ekonomiska, kulturella och symboliska värden är vad den “nya” klassen letar efter. Liljas beskrivning av den nya klassen gör att vi ser liknande beskrivningar som Richard Florida gör av “the creative class” (Florida, 2006). Den kreativa klassen är individer med universitetsexamen, konstnärer, skådespelare, författare, individer som engagerar sig i arbete och kan “skapa nya meningsfulla former” (ibid, s. 103). I linje med Lilja, menar Florida (2006, s. 102) att grunden för den kreativa klassen är ekonomisk. Dess ekonomiska funktion bär upp samt genomsyrar medlemmarnas sociala och kulturella livsstilsval. Den kreativa klassen består av människor som med hjälp av sin kreativitet genererar ett ökat ekonomiskt värde (ibid). Den kreativa klassens framväxt är starkt förknippad till människans förändrade värderingar, normer och attityder (ibid, s. 111).
Lilja (2011, s. 28f) kommer fram till att gentrifieringsprocessen kan delas in i fyra faser och beskriver det på följande sätt:
Fas 1. Första fasen börjar med att en mindre riskbenägen grupp av individer flyttar in i ett kvarter och renoverar sitt eget boende. Det är oftast konstnärer, artister och arkitekter som startar processen och det går i linje med Floridas (2006, s. 102) påstående om att människor i den kreativa klassen genererar ett ökat ekonomiskt värde genom sin kreativitet.
Fas 2. Fas två beskrivs som en utveckling av fas ett eftersom fler människor med samma förhållningssätt till staden börjar flytta in och gör det som benämns i fas ett. Dock börjar en viss marknadsföring användas här. Det börjar ske en viss omflyttning av människor och det uppstår en brist på lägenheter.
Fas 3. Det börjar riktas större uppmärksamhet mot området både medialt och från officiellt håll. Området utvecklas och fysiska renoveringar blir alltmer synliga. Under fas tre sker ytterligare en ökning av fastighetspriserna och omflyttning av människor fortsätter i högre takt. Fas 4. Den sista fasen är en stor andel av fastigheterna gentrifierade och medelklassen fortsätter att strömma in. Små och specialiserade butiker, professionell service och kommersiella aktiviteter börjar framträda och snabba pris- och hyreshöjningsspiraler startar. Omflyttning av boende innefattar nu inte bara hyrestagare utan även bostadsrättsinnehavare.
25
4.4 Sammanfattning av teorier
Vi har i vårt teoretiska ramverk redogjort för teorier som vi anser är relevanta för vår studie. De olika teorierna grundar sig i hur samhällsstyrningen har förändrats. Vårt teoretiska ramverk syftar därför till att öka förståelsen för BID-samverkan men är även ett verktyg för att upplysa ett bredare perspektiv för BID-samverkan som vår forskning berör. Anledningen till varför vi valde att presentera neoliberalism är för att påvisa hur teorin har påverkat sättet samhället styrs på (Saad-Filho och Johnston, 2005, s. 1). Som tidigare nämnt förespråkar teorin minimal statlig inverkan och en expandering av den privata sektorn och på så sätt kan planeringsideologin skapa ett fördelaktigt klimat för att locka till sig fler privata investerare. Den neoliberala paradigm har fört med sig många nya strategier och tillvägagångssätt men i synnerhet ett flertal nya aktörer i planeringsprocessen. BID-samverkan ser vi därför som ett svar på hur nya privata aktörer blir en del av planeringsprocesser.
I och med denna stärkta privata sektor inom samhällsstyrningen som neoliberalismen genererar blir governanceteorin högst aktuell för oss i vårt arbete om BIDs. Inom governanceteorin förs ett argument om försvagningen av statlig makt och att det är en följd av att den privata sektorn får större inflytande inom exempelvis stadsplaneringen. Då BIDs är ny inom svensk stadsplanering anser vi det relevant att ställa den mot teorin om governance som vi ser stora likheter med och vidare undersöka i vår studie av BID Sofielund.
Gentrifiering är relevant för oss då det finns en risk för detta i områden som står inför större upprustningar. Teorin medför även ett bredare perspektiv på hur ett område kan påverkas av större upprustningar och vad detta innebär för boende i området.
Sammanfattningsvis går det att se hur synen på samhällsstyrningen och planering har utvecklats och förändrats. I strävan att nå högre effektivitet och kvalitet har planeringen anpassats efter nya normer vilket kan medföra nya problem som rådande planeringssystem inte är förtrogen med.
26
5. Fastighetsägare BID Sofielund
Denna fallstudie tar sig an Fastighetsägare BID Sofielund. Det väsentliga i följande kapitel blir att, genom vårt insamlade material, presentera BID Sofielund och vilka problemformuleringar som identifierats av våra respondenter. Dessa problemformuleringar kommer sedan ligga till grund för vår analys samt för våra slutsatser.
5.1 Presentation av Fastighetsägare BID Sofielund
Det BID går ut på är att tillsammans skapa en positiv utveckling för ett geografiskt avgränsat område. Vad en positiv utveckling är beror på situationen för varje BID. Det mest grundläggande målet en kommun strävar efter att uppnå med en BID är enligt Edlund och Westin (2009, s. 1) att öka områdets affärsmöjligheter eller attraktivitet. Det är ofta fastighetsägare eller finansiärer som initialt uttrycker områdets behov av en BID-samverkan (ibid). Fallet Sofielund skiljer sig från Edlund och Westins beskrivning om finansiärer och fastighetsägare eftersom området är negativt påverkat av oseriösa fastighetsägare, något som samordnaren för BID Sofielund Hjalmar Falck skulle ändra på (Hjalmar Falck, personlig kommunikation, 23 mars, 2018). Initiativet kommer inte direkt från fastighetsägare eller finansiärer utan från Hjalmar Falck som tidigare var områdeskoordinator, en anställning han hade på Malmö stad (ibid). Det som tas upp i Sofielund handlar om att rusta upp befintlig offentlig miljö och rusta upp bostadshusen som bevisligen varit i dåligt skick (Bohman, 2015, s. 6). Detta görs genom att ingå samarbete och samverkan, dels mellan fastighetsägare i området, men även mellan dessa fastighetsägare och Malmö stad och andra näringsidkare i området. I denna samverkan kan information och kunskap bytas och aktörerna får på så sätt en djupare förståelse för området, information och kunskap som utan en BID-samverkan möjligtvis skulle missas. Med en förståelse för aktörernas olika intressen som kan föras fram i en BID kan samverkan bidra till utvecklingen av området. På så sätt skapas kunskap som sedan kan förmedlas mellan aktörer i en BID, kunskap som kan hjälpa utvecklingen av ett område för att få reda på vilka brister området har och hur dessa effektivt kan åtgärdas.
27 Figur 2. Sevedsplan i Södra Sofielund. Foto: Farhad Asekzai
I Sofielund finns det många fastighetsägare och olika typer av upplåtelseformer (Bohman, 2015, s. 5). Eftersom det är en förening med medlemmar så betalas en medlemsavgift om 500 kronor per år, en serviceavgift för privata fastighetsägare på nio kronor/m2 per boyta/år och för bostadsrättsföreningar är serviceavgiften fyra kr/m2 per boyta/år. Föreningar och byalag betalar endast medlemsavgiften medans företag betalar från 5 000 kronor till 25 000 kronor per år i medlemsavgift beroende på hur stor verksamheten är (Fastighetsägarna, u.å.). Malmö stad står för kostnaden för en utvecklingsledare och administration, BID Sofielund står för verksamheten och lokalerna (Fastighetsägare Sofielund, u.å.,a). Det är ett exempel på hur en BID kan vara strukturerad i Sverige. BID Sofielund har fyra stadgar. I stadgarna framgår det att ändamålet med BID Sofielund bland annat är att: “Skapa ett långsiktigt trygghetsarbete...”; “...bidra till social hållbarhet…”; “Främja samverkan mellan samtliga aktörer som är inblandade i BID:en” samt; “Främja en positiv bild och ökad attraktivitet…” (Fastighetsägare Sofielund, u.å.,b). I Sverige finns det ingen lag som reglerar BID-samverkan utan här är den frivillig och därmed formas BIDs annorlunda än vad det gör utomlands där BIDs är lagstiftat. Fastighetsägarna Sofielund har anpassat modellen efter förutsättningarna i Sverige och exempelvis översätt det engelska namnet BID som står för Business Improvement District till Boende, Integration och Delaktighet.
28
BID Sofielund har tagit fram sju fokusområden som det särskilt ska investeras i och som det finns en aktivitetsplan för. Dessa är:
● Tryggt och säkert ● Rent och snyggt
● Trafik och tillgänglighet ● Stadsmiljö
● Hållbar utveckling – ekologiskt, socialt och kulturellt ● Medlemsnytta
● Kommunikation
(Fastighetsägarna Sofielund, u.å.,c)
Det finns flertalet aktörer inom BID Sofielund som verkar inom olika branscher och på olika sätt. I dagsläget har föreningen 36 medlemmar men Hjalmar Falck arbetar ständigt för att fler aktörer som är verksamma inom det avgränsade området ska ansluta sig till BID-samverkan och föreningen (personlig kommunikation, 23 mars, 2018).
5.2 Motivering av BIDs enligt intervjupersoner
I följande delkapitel kommer vi presentera de problemformuleringar som identifierats utifrån våra respondenter. Huvudsyftet med delkapitlet är att utifrån våra respondenters perspektiv fånga essensen av BID Sofielund.
5.2.1 Motivering av BIDs enligt Hjalmar Falck
Den första var med samordnaren Hjalmar Falck. Intervjun inleddes med att diskutera intervjupersonens roll i BID Sofielund. Falck började arbeta som områdeskoordinator i Sofielund på Malmö stad år 2010. Det var på den posten han fick idén till en samverkansprocess med inspiration från BID-modellen. Sofielund hade då 15 problematiska fastighetsägare. Falck undersökte ärendet och kom fram till att det fanns cirka 50 fastighetsägare som agerade som slumvärdar (personlig kommunikation, 23 mars, 2018). En slumvärd är en fastighetsförvaltare
29
som köper fastigheter och inte underhåller dem för att efter några år kunna sälja dem till ett högre pris än vad som fastigheterna köpts för då fastighetsvärdet ökat under tiden fastighetsägaren ägt fastigheten (Bohman, 2015, s. 28ff). Falck knackade dörr tillsammans med Sydsvenskan i fastigheter där slumvärdar förekom. Slumvärdar blev uthängda i media vilket resulterade i att många av de gav upp och sålde sitt bestånd. Sedan dess har Falck, tillsammans med styrelsen i BID Sofielund, insett allvaret med slumvärdar och enligt honom så jobbar de i BID Sofielund hårt med att avhålla slumvärdar. Falck uppfattade samverkan mellan den offentliga- och privata sektorn som något problematisk. Han beskrev problematiken på följande sätt:
“Stadens roll är ett problem ibland eftersom det gäller att hitta modeller där det privata och offentliga kan samverka och det är inte lätt.”
(personlig kommunikation, 23 mars, 2018)
Citatet vittnar om att Falck som kommunalt anställd samordnare upplever svårigheter med att koppla ihop den privata och offentliga sektorn. Vidare undrar Falck vad som händer när staden inte kan finansiera ett projekt och hur samarbetet då ska lösas. Falck resonerade på följande sätt:
“Man bjuder in näringslivet och speciellt när de så gärna vill vara med. Det är inte så smart att inte ta med näringslivet som har gott om pengar och kan vara med och finansiera olika
projekt”.
(personlig kommunikation, 23 mars, 2018)
Falck var positivt inställd till att involvera stora och små aktörer i utvecklingen av stadsdelen men var samtidigt medveten om eventuella risker med att tappa en viktig aktör. Falck menade att tålamodet är en viktig faktor eftersom fastighetsägare och boende kan tröttna om det inte sker en förändring som syns. Falck ser en risk i att ifall några stora aktörer drar sig ur processen kan det innebära slutet för BID Sofielund. Falck delade med sig av sina positiva erfarenheter med processen:
“Tittar vi på BID-modellen i Sofielund så känner vi att vi har fått förtroendet av verksamheter, boende och även motståndare efter dessa tre åren. Det är något positivt som
30
verksamheter som är värda och betyder något för området. Fastighetsägarna och verksamheter säger öppet att de är villiga att köpa upp fastigheter i området som missköts. Fastighetsägarna säger att de är villiga att ta det till överpris därför att förlusten kommer de
att få igen när området ökar i värde”
(personlig kommunikation, 23 mars, 2018).
Det har hänt mycket i Sofielund sedan BID-samverkan först påbörjades och det har i skrivande stund pågått i fyra år. Falck menar att det fortfarande är för kort tid för att göra några ordentliga mätningar men samtidigt har han en klar bild för hur BID Sofielund skall utvecklas. Han är dessutom väldig noggrann med att kalla samverkan för en process snarare än ett projekt eftersom ett projekt enligt honom har en början och ett slut. På frågan hur Falck ser på processens utveckling så svarar han på följande sätt:
“Visionen som jag har närmast är att få igång utvecklingsaktiebolaget och få in investerare för att sedan tillsammans med de, verksamheter och boende börja kartlägga och plocka ut objekt som vi skall investera i, satsa på nyproduktion och detta blir första
steget. Vi måste komma igång med insatser i området men även jobba med sociala aspekter”
(personlig kommunikation, 23 mars, 2018).
Falck refererade till Norra Grängesberg när han diskuterade sociala aspekter och att det finns en del verksamheter där som är i behov av deras hjälp. Många verksamheter där kan inte få ordning på sin ekonomi och är inte fullständigt medvetna om den svenska lagstiftningen och att stödja dem blir en viktig utgångspunkt i utvecklingen av området enligt Falck (personlig kommunikation, 23 mars, 2018). Sammanfattningsvis menade Falck att BID Sofielund har öppnat upp för en positiv samverkan eftersom de olika medlemmarna i styrelsen sitter tillsammans och samarbetar vilket har lett till att nya idéer och tankar skapats.
5.2.2 Motivering av BIDs enligt Emma Cedermarker Oumar - MKB
Den tredje intervjun genomfördes med Emma Cedermarker Oumar som är fastighetschef på MKB. Intervjun inleddes med frågan om MKB:s roll i BID Sofielund och vad den innebär. Cedermarker Oumar beskrev MKB:s roll på följande sätt:
31
“Vi är rätt tung medlem, det kan vi säga, det är ju baserat på stadgarna och eftersom medlemmarna betalar efter antal m2 så är vi rätt stora i förhållande till de andra
fastighetsägarna eftersom vi har rätt många m2”
(personlig kommunikation, 9 april, 2018).
Trots det ansåg hon att de inte hade lika stor rådighet i Sofielund i jämförelse med andra områden, till exempel Augustenborg där MKB äger majoriteten av fastigheterna i området. I Sofielund är de enligt Cedermarker Oumar beroende av samverkan med andra aktörer och det kan uppfattas problematiskt. Hon menar att Sofielund är unikt eftersom det finns många seriösa- och oseriösa fastighetsägare och att utveckla stadsdelen med oseriösa fastighetsägare kan uppfattas problematiskt. Vidare belyser hon samverkan som en viktig faktor i utvecklingen av stadsdelen och att en positiv samverkansmodell som BIDs kan ge spilleffekter på andra områden. Dessutom menar Cedermarker Oumar att BID-samverkan förenar aktörerna i styrelsen och stärker deras röst eftersom de nu är flera som kan lägga fram utvecklingsförslag vilket hon uttrycker såhär:
“Vår röst tillsammans blir starkare när vi vill driva på utvecklingsarbetet. Kamerorna som vi har satt upp här på Seved är ett enkelt exempel men bevisar att vår röst gemensamt är
starkare.”
(personlig kommunikation, 9 april, 2018)
Dock är hon självkritisk och menar att det kan uppstå intressekonflikter i ärenden där prioriteringar måste göras.
Cedermarker Oumar belyser problematiken kring ansvarstagande i frågan om vad som är BID Sofielunds ansvar kontra vad stadens ansvar är. Hon resonerar kring problematiken på följande sätt:
“Där är alltid gränsdragningar kring vad som är stadens ansvar och vad som är vårt. Nu gör vi detta eftersom det måste finnas “business” i det och att vi måste locka privata investerare med något. Vi fastighetsägare i BID Sofielund jobbar för att det ska
vara trivsammare vilket innebär finare utemiljöer som är klotterfria. Vi jobbar för att minska kriminaliteten och att barnen får en bra skolgång som kan leda till jobb och det
32
kan i sin tur motverka utanförskap och en minskning av driftskostnader i området. Men att minska kriminaliteten och att barnen får en bra skolgång är ju stadens ansvar och
ibland känns det som att vi tar över stadens ansvar.”
(personlig kommunikation, 9 april, 2018)
Vidare menar Cedermarker Oumar att det finns en risk att staden kan backa från sitt ansvar eftersom de förlitar sig på att problemen hanteras av andra.
I dokumenten vi studerat lyfts en del kritik mot BIDs eftersom skribenter menar att samverkan kan leda till utträngning av kapitalsvaga människor (Edlund & Westin, 2009, s. 7). Cedermarker Oumar menar att höjda hyror behöver inte nödvändigtvis vara något som fastighetsägarna strävar efter eftersom de istället ser vinningar i sänkta driftkostnader och färre människor som flyttar ut från området (personlig kommunikation, 9 april, 2018).
5.2.3 Motivering av BIDs enligt Helena Bohman
Den sista intervjun vi utförde var med Helena Bohman som är universitetslektor på Malmö universitet. Bohman uppfattade BID Sofielund som en organisation som har vuxit fram och blivit stor i jämförelse med hur det såg ut när hon först skrev rapporten om BID Sofielund. Eftersom BID-samverkan i Sofielund bygger på en frivillig grund så ser Bohman det som något problematiskt eftersom styrelsen måste locka fastighetsägare, verksamheter eller andra berörda intressenter med något som gynnar deras deltagande. Bohman berättar att BID-samverkan i Sofielund riskerar att förlora nyckelintressenter om dessa inte ser någon nytta i processen och om samverkan inte längre gynnar dem. Sofielund har många fastighetsägare och Bohman anser att det inte behöver vara ett problem, det är ifall fastighetsägarna inte tar sitt ansvar för området som det kan bli problematiskt. Det har funnits fastighetsägare som har försökt att ta itu med problemen i området men uppgiften blir svårare när det finns andra fastighetsägare som inte tar sitt ansvar. Problematiken angående fastighetsägarnas ansvar förklarar Bohman på följande sätt:
“Det ska finnas en kärnverksamhet som fastighetsförvaltare ska göra och det är att förvalta. Lyckas de med det så är det en bra start på vägen eftersom det kostar mycket
