Patientens upplevelse av egenvård efter hjärtinfarkt : En kvalitativ litteraturöversikt

Patientens upplevelse av

egenvård efter hjärtinfarkt

-En kvalitativ litteraturöversikt

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Diana Markefors, Ellen Alanen & Fanny Granstrand EXAMINATOR: Maria Giovinazzo Brovall

The patient’s experience

of self-care after a

myocardial infarction

-A qualitative literature review

MAIN AREA: Nursing

AUTHORS: Diana Markefors, Ellen Alanen & Fanny Granstrand SUPERVISOR: Björn Erfors

EXAMINATOR: Maria Giovinazzo Brovall JÖNKÖPING: 01/2021

Sammanfattning

Bakgrund: Att drabbas av en hjärtinfarkt är livsomställande för patienten. Genom livsstilsförändringar kan riskfaktorer elimineras och risk för att återinsjukna

reduceras. Genom att patienten är följsam i sin egenvård och deltar i

hjärtrehabiliteringsprogram kan risken minska. Trots det är följsamheten låg och dödligheten är fortfarande en ledande dödsorsak i Sverige.

Syfte: Syftet är att beskriva patientens upplevelse av egenvård efter hjärtinfarkt. Metod: Studien har en induktiv ansats och de 15 kvalitativa resultatartiklarna har analyserats med hjälp av Fribergs femstegsanalys.

Resultat: Tre teman framkom i resultatet, “Betydelsen av stöd från omgivningen för att kunna bedriva egenvård ”, “Sjukvårdens betydelse för att möjliggöra egenvård” och “Begränsande och främjande upplevelser av egenvård”. Socialt stöd,

hjärtrehabilitering samt information och kunskap var några av de drivande komponenterna till att patienten upplevde motivation till att utföra betydande

livsstilsförändringar. De komponenter som begränsade patienten var bland annat att rehabiliteringen inte ansågs vara individuellt anpassad men även att informationen som gavs av sjuksköterskan var bristande.

Slutsatser: Patienter som har drabbats av hjärtinfarkt behöver tydlig information för att de ska få kunskap och rätt verktyg till sin egenvård. Närstående och

sjukvården är en viktig del av stödet då patienten ofta ställs inför prövningar i livet efter hjärtinfarkten, både fysiskt och mentalt.

The patient's experience of self-care after myocardial infarction

Summary

Background: Suffering from a myocardial infarction is life-changing for the patient. Through lifestyle changes risk factors can be eliminated and the risk of relapse reduced. When the patient is compliant in their self-care and participates in cardiac rehabilitation programs, the risk can be decreased. Despite this, compliance is low and mortality is still a leading cause of death in Sweden.

Aim: The purpose is to describe the patient's experience of self-care after a myocardial infarction.

Method: The study has an inductive approach and the 15 qualitative result articles have been analyzed with the help of Friberg's five-step analysis.

Results: Three themes emerged in the results, “The importance of support from the environment to be able to conduct self-care”, “The importance of healthcare to enable self-care” and “Limiting and promoting experiences of self-care”. Social support, cardiac rehabilitation as well as information and knowledge were some of the leading components to the patient's motivation to perform significant lifestyle changes. The components that limited the patient were among other things, that the rehabilitation was not considered to be individually adapted but also that the information provided by the nurse was deficient.

Conclusions: Patients who have suffered from a myocardial infarction need clear information in order to gain knowledge and the right tools for their self-care. Relatives and healthcare providers are an important part of the support as the patient is often faced with trials in life after the myocardial infarction, both physically and mentally.

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund... 1

Hjärtinfarkt ... 1

Riskfaktorer ... 1

Egenvård efter hjärtinfarkt ... 2

Sjuksköterskans roll ... 4

Teoretisk förankring: KASAM ”känsla av sammanhang” ... 4

Problemformulering ... 5

Syfte... 5

Material och metod ... 6

Design ... 6 Urval ... 6 Datainsamling ... 6 Dataanalys ... 7

Etiska överväganden ... 8

Resultat ... 9

Betydelsen av stöd från omgivningen för att kunna bedriva egenvård ... 10

Sjukvårdens betydelse för att möjliggöra egenvård ... 10

Begränsande och främjande upplevelser i egenvården ... 12

Diskussion ... 14

Slutsats ... 18

Kliniska implikationer ... 19

Referenser ... 20

Bilagor... 29

Bilagor:

Bilaga 1 Granskningsprotokoll

Bilaga 2 Sökmatris

Bilaga 3 Artikelmatris

1

Inledning

År 2019 drabbades 24 300 individer av hjärtinfarkt i Sverige, varav var fjärde person dog inom 28 dagar (Socialstyrelsen, 2020b). Plötslig hjärtinfarkt förändrar den drabbades liv. Det innebär för patienten att tänka över hur livssituationen ser ut, ändra påverkbara riskfaktorer och förändra levnadsvanor för att förhindra ett återinsjuknande (Ericson & Ericson, 2012). Siffror visar att få patienter lyckas med att eliminera riskfaktorer i sina levnadsvanor två år efter insjuknandet av en hjärtinfarkt (Ergatoudes et al., 2016).

Bristande kunskap hos patienten och tvivel angående de långsiktiga effekterna kring vård och behandling, resulterar i att det blir en kortsiktig följsamhet där patienten inte följer rekommendationerna om egenvård (Crowley et al., 2015; Ruano-Ravina et al., 2016). Genom deltagande i hjärtrehabiliteringsprogram minskar risken för att patienten ska återinsjukna. Trots det så är det endast 40% som närvarar (Wallert et al., 2020). Enligt Antonovsky (2005) är komponenterna begriplighet, meningsfullhet och

hanterbarhet avgörande för hur människan kommer att uppleva sin egenvård. Genom

att studera patientens upplevelse av egenvård efter hjärtinfarkt, kan kunskapsluckor om patienters motivation till egenvård identifieras.

Bakgrund

Hjärtinfarkt

Hjärt- och kärlsjukdom orsakar 16% av dödsfallen världen över och är den ledande dödsorsaken globalt (World Health Organization [WHO], 2020). Det är även den ledande dödsorsaken i Sverige (Socialstyrelsen, 2020c). Trots att siffror visar en sjunkande dödlighet de senaste åren ses fortfarande hjärt- och kärlsjukdom, där hjärtinfarkt ingår, som ett stort folkhälsoproblem. För en patient med ett obehandlat tillstånd, är risken för dödlighet och att drabbas av ytterligare hjärtinfarkt kraftigt förhöjd (Socialstyrelsen, 2018).

Den bidragande faktorn till hjärtinfarkt är ateroskleros. Ateroskleros bildas under en tid i artärens innersta vägg. Det leder till en förträngning av kärllumen som gör att blodet får ett minskat hålrum att flöda genom. Orsaken till ocklusionen kan bero på en plackbit som lossnat eller en trombos som täpper till artären. Det leder till syrebrist i den del av hjärtat som artären försörjer. Kvarstår syrebristen orsakas en permanent skada av hjärtmuskeln. Ett samlingsnamn på när hjärtat drabbas av syrebrist är ischemisk hjärtsjukdom (Ericson & Ericson, 2012).

Riskfaktorer

Riskfaktorer definieras som livsstilsrelaterade och påverkningsbara samt icke påverkningsbara faktorer. Exempel på livsstilsrelaterade faktorer är låg fysisk aktivitet, rökning, högt blodtryck, ohälsosamma matvanor och psykosociala omständigheter. De icke påverkningsbara riskfaktorerna är hög ålder, ärftlighet och kön (Ståhle, Bäck &

2

Cider, 2016). Riskfaktorer som bidrar till hjärt- och kärlsjukdomar är bland annat hypertoni, negativ stress, rökning, fysisk inaktivitet och ohälsosamma kostvanor. Hypertoni är den största riskfaktorn till hjärt- och kärlsjukdom (World Health Organization [WHO], 2009). Hypertoni definieras som ett tillstånd där blodtrycket visar över 140/90 mmHg efter 5–10 minuters vila och har uppmätts vid minst tre tillfällen under en period (Ericson & Ericson, 2012). Hypertoni innebär en negativ stress i kärlväggen som gör att kärlväggen på sikt skadas. Detta bidrar i sin tur till aterosklerosutveckling (Ericson & Ericson, 2012). Hypertoni ökar därmed risken för hjärtinfarkt (Kiani et al., 2016).

Negativ stress är en farlig riskfaktor som måste identifieras hos patienten och reduceras (Ericson & Ericson, 2012). Enligt studien av Rosengren et al. (2004) är psykosociala stressfaktorer som människor har i sin livsmiljö bidragande faktorer och ger ökad risk för hjärtinfarkt. Vid stress frisätts stresshormoner i kroppen, som leder till processer som höjer blodtrycket (Ericson & Ericson, 2012).

Enligt Ding et al. (2019) är risken förhöjd att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom vid rökning då det bidrar till att ateroskleros bildas i kärlen. Rökning är en av de mer betydande riskfaktorerna för hjärtinfarkt som tidigt behöver identifieras och förebyggas, speciellt hos unga individer (Bahall et al., 2018). Primärvården behöver fokusera på att bromsa utvecklingen av livsstilsrisker som rökning då det leder till högre risk för akut hjärtinfarkt hos människor under 45 år, än de som inte röker. Observationen är betydelsefull då de yngre arbetsföra individerna drabbas både ekonomiskt, socialt, psykologiskt och fysiskt (Bahall et al., 2018).

Det finns en klar koppling mellan höga kolesterolvärden, speciellt LDL och hjärt- och kärlsjukdom (Kiani et al., 2016). Är kolesterolhalten i blodet förhöjd ökar risken för att ateroskleros bildas i kärlväggen (Ericson & Ericson, 2012). Ett ohälsosamt kostintag ökar risken för hjärtinfarkt (Guo et al., 2013). Ett för stort intag av fett och kolhydrater i relation till en inaktiv livsstil kan bidra till övervikt eller fetma. Fetma leder till följdsjukdomar som diabetes, hypertoni och-/eller förhöjda lipidvärden i blodet vilket ökar riskerna för att ateroskleros bildas i kärlen (Ericson & Ericson, 2012). Fysisk inaktivitet ökar risken för hjärtinfarkt där övervikt och fetma ofta är bidragande faktorer. Kranskärlssjukdom leder ofta till rörelserädsla, minskad aktivitet i vardagen och en sämre fysisk kondition (Socialstyrelsen, 2018). Detta betonar vikten av hälsoåtgärder som syftar till viktminskning och en ökad fysisk aktivitet för att reducera risken för hjärtinfarkt (Renninger et al., 2018).

Egenvård efter hjärtinfarkt

Bandura (1997) beskriver egenvård som ett psykologiskt begrepp där personens egna förtroende till sin kapacitet är av stor betydelse för att uppnå välbefinnande vid sjukdom. Enligt World Health Organization [WHO], (2013) innebär egenvård individens förmåga att främja hälsa, förebygga sjukdomar, upprätthålla hälsa och hantera sjukdom. Även självmedicinering och sjukvårdsåtgärder personen själv kan utföra i hemmet inkluderas i begreppet (Socialstyrelsen, 2020a; WHO, 2013). För att egenvården ska vara så effektiv som möjligt behöver individen agera och hitta strategier för att den professionella kunskapen ska vara hälsofrämjande (Ericson & Ericson, 2012). För att eliminera riskfaktorer och uppnå en god hälsa efter en hjärtinfarkt har livsstilsförändringar stor betydelse (Ericson & Ericson, 2012).

3

Forskning visar att patienter som inte antar en hälsosammare livsstil efter en hjärtinfarkt, uppnår heller inte en god livskvalité (Smedt et al., 2014). Komponenterna hygien, kost, livsstil, miljöfaktorer, socioekonomiska faktorer och självmedicinering är viktiga delar för individens möjlighet att utforma egenvård. Individen och samhället har sitt ansvar i frågan där den enskilda individen står för egenmakt, självsäkerhet, eget ansvar och autonomi för att bedriva egenvården (WHO, 2013).

I Socialstyrelsens (2018) nationella riktlinjer vid hjärtsjukvård framgår det att personer som drabbats av hjärtinfarkt rekommenderas bland annat rökstopp, fysisk aktivitet inom hjärtrehabilitering samt stöd för genomförande av detta. Dock framgår det inte i samma utsträckning den psykologiska stöttning och vikten av uppföljning i vården efter insjuknandet (Socialstyrelsen, 2018). Swedehearts årsrapport för 2019 visar på att beteendeförändring är det svåraste målet att uppnå för hjärtinfarktpatienter. Endast en minoritet lyckas genomföra förändringarna (Swedeheart, 2020). För att bedriva egenvård krävs det att kunna förändra ett tidigare beteende och att inneha motivation (Cowie et al., 2018).

I hjärtrehabiliteringen är kunskap kring hälsofrämjande och sekundärförebyggande åtgärder en viktig grundpelare för att personer som drabbats av hjärtinfarkt ska få en så bra egenvård som möjligt (Eikeland et al., 2020). Program för hjärtrehabilitering innefattar omvårdnadsåtgärder som rådgivning för fysisk aktivitet och träning, kost och näring, kontinuerliga kontroller av vikt, lipidnivåer och blodtryck samt rökavvänjning och psykosocial hantering (Piepoli et al., 2010). Enligt Wallert et al. (2020) syftar hjärtrehabilitering till att minska risken för att drabbas av en ny hjärtinfarkt genom att utföra livsstilsförändringar, medicinering, övervakning och vård. Den vanligaste åtgärden i återhämtningen är hjärtrehabiliteringsprogram. Det anordnas för patienter som drabbats av hjärtinfarkt för första gången och är under 75 år (Wallert et al., 2020). Hjärtrehabilitering leder till minskad dödlighet (Raunch et al., 2016). Enligt Wallert et al. (2020) halveras dödligheten vid deltagande, ändå är det endast 40% som erbjudits rehabiliteringen som närvarar. Målet med hjärtrehabiliteringen är att man så snart som möjligt ska kunna återgå till sitt vardagliga liv. I studien från Crowley et al. (2015) uppgav 50% av deltagarna att de inte tar de ordinerade medicinerna, vilket i sin tur ökar risken för återinsjuknande och dödlighet. Trots rehabiliteringsprogram där rådgivning och vägledning är centralt finns endast en kortsiktig följsamhet från patienterna (Crowley et al., 2015). Hjärtinfarktpatienters följsamhet i sin egenvård avtar till stor del på grund av bristande kunskap relaterat till sjukdomssituationen. En annan orsak är tvivel på att livsomställningarna gör någon långsiktig förändring i livet för patienterna. Dessa faktorer är en del av att egenvårdskapaciteten inte blir gynnsam (Ruano-Ravina et al., 2016). Om patienten involveras och engageras i sin egenvård ökar patientens möjlighet till att känna sig mer säker i sin återhämtningsprocess (Höglund et al., 2010). Brist på tid och medicinsk kunskap både hos personal och patient, bidrar till att patienten inte blir delaktig i vården. För att stärka patientens delaktighet behöver patienten göras uppmärksam på sin rätt att delta i beslut om sin egenvård och behandling. Genom att sjuksköterskan och patienten kommunicerar och utbyter kunskap, ökar patientens delaktighet som i sin tur optimerar egenvården (Höglund et al., 2010).

4

Sjuksköterskans roll

Enligt Doležel och Jarošová (2019) har sjuksköterskan en central roll i eftervården hos patienter som drabbats av hjärtinfarkt. Genom att utbilda patienter angående vård och behandling ökar följsamheten av insatt farmakologisk terapi. Det motiverar till livsstilsomställning då patienten får en ökad kunskap om sitt tillstånd vilket bidrar till en optimerad egenvård för patienten (Doležel & Jarošová, 2019). Genom att sjuksköterskan tillsammans med patienten utformar och genomför behandling bidrar det på så vis till en säkrare vård, ett bättre resultat och en ökad följsamhet till behandlingen. Så långt det är möjligt ska vård och behandling utformas och genomföras i samråd med patienten enligt Patientlagen (SFS 2014:821) och Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659; Socialstyrelsen, 2018). En legitimerad sjuksköterska ska i partnerskap med patienten även kunna göra familj och närstående delaktiga i vården. Att etablera en förtroendefull relation till patienten, familj och närstående är en förutsättning för en god omvårdnad och kan på så vis främja egenvården (European Federation of Nurses Associations [EFN], 2015).

Enligt Socialstyrelsen (2018) är hjärtinfarkt en så pass vanlig sjukdom att det finns risk att informationen från sjuksköterskan blir rutinmässig i mötet. Det kan i sin tur öka risken för att information som ges blir opersonligt och innefattar endast allmän information om sjukdomen. För att optimera egenvården krävs en god dialog där situation och upplevelse kartläggs hos patienten (Socialstyrelsen, 2018). Sjuksköterskan har möjlighet att ge stöd och uppföljning via telefon till patienter som drabbats av hjärtinfarkt. Det gör att rehabiliteringen för patienter kan optimeras och minska riskerna för återfall. Genom att sjuksköterskan ger kunskap om eftervården bidrar det till att egenvården främjas (Koh et al., 2015).

Teoretisk förankring: KASAM ”känsla av sammanhang”

Antonovsky (2005) beskriver att individens möjligheter att hantera stressiga situationer är avgörande för hälsotillståndet. Teorin utgår ifrån begreppet salutogenes vilket på svenska betyder ungefär ¨hälsans ursprung¨. Antonovsky (2005) beskriver att hälsa är samma sak som sammanhang och har att göra med människans livsvärld, där människan bildar sin egen uppfattning om livets mening i relationen med andra människor. Teorin KASAM är uppbyggd av tre viktiga komponenter Begriplighet,

Meningsfullhet och Hanterbarhet. De tre komponenterna behöver ses i sin helhet och

är avgörande för hur en människa bearbetar och tolkar sin livsvärld. Komponenterna är delar av en människas resurser och kan vara avgörande för hur människan förmår sig klara av påfrestningar och tuffa sjukdomsbesked. Hög KASAM tyder på att individen har hög möjlighet att klara av utmaningar i livet vilket bidrar till en god hälsa (Antonovsky, 2005).

Enligt Antonovsky (2005) handlar begriplighet om hur individen har förståelse för det som sker och kan orientera sig för att finna sin plats i omgivningen. Meningsfullhet har betydelse för hur individen engagerar sig samt har förmågan att hitta drivkraft och motivation i olika situationer genom livet. Den tredje och sista komponenten handlar om hanterbarhet. Varje individ har olika resurser både inre och yttre, inom sig själv och i omgivningen. Med en hög hanterbarhet kan människan hantera situationer i livet på ett konstruktivt och främjande sätt (Antonovsky, 2005). Vid en plötslig hjärtinfarkt påverkas de fysiska, sociala, psykiska och existentiella behoven hos en människa

5

(Ericson & Ericson, 2012). Enligt Wang et al. (2016) beror en persons kapacitet och hanterbarhet vid hjärtinfarkt på den mentala inställningen samt att hjärtrehabilitering satts in i ett tidigt stadium vid insjuknandet. Det bör göras för att öka förståelsen och optimera egenvården för patienten. Möjligheten till hjärtrehabiliteringen bidrar till minskad oro och ångest samt ökad tillit till den fysiska förmågan. Hjärtrehabiliteringen kan även ge hjärtinfarktpatienter en ökad begriplighet och hanterbarhet i vardagen och i deras egenvård (Wang et al., 2016).

Problemformulering

Plötslig hjärtinfarkt förändrar den drabbades liv. Vilket innebär att patienten behöver tänka över sin livssituation, minimera riskfaktorer och förändra levnadsvanor för att förhindra ett återinsjuknande (Ericson & Ericson, 2012). Bristande följsamhet i sin egenvård är ett återkommande problem hos hjärtinfarktpatienter. Endast ett fåtal deltar i erbjudet hjärtrehabiliteringsprogram och mindre av hälften av patienterna tar inte medicinerna de blivit ordinerade (Crowley et al., 2015; Wallert et al., 2020). Genom att söka efter patientens upplevelse av egenvård efter hjärtinfarkt, kan eventuella kunskapsluckor identifieras så att patientens följsamhet ska kunna främjas.

Syfte

6

Material och metod

Design

En litteraturöversikt gjordes med induktiv ansats som är baserad på vetenskapliga kvalitativa artiklar. Definitionen av en induktiv ansats är att en gemensam slutsats dras utifrån empiriska erfarenheter och observationer. Forskning med en kvalitativ ansats består av faktorer som förklarar mänskliga upplevelser och uppfattningar (Henricson & Billhult, 2017). Genom en litteraturöversikt kan aktuell vetenskaplig kännedom påvisas genom en överblick av området (Friberg, 2017). Syftet med litteraturöversikten är att beskriva patientens upplevelse av egenvård efter hjärtinfarkt.

Urval

För en god kvalitetsgranskning av framsökta artiklar har granskningsprotokollet som framtagits av Avdelningen för omvårdnad på Hälsohögskolan i Jönköping använts (Bilaga 1). Protokollet innehöll två delar där del I behövde vara godkänt med minst fyra poäng och del II behövde inneha minst 7 av 8 poäng vilket ger en totalsumma på 12 poäng. Att använda kvalitetsgranskning med denna metod betyder att studierna innehåller en hög tillförlitlighet och trovärdighet samt att studiernas syfte, design, urval, bakgrund, datainsamling, dataanalys och forskningsetik har kontrollerats.

Inklusionskriterier

Artiklarna ska vara av kvalitativ karaktär och baseras på individer över 18 år, både män och kvinnor över hela världen. De ska vara skrivna med engelsk text och avgränsade från år 2010 till år 2020.

Exklusionskriterier

Artiklar som har utgångspunkt från sjuksköterskan och närståendes perspektiv. Artiklar av kvantitativ karaktär.

Datainsamling

Utifrån studiens syfte översattes relevanta ord från svenska till engelska med hjälp av SvenskMeSH, bland annat hjärtinfarkt (myocardial infarction, heart attack), egenvård (self-care), upplevelse (experience, perception) och hjärtrehabilitering (cardiac rehabilitation). SvenskMeSH är en hemsida från Karolinska Institutet där medicinska termer från svenska till engelska och tvärtom kan översättas (Karolinska Institutet, 2016a). MeSH är en förkortning av Medical Subject Headings som innefattar termer och begrepp (Willman et al, 2016). MeSH-termer är den ämnesordlista som används i bland annat databasen PubMed och kan vara en bra startpunkt för att börja söka i andra databaser (Karolinska Institutet, 2016b).

Databaserna CINAHL, PsycINFO och MEDLINE användes. CINAHL är en databas för forskning inom omvårdnad. PsycINFO är en databas inriktad på psykologi och har det som avgränsat område. MEDLINE är en databas som tillhandahåller bland annat

7

områden som omvårdnad och medicin (Willman et al., 2016). Inledningsvis gjordes pilotsökningar i databaserna CINAHL och PsycINFO för att säkerställa det aktuella utbudet av forskning som motsvarade studiens syfte. Avancerad sökning gjordes i form av fritextsökning med sökorden; myocardial infarction OR heart attack AND self-care AND cardiac rehabilitation. I CINAHL användes Cinahl headings till att utföra ämnessökning av området. I PsycINFO användes Thesaurus för att göra ämnessökning. Genom att kombinera ämnessökning och fritextsökning i databaserna kunde antalet sökträffar smalnas av. Därefter gjordes sökning med ämnesorden

Myocardial Infarction och Self-Care, som avslutningsvis kombinerades med sökorden self-care, cardiac rehabilitation, experience, perceptions, self-management, qualitative research. Fler sökord finns under sökmatrisen i bilaga 2. Booleska termer

som AND och OR användes för att göra sökningen bredare eller begränsa den. Begränsningar gjordes i datainsamlingen till att endast involvera artiklar som var peer-reviewed, publicerade mellan åren 2010–2020 samt hade engelsk text. De artiklar som var av kvantitativ karaktär sorterades bort. Eftersom sökningsbegränsningen peer

reviewed inte gick att välja i databasen MEDLINE gjordes en sekundärsökning i Primo

för att garantera att de artiklar som valdes ut från MEDLINE var vetenskapligt granskade. Sökningen i databasen CINAHL resulterade i åtta artiklar. Sökningen i databasen PsycINFO gav tre artiklar och ytterligare sökning i databasen MEDLINE resulterade i fyra artiklar. Artiklarna utgör resultatdelen.

Dataanalys

För att underlätta analysen vid kvalitetsgranskning av artiklarna som använts i resultatet, valdes Fribergs fem steg för analys av artiklarna. Fribergs fem analyseringssteg används vanligtvis vid kvalitativa analyser. Det utförs för att hitta gemensamma aspekter och perspektiv i de olika studierna och bygga upp syftet med undersökningen (Friberg, 2017).

I steg 1 bearbetades och analyserades 15 artiklar. Artiklarna bearbetades ett flertal gånger med fokus på studiernas resultat och kvalitetsgranskades mot kvalitetsgranskningsprotokoll (bilaga 1). I steg 2 översattes artiklarna gemensamt. Den del från varje artikels resultatdel som lyfte patienternas upplevelse och som var aktuellt för studiens syfte dokumenterades i ett nytt dokument. Därefter färgkodades aktuella nyckelfynd och kontrollerades ytterligare en gång så att de överensstämde med syftet. I steg 3 skedde kondensering av studiernas intervjuer vilket gav meningsbärande enheter som dokumenterades ned i ytterligare ett nytt dokument. I steg 4 kondenserades de meningsbärande enheterna till koder. Likheter och skillnader utforskades genom att koderna placerades i bokstavsordning och efter positiva eller negativa upplevelser. Syftet fanns hela tiden med som en röd tråd i utformningen av teman. I steg 5 grupperades koder sedan till tre teman: “Betydelsen av stöd från omgivningen för att kunna bedriva egenvård”, “Sjukvårdens betydelse för att möjliggöra egenvård” och “Begränsande och främjande upplevelser i egenvården”. Teman mynnade ut i nio underteman ¨familj och närstående”, “arbetsmiljö”, “information”, “kunskap”, “sjukvård”, “hjärtrehabilitering”, “fysiska upplevelser”, “mentala upplevelser” och “emotionella upplevelser¨. Exempel på kondensering och kodning presenteras i tabell I.

8

Tabell I. Exempel på kondensering och kodning.

Etiska överväganden

En litteraturöversikt som görs på grundnivå på högskola kräver inte någon granskning av etisk nämnd (Kjellström, 2017). Artiklarna som granskas i studien ska ha ett forskningsetiskt förhållningssätt. Vilket innebär att människans värde och rättigheter försvaras och individens självbestämmande respekteras (Kjellström, 2017). Litteraturöversikten som gjorts följer svensk lag (SFS 1998:204; SFS 2003:460) som finns till för att skydda människan och människovärdet vid forskning och skyddar behandling av personuppgifter så att människan inte utsätts för integritetskränkning. Då litteraturöversikten inkluderar människor bör människovärdesprincipen, göra-gott principen och rättviseprincipen tas i beaktning. Människovärdesprincipen innebär att alla människor har samma värde och lika rättigheter i samhället. Göra-gott principen innebär att forskaren skyddar individen från skada och att en riskanalys görs samt att konfidentiell information ska upprätthållas för deltagarna. Rättviseprincipen utgår ifrån att alla deltagare ska behandlas lika och att ingen särbehandling får förekomma. Sårbara grupper ska även tas i beaktning (Kjellström, 2017).

Studien syftar till att finna kunskapsluckor inom ämnet hjärtinfarkt, som kan bidra till att utöka kunskap och förståelse hos sjuksköterskan för att kunna ge rätt verktyg till patienten. På så vis ökar chanserna att patienten kan hantera sin egenvård för att optimera rehabiliteringen. Med det minskar risken för återinsjuknande och därmed kan kostnader även reduceras för fortsatt vård som i sin tur gynnar samhällsekonomin. Eftersom hjärtinfarkt är en vanligt förekommande sjukdom (Socialstyrelsen, 2020a) kan även folkhälsan främjas med en bättre egenvård hos hjärtinfarktpatienter. Forskning ska innebära ny kunskap inom ett visst område och därmed förbättra individers liv och samhällets utveckling (Kjellström, 2017).

9

Det föreligger en förförståelse för ämnet då en fristående kurs om hjärtsjukdomar under utbildningen har genomgåtts. Under verksamhetsförlagd utbildning har hjärtsjukdom påträffats.

Resultat

Litteraturöversikten har baserats på 15 stycken vetenskapliga artiklar. Av artiklarna var 12 stycken av kvalitativ metod och 2 stycken var av mixad metod, där endast den kvalitativa delen har inkluderats i studiens resultat. Det framkom 3 teman och 8 underteman som besvarar syftet att beskriva patientens upplevelse av egenvård efter hjärtinfarkt. Teman som framkom var betydelsen av stöd från omgivningen för att

kunna bedriva egenvård, sjukvårdens betydelse för att möjliggöra egenvård och begränsande och främjande upplevelser i egenvården. Underteman som framkom var familj/närstående, arbetsmiljö, information och kunskap, sjukvård, hjärtrehabilitering, fysiska upplevelser, mentala upplevelser och emotionella upplevelser (se tabell II nedan).

10

Betydelsen av stöd från omgivningen för att kunna bedriva egenvård

Familj/ närstående

Vid återhämtningen efter hjärtinfarkt upplevde patienterna olika typer av stöd från familj, närstående och socialt nätverk när egenvård skulle bedrivas. Genom ett socialt och psykologiskt stöd från familj och närstående upplevdes en starkare motivation till livsstilsförändring (Herawati et al., 2019). Många ansåg att den egna familjerelationen betydde mycket för patienterna och gav en starkare motivation till att utföra egenvård (Baldacchino, 2011). Det var viktig att familj och närstående hade förståelse för patienternas nuvarande hälsotillstånd och att självbestämmande respekterades (Hanna et al., 2020; Herawati et al., 2019). Familj och närstående blev inte endast ett stöd i sig utan gav dem även information och förståelse kring sitt sjukdomstillstånd (Herawati et at., 2019). En annan viktig del av stödet var den praktiska hjälpen i hushållet vilket gynnade återhämtningen (Kristofferzon et al., 2007; Wieslander et al., 2016). Förutsättningar till att återgå till det normala livet var enklare när känslor som välbefinnande och trygghet infann sig (Junehag et al., 2014; Nicolai et al., 2018). Patienternas motivation och engagemang till en hälsosammare livsstil stärktes när familj och närstående var delaktiga i livsstilsomställningen (McAnirn et al., 2015; Nicolai et al., 2018). Medan vid bristande stöd upplevdes det svårare att genomföra livsstilsförändringar, men när de delade sina tankar kring sin sjukdomsproblematik gynnade det återhämtningen (Kristofferzon et al., 2007; Wieslander et al., 2016).

Arbetsmiljö

Att återgå till arbetet upplevdes som främjade i återhämtningsprocessen. Distraktion från negativa tankar och att träffa sina kollegor gynnade patienternas åter träde till vardagen vilket hade en positiv effekt på vardagen (Wieslander et al., 2016). När arbetet och arbetstiderna anpassades efter individen upplevdes mindre krav vilket ledde till reducerad negativ stress och att arbetet blev mer hanterbart (Herawati et al., 2019; Nicolai et al., 2018; Ranaldi et al., 2018; Wieslander et al., 2016). Hjärtrehabiliteringen upplevdes som mer gynnsam då de hade möjlighet att styra över sina arbetstimmar, vilket även gav individen möjlighet att ta sig an egenvården bättre (Ranaldi et al., 2018; Wieslander et al., 2016). När arbetet inte tog hänsyn till den individuella kapaciteten uppgav patienterna att de kände en osäkerhet och en maktlöshet kring sin arbetssituation. Rädsla för att förlora arbetet var upplevelser som fick patienterna att undvika att berätta om sina problem på arbetsplatsen. Krav att återgå till arbetet och de ekonomiska kraven som ställdes på individen bidrog till en osäkerhet på arbetet och i vardagen (Andersson et al., 2013).

Sjukvårdens betydelse för att möjliggöra egenvård

Information och kunskap

Patienterna uppgav att de saknade skriftlig information från sjukvårdspersonalen angående deras sjukdomssituation och förutsättningarna för att kunna bedriva egenvård (Doyle et al., 2012; Kristofferzon et al, 2007; Nicolai et al., 2018).

11

Informationen som gavs ansågs av många vara bristande (Andersson et al., 2013; Doyle et al., 2012; Kristofferzon et al., 2007; Nicolai et al., 2018). Informationen ansågs som oväsentlig och inte individuellt anpassad. Patienterna saknade kunskap och information om vilka problem de skulle kunna konfronteras med och hur de skulle kunna förhindra ytterligare en hjärtinfarkt (Andersson et al., 2013; Kristofferzon et al., 2007; Nicolai et al., 2018; Strömbäck et al., 2020). När patienterna hade fått muntlig information upplevde de svårigheter med att ta till sig av informationen. Även det som sagts av sjukvårdspersonalen glömdes ofta bort (Nicolai et al., 2018). Ett varmt omhändertagande från sjukvårdspersonalen gav ett ökat förtroende till informationen. De patienter som upplevde fullt förtroende till informationen från personalen fick en ökad motivation i sin återhämtning (Wieslander et al., 2016). Informationen som gavs från sjuksköterskan upplevdes som mer utförlig och lättare att förstå än informationen från läkaren. Patienterna upplevde att sjuksköterskan skapade en mer givande dialog (Kristofferzon et al., 2007). Patienterna upplevde att familj och närstående fick bristande information från sjukvården, vilket resulterade i att de hade svårt att förstå omständigheterna (Kristofferzon et al., 2007). Till följd av okunskap om sexuell ansträngning blev partnerrelationen även påverkad, då patienten upplevde rädsla för att återinsjukna vid ansträngning (Nunes et al., 2016a). Patienterna beskrev upplevelser som rädsla, oro och osäkerhet kring bristen på kunskap om deras hälsotillstånd (Kristofferzon et al., 2007). De upplevde även oro och tvivel kring de nya livsomställningarna. Det resulterade i att egenvården blev lidande (Herawati et al., 2019). När patienten kunde se sambanden mellan orsaken till insjuknandet och livsstilsförändringar som träning och kost fick de motivation till förändring (Doyle et al., 2012; Kristofferzon et al., 2007).

Sjukvård

Det professionella stödet från sjukvården upplevde patienterna som viktigt i uppföljningen av deras rehabilitering (Doyle et al., 2012; Hanna et al., 2020; Wieslander et al., 2016). Framförallt upplevdes sjuksköterskans roll som en viktig del i stödet från sjukvården (Kristofferzon et al., 2007). En regelbunden kontakt med sjuksköterskan uppgavs som en stark motivator och när det dröjde för lång tid mellan besöken kände patienterna sig övergivna (Doyle et al., 2012). Förståelse och kunskap ansågs vara en viktig del i sjuksköterskans roll i uppföljningen av patienternas eftervård. Patienterna upplevde att det var betydelsefullt när sjukvårdspersonal lyssnade på dem och att det inte enbart handlade om deras hjärtinfarkt (Hanna et al., 2020; Wieslander et al., 2016). När patienterna erhöll positiv respons från sjukvårdspersonalen upplevde de ett ökat självförtroende och en starkare motivation till livsomställningarna (Nicolai et al., 2018; Strömbäck et al., 2020). Återkoppling via telefon eller besök med ett inbokat möte, var ytterligare en drivkraft till att upprätthålla goda vanor (Doyle et al., 2012). Dock upplevdes uppföljningen som bristande eller saknades efter utskrivning (Doyle et al., 2012; Hanna et al., 2020). Det saknades en förståelse och dialog med sjukvårdspersonalen om deras läkemedel. Patienterna upplevde att de fick en försämrad livskvalitet till följd av läkemedelsbiverkningar men att de ändå skulle fortsätta med den ordinerade medicineringen (Strömbäck et al., 2020).

12 Hjärtrehabilitering

Många av patienterna upplevde fördelar med att ingå i ett hjärtrehabiliteringsprogram (Hanna et al., 2020; Nicolai et al., 2018; Ranaldi et al., 2018; Simony et al., 2015; Strömbäck et al., 2020; Wislander et al., 2016). De uppgav att deltagandet bidrog till känslor av trygghet (Nicolai et al., 2018; Ranaldi et al., 2018; Simony et al., 2015; Strömbäck et al., 2020; Wislander et al., 2016) eftersom många patienter kände osäkerhet och oro kring fysisk aktivitet (Mendes et al., 2010; Nicolai et al., 2018). Många upplevde rädsla för att utföra fysisk ansträngning på grund av osäkerhet kring deras hjärtkapacitet (Mendes et al., 2010; Simony et al., 2015; Wieslander et al., 2016). Patienterna upplevde att de fick en bredare kunskap om hälsa och vikten av fysisk aktivitet när de deltog i hjärtrehabiliteringsprogram (Wieslander et al., 2016). De kände att de fick vägledning i hur de skulle hantera sin sjukdomssituation och att det gav en struktur som de upplevde främjade egenvården (Hanna et al., 2020). Gruppbaserad fysisk träning under hjärtrehabiliteringen var värdefullt då patienten vågade anstränga sig mer, då professionell personal fanns närvarande som kände till patienterna och deras kapacitet (Simony et al., 2015; Strömbäck et al, 2020). Vissa patienter ansåg att den gruppbaserade hjärtrehabiliteringen inte var individuellt anpassad, utan att utbildningen som gavs var allmän och inkluderade inte alla åldrar (Andersson et al., 2013; Nicolai et al., 2018; Strömbäck et al., 2020). Informationen ansågs vara svår att tillämpa i vardagen och upplevdes som att den gavs på rutin (Nicolai et al., 2018). Känslor som oro var vanligt förekommande bland patienterna i de yngre åldrarna eftersom de inte tillhörde åldersmajoriteten (McArnirn et al., 2015). Patienterna uppgav att vardagsliv, arbete och hjärtrehabilitering var svårt att kombinera på grund av tidsbrist (Andersson et al., 2013; Kristofferzon et al., 2007). Att möta personer med samma erfarenhet av hjärtinfarkt fick patienterna att vilja dela upplevelser med varandra. Det var uppskattat och patienterna upplevde att de hanterade situationen bättre när de gav varandra stöd (Junehag et al., 2014; Kristofferzon et al., 2007; Mendes et al., 2010; Wieslander et al., 2016). När det inte fanns någon att dela tankar med upplevde patienterna en saknad av den typen av utbyte med andra (Junehag et al., 2014).

Begränsande och främjande upplevelser i egenvården

Fysiska upplevelser

Flera av patienterna upplevde att den fysiska funktionen efter hjärtinfarkten begränsade dem i vardagen (Andersson et al.,2013; Herawati et al., 2019; Nicolai et al., 2018; Nunes et al., 2016a). Begränsningen av den fysiska funktionen bidrog till att motivationen till livsstilsförändringarna hämmades (Nicolai et al., 2018). Avsaknaden av sin tidigare fysiska förmåga upplevde många som en förlust och sorg (McAnirn et al., 2015). Däremot de patienter som lyssnade till kroppens signaler, blev mer tålmodiga och kunde lättare hantera sina begränsningar (Kristofferzon et al., 2007; McAnirn et al., 2015). Trötthet var ett symtom flera beskrev sig drabbas av efter hjärtinfarkten (Andersson et al., 2013; Herawati et al., 2019). Även smärta och fysiska besvär som svaghet i kroppen beskrevs som besvärande för patienterna (Herawati et al., 2019). Tröttheten påverkades ytterligare av nedsatt nattsömn, mardrömmar och en rädsla för att dö i sömnen och bidrog även till att nya vanor var svåra att bibehålla (Andersson et al., 2013). Den ständigt upplevda tröttheten var svår att hantera och dess

13

konsekvenser påverkade familjerelationen negativt då vardagliga aktiviteter inte kunde utföras som tidigare (Andersson et al., 2013).

Att omvärdera och prioritera sig själva och det som var betydelsefullt för patienterna och gav dem ett annat förhållningssätt till livet (Baldacchino, 2011; Nicolai et al., 2018; Ranaldi et al., 2018; Simony et al., 2015; Wieslander et al., 2016). När patienterna började prioritera annorlunda och planerade att förbättra sin fysiska hälsa efter hjärtinfarkten upplevdes en god mental och beteendemässig förändring (Baldacchino, 2011). Wieslander et al. (2016) uppger att patienterna upplevde att de omvärderat sina prioriteringar och att de nu kunde säga nej i situationer där det krävdes för att underlätta återhämtningen. Genom att prioritera annorlunda upplevde patienterna att de skapade rutin vilket gav dem en ökad motivation (Ranaldi et al., 2018). Dock var det svårt att fullfölja sina nya hälsosamma vanor, när patienten vistades i sociala miljöer som inte gynnade en hälsosam livsstil (Nicolai et al., 2018).

Mentala upplevelser

Viljestyrka ansågs vara en viktig motivator för patienterna efter deras hjärtinfarkt. Att ha viljestyrka innebar en tro på den egna förmågan och att de kände sig engagerad i sin livsstilsförändring (Hanna et al., 2020; Nicolai et al., 2018). Flera uppgav att den individuella motivationen var baserad på den egna viljan och att ha självbestämmande över de egna valen. För att få motivation krävdes en självkännedom för att kunna göra praktiska livsstilsförändringar i vardagen (Hanna et al., 2020). Patienterna upplevde att tron på den egna förmågan och självdisciplin var betydande för att kunna genomföra förändring. De granskade även sig själva och fann en förståelse i att varför hjärtinfarkten inträffade (Nicolai et al., 2018). Beslutsamheten till att överleva och att inte återgå till gamla vanor blev som en nystart för patienterna då de såg situationen som en ny chans i livet (McAnirn et al., 2015).

Motivationen till olika livsstilsval skiljde sig åt mellan patienterna (Doyle et al., 2012; Nicolai et al., 2018; Nunes et al., 2016a). Något som hämmade motivationen var när frestelsen för dåliga vanor blev för stor (Nunes et al., 2016a). När patienterna inte såg fördelar med de livsstilsförändringar de gjort blev även det en motsatt effekt till deras förväntningar, vilket bidrog till att motivationen minskade (Nicolai et al., 2018). Däremot att kunna unna sig saker som frångick livsstilsrekommendationerna någon gång ibland upplevdes som motivationshöjande och inte som ett misslyckande (Doyle et al., 2012). När patienterna kände brist på viljestyrka upplevde de att det förhindrade en livsstilsförändring. Under ledighet var rutiner svårt att upprätthålla på grund av bristande viljestyrka (Doyle et al., 2012). Vissa upplevde sig inte förstå varför just de blivit drabbade, medan andra fann förståelse och tog eget ansvar (Kristofferzon et al., 2007; McAnirn et al., 2015). Till en början upplevde patienter svårigheter med att acceptera den förändrade situationen efter insjuknandet. Med tiden uppgav dem att de började acceptera vad som hänt (Junehag et al., 2014). Flera patienter försökte hitta en hanterbarhet i situationen, vilket resulterade i olika upplevelser efter hjärtinfarkten (Baldacchino, 2011; Nunes et al., 2016a; Wieslander et al., 2016). Några av patienterna uppgav att de hade en existentiell tro för att hantera situationen och upplevde då en styrka och trygghet i sig själva (Baldacchino., 2011; Herawati et al., 2019; Mendes et al., 2010). De med en gudstro upplevde att de hade mer kontroll över sin sjukdom vilket gjorde det enklare att övervinna motgångar (Baldacchino, 2011). Andra patienter uppgav att de nu prioriterade sig själva och försökte att finna sin inre styrka för att kunna hantera känslor som oro (Wieslander et al., 2016).

14 Emotionella upplevelser

Rädsla var en vanligt förekommande känsla som flera patienter upplevde (Andersson et al., 2013; Baldacchino, 2011; Doyle et al., 2012; Hanna et al., 2020; Junehag et al., 2014; Mendes et al., 2010; Simony et al., 2015). De var rädda för att återinsjukna i en ytterligare hjärtinfarkt vilket gjorde patienterna mer följsamma i att upprätthålla livsstilsförändringar (Baldacchino, 2011; Doyle et al., 2012). Rädslan bidrog även till begränsningar i vardagen och hämmade dem (Andersson et al., 2013; Hanna et al., 2020; Herawati et al., 2019; Junehag et al., 2014; Kristofferzon et al., 2007; Mendes et al., 2010; Nunes et al., 2016a; Simony et al., 2015). De hindrade dem då de inte vågade lämna hemmet eller att ha en framtidstro i livet (Junehag et al., 2014; Mendes et al., 2010). Patienterna uppgav att de upplevde rädsla för att hjärtat plötsligt skulle stanna och vågade därför inte vara ensamma. De hade förlorat tilliten till kroppen och att den nu var främmande för dem (Andersson et al., 2013).

Patienter upplevde skuldkänslor relaterat till deras tidigare livsstilsval som rökning, dåliga kostvanor, stress och övervikt som bidragit till deras hjärtinfarkt. De upplevde skuldkänslor till sina familjer som blivit påverkade på grund av deras sjukdom (McAnirn et al., 2015). Oro och tvivel var återkommande känslor som uppkom i samband med egenvården då patienten upplevde osäkerhet i om det skulle resultera i en förbättrad hälsa eller inte (Herawati et al., 2019). När patienterna förändrade sitt tankemönster kunde de hantera stress och oro bättre vilket främjade deras återhämtning (Wieslander et al., 2016).

Diskussion

Metoddiskussion

Vald metod för studien baserades på att patientens levda erfarenheter centraliserades då patienters upplevelse av egenvård efter hjärtinfarkt skulle belysas. En litteraturstudie ansågs relevant för studien eftersom det gav en överblick av det aktuella kunskapsläget och kunskapsluckor kunde därför identifieras. Studier av kvalitativ metod ger en tydligare och mer beskrivande bild av fenomenet än kvantitativ metod (Rosén, 2017). Det subjektiva perspektivet hos patienterna togs på så vis fram. En empirisk studie hade varit lämplig för forskningsfrågan men valdes bort då det ansågs aktuellt att först se över det nuvarande kunskapsläget i forskningen. Det ansågs även finnas tillräckligt med forskningsunderlag för att kunna utföra en litteraturöversikt över valt ämne (Henricson, 2017). Anledningen till att en induktiv ansats valdes var att det gav ett bredare synsätt och att alla upplevelser som framkom kunde involveras (Priebe & Landström, 2017).

Trovärdigheten för studien stärks eftersom inklusionskritererna innefattar att resultatartiklarna ska vara bedömda som vetenskapliga, peer reviewed (Henricson, 2017; Mårtensson & Fridlund, 2017). Studien inkluderar både män och kvinnor över 18 år vilket ger mångfaldigt och varierande upplevelser (Henricson & Billhult, 2017). Databaserna CINAHL och PsycINFO användes inledningsvis för litteratursökningen och resulterade i 15 artiklar till resultatet. En utökad sökning gjordes mellan årtalen

15

2007 - 2020 som resulterade i en artikel som passade studiens syfte. Artikeln ansågs värdefull för resultatet och inkluderades. Det kan sänka studiens överförbarhet eftersom ny forskning hela tiden framkommer och hjärtrehabilitering utvecklas och förändras kontinuerligt (Östlundh, 2017). Då vidare sökning inte gav önskat resultat i de tidigare angivna databaserna, utökades sökningen i ytterligare en databas MEDLINE, som resulterade i fyra nya artiklar. En sökning avgränsades geografiskt till Sverige eftersom tidigare lästa artiklar från Sverige varit av god kvalitet. Sökningen resulterade i en artikel som användes till resultatet. Studiens trovärdighet stärks vid användandet av flera databaser. Även att flera av artiklarna som framkom i sökningarna återkom i samtliga databaser bidrog till en ökad trovärdighet (Henricson, 2017).

Samtliga artiklar till resultatet kvalitetsgranskades enskilt i sin helhet med hjälp av kvalitetsgranskningsprotokoll (bilaga I). Därefter granskades artiklarna gemensamt för att stärka trovärdigheten. Efter kvalitetsgranskning exkluderades fyra artiklar med låg kvalitet. Alla resultatartiklar som användes uppnådde minst 10 av 12 kvalitetsgranskningspoäng. 10 av 15 resultatartiklarna uppnådde därför hög vetenskaplig kvalitet. Kraven för hög vetenskaplig kvalitet innebar att de skulle uppnå minst 85% (Mårtensson & Fridlund, 2017). Fem artiklar uppnådde 10 av 12 kvalitetsgranskningspoäng vilket innebar 83% och var av medelhög kvalitet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Trots det valdes artiklarna att inkluderas eftersom marginalen ansåg vara minimal. Det kan påverka studiens tillförlitlighet (Mårtensson & Fridlund, 2017).

I resultatet användes fem artiklar från Sverige, fyra artiklar från Storbritannien, en från Danmark, en från Portugal, en från Tyskland, en från Israel, en från Indonesien och en från USA. Samtliga artiklar svarade på litteraturöversiktens syfte. Genom att inkludera flera olika studier från olika länder gör att resultatets överförbarhet stärks och kan speglas internationellt (Mårtensson & Fridlund, 2017). Då tolv av artiklarna är från Europa anses studiens resultat vara överförbart till både europeisk- och svensk hälso-och sjukvård med liknande välfärdssystem (Henricson, 2017).

Två av artiklarna i resultatdelen var av både kvalitativ och kvantitativ metod. Där användes endast den kvalitativa delen i artikeln med fokus på patienters upplevelser. Dock går det inte att helt utesluta den kvantitativa delen från artikeln med mixad metod, då den kvalitativa ansatsen kan ha baserats på den kvantitativa delen och integrerats som en helhet (Borglin, 2017). Det kan sänka litteraturöversiktens trovärdighet. En annan resultatartikel innefattade både patient och anhörigas perspektiv men endast patientens perspektiv inkluderades. I två andra resultatartiklar var endast kvinnor inkluderade. Det kan speglas i studiens resultat eftersom kvinnor och mäns upplevelser kan skiljas åt och därmed kan överförbarheten reduceras. Dataanalysen följde Fribergs (2017) femstegsanalys och kvalitetssäkrades genom att resultatdelarna i artiklarna granskades gemensamt för att komma fram till en slutlig resultatdel. Om analysprocessen är tydligt beskriven i studien ökar studiens bekräftelsebarhet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Alla artiklar i studiens resultat är engelskspråkiga vilket gav större chans att finna rätt artiklar till syftet. Vid avancerat engelskt fackspråk användes en webbaserad översättningsfunktion till hjälp. Egna tolkningar gjordes vilket kan speglas i resultatdelen (Östlundh, 2017). Det forskningsetiska ställningstagandet litteraturöversikten haft som krav har efterföljts. Resultatartiklarna har haft ett etiskt godkännande och/eller efterföljt Helsingforsdeklarationen och/eller belyst informations-, konfidentialitets- och/eller frivillighetskrav. Studiens forskningsetiska förhållningssätt stärkte trovärdigheten och

16

pålitligheten för studien (Henricson, 2017). Det fanns en viss förförståelse av ämnet innan arbetet påbörjades. För att inte förförståelsen skulle påverka trovärdigheten i studien försöktes det i största möjliga mån förbises. Genom att förförståelse och personliga värderingar diskuterats och reflekterats över kan resultatets påverkan begränsas (Henricson, 2017). Enligt Polit och Beck (2016) är det dock inte möjligt att förbigå att förförståelsen kan ha påverkat dataanalys och därmed resultatet.

Resultatdiskussion

I studien har det framkommit att olika typer av stöd och patientens individuella upplevelser påverkar patientens förutsättningar för att bedriva egenvård. De mest återkommande fynden var stöd från familj och närstående, information och kunskap, hjärtrehabilitering samt rädslor för att återinsjukna i en hjärtinfarkt eller att dö. I litteraturstudiens resultat framkom det att olika typer av stöd från familj och närstående var viktigt för patientens upplevelse av egenvård efter en hjärtinfarkt. När omgivningen är medveten och stöttande i patientens nya livssituation, är det enklare för patienten att göra livsstilsförändringar och vara följsam i sin egenvård. Det har visat sig i resultatet vara till fördel för patientens motivation och känslan av sammanhang kan då lättare uppnås. I tidigare studier har man sett att ett socialt stöd är en resurs för patienterna och anses som en viktig del efter hjärtinfarkt. Stöd och förståelse kan vara en källa till kraft och när det inte finns upplever patienten en saknad av det (Fochi & Foas 2018; Jackson et al., 2011). Stödet från familj och vänner uppges vara det primära stöd som föredras i första hand före stödet från vården. Dock visar det att brist på kunskap hos anhöriga ger ett begränsat lämpligt stöd vilket kan orsaka missuppfattningar och frustration i familjerelationen (Jackson et al., 2011). Tidigare studier har visat att när familj och närstående inte har tillräcklig kunskap och förståelse för patientens nytillkomna begränsningar i vardagen, upplever patienten att de yttre kraven blir för höga (Kristofferzon et al., 2008) vilket också kan orsaka missuppfattningar och frustration i familjerelationen (Jackson et al., 2011). Det bristande anhörigstödet kan därför riskera påverka patientens hanterbarhet av sin egenvård. Om den omgivande miljön begränsar patienten kan det vara svårare att tillämpa och upprätthålla livsstilsförändringar för patienten. Det kan handla om att patienten antar en hälsosammare kost men inte får förståelse från resterande familjemedlemmar. Det kan resultera i att livsstilsförändringen blir kortvarig och gamla vanor återupptas.

Resultatet i litteraturöversikten visade på att brist på information och kunskap var ett återkommande problem för patienterna i egenvården efter hjärtinfarkt. Behovet av både information och kunskap var stort eftersom osäkerhet hos patienter var vanligt. I fler studier kan man se att patienterna anser att informationen från sjukvården ofta är bristande och att det inte informeras om alla delar i egenvården, bland annat om läkemedelshantering (Kvalsund Bårdsgjerde et al., 2020; Nunes et al., 2016b). Kvalsund Bårdsgjerde et al. (2020) beskriver att även sjuksköterskor delar upplevelsen av den bristande informationen gällande patientens läkemedel. I en annan studie framkommer det att anledningen till patienternas bristande följsamhet beror på att de upplever biverkan, är motvilliga eller glömmer bort att ta sina läkemedel (Krack et al., 2018). Det kan resultera till att när inte patienterna förstår betydelsen av att följa läkemedelsordinationen kan det bidra till ökad sjuklighet och risk för återinsjuknande.

17

Antonovsky (1991) menar att för att kunna uppnå begriplighet behövs förståelse för de betydande delarna för att kunna förstå helheten. När informationen är tydlig och strukturerad får individen möjlighet att uppleva känsla av begriplighet i situationen (Antonovsky, 1991). Den bristande information som patienterna ofta får kan bidra till att de upplever en mindre känsla av begriplighet, vilket då kan leda till att de inte förstår meningen med egenvården. Enligt Bergman et al. (2012) ökar meningsfullheten när patienten får förståelse vilket kan resultera i en bättre motivation och anpassning till livsstilsförändring.

Det framkommer i litteraturöversiktens resultat att hjärtrehabiliteringsprogram var uppskattat hos patienterna. Vissa patienter upplevde dock hjärtrehabiliteringen som tidskrävande och att den inte var individuellt anpassad vilket kan påverka motivationen till egenvård. Wallert et al. (2020) uppger att målet med hjärtrehabilitering är att patienten så snart som möjligt ska kunna återgå till det normala. Det normala kan dock se annorlunda ut för olika typer av patienter, då alla inte har samma förutsättningar till en lika följsam och gynnsam hjärtrehabilitering. Bergman et al. (2012) bekräftar litteraturöversiktens resultat då det beskrivs att för att en optimal hjärtrehabiliteringen ska kunna genomföras behövs en individuell plan, vilket bidrar till att bevara och främja en god hälsa. När hjärtrehabiliteringen inte är individuellt anpassad kan det bidra till att egenvården påverkas negativt och känslan av sammanhang begränsas. Enligt Kvalsund Bårdgjerde et al. (2020) såg sjuksköterskorna att flera av de som hade det största behovet av rehabilitering avböjde. Troliga anledningar kan vara att de som avböjde inte förstod nyttan med rehabiliteringen eller att de var för sjuka för att delta. När patienten saknar engagemang och följsamhet i sin egenvård kan det bidra till att morbiditeten och mortaliteten ökar i denna specifika patientgrupp.

Jackson et al. (2011) uppger att flera känner en hanterbarhet när de uppnår mål i sin rehabilitering och inte endast ser svårigheter och hinder. Enligt Åhlund et al. (2013) och Kvalsund Bårdgjerde et al. (2020) kan patientens egenvård gynnas när anhöriga involveras i hjärtrehabiliteringen då det leder till en ökad följsamhet. Coyle (2009) uppger att när patienterna själva får reflektera och berätta om deras sjukdomstillstånd upplevs känslor av stress och förlust. När patienterna blir medvetna om sitt tidigare beteende kan de på så vis identifiera förändringar i sitt beteende och sin egenvård. Med en tillräcklig förståelse för sin situation ökar begripligheten vilket gör att individen kan förhålla sig till livet på ett hälsofrämjande sätt (Antonovsky, 2005).

Det framkom i litteraturöversiktens resultat att rädsla var en vanligt förkommande känsla hos patienter som drabbats av hjärtinfarkt. Det kunde vara en drivande styrka i deras egenvård men även en begränsning för dem. Iles-Smith et al. (2017) och Coyle (2009) bekräftar resultatfyndet då de beskriver att rädslan för att återinsjukna och att dö i en ytterligare hjärtinfarkt bidrar till en ökad oro och osäkerhet hos patienten. När rädslan blir för begränsande kan det resultera i att hanterbarheten av egenvården påverkas negativt. Den återkommande rädslan som påvisas i resultatet bekräftas även av Alcántara et al. (2020), som visar på att patienterna inte vågar vara delaktiga i sin vardagliga motion, då rädsla och ångest är relaterat till fysisk ansträngning. En nackdel med de upplevda känslorna hos denna patientgrupp kan bidra till att de blir helt eller delvis fysiskt inaktiva. Andra studier visar att rädslan för fysisk ansträngning även bidrar till att patienten avstår från sexuell aktivitet (Altıok & Yılmaz, 2011; Jackson et

18

al., 2011). Åhlund et al. (2013) menar att genom att delta i träningsbaserat hjärtrehabiliteringsprogram minskar rädslan för fysisk aktivitet. Det kan upplevas svårt för patienterna att uppnå känsla av sammanhang när känslor som rädsla uppkommer vid ansträngande rörelse.

Fuochi och Foa (2018) uppger att patienterna har en annan attityd idag då uppskattningen till livet har förändrats, jämfört med hur deras attityd var innan insjuknandet. Kristofferzon et al. (2008) beskriver att många ser livet numera som en andra chans. De vågar nu prata om sina känslor och konfronteras med dem istället för att negligera dem samt att döden inte längre upplevs som skrämmande. Uppskattningen till livet kan bilda en meningsfullhet i sjukdomssituationen hos patienterna, vilket kan bli till en drivkraft. Med en stark inre drivkraft och positiv attityd skulle det kunna leda till att patienterna lättare kan hantera situationer i livet på ett konstruktivt och främjande sätt.

Då patienten upplever sig ha ett tillräckligt socialt stöd, en individuellt anpassad hjärtrehabilitering samt erhåller tillräcklig information och kunskap bidrar det till en hög KASAM. En hög KASAM är hälsofrämjande då individen har enklare att anpassa sig till sjukdomstillståndet vilket gynnar egenvården (Antonovsky, 2005). Det sociala stödet och att känna tillhörighet bland familj och närstående ger individen motivation till att påverka sin egenvård. Att känna en meningsfullhet baseras på meningsfulla relationer och att tillhöra ett sammanhang är av stor vikt för att uppnå hälsa (Antonovsky, 2005). Kunskap kan göra att individen känner sig trygg då begripligheten om sin aktuella hälsosituation görs synlig. Med en ärlig och öppen dialog mellan patient och sjuksköterska kan kunskap och begriplighet åstadkommas (Antonovsky, 2005). När patienten upplever otillräcklig information blir även kunskapen lidande. Därmed saknas innebörden av att fullfölja egenvården, vilket ger en brist på begriplighet. Rädslan som framkom i resultatet var svårhanterbar då det skapade en osäkerhet och oro vilket blev ett hinder i egenvården. Genom rätt resurser kan rätt verktyg ges efter individens förmågor och rädslan kan på så vis bemötas och hanteras konstruktivt. Enligt Antonovsky (2005) har individen både inre och yttre resurser som gör det enklare att finna rätt strategier till att bemöta olika påfrestningar i livet.

Slutsats

Eftersom hjärtinfarkt är Sveriges främsta dödsorsak i nuläget behövs en ständig utveckling inom kunskapsläget. Genom att identifiera riskfaktorer och göra individen uppmärksam i sina livsstilsval kan motivation till förändring främjas. I egenvården har information och kunskap inom området en central betydelse och kan vägleda patienten till en långsiktig följsamhet. Det sociala stödet ses som en primär källa till följsamhet och kan bidra till en bättre mental och fysisk hälsa som ger möjlighet till känsla av sammanhang hos patienten. Det låga deltagandet i hjärtrehabiliteringsprogram kan påvisa att engagemanget för rehabiliteringen saknas. En mer individualiserad hjärtrehabiliteringsplan efter patientens behov hade kunnat få fler att motiveras till att delta och se sammanhanget i sin egenvård.

19

Kliniska implikationer

Genom en litteraturöversikt över patientens upplevelse kan nya aspekter påträffas och identifieras, som kan gynna patientens egenvård. Resultatet av studien ger en inblick i hur patienten upplever sin situation efter en hjärtinfarkt. Med kunskapen om vad patienten kan uppleva kan det öka sjuksköterskans förståelse och ge en utökad medvetenhet om vad patienten behöver för individuellt stöd. Det bidrar till att sjuksköterskan kan bemöta och stötta patienten utifrån dennes perspektiv. Det framkommer i resultatet betydelsefulla delar för att patienten ska kunna genomföra livsstilsförändringar och bedriva egenvård. Förslagsvis bör vidare forskning fokusera på hur man kan utveckla och individualisera information och kunskap för patienten i sjuksköterskans arbete. Hjärtrehabilitering ses som en viktig komponent i patienternas återhämtning men anses vara tidskrävande för patienterna. Vidare forskning kan ske för vidare utveckling av rehabiliteringsprogram.

20

Referenser

Alcántara, C., Qian, M., Meli, L., Ensari, I., Ye, S., Davidson, K.W., & Diaz, K.M. (2020). Anxiety Sensitivity and Physical Inactivity in a National Sample of Adults with a History of Myocardial Infarction. International Journal of

Behavioral Medicine, 27(5), 520-526.

https://doi.org/10.1007/s12529-020-09881-w

Altıok, M., & Yılmaz, M. (2011). Opinions of Individuals Who have had Myocardial Infarction About Sex. Sexuality and Disability, 29(3), 263–273.

https://doi.org/10.1007/s11195-011-9217-5

Andersson, E.K., Borglin, G., & Willman, A. (2013). The Experience of Younger Adults Following Myocardial Infarction. Qualitative Health Research, 23(6), 762-772. https://doi.org/10.1177/1049732313482049

Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Natur och kultur.

Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Natur och kultur.

Bahall, M., Seemungal, T., & Legall, G. (2018). Risk factors for first-time acute myocardial infarction patients in Trinidad. BMC public health, 18(1), 161-161. https://doi.org/10.1186/s12889-018-5080-y

Baldacchino, D. (2011). Myocardial infarction: a turning point in meaning in life over time. British Journal of Nursing, 20(2), 107-114. https://doi.org/10.12968/bjon.2011.20.2.107

Bandura, A. (1997). Self Efficacy: the exercise of control. W. H. Freeman and Company.

Bergman, E., Malm, D., Ljungquist, B., Berterö, C., & Karlsson, J-E. (2012). Meaningfulness is not the most important component for changes in sense of coherence. European Journal of Cardiovascular Nursing (11)3, 331-338. https://doi.org/10.1016/j.ejcnurse.2011.05.005

Borglin, G. (2017). Mixad metod – en introduktion. I M. Henricson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod - från idé till examination inom omvårdnad

21

Coyle., M.K. (2009). Over time: reflections after a myocardial infarction. Holistic

Nursing Practice, 23(1), 49–56.

https://doi.org/10.1097/01.HNP.0000343209.56710.2a

Cowie, A., McKay, J., & Keenan, A. (2018). Combined generic-specialist multimorbidity rehabilitation post acute cardiac event. British Journal of

Cardiac Nursing 30(7), 340-347.

https://doi.org/10.12968/bjca.2018.13.7.340

Crowley, M., Zullig, L., Shah, B., Shaw, R., Lindquist, J., Peterson, E., & Bosworth, H. (2015). Medication Non-Adherence After Myocardial Infarction: An Exploration of Modifying Factors. Journal of General Internal Medicine,

30(1), 83–90. https://doi.org/10.1007/s11606-014-3072-x

Ding, N., Sang, Y., Chen, J., Ballew, S., Kalbaugh, C., Salameh, M., Blaha, M., Allison, M., Heiss, G., Selvin, E., Coresh, J., & Matsushita, K. (2019). Cigarette Smoking, Smoking Cessation, and Long-Term Risk of 3 Major Atherosclerotic Diseases. Journal of the American College of Cardiology,

74(4), 498–507. https://doi.org/10.1016/j.jacc.2019.05.049

Doležel, J., & Jarošová, D. (2019). Educational process in patients after myocardial infarction. Central European Journal of Nursing and Midwifery, 10(2), 1026-1034. https://doi.org/10.15452/CEJNM.2019.10.0010

Doyle, B., Fitzsimons, D., McKeown, P., & McAloon, T. (2012). Understanding dietary decision-making in patients attending a secondary prevention clinic following myocardial infarction. Journal of Clinical Nursing, 21(1-2), 32-41. https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2010.03636.x

European Federation of Nurses Associations. (2015). EFN Guideline for the implentation of Article 31 of the Mutal Recognition of Professional Qualifications Directive 2005/36/EC, amended by Directive 2013/55/EU. http://www.efnweb.be/wp-content/uploads/EFN-Competency-Framework-19-05-2015.pdf

Eikeland, A., Haugland, T., & Stubberud, D-G. (2020). Omvårdnad vid hjärtsjukdomar. I H. Almås, D-G. Stubberud & R. Grønseth (Red.), Klinisk

omvårdnad 1 (s. 225-274). Liber.

Ergatoudes, C., Thunström, E., Rosengren, A., Björck, L., Bengtsson Boström, K., Falk, K., & Fu, M. (2016). Long-term secondary prevention of acute myocardial infarction (SEPAT) – guidelines adherence and outcome. BMC

22

Cardiovascular Disorders, 16(1), 226-226.

https://doi.org/10.1186/s12872-016-0400-6

Ericson, E., & Ericson, T. (2012). Vård vid hjärt-och kärlsjukdom. I E. Ericson & T. Ericson (Red.), Medicinska sjukdomar (s. 81–154). Studentlitteratur.

Friberg, F. (2017). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats - vägledning för

litteraturbaserade examensarbete (s.129–139). Studentlitteratur.

Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats

-Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 141-152).

Studentlitteratur.

Fuochi, G., & Foà, C. (2018). Quality of life, coping strategies, social support and self‐ efficacy in women after acute myocardial infarction: a mixed methods approach. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 32(1), 98–107. https://doi.org/10.1111/scs.12435

Guo, J., Li, W., Wang, Y., Chen, T., Koon, T., Liu, L., & Salim, Y (2013). Influence of dietary patterns on the risk of acute myocardial infarction in China population: the INTERHEART China study. Chinese Medical Journal,

126(3), 464–470. https://doi.org/10.3760/cma.j.issn.0366-6999.20113076

Hanna, A., Yael, E-M., Hadassa, L., Eisen, I., Eugenia, N., Lior, G., Carmit, S., & Liora, O. (2020). “It’s up to me with a little support” – Adherence after myocardial infarction: A qualitative study. International Journal of

Nursing Studies, 101, 103416–103416.

https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2019.103416

Henricson, M. (2017). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod - från idé till examination inom omvårdnad (s. 411-420).

Studentlitteratur.

Henricson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod - från idé till examination inom omvårdnad

(s. 111–119). Studentlitteratur.

Herawati, T., Keliat B.A., & Wauyo, A. (2019). Perceptions of self-care readiness among STEMI patients following primary PCI. Enfermería Clínica, 29(2), 820-825. https://doi.org/10.1016/j.enfcli.2019.04.123