"En förskola för ALLA" : En kvalitativ studie om hur förskollärare beskriver att de arbetar med delaktighet och inflytande.

”En förskola för ALLA!”

En kvalitativ studie om hur förskollärare beskriver att de arbetar för

att möjliggöra delaktighet och inflytande

KURS: Examensarbete för förskollärare, 15hp PROGRAM: Förskollärarprogrammet

FÖRFATTARE: Felicia Henriksen, Olivia Hedström HANDLEDARE: Laila Nielsen

EXAMINATOR: Carin Falkner TERMIN: VT21

JÖNKÖPING UNIVERSITY Examensarbete för förskollärare 15hp School of Education and Communication Förskollärarprogrammet

VT21

Sammanfattning

Felicia Henriksen & Olivia Hedström

”En förskola för ALLA” En kvalitativ studie om hur förskollärare beskriver att de arbetar

för att möjliggöra delaktighet och inflytande.

“A preschool for EVERYONE” A qualitative study about how preschool teachers describe

how they are working to enable participation and influence.

Antal sidor: 29

Syftet med studien är att bidra med ytterligare kunskap om hur förskollärare beskriver att de arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket. Studien har utgått från följande frågeställningar: Hur beskriver förskollärare att deras förhållningssätt påverkar barnens möjlighet till delaktighet och inflytande? Vilka förutsättningar behövs för att möjliggöra barns olika uttryckssätt, enligt förskollärarna? Studien har utgått från en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare. För att få syn på gemensamma teman i den insamlade empirin har en tematisk analys använts. Studien är inspirerad av ett sociokulturellt perspektiv där interaktionen mellan människor ligger till grund för lärandet. I resultatet synliggörs två teman: Förskollärares förhållningssätt och Förutsättningar som behövs för att möjliggöra barns olika uttryckssätt. Resultatet visar att förskollärarens förhållningssätt har betydelse för när och hur barn ges möjlighet till delaktighet och inflytande. Resultatet visar även att det bör finnas förutsättningar för att möjliggöra barns olika uttryckssätt, för att alla barn ska få möjlighet att vara delaktiga och påverka sin utbildning. Barnets ålder eller förmåga att behärska ett verbalt språk inte är ett hinder för att vara delaktig och utöva inflytande, utan det handlar om förskollärarens förhållningsätt.

Sökord: Delaktighet, Inflytande, Förskola, Barn, Förskollärare, Icke-verbal kommunikation

Postadress Gatuadress Telefon Fax

Högskolan för Lärande Gjuterigatan 5 036 – 101000 036162585 och Kommunikation (HLK)

Box 1026

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Bakgrund ... 3

2.1 Begrepp ... 3

2.2 Tidigare forskning ... 3

2.3 Styrdokument ... 6

2.4 Teoretisk utgångspunkt ... 7

3. Syfte ... 9

4. Metod ... 10

4.1 Val av metod ... 10

4.2 Urval och svarspersoner ... 10

4.3 Genomförande ... 11

4.4 Databearbetning och analys ... 12

4.5 Tillförlitlighet ... 13

4.6 Etiska aspekter ... 14

5. Resultat ... 15

5.1 Förskollärarens förhållningssätt ... 15

5.1.1 En vilja att förstå det barnen vill uttrycka ... 15

5.1.2 Delaktighet och inflytande i förskolans utbildning ... 16

5.2 Förutsättningar som behövs för att möjliggöra barns olika uttryckssätt 18

5.2.2 Tillgängligt material i en tillgänglig miljö ... 19

5.2.3 Barns olikheter genom deras språk ... 20

6. Diskussion ... 21

6.1 Resultatdiskussion ... 21

6.2 Metoddiskussion ... 24

6.3 Slutsatser ... 26

6.4 Vidare forskning ... 27

7. Litteraturförteckning ... 28

8. Bilagor ... 30

1. Inledning

Under vår utbildning till förskollärare och våra år som vikarier i förskolan har intresset för alla barns delaktighet och inflytande vuxit. Vi har båda erfarenheter av att arbetet med delaktighet och inflytande i förskolan skiljer sig åt mellan olika förskolor. Som blivande förskollärare har vi ett uppdrag, att i enlighet med Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) ge alla barn förutsättningar att vara delaktiga i förskolans utbildning och utformning. Det gäller oavsett om barnet behärskar det verbala språket eller inte. FN:s konvention om barns rättigheter (SFS 2018:1197) belyser i artikel 12, att alla barn har rätt att bli både sedda och lyssnade till och det är en av de fyra grundprinciperna för barns mänskliga rättigheter.

Lindö (2009) skriver att: ”Ett barn har hundra språk men berövas nittionio […]” (s. 130). Oavsett om vi är barn eller vuxna så uttrycker vi oss på olika sätt, vilket, Göthson och Kennedy (2013) beskriver som hundraspråklighet. Westlund (2017) belyser vikten av att ta barns icke-verbala uttryck på allvar. Ofta uppmanas barn att uttrycka sina tankar och åsikter verbalt trots att de tidigare har använt sig av andra sätt att uttrycka sig på. ”Blir ett barn som pekar på något bemött på samma sätt som ett barn som verbalt formulerar sin önskan?” (Westlund, 2017 s. 141). Barn som kanske ännu inte fullt ut behärskar ett verbalt språk uttrycker sig exempelvis genom gester (Skolverket, 2017). Gester kan då förtydliga vad barnet menar (Gjems, 2011). Barns olika uttrycksformer får stöd i Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) och det tänker vi hör ihop med delaktighet och inflytande. Hur kan barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket vara delaktiga och utöva inflytande? Westlund (2017) betonar att:

Barn (och vuxna) ska inte behöva lära sig ett visst sätt att uttrycka sig på för att få göra sin röst hörd. Det måste finnas plats för människor att vara på olika sätt (s. 140).

Vi tror att det är genom olika uttrycksformer som vi kan möta människor och skapa förutsättningar för delaktighet och inflytande. Därför är det viktigt för blivande förskollärare att få kunskap om hur de kan arbeta för att ge varje enskilt barn delaktighet och inflytande i förskolans utbildning. Bruce och Riddersporre (2012) förklarar att:

Människor är olika på många sätt och det visar sig också i sättet att använda och utveckla sitt språk. Barn som är mycket försiktiga och eftertänksamma kanske lyssnar in sig på språket, medan andra ständigt låter munnen gå; de nästan pratar sig in i språket (s. 73).

Barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket tillskrivs i studien ingen ålder då förmågan att behärska ett verbalt språk inte enbart bestäms av barnets ålder. Förmågan att behärska ett verbalt språk kan bero på flera olika faktorer. En faktor kan vara att känna trygghet,

men det kan också vara faktorer som miljö och familjeförhållanden. Vi vill därför bidra med ytterligare kunskap om hur förskollärare beskriver att de arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket.

2. Bakgrund

I följande avsnitt presenteras nyckelbegrepp, tidigare forskning som är relevant för forsknings– området och styrdokument. Vidare presenteras den teoretiska utgångspunkten.

2.1 Begrepp

Delaktighet och inflytande hör samman och inkluderas i demokratiska värden och rättigheter. Johannesen och Sandvik (2009) påpekar att delaktighet och inflytande är mer än att barn ska få vara med och bestämma. Det handlar i grund och botten om att barn ska känna delaktighet i en gemenskap. Emilson (2008) menar att delaktighet och inflytande är närliggande begrepp men att de skiljer sig då delaktighet är mer kollektivt och inflytande mer individuellt. Begreppen hör ihop vilket blir tydligt när forskare diskuterar begreppen i relation till förskolan.

Nationalencyklopedin (2021a) förklarar begreppet delaktighet i allmänhet som aktiv medverkan. Delaktighet i förskolan definieras enligt Dolk (2013) som att medverka eller delta i en gemenskap. Eriksson (2009) liknar begreppet delaktighet vid att bli sedd och hörd. Delaktighet innefattar att uttrycka sig och att få uppleva att någon intresserar sig för att lyssna på det en själv uttrycker. Dolk (2013) betonar delaktighet i förskolan som en möjlighet att aktivt vara med och skapa relationer och normer i och påverka ramarna kring en pedagogisk utbildning. Genom att sätta fokus på delaktighet blir det därmed ett sätt att undersöka föreställningar om vad barn och vuxna får göra, vad de kan påverka, vad de tillåts att tycka och tänka kring och vems idéer som tillåts bidra till förändring. Westlund (2011) förklarar att inflytande till skillnad från delaktighet har en mer precis betydelse som syftar till möjligheter att påverka, vilket stämmer överens med hur Nationalencyklopedin (2021b) beskriver begreppet. Eriksson (2009) menar att barn kan få inflytande och påverka sin situation genom att de är delaktiga.

2.2 Tidigare forskning

Dolk (2013) har i sin avhandling skrivit om delaktighet i relation till makt och normer. Syftet med studien var att undersöka de spänningar och konflikter som kan uppstå i relationen mellan barn och vuxna inom förskolan. Frågor som avhandlingen utgått ifrån är hur maktrelationen mellan barn och vuxna tar sig uttryck och hur den förhandlas. Avhandlingen resulterade i en syn på delaktighet som i huvudsak är vuxenstyrd. Det handlade framför allt om makt och normer samt hur dessa kommer att förvaltas och visa sig genom förskolans pedagoger. I avhandlingen framkom det att de beslut som vuxna tar påverkar barnen men i de flesta fall kan barnen inte påverka dessa beslut.

Ribaeus (2014) avhandling syftade till att undersöka förskolans demokratiska uppdrag som det kommer till uttryck genom förskollärares tal och handlingar, samt genom barns agerande i förskolans utbildning. Genom intervjuer framkom att det enligt förskollärarna är viktigt att arbeta med demokrati men att de tycker att det är svårt att implementera ett sådant uppdrag i förskolans utbildning. Resultatet visade att förskollärare definierar villkoren för barns inflytande som en aspekt av demokrati och att arbetet med barns delaktighet och inflytande är komplext. Det framkom att förskollärarna arbetar med demokrati på olika sätt och att miljöns tillgänglighet och utformning visar hur tillåtande förskollärarna är till ett inflytande för barnen. Miljöer som är utformade efter förskollärarnas perspektiv begränsar barns inflytande. Ett dilemma kunde då vara att materialet inte är tillgängligt för barnen och att barnen då behöver be om att få använda materialet. Resultatet visade att det skett en förskjutning från grupporientering i förskolan till ett större fokus på det enskilda barnet. I analysen av resultatet framkom det även att mycket av det som händer i förskolan är riktat till det enskilda barnet snarare än barnen som grupp. Det handlade om att de val som görs utgår från vad varje barn vill göra.

Ungerberg (2019) har i sin doktorsavhandling syftat till att utveckla ytterligare förståelser av ett– till treåringars inflytande i förskolan, där fokus inte låg på verbala och individuella förmågor. Fokus låg i stället på det barnen gör, så som deras relationer och handlingar i förskolan. Avhandlingen har bidragit med ökad kunskap om hur de yngsta barnens inflytande i förskolan kan ta sig uttryck genom deras kroppsliga relationer med förskolans miljö. I avhandlingen beskrevs barnets ålder som ett hinder för att få vara med och påverka. Detta på grund av att de yngsta barnen ofta saknar ett talat verbalt språk. Om barns inflytande möjliggörs utifrån att barn har ett verbalt språk kan det komma att få konsekvenser, då inflytande innefattar mer än att lyssna på barns verbala röst. I avhandlingen framkom tre sätt att förstå barns inflytande i förskolan – barns skillnadsskapande som inflytande, barninflytande och tillsammansskapande inflytande. Genom att fokusera på det barnen gör utifrån en affektiv logik lyfts barns skillnadsskapande som inflytande fram. En affektiv logik förklaras som att följa vad kroppen ger uttryck för, med andra ord kroppsspråket. Barninflytande förklarades av Ungerberg som när både barn och vuxna tillsammans är delaktiga i att göra skillnad. Till exempel hur rutinsituationer kan förändras för att skapa nya möjligheter. Ungerberg betonade en viktig aspekt av barns inflytande, vilket var pedagogers bemötande av barns relationer. En pedagog

som låter sig fångas av barnens känslouttryck och kroppsliga uttryck skapar möjlighet för ett tillsammansskapande inflytande.

Westlund (2011) har skrivit en avhandling med syfte att undersöka och analysera hur pedagoger arbetar med barns inflytande. Resultatet visade att pedagogers förhållningssätt har betydelse för hur barn ges möjlighet till inflytande och att de använder olika arbetssätt för att möjliggöra barns inflytande. Ett arbetssätt var att skapa handlingsutrymme för barnen, där barnen inte behöver vara beroende av en pedagog för att kunna påbörja exempelvis aktiviteter. Ett andra sätt var att skapa möjligheter för samtal med barn, vilket kunde innebära att dela barngruppen. Ett tredje sätt var att stödja barnens interaktion, vilket innebar att pedagogen stöttade barns inflytande i relation till övriga barn. Ett fjärde sätt var att planera utbildningen utifrån barnens behov och intressen. Resultatet visade även att det förekommer dilemman i arbetet med barns inflytande. Ett dilemma var att pedagoger tolkar begreppet på olika sätt, vilket gör att det är vuxna som avgör om barnen har möjlighet att utöva inflytande eller inte. För att kunna sätta ord på arbetet med barns inflytande behöver pedagogerna tillsammans definiera vad de avser med barns inflytande.

Nome (2017) har med sin studie gett en inblick i de yngsta barnens sätt att pröva sig fram och skapa ett socialt liv i förskolan. Studiens fokuserade på att förstå hur barns livsvärldar kan ses som en plats där barn, material och miljö skapar mening, självmedvetenhet och sociala händelser tillsammans. De yngsta barnens icke-verbala handlingar kommer till uttryck på olika sätt. Nome förklarade att på detta sätt kan barn bli en förlängning av de olika fysiska material som finns i förskolan som till exempel klossar, penna eller papper. Samtidigt kan barnen göra dessa material till en förlängning av sina egna kroppar. Det framkom av studien att barnen gärna använder sig av kroppen för att kommunicera och skapa mening i vardagen. Även om detta sätt att handla förklaras som att den utvecklas och praktiseras hos de yngsta barnen i förskolan, fanns det ett underliggande antagande om att detta pekar på hur människor ansluter sig till samspel med varandra oavsett ålder och sammanhang.

Det har varit svårt att finna forskning utanför skandinavisk kontext som är relevant för studien. Det kan finnas olika anledningar till det. En anledning är att ord som använts för att översätta delaktighet och inflytande kan variera. Det är vanligt att översätta delaktighet och inflytande med participation och influence, vilket även vi gjort när vi sökt efter forskning. Ytterligare en anledning kan vara att en stor del av den forskning som behandlat just barns delaktighet och

inflytande har skrivits av skandinaver. Trots att det varit svårt att finna forskning utanför skandinavisk kontext har det visat sig att forskning från Skandinavien varit mest användbar i jämförelse med studiens resultat.

Sammanfattningsvis har tidigare forskare undersökt hur förskolans pedagoger arbetar med delaktighet och inflytande men då med största fokus på barn i åldern ett till tre år. Tidigare forskning har även riktat sig mot barn i åldrarna ett till fem år. Dock förekom inte forskning som behandlat hur förskollärare arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket i den mån som förväntats. Därför har vi till skillnad från tidigare forskning inte berört en specifik åldersgrupp då förmågan att behärska ett verbalt språk inte enbart beror på en specifik ålder.

2.3 Styrdokument

I Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) står det att förskolan vilar på demokratins grund och att utbildningen ska genomföras i demokratiska former. Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin förmåga att uttrycka egna tankar och åsikter för att kunna påverka sin utbildning. Det står även att utbildningen ska ta tillvara på barnens behov, intressen och tidigare erfarenheter. Förskollärarna har ansvar för att de behov och intressen som barnen ger uttryck för ska ligga till grund för hur miljön och utbildningen utformas. Ytterligare ett ansvar som förskollärare har, är att varje barn ges ett reellt inflytande i förskolans vardag. Samtidigt har arbetslaget ett gemensamt ansvar för att främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande i sin utbildning. Barnen på förskolan har rätt till delaktighet och inflytande.

I Skollagen (SFS 2010:800, 8 kap. 2§) står det att:

Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.

FN:s konvention om barns rättigheter (SFS 2018:1197) blev lagstadgad i Sverige den 1 januari 2020 och det innebär att den ska följas av förskolans pedagoger. Konventionen består av 54 artiklar och av dessa räknas fyra artiklar som grundläggande, vilket innebär att de sammanfattar helheten i konvention. De fyra grundläggande artiklarna är att alla barn har samma rättigheter och lika värde, de har rätt till att leva och utvecklas, de har rätt att utrycka sin mening och få den respekterad samt att barnets bästa bör beaktas vid alla beslut som rör barnet. FN:s

konvention om barns rättigheter belyser vikten av att barn har rätt att få grundläggande kunskaper om hur de kan göra sina röster hörda och respekterade. Artikel 12 betonar att alla barn har rätt att bli lyssnade till och att få påverka, men även att de ska kunna ta beslut som rör barnen själva.

2.4 Teoretisk utgångspunkt

Studiens teoretiska utgångspunkt är baserad på Vygotskijs sociokulturella perspektiv om lärande, utveckling och språk, där interaktionen mellan människor ligger till grund för lärandet (Säljö, 2017). Enligt Vygotskij sker lärande hela tiden och i alla sociala sammanhang (Säljö, 2014). Utifrån ett sociokulturellt perspektiv förklarar Gjems (2011) interaktion som grund– läggande för lärandet och att människor lär i samspel med andra. Vygotskij förklarar vikten av kommunikation och användning av språk som en bro mellan omgivningen och människan. Det hjälper människan att förstå vad som händer, vad andra gör och vad som ska ske så att omgivningen framstår som meningsfull (Gjems, 2011). Det är genom interaktion och att lyssna på andra människors tankar om omgivningen som människan skapar sig egna uppfattningar (Säljö, 2014). Nedan kommer tre centrala begrepp att presenteras, vilka har utgjort den teoretiska utgångspunkten för analys av studiens resultat: den proximala utvecklingszonen, artefakt och mediering. Dessa begrepp kommer att användas för att synliggöra förskollärares beskrivningar om hur barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket ges möjlighet till delaktighet och inflytande.

Säljö (2015) framhåller att den proximala utvecklingszonen enligt Vygotskij handlar om vad barn kan göra på egen hand och vad barn kan åstadkomma i interaktion med andra som är bärare av mer kunskap och erfarenhet. Det betyder att det som barn kan göra med vägledning av en vuxen eller en människa som är bärare av mer kunskap idag, kan barn göra själv imorgon (Strandberg, 2014). Det innebär att med hjälp av vägledning och stöttning kan barn ta till sig kunskaper för att på egen hand förstå hur de kan agera i nya situationer (Gjems, 2011; Vygotskij, 1995). Den proximala utvecklingszonen är förskollärarens utgångspunkt i förskolans utbildning och med en barnsyn där barn har möjlighet att lära sig i interaktion med andra. Delaktighet och inflytande blir därav centralt och förskollärarens barnsyn är betydelsefull i barnens utveckling och lärande.

Begreppet artefakt förklaras av Säljö (2015) som en synonym för redskap, som människor använder för att kommunicera. Det finns två varianter av artefakter, fysiska och intellektuella.

De fysiska artefakterna kan bestå av en leksak eller en penna. De intellektuella artefakterna beskrivs i stället som medierande redskap som hjälper människan att kommunicera. Språket lyfts som den mest grundläggande intellektuella artefakten (Gjems, 2011; Vygotskij, 1995). Vygotskijs idé med artefakter är att de fysiska och intellektuella samspelar med varandra för att människan ska kunna agera på olika sätt. Artefakter kan ses som en förlängning av kroppen och blir en viktig del i den icke–verbala kommunikationen (Säljö, 2015). För att kunna möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket behöver fysiska artefakter tillämpas. Därmed har artefakter varit relevant för studien, detta genom att undersöka vilka artefakter som använts och hur de använts för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket.

Enligt Vygotskij kan mediering ses som ett samspel mellan människor och artefakter (Säljö, 2017). Säljö (2014) betonar att artefakter används för att kunna tolka och förstå omgivningen men också för att använda rätt artefakter för att kunna interagera i den. Inom det sociokulturella perspektivet ses språket som en viktig artefakt för att kunna interagera med andra. Säljö (2017) förklarar att de intellektuella och fysiska artefakterna bildar medierande redskap. Redskapen medierar människans handlingar när människan agerar, exempelvis när någon ritar med en penna på ett papper. Med hjälp av artefakter kan människan kommunicera med andra människor. Säljö (2015) beskriver mediering som något mellanmänskligt, vilket sker genom olika former av kommunikation, både verbal och icke–verbal. Då mediering inte är bundet till det verbala språket kan människan också mediera icke–verbalt

Det sociokulturella perspektivet och de centrala begrepp som definierats ovan, har varit till hjälp för att förstå förskollärarens uppdrag med barns delaktighet och inflytande i förskolan. Delaktighet och inflytande är betydelsefulla och centrala begrepp i förskolans utbildning men de behöver i studien förtydligas med hjälp av det sociokulturella perspektivet för att kunna bilda en djupare teoretisk förståelse av begreppen. Det finns även andra aspekter som gör det sociokulturella perspektivet relevant att sätta i relation till studiens syfte. Säljö (2015) lyfter att en aspekt kan vara att det sociokulturella perspektivet inte är så starkt normativt. Det sociokulturella perspektivet kan användas för att förstå hur barn erövrar nya kunskaper och att alla barn inte följer samma mönster i sin utveckling.

3. Syfte

Syftet med studien är att bidra med ytterligare kunskap om hur förskollärare beskriver att de arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket.

Studien utgår från följande frågeställningar:

- Hur beskriver förskollärare att deras förhållningssätt påverkar barnens möjlighet till delaktighet och inflytande?

- Vilka förutsättningar behövs för att möjliggöra barns olika uttryckssätt, enligt förskollärarna?

4. Metod

I avsnittet beskrivs den forskningsmetod som använts i studien, urval, genomförande samt hur den insamlade empirin har analyserats. Avsnittet kommer även innefatta studiens tillförlitlighet och trovärdighet samt de forskningsetiska val som gjorts.

4.1 Val av metod

Studien utgick från en kvalitativ metod med enskilda semistrukturerade intervjuer. Bryman (2018) förklarar att semistrukturerade intervjuer innebär att forskaren har en intervjuguide att utgå ifrån, vilket gör att förskolläraren har en frihet att utforma sina svar. Frågorna behöver inte ställas i samma ordning som de är formulerade i intervjuguiden. När intervjuguiden (Bilaga 2) utformats har studiens syfte och frågeställningar varit i fokus. För att få mer ingående svar på intervjufrågorna formulerades dessa på så sätt att de inte kunde besvaras med ja eller nej. Christoffersen och Johannessen (2015) menar att semistrukturerade frågor gör insamlingen av empiri fylligare och mer detaljerad. Intervjufrågorna lämnades inte ut till förskollärarna i förväg utan de fick i stället ta del av syftet med studien och kortfattad information om vad intervjun skulle handla om.

4.2 Urval och svarspersoner

I studien ingick fem förskollärare. Alla förskollärare är kvinnor och har fått fingerade namn. Förskollärarna är mellan åldrarna 29 till 60 år och har arbetat som legitimerade förskollärare mellan 4 månader till 37 år. Bland förskollärarna finns varierad erfarenhet av att arbeta med yngre respektive äldre barn.

Namn Ålder Yrkeskategori Antal yrkes– verksamma år

Åldersgrupp

Sofia 29 år Förskollärare 4 månader 1–1,5 år

Pernilla 52 år Förskollärare 12 år 3–4 år

Emma 44 år Förskollärare 21 år 1–3 år

Karin 47 år Förskollärare 26 år 4–6 år

Eva 60 år Förskollärare 37 år 3–4 år

Både ett kriteriebaserat– och ett bekvämlighetsurval låg till grund för valet av förskollärare. Christoffersen och Johannesen (2015) förklarar ett kriteriebaserat urval som när personer väljs ut genom att de uppfyller särskilda kriterier. De kriterier som låg till grund var att förskollärarna

skulle vara legitimerade, varit yrkesverksamma under olika antal år och arbeta med barn i olika åldersgrupper. Detta för att få en större inblick i hur de olika förskollärarna beskriver att de arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte behärskar det verbala språket. Ett bekvämlighetsurval innebär enligt Christoffersen och Johannesen (2015) att forskaren gör det som är enklast och mest bekvämt. I denna studie innebar det att förskollärarna valdes från förskolor som vi tidigare haft kontakt med genom verksamhetsförlagda utbildningar eller tidigare arbetsplatser. Urvalsmetoden valdes dels för att göra insamlingen av empirin genomförbar inom den tidsram som funnits för studien, även av den anledning att förskollärarna tidigare visat intresse för att delta.

4.3 Genomförande

Förskollärare som skulle kunna vara lämpliga för studien kontaktades tidigt och blev tillfrågade om intresse fanns för att delta i studien. Respektive förskollärare återkom och anmälde sitt intresse för att delta. I och med rådande situation, det vill säga med pandemin Covid–19 har intervjuerna utförts via ett e–mötesverktyg. Inför intervjuerna arbetades en samtyckesblankett (Bilaga 1) och en intervjuguide (Bilaga 2) fram. Därefter skickades intervjuguiden till handledaren för granskning och synpunkter. I samband med förfrågan om genomförande av intervjuer skickades samtyckesblanketter ut till tillfrågade förskollärare. För att utvärdera hur väl frågorna svarade på syfte och frågeställningar genomfördes en pilotintervju (Bryman, 2018). Pilotintervjun svarade på syfte och frågeställningar och användes därför som en av intervjuerna i studien.

Christoffersen och Johannessen (2015) förklarar att det är viktigt att berörda personer ges information om hur lång tid som intervjuerna kan komma att ta. Förskollärarna fick därför information om att de skulle avsätta en timme för intervju. Vid intervjun informerades förskollärarna återigen om studiens syfte och att intervjun skulle spelas in och transkriberas (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Bryman (2018) belyser fördelen med att notera bakgrundsfakta om förskollärarna för att kunna sätta dem i sin kontext. Därför har intervjuguiden utformats på så sätt att förskollärarnas bakgrundsfakta fångas upp på ett naturligt sätt i början av intervjun.

Eftersom det är två studenter som har utfört denna studie, har en utav oss haft ansvar för intervjun med förskolläraren medan den andra har ansvarat för att föra anteckningar. Två

enheter har använts för att spela in intervjuerna. En nackdel med att genomföra intervjuerna via ett e–mötesverktyg är att det inte alltid går att förlita sig på att det fungerar felfritt. Detta på grund av dålig internetuppkoppling, vilket Bryman (2018) förklarar kan försvåra vid transkriptioner. Intervjuernas längd varierade mellan 30–50 minuter.

4.4 Databearbetning och analys

Transkriberingen påbörjades i direkt samband med att intervjuerna ägt rum. För att effektivisera arbetet med transkriberingen delades den insamlade empirin upp studenterna emellan. Intervjuerna transkriberades i sin helhet. Den insamlade empirin medförde sammanlagt en textmassa på 78 A4 sidor. Utöver dessa tillkom även stödanteckningar. Bryman (2018) förklarar att transkribera intervjuer är en lång och tidskrävande process. Därför rekommenderas inte att vänta med analysen tills att alla intervjuer är genomförda och transkriberade. Det finns goda skäl för att låta analysen bli en kontinuerlig del, vilket gör att forskaren blir mer medveten om olika teman som dyker upp under intervjuerna. Löfgren (2014) konstaterar att det finns flera olika sätt att genomföra analyser på, men understryker att det är viktigt att medvetet välja analysmetod utifrån studiens syfte och frågeställningar.

Efter att transkriberingen av intervjuerna var utförda, lästes de igenom vid flertal tillfällen för att undvika att gå miste om viktig information, vilket Christoffersen och Johannesen (2015) beskriver som betydelsefullt. Den transkriberade empirin analyserades var och en för sig, genom en tematisk analys. Löfgren (2014) förklarar att en tematisk analys innebär att hitta gemensamma mönster som blir analysens teman. Bryman (2018) rekommenderar att ha ögonen öppna när man söker efter olika teman. Att leta efter repetitioner är ett sätt att söka efter teman som återkommer och att leta efter olika likheter/skillnader är ytterligare ett sätt, vilket stämmer överens med hur vi gick tillväga när vi skulle bearbeta och analysera de olika förskollärarnas berättelser. Löfgren (2014) förklarar att tematiska analyser kan vara bra om flera individers berättelser ska studeras samtidigt och man vill se hur de förhåller sig till varandra. Det är något som Rienecker och Stray Jørgensen (2017) konstaterar kan tydliggöra för läsaren. De begrepp som blev synliga var: förhållningssätt, delaktighet och inflytande, kommunikation, material och miljö samt faktorer som kan påverka barns språkliga utveckling. Dessa kategoriserades och bildade gemensamma teman i den insamlade empirin. För att underlätta analysarbetet användes olika färger för att markera de olika teman som framkommit. Valet av olika färgmarkeringar underlättade för att strukturera upp empirin. Det var viktigt att studiens frågeställningar kunde

belysas genom den insamlande empirin. Bryman (2018) och Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) förklarar att med hjälp av stödanteckningar kan även händelser och kroppsspråk föras in i transkriberingen. Genom att kombinera det som sägs med det som uttrycks finns det möjlighet att fördjupa förståelsen och förenkla tolkningsarbetet av materialet redan vid transkriberingen, vilket kan göra empirin mer trovärdig.

4.5 Tillförlitlighet

Bryman (2018) betonar olika kriterier för att öka studiens tillförlitlighet. Dessa kriterier är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering, något som skapar en studie av hög kvalitet. Dessa begrepp har även ställts i relation till hur vi gått tillväga för att öka studiens tillförlitlighet.

För att studien ska vara trovärdig har vi följt de riktlinjer som finns för den kvalitativa metoden (Bryman, 2018). Material har samlats in från olika källor, det vill säga olika yrkesverksamma förskollärare. Pålitlighet enligt Bryman (2018) syftar till att det ska finnas en fullständig redogörelse för samtliga faser av forskningsprocessen då det ska vara möjligt för utomstående att genomföra samma studie för att se om resultatet stämmer vid ett annat tillfälle. Vi har försökt att presentera studien på ett detaljerat sätt för att läsaren ska förstå att den kan vara relevant i deras kontext, vilket i sin tur skapar möjligheter för överförbarhet. Under metodkapitlet ges en fullständig redogörelse för hur studien gått till. Överförbarhet menar Bryman (2018) kan jämföras med generaliserbarhet, vilket innebär hur pass överförbart resultatet är till en annan miljö. Studien har utformats på ett sätt som skulle kunna möjliggöra liknande studier. Resultatet som studien visat möjliggör överförbarhet till andra förskolor som inte ingår i studien, då intervjuer genomförts med förskollärare på olika förskolor med barn i varierande åldrar. Det innebär att läsaren kan göra individuella tolkningar utifrån studien. De val och metoder som använts redovisas för att öka studiens konfirmering. Vi har även hållit oss objektiva till det empiriska underlaget när vi skrivit fram resultatet. Vi har försökt att presentera resultatet i kronologisk ordning, efter de teman som framkommit i den insamlade empirin. I en kvalitativ studie menar Bryman (2018) att det inte går att vara helt objektiv och att personliga värderingar kan komma att påverka resultatet, något som vi haft i åtanke under studiens gång.

4.6 Etiska aspekter

Studien har utgått från de forskningsetiska krav som nämns i Vetenskapsrådet (2017), vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa forskningsetiska krav har varit riktlinjer i hur vi gått tillväga för att samla in empiri till studien. I enlighet med informationskravet har vi informerat de berörda förskollärarna om syftet med studien. Förskollärarna har även blivit informerade om att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet innefattar att förskollärarna har rätt att själva bestämma över sin medverkan, därför har en samtyckesblankett lämnats ut för att inhämta samtycke från dem. I enligt med konfidentialitetskravet har de berörda förskollärarna blivit informerade att deras uppgifter ges största konfidentialitet och att uppgifterna förvaras på sådant sätt att utomstående inte kan ta del av dem. Berörda förskollärare ska inte heller kunna identifieras av utomstående. Därför har förskollärarna fått fingerade namn såsom Sofia, Pernilla, Emma, Karin och Eva. Förskollärarna har även vetskap utifrån nyttjandekravet att de uppgifter som samlats in endast får användas för forskningsändamål. Efter att arbetet blivit godkänt kommer empirin i form av transkriberingar, inspelningar av intervjuer och stödanteckningar att raderas. Arbetet kommer även att laddas upp på DiVA.

Genom att ta de fyra forskningsetiska kraven i beaktning förklarar Vetenskapsrådet (2017) att det bidrar till en medvetenhet kring vilka forskningsetiska dilemman som kan framkomma i forskning.

5. Resultat

Nedan kommer resultatet av den insamlade empirin att redovisas. Syftet med studien var att bidra med ytterligare kunskap om hur förskollärare beskriver att de arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket. Studiens första frågeställning kommer besvaras under rubriken Förskollärarens förhållningssätt. Studiens andra frågeställning kommer att besvaras under rubriken Förutsättningar som behövs för att möjliggöra barns olika uttryckssätt.

5.1 Förskollärarens förhållningssätt

Nedan kommer förskollärarens förhållningssätt att presenteras genom två underrubriker vilka är: En vilja att förstå det barnen vill uttrycka och Delaktighet och inflytande i förskolans utbildning.

5.1.1 En vilja att förstå det barnen vill uttrycka

Förskollärarna anser att det är viktigt med kompetenta pedagoger som sätter barnen främst, som vill göra barnens röster hörda och som uppriktigt lyssnar på dem. De förklarar att det är viktigt att ha ett förhållningssätt och en förståelse för att barnen har rätt till delaktighet och inflytande. Det handlar även om att ha en vilja att förstå det barnen uttrycker samt att tolka, se och höra vad barnen uttrycker med sitt kroppsspråk.

Förskollärarna berättar att barn som behärskar det verbala språket kan uttrycka sig och berätta hur de känner och tänker. Dock behöver de barn som inte gör det tolkas och förstås genom andra uttryckssätt. Karin undrar: ”Har vi EN förskola för alla? Eller har vi en förskola för ALLA?” (Karin, personlig kommunikation, 20 april, 2021). Hon menar att “en förskola för ALLA” är en förskola där barn och vuxna får vara olika och där olika uttryckssätt används för att kommunicera med varandra.

Eva beskriver en situation där hon och hennes kollegor fått syn på barnens intresse för att bygga i utebyggen på förskolan. Trots att barnen inte uttryckt verbalt att de vill ha mer material såg förskollärarna barnens intresse och diskuterade hur de kunde utveckla utebyggen och ge barnen mer material. Pernilla berättar om en situation där barnen använder innebandyklubbor till käpphästar. Hon och hennes kollegor samtalar om att de ska köpa in vanliga käpphästar för att möta upp det intresse som barnen ger uttryck för. Förskollärarna menar att det är viktigt att tolka och få syn på vad barnen är intresserade av. Emma lyfter en annan situation där hon skulle hjälpa ett barn med sina skor:

Det var en sån här slapp fot du vet […]. Då tänker jag såhär vad är den slappa foten för bevis eller vad visar den mig, för det är en form av protest […] och hur ser vi på den protesten? (Emma, personlig kommunikation, 23 april, 2021).

Emma berättar om ytterligare en situation där hon hade ett litet barn som var ledsen för att det var just hon som tog emot barnet. Emma förklarar att hon hämtade kollegan och att hon sa till barnet: ”Självklart ska du få din fröken som du vill ha för hon är ju faktiskt här” (Emma, personlig kommunikation, 23 april, 2021). För henne handlar det inte om någon prestige utan hon menar att barnets uttryckssätt ska värdesättas. Hon anser att kollegorna behöver påminna varandra inom förskolan om att ha ett perspektiv som utgår från barnen. Emma och Sofia förklarar att de behöver rannsaka sig själva och fundera över vilka normer de styrs av. Emma berättar att de behöver fundera på vem som bestämmer hur ett barn bör vara eller om ett barn tar för mycket eller för lite plats. Ytterligare en tanke som Emma har, är om hon och hennes kollegor enbart ger barnen möjlighet att vara delaktiga när de själva tycker att det är lämpligt att barnen ska få bestämma. Därför menar hon att det är viktigt att samtala om och fundera över när och hur barnen ges möjlighet till delaktighet och inflytande:

Utifrån aspekten att barn ska få möjlighet och tillåtelse att vara och göra olika, måste barnen alltid vara med på samlingen, måste alla jämt gå ut samtidigt? (Emma, personlig kommunikation, 23 april, 2021).

Emma anser att det är nödvändigt att vända blicken mot sig själv och fundera över vad Läroplanen för förskolan säger, att titta på vad uppdraget som förskollärare innebär och att bryta ner det i kontexten på förskolan. Eva förklarar att det är viktigt att fundera över vilka barn som får mest inflytande och även se till att de barn som inte behärskar det verbala språket får inflytande.

5.1.2 Delaktighet och inflytande i förskolans utbildning

Delaktighet och inflytande handlar enligt förskollärarna om demokrati, att barnen ska få göra sina röster hörda och att de ska bli lyssnade till men framför allt att de ska bli sedda. Det innefattar att synliggöra varje barn. Förskollärarna anser även att det innebär att barn ska få vara med och bestämma och att de ska kunna påverka sin vardag. Karin berättar att delaktighet och inflytande är stora begrepp, men att alla barn har rätt att känna sig delaktiga och ha inflytande över sin dag på förskolan. Hon förklarar att det är stor skillnad på att delta och att vara delaktig:

Man kan vara här på dagarna men det är inte säkert man känner sig delaktig eller känner att man har inflytande för det. Utan det är ju liksom i hela förhållningssättet, en vilja att förstå vad barnen

vill. Vi måste ju hela tiden tolka, vi måste ju lyssna på barnen på massa olika sätt och sen anpassa (Karin, personlig kommunikation, 20 april, 2021).

Förskollärarna är överens om att det är viktigt att hålla diskussionen om barns delaktighet och inflytande levande i förskolans utbildning, men Pernilla berättar att det kan kännas som att tiden inte räcker till för att föra den diskussionen djupare i arbetslaget. Förskollärarna menar att det i ett arbetslag bör finnas en samsyn. Det är inte säkert att alla tycker lika, men som förskollärare har de ett uppdrag och då behöver de hitta en samsyn. Emma förklarar att det är viktigt att hålla delaktighet och inflytande högt och att ständigt fundera över vad uppdraget innebär. Karin förklarar att vuxna har makt att skapa förutsättningar för barns delaktighet och inflytande och menar att det är viktigt att fundera över hur utbildningen organiseras. Förskollärarna är överens om att barngrupperna är stora och att det kan vara svårt att hitta en balans för hur de ska möjliggöra alla barns delaktighet och inflytande. De berättar att barngrupperna delas i mindre grupper, just för att de ska kunna vara närmare barnen. Mindre grupper kan dessutom leda till att barnen ges större möjlighet till delaktighet och inflytande, vilket bidrar till att varje barns röst kan bli hörd och lyssnad till.

Sofia berättar att hennes barngrupp har visat stort intresse för musik. Hon förklarar att vissa barn tycker om att dansa, andra tycker om att sjunga eller att spela på instrument. Musik menar Sofia kan möjliggöra flera olika sätt för barn att vara delaktiga och utöva inflytande. Eva berättar om en situation där barnen fick möjlighet att välja om de ville vara utomhus eller inomhus. Det visade sig att det endast var ett barn som ville vara utomhus och den dagen var det inte möjligt på grund av olika anledningar. Eva berättar att hon sa till barnet:

Ja jag vet ju att du vill gå ut, men jag känner att jag behöver nog vara inne och hjälpa [namn på kollega] lite, men du kanske kan vara inne också en stund? (Eva, personlig kommunikation, 21 april, 2021).

Emma betonar att det är viktigt att kommunicera och tydligt förklara varför barnet inte fick bestämma den här gången. Sofia berättar om en situation där ett barn uttrycker en vilja att gå ut men grinden är stängd. Hon menar liksom Emma att de måste förklara för barnet varför grinden är stängd och att det inte är för att hindra barnet i sitt utforskande.

Till skillnad från Emma och Pernilla förklarar övriga förskollärare att den pedagogiska dokumentationen är en viktig del av arbetet med delaktighet och inflytande i förskolan. Eva förklarar att de arbetar mycket med pedagogisk dokumentation som verktyg för att synliggöra

delaktighet och inflytande hos barnen. Hon menar att genom att titta på en dokumentation tillsammans med barnen kan delaktighet och inflytande möjliggöras hos alla barn.

Det är ta barnens tankar på allvar. […] de kommer med tankar som man märker är hur spännande som helst att spinna vidare på och de kommer med hypoteser och att lyssna in det. Då anser jag att det är ett främjande arbete vi jobbar med” (Eva, personlig kommunikation, 21 april, 2021).

Eva förklarar att det är först när de reflekterar och samtalar om dokumentationen tillsammans med barnen som den blir meningsfull. Däremot anser Sofia att det finns en risk med dokumentation, då det kan störa processerna som barnen befinner sig i. Det förekommer ibland att hon känner att hon är för ofta bakom kameran, i stället för att utforska och uppleva fenomen tillsammans med barnen. Sofia menar att det är viktigt att vara i nuet och ge barnen utrymme för delaktighet och inflytande, men att arbetet med pedagogisk dokumentation kan bidra till att hon missar att vara i stunden med barnen.

5.2 Förutsättningar som behövs för att möjliggöra barns olika uttryckssätt

Nedan presenteras förutsättningar som behövs för att möjliggöra barns olika uttryckssätt, vilket besvaras utifrån tre underrubriker. Dessa är: Kommunikation som uttryck, Tillgängligt material i en tillgänglig miljö och Barns olikheter genom deras språk.

5.2.1 Kommunikation som uttryck

Karin anser att alla människor föds som kommunicerande varelser och att det beror på vilka förutsättningar människor får för att kunna uttrycka sig. Hon berättar att barnen bör erbjudas flera olika sätt att uttrycka sig på, vilket kan definieras som hundraspråklighet. Det innebär att en del uttrycker sig genom att skriva, medan andra målar en tavla eller dansar. Emma anser att alla språk måste ges förutsättningar att utvecklas, vilket även underlättar för barnen att vara delaktiga och ha inflytande. Sofia förklarar att det inte är orden som är för svåra för barnen, utan det är hur vuxna uttrycker sig. Hon berättar om en situation där hon kompletterade barnets kroppsspråk med ett verbalt talat språk. Barnet öppnade och stängde en väska. Hon sa “Nu öppnar du locket på väskan och nu stänger du locket på väskan” (Sofia, personlig kommunikation, 5 maj, 2021) i stället för att säga “öppna” och “stäng”.

Emma anser att förskolan ska sträva efter att barnet ska utveckla språket men att vägen dit kan variera. Förskollärarna berättar, för att de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket ska få möjlighet att göra sin röst hörd behöver olika material användas för att möjliggöra delaktighet och inflytande. Karin berättar att tydlighet med olika material som bildstöd, TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation), bilder och konkret material är

en viktig del i vardagen för de barn som ännu inte behärskar det verbala språket. Eva berättar om en situation där de tar hjälp av bilder ur vardagen för att skapa delaktighet och inflytande. Barnen fotograferar sådant som intresserar dem. Bilderna projiceras sedan upp på väggen och tillsammans med de andra barnen får barnen berätta om bilden. Eva menar att barnen inte behöver behärska det verbala språket fullt ut, då bilderna kan användas som ett stöd för talet. Pernilla berättar om ett barn som inte fullt ut behärskade det verbala språket. Hon förklarar att de hade en pärm med bilder, en så kallad kommunikationspärm. Barnet kunde ta fram pärmen och visa den bild som stämde överens med det barnet ville göra. Hon menar att det tog tid att få kommunikationspärmen att bli en kontinuerlig del i barnets vardag men efter ett tag kunde Pernilla förstå barnet hela dagen, vad barnet behövde och vad barnet ville ha.

Förskollärarna berättar att de använder bildstöd och TAKK, vilket är ett sätt för barn som inte behärskar det verbala språket att göra sin röst hörd. Det framkommer även att några av förskollärarna behöver bli bättre på att använda dessa material. Att använda sig av bildstöd och TAKK gynnar alla barn och inte enbart de barn som är i behov av stöd. Eva betonar även att det är viktigt att ha ett stort bibliotek av bilder, då det är ytterligare ett sätt för barn som inte fullt ut behärskar det verbala språket att göra sin röst hörd.

5.2.2 Tillgängligt material i en tillgänglig miljö

Emma berättar att ett synligt och lättillgängligt material kan vara ett sätt att låta barnen göra egna val, där de har en möjlighet att påverka sin vardag. Hon förklarar att en tillgänglig miljö är A och O. Emma berättar att de i arbetslaget pratar mycket om tillgänglighet men att det även innebär att känna tillhörighet. Hon anser att det inte spelar någon roll hur tillgänglig miljön är om barnet inte känner att den tillhör avdelningen. Hon säger att:

Även om barnet inte har ett talat verbalt språk måste barnet kunna göra det som den vill under en dag på förskolan och därför behöver materialet vara tillgängligt (Emma, personlig kommunika– tion, 23 april, 2021).

Pernilla berättar att en avdelning på förskolan där hon arbetar har gjort en aktivitetstavla och att hennes barngrupp ska börja använda den tillsammans med avdelningen bredvid. Hon förklarar att barnet tar bilden på sig själv och sätter på aktivitetstavlan vid den aktivitet eller det rum som barnet vill vara i. Hon anser att aktivitetstavlan bjuder in till stor valmöjlighet för barnen. Karin menar att det behövs en medvetenhet om vad förskolan erbjuder för material till barnen och därför är det viktigt att involvera barnen i hur förskolans miljö utformas. Hon förklarar att det kan handla om att ställa frågor till barnen om hur de vill att det ska se ut på

avdelningen. Då alla barn inte behärskar det verbala språket är det viktigt att möjliggöra delaktighet och inflytande på olika sätt.

Till skillnad från de andra förskollärarna nämner Karin och Pernilla skogen som en miljö. Pernilla berättar att de gör barnen delaktiga i valet av vilken plats i skogen de ska gå till. Karin menar att de ofta reflekterar över vad miljön erbjuder barnen när de går till olika platser i skogen. Hon förklarar att skogen inte är lika begränsad i jämförelse med innemiljön, då det är lättare att stänga in sig i ett rum.

5.2.3 Barns olikheter genom deras språk

Förskollärarna är överens om att det finns flera olika faktorer som kan påverka barns språkliga utveckling. De menar att det kan bero på att barnet har en vårdnadshavare med annat modersmål än svenska och att barn som växer upp i en flerspråkig miljö har två parallella språk. Emma och Sofia anser även att samhället är inne i ett rasande tempo vad gäller förändringar och människan behöver stanna upp. Emma förklarar att det är processen till något gemensamt som är viktig att ha i fokus och att låta processen få ta tid. Därmed innebär det inte att bli passiv utan aktivt långsam. Eva upplever att barns verbala språk utvecklas senare jämfört med när hon började arbeta som förskollärare för 37 år sedan. Hon funderar över om det kan ha med digitaliseringen att göra. Sofia menar att en ytterligare faktor kan vara hur det verbala språket ges tillbaka till barnet, det vill säga hur förskollärare uttrycker sig och hur de ger barnen möjlighet till språket. Samtliga förskollärare berättar även att barns språkliga utveckling kan bero på genetiska orsaker, funktionsvariationer, miljö, uppväxt och erfarenheter. Eva förklarar också att det kan bero på att barnet inte känner trygghet. Trygghet menar förskollärarna är av stor betydelse för att möjliggöra barns delaktighet och inflytande. Det är grundläggande att ha en relation till varje barn och att relationen till barnet underlättar för att förstå vad barnet försöker uttrycka. Karin berättar att:

[…] vårt jobb tar alltid sin utgångspunkt i barnen. Det är där vi måste vara nära, där vi skapar relationer och vi kan fånga upp […]. Det är ju ett hårt jobb, att ha tjugoett barn som man ska hitta liksom, skapa relationer med. Man ska förstå man ska hitta liksom det här lärandet tillsammans […] (Karin, personlig kommunikation, 20 april).

Relationer förklaras av samtliga förskollärare som grunden för allt lärande. Emma menar att det handlar om goda möten och oavsett vem det goda mötet sker tillsammans med är det viktigt med en god relation till barnen, så att de vågar uttrycka sig.

6. Diskussion

Följande avsnitt inleds med en diskussion av studiens resultat, där resultatet analyseras i relation till tidigare forskning, utifrån den teoretiska utgångspunkten och våra egna tankar. Därefter diskuteras studiens metodval. Avslutningsvis presenteras slutsatser och förslag till vidare forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Utifrån resultatet framkommer det att förskollärare ständigt behöver reflektera över sitt förhållningssätt och den makt som de har över när och hur barnen möjliggörs delaktighet och inflytande. Resultatet visar även att förskollärarens förhållningssätt påverkar hur förskolans utbildning organiseras och utformas för att barn ska ges möjlighet till delaktighet och inflytande. Ett exempel är att barngrupperna delas i mindre grupper, vilket är i enlighet med vad som framkommer i Westlunds (2011) avhandling. Att dela barngruppen är ett arbetssätt som Westlund nämner för att skapa möjligheter för samtal med barnen, vilket kan möjliggöra inflytande. En reflektion vi gör som kan kopplas till den proximala utvecklingszonen är, att genom att dela barngruppen kan förskolläraren stötta, vägleda och utmana barnen. När barngruppen delas i mindre grupper kan förskolläraren närma sig barnens proximala utvecklingszon och få syn på vart de befinner sig i sitt lärande och sin utveckling (Gjems, 2011). I resultatet framkommer det att delaktighet och inflytande enligt förskollärarna handlar om att barn ska få göra sina röster hörda och att de ska bli lyssnade till men framför allt att de ska bli sedda. Eriksson (2009) understryker att barn kan få inflytande och påverka sin situation genom att de är delaktiga. Samtliga förskollärare anser även att det är viktigt att hålla diskussionen om barns delaktighet och inflytande levande men att de kan uppleva att tiden inte alltid räcker till. Det är inte säkert att alla tycker lika, men förskollärare har ett uppdrag att förhålla sig till och det kräver att det finns en samsyn. För att kunna sätta ord på arbetet med barns delaktighet och inflytande menar Westlund (2011) att förskollärarna tillsammans behöver definiera vad de menar med barns delaktighet och inflytande. En reflektion vi gör är att delaktighet och inflytande ska genomsyra hela utbildningen och därför är det viktigt att ständigt samtala och reflektera med kollegorna över när och hur barnen möjliggörs delaktighet och inflytande i förskolan.

Det framkommer av intervjuerna att förskollärarna behöver rannsaka sig själva och fundera över vilka normer de styrs av. En reflektion utifrån intervjuerna är om förskollärare ger barnen möjlighet att vara delaktiga och utöva inflytande när de själva tycker att det är lämpligt.

Westlund (2011) benämner det som ett dilemma och förklarar att förskollärare tolkar begreppet vilket resulterar i att de avgör när och hur barnen får möjlighet till delaktighet och inflytande. Dolk (2013) förklarar att makt och normer framför allt förvaltas och visar sig genom förskolans pedagoger. En reflektion vi gör är att det är viktigt att förskollärare reflekterar över vad Läroplanen för förskolan säger och även funderar över hur makt och normer kan påverka deras förhållningssätt och hur det i sin tur påverkar barnen.

Utifrån intervjuerna framkommer att barn oavsett ålder eller förmåga att behärska det verbala språket kan förmedla vad de vill. Till skillnad från samtliga förskollärare i den här studien beskriver Ungerberg (2019) barnets ålder som ett hinder för att vara med och påverka på grund av att barnet inte behärskar ett verbalt språk. En reflektion vi gör är varför barnets ålder och förmåga att behärska ett verbalt språk blir ett hinder för att få vara med och påverka. Barnets ålder och språkliga förmåga ska inte vara ett argument för när och hur barn tillåts att vara delaktiga och utöva inflytande i förskolans utbildning. Det handlar om vilket förhållningssätt förskolläraren har och hur delaktighet och inflytande möjliggörs utifrån barnets förutsättningar.

I resultatet framkommer det att det behöver finnas goda förutsättningar för att möjliggöra barns olika uttryckssätt för att alla barn ska kunna vara delaktiga och utöva inflytande. Det gäller oavsett om barnet behärskar det verbala språket eller inte. Det framkommer i resultatet att barn visar med hela kroppen vad de vill. Nome (2017) förklarar att barn gärna använder sig av kroppen för att kommunicera och skapa mening i vardagen. En reflektion vi gör är att förskollärarna bör erbjuda flera olika sätt för barn att uttrycka sig på för att möjliggöra delaktighet och inflytande för alla barn.

I resultatet förekommer flera likheter gällande hur förskollärarna arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte behärskar det verbala språket. En skillnad som framkommer i resultatet är att den pedagogiska dokumentationen enbart uppmärksammas som en viktig del hos tre av förskollärarna. En reflektion vi gör är om det kan bero på att de förskollärare som lyfter den pedagogiska dokumentationen arbetar i samma kommun. Den pedagogiska dokumentationen upplevs vara en stor del i den kommun som förskollärarna arbetar i. Vi kan inte utläsa att det beror på hur länge de arbetat i förskolan, då två av förskollärarna som lyfter den pedagogiska dokumentationen har arbetat i 26 år respektive 37 år inom förskolans utbildning och den tredje förskolläraren har arbetat i 4 månader. En vidare fundering är om pedagogisk dokumentation prioriteras olika beroende på vilken kommun

samtliga förskollärarna arbetar i. Ytterligare en tanke är att det kan bero på hur förskollärarna tolkar våra intervjufrågor och det kan vara en anledning till att den pedagogiska dokumentationen lyfts fram under vissa intervjuer.

I resultatet av studien framkommer det även att en tillgänglig miljö med ett synligt och lättillgängligt material är ett sätt att låta barnen göra egna val. Westlund (2011) förklarar att en tillgänglig miljö innebär att barnen inte behöver vara beroende av en pedagog för att kunna göra det som den vill under en dag på förskolan. Ribaeus (2014) betonar att miljöns tillgänglighet och utformning speglar hur tillåtande förskolläraren är till barns inflytande. En miljö som är utformad utifrån förskollärarens perspektiv riskerar att begränsa barns inflytande. Det bidrar till att materialet inte blir tillgängligt för barnen. En reflektion vi gör utifrån intervjuerna är att förskollärare behöver ha en medvetenhet om vilket material som barn erbjuds. Om barn ska vara delaktiga och utöva inflytande i förskolans utbildning krävs det att förskollärarna erbjuder material som är genomtänkt och som gynnar barnen, vilket kan kopplas till studiens teoretiska utgångspunkt om artefakter och mediering. När barn använder olika artefakter kan de kommunicera, det vill säga mediera sina handlingar, vilket medför att förskollärarna kan se till barns behov och intressen (Säljö, 2017). Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) belyser att förskollärarna har ansvar för att de behov och intressen som barn ger uttryck för ska ligga till grund för hur miljön och utbildningen utformas.

Det framkommer av resultatet att barns språkliga utveckling påverkas av olika faktorer som miljö, flerspråkighet, uppväxt, erfarenheter och genetiska orsaker. Det sociokulturella perspektivet, det vill säga studiens teoretiska utgångspunkt kan användas för att förstå att alla barn inte följer samma mönster i sin utveckling (Säljö, 2015). Bruce och Riddersporre (2012) förklarar att människor är olika, vilket även visar sig i sättet att använda och utveckla sitt språk. Därför är det viktigt att förskollärarna ger barnen det Säljö (2017) förklarar som medierande artefakter för att hjälpa barnen att göra sina röster hörda, på ett eller annat sätt. Förskollärare kan med hjälp av artefakter mediera sina handlingar när de agerar. De artefakter som framkommer i studien för att stödja barn som inte fullt ut behärskar det verbala språket är TAKK, bildstöd, konkret material, ett bibliotek av bilder och kommunikationspärm. En reflektion vi gör är att med dessa fysiska artefakter kan förskollärare möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barnen som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket.

I resultatet framkommer även att barns språkliga utveckling kan påverkas av att barnet inte känner trygghet på förskolan. En reflektion som framkommer utifrån en av förskollärarna är att om barnet inte känner trygghet vågar barnet kanske inte ta plats. Hur skapar vi trygghet för barnen? Förskollärarna menar att relationer är grunden för allt lärande och att det är viktigt att ha en relation till varje enskilt barn. En relation till barnet underlättar att förstå vad barnet uttrycker, vilket kan kopplas till studiens teoretiska utgångspunkt där interaktionen människor emellan är grundläggande och att människor lär i samspel med andra (Gjems, 2011; Säljö, 2017). En reflektion som vi gör utifrån intervjuerna är att förskollärare har ett stort ansvar gällande att skapa relationer. Det är många barn att skapa relationer med men oavsett antal barn ska relationer finnas för att ge varje enskilt barn de förutsättningar som de behöver för att vara delaktiga och utöva inflytande. Därför krävs det vuxna som är närvarande, lyhörda och som lyssnar in barnet. Det anses vara en viktig del i förskollärarens profession och kan med fördel kopplas till studiens teoretiska utgångspunkt om den proximala utvecklingszonen. Där en vuxen eller någon med mer erfarenhet och kunskap kan vägleda, stötta och utmana barnen i deras lärande och utveckling (Gjems, 2011; Strandberg, 2014; Säljö, 2015).

I Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) står det att förskolan vilar på demokratins grund och att utbildningen ska genomföras i demokratiska former. Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin förmåga att uttrycka egna tankar och åsikter för att kunna påverka sitt sammanhang och sin utbildning. En reflektion som vi gör utifrån intervjuerna är om förutsättningarna för delaktighet och inflytande ser olika ut och vad kan dessa förutsättningar i så fall kan bero på? Beror det på förskollärarens förhållningssätt eller riskerar Läroplanen för förskolan att tolkas på olika sätt av förskollärarna? En vidare reflektion vi gör är att förutsättningarna skiljer sig från förskola till förskola och även mellan avdelningarna gällande hur läroplanen implementeras för att barn ska ges möjlighet till delaktighet och inflytande.

6.2 Metoddiskussion

Inledningsvis funderade vi på om vi skulle genomföra både intervjuer och observationer för att komplettera det som sägs med det som görs. Christoffersen och Johannessen (2015) menar att observationer kan användas för att komplettera en intervju. Men på grund av rådande omständigheter valde vi att inte genomföra observationer, dock är vi medvetna om att resultatet hade kunnat se annorlunda ut om vi gjort både observationer och intervjuer. Då vi enbart

genomfört intervjuer är det svårt att veta om det förskollärarna berättar stämmer överens med hur de arbetar i praktiken.

Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem legitimerade förskollärare. Vi valde att inte lämna ut intervjufrågorna i förväg och vi tror att det finns både för– och nackdelar med båda tillvägagångssätten. Däremot fick förskollärarna information om vad studien skulle handla om, detta för att få möjlighet att förbereda sig inom ämnet. En fördel med om förskollärarna fått ta del av frågorna i förväg hade varit att de fått möjlighet att förbereda sig, vilket möjligtvis kunnat ge ännu fylligare empiri. Men en nackdel med samma tillvägagångssätt hade kunnat vara att vi fått formulerade svar av förskollärarna som de tror att vi vill höra.

Förskollärarna valdes ut genom ett bekvämlighets- och kriteriebaserat urval (Christoffersen & Johannesen, 2015). Förskollärarna uppfyllde kriterierna vilka var att de skulle vara legitimerade, varit yrkesverksamma under varierande antal år och arbeta med barn i olika åldersgrupper. Vi var medvetna om att ett bekvämlighetsurval skulle kunna påverka studiens resultat, därför iakttogs åtgärder som att agera professionellt vid genomförandet av intervjuerna. Förskollärarna beaktades ur ett likabehandlingsperspektiv, vilket innebar att de gavs lika förutsättningar och att intervjuerna behandlats och bearbetats på lika villkor. Det har inneburit att vi har eftersträvat att inte lägga någon vikt vid att en utav oss haft en tidigare relation till förskolläraren. Vi båda var delaktiga under intervjuerna, vilket upplevdes som en fördel då det medförde att vi blev lika insatta i empirin. Ännu en fördel med att båda deltog i intervjun var att fler följdfrågor kunde ställas vilket gav en fylligare empiri jämfört med om intervjuerna genomförts enskilt. Men den utav oss som hade en tidigare relation med förskolläraren ledde intervjun. Med tanke på att det kan upplevas pressat att delta i en intervju och nu under pandemin dessutom genomföra intervjun via ett e–mötesverktyg var det en fördel att förskolläraren blev intervjuad utav den av oss som förskolläraren hade en tidigare relation med. Tillvägagångssättet upplevdes göra förskollärarna trygga, vilket bidrog till avslappnade intervjuer.

Vi upplevde att de fem intervjuerna som genomförts har gett värdefullt material att arbeta vidare med. Dock fanns en risk att urvalet kunde upplevas som litet, men vi tyckte inte att antalet intervjuer var det viktiga, utan det viktigaste var hur mycket empiri de genomförda intervjuerna kunde bidra med. Om empirin inte varit tillräcklig hade fler intervjuer genomförts.

På grund av rådande pandemi genomfördes intervjuerna via ett e–mötesverktyg i stället för på förskolorna. Trots att det kändes krångligt till en början insåg vi att det var en lämplig metod att samla in empiri på. Detta för att undvika smittspridning, samtidigt som det sparade tid för oss då vi inte behövde ta oss till de olika förskolorna. Det medförde att vi kunde vara flexibla (Bryman, 2018). Vi hade därför möjlighet att planera in intervjuerna närmare inpå varandra jämfört med om vi skulle tagit oss till de olika förskolorna. På grund av de tidigare relationerna med förskollärarna upplevde vi att det vid vissa tillfällen var svårt att agera formellt i intervjuerna. Det var främst under bakgrundsfrågorna och i slutet av intervjuerna som det var särskilt svårt att förhålla sig formellt.

Under intervjuerna användes två enheter för ljudinspelning. Det förekom vid några tillfällen att internetuppkopplingen inte fungerade felfritt, vilket medförde att vissa delar av intervjuerna inte kom med i ljudinspelningarna. Bryman (2018) förklarar att det kan försvåra vid transkriptionerna, vilket det också gjorde. I efterhand insåg vi att det inte spelar någon roll om vi spelat in ljud via två enheter när internetuppkopplingen inte fungerar.

Vi har valt att använda ordet förskollärare med tanke på att studien specifikt berör förskollärare. I intervjuerna beskriver förskollärare sina egna tankar och erfarenheter och därför har förskollärare använts i avsnitt som resultat och diskussion.

6.3 Slutsatser

Vi har försökt lyfta fram hur förskollärare beskriver att de arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket. Baserat på semistrukturerade intervjuer med förskollärare kan vi utläsa att barns möjligheter till delaktighet och inflytande skiljer sig åt från förskola till förskola men även mellan avdelningarna. En slutsats vi gör utifrån resultatet är att barns möjligheter till delaktighet och inflytande varierar beroende på vilket förhållningssätt förskolläraren har. Förskolläraren har makt att bestämma när och hur barn ges möjlighet till delaktighet och inflytande. Därför är en vidare slutsats att förskollärare möjliggör barns delaktighet och inflytande när de själva anser att det är lämpligt. En ytterligare slutsats är att förskollärare möjliggör delaktighet och inflytande för de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket genom att dela barngruppen i mindre grupper och använda material så som TAKK, bildstöd och ett bibliotek av bilder. En sista slutsats är att det i arbetslaget krävs en samsyn och att förskollärare behöver

definiera vad de menar med barns delaktighet och inflytande. Detta för att kunna arbeta mot att varje enskilt barn får möjligheter till delaktighet och inflytande, oavsett om barnet behärskar det verbala språket eller inte.

6.4 Vidare forskning

Det skulle vara intressant att komplettera studien med att göra observationer för att se hur barn som ännu inte behärskar det verbala språket ges möjlighet till delaktighet och inflytande vid olika situationer under en period i förskolan. Observationer skulle kunna bidra med fördjupad kunskap på området. Detta eftersom det ibland finns en skillnad mellan vad vi säger att vi gör och vad vi faktiskt gör, där det senare skulle framgå tydligare med observation som metod. Det skulle även finnas möjligheter att diskutera olika situationer som framkommit under observationerna för att göra studiens empiri fylligare och öka studiens trovärdighet.

En annan tanke till vidare forskning är att göra observationer för att se hur förskollärare arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande ur ett genusperspektiv. Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) belyser att arbetslaget ska se till att alla barn får lika stort inflytande över utbildningen oavsett könstillhörighet. Därför skulle det vara intressant att undersöka om flickor respektive pojkar ges mer eller mindre möjlighet till delaktighet och inflytande i utbildningen. Även här skulle observationer kunna bidra med fördjupad kunskap på området.