Det är naivt att prioritera bort oss : Skolkuratorer om arbetet med elevers psykiska hälsa

”Det är naivt att prioritera bort oss”

Skolkuratorer om

arbetet med elevers psykiska hälsa

Sofia Skau

Handledare: Per Lindström Examinator: Wanja Astvik

”Det är naivt att prioritera bort oss”

Skolkuratorer om arbetet med elevers psykiska hälsa

Psykisk hälsa är viktigt att arbeta med vilket är något som skolan bör bidra till. Studier tyder på att det är effektivt att arbeta främjande och förebyggande mot psykisk ohälsa för att minska risken för elevers insjuknande. Denna studie undersöker skolkuratorers upplevelse av handlingsutrymme i arbetet med elevers psykiska hälsa samt möjligheterna att arbeta främjande mot psykisk hälsa. Intervjuer med sex yrkesverksamma skolkuratorer tematiserades. Resultatet från frågeställningen ”hur arbetar skolkuratorer med elevers psykiska hälsa” tyder på att de strävar efter men inte alltid lyckas lägga fokus på förebyggande och främjande insatser. Frågeställningen ”hur upplever skolkuratorer sitt handlingsutrymme” besvaras att det påverkas av tidsbrist, samverkan med andra verksamheter och att de ej får bedriva behandlande verksamhet. Resultatet speglar tidigare forskning och denna studie kan användas till framtida forskning för att ha fokus på förebyggande insatserna och varför det är ett effektivt att arbeta med.

Keywords: mental health, mental illness, school counselor, students, prevention and promotion

Inledning

Skolan och hemmet är de två avgörande miljöer som idag påverkar ungas psykiska hälsa. En studie visar att unga i Sverige lider av psykisk ohälsa i större utsträckning än i alla de andra nordiska länderna. Studien utförs var fjärde år och Sverige ligger vanligtvis över medelvärdet och hade haft en stadig ökning i den senaste undersökningen som skedde 2017 (Statistiska centralbyrån, 2017).

Skolan har en stor betydelse för ungas psykiska hälsa kan också vara en plats som förebygger och främjar den psykiska hälsan. Skolan har en stor inverkan på elevers syn och kunskap om psykisk ohälsa, en skolmiljö där det finns ett positivt klimat där skolan arbetar för att öka medvetenheten om psykisk ohälsa skapar en minskad stigmatisering kring ämnet. En inbjudande och positiv skolmiljö som sprider kunskap om psykisk hälsa skapar även större möjlighet att upptäcka elever med depression eller andra svårigheter med psykisk ohälsa och att dessa elever då söker hjälp för sina problem. Det är även till stor hjälp att skolpersonal har en bra relation med sina elever då elever som lever med psykisk ohälsa tycker att det är svårt att söka hjälp själva, en god relation bidrar till att eleverna tar hjälp av de vuxna på skolan att söka den hjälp de behöver. Detta enligt en studie av Townsend et al. (2017).

Skolan arbetar med elevers psykiska hälsa med hjälp av främjande och förebyggande insatser. Detta sker ofta i något som kallas elevhälsan, elevhälsan består vanligtvis av skolkuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer och specialpedagoger. Däremot anses elevhälsan som sekundär i dagsläget och att arbetet med elevers psykiska hälsa börjar i klassrummet eftersom lärare känner elever bättre och ser deras behov lättare. Elevhälsans primära arbete med elever sker individuellt. En skolkurator har det primära ansvaret för kontakten mellan skolan och andra myndigheter för elevers behov. Problemet kan ligga i att andra myndigheter

som psykiatrin skjuter tillbaka ansvaret till skolkuratorn vilket i sin tur påverkar hela verksamheten. Elevhälsans fokus hamnar mer och mer på den enskilda individen och en del ansvar tar de kring de främjande och förebyggande arbetet och går ut i klasserna för att informera om deras arbete om psykisk hälsa. (Folkhälsoguiden, 2020).

Psykisk ohälsa hos unga

Psykisk ohälsa och psykisk hälsa har en väldigt otydlig gränsdragning och denna otydlighet skapar ett hinder för de som arbetar med psykisk hälsa och ohälsa. Idag spenderar skolan mycket tid på enskilda stödsamtal för att stötta elever som har symptom av ohälsa trots att det är effektivare att arbeta hälsofrämjande och förebyggande innan elever påvisar symptom på ohälsa och kan således minska antalet som insjuknar. Att informera och sprida kunskap till elever om hälsa och ohälsa är ett effektivt sätt att arbeta förebyggande på (Bähr, 2020).

Det har skett en enorm ökning på över 100% av psykisk ohälsa bland barn mellan 10–17 år under de senaste 10 åren. Ungefär 190 000 barn och unga vuxna i Sverige lever med psykisk ohälsa av olika slag. Idag är 48 500 svenska barn mellan åldrarna 7–17 är diagnostiserade med diagnoser som påverkar deras vardag. Bland dessa diagnoser finns bland annat depression och ångest. (Folkhälsomyndigheten, 2019; Socialstyrelsen, 2017)

Ett par studier (Capp et al., 2016: Townsend et al., 2017) visar att ett bra socialt stöd har en positiv inverkan på elevers känsla av välmående och minskar nivån av depression. Studierna indikerar att socialt stöd av vuxna kan vara en generell skyddsfaktor gentemot elevers generella ohälsa och psykiska hälsotillstånd. Dessutom så visar studierna att genom positiva stödsamtal med vuxna och generella hälsofrämjande insatser i skolmiljön kan öka chanserna att elever söker hjälp för sin psykiska ohälsa då eleven får en ökad medvetenhet om sina psykiska besvär. Berger (2020) skriver att diagnoser som autism, ADHD eller andra neuropsykiatriska funktionsvariationer är dominerande bland diagnoser hos elever i dagsläget och att det fortfarande är en relativt liten debatt om psykisk ohälsa i skolan. Vidare skriver Berger att elever förmodligen mår sämre än vad skolpersonal är medvetna om och att psykisk ohälsa fortfarande är stigmatiserat och upplevs skamfyllt. Förhoppningen i skolan är att börja prata mer om psykisk ohälsa och att det informeras om i lika stor utsträckning som de neuropsykiatriska diagnoserna. I Sverige begår fyra personer om dagen självmord, något som är den näst främsta dödsorsaken globalt hos unga mellan 15–29 år. Berger menar att det är därför det är viktigt att idag ta hänsyn till ungas psykiska hälsa och se efter hur de mår. Detta för att effektivt se till ungdomars mentala hälsa och detta kan göras med hjälp av känsla av sammanhang.

Salutogent synsätt

Antonovsky och Elfstadius (2005) beskriver att salutogenes betyder hälsans ursprung och begreppet sence of coherence - känsla av sammanhang på svenska är ett begrepp som myntats av Aaron Antonovsky år 1974 i samband med det salutogena synsättet. Författarna beskriver känsla av sammanhang som förkortas KASAM med tre nivåer, begriplighet, hanterbarhet och den sista nivån som innebär motivation och meningsfullhet. I boken beskrivs forskning som visar att dessa tre nivåer av egenskaper kan ses som skyddsfaktorer mot psykisk ohälsa. Forskningen kan vara betydelsefull för det förebyggande arbetet som bör ske i skolan. Det salutogena perspektivet fokuserar på vilka faktorer det är som bibehåller vår hälsa. När en individ upplever en känsla av sammanhang så kan denne se möjligheterna av att påverka sin omgivning och uppfattar det som betydelsefullt. Individen kan också känna att denne förstår

sig på sin situation och sin omvärld. Det är lika viktigt för unga som för vuxna, det är viktigt att ha en känsla av sammanhang i både familjeliv och i sin arbetsmiljö.

Hall, Hayyoun, Hylander och Vikström (2020) beskriver det på ett sådant sätt att KASAM används i form av att elevhälsan strävar efter att ta hänsyn till elevers möjligheter och styrkor snarare än till deras svagheter och brister. I samband med dessa och de tre nivåer som tidigare nämnts så främjas elevens skyddsfaktorer och känslan av sammanhang förstärks. På så sätt fungerar det som ett förebyggande av psykisk ohälsa.

Ett flertal studier (Antonovsky & Elfstadius, 2005; Eriksson. 2006; García‐Moya, Rivera, & Moreno, 2013; Holmgren, Nilsson, Stegmayr, & Westman, 2003; Kristensson, & Öhlund, 2005) tyder på att KASAM är ett effektivt sätt att arbeta med främjande insatser för psykisk hälsa. De som har en stark känsla av sammanhang påverkas inte av motgångar eller stress i lika hög grad som de personer som inte har en stark känsla av sammanhang. Känsla av sammanhang kan förbättras med hjälp av stöd från lärare, klasskamrater eller annan skolpersonal och studier visar att en stödjande skolmiljö har en stor påverkan på elevernas KASAM.

Elevhälsan i skolan samt förebyggande och främjande insatser

Drugli (2003) skriver att elevhälsan inte bara är till för att bibehålla en god hälsa för eleven, utan också för att främja elevens utveckling samt skolmiljö. Elevhälsan är menad att så mycket som möjligt arbeta med förebyggande och hälsofrämjande insatser och därför se över elevers risk- och friskfaktorer. Några fler uppgifter som elevhälsan har är att handleda annan skolpersonal, detta för att öka kunskap hos de som är mindre erfarna av att arbeta med hälsa och hälsofrämjande insatser, eller att lyssna på och hänvisa föräldrar rätt samt att finnas till som stöd för elever.

En studie av Persson och Haraldsson (2017) visar att ökad information och kunskap om hälsa är hälsofrämjande för elever. Studien tyder även på att elevers möjlighet till delaktighet i hälsofrämjande insatser, socialt nätverk och vuxnas stöd ökar elevers välmående och är hälsofrämjande för eleverna. Att eleverna ökar sin kunskap kring psykisk hälsa visade sig även förebygga och stärka elevernas välmående.

Weare (2013) visade att det mest effektiva sättet att arbeta med psykisk hälsa på var att lära elever om psykisk hälsa och ohälsa samt att fokusera på de positiva aspekterna i elevers psykiska hälsa snarare än problemen. För att detta ska vara effektivt i längden krävs det dock engagemang från både skolpersonal, vårdnadshavare och elever. För att detta ska vara möjligt bör skolan börja i rätt ände, att lärares psykiska hälsa är stabil och tas hänsyn till. Om lärarna inte hade någon specialistutbildning utan hade blivit handledda för att sedan utforma sitt eget material om psykisk hälsa hade det en positiv effekt för deras elever. På detta sätt kunde lärarna verkligen förstå vikten i det som skulle förmedlas samt att det krävdes ett äkta engagemang från lärarnas sida att skapa materialet för att kunna förmedla det till sina elever.

Flera studier (Campos, 2018; Ojio, 2015; Rowling, 2009) visar att förebyggande och främjande insatser är effektivt för att förbättra elevers psykiska hälsa framförallt genom att ha ett positivt tillvägagångssätt. Detta innebär att skolpersonal förhåller sig till det som anses vara positiva egenskaperna hos eleverna, att skolpersonal ger positiv feedback när eleverna utövar önskvärda beteenden snarare än att skolpersonal pekar ut brister hos dem. Det visar även att en ökad kunskap om psykisk hälsa ger en ökad förutsättning för att elever får en stabil psykisk hälsa eller att de känner sig motiverade att söka den hjälp de behöver. Det ger en positiv effekt om skolpersonal blir handledda till att informera om psykisk ohälsa till sina elever än om någon utomstående skulle hålla samma informerande tal då skolpersonalen kan anpassa materialet utefter sina elever som denne då känner väl. Det är även ett effektivt sätt att nå ut till många elever på ett smidigare sätt, att handleda lärare som sedan får sprida denna kunskap själva för

sina klasser än att en skolkurator ska gå ut till klasserna eller enskilda elever och ge dem samma information. En skolkurator arbetar ofta ensam med flera hundratals elever vilket skapar en tidspress då skolkuratorer har många olika arbetsuppgifter.

Skolkuratorns arbete

Isaksson (2016) har beskrivit skolkuratorns arbetsuppgifter i stora drag, arbetet sker på individ, grupp och organisatorisk nivå. En skolkurator arbetar med elever på en enskild nivå i form av bland annat stödsamtal, att komma i kontakt med andra aktörer för att hjälpa eleven klara av skolan på bästa sätt och se till att eleven blir hörd. En skolkurator arbetar på gruppnivå i ett förebyggande syfte och vid behov till exempel vid akuta situationer som uppstår. Vidare skriver Isaksson om det arbete som sker på en organisatorisk nivå vilket bland annat innebär det arbete som sker mellan skolkuratorn och skolpersonal där skolkuratorn ökar skolpersonalens kunskap inom det psykosociala området. Skolkuratorn ska också arbeta med samverkan inom skolan som i ett elevhälsoteam, de som ingår i skolans elevhälsa men även en samverkan med andra aktörer som socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin.

Berger (2020) beskriver att det är vanligt att kuratorer idag blir erbjudna deltidstjänster och arbetar endast runt 30–40%, vilket motsvarar ungefär 2 dagar i veckan, med hundratals enskilda elever och trots detta så läggs hela ämnet kring elevers psykiska hälsa på deras bord. Anledningen till att allt fler kuratorstjänster inte har en heltidsomfattning beror på att tjänsten egentligen är utformad för att arbeta främjande och att förebygga psykisk ohälsa, däremot så ser det inte ut så i praktiken då en skolkurator ändå behövs för enskilda samtal. Det är ett problem att för mycket ansvar läggs på en specifik yrkesgrupp när det är ett stort behov som skulle behöva arbetas med i en samsyn och samverkan med andra yrkesgrupper för ett mer effektivt arbetssätt.

Svårigheter för skolkuratorer. Ett flertal studier (Backlund, 2007; Hatch, 2008; Inman, Ladany, Mack, Ngoubene-Atioky. 2009; Isaksson & Larsson 2017) visar att skolkuratorer kämpar för legitimitet. Skolkuratorer uppger att de knappt har tid för det faktiska rådgivande arbetet då deras tid tas upp av annat arbete som de anser vara orelaterat till deras utbildning. Studierna visar även ett behov av att annan skolpersonal ska förstå skolkuratorns viktiga roll i arbetet med elevers psykiska hälsa. Studier tyder på att förståelsen mellan lärare och skolkuratorer är relativt liten, dels på grund av att de två professionerna har olika antaganden i hur det bäst arbetas med unga och dels för att de är oense över vem som bör göra vad.

Två andra studier (Cromarty & Richards, 2009; Walsh, 2019) visar att skolkuratorer ofta upplever brist på tid och att de behöver pussla ihop arbetsuppgifter så gott det går för att hinna med alla uppgifter. En skolkurator upplever begränsad tid för att det är en diffus arbetsbeskrivning med för hög arbetsbelastning som innebär ett arbete med bland annat handledning, se över skolmiljön, enskilda samtal, kontakt med vårdnadshavare och andra myndigheter, samt arbetsuppgifter som inte ingår i deras arbete som kuratorer som att utföra en lärares uppgifter.

Berger (2020) beskriver hur skolans elevhälsoteam ofta får remittera eleverna vidare till andra verksamheter då de är i behov av psykiatrisk behandling, skolpersonal får inte bedriva en behandlande verksamhet. Detta är något som kan få all skolpersonal att känna maktlöshet när en elev är i uppenbart behov av hjälp. År 2019 exempelvis, så var det endast fyra regioner som kunde rapportera att de nått regeringens mål kring arbetet med ungas psykiska ohälsa och väntetiderna till andra instanser inom en månad. Istället visade det sig att flera andra regioner hade väntetider upp mot ett år och ibland längre än så. Det är även en stor svårighet för kuratorer och annan skolpersonal att bedriva ett hälsofrämjande arbete där fokus ska ligga på det friska men sedan så ligger fokus på de elever som mår dåligt.

Skolkuratorns möjlighet till samverkan med andra verksamheter. Socialstyrelsen (2019) skriver att samverkan mellan aktörer är viktigt, inte bara för barn och unga utan även för deras familjer. Detta på grund av att familjerna inte känner att de annars får den hjälp de behöver och barn och ungdomar får känslan av negativa upplevelser. Det finns ett skyddsnät mot negativa handlingar inom vården med hjälp av Inspektionen för vård och omsorg, även kallat IVO har kontroll och tillsyn över bland annat hälso- och sjukvården. IVO redovisar en undersökning (Inspektionen för vård och omsorg, 2018) som visar att primärvården inte har den kapacitet som behövs och att ansvaret kan föras över mellan aktörer när väntetiderna blir för långa, exempelvis att barn- och ungdomspsykiatrin skjuter över ansvaret tillbaka till elevhälsan.

Lagen kan uppnås delvis med en samverkan och ett gemensamt synsätt mellan skolpersonal men också med en samverkan mellan skolan och hemmet. Med hemmets medverkan eller tillåtelse kan skolan hjälpa en elev och dess familj med kontakt till exempelvis socialtjänst, sjukvård, barn- och ungdomspsykiatrin eller annan habilitering. Utan en samverkan mellan olika verksamheter kan inte alla barn få en likvärdig utbildning eftersom eleverna har olika förutsättningar (Jakobsson & Lundgren, 2013).

Skolkuratorers handlingsutrymme. Ett par studier om skolkuratorer i Sverige (Isaksson, 2014; Isaksson & Sjöström, 2016; Svensson, Johansson, & Laanemets, 2008) tyder på att skolkuratorer upplever brister i sitt handlingsutrymme framförallt i form av brist av kontroll över sina arbetsuppgifter. Skolkuratorer arbetar oftast ensamma utöver den kontakt de har med andra professioner i skolans elevhälsa, trots detta har skolkuratorer väldigt många arbetsuppgifter. Arbetsuppgifterna är diffusa men innebär bland annat och generellt sagt, förebyggande och främjande arbete med psykisk ohälsa, individuell kontakt med elever i form av stödsamtal, handledning för lärare, kontakt mellan skola och andra verksamheter och kontakt mellan skola och vårdnadshavare. Studien visar även att handlingsutrymmet upplevs begränsat på grund av att lärare och skolkuratorer ser olika på hur hanteringen och arbetet med elever bör ske. Generellt sätt så har skolkuratorer ett brett handlingsutrymme att arbeta och utföra sina arbetsuppgifter, den bristande kontrollen ligger i vad som ska arbetas med, där är handlingsutrymmet väldigt litet. Detta beror på att skolkuratorers arbetsbeskrivning är bred, generell och diffus, det finns en skillnad mellan den juridiska beskrivningen av skolkuratorsrollen och vad rektor och annan skolpersonal förväntar sig av skolkuratorn.

Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att fylla en kunskapslucka kring skolkuratorers arbete med elevers psykiska hälsa. I dagsläget finns få studier om detta och de övergripande studierna som finns handlar mer om lärare, pedagogers eller annan skolpersonals inverkan på elevers psykiska hälsa. För att fånga skolkuratorers upplevelse av detta användes följande frågeställningar;

● Hur arbetar skolkuratorn med hälsofrämjande och förebyggande respektive det åtgärdande arbetet.

● Hur upplever skolkuratorn sitt handlingsutrymme i arbetet med elevers psykiska hälsa?

Metod

I studien intervjuades sex yrkesverksamma skolkuratorer på olika kommunala och privata grund- och gymnasieskolor i Sverige. Studiens målgrupp var skolkuratorer och urvalet kan därför ses som ett målinriktat urval. De kriterier som behövde uppnås för att delta i studien var att respondenterna skulle vara utbildade samt att ha arbetat som skolkurator i grund- eller gymnasieskola under minst ett år för att ha fått en uppfattning om yrket. Intervjuerna skedde oberoende av varandra, det vill säga att alla deltagare intervjuades enskilt och alla kuratorer arbetade spridda över landet. Deltagarna kontaktades delvis via mail som nåddes via den lokala kommunens hemsida och andra kontaktades via ett forum för bland annat skolkuratorer. Det var två tillfrågade som tackade nej till intervjun varav en som blev sjuk efter att först ha tackat ja. I studien deltog 4 kvinnor och 2 män mellan åldrarna 24–62 med varierande utbildningar som beteendevetare, folkhälsovetare och socionomer, respondenterna hade arbetat allt från 1,5 år upp till nästan 17 år.

Material

Författaren hade utformat en semistrukturerad intervjuguide som följdes under intervjuernas gång. För att mjukstarta påbörjades intervjuerna med några bakgrundsfrågor och därefter frågor om skolkuratorernas yrkesroll, detta för att få en överblick över det generella arbetet en skolkurator utför. Nästa del i intervjuguiden handlade om hur skolkuratorn arbetar med psykisk hälsa på skolan och hur de upplever möjligheterna till att påverka denna typ av arbete. En av frågorna i intervjuguiden var ”vilka arbetsuppgifter har du relaterat till elevernas psykiska hälsa?” och en annan löd ”kan du berätta om en specifik situation där du känner att du inte räckt till?”. I den sista delen av intervjun ställdes frågor om skolkuratorernas handlingsutrymme och vad de upplevde vad som påverkade handlingsutrymmet. Tidsspannet varierade i längden på intervjuerna, de var mellan 40 och 90 minuter långa. Det insamlade materialet transkriberades och meningskoncentrerades, det bearbetade materialet resulterade i totalt 35 A4 sidor vilket motsvarade cirka sex A4 per intervju. Avslutningsvis fick kuratorerna uttrycka egna tankar eller tillägg om de ansåg att någon fråga saknades. Med hjälp av liknelserna i respondenternas svar skapades tydliga teman när analysen skulle genomföras.

Procedur

Ett missivbrev skickades via e-post eller chattrum till varje enskild respondent. Författaren beskrev studiens syfte som en undersökning för att ta reda på hur respondenternas subjektiva upplevelse kring möjligheterna att arbeta med elevers psykiska hälsa. Missivbrevet följde Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska krav vilket innebär att studiens syfte beskrevs efter informationskravet. Sedan beskrevs samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet i brevet men även muntligt. I missivbrevet fanns det även kontaktuppgifter till författaren och dennes handledare ifall det skulle uppstå frågor eller funderingar. Respondenterna fick välja om de ville utföra intervjuerna via telefon eller videochatt på grund av de rådande omständigheterna med covid-19 bestämdes ingen intervju med fysiskt deltagande, tre valde att ha intervjun via videolänk. Respondenterna fick sedan möjlighet att ställa frågor innan och under intervjuns gång. Intervjuerna upplevdes enligt författaren som lättsamma och alla respondenter valde att svara på alla frågor. Samtliga respondenter gav samtycke till inspelade intervjuer för att underlätta författarens transkribering.

Databearbetning

Därefter utfördes en tematisk analys av intervjuerna vilket sammanställde fem olika teman uppdelat i två rubriker baserade på frågeställningarna. Frågeställningen ”Hur arbetar skolkuratorn med hälsofrämjande och förebyggande respektive det åtgärdande arbetet” resulterade i två teman, kompetens där kuratorerna beskrev hur utbildning och erfarenheter gav dem förutsättningar för att arbeta med eleverna och förebyggande och främjande arbete något som också var viktigt i arbetet med elevers psykiska hälsa. Frågeställningen ”Hur upplever skolkuratorn sitt handlingsutrymme i arbetet med elevers psykiska hälsa” som resulterade i resterande tre teman. Det som orsakade begränsningar i skolkuratorernas handlingsutrymme var tidsbrist, samverkan med andra verksamheter och behandlande verksamhet

En tematisk analys är en form av kvalitativ analysmetod vilket används för att bearbeta, analysera samt forma olika teman baserat på det insamlade datamaterialet (Braun & Clarke, 2006). Braun och Clarke beskriver olika steg för att bland annat finna dessa teman, något som har används som hjälp till denna studies teman. Denna studie har fem teman och det första är kompetens detta framkom baserat på hur respondenterna ansåg att de hade möjlighet att arbeta med elevers psykiska hälsa. Det andra temat, förebyggande och främjande arbete, baserades på vad som respondenterna ansågs vara det bästa sättet att arbeta med elever psykiska hälsa på. Tidsbrist blev ett tema som framkom vid respondenternas beskrivning av begränsningar av deras handlingsutrymme. Det näst sista temat blev samverkan mellan andra verksamheter något som uppkom baserat på vad respondenterna upplevde som nödvändigt för att ha en fungerande verksamhet för elevers psykiska hälsa. Detta tema hjälpte forma det sista temat, behandlande verksamhet, då fem av respondenterna tog upp att de inte fick bedriva en behandlande verksamhet på skolan främst i samband med frågan hur skolkuratorer upplever möjligheter att arbeta med åtgärdande av psykisk hälsa.

Resultat

Resultatet av intervjuerna tyder på att skolkuratorerna såg liknande faktorer av vad som fungerar och inte fungerar i arbetet med elevers psykiska hälsa. Trots att skolkuratorerna arbetar i olika kommuner utspritt över landet så fanns det en röd tråd genom alla intervjuer vilket resulterar i dessa fem teman. Resultatet delas upp i två huvudrubriker baserat på frågeställningarna, första är ”Hur arbetar skolkuratorer med hälsofrämjande och förebyggande respektive det åtgärdande arbetet?”. Detta skapade då två teman, skolkuratorerna upplevde dels att det som var viktigt i åtgärdandet vid symptom av psykisk ohälsa hos elever var skolkuratorernas kompetens från utbildningar och även deras tidigare erfarenheter från liknande situationer med att arbeta med psykisk ohälsa. Sedan upplevde skolkuratorerna att det viktig i arbetet med elevers psykiska hälsa var det förebyggande och främjande arbetet som bland annat skedde i form av handledning till pedagoger samt att kuratorerna fick hålla olika typer av workshops eller föreläsningar för antingen skolpersonal eller elever. Den andra rubriken är då ”Hur upplever skolkuratorn sitt handlingsutrymme i arbetet med elevers psykiska hälsa?” Vilket ledde till resterande tre teman. Det som skapade svårigheter eller begränsningar i skolkuratorernas handlingsutrymme var dels tidsbrist som grundade sig i att kuratorerna upplevde att de hade för många elever eller för få kollegor som kunde stötta eller dela arbetet med. En ytterligare faktor var att kuratorerna upplevde sig ha en otydlig roll och en diffus arbetsbeskrivning med många olika arbetsuppgifter som i sin tur då orsakade tidsbrist. Något som också begränsade skolkuratorerna var upplevelsen att inte ha möjlighet att bedriva behandlande arbete vilket kunde bli problematiskt vid exempelvis långa väntetider till andra

verksamheter. Samverkan mellan andra verksamheter var något som alla kuratorer var eniga om var viktigt i arbetet med elevers psykiska hälsa. Däremot var det aningen varierande hur samverkan fungerade i de olika kommunerna.

Hur arbetar skolkuratorer med hälsofrämjande och förebyggande respektive det

åtgärdande arbetet?

Kompetens. Alla respondenter svarade att det var med hjälp av sin kompetens som bildats efter deras utbildning samt tidigare erfarenheter eller deras livserfarenheter som var till hjälp för att stötta elever på bästa sätt. Med hjälp av denna kompetens och deras erfarenheter kunde då skolkuratorerna dels bedriva det förebyggande och främjande arbetet samt det åtgärdande arbetet.

Jag startade något praktiskt med utbildningen, man ser jättemycket teoretiskt men sen är det en skillnad när du ska tillämpa det praktiskt med olika individer. Och där är det mycket erfarenhet som faktiskt spelar in upplever jag, men jag skulle absolut säga att utbildningen har hjälp mig jättemycket. Men arbetsliv är ofta en aning skilt från teorin. (R1)

Jag lyssnar lite grann på elever vad dom [eleverna] tycker och ibland så får jag lite feedback. Jag är väldigt trygg som person och jag har väldigt mycket livserfarenhet. ... och ibland kanske inte all utbildning blir relevant utan livserfarenheten. Sen tycker jag att det är viktigt det här med bemötande, att hela tiden få dem att slappna av. (R2)

Något som respondenterna också upplevde var viktigt var att vidareutbilda sig, att hålla sig själva och sitt arbetsmaterial uppdaterat då de upplevde att det ofta sker förändringar i skolan. Detta var något som alla respondenter var överens om.

Oavsett om du är beteendevetare eller socionom, socialpedagog eller vad du har för grundutbildning, för att kunna täcka och göra det som förväntas av en skolkurator så behöver du komplettera med andra typer av kurser och utbildningar. Det är en väldigt komplex arbetsbeskrivning, så vilken grundutbildning du än har så behöver du fylla på. (R3)

Förebyggande och främjande arbete. Alla respondenter var eniga om att det viktigaste i arbetet med elevers psykiska hälsa var det förebyggande och främjande arbetet som sker i skolan för elevernas psykiska hälsa. Denna typ av arbete är något som arbetas med för att elever inte ska utveckla symptom av psykisk ohälsa. Det förebyggande arbetet är för att minska risken för elevers ohälsa vilket leder till ett åtgärdande arbete hos kuratorerna. Förebyggande och främjande insatser var något som alla var eniga om var extremt viktigt, på detta sätt så fanns möjligheten att hjälpa fler elever på ett mer tidseffektivt sätt än med hjälp av enskilda samtal. Däremot så uppgav fem respondenter att detta arbete blev sekundärt och att det var svårt att hinna med.

Överlag så säger alla vi kuratorer att vi skulle önska mer av det här förebyggande arbetet. Jag tycker att det här pedagogiska ska läggas lite åt sidan kanske en vecka och sen satsa på det här med värdegrunder, språkbruk och bemötande. ... Så förebyggande absolut, där behöver vi satsa jättemycket. Det hinner jag inte med, jag behöver få mer tid till det. (R2)

Om du tänker psykisk hälsa så har vi förebyggande arbete som inte alltid finns tid att ägna sig åt men som jag kämpar ganska mycket är att förändra på båda skolorna. ... Jag försöker verkligen få in det och stärka eleverna att de inte ska behöva hamna i de här åtgärdande samtalen och sådär när det har gått för långt och de hamnar i samma beteendemönster och så vidare. (R3)

Men en av respondenterna hade möjligheten att arbeta främst med det förebyggande och främjande arbetet i form av handledning och upplevde att det var en stor framgångsfaktor på dennes skola. Denna respondent hade hittat nyckeln till att nå ut till så många som möjligt.

I och med att mitt främsta uppdrag är att jobba hälsofrämjande förebyggande så i min värld så är det inte antalet elever så viktiga för du jobba hälsofrämjande ska du nå ut till många. Oavsett om jag har 100 elever eller om jag har 500 elever så kan jag fortfarande se till att tillsammans med eleverna på olika sätt med till exempel intervjuer, fokusgrupper, i samarbete med pedagogerna göra hälsofrämjande interventioner som når ut till många. (R4)

Det förebyggande arbetet skedde främst på två olika sätt på respektive skolor, dels arbetade respondenterna med handledning till pedagogerna, för att pedagogerna på bästa sätt kunde arbeta med elever. Detta för att respondenterna på så sätt kunde nå ut till fler på ett mer effektivt sätt, och dels för att pedagogerna behövde vägledning i sitt arbete. Och dels så skedde arbetet i form av workshops och föreläsningar som skolkuratorerna hade möjligheter att dela med sig av till både skolpersonal och elever.

Men sen under hösten så fick jag också i uppgift av rektorn att hålla en slags workshop som jag skulle förbereda och då skapade jag den utifrån det jag hade observerat under dom månaderna som jag hade jobbat där, som vi borde jobba lite mer på och då landade det i en relationsskapande mellan lärare och elev. Då höll jag en föreläsning i relationell pedagogik och relationsskapande i skolan. Jag berättade lite mer och inspirerade dem att fortsätta jobba med dom här frågorna och såg sen till att de diskutera detta med varandra. Det var väldigt uppskattat och de fick lite styrka att faktiskt fortsätta jobba på det. (R3)

Men vi har halverat elevhälsan och om detta tvålärarskap misslyckas så landar det ändå på oss. Vi tvingas in i ett mer fältmässigt arbete och det har jag inga problem med men om det är i relation till ett misslyckat tvålärarskap eller mentorskap då vetetusan. Jag skulle hemskt gärna vara ute på heltid på fältet men det finns ingen tid för det och därför finns det inte tid för att ta hand om ett misslyckat mentorskap eller tvålärarskap. (R5)

Hur upplever skolkuratorn sitt handlingsutrymme i arbetet med elevers psykiska

hälsa?

Tidsbrist. Fem respondenter upplevde en enorm tidsbrist och den negativa konsekvensen av detta var att det gick ut över det viktigaste insatserna som kuratorerna nämnde om deras arbete, nämligen det förebyggande och främjande arbetet. Tidsbristen orsakade därför en begränsning

i kuratorernas handlingsutrymme. Det förebyggande och främjande arbetet fick bli sekundärt då kuratorerna bland annat måste arbeta med att ”släcka bränder”. Fem av respondenterna upplevde även att tidsbristen orsakades av en för bred arbetsbeskrivning vilket inkluderade många olika arbetsuppgifter. Sedan upplevde respondenterna att de hade ansvar över för många elever och det åtgärdande arbetet sker i form av enskilda stödsamtal vilket också tar mycket tid.

Jag skulle vilja jobba mycket mer fältmässigt, det vill säga besöka lektioner, vara ute i korridorer men det är betydligt mer än vad jag vad jag hinner med. Men jag är upptagen med telefon, möten och allt det där. (R5)

Jag tror inte riktigt att man har förstått vikten av hur viktigt det är med kuratorer. Jag tror att skolan ligger lite efter där, som till exempel innan jag fick min kollega så hade jag 650 elever ensam, nu träffar jag inte alla men jag är väldigt uppbokad. En vecka hade jag 25 samtal och det är alldeles för mycket, så skolan är inte utformad för skolkuratorns roll. Det är så mycket fokus på det pedagogiska. (R2)

Den sjätte sade så här när vi pratade om hur många elever respondenten skall finnas till för.

Därför så driver jag just det här med att öka kunskapen om vad hälsofrämjande arbete är och sen också hur var och en av oss kan bidra i ett sådant arbete. Jag jobbar jättemycket med handledning för om jag handleder ett arbetslag på 7 personer. Det kan vara professionshandledning men också psykosocial handledning, jag jobbar med arbetslaget för att stärka det och sen hittar jag kvaliteter i arbetslaget och riktar fokus på det som fungerar. Laget får det, om dom får dom verktygen och dom glasögonen så kan de gå ut och möta sina grupper och vips har jag nått ut till 150 elever. Så beroende på vad man använder min tid till så kan jag generera jättemycket och ha mycket kontakt med eleverna fast jag gör det tillsammans med pedagogerna, får in olika synvinklar och så vidare. (R4) Samverkan med andra verksamheter. Tre respondenter upplevde att samverkan med andra verksamheter som barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) eller socialtjänsten fungerade bra, resterande respondenter hade liknande utsagor till varför samverkan inte alltid fungerade bra, främst på grund av att de andra verksamheterna inte hade tid och avvisade viktiga ärenden så att de kom tillbaka till skolan.

Ibland kan det vara ett ärende som jag tänker inte ska ligga på mig men tex socialtjänsten tycker inte att det är tillräckligt ”illa” och då bollar de tillbaka det till skolan. Och så kan det bli några vändor och så går det några månader och jag är kvar på ruta ett. (R1)

Jag skulle önska att det satsades mer pengar både på BUP och på socialtjänsten för att man skickar in orosanmälan och ibland får jag återkoppling att dom inte öppnar ärende och ibland får jag inte det. ... Jag skulle önskat bättre samarbete med skolan, BUP och socialtjänsten. Inte bara möten utan samverkansmöten, när corona lägger sig då. Vi lever i 2020 inte på stenåldern, vi måste hitta en smidigare ingång för samverkan tycker jag då. (R2)

Det var två respondenter som var helt nöjda, de hade goda möjligheter att komma i kontakt med andra verksamheter i sin kommun. De olika verksamheterna hade en fungerande samverkan vilket skapade möjligheter till en effektiv kontakt.

Här har vi också någonting som heter konsultationsteamet som skolkuratorerna går på och det är ett samverkansavtal vi har mellan landstinget eller regionen och socialtjänsten och skola. Det är en otroligt viktig del och bra och väldigt framgångsrik just i den här kommunen har vi mycket väl fungerande samverkan. … Ja, samarbete är A och O. I konsultationsteamet, där sitter även BUP med, inte alla tillfällen, det är också habiliteringen som är med vid bestämda tillfällen så att då kan jag rådfråga direkt där och få tips och råd. Det är en framgångsfaktor för vår kommun. (R6)

Jag upplever att samverkan med andra samhällsinstanser generellt sett fungerar bra faktiskt. Hittills har alla elevärenden hos både BUP, barn- och ungdomsmedicinska mottagningar och socialtjänst haft snabb hantering. En stor del av mitt jobb är att ”normalisera” kontakten med dessa verksamheter för eleverna. Att avdramatisera det och förklara alla processer för dem. Medan eleverna väntar på hjälpen fortsätter jag finnas tillgänglig och erbjuda stöd. Då kan jag ägna samtal åt att förbereda dem inför kontakten med annan verksamhet på olika sätt genom att beskriva hur ett första samtal hos BUP eller socialtjänst brukar gå till och vad som kan vara bra att tänka på. Jag försöker att alltid visa mig tillgänglig och uppmuntrar ett samarbete mellan mig och övriga instanser gentemot dessa och eleverna. (R3)

Behandlande verksamhet. En upplevd begränsning i respondenternas handlingsutrymme berodde på att kuratorerna inte fick driva en behandlande verksamhet. Detta upplevde respondenterna orsakade svårigheter då elever som behövde hjälp avvisades eller sattes upp på långa väntelistor.

Speciellt när ett barn behöver hjälp och jag ser ingen förändring efter en anmälan och vi skolkuratorer får inte jobba med behandling och vårdcentralerna har inte kapacitet och ta sig an alla och privata är inte alla som råd. Så ibland blir det ett glapp, BUP tar inte emot dem och vi skolkuratorer får inte behandla, var hamnar de då? (R4)

Ibland får vi avslag från BUP för att de tycker att det ligger på skolan och vi får inte använda oss av behandlande samtal och då tänker jag ska jag ta det här, ska jag utbilda mig mer? Och så vidare. Men jag tycker att vi måste skjuta ifrån oss det, för det läggs ganska mycket på oss. Som jag nämnde tidigare så måste jag vara polis och sjuksköterska och lite sådär så det läggs väldigt mycket på oss. (R2)

Trots att fem av respondenterna upplevde att fokus ofta låg på det åtgärdande arbetet så fanns det då en begränsning i hur de kunde utföra denna typ av arbete. Respondenterna kunde erbjuda stödsamtal i väntan på rätt hjälp men annars ägnade resterande tid av det åtgärdande arbetet att bland annat kontakta andra verksamheter eller att upprätta förebyggande material för att minska risken att en liknande situation ska uppstå igen.

Den respondent som hade möjlighet att arbeta med det främjande och förebyggande arbetet på ett effektivt sätt upplevde att samverkan mellan andra verksamheter inte fungerade särskilt bra men hade ett tankesätt kring hur denne kunde arbeta vidare med detta på bästa sätt i skolan. Respondenten uppmanar och förklarar anledningen till att arbeta på ett salutogent snarare än ett patogent sätt:

Det finns en metafor som säger såhär; Om det finns tio personer i en grupp, två stycken har psykisk ohälsa, det åtgärdande sättet att se på det är hur du ska hjälpa dessa två. Det

förebyggande sättet att se på det är att se till att de andra åtta inte hamnar där. Och det hälsofrämjande ser till vad det är som gör att dom inte hamnar där, vad är det för friskfaktorer som finns? Och även hos de andra två också, vad är det friska i det här? (R4)

Diskussion

Resultatdiskussion. Syftet med studien var att öka kunskapen om kuratorers upplevelse av att arbeta med ungdomars psykiska hälsa och även upplevelsen av vilket handlingsutrymme de har att arbeta med detta. Syftet med att rikta frågeställningarna till just skolkuratorer var för att det är dom och eventuella skolpsykologer som har utbildning kring elevers beteende och däribland psykisk hälsa. Men då skolpsykologer inte är obligatoriskt i skolan, inte alltid vistas i skolan och är en svår målgrupp att kontakta var skolkuratorer mest lämpligt för denna studie.

Resultatet presenterades med hjälp av fem teman som delades upp under två rubriker. Första rubriken ”Hur arbetar skolkuratorn med hälsofrämjande och förebyggande respektive det åtgärdande arbetet” fick första temat ”kompetens” som speglade respondenternas upplevelse av hur de bäst kunde arbeta med elevers svårigheter och det var tydligt att samtliga kuratorer upplevde sin utbildning och sina tidigare erfarenheter som viktiga i det arbetet. Tidigare studier (Berger, 2020; Bähr, 2020; Capp et al., 2016: Townsend et al., 2017) har visat att det minskar risken för unga att få insjukna i ohälsa om de får ta del av kunskap kring psykisk hälsa. Därefter formades rubriken ”förebyggande och främjande arbete” där kuratorerna sedan förklarar på vilket sätt de mest effektivt arbetar mot psykisk ohälsa där de kunde använda sin kompetens för att sprida kunskap. Även detta stämmer överens med tidigare forskning (Campos, 2018; Ojio, 2015; Rowling, 2009) som tyder på att förebyggande och främjande insatser ökar chansen för elever att bibehålla god hälsa. Tidigare studier och kuratorernas upplevelse visade att en kurators uppgifter innebär i huvudsak ett handledande uppdrag, att öka kunskap om hälsa och ohälsa samt enskilda individsamtal. Det åtgärdande arbetet fokuserar på ett salutogent synsätt, det vill säga fokusera på vad är det som fungerar, att kartlägga frisk- och riskfaktorer hos individen.

Resultaten under andra rubriken som besvarar frågeställningen ”Hur upplever skolkuratorn sitt handlingsutrymme i arbetet med elevers psykiska hälsa” tyder på att kuratorer önskar att arbeta på ett mer förebyggande och främjande sätt men att de måste bortprioritera det arbetet för att det inte finns tid till det, vilket skapade temat ”tidsbrist”. Tiden går mycket till att försöka skapa kontakt med andra verksamheter vilket i sig är en process som tar tid, vilket också ledde till temat ”samverkan med andra verksamheter”. Sedan är det långa väntetider och under tiden så får inte en kurator arbeta behandlande så då får kuratorn erbjuda stöttande samtal till elever men bara för att erbjuda något under tiden eleven väntar på den behandling som faktiskt behövs för att eleven ska ha en fungerande vardag, detta beskrivs under rubriken ”behandlande verksamhet”. Studien tyder även på att det används mer av ett patogent-, än ett salutogent synsätt i skolan och verksamheter kring den, vilket inte tyder på ett främjande och förebyggande arbetssätt trots att det är dessa sätt som studier visar är mer effektiva. Respondenterna upplevde att skolans budget inte var planerad för att främja elevers psykiska hälsa utan på det lärande som hjälper eleverna nå kunskapsmålen och att det då fokuserades för lite på skolans elevhälsa.

Eftersom psykisk hälsa är en viktig del i elevernas vardag och i skolan så bör politiker och rektorer överväga att se över och omprioritera var fokus bör ligga i skolan och lyssna mer på vad de i elevhälsan, däribland skolkuratorerna, har att säga. Eftersom skolkuratorerna upplevde att fokus låg mer på det pedagogiska och att elever ska lära sig om olika ämnen och uppnå kunskapsmålen snarare än att fokusera på elevernas hälsa och psykiska utveckling.

Upplevelsen var även att budgeten planerades mer på det åtgärdande arbetet vilket är det som kostar pengar i dagsläget, men hade skolan inte väntat tills det var försent och istället fokuserat på det hälsofrämjande och förebyggande så hade det åtgärdande inte varit lika tungt och därmed inte lika kostsamt. Skolans fokus hamnar sedan mer på det åtgärdande arbetet med den enskilde individen snarare än det förebyggande och främjande arbetet. Detta verkar då vara på grund av att kuratorerna inte har den tiden att arbeta med det förebyggande och främjande vilket orsakar större behov av enskilda samtal.

Metoddiskussion. I denna studie användes en kvalitativ metod för att fånga skolkuratorers subjektiva upplevelser av sitt arbete. Fokus för studien låg på att undersöka om det fanns en delad uppfattning kring hur arbetet sker och därmed hur de upplever sitt handlingsutrymme samt hur de kan strukturera sitt arbete med elevers psykiska hälsa.

Studiens respondenter var yrkesverksamma skolkuratorer i såväl privata som kommunala skolor, respondenterna var spridda över Sverige vilket kan ses som en fördel. Med tanke på att respondenterna verkade i helt olika skolmiljöer skulle det kunna antas att resultatet till viss del är allmängiltigt dels för att det finns en röd tråd i svaren från respondenterna och att resultatet överensstämmer med tidigare forskning. Däremot skulle det vara nödvändigt att utföra en större undersökning med fler skolkuratorer för att få detta bekräftat. Tre intervjuer skedde via telefon vilket skulle kunna ses som en nackdel dels för avsaknaden kring möjligheterna att tolka intervjupersonernas kroppsspråk eller ansiktsuttryck och dels för att det kan anses som svårare att skapa en kontakt eller uppfattning som vid en fysisk kontakt eller åtminstone kontakt via videolänk. Det finns en upplevelse av att mättnad uppnåddes då intervjuerna höll en röd tråd, däremot skulle det varit önskvärt att ha haft möjlighet till fler intervjuer med fler respondenter.

Framtida forskning kan använda denna studies resultat till att rikta fokus på det hälsofrämjande och förebyggande insatserna som bör ske i skolan och undersöka hur det bör samt hur det faktiskt sker i skolan. Vidare finns ett behov av att framtida forskning skulle kunna inkludera rektorer eller politiker för att mäta hur deras syn stämmer överens med skolkuratorerna och deras upplevelse på vad som bör prioriteras i skolan när budgeten planeras.

Referenser

Antonovsky, A., & Elfstadius, M. (2005). Hälsans mysterium. Natur och kultur. Bähr, K. (2020). Psykisk hälsa i skolan: Främja, skydda och stärka. Natur och kultur. Backlund, Å. (2007). Elevvård i grundskolan: Resurser, organisering och praktik

(Doktorsavhandling, Stockholms universitet, Stockholm). https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:196991/FULLTEXT01.pdf

Berger, M. (2020). Psykisk ohälsa i skolan: Upptäcka, bemöta och åtgärda. Studentlitteratur.

Braun, V., & Clarke, V. (2008). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77-101. http://doi.org/10.1191/1478088706qp063oa

Campos, D. (2018). Is it possible to “find space for mental health” in young people? Effectiveness of a school-based mental health literacy promotion program. International Journal of Environmental Research and Public Health, 15(7), 14-26.

https://doi.org/10.3390/ijerph15071426

Capp, G., Berkowitz, R., Sullivan, K., Astor, R. A., De Pedro, K., Gilreath, T. D., Benbenishty, R., & Rice, E. (2016). Adult relationships in multiple contexts and

associations with adolescent mental health. Research on Social Work Practice, 26(6), 622–629.https://doi.org/10.1177/1049731515624967

Cromarty, K., & Richards, K. (2009). How do secondary school counsellors work with other professionals? Counselling and Psychotherapy Research 9 (3), 182-186.

https://doi.org/10.1080/14733140903083821

Drugli, M. B. (2003). Barn vi bekymrar oss om. Liber.

Eriksson, L. (2006). Antonovsky’s sense of coherence scale and the relation with health: A systematic review. Journal of Epidemiology and Community Health, 60(5), 376–381.

https://doi.org/10.1136/jech.2005.041616

Folkhälsomyndigheten. (2019). Skolans betydelse för psykiska problem bland barn. Folkhälsomyndigheten. https://www.folkhalsomyndigheten.se

Folkhälsomyndigheten. (2019). Statistik om psykisk hälsa bland barn och unga Folkhälsomyndigheten. https://www.folkhalsomyndigheten.se

Folkhälsoguiden. (2020). Skolans arbete med elevers psykiska hälsa: Intervjuer med personal på grund- och gymnasieskolor i Stockholms län. Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. https://www.folkhalsoguiden.se

García‐Moya, R. Rivera, F., & Moreno, C. (2013). School context and health in adolescence: The role of sense of coherence. Scandinavian Journal of Psychology, 54(3), 243–249.

https://doi.org/10.1111/sjop.12041

Hall, E., Hayyoun, D., Hylander, I., & Vikström, S. (2020). Elevhälsa i praktiken: Hur gör vi? Liber.

Haraldsson, K., & Persson, L. (2017). Health promotion in Swedish schools: School

managers' views. Health Promotion International, 3(2), 231–240.

https://doi.org/10.1093/heapro/dat073

Hatch, T. A. (2008). Professional challenges in school counseling: Organizational, institutional and political. Journal of School Counseling, 6(22).

https://eric.ed.gov/?id=EJ894793

Hoffsten, J., Hökby, S., Blazevska, B., Hadlaczky, G., & Galanti, R. (2020). Skolans arbete med elevers psykiska hälsa: Intervjuer med personal på grund- och gymnasieskolor i

Stockholms län. Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin.

https://www.folkhalsoguiden.se

Holmgren, L., Nilsson, L., Stegmayr, B., & Westman, G. (2003). Sense of coherence - stability over time and relation to health, disease, and psychosocial changes in a general population: A longitudinal study. Scandinavian Journal of Public Health, 31(4), 297–

304. https://doi.org/10.1080/14034940210164920

Inman, A. G., Ngoubene-Atioky, A., Ladany, N., & Mack, T. (2009). School counselors in international school: Critical issues and challenges. International Journal for the

Advancement of Counselling, 31, 80–99. https://doi.org/10.1007/s10447-009-9070-8

Inspektionen för vård och omsorg. (2018). Kortversion av förstudierapporten: Barn och unga som riskerar att drabbas av bristande samordning och osammanhängande vård-

och omsorgskedja. Inspektionen för vård och omsorg.

https://ivo.se/globalassets/dokument/tillsyn/prioriterade-riskomraden-2018- 2020/kortversion-forstudie-barn-och-unga-som-riskerar-att-drabbas-av-bristande-samordning-och-osammanhangande-vard-och-omsorgskedja.pdf

Isaksson, C. (2014). Skolkuratorers handlingsutrymme: Gränser, legitimitet och jurisdiktion. Socialvetenskaplig tidskrift, 21(1) 47-66,

https://journals.lub.lu.se/svt/article/view/15752

Isaksson, C., & Sjöström, S. (2016). Looking for “social work” in school social work.

European Journal of Social Work, 20(2), 191-202.

Isaksson, C., & Larsson, A. (2017). Jurisdiction in school social workers’ and teachers’ work for pupils’ well-being, Education Inquiry, 8(3) 246-261.

https://doi.org/10.1080/20004508.2017.1318028

Jakobsson, I. L., & Lundgren, M. (2013). Samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd. Natur och kultur.

Kristensson, P., & Öhlund, L. (2005). Swedish upper secondary school pupils’ sense of coherence, coping resources and aggressiveness in relation to educational track and performance. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 19(1), 77–84.

https://doi.org/10.1111/j.1471-6712.2005.00320.x

Ojio, Y. (2015). Effects of school-based mental health literacy education for secondary school students to be delivered by school teachers: A preliminary study. Psychiatry and Clinical Neurosciences, 69(9). https://doi.org/10.1111/pcn.12320

Rowling, L. (2009). Strengthening “school” in school mental health promotion. Health Education 104(4), 357–368. https://doi.org/10.1108/09654280910970929

Socialstyrelsen. (2017). Kraftig ökning av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna.

Socialstyrelsen.

https://www.socialstyrelsen.se/om- socialstyrelsen/pressrum/press/kraftig-okning-av-psykisk-ohalsa-bland-barn-och-unga-vuxna/

Statistiska centralbyrån. (2017). Sämre psykisk hälsa bland unga i Sverige än i övriga Norden. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2017/Samre-psykisk-halsa-bland-unga-i-Sverige-an-i-ovriga-Norden/

Socialstyrelsen. (2019). Psykiatrisk vård och behandling till barn och unga. Socialstyrelsen.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/oppna-jamforelser/2019-12-6475.pdf

Svensson, K., Johansson, E., & Laanemets, L. (2008). Handlingsutrymme: Utmaningar i socialt arbete. Natur och Kultur.

Townsend, L., Musci, R., Stuart, E., Ruble, A., Beaudry, M. B., Schweizer, B., Owen, M., Goode, C., Johnson, S. L., Bradshaw, C., Wilcox, H., & Swartz, K. (2017). The association of school climate, depression literacy, and mental health stigma among high school students. Journal of School Health, 87(8), 567 – 574.

https://doi.org/10.1111/josh.12527

Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Vetenskapsrådet.

Walsh, G. (2019). “What don’t we do?”: The experiences of school counseling directors in relation to leadership and job satisfaction. Professional School Counseling, 23(1).

https://doi.org/10.1177/2156759x19886823

Weare, K. (2013). Child and adolescent mental health in schools. Child and Adolescent