Bostadsmarknadsanalys
Västerbottens län 2018
Titel: Bostadsmarknadsanalys 2018 Västerbottens län Utgiven av: Länsstyrelsen Västerbotten 2018
Redaktör: Simon Rasmussen Text: Länsstyrelsen Västerbotten Bild framsida: Bildbyrån Mostphotos
Adress: Länsstyrelsen Västerbotten, 901 86 Umeå Telefon: 010-225 40 00
E-post: vasterbotten@lansstyrelsen.se Internet: www.lansstyrelsen.se/vasterbotten Diarienummer: 405-5645-2018
i
Förord
Länsstyrelserna har enligt lagstiftningen i uppdrag att årligen genomföra en regional bostadsmarknadsanalys. Följande rapport är Länsstyrelsen Västerbottens redovisning av detta uppdrag för år 2018.
Den regionala bostadmarknadsanalysen är riktad till länets kommuner, bostadsföretag och andra aktörer som är intresserad av bostadsmarknadens utveckling i länet. Rapporten baseras på olika källor och statistik från bl.la. SCB, men främst från de svar länets kommuner har lämnat i Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät.
Länsstyrelsen vill rikta ett stort tack till alla länets kommuner som besvarat årets enkät. Vår förhoppning är att analysen ska utgöra underlag till kommunala diskussioner och strategiska dokument som till exempel riktlinjer för bostadsförsörjningen och översiktsplaner.
Länsstyrelsen Västerbotten i juni 2018.
Simon Rasmussen Peder Seidegård
ii
Innehållsförteckning
Förord i Innehållsförteckning ii Sammanfattning 1 Befolkning i förändring 1 Läget på bostadsmarknaden 1Faktorer som verkar begränsande på produktionen av bostäder 1
Arbetsmarknad och annat som påverkar bostadsmarknaden 1
Bostäder för alla 3
Bostadsmarknaden i Västerbottens län 5
Årlig bostadsmarknadsanalys 5
Läget på bostadsmarknaden 5
Bostadsbyggande 9
Faktorer som begränsar bostadsbyggandet 12
Allmännyttan 13
Befolkningen i Västerbottens län 14
Samband mellan t.ex arbetsmarknad, kommunikationer och bostadsmarknad i Västerbottens län 17
Arbetsmarknad och näringsliv 17
Kommunikationer 20
Annat som också kan påverka bostadsmarknaden 23
Bostäder för alla i Västerbottens län 29
Bostäder för nyanlända invandrare 29
Bostäder för unga och studenter 32
Bostäder för äldre 33
Bostäder för personer med funktionsvariation 34
Hemlöshet och inträde på bostadsmarknaden 35
Bostäder för våldsutsatta 35
Jämställd bostadsmarknad 36
Boendeplanering i Västerbottens län 38
Kommunernas verktyg för bostadsförsörjning 38
Kommunernas riktlinjer för bostadsförsörjning 40
Länsstyrelsernas arbete med råd, information och underlag till kommunerna 41
Källor 45
1
Sammanfattning
Befolkning i förändring
Västerbottens län är till ytan landets näst största län. Från riksgränsen mot Norge till kusten är det ca 40 mil och mellan länsgränserna i norr och i söder är det ca 25 mil. Länet är ungefär lika stort som Västra Götaland, Skåne, Stockholm och Östergötland tillsammans. Folkmängden uppgick i slutet av 2017 till 268 465, varav ca 78 procent var bosatta inom Umeå, Skellefteå och Lycksele kommuner. Resterande 12 kommuner har samtliga en befolkning på mindre än 10 000 invånare.
Befolkningen i länet ökar över tid, men ökningen är väldigt snedfördelad. Under de senaste 26 åren är det egentligen enbart Umeå och Vännäs kommuner som ökat sin folkmängd. Några har tappat 25–30 procent sedan början av 1990-talet.
Befolkningsmängden 2017 ökade med drygt 2 500 personer, ungefär lika många som under 2016 men dubbelt så många som under 2015. Ökningen skedde i ungefär hälften av länets kommuner, men återigen främst i Umeå. Folkökningen beror huvudsakligen på ett positivt flyttningsnetto, det vill säga en befolkningsinvandring. Fortsätter denna kan den negativa avfolkningstrenden komma att brytas för vissa kommuner.
Läget på bostadsmarknaden
Läget på bostadsmarknaden är besvärande, precis som i många andra delar av Sverige. I 9 av länets 15 kommuner råder underskott på bostäder. Läget har i ett länsperspektiv som väl är, förbättras från i fjol, men i jämförelse med 2013–2015 har läget inte förbättrats. Kommunerna är dock sammantaget förvissade om att det kommer att vara bättre om tre år. Detta trots att en tredjedel av kommunerna även då kan antas ha ett underskott av bostäder. Läget i centralorterna avspeglar väl situationen i kommunerna som helhet, både nu och hur det bedöms vara 2021. De bostäder som det finns mest behov av är medelstora hyresrätter och stora bostäder med äganderätt.
Antalet lediga lägenheter är mycket lågt i allmännyttans bestånd och antalet minskar dessutom. Minskningen beror framförallt på att lägenheter säljs till privata hyresvärdar för att förbättra de kommunala bolagens soliditet, frigöra kapital för nyproduktion samt att få in fler privata hyresvärdar i vissa bostadsområden. Under 2018 och 2019 planeras för uppförande av 2 032 respektive 2 344 bostäder. Av dessa förväntas omkring 83 procent att byggas i länets kustkommuner. Att 102 bostäder planeras att uppföras inom fjällkommunen Storuman är värt att särskilt nämna.
Faktorer som verkar begränsande på produktionen av bostäder
Bostadsbyggandet begränsas naturligtvis av en mängd faktorer, men de som fortfarande anses vara vanligast är finansiella hinder, som svårigheter för privatpersoner att få lån, hårda lånevillkor, svårigheter för byggherrar att få långivare, höga produktionskostnader och svag andrahandsmarknad. Några kommuner anser att vikande befolkningsunderlag är ett hinder. Naturligt, med tanke på den relativt stora befolkningsminskning som dessa kommuner har haft. Umeå påpekar att anger att bl.a. bristen på planlagd mark är en orsak till begränsning av bostadsbyggandet. I Storumans är uppfattningen att Lantmäteriets långa handläggningstider hindrar byggandet. I Skellefteå kommun har en begränsande faktor angetts som behandlar svag infrastruktur och/eller osäkerhet kring framtida infrastruktursatsningar. Dessutom lyfts det i årets bostadsmarknadsenkät att konflikter med reglerna kring strandskydd anses begränsande.
Arbetsmarknad och annat som påverkar bostadsmarknaden
Bostad- och arbetsmarknad kan sägas interagera. I sammanhanget spelar kommunikationer och pendling stor roll. Bostadspriser, tillgång till service och invånarnas inkomst- och utbildningsnivåer är också förklaringsvariabler till situationen på bostadsmarknaden.
2 Arbetsmarknaden
Länets näringsliv är väldifferentierat, men kan också sägas vara könssegregerat. Kvinnorna är överrepresenterade inom vård, omsorg och utbildning och männen inom de areella näringarna, tillverkning och utvinning, byggverksamhet samt transport. 40 procent arbetade år 2016 inom den offentliga sektorn. Förvärvsfrekvensen är hög och ligger på 79,2 procent. Motsvarande andel för riket är 77,9. Läget på arbetsmarknaden har förbättrats, men läget på bostadsmarknaden har dock en negativ inverkan.
År 2017 fanns strax över 40 000 arbetsställen i länet varav merparten av dessa inte har några anställda. Några större arbetsgivare finns dock. De fem största är Umeå kommun, Västerbottens Läns Landsting, Skellefteå kommun, Umeå universitet och Boliden Minerals AB. De fem största företagen i länet efter omsättning är Boliden Minerals, Skellefteå Stadshus AB, Coop Nord Ekonomiska förening, Skellefteå Kraft AB och Umeå kommunföretag AB.
Stora pensionsavgångar väntas påverka arbetsmarknaden rejält framöver. Mellan åren 2012–2025 beräknas ca 35 procent av alla sysselsatta i länet sluta jobba. En förändring som förmodligen också kommer att påverka bostadsmarknaden, men kanske inte lika markant som arbetsmarknaden. Kommunikationer och pendling
Pendlingen har ökat över tid i hela landet. I Västerbottens län går de största strömmarna till Umeå, men Vännäs, Skellefteå och Vindeln har också en förhållandevis stor inpendling från Umeå. Generellt sett pendlar fler män än kvinnor, men skillnaderna avtar. I områden med väl utbyggd kollektivtrafik pendlar ungefär lika många kvinnor som män vilket kan tolkas som ett tecken på att bra kommunikationer skapar mer jämlika möjligheter till att bo och verka med utgångspunkt från personliga preferenser.
Botniabanan är ett bra exempel på hur tidsvinster kan bidra till regionförstoring. Banan gör att delar av Örnsköldsviks kommun nu kan räknas som en del av Umeåregionen. Norrbotniabanan beräknas på samma sätt kunna skapa betydande effekter för länets arbets- och bostadsmarknad när den realiseras. Med banan antas restider halveras jämfört med dagens snabbaste busslinjer. Tillgången till digital infrastruktur är också viktig för att öka människors valfrihet samtidigt som näringslivet får ett större rekryteringsunderlag.
Bostadspriser
Prisförändringen på bostäder med äganderätt är tydliga. Ökningen mellan 2014 och 2015 är dubbelt så stor som i riket som helhet. Under en tioårsperiod, mellan 2005 till 2015, har priserna i länet ökat i genomsnitt med nästan 60 procent. Det är främst inom Umeå kommun som priserna har skjutit i höjden och detta har bidragit till att efterfrågan på bostäder ökat i kranskommunerna, med höjda priser som följd. Samtidigt finns i länet hus i mindre byar och i glesbygd som inte går till försäljning på grund av förhållandevis låga priser.
Tillgång till service
Viktiga förutsättningar för en fungerande bostadsmarknad är tillgänglighet till både kommersiell och offentlig service. I takt med den urbanisering som pågår och en medelålder som ökar, kommer utmaningarna att öka. Strategiska satsningar på vissa serviceorter som noder kommer att bli allt viktigare för att skapa långsiktiga hållbara servicelösningar.
Inkomst- och utbildningsnivåer
Hushållens disponibla inkomster har växt relativt mycket för de flesta hushållen de senaste åren. Samtidigt har boendeutgifterna inte ökat i samma takt i någon upplåtelseform. Nämnda utveckling gäller dock inte för alla hushåll. Det är främst de hushåll med lägre inkomster och de som bor i hyresrätter som fått mindre marginaler. Ofta är det samma grupp. Det finns idag också många hushåll som har små marginaler eftersom de lägger en relativt stor andel av sin disponibla inkomst på boende och kan därför ha svårt att klara en baskonsumtion.
3
Medelinkomsten bland de förvärvsarbetande i åldrarna 20–64 i Västerbottens län 290 127 kronor år 2016. Medelinkomsten varierar också mellan kommunerna och mellan män och kvinnor. Medelinkomsten inom Vilhelmina kommun var 2016, 267 700 kronor och inom Malå kommun 311 800. I Malå kommun var medelinkomsten bland män 349 500 kronor år 2016 och bland kvinnor 268,5
Befolkningens utbildningsnivå stiger kontinuerligt och länet har en högre andel högutbildade än riket i genomsnitt. I länet hade 28,7 procent av befolkningen i åldrarna 25–64 år en eftergymnasial utbildning om minst 3 år eller en forskarutbildning år 2017. För riket i genomsnitt är motsvarande siffra 26,6 procent. Utbildningsnivån varierar på samma sätt som medelinkomsterna stort mellan kommunerna och mellan män och kvinnor.
Bostäder för alla
Bostäder för nyanlända
Flyktingsituationen 2017 innebar att länet bland annat skulle ge husrum åt 915 personer. Under 2018 ska länet ta emot 522 nyanlända. Kommunerna anser sammantaget att de har god beredskap och kapacitet vad gäller mottagandet av nyanlända, ensamkommande barn och asylsökande. Tio av länets kommuner uppger att det är balans på bostadsmarknaden vad gäller bostäder för nyanlända och fyra kommuner att det finns en obalans. Tre kommuner uppger att det beror på ett generellt underskott av hyreslägenheter med en brist på små och stora lägenheter.
Bostäder för unga och studenter
Ungas bostadsmarknad är synnerligen prekär och påverkar hela samhället. Situationen handlar om möjligheter till bostad med rimlig hyra och om utbudet av bostäder. Mellan 2014 och 2017 har andelen kommuner i Sverige, som medger att de har bostadsbrist för unga ökar från 62 procent till 86. I merparten av länets kommuner råder också obalans på bostadsmarknaden för ungdomar. Som orsak till nuvarande läge uppges att det finns för få små lediga bostäder i bostadsbeståndet. Situationen för länets studenter har dock förbättrats den senaste åren, mycket beroende på att en mängd studentbostäder har byggts i direkt anslutning till campus i Umeå. SFS anar att bostadsbristen för studenter kanske har nått sin kulmen, men i 13 städer i landet kan nya studenter fortfarande inte räkna med att få en bostad under sin första termin. Umeå, som planerar att påbörja nybyggnation av 238 studentbostäder under 2018 och 2019, tillhör följaktligen dessa.
Bostäder för äldre
Andelen äldre av folkmängden kommer att öka då medellivslängden ökar. Situationen ser likadan ut i länet som i resten av riket och detta kommer att påverka bostadsförsörjningen och planeringen framöver. Trots att flera projekt med bostäder för äldre har slutförts under de senaste åren är det bara nio av länets kommuner som utbudet av särskilt boende för äldre för närvarande är i balans. Ingen av kommunerna har angett att det är överskott och resterande kommuner har angett att det är underskott av särskilt boende för äldre. Nio av länets kommuner har särskilda seniorbostäder och fem har ett antal trygghetsbostäder. Under 2018 och 2019 planerar några kommuner att bygga trygghetsbostäder, men det kommer inte att tillfredsställa behovet. Även om särskilda trygghetboenden byggs är det inte säkert att pensionärerna kommer att ha råd att hyra dessa. Detta öppnar upp för en risk att gruppen äldre, på sikt blir en utsatt grupp på bostadsmarknaden. Äldre kvinnor som ofta haft en lägre inkomst än män och många gånger också ett kortare arbetsliv är särskilt riskutsatta.
Bostäder för personer med funktionsnedsättning
Merparten av länets kommuner anser att det råder balans i utbudet av bostäder för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt anser några av dessa att utbudet inte matchar efterfrågan. Det är endast Umeå, Robertsfors och Bjurholm kommuner som uppger att det råder underskott för denna typ av bostäder. Vindelns och Storumans kommun menar att de har överskott. Ett fåtal nya bostäder för personer med funktionsvariation väntas påbörjas under detta och nästa år. Att inte fler planeras
4
kan te sig märkligt med tanke på att så många kommuner anger att de inte kan erbjuda de boendeformer som önskas.
Bostäder för personer utanför den ordinarie bostadsmarknaden
I länet har antalet lägenheter som socialtjänsterna hyr ut i andra hand till personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden ökat under de senaste åren. Socialtjänsternas har således fått en allt större betydelse som hyresvärd på den sekundära bostadsmarknaden. Nästan samtliga kommuner hyr ut lägenheter till personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden. Endast två kommuner har en, på ledningsnivå beslutad, övergripande plan mot hemlöshet eller en rutin på verksamhetsnivå (Skellefteå och Umeå) och det är också bara dessa två kommuner samt Åsele som har en rutin för att förebygga vräkningar där barn är inblandade. I flera kommuner finns det därför mycket att jobba vidare med när det gäller arbetet mot hemlöshet. Jämställd bostadsmarknad
Jämställdhet är till liten grad inkluderat i planeringsprocessen i länets kommuner och inställningen samt synsätt skiljer sig hos kommunernas tjänstepersoner vad gäller jämställdhet och dess koppling till den kommunala bostadsmarknaden. Vad som saknas i kommunerna är kunskapsspridning för att skapa genusmedvetenhet och insyn i kommunernas arbete med jämställdhet på den kommunala bostadsmarknaden samt tydliga riktlinjer från politiskt håll. I planeringsprocessen bör också heteronormer och kärnfamiljsideal omprövas för att undvika risk för framtida exkludering på bostadsmarknaden då alla inte innefattas i dessa normer.
5
Bostadsmarknaden i Västerbottens län
Årlig bostadsmarknadsanalys
Enligt förordningen (SFS 2011:1160) om regionala bostadsmarknadsanalyser (BMA) och kommunernas bostadsförsörjningsansvar ska länsstyrelserna årligen i en skriftlig rapport analysera bostadsmarknaden i respektive län. Rapporten ska även spegla hur kommunerna lever upp till kraven enligt lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (SFS 2000: 1383), hur Länsstyrelsen lever upp till kraven i 3 § lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar och hur planeringen av bostadsförsörjningen samordnas inom kommunen, med andra kommuner och regionalt. Redovisningen ska lämnas till Boverket senast 15 juni varje år (förordning 2013: 868). Boverket har sedan till uppgift att sammanställa och redovisa de regionala rapporterna till regeringen.
Enligt nämnda förordning ska Boverket stödja länsstyrelserna i deras arbete och genomför tillsammans med Länsstyrelserna en årlig bostadsmarknadsenkät (BME) riktad till samtliga av Sveriges kommuner. Frågorna handlar om läget på bostadsmarknaden, bostadsbyggandet, allmännyttan och boendeplaneringen.
Syftet med bostadsmarknadsenkäten är att de ska påvisa utvecklingen på bostadsmarknaden i kommunerna samt spåra trender och tendenser i den framtida utvecklingen. Länsstyrelserna sammanställer och kvalitetssäkrar kommunernas enkätsvar och det är dessa, tillsammans med statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) som utgör huvudparten av analysunderlaget till den regionala bostadmarknadsanalysen. Valda delar av kommuners enkätsvar finns sammanställda och redovisas som öppen data på Boverkets webbplats1.
Läget på bostadsmarknaden
Bostadsmarknaden i en kommunerna i enkäten bedöms antingen vara i balans eller i obalans. Vad som är balans och obalans på bostadsmarknaden är en fråga om tolkningar och bedömningar. När en kommun ska ta ställning till och bedöma situationen på bostadsmarknaden, ska det göras i förhållande till det nationella målet för bostadspolitiken. Det vill säga, långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader är där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar väl mot behoven.
Generellt sett betyder balans att utbudet av bostäder motsvarar konsumenternas behov och efterfrågan. Obalans på bostadsmarknaden innebär att det är överskott eller underskott på bostäder i förhållande till behov och efterfrågan. Underskott på bostäder innebär att behov och efterfrågan är större än utbudet. Har kommunen underskott på bostäder är det till exempel svårt att flytta till eller inom kommunen. Överskott på bostäder innebär att det ständigt finns fler lediga bostäder eller bostäder till salu än vad som efterfrågas. Att det finns outhyrda bostäder i något enstaka bostadsområde behöver inte innebära att den lokala bostadsmarknaden som helhet har överskott.
6 Bostadsmarknaden i kommunerna som helhet
9 av länets 15 kommuner anger i BME 2018 att det råder underskott på bostäder i kommunen som helhet (se figur 1). Det är ett mindre antal kommuner än år 2016 och 2017, men fler än 2013, 2014 och lika många som 2015 (se figur 2). Mellan 2017 och 2018 har det skett vissa förändringar för kommunerna Nordmaling, Bjurholm, Norsjö, Malå, Sorsele, Dorotea, Vilhelmina och Åsele. Åsele har gått från balans på bostadsmarknaden till ett överskott på bostäder. Sorsele och Bjurholm har gått från balans till ett underskott på bostäder.
Figur 1. Kommunernas bedömning av bostadsmarknaden 2018, enligt BME 2018.
Positivt är att kommunerna Dorotea, Malå, Norsjö och Vilhelmina har gått från underskott av bostäder till balans vad gäller utbud och efterfrågan på bostäder. Nordmalings kommun har också gått från underskott av bostäder, men till ett överskott. Kommunerna Lycksele, Robertsfors, Skellefteå, Storuman, Umeå, Vännäs och Vindeln har, likt föregående år, ett underskott av bostäder.
Malå
Norsjö
Skellefteå
Robertsfors
Umeå
Vindeln
Vännäs
Lycksele
Nordmaling
Åsele
Dorotea
Vilhelmina
Storuman
Sorsele
Bjurholm
Underskott Balans Överskott7
Kommunerna har även i BME bedömt hur läget på bostadsmarknaden kommer att vara om tre år, d.v.s. år 2021. Kommunernas bedömning framgår av sista kolumnen i figur 2. Tre av de nio kommuner som uppgett att de har ett underskott av bostäder 2018, bedömer att situationen kommer att övergå till balans i utbudet av bostäder medan en av kommunerna tror att det kommer råda ett överskott av bostäder om tre år. Fem kommuner som bedöms ha ett underskott i dagsläget bedömer att det fortfarande kommer att råda ett underskott av bostäder 2021.
Figur 2: Bostadsmarknadsläget i kommunerna som helhet, Västerbottens län. Källa: BME 2018.
Noteras kan att Vännäs kommun som har haft ett underskott på bostäder under hela den senaste sexårsperioden, bedömer att det om tre år kommer att vara balans på bostadsmarknaden i kommunen som helhet. Noterbart är också att Lycksele kommun, som 2018 bedömer att kommunen har underskott på bostäder, om tre år bedömer ha ett överskott.
Bostadsmarknaden på kommunernas centralorter
Läget på bostadsmarknaden i kommunernas centralorter, avspeglar väl situationen i kommunerna som helhet. Detta beror till stor del på att kommunerna i Västerbottens län både är arealmässigt stora med omfattande glesbygder och med en i sammanhanget dominerande centralort. De nio kommuner som har underskott på bostäder i kommunen som helhet har även ett underskott i centralorten. Det finns dock en kommun, Malå, som har brist på bostäder i centralorten trots att det råder balans i kommunen som helhet. Nordmalings kommun sticker också ut i undersökning. I kommunen som helhet bedöms det vara ett överskott på bostäder medan det i centralorten bedöms vara underskott (se figur 3).
Kommun 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2021 Bjurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele Underskott Balans Överskott
8
Vidare framgår av kommunernas svar att läget i centralorterna gått från underskott till balans i Dorotea, Norsjö och Vilhelmina, mellan åren 2017 och 2018. I Sorsele har läget gått från att vara i balans till att ha underskott. I Åsele har läget gått åt andra hållet, från balans till överskott. I övrigt är läget detsamma som föregående år i kommunerna.
Kommun 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2021 Bjurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele Underskott Balans Överskott Ej besvarat
Figur 3: Bostadsmarknadsläget i kommunernas centralorter, Västerbottens län. Källa: BME 2018.
När det gäller situationen i centralorterna om tre år kan läget i ett länsperspektiv anses förbättras (se sista kolumnen i figur 3). Egentligen på samma sätt som för läget i hela kommunerna som helhet, d.v.s. tre av de kommuner som uppgett att de har ett underskott av bostäder 2018 bedömer att situationen kommer att övergå till balans i utbudet av bostäder. Sju kommuner bedömer att underskottet kommer att bestå medan Åsele kommun bedömer att ha fortsatt överskott av bostäder i centralorten år 2021. Norsjö kommun bedömer att det i centralorterna kommer övergå från en balans till ett underskott medan Dorotea och Vilhelmina bedömer sig ha fortsatt balans. Lycksele har inte besvarat frågan med motiveringen att det är svårt att bedöma läget eftersom att det är så beroende på hur arbetsmarknadssituationen ser ut.
Kommunernas kommentarer till läget på bostadsmarknaden
Sex av länets kommuner har valt att kommentera bedömningen av läget på bostadsmarknaden i förhållande till hur läget kan antas vara om tre år. I Bjurholm förs dialoger om att bygga hyreshus, men om det inte byggs bedöms ett underskott av bostäder råda 2021. I fjällkommunen Dorotea bedöms bristen i kommunen som helhet bestå till år 2021, bland annat beroende på att det i fjälldalen Borgafjäll finns underskott på bostäder, främst hyresrätter. Liknande situation gäller för Storuman där det i centralorten kommer vara balans förutsatt att det byggs som planerat, men att det saknas hyresrätter i fjällorterna. I Norsjö uppges det att både efterfrågan och på bostäder generellt är lågt, men också att det förmodligen kommer bli ett underskott på bostäder för den äldre delen av befolkningen. I kustkommunen Robertsfors bedöms det bl.a. finnas för få lägenheter med god tillgänglighet och för låga marknadsvärden i stora delar av kommunen för att nyproduktion ska vara möjlig till rimligt pris. I Umeå kommun, som både är den befolkningsmässigt största kommunen i länet och där befolkningen också ökar varje år, beror underskottet till stor del av den höga befolkningsutveckling som råder. I
9
kommunen finns förhoppningsvis år 2021 relativt stora volymer planerade bostäder och minskad bostadsbrist.
Kommunernas bedömning av vilka typer av bostäder som behöver tillkomma på bostadsmarknaden I BME 2018 ombads kommunerna att bedöma vilka olika typer av bostäder och storlekar på bostäder som behöver tillkomma under de kommande tre åren.
• När det gäller hyresrätter uppger 13 kommuner att behovet är stort avseende lägenheter oavsett antal rum och kök (rk) (10 anger 2 rk; 9 anger 3 rk, 6 anger 4 rk, 4 anger 1 rk och 2 anger 5 rk eller större). • När det gäller bostadsrätter svarar
5 kommuner att behovet är som störst avseende lägenheter om 1– 4 rk (4 anger 3 rk; 3 anger 1 rk, 2 anger 4 rk och 1 anger 1 rk). • När det gäller bostäder med
äganderätt svarar 4 kommuner att behovet är som störst avseende 5 rk eller större och 3 svarar 3 samt 4 rk.
• Andra typer av bostäder som 3 kommuner bedömer behövs, är en- och tvåfamiljshus, radhus om 4 rk, en kommun anger kooperativa hyresrätter om 3 rk och en kommun anger studentbostäder, särskilda boenden, mellanboende-former om 1 rk.
Foto: Marita Alatalo
De bostäder som kommunerna anser det finns mest behov av är sammanfattningsvis mindre och mellanstora hyresrätter samt större bostäder med äganderätt.
Bostadsbyggande
Den allra största delen av det framtida bostadsbeståndet är redan byggt. Nyproduktionen tillför som mest någon procent varje år.
År 2017 bedömde länets 15 kommuner sammantaget att ny- och ombyggnationen av bostäder med utgångspunkt från planläge, projektering och marknadsförutsättningar under året, skulle omfatta 2 359 bostadslägenheter, alltså 7 bostadslägenheter mindre än vad SCB angav. Dock ska det sägas att skillnaden i bostadsbeståndet mellan två år inte enbart utgörs av nyproduktion av bostäder. Bostadsbeståndet är en registerprodukt som bygger på uppgifterna i lägenhetsregistret där även äldre bostäder fortfarande registreras löpande. Antalet bostäder i nybyggda hus i länet anger SCB gå upp till 1 185 stycken.
10
Om länets bostadslägenheter som fanns vid slutet av 2017 fördelas på typ av bostad, framgick att 47 procent är lägenheterna i småhus, 44 procent i flerbostadshus och 9 procent i specialbostäder2 (se figur 4). Fördelningen är densamma som i slutet av 2016. Motsvarande andelar för riket som helhet var 43, 52 och 5 procent. Västerbottens län har följaktligen en något större andel lägenheter i småhus än riket i övrigt. När det gäller lägenheter i flerbostadshus är förhållandet det omvända.
Fördelningen av bostäder i olika hustyper år 2017 skiljer sig dock mellan länets 15 kommuner. Umeå är den enda kommunen i länet där det finns fler lägenheter i flerbostadshus än småhus. I Umeå kommun utgjorde ca 55 procent av bostadsbeståndet lägenheter i flerbostadshus.
Figur 4. Andel lägenheter efter hustyp i Västerbottens län 2017. Källa: SCB.
Fördelningen av bostadsbeståndet oavsett hustyp skiljde sig också åt mellan länets kommuner. Av länets totala antal bostäder på 136 659 år 2017, fanns 47,6 procent inom Umeå kommun och ytterligare 26,2 procent i Skellefteå kommun. 73,8 procent av bostadsbeståndet fanns således i de två mest befolkningsrika kommunerna i länet.
I årets BME bedömer kommunerna att antalet ny- och ombyggnationer av bostäder, med hänsyn till planläge, projektering och marknadsförutsättningar år 2018 kommer att uppgå till 2 032. År 2019 antas att omfattningen blir 2 344 bostäder, se tabell 1. Kommunernas svar påtalar följaktligen en höjning av antalet ny- och ombyggnationer av bostäder, även om det fortsatt är en förhållandevis hög nivå. I BME för 2017 låg kommunernas bedömningar för samma år på 2 359 och för år 2018 på sammantaget 1 715 bostäder.
• Fördelningen av det som beräknas byggas är ojämn mellan kommunerna. Ca 73 procent (1 419 år 2018 och 1 881 år 2019) av alla de planerade bostäderna bedöms påbörjas inom Umeå kommun.
• Omkring 83 procent bedöms påbörjas inom länets kustkommuner (Skellefteå-, Robertsfors-, Umeå- och Nordmalings kommuner).
11
• Inom fjällkommunen Storuman kommun bedöms det byggas 102 bostäder. • I kommunerna Åsele och Sorsele inte planeras för någon ny bostad.
• Beträffande bostäder för olika grupper så handlar kommunernas bedömningar främst om: studentbostäder, nybyggnad av trygghetsbostäder och särskilda boende för äldre i hyresrätter inom Umeå kommun. Bedömningarna gäller också ombyggnad av lägenheter till trygghetsboende i Skellefteå kommun samt nybyggnad av särskilt boende för äldre i hyresrätter i allmännyttan inom Vännäs kommun.
Tabell 1. Antalet bostäder som enligt kommunens bedömning kommer att påbörjas under 2018
respektive 2019 med hänsyn till planläge, projektering och marknadsförutsättningar. Källa: BME 2018.
Kommun Totalt 2018 Varav Totalt 2019 Varav Fler- bostads-hus Småhus Bostäder för olika grupper Fler- bostads-hus Småhus Bostäder för olika grupper Bjurholm 12 10 2 0 32 20 2 10 Dorotea 2 0 2 0 2 0 2 0 Lycksele 4 0 4 0 4 0 4 0 Malå 4 4 0 0 14 0 0 14 Nordmaling 5 0 5 0 25 20 5 0 Norsjö 12 0 0 12 0 0 0 0 Robertsfors 5 0 5 0 13 0 10 0 Skellefteå 425 328 70 27 210 160 50 0 Sorsele 0 0 0 0 0 0 0 0 Storuman 50 34 0 16 52 32 20 0 Umeå 1 419 1031 140 248 1881 1466 135 280 Vilhelmina 2 0 2 0 2 0 2 0 Vindeln 41 39 2 0 11 6 5 0 Vännäs 51 27 24 0 101 40 21 40 Åsele 0 0 0 0 0 0 0 0 Totalt 2 032 1 473 256 303 2344 1 744 256 344
Tidsbegränsade bygglov och byggande på mark med tomträtt
Tidsbegränsade bygglov används framför allt för skyltar och byggbodar. Bostadsbristen i landet har dock inneburit att användningsområdet för tidsbegränsade bygglov på senare tid har utvidgats något. Nu används loven även för tillfälliga boenden, framförallt olika kategoriboenden. Det handlar främst om tillfälliga anläggningsboenden och studentboenden med avsikt att försöka avhjälpa en akut bostadsbrist. I Västerbottens län kan vi dock inte se denna trend. Ingen av kommunerna i länet påbörjade nybyggnation eller ombyggnation med tidsbegränsade bygglov år 2017, enligt årets BME. Av svaren från bostadsmarknadsenkäten framgår att endast en kommun, Bjurholms kommun, under 2018 beviljat ombyggnation av bostäder med tidsbegränsade bygglov, som ger tillskott av tio lägenheter. När det gäller nybyggnationer var det ingen kommun som beviljade tidsbegränsade bygglov. Noterbart är att ny lagstiftning gällande tidsbegränsade bygglov trädde i kraft 1 maj 2017. Syftet med lagändringen är att göra det möjligt att använda tillfälliga bostäder som ett komplement
12
till permanent byggande där bostadsbehovet inte fullt ut kan tillgodoses genom ordinarie plan- och byggprocesser. Effekterna av denna lagändring kan inte utläsas ur bostadsmarknadsenkäten 2018. Ingen av länets kommuner har angett att det är planerat att påbörja byggnation på mark med tomträtt3.
Faktorer som begränsar bostadsbyggandet
Bland Västerbottens läns kommuner är det ingen som i BME 2018 angett brist på arbetskraft som en begränsande faktor. Samtliga har angett finansiella hinder av olika slag när de har ombetts att ange de tre främsta faktorerna4 som för närvarande begränsar bostadsbyggandet i kommunen. Banker har i dessa kommuner generellt sett varit restriktiva i sin utlåning och försiktiga i sina fastighetsvärderingar. Detta beroende bland annat på att byggkostnaderna är högre än värdet på de färdigbyggda bostäderna på den lokala bostadsmarknaden.
• 11 av 15 kommuner har angett svårigheter för privatpersoner att få lån/hårda lånevillkor som begränsande faktor.
• 8 av 15 har angett svårigheter för byggherrar att få långivare/hårda lånevillkor som begränsande faktor.
• 6 av 15 har angett höga produktionskostnader som begränsande faktor.
• 4 av 15 har angett svag andrahandsmarknad för bostäder som begränsande faktor. • 2 av 15 har angett svag inkomstutveckling för hushållen som begränsande faktor.
Men det finns också andra faktorer som begränsar bostadsbyggandet. I kommunerna Vindeln, Storuman, Lycksele och Skellefteå anges brist på detaljplan på attraktiv mark som begränsning. I Vindeln är dessutom överklagandet av detaljplaner angett som begränsande. I Skellefteå kommun är en begränsande faktor som angetts svag infrastruktur och/eller osäkerhet kring framtida infrastruktursatsningar. Dessutom lyfts det i årets BME att konflikter med reglerna kring strandskydd anses begränsande.
Tre kommuner, Dorotea, Vilhelmina och Åsele, har angett vikande befolkningsunderlag som en begränsande faktor för bostadsbyggandet. En högst relevant faktor med tanke på den relativt stora befolkningsminskning som dessa kommuner har haft. Åsele har till exempel förlorat 32 procent av sin befolkning under de senaste 26 åren (se tabell 2 på s. 21).
Umeå kommun, som befolkningsmässigt är länets största kommun och som också har en relativt stor befolkningstillväxt och förhållandevist omfattande bostadsbyggande, avviker från övriga kommuner i sin bedömning av vilka faktorer som verkar begränsande. De anger att brist på planlagd mark är en orsak till begränsning av bostadsbyggandet.
Storumans kommun anger Lantmäteriets långa handläggningstider som begränsande faktor för bostadsbyggandet. Regeringen tillsatte förra året en statlig utredning på grund av Lantmäteriets handläggningstider som av många har uppfattats som långa och en viktig anledning till att byggprocesser förlängs. Den genomsnittliga handläggningstiden för ärenden som kommit in till Lantmäteriet har de senaste fem åren varit 47,1 veckor5. Men sedan utredningen har åtgärder till
3 Enligt Jordabalken är tomträtt nyttjanderätt till en fastighet under obestämd tid för ett visst ändamål mot
årlig avgift. Tomträtt får upplåtas i en fastighet som tillhör staten eller kommunen.
4 Alla kommuner har inte angett tre faktorer. En kommun har angett enbart två faktorer. 5 Regeringskansliets webbplats (2018-04-20).
13
snabbare handläggningsprocesser genomförts och enligt Lantmäteriet har åtgärderna redan givit resultat som inneburit att handledningstiderna har minskat6.
Allmännyttan
De allmännyttiga bostadsbolagen är viktiga aktörer på bostadsmarknaden i länet. I samtliga av länets kommuner finns kommunala bostadsbolag eller stiftelser som tillsammans har en stor betydelse för bostadsutbudet och bostadsmarknadens utveckling i länet. Antalet lediga lägenheter i allmännyttans bestånd är lågt och har dessutom minskat under de senaste åren. Enligt SCB fanns ca 400 lediga lägenheter i allmännyttans bestånd i länet under hösten 2009. Motsvarande siffra 2017 är strax över 100 lägenheter.
Mellan åren 2013 och 2017 har antalet lägenheter i länets allmännyttiga bestånd minskat med 2 710 lägenheter7. Enligt BME 2018 tillkom under år 2017, 279 lägenheter i allmännyttans bestånd genom nyproduktion, inköp och ändring av byggnad. Samtidigt minskade allmännyttans bestånd med 1 612 lägenheter genom försäljning och rivning.
De senaste åren har allmännyttans bestånd ändrats relativt mycket. Den största förändringen har skett i Skellefteå där Skellefteåbostäder AB:s bestånd minskat med nästan 2 000 lägenheter mellan åren 2013 och 2016. Minskningen beror framförallt på att utförsäljningen av lägenheter under 2015 och 2016 har varit betydligt större än tillskottet under de senaste åren. Anledningarna till att lägenheterna har sålts, har varit att förbättra bolagets soliditet, frigöra kapital för nyproduktion samt att få in fler privata hyresvärdar i vissa bostadsområden. I Umeå såldes, av AB Bostaden, 1 601 allmännyttiga bostäder under år 2017. Bostäderna såldes för att förbättra bostadsföretagets soliditet, för att möjliggöra nyproduktion, få in fler privata hyresvärdar i vissa bostadsområden, att bredda möjligheterna för framtiden samt att ge bättre ekonomiskt utrymme för underhåll och upprustning. Under samma år tillkom 167 allmännyttiga bostäder.
Foto: Mostphotos
I Nordmaling, Sorsele, Åsele och Skellefteå kommuner finns beslut om försäljning av totalt 55 allmännyttiga bostäder under 2018. 41 av lägenheterna kommer att säljas till privata fastighetsägare för fortsatt uthyrning. Vilka de övriga bostäderna ska säljas till är oklart.
6 Lantmäteriets webbplats (2018-04-20). 7 SCB: s webbplats (2018-04-24).
14
Befolkningen i Västerbottens län
Ett områdes, en kommuns eller ett läns befolkning - dess storlek, sammansättning och fördelning är viktiga faktorer för samhällsbyggandet. Befolkningen förändras genom s.k. demografiska händelser på individnivå som blir till demografiska processer på samhällsnivå. De viktigaste är födelse, dödsfall och flyttningar. Födslar och inflyttning bidrar till befolkningsökning, medan dödsfall och utflyttning verkar i motsatt riktning. Dessa processer påverkar inte enbart befolkningens storlek utan också dess sammansättning av människor i olika åldrar osv. Demografiska händelser bör alltid studeras över tid. Tack vare den unika svenska befolkningsräkningen från år 1749 och framåt har Sverige en mycket betydelsefull statistik.
Befolkningssammansättning och -utveckling
Folkmängden i Västerbottens län uppgick vid årsskiftet 2017/2018 till 268 465 personer, enligt SCB. Befolkningen är relativt jämnt fördelad mellan könen. 50,6 procent (135 894) är män och 49,4 (132 571) är kvinnor. För riket som helhet är motsvarande siffror 50,2 och 49,8. Av figur 5 framgår att Västerbottens län har något högre andel invånare än riket i åldrarna 0–19 år, medan det i länet finns relativt hög andel i åldrarna 20–29 år än i riket i genomsnitt. Detta beror främst på den låga medelåldern inom Umeå kommun, som delvis beror på de höga antalet studenter. Tydligt är också att det i Västerbottens län finns högre andel personer i åldrarna 75–89 år. Detta avspeglar många inlands- och fjällkommuners höga medelålder.
Figur 5. Befolkningsandel 2017-12-31 efter ålder och kön i Västerbottens län och riket som helhet. Bildkälla: Regionfakta.
Under år 2017 ökade befolkningen i merparten av länets kommuner. Totalt ökade folkmängden i länet med 2 584 invånare. Ungefär lika många jämfört med 2016. I landet som helhet ökade befolkningen under 2017 med 1,24 procent, till 10 120 242 invånare, enligt SCB.
Befolkningsökningen i länet är koncentrerad till Umeå kommun. Av de 2 584 nya invånarna, återfinns 2 188, eller 84,7 procent, i Umeå kommun. Men även i Skellefteå, Vännäs, Lycksele och Malå kommuner skedde en förhållandevis stor ökning av folkmängden. I Skellefteå ökade befolkningen med 457 personer, i Vännäs med 81, i Lycksele med 70 och i Malå ökade befolkningen med 33 personer. Å andra
15
sidan minskade befolkningen i sammanlagt 8 kommuner. I Dorotea kommun minskade befolkningen med 73 personer, i Åsele med 66 personer, i Norsjö kommun med 39 personer, i Nordmaling med 29 personer, i Sorsele 19, i Vilhelmina med 18 personer, i Bjurholm med 3 personer och i Vindeln minskade befolkningen med en person. I Storuman ökade befolkningen med tre personer medan det i Robertsfors kommun är oförändrat mellan 2016 och 2017 (se figur 6).
Figur 6. Folkmängd i Västerbottens län kommuner 2017-12-31. Siffran under invånarantalet anger förändringen av befolkningen mellan 2016 och 2017. Källa: SCB.
En befolkningsmängd kan bara öka i antal genom flyttnings- och födelseöverskott. Det innebär att antalet som flyttar in till länet måste vara fler än de som flyttar ut samt att det föds fler barn än de personer som dör. Invandringens betydelse för länets folkökning ökar på samma sätt som i övriga Sverige. Flyttningsnettot för år 2017 ligger på 2 174 invånare. Det betyder att 84 procent av folkökningen år 2017 beror på att antalet personer som flyttat till länet är större än de som flyttat från länet. Allmänt sägs att invandringen bromsar avfolkningen. Förutom den positiva inverkan invandringen har på befolkningsantalet är den också en viktig förändringskomponent vad gäller påverkan på service och kompetensförsörjning.
16
Födelseöverskottet i länet låg år 2017 på 352 personer. Det betyder att det föds fler barn än de personer som dör i länet som helhet. Här kan nämnas att nio län i Sverige hade ett negativt födelse-överskott och två hade ett mindre födelse-överskott än Västerbottens län.
Födelseöverskottet fördelat per kommun i länet påvisar återigen Umeå kommuns betydelse. Av länets 15 kommuner hade 13 ett negativt födelsenetto och enbart 2 ett positivt. I Umeå kommun var födelse-överskottet 647 och i Vännäs 18. Bland de kommuner som hade negativt födelsenetto, hade Vilhelmina kommun det största. Där dog 50 fler än de som föddes.
En jämförelse mellan åren 1991 och 2017 visar att länets befolkningsmängd ökat från 253 835 invånare till 268 465. En ökning med 14 630 invånare (se tabell 2). Ökningen beror främst på Umeå kommuns stora befolkningsökning. Det är egentligen bara Umeå och Vännäs kommuner av länets 15 kommuner som har haft en ökning av sin befolkningsmängd under de senaste 26 åren. Umeå kommun ökade under perioden med 32 427 personer och Vännäs kommun med 165 personer. Övriga kommuner i länet har under samma period haft en befolkningsminskning. 8 av länets 15 kommuner har under de senaste 26 åren minskat sin folkmängd med omkring 20–30 procent.
Tabell 2. Förändringen av folkmängden i Västerbottens läns kommuner i förhållande till riket, mellan åren 1991 och 2017. Källa: SCB.
Kommun/Region Antal Förändring 1991–2017 1991 2017 Antal Procent Bjurholm 2 924 2 451 -473 -16,2 Dorotea 3 737 2 646 -1 091 -29,2 Lycksele 14 284 12 257 -2 027 -14,2 Malå 4 158 3 133 -1 025 -24,7 Nordmaling 8 184 7 103 -1 081 -13,2 Norsjö 5 333 4 086 -1 247 -23,4 Robertsfors 7 868 6 784 -1 084 -13,8 Skellefteå 75 565 72 723 -2 842 -3,8 Sorsele 3 524 2 516 -1 008 -28,6 Storuman 7 708 5 902 -1 806 -23,4 Umeå 92 653 125 080 32 427 35,0 Vilhelmina 8 452 6 787 -1 665 -19,7 Vindeln 6 691 5 412 -1 279 -19,1 Vännäs 8 611 8 776 165 1,9 Åsele 4 143 2 809 -1 334 -32,2 Västerbottens län 253 835 268 465 14 630 5,7 Riket 8 644 119 10 120 242 1 476 123 17,1
17
Samband mellan till exempel arbetsmarknad, kommunikationer och
bostadsmarknad i Västerbottens län
För bra boendeplanering krävs insikt om vad som skapar goda livsvillkor, välstånd och utvecklingsmöjligheter. Viktigt är att förstå hur olika samhällsfunktioner interagerar som till exempel bostadsmarknad och arbetsmarknad, vilken roll kommunikationer spelar eller vilken betydelse bostadspriser, service, löne- och utbildningsnivåer har.
Arbetsmarknad och näringsliv
Hushållens ekonomi har stor betydelse för efterfrågan på bostäder. Hushållens ekonomi är också direkt relaterad till arbetsmarknaden. Både till den lokala arbetsmarknaden och den som det går att pendla till. Arbetsmarknaden är i sin tur beroende av konjunkturerna och vad som händer i omvärlden. ”Västerbotten har en intressant blandning av tjänste-, tillverknings- och basindustriföretag. Med basnäringarna som grund har många företag utvecklats och etablerat sig på den nationella och internationella arenan. Universiteten i Västerbotten har skapat en grogrund för utveckling och etablering av kunskapsintensiva företag. Tjänstenäringarna är en betydande del av näringslivet i såväl Umeå med närområde liksom Skellefteå med närområde. I övriga länet är näringslivsstrukturen starkt kopplad mot den kraftigt växande råvaruindustrin. Ett flertal industriföretag finns därutöver etablerade, vilka producerar mot en internationell marknad. I hela länet växer besöksnäringens andel av näringslivsstrukturen”. Så beskrivs länets näringsliv i länstransportplanen från 2014 av Region Västerbotten.
Foto: Mostphotos
Antalet förvärvsarbetande uppgick år 2016 till 132 073 personer. Av de förvärvsarbetande är 52,6 procent män och 47,4 procent är kvinnor. I jämförelse med riket har Västerbottens län en högre andel sysselsatta inom offentlig sektor. Ca 40 procent av de förvärvsarbetande jobbar inom den offentliga sektorn (vård och omsorg; sociala tjänster, utbildning samt offentlig förvaltning och försvar). Nästan
18
dubbelt så hög andel i Västerbottens län jobbar inom de areella näringarna (jakt, fiske, renskötsel, jord- och skogsbruk), jämfört med riket i övrigt. Dessa jobbar företrädesvis inom skogsbruket (se tabell 3). Länets arbetsmarknad kan sägas vara klart könsuppdelad. Kvinnorna är överrepresenterade i de traditionellt kvinnliga branscherna vård och omsorg samt utbildning. Männen är överrepresenterade i de traditionellt manliga branscherna som areella näringarna, tillverkning och utvinning, byggverksamhet, transport och magasinering, se figur 7. Dessa förhållanden bidrar till s.k. könsmärk-ning av vissa yrken och bidrar med utgångspunkt från ett genusperspektiv till könssegregation. Totalt sett är de kvinnodominerade branscherna färre än de mansdominerade. Dessutom karaktäriseras dessa i större utsträckning än de mansdominerade av en högre andel låglöneyrken.
Tabell 3. Andel sysselsatta per bransch i Västerbottens län och riket, år 2016. Källa: SCB.
Näringsgren
Västerbottens län Riket Jordbruk, skogsbruk, jakt, fiske 3,4 2,0 Tillverkning och utvinning 11,6 11,4 Energiförsörjning; miljöverksamhet 1,4 1,0
Byggverksamhet 7,6 7,1
Handel 9,8 12,0
Transport och magasinering 4,5 4,7
Hotell- och restaurangverksamhet 3,0 3,5 Information och kommunikation 2,6 4,1 Finans- och försäkringsverksamhet 1,1 1,9
Fastighetsverksamhet 1,5 1,6
Företagstjänster 8,5 11,8
Offentlig förvaltning och försvar 4,9 5,8
Utbildning 13,0 10,8
Vård och omsorg; sociala tjänster 21,9 16,8 Kulturella och personliga tjänster 4,0 4,4
Näringsgren okänd 1,0 1,0
Merparten av länets bostadsbestånd finns som tidigare beskrivet i kustlandet och närmare bestämt inom Umeå och Skellefteå kommuner och så gör också länets arbetsplatser. År 2017 fanns totalt 42 442 arbetsställen i länet8 (se tabell 4). Den övervägande delen av dessa har inga anställda. De är med andra ord enmansföretag eller per definition så kallade mikroföretag. Till mikroföretag räknas för övrigt också företag med 1–9 anställda. Företag som i vardagligt tal bruka benämnas små. Mikroföretag är förhållandevis vanligare i Västerbottens län än i Sverige i övrigt. När det gäller andelen så kallade medelstora företag, med 50 anställda eller fler9, är skillnaden mellan länet och riket som helhet inte så
8 Ett arbetsställe är en enhet som ägs av ett företag och som verkar på en ort och inom en näringsgren och
producerar varor och tjänster främst av ett slag.
19
stort. 1 procent av alla arbetsställen i Västerbottens län har 50 eller fler anställda. Motsvarande andel för riket i genomsnitt är 1,2 procent.
De fem största arbetsgivarna i länet år 2017 enligt SCB, med hänsyn till antalet anställda, var Umeå kommun (11 775), Västerbottens Läns Landsting (9 625), Skellefteå kommun (9 025), Umeå universitet (3 875) och Boliden Minerals AB (1 725).
De fem största företagen i länet enbart efter omsättning uppges enligt Largest Companies10 vara Boliden Mineral AB, Skellefteå Stadshus AB11, Coop Nord Ekonomiska förening, Skellefteå Kraft AB och Umeå kommunföretag AB12. Dessa företag omsätter alla över 2 miljoner.
Figur 7. Förvärvsarbetande kvinnor och män efter bransch i Västerbottens län år 2016. Källa: SCB.
Enligt SCB förvärvsarbetade år 2016, 80 procent, eller 121 885 personer, av alla västerbottningar mellan 20 och 64 år. Motsvarande andel för riket är 78,6 procent. Omkring 40 procent av alla förvärvsarbetande västerbottningar, jobbade inom länets 25 största arbetsgivare.
Som tidigare beskrivits är bostadsmarknaden till stor del i obalans. År 2017 bedömde kommunerna att det var underskott på bostäder i 12 av länets 15 kommuner. Under 2018 bedömde de ett underskott i nio av kommunerna. Arbetsmarknaden i länet är stark enligt Arbetsförmedlingens prognos för 2018. Bedömningen är att arbetslösheten i slutet av året kommer att ligga på 6 procent, vilket är betydligt lägre än riksgenomsnittet som beräknas hamna på 7,2 procent. Vissa arbetsgivare uppger dock att de har problem med att anställa personal med rätt kompetens. Företagen är optimistiska i Västerbotten
10 Largest Companies webbplats (2018-05-0).
11 Skellefteå Stadshus AB ägs till 100 % av Skellefteå kommun och är moderbolag bl.a. till Skellefteå Kraft AB,
Skelleftebostäder AB och Skelleftebuss AB.
12 Umeå Kommunföretag AB är moderbolag för Umeå kommuns alla aktiebolag bl.a. Umeå Energi,
VAKIN/UMEVA, Bostaden och INAB.
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 Kvinnor Män
20
och en tredjedel planerar att utöka sin personalstyrka under 2018. Det råder dock brist på utbildad arbetskraft och därför kan rekryteringen bli svår13.
Arbetslösheten minskade kraftigt under 2016 men minskade i långsammare takt 2017. En anledning till varför takten avtagit i Västerbotten är för att fler utrikes födda anmäler sig som arbetssökande. Ca 600 fler personer väntas under året ha arbete i länet. Det kan bland annat förklaras med en ökad befolkning och att det i sin tur bidrar till en ökad efterfrågan på varor och tjänster, inte minst offentliga tjänster som utbildning, vård och omsorg14.
Statistik på andelen arbetslösa per kommun för 2017, visar på en stor spridning mellan kommunerna. I Umeå kommun var till exempel andelen arbetslösa 5,2 procent och i Åsele 13,2 procent. Medelarbetslösheten i riket låg på 7,5 procent 15.
Tabell 4. Antal arbetsställen i Västerbottens län och i riket, efter storleksklass år 2017. Källa: SCB.
Region
Antal /Procent Storlek antal anställda
0 1–9 10–49 50- Totalt Västerbottens län 32 263 7 880 1 881 418 42 442 Riket 885 210 322 824 68 515 15 559 1 292 108 Västerbottens län 76,0 18,6 4,4 1,0 100 Riket 68,5 25,0 5,3 1,2 100
I sammanhanget är det också värt att nämna vår tids så kallade demografiska utmaning som kortfattat innebär att färre i arbetsför ålder ska försörja fler, framförallt äldre. Medelåldern bland länets befolkning ökar på samma sätt, om inte ännu mer, som för övriga Sverige och västvärlden. Varje år lämnar omkring 30 000 personer arbetsmarknaden på grund av ålder. Mellan åren 2012–2025 beräknas drygt 40 000 personer gå i pension. Det är 35 procent av alla sysselsatta i länet. De inomregionala skillnaderna är stora med en variation från 30 till 52 procent mellan kommunerna. Flest pensionsavgångar för kvinnor sker inom branscherna vård och omsorg. Flest pensionsavgångar för män sker inom tillverkningsbranschen. Även utbildningsbranschen har stora pensionsavgångar att vänta.
Kommunikationer
Länets olika trafik- och infrastruktursystem och dess funktionalitet är viktiga på många olika sätt och är ett av de prioriterade områdena i länets regionala utvecklingsstrategi16. Genom funktionellt väl avstämda kommunikationer med hög turtäthet och möjlighet till byten av trafikslag ökar möjligheterna till dagpendling, arbetsmarknaden blir större och tillgången till utbildning och service förbättras. Botniabanan knyter på ett bra sätt ihop städer och tätorter längs Norrlandskusten. Med kortare restid och effektivare godstransporter ökar förutsättningarna före regional utveckling genom att orter kan samverka bättre. Arbetsmarknadsregionen har fått en större geografisk utbredning i stråket Umeå- Örnsköldsvik.
Norrtåg AB är en av de tågoperatörer som trafikerar Botniabanan. De redovisar i sin resandestatistik ett ökat resande över tid mellan Umeå och Sundsvall. Totalt för år 2017 ligger antalet resor för sträckan
13 Arbetsförmedlingens webbplats, (2018-05-03) 14 Ibid.
15 Svenskt Näringslivs webbplats, (2018-05-03) 16 Ibid.
21
närmare 700 00017. Antalet har ökat med 2 procent sedan 2016 års mätningar. Resandeströmmen mellan Umeå och Örnsköldsvik är och har varit den starkaste på denna distans. Resande på hela sträckan har tappat resande med anslutningar söderut, en effekt av SJ:s utökade turer som har bättre restider. Det första snöfallet i december orsakade också en hel del problem i trafiken genom många inställda avgångar på Botniabanan vilket har påverkat resandet negativt. Den stora ökningen på Mittbanan är hänförligt till en ökad försäljning av förköp enkelbiljetter.
Norrbotinabanan är en planerad fortsättning av Botniabanan med en sträckning från Umeå till Luleå med en förlängning till Hapa-randa. Den kustnära banan på ca 27 mil, kommer att passera - Umeå, Robertsfors, Skellefteå, Piteå och Luleå - de mest tätbefolkade delarna av Norr- och Västerbottens län. Med Norrbotniabanan antas restider halveras jämfört med dagens snabbaste busslinjer och bidra till att ytterligare bostäder, förutom redan planerade. Norrbotnia-banan bedöms stimulera en bred och hållbar samhällsutveckling med nya bostäder, större rörlighet och ökad valfrihet.18,19. Sju miljarder är avsatta för Norrbotniabanan mellan Umeå och Skellefteå i den nationella planen för transportsystemet 2018-2029.
Foto: Marita Alatalo
Andra inomregionala järnvägssträckor som har potential att utvecklas till viktiga pendlingsstråk för inlandsorterna i länet är banan mellan Lycksele-Vindeln-Vännäs-Umeå. Redan i dag dagpendlar många denna väg med tåg. Totalt för år 2017 genomfördes 54 000 resor, men antalet resor har dock sjunkit med 13 procent från 2016. Detta antas dels bero på inställda turer till Lycksele, men också på grund av en nedläggning av ett asylboende i Hällnäs. På sträckan mellan Umeå-Vännäs har 122 000 rest under 2017, en minskning med 3 procent från 2016. På sträckan Umeå-Luleå har förbättrade restider inneburit en ökning av resande med totalt 52 procent. Antal resande uppgick under 2017 till totalt 29 00020.
För boende och företagare i länet blir tillgången till snabbt och pålitligt bredband avgörande för att kunna bo och verka lokalt. I ett geografiskt stort län som Västerbotten som dessutom är glesbefolkat
17 Norrtåg AB webbplats, (2018-05-07). 18 Norrbotniabanan (2018-05-07).
19 Regeringskansliet (2016) Delrapport från Sverigeförhandlingen 20 Norrtåg AB webbplats, (2018-05-07).
22
är det angeläget att möjligheterna till digital uppkoppling fortsätter att förbättras. Länet har idag ett av världens bästa bredbandsnät och tillgången till internet blir allt viktigare för att också kunna ta del av samhällsservice. Ett prioriterat områden i den regionala utvecklingsstrategin är också att öka utbyggnaden och höja kvaliteten på den fasta IT-infrastrukturen21.
Bättre arbetspendling gynnar tillväxt och sysselsättning
Vi vet idag att ökad tillgänglighet kan ha en positiv påverkan på produktivitet och sysselsättning. Att förbättra tillgänglighet för exempelvis arbetsresor är därför viktigt i ett län som Västerbotten som har en negativ nettopendling, vilket innebär att det är fler som pendlar ut till arbete i andra län än som pendlar in till länets arbetsmarknad22. Under 2016 hade länet 4 362 som pendlade till länet och 6 375 utpendlande.23
I gällande länstransportplan24 är åtgärder inriktade på att stärka viktiga stråk som är betydelsefulla för hållbar arbetspendling. Arbetspendlingen mellan kommunerna i Umeåregionen är omfattande och Umeå är också ett viktigt nav för arbetsmarknaden i Västerbotten.
Pendlingsstatistik för år 2016 påvisar att den största pendlingen inom länet går till Umeå. Den största andelen pendlare till Umeå kommer från Vännäs, Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå.
Västerbottningarnas pendlingsmönster
Pendling som har en balanserande funktion mellan bostadsmarknad och arbetsmarknad ökar över tid i hela landet. Generellt gäller att ju kortare restiden är mellan inbördes kompletterande arbetsmarknader, desto större pendlingsutbyte. Försämrade möjligheter att pendla kan i stället leda till ökad utflyttning och stagnerad tillväxt. I gällande länstransportplan påpekas att bristande kvalitet i delar av vägnätet har en regionförminskande effekt, till exempel sänkta hastigheter mellan Storuman och Tärnaby.
Foto: Johanna Wadstein
21 Region Västerbotten (2015). 22 Trafikanalys (2017).
23 SCB (2016).
23
SCB:s statistik över västerbottningarnas pendlingsströmmar visar att Umeås väl differentierade näringsliv är ett viktigt nav för hela länets arbetsmarknad. Pendlingsstatistik för år 2016 påvisar att pendlingen till Umeå från länets övriga kommuner motsvarar ungefär hälften av all pendling inom länet. Den största andelen pendlare till Umeå kommer från Vännäs, Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå. Denna pendling utgör ca 40 procent av all pendling mellan kommunerna i länet.
I bostadsmarknadsanalysen 2017 konstaterades det att Vännäs specialskolor och industrier skapar en förhållandevis omfattande pendling från Umeå till Vännäs. Skellefteå och Vindeln har också en förhållandevis stor inpendling från Umeå. Tydligt i statistiken över pendlingsmönstret är Lyckseles funktion som centrum för länets inland och Skellefteås betydelse för norra länsdelen. Till Lycksele och Skellefteå sker en inpendling från omkringliggande kommuner.
Västerbottningarna pendlar också ut från länet. Under år 2016 utpendlade totalt 6 338 personer, en ökning från år 2015. 45 procent av dessa pendlade till grannlänen. En förhållandevis stor andel, 28 procent, pendlar dock till Stockholms län.
Skillnader i mäns och kvinnors pendlingsmönster
Som tidigare nämnts är länets arbetsmarknad klart könssegregerad och det syns även i kvinnors och mäns pendlingsmönster. Generellt sett pendlar män i större utsträckning än kvinnor. På senare tid har dock skillnaderna minskat. I områden med väl utbyggd kollektivtrafik pendlar ungefär lika många kvinnor som män. Det är ett tecken på att bra kommunikationer skapar mer jämlika möjligheter till att bo och verka med utgångspunkt från personliga preferenser.
I en nulägesanalys av Trafikanalys25 av arbetspendlingen i Norrbottens- och Västerbottens framgår att kvinnors och mäns val av färdsätt för arbetsresor skiljer sig åt. Majoriteten av arbetsresorna för kvinnor och män sker med bil (ca 75 procent av arbetsresorna för män och drygt 60 procent för kvinnor). Kvinnor och män pendlar dock i olika stor utsträckning över kommun- eller länsgräns vilket påverkar färdlängden för arbetsresorna.
Mer än 50 procent av kvinnorna i länet arbetar inom offentlig sektor och 26 procent av dessa arbetade år 2013 inom vård- och omsorg. Förskolor, skolor och vårdcentraler finns i varje kommun vilket innebär att många kvinnor arbetar i den kommun där de är bosatta. För personer med yrken inom vård eller skola innebär också ett jobb i en annan kommun eller ett annat län sällan en högre lön än ett jobb inom bostadskommunen. Män däremot, är överrepresenterade bland arbetena inom den privata sektorn där möjligheterna till högre löner är större. På väldifferentierade arbetsmarknader är dessutom chanserna till högre löner ännu större, vilket väl motiverar till pendling. Detta är en av förklaringarna till varför andelen män i större utsträckning utgör förvärvsarbetande dagbefolkning i en annan kommun än där de är bosatta26.
Annat som också kan påverka bostadsmarknaden
Bostadspriserna
Det finns en rad faktorer som påverkar priset på bostäder. Viktiga faktorer är utbudet av bostäder, hushållens tilltro till landets ekonomi, tilltro till hushållets inkomster och betalningsförmåga, ränteläget på bolån och amorteringskrav. Enligt fastighetsmäklare i länet är utbudet av bostäder det som i störst utsträckning påverkar bostadsmarknaden i Västerbottens län. Ett lågt utbud innebär att
25 Trafikanalys (2013).
24
fler köpare konkurrerar om de objekt som finns ute till försäljning. Ett lågt utbud kan också försvåra rörligheten på bostadsmarknaden27.
Som tidigare redovisat finns ett utbrett underskott av bostäder i länet och statistik från SCB och mäklare påvisar också en kraftig ökning av priserna på bostäder. I tabell 5 nedan anges hur priser på villor har förändrats i respektive kommun, i länet och i riket som helhet mellan åren 2014 och 2015. I tabellen redovisas också hur priserna har utvecklats mellan 2010 och 2015 samt mellan 2005 till 2015. Förändringen på villapriserna i länet är nästan ofattbara. Ökningen av priserna i Västerbottens län mellan 2014 och 2015 är dubbelt så stor i jämförelse med riket som helhet. Under tioårsperioden 2005–2015 har priserna i genomsnitt i länet, ökat med nästan 60 procent.
Foto: Mostphotos
Prisnivåerna mellan villor i länet är förstås inte lika. Enligt Svensk Mäklarstatistik var medelpriset för en villa i Umeå kommun i början av år 2018, drygt 3,6 milj. kr., i Nordmaling-, Skellefteå- och Vännäs kommuner omkring 1,6 - 1,9 milj. kr, i Lycksele-, Storumans-, Robertsfors-, Vilhelmina-, Dorotea och Vindelns kommuner mellan 800 000 - 1,3 milj. kr. I övriga kommuner, i Norsjö och Åsele kommuner kostade en villa i genomsnitt omkring 300 000 - 400 000 kr. För Malå-, Bjurholm- och Sorsele kommuner finns ingen statistik. Genomsnittspriset i riket som helhet var under samma period ca 3,1 milj. kr.
Svensk Mäklarstatistik redovisar även hur priserna har utvecklats under det senaste året (från april 2017 till april 2018). Bostadspriserna på bostadsrätter har i genomsnitt minskat med 10,1 procent i länet efter att priserna ökat årligen under en längre period, och villapriserna har i år ökat med 2,1 procent. I riket som helhet är motsvarande en minskning med 6,5 procent och en ökning med 0,6 procent. Boverket analyserar kontinuerligt bygg- och bostadsmarknaden och anger att ökningen av bostadspriserna har bromsat in28.
27 Mäklarsamfundet (2015). 28 Boverket (2016).
25
Tabell 5. Prisförändringar på småhus för permanentboende (villor, rad- och kedjehus) per kommun
mellan åren 2014 - 2015 samt prisförändringar mellan 2010–2015 och 2005–201529. För kommuner
med 20 köp eller färre redovisas inga prisförändringar. Källa: SCB.
Kommun Prisförändring i % mellan 2014 och 2015 (1år) Prisförändring i % mellan 2010 och 2015 (5 år) Prisförändring i % mellan 2005 och 2015 (10 år) Bjurholm Dorotea Lycksele 7 12 85 Malå 16 -4 24 Nordmaling 22 14 67 Norsjö 40 53 47 Robertsfors 4 27 52 Skellefteå 15 45 100 Sorsele 29 5 12 Storuman 22 34 61 Umeå 12 32 73 Vilhelmina 16 13 45 Vindeln 30 45 77 Vännäs 20 34 67 Åsele 42 37 40 Länet 21 27 58 Hela riket 11 22 68
Den förhållandevis höga prisutvecklingen i centralorterna gör att efterfrågan på bostäder ökar utanför centralorterna. Höga priser inom Umeå kommun har också bidragit till att efterfrågan på bostäder ökat i kranskommunerna, med höjda priser som följd. Samtidigt påtalas förhållandet att hus i mindre byar och i glesbygd inte erbjuds till försäljning på grund av förhållandevis låga priser. Dessa behålls i stället och används som fritidshus.
Attraktiva miljöer med fungerande service
Boendet och boendemiljön är en viktig del av attraktionskraften men vardagen måste också fungera. Ett fungerande transportsystem, tillgång till bostäder, mötesplatser och service är alla viktiga delar för att skapa en attraktiv livsmiljö.
Västerbottens län är arealmässigt stort, 55 000 kvm2. Av länets ca 268 465 invånare bor 78 procent i länets kommuner Lycksele-, Umeå- och Skellefteå. De stora inomregionala skillnaderna utgör utmaningar på flera sätt, till exempel vad gäller servicetillgängligheten. Landsbygdens speciella förutsättningar med glesa strukturer gör att olika serviceslag kräver en annan struktur än i stadsområden. Serviceutbudet i gles‐och landsbygder följer i hög grad de strukturella befolkningsförändringarna och befolkningens utveckling i geografin.
Efter Norrbotten är Västerbotten det län i Sverige där flest personer har längre än 20 minuter till närmsta dagligvarubutik. Detsamma gäller drivmedelsstationer. På grund av långa avstånd och gleshet
29 Prisförändringarna är beräknade på den vägda köpeskillingskoefficienten (kvoten mellan pris och
