Hedersproblematik och skyddat boende
En studie om Systerjouren Somaya
Elina Östhem Berglöf
Filosofie kandidatexamen Psykologi
Luleå tekniska universitet
Hedersproblematik och skyddat boende
-
en studie om Systerjouren Somaya
Elina Östhem Berglöf
PSYKOLOGI C
Luleå tekniska universitetInstitutionen för Ekonomi, teknik och samhälle Avdelningen för Teknisk psykologi
Att jag fick skriva mitt examensarbete om någonting som engagerar mig så mycket får mig att känna mig oerhört tacksam. Jag vill rikta ett stort tack till Systerjouren Somaya som gav mig denna möjlighet och beviljade mig detta uppdrag. Jag hoppas innerligt att ni på Somaya kommer att få nytta av detta arbete. Ett stort tack till mina två kontaktpersoner på Systerjouren Somaya som fått ta emot många mail och sms från mig bestående av en rad olika funderingar och frågor. Tack för ert stöd och för att ni trodde på mig. Jag vill även rikta ett stort tack till alla tio informanter som delade med sig av sina upplevelser och tankar till mig. Extra stort tack till de modiga fyra tjejer/kvinnor som har delat med sig en bit av sina liv. Era åsikter kan förhoppningsvis förbättra upplevelsen av vistelsetiden på Styrka för andra tjejer/kvinnor i framtiden. Jag vill även tacka min handledare som hjälpt mig bolla idéer om arbetet samt gett tips om litteratur.
Luleå, juni, 2011 Elina Östhem Berglöf
Föreliggande examensarbetet hade som mål att vara ett hjälpmedel för att kontrollera kvaliteten på hjälpen i Systerjourens Somaya’s tjejboende Styrka, som är ett boende för tjejer med hedersproblematik. Syftet var att undersöka processen i skyddat boende för tjejer som hade bott på Styrka och undersöka om de tre kategorierna aktörer; tjejer, socialsekreterare och personal hade en enhetlig bild gällande processen i det skyddande boendet. Via semistrukturerade intervjuer intervjuades tio informanter; fyra tjejer som tidigare hade bott på Styrka, fyra socialsekreterare samt två ur Somaya’s personal. Resultaten visade att tjejerna och socialsekreterarna undermedvetet uttryckte en förståelse för boendeprocessen och socialsekreterarna förstod att personalen arbetade på att möta tjejen i den fas hon var i. Den process personalen såg, och de faser de arbetade efter, var inflyttningsfas, landningsfas, lyckofas,
frigörelsefas och utflyttningsfas. Initialt var det viktigast för tjejerna att känna tillit, vara skyddade,
bli trodda, få hjälp snabbt och känna trygghet. Socialsekreterarna upplevde att skyddet och säkerheten på Styrka var bra, men att det ibland kunde uppstå meningsskiljaktigheter gällande möjliga hjälpinsatser. Samtliga tjejer var nöjda med vistelsetiden på Styrka. Somaya’s viktigaste uppgifter ansågs bland annat vara att ge råd, erbjuda skydd, stöd, hjälp och vägledning samt ge upplysningar om samhället och individens rättigheter.
Nyckelord: hedersproblematik, tjejer, personal på Somaya, socialsekreterare, skyddat boende, beroendesituation.
This thesis intended to be a means for assessing the quality of aid in the Sister-shelter Somaya's girl shelter Styrka, which is a home for girls with honor related problems. The purpose was to examine the process of sheltered accommodation for girls at Styrka and investigate whether the three categories girls, social workers, and staff had an unanimous view regarding the process of the sheltered housing. Through semi-structured interviews, ten informants, four girls who previously lived at Styrka, four social workers and two out of Somaya's staff, were interviewed. The results showed that the girls and the social secretaries subconsciously expressed an understanding of the housing process and that they understood that the staff worked to meet the girl in the phase she was in. The process and the phases the staff saw, and worked according to, where the moving in phase, landing phase, happiness phase, liberation phase, and the
moving out phase. Initially, it was important for the girls to feel trust, be protected and believed,
get help quickly, and feel secure. The social workers felt that the protection and safety at Styrka was good, but that it at times could be different opinions about the potential relief efforts. All of the girls were happy with their stay at Styrka. Somaya's main tasks were considered to be to give advice, offer protection, support, assistance, and guidance as well as provide information about the society and individual rights.
Keywords: honor related problems, girls, staff at Somaya, social secretaries, shelters, dependency.
Innehållsförteckning
1.1. PRESENTATION AV SYSTERJOUREN SOMAYA ... 1
1.1.1. Ett intersektionellt perspektiv. ... 2
1.1.2. Styrka – tjejjourens skyddade boende. ... 2
1.2. KULTUR OCH VÄRDERINGAR SOM KOMPLEXT FENOMEN ... 3
1.2.1. Kultur. ... 4
1.2.2. Kulturella nivåer. ... 4
1.3. VAD INNEBÄR HEDERSKULTUREN?... 4
1.3.1. Kollektivism, en utgångspunkt. ... 5
1.3.2. Hur hedersrelaterat hot/våld/förtryck tar sig uttryck ... 5
1.3.3. Hederskulturer i världen ... 6
1.3.4. Sverige och heder ... 6
1.4. PROBLEMBESKRIVNING ... 7
1.5. TIDIGARE FORSKNING ... 7
1.6. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8
2. TEORETISK REFERENSRAM ... 9
2.1. COPING ... 9
2.2. ATT KÄNNA TILLIT FÖR PROFESSIONELLA ... 9
2.3. GRUPPROCESSER ... 10 3. METOD... 11 3.1. INFORMANTER ... 11 3.2. MATERIAL ... 11 3.3. PROCEDUR ... 11 3.4. AVGRÄNSNINGAR ... 11 3.5. DATABEHANDLING ... 11
4. RESULTAT OCH ANALYS ... 12
4.1. INFORMANTGRUPPER... 12
4.1.1. Personalen på Somaya ... 12
4.1.2. Tjejer ... 12
4.1.3. Socialsekreterarna ... 12
4.2. SYNEN PÅ HEDER OCH HEDERSPROBLEMATIKEN ... 12
4.3. SYNEN PÅ BOENDEPROCESSEN – OLIKA FASER... 13
4.3.1. Initialskedet ... 14
4.4. HJÄLPEN ... 15
4.4.1. Förändrade hjälpbehov. ... 15
4.4.2. Det bästa med att få hjälp. ... 16
4.4.3. Kontaktpersoner och personalen. ... 16
4.4.4. Viktiga behov ... 17
4.4.5. Trygghet och tillit. ... 17
4.4.6. Stöttning och förändrade tankar. ... 17
4.4.7. Att få ha roligt. ... 18
4.5. NEGATIVA UPPLEVELSER, OROSMOMENT OCH HINDER ... 18
4.5.1. Att leva med andra tjejer; påfrestningar i boendesituationen. ... 19
4.5.2. Favorisering och utanförskap. ... 19
4.5.3. Bristande kunskaper om det svenska samhället. ... 19
4.6.1. Att ha olika roller... 20
4.6.2. Justeringar för ett bättre arbete ... 20
4.6.3. Somaya’s viktigaste uppgifter och skattning av insatsen ... 21
Somaya’s viktigaste uppgifter och skattningar av insatsen enligt personalen: ... 21
Somaya’s viktigaste uppgifter och skattningar av insatsen enligt socialsekreterarna: ... 21
Somayas viktigaste uppgifter och skattningar av insatsen enligt tjejerna: ... 22
4.7. SAMMANFATTNING ... 22
5. DISKUSSION ... 23
5.1. FÖRSLAG TILL SYSTERJOUREN SOMAYA ... 26
5.2. RELIABILITET OCH VALIDITET ... 26
5.1.1. Extern validitet. ... 27
5.1.2. Intern validitet. ... 27
5.1.3. Begreppsvaliditet. ... 28
5.2.FORSKNINGSETISKA ANTAGANDEN/ÖVERVÄGANDEN ... 28
5.3. FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING ... 28
1. Inledning
I en gemensam rapport för alla länsstyrelser 2004 redovisades att det uppskattningsvis fanns 1500 – 2000 tjejer som riskerade att utsättas för hedersrelaterat våld. Av dessa ansågs 150-300 vara i behov av skyddat boende. År 2009 genomförde forskare från Stockholms universitet på uppdrag av Stockholm stad en kartläggning om ungdomar och hedersrelaterat förtryck. Kartläggningen genomfördes genom att ett tvärsnitt av Stockholms niondeklassare från både förorter och innerstaden fick svara på en enkät. Undersökningen visade att det bara i Stockholm var ungefär 4000 ungdomar som utsätts för hedersrelaterat förtryck (Güngör & Dervish, 2009). Denna undersökning visade således att ett stort antal ungdomar utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i olika hög grad och att möjligheten till ett självständigt liv var begränsat (Baladiz, 2009).
Enligt svensk lagstiftning och ett antal internationella deklarationer och konventioner är hedersrelaterat våld ett brott mot dem som drabbas. Det hedersrelaterade våldet är ett samhällsproblem och de som drabbas av detta måste garanteras samma rättigheter som alla andra (Länsstyrelsen i Uppsala, 2008). Att leva i en hederskontext innebär att gruppen står starkare än individen och där gruppen kan ses som ett träd vars rötter är livsviktiga för dess fortlevnad. Om en gren skadar trädet måste den grenen, hur smärtsamt det än må vara, avlägsnas (Sveriges Television, 2010). Helheten måste prioriteras och familjen utgör helheten, medan individen endast utgör en del av den. För att inte vanhedra familjen måste den etniska gruppens gemensamma intressen prioriteras (Baladiz, 2009).
Den gemensamma gruppen ger en stark sammanhållning, där det stora nätverket är redo att hjälpa en individ i nöd. Nätverket ser även som sin rätt och plikt att lägga sig i individens privatliv. I händelse av att en individ inte längre önskar vara en del av kollektivet, eller inte längre önskar följa kollektivets normer och regler, är således hela kollektivet redo att bistå med sanktioner (Güngör & Dervish, 2009). Detta innebär att en individ som behöver undkomma familjen och våldet inte bara kan lämna de individer som utgör det huvudsakliga hotet, utan hon tvingas lämna hela sitt sociala sammanhang (Länsstyrelsen i Uppsala, 2008). Därför krävs det att kvinnan/tjejen får speciell hjälp och speciellt stöd då hon frivilligt/nödgat/påtvingat skall lämna sin familj och det våld och förtryck hon utsätts för. Detta innebär att det ställs stora krav på kvinnojourer, Socialtjänst samt andra hjälpande aktörer så att de är införstådda i hedersproblematiken, förstår vad tjejen möjligtvis kan känna, tänka och oroa sig för samt att de är beredda att sätta in nödvändiga insatser (Länsstyrelsen i Uppsala, 2008).
Detta examensarbete ämnar att utgöra ett underlag för att undersöka kvaliteten på den hjälp några av de tjejer som bott på Systerjouren Somaya’s tjejboende Styrka har erhållit och syftet är att undersöka processen i skyddat boende för tjejer med hedersproblematisk bakgrund som har bott på Styrka. Ett ytterligare syfte är att undersöka hur processen i skyddat boende har upplevts ur tre olika aktörers perspektiv; tjejernas, socialsekreterarnas och personalens. Har samtliga tre en enhetlig bild av processen i ett skyddat boende? Om inte, på vilka punkter avviker dessa från varandra?
1.1. Presentation av Systerjouren Somaya
Systerjouren Somaya är en ideell förening som är partipolitiskt och religiöst obunden. Den arbetar mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Systerjouren Somaya var den första kvinno- och tjejjouren i Norden som både hade ett köns- och etnicitetsperspektiv. Idag
är Somaya en av landets största kvinno- och tjejjourer. Systerjouren Somaya har lång erfarenhet av att arbeta med kvinnor som är utsatta för hedersrelaterade brott och de arbetar för att frigöra kvinnor som har blivit förtryckta på grund av sitt kön. De erbjuder skydd, stöd, råd, information och hjälp samt självhjälp till kvinnor och tjejer som har varit utsatta för våld, hot, övergrepp och kränkningar i en nära relation. De lyssnar på kvinnorna och tjejerna samt stöder dem i deras egna val och visar på möjligheter och utvägar. Alla kvinnor och tjejer är välkomna att söka hjälp hos Somaya.
Systerjouren Somaya menar att det finns ett systerskap i att som kvinna vara utsatt och att detta systerskap existerar oberoende av språk, bakgrund eller livsåskådning. De anställda på Systerjouren Somaya har olika utbildningar, bakgrund och religion. Några av de kompetenser de har är psykolog, socionom, beteendevetare och sociolog. Tillsammans talar de anställda 10 olika språk, vilket ger Systerjouren Somaya en unik möjlighet att förstå de kvinnor som söker hjälp hos dem (Systerjouren Somaya, 2011b).
1.1.1. Ett intersektionellt perspektiv.
Systerjouren Somaya arbetar utifrån ett intersektionellt perspektiv och menar att det är genom ett sådant perspektiv som hedersrelaterat förtryck måste förstås och förklaras (Systerjouren Somaya, 2011a). Begreppet intersektionalitet belyser hur maktsymmetrier samverkar och skapar strukturer. Symmetrierna påverkar vilket handlingsutrymme individen får i samhället och om individen tvingas utstå förtryck eller inte. Dessa maktrelationer baseras bland annat på etnicitet, genus och klass (NE, 2011).
Darvishpour (2006) menar att maktrelationer och konflikter kring frågor rörande generations- och genuskonflikter inom etniska minoriteter i Sverige bör analyseras utifrån detta perspektiv. Han menar att konflikter mellan föräldrar och ungdomar i invandrarfamiljer bör utgå från dessa maktsymmetrier och dess inverkan på varandra och att analysen annars blir ineffektiv. Att utgå från detta perspektiv kräver dock en medvetenhet kring de olika maktrelationer som kan kollidera och samverka med varandra. Dessa dimensioner interagerar med varandra, men framförallt är det maktförhållanden som avgör.
Makt avser hur mycket individen själv kan påverka sin situation och grunden för en maktrelation är någon form av beroendesituation. Stor förmåga att påverka situationen innebär mer makt, medan färre alternativ och större beroendeställning innebär mindre makt. Maktrelationen behöver inte alltid synas eller ta synliga uttryck. Så länge den maktlösa accepterar sin ställning är maktordningen stabiliserad. Det är först då familjemedlemmarna, framförallt de med lägre maktposition, uttrycker en annan åsikt än den överordnade som rådande förhållande sätts i gungning (Darvishpour, 2006).
1.1.2. Styrka – tjejjourens skyddade boende.
Systerjouren Somaya består av en kvinnojour och en tjejjour. Det finns fyra skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor/tjejer och deras medföljande barn, där kvinnor från hela Sverige tas emot (Systerjouren Somaya, 2011c). Det skyddade boendet för tjejjouren heter Styrka. Styrka är ett unikt boende för hedersrelaterat vålds- och förtrycksutsatta tjejer som är i behov av att lämna hemmet på grund av hot, misshandel, tvångsgiftermål, sexuella övergrepp, förtryck, isolering, psykisk misshandel och/eller risk för hedersmord. Boendet har personal dag- och nattetid. På Styrka bor tjejer från 18- 26 år utan barn, med en hedersproblematisk situation (Systerjouren Somaya, 2011d). Officiellt är det tjejer upp till 26 år som beviljas boende på Styrka. Dock kan Somaya tillsammans med Socialtjänsten, som betalar för vistelsen, i vissa fall bevilja att en tjej som inte anses kunna bo på egen hand, som är under 30 och utan barn även
få bo på Styrka. Hedersproblematiken innebär att det inte bara är en våldsam man som hotar, utan att tjejen är utsatt för ett kollektivt hot.
På Styrka arbetar de för att tjejen ska få ett stopp på det våld och förtryck hon lever under. Dock finns det en problematik i att leva under förtryck, då det ofta kan leda till en felaktig självbild och därför arbetar de på Styrka med att stärka självbilden genom aktiviteter och samtal. Styrka arbetar för att hjälpa tjejerna att hitta sin egen vilja och sin egen drivkraft till hur hon vill leva sitt eget liv. Eftersom tjejen själv har tagit initiativet, och därför även besitter makten, att forma sitt eget liv arbetar personalen på Styrka med individuella handlingsplaner för varje tjej. Tjejen får stöd och hjälp under boendetiden, men är samtidigt själv en aktiv aktör. Det finns ett stort kontaktnät bestående av kompetenta advokater som är tillgängliga för konsultation om den boende är intresserad av att göra en polisanmälan. Det erbjuds stöd gällande myndighetskontakter, sjukvård m. m. (Systerjouren Somaya, 2011d). Varje boende på Styrka tilldelas en kontaktperson som oftast talar tjejens eget språk och som finns tillgänglig även efter det att tjejen har flyttat från boendet (Systerjouren Somaya, 2011c).1
1.2. Kultur och värderingar som komplext fenomen
Definitionerna av kulturer är många och 300 olika definitioner har identifierats i samhällsvetenskapliga studier. Detta påvisar att begreppet till stor del är uppbyggt av konstruktioner och således problematiskt (Darvishpour, 2006). Då detta arbete refererar till kulturen görs det som ett sätt att förklara en människas synsätt. Det kulturella perspektivet skall ses som en förklaringsmodell för människors värderingar och normer och hur dessa ibland kan vara osynliga för vårt medvetande eller ibland styra oss omedvetet och om, hur familj, släkt och vänner kan påverka oss och dra oss i riktningar som inte medvetet har valts. Således är kulturperspektivet endast till för att belysa mekanismer som existerar hos människor och inte för att utgå från ett ”vi” och ”dem” tänkande. Människor är kulturella varelser som påverkas av en kulturellt formad valsituation. Däremot är människor inte kulturellt förprogrammerade robotar (Sveriges Television, 2010). Det kulturella perspektivet ska inte heller förstås som att värderingar, normer och handlingsmönster är oföränderliga, att någon kultur har rätt eller fel eller att någon kultur står över en annan.
Då kultur nämns i detta arbete är syftet aldrig att kategorisera etniska grupper som sammanhängande homogena helheter där värderingar anses statiska och gemensamma för samtliga individer (Darvishpour, 2006). Kultur är någonting dynamiskt dvs. ett växelspel mellan olika individer och grupper. Attityder och tankesätt påverkas ständigt av nya upplevelser, möten med nya människor och nya kunskaper. Således kan nya värderingar och normer förvärvas och gamla normer och värderingar kan brytas eller ändras (Darvishpour, 2006). Kulturella förklaringar är således inte en förklaringsmodell för hedersrelaterat hot, våld och förtryck.
Viktigt att minnas är att kultur och etnicitet inte sammanfaller (Sveriges Television, 2010). Med användning av ordet kultur åsyftas ingen specifik kultur, utan kultur i dess generella mening är det som avses.
1 Systerjouren Somaya använder sig av ordet tjej för de boende på tjejjouren Styrka för att skilja dem från de
boende på kvinnoboendet. Därför har det fallit sig naturligt att ordvalet för denna grupp följer uppdragsgivarnas benämning. Således kommer ordet tjejer fortsättningsvis användas i denna uppsats. Detta för att det tydligt skall framgå vilket boende som avses och inte förvirra läsaren.
1.2.1. Kultur.
Kultur utgörs av värderingar och normer som binder samman människor i gemenskaper. Kultur är föreställningar om hur världen ser ut eller borde se ut (Sveriges Television, 2010). Kultur är inte någonting medfött och finns inte i våra gener. Kultur är någonting som lärs, dvs. det härrör från människans sociala miljöer och livserfarenheter. Det är i den sociala miljön som kulturen lärs in och därför är kultur alltid ett kollektivt fenomen, dvs. kulturen utgörs av det sociala spelets oskrivna regler. Människor som lever, eller har levt, i samma sociala miljö har kulturen, åtminstone delvis, gemensamt (Hofstede & Hofstede, 2005). Inte bara samhällen har sin egen kultur, utan även familjer och individer har sitt eget sätt att tänka och handla. Vissa uttryck eller begrepp har en viss betydelse i just en kultur eller familj (Bremer, Brendler- Lindqvist & Wrangsjö, 2006).
Kulturen genomsyrar människor och deras sätt att tänka och vara (Hofstede & Hofstede, 2005). Människor legitimerar och hämtar motiv för sina handlingar utifrån sitt kulturarv och dess värderingar som finns där i (Svensson, Dagens Nyheter [DN] 2002). En handling kan tolkas i kulturella termer om handlingen legitimeras genom åberopande av allmänt delade normer och värderingar i den värdegemenskap individen ingår (Sveriges Television, 2010). Under barndomen lär vi om värderingar, tankar, känslor, möjliga sätt att agera på, vad som är rätt och vad som är fel, vad som är brukligt beteende och vad som är oacceptabelt beteende. Människor lär av omgivningen och således kommer det ovannämnda att påverkas av hur omgivningen tänker, känner, tycker och anser (Hofstede & Hofstede, 2005).
Kärnan i kulturen utgörs av värderingarna och dessa är knutna till positiva eller negativa känslor gentemot någonting. Värderingar är allmänna tendenser att föredra vissa förhållanden framför andra och de är grundläggande känslor inför livet och andra människor. Att värderingar ligger djupt in i kulturens kärna innebär samtidigt att de är det svåraste att förändra hos människor och även svårare att upptäcka. Värderingar förvärvas tidigt i livet och många gånger är värderingarna inte synliga ens för individen som har dem. Således tenderar föräldrar att uppfostra sina barn på samma sätt som de själva uppfostrades på, oavsett om de vill det eller inte. Eftersom värderingar tillägnas tidigt i livet är det svårt att upptäcka vilka värderingar som har slagit rot. Således agerar människor ofta på ett sätt som de inte är medvetna om och de reflekterar inte över alternativen (Hofstede & Hofstede, 2005). Dock bör påpekas att människor är dynamiska och även har förmågan att införliva nya åsikter och värderingar. I möten med människor kan människor således förändras.
1.2.2. Kulturella nivåer.
Kulturen utgör en del av gruppens gemensamma mentala program. Nästan alla människor tillhör flera olika grupper och kategorier av människor på samma gång, därför har människor även flera lager av mentala program på samma gång. Dessa lager av mentala program utgör alla olika nivåer av kulturen. Det finns en nationell nivå, som härrör från personens land eller länder om personen har flyttat under sin livstid. Det finns också en regional, etnisk, religiös och/eller
lingvistisk nivå, en könsnivå, där individen indelas i tillhörighet utifrån kön och en generationsnivå
där far- och morföräldrar skiljs från föräldrar och föräldrar från barn. Därtill finns en
samhällsklassnivå som hör samman med individens utbildningsmöjligheter samt individens
sysselsättning eller yrke (Hofstede & Hofstede, 2005).
1.3. Vad innebär hederskulturen?
Hederskulturen bygger på strukturella normer och patriarkala värderingar i ett gruppcentrerat samhälle. Hederstänkandet är starkt kopplat till kvinnans sexualitet (Güngör & Dervish, 2009). Varje flicka ska ge sin oskuld till den man hon gifter sig med, en man som familjen oftast väljer
eller bör godkänna, och vara honom trogen livet ut. Sexuellt umgänge utanför äktenskapet är strängt förbjudet eftersom lösa förbindelser motverkar klanens intresse och hotar familjens heder (DN, 2002). Det är en grov förolämpning och en mycket stark svordom att kalla någon hederslös. En sådan stämpel innebär att en person inte går att räkna med och detta gäller både för äktenskap och/eller andra relationer såsom exempelvis affärsförbindelser. Eftersom mannens och familjens heder till stor del är beroende av kvinnans kyskhet kan hedern i ett socialt sammanhang skadas av kvinnans handlingar. Detta innebär följaktligen att kvinnans handlingar måste kontrolleras för att hedern inte skall svärtas ned. I grunden är dock hedersidealet ett positivt tankesätt i den meningen att mannen beskyddar kvinnan och detta beskydd ges av kärlek och inte hat. Dock kan idealet ge negativa konsekvenser då kärleken manifesteras i kontroll, frihetsbegränsning, bestraffning och i värsta fall mord (Güngör & Dervish, 2009).
1.3.1. Kollektivism, en utgångspunkt.
Sättet att se på individen, familjen och släkten skiftar beroende på kultur och det är stor skillnad mellan kollektivistiska och individualistiska samhällen. I ett kollektivistiskt samhälle fostras individerna att prioritera gemenskapen och individerna är oftast underställda den etniska gruppens värderingar. I ett individualistiskt samhälle får individerna lära sig att självständighet är bland det viktigaste (Baladiz, 2009). I kollektivistiska samhällen är individen i första hand en del av familjen, klanen och gruppen. Detta innebär att individen har ett stort ansvar gentemot gruppen och gruppen ett stort ansvar gentemot individen. Denna beroendeställning i förhållande till klanen grundar sig i försörjning och trygghet. Den enskilda individen kan förlita sig på gruppen och i gengäld skall de regler som finns lydas för att klanen ska hålla ihop och vara ekonomiskt framgångsrik (DN, 2002).
Hederstraditionen är baserad på kollektivism och utrymmet för individen är minimalt och detta gäller oavsett kön. Även om männen är överordnade kvinnan inom hederskulturen, behöver det inte vara givet att alla män trivs i denna roll. Däremot behöver männen inte vara medvetna om andra alternativ eftersom hederskulturen kanske är allt de känner till. Güngör och Dervish (2009) påpekar att det är värt att reflektera över hur harmonisk en person egentligen kan vara då hans/hennes anseende hänger på någon annans beteende, exempelvis på systerns. Författarna påpekar att det antagligen skapar en enorm osäkerhet och otrygghet även för männen att hela tiden behöva bevaka någon annan för att själv kunna hålla huvudet högt och att behöva se sin egen familj som en potentiell risk för vanära och skam (Güngör & Dervish, 2009).
Att hederskulturens normer ibland kan ge uttryck för negativa konsekvenser innebär inte att hela hederskulturen kan dömas ut. Güngör och Dervish (2009) understryker att ingen skulle stanna i en kultur som vore rakt igenom negativ, utan det finns positiva och negativa sidor med allt och det gäller även för hederskulturen. Det negativa är en del av någonting större som i grunden är positivt. Det finns en positiv sida av den kollektivism som råder, på så sätt att den nära sammanhållningen bidrar till en närhet och trygghet, där det stora antalet släktingar alla ser det som sin plikt att ställa upp för familjen och släkten. Sammanhållningen innebär att individerna aldrig är ensamma, vilket samtidigt innebär att individen aldrig får vara ifred. Det stora nätverk som är redo att hjälpa individen i nöd ser det även som sin rätt och plikt att lägga sig i individens privatliv (Güngör & Dervish, 2009).
1.3.2. Hur hedersrelaterat hot/våld/förtryck tar sig uttryck
Sammanhållning kan bli kvävande eller farlig för den som inte längre önskar vara en del av kollektivet eller inte längre önskar följa kollektivets normer och regler. I händelse av detta är alla i kollektivet beredda till sanktioner (Güngör & Dervish, 2009). Ett rykte om felaktigt beteende kan vara nog för att en individ skall utsättas för våld eller hot om våld. Även pojkar och män kan utsättas för våld om de bryter mot familjens vilja och/eller givna regler och på så
sätt svärtar ned familjens heder. En individ som straffas på grund av sin olydnad görs så för familjens och släktens sociala överlevnads skull och våldet är ett legitimt redskap som ofta är beslutat av kollektivet. Våldet kan ta sig många uttryck och behöver inte alltid vara fysisk misshandel som örfilar, mord och ”självmord”. Det kan också röra sig om psykiskt, socialt och sexuellt våld. Skuld och skambeläggning är väldigt vanligt och ett effektivt redskap. Även kränkningar, förödmjukelser, nedvärderingar, nekad kärlek och omsorg, förföljelser och hot ingår i psykiskt våld. Socialt våld kan innebära utfrysning, isolering och förbud mot en normal interaktion med övriga samhället, uteslutning från familjen och släkten, ekonomiska begränsningar och att individen tvingas bära avvikande kläder. Tvång till äktenskap är en förlängning av sexuellt våld (Länsstyrelsen i Uppsala, 2008).
Även om det är männens främsta uppgift att kontrollera kvinnornas och döttrarnas beteende har även mödrarna många gånger en drivande roll (Länsstyrelsen i Uppsala, 2008). Modern har alltid det yttersta ansvaret att uppfostra barnen. Om barnet gör bra ifrån sig är det pappans förtjänst, men om barnet misslyckas är det moderns fel (Güngör & Dervish, 2009). Den kollektiva dimensionen i hederstänkandet är anledningen till mödrarnas medgörlighet i våldet mot döttrarna, eftersom en skamlig dotter är hela släktens problem och alla kvinnor i släkten bär ansvaret för denna avvikare (Länsstyrelsen i Uppsala, 2008).
1.3.3. Hederskulturer i världen
I och med det globala samhället som existerar idag finns hederskulturen överallt i världen. Det är problematiskt att peka ut att vissa länder eller folkslag lever efter hedersnormer, eftersom det råder en stor skillnad mellan invånarna (Güngör & Dervis, 2009). Genom att människor får större möjlighet att förflytta sig och att världen som helhet integreras utmanas också den kulturella homogeniteten (Darvishpour, 2004). De folkgrupper som ofta nämns i samband med hederskulturer är afghaner, albaner, araber, bengaler, bosnier, eritreaner, indier, kurder, nordafrikaner, pakistanier, romer, somalier, syrianer och turkar. Dock är det värt att understryka att detta inte per automatik innebär att alla i dessa folkgrupper lever enligt hederskulturen, utan det finns stora skillnader utifrån geografisk placering, klasstillhörighet samt utbildningsnivå (Güngör & Dervis, 2009). Landsbygden jämfört med storstäder inom ett och samma land kan uppvisa nyanser och samma folkslag kan skilja i tankesätt, värdegrunder och normer beroende på var i landet de lever. Därför bör det mer talas om samhällen än länder, då hederskulturer diskuteras (Baladiz, 2009).
Många drar slutsatsen att hedersnormerna skulle bottna i religion och då oftast i islam. Religion kan vara viktig då en förälder exempelvis söker stöd och argument för att få barnen att leva efter hedersnormerna, men hederstänkandet är inte kopplat till en specifik kultur eller religion. Ingen religion tillåter egentligen sexuellt umgänge före äktenskapet och detta är en ”regel” som gäller även för männen. Generellt sett är kvinnorna i världen underställda männen och detta gäller även i Sverige, som ändå antas vara ett av världens mest jämställda och individualistiska länder och där religionen har ytterst liten påverkan på människors vardag och beslut (Baladiz, 2009).
1.3.4. Sverige och heder
Heder förekommer i olika former och tar sig uttryck på olika sätt i alla delar av världen. Det kan vara lätt att tro att Sverige aldrig har haft någon koppling till heder. Denna uppfattning om att heder inte har existerat även här är dock felaktig. Sverige har historiskt sett haft liknande förtryck även om inte ordet heder har förekommit. Istället har orden i Sverige varit skam och
skamligt beteende, men det är samma innebörd och samma undvikande och rädsla för utsatthet
som styr kvinnor och tjejer från samhällen med hedersnormer att leva efter kollektivets krav och förväntningar. Skam och skamligt beteende i Sverige var starkt kopplat till kvinnans
sexualitet och exempelvis var det fram till år 1864 olagligt att föda utomäktenskapliga barn och många kvinnor mördade sina egna nyfödda barn om de hade avlats utanför den äktenskapliga sängen (Baladiz, 2009).
1.4. Problembeskrivning
En utsatt individ har behov av att bli trodd och att stödinsatserna kommer igång snarast möjligt. För en tjej med hedersproblematik är detta av yttersta vikt då hon ofta står utan ett stödjande nätverk, eftersom nätverket utgör det kollektiva hotet mot henne. Tjejer med utländsk bakgrund och/eller muslimsk identitet lider av en dubbel utsatthet, som förstärks när de inte har kunskap om sina rättigheter och möjligheter samtidigt som de kan missförstås av majoritetssamhället (Systerjouren Somaya, 2011b). Det kan uppstå problem då en utsatt tjej söker hjälp och behandlaren ifråga har en annan kulturell bakgrund, eftersom människor tolkar och förstår sin omvärld utifrån sina egna kulturella föreställningar (Bermer et al., 2006). Problem kan uppstå inte minst då tjejen kanske behöver förklara en problematik hon inte själv förstår. De anställda på Systerjouren Somaya har särskild kunskap i att möta tjejer och kvinnor med utländsk bakgrund och muslimsk identitet. Personalen är insatt i den hedersrelaterade problematiken och den skeva själv- och verklighetsbild som kan uppstå då tjejen lever under förtryck och/eller isolerat (Systerjouren Somaya, 2011b).
Systerjouren Somaya ser en tydlig process för tjejerna på Styrka och de arbetar utifrån olika faser. Eftersom arbetet med de våldsutsatta tjejerna innebär ett samarbete med placerare, dvs. socialsekreterare bör det granskas om socialsekreterarnas insikt i kvinnornas situation påverkar tjejernas upplevda hjälp. Således finns det ett intresse för Systerjouren Somaya att få utrett om socialsekreterarna upplever Somaya’s arbete med tjejerna och boendetiden där på samma sätt som de själva gör. Om synsättet på tjejens boendeprocess och behov ser olika ut för socialsekreterarna och systerjouren Somaya ligger det i Somaya’s intresse att få det synliggjort för att bemöta situationen annorlunda för att ha möjlighet att utveckla samarbetet.
Det ligger i Systerjouren Somaya’s intresse att veta hur en tjej som självmant sökt/tagit emot hjälp reflekterar över sin situation i initialskedet. Varför hon har sökt hjälp kan kanske ge svar på varför vissa andra inte söker hjälp. Problematiken kanske ligger i att tala ett annat språk eller ha blivit uppfostrad med värderingar som inte alltid överensstämmer med samhällets.
1.5. Tidigare forskning
Grazyna Lenardt publicerade 2008 sin avhandling som syftade till att förstå hur könsmaktsordningen gestaltar sig på en individuell nivå och förstärks av invandrarspecifika livsvillkor i det svenska samhället. Syftet var att få en fördjupad kunskap om kvinnor med invandrarbakgrund som hade utsatts för misshandel av sin man i Sverige. Syftet var även att ge en djupare inblick i vilket inflytande kvinnorna hade över situationen och vad som förhindrade respektive påskyndade deras uppbrott. I avhandlingen ingick både en enkät- och en intervjustudie. Resultaten visade att kvinnornas självkänsla och egenvärde underminerades och att de under en tid kunde få svårt att fatta egna beslut (Lenardt, 2008).
Lenardt (2008) slog fast att ”invandrarkvinnorna” stod inför en dubbel utsatthet; som misshandlad kvinna och som ”invandrare” i Sverige. Många av kvinnorna som deltog i undersökningen redovisade att deras man hade förtryckt dem och utnyttjat deras underläge som ”invandrare” i Sverige. I ett komplicerat maktspel hade kvinnans kön, etnicitet och invandrarstatus använts som medel för förtryck. Kvinnan kände sig ofta maktlös i en sådan situation eftersom stöd och tillit saknades, samt för att hennes förhandlingsposition gentemot mannen och det svenska samhället var svagt. Lenardt (2008) fann även att kvinnorna ofta kände
stor rädsla för den våldsamme mannen, men även inför släkten och för sin etniska grupp eftersom den inom vissa kulturer spelar stor roll för familjelivet. De exilspecifika utstötningsmekanismer som urskiljdes var att mannen hindrade kvinnans integrationssträvande, hotade kvinnan med utvisning, åberopade deras kulturella värderingar, hotade att skicka barnen till hemlandet, använde rasistiska förolämpningar, spelade på hennes rädsla att bli utfryst av landsmännen, vände kvinnans familj emot henne och, i vissa fall påverkades även mannen av kulturella och generationsmässiga hierarkier, vilket följaktligen var negativt för kvinnans del. Lenardt (2008) fann vidare att bristande språkförmåga och följaktligen social kompetens försvårade för kvinnorna att integreras i det svenska samhället. En avskärmning som försatte kvinnan i en beroendeposition till misshandlaren/familjen. Kvinnorna hamnade även i en utsatt position om de saknade ett fungerande socialt nätverk, som i normala fall kan ge en livsviktig feedback och ett praktiskt stöd. Således var kvinnans isolering i samhället samt i förhållandet total.
1.6. Syfte och frågeställningar
Systerjouren Somaya arbetar målinriktat och dynamiskt med kvalitetssäkring av arbetet (Systerjouren Somaya, 2011b). Detta arbete har som mål att vara ett hjälpmedel för att kontrollera kvaliteten på den hjälp några av de tjejer som har bott på Styrka har erhållit. Syftet är att undersöka processen i skyddat boende för tjejer med hedersproblematisk bakgrund som har bott på Styrka och även att undersöka hur processen i skyddat boende upplevts ur tre grupper av aktörers perspektiv; tjejernas, socialsekreterarnas och personalens. De frågeställningar som skall besvaras är:
Vad anser tjejerna, socialsekreterarna och personalen på Styrka vara betydelsefullt i initialskedet då tjejen erbjuds eller söker hjälp? Hur upplever tjejen första kontakten med hjälpinsatsen?
Hur upplever tjejerna, socialsekreterarna och personalen på Styrka att processen under tiden i det skyddande boendet ser ut för tjejerna? Kan det urskiljas olika faser under tiden i skyddat boende och innebär de i sådant fall olika stöd?
Har tjejerna, socialsekreterarna och personalen på Styrka en enhetlig bild över boendeprocessen, och om inte, på vilka punkter avviker dessa från varandra?
Vad anser tjejerna, socialsekreterarna och personalen på Somaya vara Somaya’s huvudsakliga uppgift/er och hur väl, med hjälp av skattning, stämmer detta överens med insatsen?
2. Teoretisk referensram
2.1. Coping
Källorna till stress är många, varav kriser och katastrofer, stora händelser i livet och vardagssituationer utgör några. Hur människor påverkas av stress varierar från individ till individ (Kassin, Fein, & Markus, 2008). Individens förmåga att mentalt förhålla sig till yttre hot påverkar graden av fysiologiska stressreaktioner. Coping kan på svenska bäst översättas till stresshantering eller stressbemästring. Individens förmåga till coping beror mycket på personligheten. En och samma händelse kan uppfattas annorlunda av olika individer, dvs. det extremt stressande för en person behöver inte skapa lika starka reaktioner hos en annan. Förenklat kan det således sägas att forskningen om coping försöker reda ut vilka egenskaper och vilket sätt att tänka och handla som kännetecknar människors hantering av stressfyllda situationer (Hwang, Lundberg, Rönnberg, & Smedler, 2007).
Vad som påverkar en individs stressnivå är upplevelsen av kontroll, det sociala stödet, kognitiv bearbetning och personlighet. Kontrollen påverkar upplevelsen av stress på så sätt att stressen upplevs större om stressfaktorerna bedöms som okontrollerbara. Exempelvis hög ljudvolym upplevs mer stressande om den inte går att påverka. Går det däremot själv att skruva ner ljudet upplevs inte stressen lika stark (Kassin et al., 2008). En känsla av förlorad kontroll kan resultera i att individen slutar kämpa och istället ger upp (Hwang et al., 2007).
Negativa händelser och reaktioner kan balanseras mot individens tilltro till den sociala omgivningen samt tillgången till socialt stöd. Den kognitiva bearbetningen är också en viktig förmåga då coping tillämpas, dvs. individens förmåga att kunna tänka positivt frammanar en positiv tankespiral. Hur individen tänker positivt kan ta sig olika uttryck som t. ex., att jämföra med värre situationer, jämföra med personer i en värre sits eller försöka se den egna anpassningen som relativt god ”det kunde varit värre”, ”jag är en starkare person nu” eller ”jag är tuffare än de flesta andra”. Ett viktigt konstaterade inom copingforskningen är att olika strategier bör komplettera varandra och utnyttjas tillsammans istället för att de olika strategierna skall ses som motsatser (Hwang et al., 2007).
2.2. Att känna tillit för professionella
Harald Grimen (2008) skriver om tillit inom olika professioner. Han menar att kopplingen mellan professioner och tillit är svår att greppa. Han förklarar att det är viktigt att skilja på vad den som ger tilliten gör och vad tilliten i sig gör och hur det påverkar oss människor. Tillit i relationer bygger på vad tillitsgivaren gör t. ex., överlåter någonting till en annan människas vård/beskydd i god tro, dock betyder det inte automatiskt att tilliten hålls eftersom god tro kan missbrukas. Människors förhållande till professionella präglas av att någonting överlåts i den professionellas vård/beskydd, exempelvis pengar, hälsa och sjukdomsinformation, kontrakt, testamenten, barnens skolgång m. m. (Grimen, 2008).
Det krävs tillit för att söka upp en professionell och för att ge dem den information de behöver för att utföra sitt arbete. Att överlåta någonting gällande sig själv till en annan människa innebär även överlåtande av makt, som kan förvaltas väl eller missbrukas. Om den som ger tilliten misstror tillitsmottagaren kan det innebära att viss information inte förmedlas och om tillitsmottagaren är en budbärare som skall förmedla informationen vidare kan kommunikation bli bruten eller ta längre tid att komma fram (Grimen, 2008). Att ha tillit till professionella är att lita på deras kompetens, detta innebär således att individen som litar på en professionell ger makten till den professionella. Vanligtvis har människor inte något val då det, mer eller mindre, är ett måste att lita på den professionella som situation kräver att vi uppsöker.
Grimen (2008) förklarar att det finns olika asymmetrier i relationen mellan professionella och deras klienter då det handlar om tillit eftersom det inte handlar om jämbördiga parter. Den som överlåter någonting till exempelvis en professionell överlåter något till någon som står starkare i just den professionen och sammanhanget än han/hon gör själv. Asymmetrierna gör klienterna sårbara. En av de asymmetrierna kallar Grimen (2008) för portvakten. Han förklarar att den yrkesverkamma professionella kontrollerar tillgången till goda förmåner som klienter själva inte har tillgång till, men som de behöver eller önskar (Grimen, 2008). Exempelvis kan en anställd inom Socialtjänsten ordna ett möte för en klient med en annan kollega, ett möte som kanske skulle ta längre tid att ordna för klienten utan portvakten. Att överlåta något till portvakten kan betyda att tilliten överlåts till ett helt nätverk (Grimen, 2008), exempelvis om information förmedlas vidare inom Socialtjänsten. Givaren av tilliten behöver således kunna lita på att portvakten kan gå i god för det resterande nätverket (Grimen, 2008). En annan asymmetri Grimen (2008) talar om är att det finns grader av tvång mellan professionella och klienter. Tvånget kan vara sprunget ur bristen på valmöjligheter. Exempelvis att leva med ekonomiskt bistånd kan upplevas som brist på valmöjligheter och ett tvång.
2.3. Grupprocesser
Individer som har direkt interaktion med varandra, har gemensamt medlemskap och ett gemensamt eller delat öde utgör en grupp. Grupper som individen själv identifierar sig med, som nationalitet, religion och politiska partier kallas för in-grupp. Grupper som individen inte själv anser sig tillhöra kallas för ut-grupp (Kassin et al., 2008).
Människor känner sig identifierade av att tillhöra en grupp, dvs. det ger en känsla av sammanhang och individens självvärde höjs. Således fyller grupptillhörigheten ett högre psykologiskt syfte. Sett ur en evolutionsmässig synvinkel är människor beroende av att tillhöra en grupp eftersom det ökar deras möjlighet till överlevnad. Således finns det inbyggt i människor att grupptillhörighet är livsviktigt och därför är det någonting alla strävar efter. Behovet av att tillhöra en grupp består också i behovet av att känna sig skyddad mot yttre hot och osäkerheter i vardagen. Grupptillhörighet bidrar även till att förstärka personens identitet. Som sociala varelser förstår vi varandra och vår plats i världen utifrån gruppen. Att bli nekad tillträde eller bli utesluten ur en grupp är bland det mest smärtsamma en person kan uppleva (Kassin et al., 2008).
Således hör grupptillhörigheten ihop med individens egna sociala identitetsuppfattning och personens självkänsla. Gruppens status och välmående påverkar hur individen upplever sig själv, alltså känner sig individen bra om gruppen är bra. Den personliga identiteten däremot påverkas av individens tidigare möten med människor och den egna personligheten (Hwang et al., 2007).
Den familj individen föds in i är den första grupp individen tillhör. I en så kallad storfamilj, som finns i kollektivistiska samhällen, utgörs gruppen inte bara av föräldrar och syskon, utan också av morbröder, farbröder, fastrar, mostrar samt mor- och farföräldrar. Individerna födda i denna grupp fostras till att tänka på dem som en ”vi-grupp”, vilket innebär att övriga som inte är en del av denna konstellation är en ”de-grupp”. Eftersom ett barn i ett kollektivt samhälle lär sig att gruppen är det viktiga skapar och utgör ”vi-gruppen” individens identitet och hans/hennes enda säkra skydd. Detta innebär att individen är skyldig gruppen lojalitet. Att bryta denna lojalitet är bland det värsta individen kan göra därför att gruppen som alltid visat lojalitet då sviks, samt för att individen då står utan skydd. Det ömsesidiga beroendeförhållande som skapas mellan gruppen och individen är både praktiskt och psykologiskt (Hofstede & Hofstede, 2005).
3. Metod
3.1. Informanter
Informanterna var sammanlagt tio personer; fyra tjejer som tidigare bott på Styrka, fyra socialsekreterare som vid något tillfälle varit handläggare åt tjejer som bott på Styrka samt två anställda hos Systerjouren Somaya.
3.2. Material
Intervjuerna utfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide (Bilaga 1) särskilt utarbetad för denna studie. Intervjuguiden bestod av sex teman och var tredelad eftersom tre grupper av aktörer intervjuades. Teman för de utsatta tjejerna var bakgrund/utgångspunkter, initialskedet/första
kontakten, första tiden på Styrka, mittenfasen, slutfasen och syn på Somaya. Teman för
socialsekreterarna och personalen på Somaya var bakgrund, definitioner, arbetet, initialskedet/första
kontakten, upplevelse av tjejernas boendeprocess och insikt i, och skattning av, Somaya’s arbete. För
personalen på Somaya var det sista temat istället upplevelse och skattning av det egna arbetet. Tematiskt var intervjuguiden densamma för socialsekreterarna och personalen på Somaya, dock skiljde sig frågorna åt något.
3.3. Procedur
Personuppgifter till socialsekreterarna erhölls när Systerjouren Somaya hade godkänt de författade presentationsbreven. Socialsekreterarna informerades om studiens syfte samt tillfrågades om intresse att deltaga. Två socialsekreterare intervjuades på sina arbetsplatser och två via telefon, då dessa befann sig på annan ort. Sekretessen medförde att valet av tjejer fick göras av Systerjouren Somaya, utan inblick från författaren. Systerjouren Somaya tog kontakt med tjejerna för att tillfråga dem om intresse att delta. Två intervjuer genomfördes i Systerjouren Somays lokaler, en informant intervjuades i sitt hem och en intervju genomfördes i ett grupprum på ett bibliotek. Intervjuerna med personalen från Somaya genomfördes i Somaya’s lokaler. Intervjuerna tog mellan 40- 90 minuter.
3.4. Avgränsningar
Studien avser att vara en kvalitetsundersökning av Systerjouren Somaya’s arbete och den hjälp de tjejer som har bott på Styrka erhållit. Således är det enbart tjejboendet som har varit i fokus och inte kvinnoboendet. Studien avser inte heller att utvärdera socialsekreterarnas arbete.
3.5. Databehandling
Inspelning av intervjuerna godkändes av samtliga informanter. Diktafon användes för inspelning av åtta intervjuer, medan två spelades in via telefon. För att analysera informanternas upplevelser av tjejboendet Styrka har metoder utifrån Miles & Huberman (1994) använts. Intervjuerna transkriberades först och har sedan analyserats. Inom varje grupp har intervjuerna tolkats och analyserats tillsammans som en helhet. Nyckelbegrepp och teman som informanterna själva har skapat har utkristalliserats, vilka i sin tur har analyserats, kodats och tolkats. Genom denna studie har ett abduktivt förhållningssätt använts, vilket innebär att empiri och teori växelverkar och att den teoretiska referensramen ökar i takt med den empiriska förståelsen (Denzin, 1989). Samtliga namn är fingerade.
4. Resultat och analys
4.1. Informantgrupper
4.1.1. Personalen på Somaya
Informanterna från Somaya hade arbetat 3 respektive 4 år hos Somaya. En var utbildad beteendevetare och den andra var utbildad psykolog. Arbetet hos Systerjouren Somaya innefattar arbete på tjejboendet Styrka. Informanterna ur personalen hade båda ett annat språk än svenska som de använde sig mycket av i arbetet. I och med anställningen hos Somaya hade de utbildats i hederstänkandet och hade därför förståelse för vad problematiken innebär.
4.1.2. Tjejer
De intervjuade tjejerna var i åldrarna 22-27 år och alla var från olika länder. En av tjejerna var uppvuxen i Sverige, men bodde för en tid i hemlandet. Övriga tre informanter hade flyttat till Sverige med sina makar och dessa tre hade inte sina familjer i Sverige, men mannens familj och släkt fanns här. Samtliga tre tjejers män och männens familj/släkt hade utsatt dem för påtryckningar och våld. Dessa tre tjejer uttryckte samtliga vid ett tillfälle under intervjun att det fanns ett uttalat dödshot mot dem. Kontakten med Somaya hade de fått på olika sätt, två fick den genom läkare, en genom polisen och en sökte själv på Internet efter hjälp. Tjejerna bodde alla på Styrka olika länge; tre månader, åtta månader och ett år. Ingen av tjejerna bodde längre kvar på Styrka, då intervjuerna genomfördes, utan det hade gått mellan ett och fyra år sedan utflyttningen.
4.1.3. Socialsekreterarna
Socialsekreterarna arbetade alla i olika kommuner och samtliga var utbildade socionomer. Förståelse för hedersproblematiken fanns, mer eller mindre, hos dem alla. De hade skaffat sig kunskapen om hedersproblematiken på olika sätt; genom masterkurser i heder, kurs utomlands, spetskompetensgrupputbildning inom kommunen, samt läst litteratur och forskning på egen hand. Den socialsekreterare som hade studerat hedersproblematiken på egen hand hade anhållit om utbildning i hedersproblematiken, därför att problemet hade blivit mer uppmärksammat. En socialsekreterare hade ingen utbildning i hedersrelaterat våld och förtryck, men hade läst extra om våld och mäns våld mot kvinnor. Att socialsekreterarna placerade sina klienter hos Styrka berodde på Styrkas goda kvalité på boendet, personalens tänkande kring hedersproblematiken, deras möjlighet att arbeta jagstödjande, säkerhetstänkandet och deras språkkompetens.
4.2. Synen på heder och hedersproblematiken
Personalen på Styrka och socialsekreterarna fick själva definiera heder och vad hedersproblematiken innebar. Tanken bakom detta var att deras förståelse för problematiken skulle visas. Socialsekreterarna och personalen på Styrka hade olika erfarenheter av att jobba med hedersproblematiken, men deras uppfattningar om heder, hedersrelaterat våld och problematiken bakom detta överensstämde relativt bra.
Personalen på Somaya beskrev heder som ett dåligt rykte och att hederstänkandet genomsyrar individen och hela individens tänkande. Konsekvenserna av ett felaktigt beteende kan se olika ut, men det kan röra sig om att en grupp eller individ utsätts för utfrysning, hot, våld, eller i värsta fall mord. Socialsekreterarna beskrev heder som någonting kollektivt, som något starkt kopplat till kvinnans sexualitet och risken för att dra vanära och skam över familjen. Den ena
av socialsekreterarna beskrev att hederstänkandet handlar mycket om att det är saker individen vill göra, men inte får och saker individen måste göra, men inte vill.
4.3. Synen på boendeprocessen – olika faser
Systerjouren Somaya ser en tydlig boendeprocess för de boende på Styrka och de arbetar utifrån olika faser. Dessa faser förklaras för varje tjej som skrivs in på Styrka. Faserna är fem;
inflyttningsfas, landningsfas, lyckofas, frigörelsefas och utflyttningsfas. Under inflyttningsfasen kan tjejen
tampas med mycket känslor och tankar och det kan vara svårt för henne att ta in information. Under denna fas är det viktigt att hon får tid att reflektera över och förstå den nya situationen, därför ska detta vara en tid utan telefon och Internet.
Därför har de ingen mobil, har hon det pratar hon hela tiden i mobilen och landar inte, hon är någon annanstans. Har du ingen mobil eller Internet då är du här och nu på ett annat sätt. I dina egna tankar. Annars kollar du på bilder och sms. (Anna, personal).
Landningsfasen innebär känslor som sorg för de människor som har behövts lämnas, såsom familj
och vänner. Tjejen kan känna att hon har svikit sin familj, men även lättnad över att ha kontrollen över det egna livet kan infinna sig. Under denna fas är det mycket praktiskt som ska ordnas, vilket personalen hjälper till med. Under lyckofasen infinner sig ofta en positiv anda, samt en vilja att dela med sig av tankar och erfarenheter till övriga på boendet. Planer för framtiden tar ofta upp tankarna och en vanlig känsla är att saker och ting går för långsamt. Under frigörelsefasen är det inte ovanligt att tjejen tänker tillbaka på och saknar sitt gamla liv, vilket ofta kan innebära att tjejen glömmer varför hon bröt sig loss. De är även under denna fas de kan bli arga och börja säga emot socialsekreterarna samt personalen och vilja bryta mot reglerna.
Den femte och sista fasen är utflyttningsfasen. Här är det vanligt att tjejen planerar, och själv ordnar mycket med det praktiska själv. En vanlig oro från tjejens sida gäller om hon ska lyckas bo på egen hand eller inte. Faserna följer självfallet inte ett fast mönster, utan regression är vanligt. Personalen beskrev att de väldigt tydligt ser dessa faser och denna process, att det händer väldigt mycket med tjejens mentala styrka och att de kan se hur hon hittar sig själv. Medvetenheten om processen i boendet tjejen kan genomgå är viktig därför att varken socialsekreterarna eller personalen på Styrka kan möta tjejen utifrån sina egna känslor eller som de själva vill bemötas. Tjejen står vid ett vägskäl som en person, utan den erfarenheten inte kan förstå. Därför är det viktigt att personalen är införstådd med hur processen kan se ut och hur faserna kan ta sig uttryck för att kunna möta henne där hon är. Medvetenhet om processen är även en trygghet för personalen på Styrka som någonting de kan falla tillbaka på. Istället för att känna stress över att en tjej som gjort framsteg vill tillbaka till sin familj kan personalen veta att detta är naturligt och fortsätta stötte henne.
Det är en trygghet för oss /…/ att man förstår okej, nu saknar hon familjen, hon kände att det var tryggt det där hon kände till förut. Att man lätt kan falla tillbaka på att det är såhär det kan se ut ibland. Att istället möta upp henne i den här känslan istället för att stressa upp sig i att tänka nej du får inte gå tillbaka! Att istället möta henne där, i hennes känslor. Utan att tvinga henne att känna någonting hon inte känner just nu. Är det rädsla hon känner, oro, saknad, då känner hon det nu men att man kanske försöker prata om varför hon känner som hon gör. Fråga vad hon tänker på (Laleh, personal).
Varken socialsekreterarna eller tjejerna sade explicit att de hade upplevt en boendeprocess. Tjejernas svar genomsyrades dock av att de upplevde att de hade genomgått olika faser.
Socialsekreterarna ansåg att deras klient utvecklades och att de förstod att personalen på Styrka jobbade för att möta tjejen där hon var och ta hänsyn till faserna. Socialsekreterarna sade sig vara medvetna om att det fanns en processtanke i och med gruppaktiviteterna. Styrkan med boendet Styrka uttryckte en av dem vara just att de hade möjlighet att ta hänsyn till processen, vilket det inte finns samma möjlighet till inom Socialtjänsten. Samtliga såg att deras klient genomgick olika faser under sin vistelsetid hos Styrka:
De på Styrka byggde upp henne. Jag förstod ju att de erbjöd henne stöd beroende på i vilken fas hon var i, de hade ett bra samarbete med henne. De fanns där hela tiden. Just det här velandet, att hon skulle ge upp och gå tillbaka hem, det behandlade ju personalen och sen visste hon att hon skulle vara kvar där. De behandlade faserna, de har stöttat henne att gå vidare. De mötte henne där hon befann sig för jag märkte det när jag pratade med henne, att först var hon arg och grät och sen hade hon landat. (Eva, socialsekreterare).
Ja hon mådde ju jätte, jättedåligt första gången vi träffade henne, och länge. Nu går hon i skolan och hon har väl ändå någon slags kämparglöd även fast det är svårt (Nina,
socialsekreterare).
4.3.1. Initialskedet
Personalen ansåg att det viktigaste i initialskedet är att tjejen får skydd och att basbehoven såsom pengar till mat täcks samt att hon har någonstans att bo. Det är även viktigt att tjejen känner att hennes oro tas på allvar och att någon tror på henne. Det är viktigt att hjälpen kommer då tjejen ber om den, ingen ska behöva skrika sig till hjälp. Socialsekreterarna påpekade att tjejen behöver känna en trygghet i att hjälpen kommer att finnas kvar. Tjejerna som lämnar sin familj/make är oftast väldigt medvetna om vad det innebär för dem att lämna och inser att det blir svårt för dem att gå tillbaka och att de blir beroende av att få hjälp. Därför är det viktigt att någon hör och tar hand om den individ som ropar på hjälp och att det finns ett skyddsnät som sluter upp och inte sviker. Vad socialsekreterarna ansåg är viktigt då hjälpen väl ges är att hjälppersonen i fråga har mycket tid och finns kvar.
Att det finns personer där som förstår bakomliggande orsaker och ger henne stöd i det hon gjort, att finnas där och inte lämna henne ensam. Att hon känner att hon har något annat system som finns bakom efter hon har lämnat ett annat. Att det finns ett system som sluter upp. (Mikaela, socialsekreterare).
Hofstede & Hofstede (2005) skriver att den familj individen föds in i är den första grupp individen tillhör. I en så kallad storfamilj, som finns i kollektivistiska samhällen, utgörs gruppen inte bara av föräldrar och syskon utan också av morbröder, farbröder, fastrar, mostrar samt mor- och farföräldrar. Individerna födda i denna grupp fostras till att tänka på dem som en ”vi -grupp”, vilket innebär att övriga som inte är en del av denna konstellation är en ”de-grupp”. Individen är skyldig sin ”vi-grupp” lojalitet. Att bryta denna lojalitet är bland det värsta individen kan göra för att gruppen som alltid visat lojalitet då sviks och för att individen då står utan skydd. Därmed behöver tjejerna ett nytt system som kan sluta upp bakom dem. Systemet de har lämnat är familjen, medan det nya systemet utgörs av hjälppersonerna och samhället. Tjejerna uttryckte att de i initialskedet av hjälpen hade ett behov av att känna tillit, dvs. att våga lita på personalen och hjälpen samt att hjälpen och boendet inte skulle ryckas ifrån dem. Innan tjejerna förstod att personalen hade tystnadsplikt vågade de inte riktigt berätta allting. En av tjejerna kände ett lugn i att äntligen få ett boende, en fast punkt och något som kunde liknas vid ett hem, medan två tjejer kände rädsla för att hjälpen och boendet bara skulle bli kortvarig.
Jag pratade mycket och de hjälpte mig mycket i början. Men jag var mycket rädd och osäker första tiden, jag tänkte mycket. Jag var rädd att de skulle kasta ut mig, jag frågade hela tiden om de tänkte göra det men de sa nej. Jag ville lita på dem men det var svårt. (Sara
tidigare boende på Styrka).
Grimen (2008) förklarar att det är viktigt att skilja på vad den som ger tilliten gör och tilliten i sig gör. Tillit i en relation bygger alltså på vad tillitsgivaren gör dvs. han/hon överlåter någonting till en annan människas vård/beskydd i god tro. Dock behöver detta inte betyda att tilliten hålls av mottagaren eftersom god tro kan missbrukas. Således behövde personalen bevisa för tjejerna att de var pålitliga.
De första tankarna för tjejerna var att de kände sig trygga, att de var skönt att ha någonstans att bo och att det fanns en fast punkt och en trygghet i tillvaron. Tjejerna beskrev sig känna en tilltro på att hjälp fanns och att allting skulle lösa sig.
4.4. Hjälpen
Den första tiden ringde personalen samtalen åt tjejen, medan hon satt bredvid. Sedan var det hennes tur att ringa samtalen själv, medan personalen satt bredvid. De arbetade mycket med att tjejen ska ta tillbaka sitt eget liv, därför arbetade de mycket med hjälp till självhjälp. Just att stärka tjejens förmåga att hjälpa sig själv uttryckte några av socialsekreterarna som viktigt, vilket de ansåg att personalen på Styrka lyckades med. Fysiskt skydd och bearbetning av rädslorna var också något socialsekreterarna upplevde att personalen på Styrka hjälpte till med. Det positiva i den hjälp personalen på Styrka erbjöd tjejen, som socialsekreterarna uttryckte det, var bland annat att de tog tjejernas rädsla på allvar, att de visste att rädslan var realistisk och att det fanns en fara. De lärde tjejen vad hon själv kunde göra för att skydda sig och pratade med polisen som gjorde en riskbedömning. Således ingav bekräftelsen på tjejens oro en känsla av att även andra tog hennes rädsla på allvar.
Tjejerna brottades mycket med skuld och funderingar över om de har gjort rätt val eller inte och med rädslan för att bli hittad och rädslan för att stå ensam. Vanliga funderingar kan gälla framtiden och om de kommer att kunna gifta sig igen, om de kommer att klara av att bo själva, om deras familj/man letar efter dem, om de någonsin kommer att sluta leta och om hon någonsin kommer att vara trygg. Hofstede & Hofstede (2005) beskriver att fostran inom en kollektivistisk familj genererar en individ som ser på familjen som en ”vi-grupp”. Denna grupp utgör individens identitet och individens säkra, och ibland, enda skydd. Det är ett ömsesidigt beroendeförhållande som uppstår mellan gruppen och individen och detta är såväl praktiskt som psykologiskt. Enligt Hwang et al. (2007) påverkar grupptillhörigheten individens egen sociala identitet och styr således över självkänslan. Därför är det viktigt att tjejerna får hjälp att bearbeta och gå in i sina känslor och sina rädslor. Detta är något personalen på Styrka var medvetna om och lät det därför finnas tid för bearbetning och reflektion.
Att inte stressa vidare med det utan det är känslor hon måste bearbeta, det är ingenting man kan säga nej men sluta de är där borta det är ingen fara du klara dig utan det är någonting väldigt djupt i henne som hon måste absolut få bearbeta med det. (Laleh, personal).
4.4.1. Förändrade hjälpbehov.
Tjejerna uttryckte, mer eller mindre, explicit att hjälpbehovet förändrades, vilket innebar att det fanns en medvetenhet om att allting gick i faser. Mycket handlade om att tjejerna började lära sig mer om tillvägagångssätt och bli mer företagsamma och handlingskraftiga.
Jag var ju en stark person före jag ens bodde hos dom (Styrka, min anm.), men man blir ju uppåt ändå och det blir ju ännu bättre. /…/ Man fick hjälp, för det mesta så lärde de hur man skulle skriva papper och så, sa såhär ska du göra och de var med varje gång /…/ Men sen efter ett tag så lärde jag mig ju också så jag kände att men det här klarar jag själv.
(Fatima, tidigare boende på Styrka).
När jag flyttade in på Styrka hjälpte de mig mycket, jag gjorde ingenting. Jag satt bredvid när de ringde samtal. När jag flyttat därifrån så måste jag ringa och prata själv, om jag ändå behöver hjälp ringer jag Somaya och så de kan förklara och hjälpa mig. Men jag klarar allting själv. (Saguna, tidigare boende på Styrka).
Det sociala stödet är viktigt för att lyckas med coping och känna att stressen är kontrollerad. Negativa händelser och reaktioner kan balanseras upp av individens tilltro till den sociala omgivningen samt tillgången till socialt stöd (Hwang et al., 2007). Stödet från personalen och hjälpen till självhjälp hjälpte tjejerna att handskas med sin situation och gå vidare.
4.4.2. Det bästa med att få hjälp.
Den praktiska hjälpen hade betytt mycket för tjejerna. Hjälpen med att fylla i papper, ringa samtal, ordna advokat, prata med socialsekreterare och förklara samt förtydliga hjälpbehovet, ordna pass m. m. var ett handplock av det beskrivna bästa med hjälpen. Stödjande samtal och uppmuntran om att tjejen var bra och en stark individ samt att bli trodd var uppskattat och av stort värde. Tjejerna beskrev att hjälpen var stor och att personalen hade lärt dem mycket, vilket kan exemplifieras med:
”Jag var jättenöjd med hjälpen från Somaya, det var ju dem som hjälpte mig. De var snabba på att agera och jag fick all den hjälp jag behövde.” (Fatima, tidigare boende på
Styrka).
4.4.3. Kontaktpersoner och personalen.
Att lita på personalen och sin kontaktperson var grundläggande för att tjejerna skulle känna sig trygga och känna tillit för Systerjouren Somaya. Tre av tjejerna beskrev personalen som duktig, snäll och förstående och en uttryckte det på följande sätt:
”/…/ jag gillar xxx (namn på en i personalen, min anm.) jättemycket. Hon bryr sig inte om från vilket land du är, henne litar jag på, det är bara henne jag vill prata om mina problem och mitt liv med.” (Maria, tidigare boende på Styrka).
Samtliga tjejer fann minst en person på Styrka som de litade fullt ut på, men inte alla tjejer kände sig trygga med all personal. En av tjejerna berättade att personalen sade hennes riktiga namn högt så att övriga på boendet visste hennes namn, vilket gjorde henne otrygg. När hon berättade någonting i förtroende för en ur personalen berättade hon det vidare, vilket gjorde att hon inte vågade säga allt hon ville i fortsättningen.
Grimen (2008) påpekar att människor oftast inte har något val då det handlar om att lita på den professionella som situationen kräver att vi uppsöker. Grimen (2008) talar också om olika asymmetrier, varav en av dem är grader av tvång mellan professionella och klienter. Exempel på en tvingad situation är då individen har bristande valmöjligheter och behöver ta emot hjälp och måste förlita sig på den som finns tillgänglig (Grimen, 2008). Det faktum att tjejerna kände sig trygga med minst en i personalen visar på att de hade funnit någon att känna tillit för. En
